, ör
IRS
ERNST
År
OA
d I TA SAFRAN
5, SE
IA
or
STL TURS NAR AT
RAG tt
TAR
SOA STATS
SOS
RAI SSP
CM
4jpdar
Digitized by the Internet Archive in 2022 with funding from Kahle/Austin Foundation
https://archive.org/details/desvenskalutersk0001nore
KET.
PROFESSOR L. P. ESBJÖR
Lv DE SVENSKA
LUTERSKA FÖRSAMLINGARNAS
H
SVENSKARNES HISTORIA
ATIVERI FS EEG AG é
ETT BIDRAG ESENORERIS: LA
—- ee
, ROCK ISLAND, ILL. LUTHERAN AUGUSTANA BOOK CONCERN.
ENTERED ACCORDING TO ACT OF CONGRESS, IN THE YEAR 1890, BY THE LUTHERAN AUGUSTANA BOOK CONCERN,
IN THE OFFICE OF THE LIBRARIAN OF CONGRESS, AT WASHINGTON, D.
ALL RIGHTS RESERVED.
INNEHÅLL.
FÖRSTA AFDELNINGEN.
Den svenska inflyttningen till och bosättningen i Amerika från 1841 till 1854. FÖRSTA KAPITLET. De första svenska kolonisterna under detta århundrade. — Unonius. — Pine Lake. —- Den förste svenske luterske presten. - : : Sid. 1—14. ANDRA KAPITLET.
De 0 ika inflyttningssällskapen och deras bosättningsorter från 1844 till 1854. Sid. 15—560.
. .| . . . . . . . . $
TREDJE KAPITLET, Erik Jansarne och Bishop Hill-kolonien. . c c : G Sid. 61—384.
ANDRA AFDELNINGEN. De svenska luterska församlingarnas uppkomst och utveckling till 1860. FÖRSTA KAPITLET.
Svenska nybyggen och luterska församlingar i Iowa. — Pastor M. F. Håkan- son. > é ; s a é = : : : s Sid. 85—113.
ANDRA KAPITLET. Svenska nybyggen och luterska församlingar i Illinois: Andover och Berlin. — Pastorerna L. P. Esbjörn och Jonas Swensson. 5 E Sid. 114—223. TREDJE KAPITLET. Galesburg, Knoxville m. fl. — Pastorerna T. N. Hasselquist och Håkan Olson, : 3 å ; Sid, 224—248 FJERDE KAPITLET.
Moline, Rock Island, Geneseo. — C. J. Valentin. — Pastor O. C. T. Andrén. d Sid. 249—366.
FEMTE KAPITLET.
Svenska luterska Immanuelsförsamlingen i Chicago. — Pastor Erland Carlsson. : 5 Sid. 367—438. SJETTE KAPLI LET: De svenska luterska församlingarna i i St. Charles och Geneva samt De Kalb. / ; : 5 Sid. 439—451. SJUNDE KAPITLET. De svenska luterska församlingarna i Rockford och Pecatonica. — Pastorerna A. Andrén och G. Peters. é c s 5 e E Sid. 452—476, ÅTTONDE KAPITLET. Svenska luterska församlingen i Princeton. — Pastor John Johnson. ö : : : Sid. ä7 TAGG NIONDE KAPITLET. De svenska nybyggena och de luterska församlingarna i Indiana före år 1860. Sid. 491—517.
. .
5605
VI TIONDE KAPITLET,
Svenskarne och de luterska församlingarna i Jamestown, N Y., och Sugar Grove (Hessle Valley), Pa. 5 5 d 3 o : : Sid. 518—533. ELFTE KAPITLET.
Minnesota; den första kyrkliga verksamheten och de förste svenske nybyggarne derstädes. ö : : 3 S Ö ; c : Sid. 534—539- TOLFTE KAPITLET.
Det svenska nybygget och den svenska luterska församlingen i Chisago Lake. —
Pastorerna P. A. Cederstam och C. A. Hedengran. : Sid, 540—601. TRETTONDE KAPITLET. Marine. — St. Paul. — Taylor's Falls. — Rusheby. ä : Sid. 602—9622.
FJORTONDE KAPITLET.
Vasa, — Red Wing. — Stockholm, Wis. — Pastor J. P. C Boren. a : 5 S ; SSE : : 3 ; Sid. 623—674-
FEMTONDE KAPITLET.
Spring Garden, — Cannon River och Cannon Falls — Pastor P. Beckman. e 3 2 å : 3 A Sid. 675—695-
SEXTONDE KAPITLET. Union-nybygget i Carver county. — Götaholm. — Scandia, — Pastor P. Carlson.
: : : Sid. 696—749- SJUTTONDE KAPITLET.
St, Peter. — Scandian Grove. — Pastor J. Pehrson. 3 5 : 735—749. ADERTONDE KAPITLET.
Vista, Waseca county, Minnesota. ; 3 5 a. 5 Sid. 750—756.
NITTONDE KAPITLET.
Andra svenska nybyggen före 1860, der inga luterska församlingar hade blifvit organiserade : i Wisconsin ; Minnesota; Iowa; Michigan; Illinois; Indiana; Kansas; New York ; Boston och Brocton, Mass. = . : Sid. 757—772.
TREDJE AFDELNINGEN.
Samfundsbildningen. — Synodal- och konferensstyrelsen till 1860. —
Den svensk-amerikanska literaturen före 1860. FÖRSTA KAPITLET,
Öfverblick af den luterska kyrkan i Amerika till den tid, då svenskarne kommo i beröring med henne, eller till 1851. s 5 3 ö Sid. 773—787.
ANDRA KAPITLET.
Den evangelisk-luterska synoden af Norra Illinois. — Skandinavernas förbindelse med och skilsmessa från den samma. | 4 : A Sid. 788—315.
TREDJE KAPITLET. De skandinaviska konferenserna under föreningen med Norra Illinois-synoden. å ; ö Sid, 816—3851.
FJERDE KAPITLET. Pressen och literaturen före 1860. — Doktor A, R. Cervin. . Sid. 852—2871.
FÖRORD.
Kärleken till vår kyrka och vårt folk har ända från mina yngre dagar manat mig att samla och taga vara på allt hvad jag kunnat öfverkomma, som kastat något ljus öfver deras historia i detta land. Jag har likväl inskränkt mitt arbete till närvarande århundrade eller till de nyare svenskarne. De gamle svenskarnes vid Delaware historia har blifvit skrifven af andra och senast mycket förtjenst- fullt af herr prof. J. A. Enander i hans Förenta Staternas Historia.
Då det ännu är knapt femtio år, sedan den nyare svenska invandringen började att vända sig till detta land, kan man sätta i fråga, om det icke är för tidigt att redan nu börja uppteckna svenskarnes historia i Amerika. Till svar på denna fråga får jag anmärka, att tiden är en för- störare; de tidigast hitflyttade dö undan, dokument kom- ma bort, och gamla minnesmärken försvinna år efter år; den muntliga traditionen blir allt mer otillförlitlig. Att på ett varaktigare sätt taga vara på våra minnen och öfver- lemna dem åt våra efterkommande, som torde finna intresse i fädrens handlingar och erfarenheter, har derför länge legat mig på sinnet såsom ett önskningsmål före min död; men tid och krafter hafva icke tillåtit att börja med dess ut- förande förr än nu. Nu har jag dock hunnit så långt, att jag härmed kan framkomma med arbetets första del. Om jag kan göra något mera, står i Herrens hand.
Detta arbete gör ej anspråk på att vara mer än ett bidrag till de svenska luterska församlingarnas och sven- Skarnes historia i Amerika. Min första afsigt var att helt
VIL enkelt utgifva de historiska urkunder jag hade om händer utan några anmärkningar; men vid närmare eftertanke kom jag till den öfvertygelsen, att det skulle blifva mera tillfredsställande att ordna dem i ett historiskt samman- hang och förklara dem så godt jag kunde. Detta är hvad jag nu sökt att göra utan minsta anspråk på historisk konst. Jag tror likväl, att jag kan med all rätt tillägga arbetet den förtjensten att vara tillförlitligt. Jag har ge- nomlefvat mycket af det, som berättas, och dessutom stått händelserna så nära, att jag hade bort kunna bedöma de historiska urkundernas äkthet. Likväl vill jag icke påstå, att jag i hvarje fall träffat det rätta. Det har varit mitt sorgfälliga bemödande att anföra källorna och så mycket som möjligt göra bruk af deras ordalag äfven med risk af att blifva utsatt för den anklagelsen att hafva lemnat all mänheten ett plockgods. Den förståndige läsaren skall dock, derom är jag förvissad, räkna detta till arbetets förtjenst och icke till dess nackdel. Vattnet är renast i källan.
Till alla dem, som välvilligt lemnat mig bidrag och upp- Iysningar för detta arbete, står jag i stor tacksamhetsskuld. Vasa, Minnesota, den 26 oktober 1890. E. NORELIUS.
FÖRSTA AFDELNINGEN.
Den svenska inflyttningen till och bosättningen i Amerika från 1841 till 1854.
Första kapitlet.
De första svenske kolonisterna under detta århundrade, — G. Unonius och hans ny- bygge. — Pastor Böckman, den iörste svenske luterske presten.
SANDA från den gamla svenska koloniens början vid Dela- Za wares stränder, i April 1638, hafva svenskar flyttat från Sverge till Amerika. Utflyttningen i massa afstannade visserligen efter Nya Sverges kolonisering och dess röfvande från den svenska kronan; men nästan hvarje år, sedan den tiden, fortforo enskilda personer att inflytta hit till landet från Sverge, bland hvilka voro många äfventyrare.
År 1868 träffade jag i Filadelfia en svensk man, Erik Alund, från Alunda, Upland, hvilken berättade, att han kom till Filadelfia 1823 å ett svenskt fartyg och stannade der. Han hade nästan helt och hållet förglömt sitt modersmål; men han kom väl ihåg den siste svenske presten, som utsän- des från Sverge till de gamle svenskarne, Niklas Collin, hvil- ken dog 1831. Ännu 1823 predikade han i Vicaco-kyrkan hvarannan söndag på svenska språket. Något stort andligt ljus måste han icke hafva varit, att döma efter Alunds be- rättelse; men det märkvärdiga är, att det svenska språket hade bibehållit sig så länge i den gamla kolonien, att man ännu så sent kunde bruka det vid den allmänna gudstjensten.
Gustaf Unonius nämner i sina "Minnen”, att han der och hvar hade träffat på enskilda svenskar, som hade vistats i landet i många år före hans ankomst. I Buffalo t. ex. träffa- de han en hr Morell, som 1 många år varit 1 Amerika och
2 Första kapitlet.
hade svårt för att tala svenska. I Milwaukee träffade han kapten Lange, som också varit här länge. På hösten 1841 hade han besök af en viss Friman, hvilken tillika med tvänne bröder hade slagit sig ned på gränsen mellan Wisconsin och Illinois och hade då redan bott der i tre år.
En brefskrifvare från Texas i en af Hemlandets första årgångar, troligen sv. vice konsuln Svante Palm, berättar om många enskilda svenska äfventyrare, hvilka hade ströf- vat omkring både i Texas, Mexiko och andra platser och på ett eller annat sätt gjort sig kända om icke namnkunniga; mer alla dessa bildade inga kolonier. En del af dem blef dock af betydelse för den svenska inflyttningen till Amerika, dels emedan de genom sina bref utbredde kunskapen om den nya verlden och dels genom den kännedom de hade om språk och förhållanden och dermed kunde utöfva ett visst inflytande på den riktning, som invandrareströmmen tog åt olika landsde- lar. Sådant var åtminstone förhållandet med de båda Hed- strömarne och med några dere.
G. Unonius och hans lilla sällskap, som 1841 utflyttade från Sverge, synas hafva varit de förste, hvilka på senare tider kommit till Amerika med bestämd afsigt att bosätta sig här och bilda ett nybygge. I 1:a delen af sina 'Minnen”, sid. 4, säger han: "Den sedermera 1 Sverge temligen allmän blifna utvandringen till Amerika hade då (1841) icke tagit sin början. Så vidt jag vet, voro vi de första, som begagn- ade oss af den rätt, som nyligen blifvit Sverges inbyggare gifven, att utan kongl. m:ts särskilda tillåtelse flytta ur riket.” Unonius och hans sällskap slogo sig ned vid Pine Lake i närheten af nuvarande Nashotah, Wis., omkring 30 mil vester om Milwaukee, och genomgingo nybyggarelifvets allahanda besvärligheter, hvarom hans förtjenstfulla 'Min- nen” lemna rikliga underrättelser. Kolonien synes hafva bestått af s. k. "bättre folk” från Sverge, ovana vid grofar- bete, och detta, tillika med den omständigheten, att de ald- rig voro många, var nog hufvudorsaken, hvarför den aldrig fick någon framgång. Bland namn på dem, som för någon tid voro bosatta eller vistades vid Tallsjön, finner man baron Thott från Skåne, herr E. Bergvall från Göteborg, herr Vadman, köpman från Norrköping, Ifvar Hagberg; senare f. d. löjtnanten vid Svea artill. reg. P. von Schnei- dau, hvilken efter någon tid flyttade till Chicago och blef sv.
I AN
Il 1
sd Mr
INN
De första svenska kolonisterna under detta århundrande.
[SU]
Sa hh | NN
=
FE = ——
| uu (
ES i
NANNE EM
NN i LN
Den gamla svenska kyrkan i Wilmington, Del. ir ett af minnesmärkena från de första svenska nybyggena i Amerika. Hon står invid floden Christiana, och blott några hundra fot der-
Denna kyrka & ifrån är den klippa,
hvarest enligt traditionen de första svenskarne först satte foten på Amerikas jord. Byggnadsplatsen skänktes af John Anderson, och
aldighetssöndagen följande år, då pastor Rudman för invigningspredikan hade till text Ps. 126: 3:
Nu mera tillhör kyrkan episkopalerna.
derpå bygdes kyrkan under loppet af 1698 och invigdes tref <<Herren har gjort stora ting med oss; dess äro vi glade”.
4 Första kapitlet.
och n. vice konsul derstädes; äfventyraren E. Wester, som se- dan florerade i Princeton och på andra ställen, m. £.
I senare delen af Minnen” sid. 6 säger Unonius: "Af de svenskar, som denna tid samlade sig omkring Tallsjön, åter- stå nu mera endast tre eller fyra familjer. De flesta uppehöllo sig der blott en kort tid och drogo sedan ut på andra äfven- tyr. En del voro f. d. officerare och andra sådana personer, som alldeles icke passade för farmerslifvet i Amerika”.
Gustaf Unonius, student från Upsala, reste som ung man med sin unga hustru till Amerika 1841, der han hoppades att bryta sig en ny lefnadsbana. Han började först såsom ny- byggande jordbrukare vid Pine Lake. Ovan som han var vid groft arbete,blef lifvets strid honom hård; men bättre än många af hans samhällsklass redde han sig i svårigheterna. Efter någon tid blef han bekant med några missionärer, tillhörande episkopal-kyrkan, hvilka slagit sig ned i Nashotah och börjat ett slags missionsskola i ödemarken, och genom dem blef hans håg vänd åt det presterliga kallet. Om han hade presterligt sinnei evangelisk betydelse, derom kunna vara olika meningar; men kyrklig i en viss mening var han visserligen. Efter 3 års studerande vid nämda skola blef han af biskop Kemper i Wis- consins stift ordinerad först till diakon och en kort tid der- efter till prest inom den protestantiska biskopliga kyrkan. Enligt hans egen utsago var han den förste episkopalprest, som ordinerades i Wisconsin. Han tjenstgjorde någon tid i Pine Lake och omkringliggande trakter bland svenske, nor- ske och andra nybyggare. Derefter tjenstgjorde han som prest för en liten ny amerikansk församling 1 Manitowoc, Wiscon- sin. 1849 flyttade han till Chicago, der han bildade en skan- dinavisk episkopal-församling och uppbygde der med under- stöd af amerikanska vänner, men förnämligast genom en gåf- va af Jenny Lind af $1,500, St. Ansgars kyrka tillika med bo- ställe. Hans bemödande att, under det han tillhörde den pro- testantiskt biskopliga kyrkan, framstå såsom den ende rätte representanten af den svenska luterska kyrkan, gjorde hans ställning tvetydig och ådrog honom misstroende bland den stora allmänheten af hans landsmän. Hans försök att hos Sverges ärkebiskop (Wingård) vinna bifall till sin kyrkliga ståndpunkt misslyckades, ty biskopen sade honom uppriktigt, att, om än han (U.) icke gjort sig skyldig till ett "affall”, så hade han dock gjort sig skyldig till ett "nedfall”.”)- Hans
+) Minnen af G. Unonius, 2 delen sidan 59.
G. Unonius och hans nybygge. 5
verksamhet i Chicago hade ingen god framgång, och han syntes till sist hafva tröttnat derpå. 1853—54 var han hem- ma i Sverge på besök och flyttade sedan dit 1858 efter ett 17-årigt vistande i Amerika. I Sverge fick han plats som tull- förvaltare i Grisslehamn, och, så vidt jag vet, lefver han ännu. Efter sin återkomst har han utgifvit: "Minnen från en sjutton- årig vistelse i Nordvestra Amerika” i 2 delar. I dessa Minnen”
GUSTAF UNONIUS.
har han på ett förtjenstfullt sätt skildrat sina erfarenheter och iakttagelser och deri lemnat en lefvande och trogen bild af per- soner, tilldragelser och förhållanden för den tid de omfatta. Mycket är nu naturligtvis helt annorlunda. Endast i afseende på kyrkliga frågor är han stundom ensidig och opålitlig och på somliga ställen orättvis. Hans stora förkärlek för episko- palismen och den episkopala kyrkligheten synes hafva förledt honom dertill. Vid Upsala ärkestifts prestmöte den 14 juni
6 Första kapitlet.
1865 väckte prof. L. P. Esbjörn i ett tal den svenska kyrkans uppmärksamhet på detta förhållande och inlade ett varmt för- svar för de svenske luterske presternas förfarande gent emot .Unonii och andras påståenden, till hvilket tal vi längre fram få anledning att återkomma. ;
DEN FÖRSTE SVENSKE LUTERSKE PRESTEN.
Vid den tid, då Unonius vistades i Nashotah i och för sina presterliga studier, kom en prest från Sverge vid namn Bök- man till Pine Lake. Året uppgifves icke, men troligen var det 1844. Unonius omtalar denna tilldragelse och karaktäriserar Bökman på följande sätt:
«Vid sin afresa höll S. (v. Schneidau) en auktion på de få effekter, som han icke kunde medföra (nämligen till Chicago). Med denna auktion och min hustrus strax derefter gjorda in- flyttning i S:s hus är förenad en omständighet, som jag icke kan undgå att anföra, då den på sätt och vis är karaktäri- serande, jag vill visst icke säga för de svenska prester, som sedan kommo till Amerika, och af hvilka den förste nyligen anländt till nybygget vid Tallsjön, för att rädda utvandrarne ifrån att affalla till den biskopliga kyrkan, men åtminstone karaktäriserande för de förhållanden, i hvilka, ty värr, jag och detta presterskap allt framgent kommo att stå till hvar- andra.
Samtidigt med ofvan nämda tilldragelse anlände, som sagdt är, helt oförmodadt en svensk prestman, Pastor Bökman, som jag tror, tillhörande Lunds stift, att till en början taga vård om de 4 eller 5 familjer, hvilka icke anslutit sig till den biskop- ligakyrkan. Mera om mannen härefter, nu blott om auktionen, der han fann ett godt tillfälle att förse sig med en del af de för- nödenheter, som han behöfde i det hus han hade för afsigt att för egen del uppbygga, men som aldrig ens blef påbörjadt.
Ibland andra saker, som försåldes, var en järnspis, som af Schneidau utropades med det uttryckliga förbehållet, att den af köparen icke skulle få afhemtas förrän efter tre veckor. Min hustru hade nämligen fått S:s tillåtelse att under denna tid be- gagna den samma, emedan det icke var henne möjligt att förr anskaffa de nya järnrör, som voro oundvikligt nödvändiga, för att vår egen järnspis skulle kunna uppsättas och begagnas i den förras ställe. Bökman, väl förstående detta vilkor, inro- pade spisen, och dagen derefter var jag L. (Unonii hustru) be-
Pastor Bökman, den förste svenske luterske presten. FÅ
hjelplig att med vårt lilla barn inflytta i den nu af våra goda "vänner och grannar, till vår stora saknad, öde lemnade bygg- ningen. Der måste jag dock snart, återvändande till Nashotah, lemna dem ensamma med en rask norsk dränggosse, som vi ta- git i vår tjenst och som nu var L:s enda biträde, hjelpande henne att hugga ved, bära vatten och se till kreaturen.
Fyra eller fem dagar derefter, då Ole var ute på arbete och L. med sitt barn ensam i stugan, kommer Bökman, åtföljd af en utaf sina församlingsbor, med släde och oxar att afhemta spisen, i hvilken L. då som bäst var sysselsatt att baka bröd för sitt lilla hushåll. Väderleken var kall och ruskig, och utom att vara oumbärlig för matlagningen, var den ifrågavarande järnspisen den enda värmapparat i huset. Men allt detta oaktadt skulle den fråntagas henne; den ensamma, värnlösa qvinnans prote- ster emot det i alla afseenden otillbörliga i denna handling tje- nade till intet; det späda barnet, som midt i vintern skulle lem- nas i ett oeldadt rum, rörde icke läsarepresten: spisen afkyldes, bortfördes på släden till S:t Sures strax bredvid varande bo- stad, der Bökman då varinackorderad och der den stäldes i ett skjul, hvarest den förblef obegagnad, så länge B. och hans värd- folk uppehöllo sig der i trakten.
Dagen var redan långt framskriden, och med sitt barn på armen måste L. vandra i snön öfver isen bort till vår danske granne, Fribert, hos hvilken hon lånade så mycket bröd, att hon dermed kunde hjelpa sig fram ett par dagar. Vandrade så hem igen, bäddade ned sitt barn så varmt hon kunde och lade sig sjelf, trött, utmattad och utfrusen, att hvila vid dess sida i det utkylda rummet.
«Hvad står på?” frågade Ole, när han kom hem, väntande sig en varm aftonmåltid, men fann rummet kallt och sin matmoder redan gången till sängs. Det norska blodet kom i jäsning, när han fick veta hvad som passerat. 'Jeg”, mente han, "vil gaa lige hen til de Norske, og vi skal, Död og Pine, give presten en god hjuling og fantejage ham fra Settlementet”. L. hade all möjlig möda att lugna honom............... Detta var början till min bekantskap med den förste svenske prest, som, efter hans eget påstående likväl, var af svenska kyrkan sänd att vara dess representant i det vestra Amerika och taga vård om de skandinaviska utvandrarne derstädes, en bekantskap, hvars enda fördel var den, att den icke blef särdeles långvarig. Man- nen, som sagdt är, hade nyligen anländt, efter hvad jag sedan fick veta, understödd af några enskilda personer i Sverge,
8 Första kapitlet.
hvilka i välmening att komma utvandrande landsmän till hjelp i deras andliga behof misstogo sig om mannen, af hvil- ken de betjenade sig. Han gaf sig sjelf ut för en varm Schar- tauan, ehuru i både åsigter och vandel långt ifrån värdig denna benämning.
Ehuru, hvad mig sjelf beträffar, nu fast besluten att in- träda som prest i den biskopliga kyrkan, antingen jag sedan skulle komma att blifva pastor för en svensk församling eller icke, och fullt öfvertygad om att mina landsmäns kyrkliga och religiösa förhållanden bäst skulle främjas derigenom, att de stälde sig i samband med denna kyrka, gladde mig dock iförsto- ne i visst afseende Bökmans ankomst. Jag kundeicke begära, att mina landsmän skulle se saken ifrån samma synpunkt som jag. En af deras egna prester, tänkte jag, skulle åtminstone till en tid ibland dem kunna utöfva ett större inflytande, än mig kunde förunnas såsom prest af ett främmande samfund”). Nå- gra af dem ville, som redan blifvit berättadt, icke tillhöra den organiserade biskopliga församlingen. Partier och oenighet hade uppstått (obs!), hvilka jag trodde en svensk prest möjligen skulle kunna bilägga. Beredd att, om församlingen sjelf så önskade, afstå den till Bökmans vård, och, icke läg- gande på sinnet historien med köksspisen, tänkte jag, att man- nen skulle till mina landsmäns fromma kunna sköta sitt kall. Väl fann jag strax, att han icke var den, om hvilken det var att befara, att någon Festus skulle kunna säga som om Paulus: "för mycken lärdom hafver gjort dig rasande”; men jag tyckte mig dock i början skönja ett visst allvar hos mannen, och då det ännu skulle dröja en tid, innan jag blefve prestvigd, såg jag gerna, att han åtminstone under den tiden förrättade gudstjenster i de bägge församlingar, som redan hade valt mig till pastor. Både biskopen och Mr. Breck voro derom ense med mig, och församlingarna kunde då sjelfva efter denna tids förlopp, och sedan de ännu mera moget öfvervägt dessa vigtiga angelägenheter, bestämma sig för den kyrka de ville tillhöra.
Gud och mitt samvete tager jag till vitne, att jag lika litet då som någonsin sedermera sökte locka, tubba eller, genom att föra mina landsmän bakom ljuset, värfva dem för den kyrka, med hvilken jag sjelf, i fast öfvertygelse, att i vår
x) Med ett så öppet erkännande är det ju förunderligt, att Unonius sedermera hade
all möda ospard att göra det klart för folk, att episkopalkyrkan var hufvudsakligen den samma som den svenska luterska kyrkan.
Pastor Bökman, den förste svenske luterske presten, (6)
ställning detta steg var det riktigaste, hade förenat mig. Att jag försökte försvara mitt handlingssätt var naturligt, och att icke framställa de grunder, hvarpå detta stödde sig, hade varit att handla falskt så väl emot min egen öfverty- gelse som emot den kyrka jag tillhörde; men öppet gick jag till väga, och trots alla beskyllningar för motsatsen, hvartill ett ofta fanatiskt och missledt nit förledde några af dem ibland de svenska utvandrarne, som sedermera upptogo Bökmans mantel, aldrig sökte jag genom vrånga framställningar eller genom att motarbeta de svenska luterska presterna i deras verksamhet, öfvertala mina landsmän till det s. k. nedfallet ifrån deras forna kyrkosamfund.
Bökman var knappast anländ, förrän jag anmodade ho- nom att, sedan han förrättat den första gudstjensten ibland de svenske nybyggarne, följande söndag predika i St. Olavs för- samling, som bestod uteslutande af norskar, hvilket han ock gjorde. Men då jag derefter åter infann mig i detta nybygge, bådo mig norrmännen, att aldrig mer skicka upp till dem den svenske presten. Han hade nämligen ibland dem hållit en gudstjenst eller rättare predikan, som väckt stor förargelse och gifvit anledning till ganska störande uppträden. Enligt predikantens förklaring fans ibland hela den församlande me- nigheten, af hvilka han aldrig tillförne sett eller samtalat med en enda människa, ingen utom han sjelf, som var på vägen till saligheten. Alla de öfrige voro fördömda. Predikan hade
. varit hållen i det råaste språk och af det slag, hvarvid man tycker att det gnistrade om öronen. En del af församlingen hade lemnat rummet, andra brustit ut i gapskratt, andra åter i ett konvulsiviskt tjutande. Det var ingen, som önskade för- nyandet af ett dylikt uppträde. Under sådana förhållanden och efter att hafva tagit litet närmare kännedom om pastor Bökman såsom prest, var det naturligt, att jag icke vidare tillät honom uppträda i den predikstol, hvilken man anmodat mig intaga.”)
De svenskar, som i början med synnerlig ifver sällade sig till honom, förlorade också slutligen allt förtroende för honom. Man kom underfund med att sanningskärlek var en dygd, som han var mindre mån om att utöfva. Under helighetens kåpa framskymtade också åtskilliga andra moraliska svag- heter, icke sällan förenade med läseriet. Jag nytjar ogerna
+) Man jämföre härmed Unonli egen beskrifning om samma norrmäns andliga och sed- liga ståndpunkt i samma del af Minnen, sid. 94—98.
10 Första kapitlet:
detta ord, emedan det ofta användes såsom en benämning på hvarje varmare kristendom än den vanliga ljumhetens, och tillägges en andlig verksamhet och sträfvan, för hvilka jag icke kan annat än bära vördnad; men något annat ord finnes icke att utmärka det fanatiska och falska fromleri, som i våra dagar egentligen icke äflas efter något annat än att göra sina tänkeskrifter breda och fållarne på sin egen rättfärdighets klädnad stora. Och med detta slags läseri, i synnerhet när det har fått makt med en prest eller den, som sjelf vill göra sig till prest, har jag vanligtvis alltid funnit förenade ett köttsligt sinne och ett nästan omåttligt begär efter mammon. Deras gudaktighet är i sjelfva verket ingenting annat än ett dansande omkring guldkalfven, och vällusten lurar under den yttre gudsnådligheten och pjunket. Så var det också med den stackars Bökman.
De gudstjenster han förrättade i St. Sures hus, blefvo allt mindre och mindre besökta, och efter ett års vistande på stäl- let, infann sig ingen mer vid de sanima. Man berättade mig, att han en gång skulle haft den mest besynnerliga församling. En söndag gingo nämligen äfven hans värdfolk bort för att slippa höra honom. Bökman satt imellertid uppe på sin kam- mare afvaktande, att åhörarne skulle samlas, och hade till- sagt St. Sures gossar, att när så skedde, de derom skulle un- derrätta honom. Ingen kom, men de odygdige pojkarne ville dock icke låta honom gå miste om åhörare. En af dem un- derrättar honom, att tiden var inne och folket församladt.. Bökman kommer in i rummet med ryggen vänd åt det håll; der åhörarne brukade sitta; allt är tyst som i grafven; han knäböjer vid bordet, som tjenade istället för altare, stiger upp för att sjelf uppstämma ingångspsalmen ; då till sin stora be- störtning och vrede han i stället för mänskliga väsenden ser mer än ett halft dussin fastbundna kattor och kattungar fixera sig ifrån de i öfrigt tomma bänkarne.
Vid Bökmans första ankomst emottogs han vänligen och broderligen af biskop Kemper och de andra presterna vid Nash- otah, ehuru mannen redan i början förekom dem misstänkt, och uppträdde som ifrig motståndare emot deras samfund. Ehuru en kyrkogård nyligen blifvit inhägnad och af biskopen invigd, invigde han för de renlärige luteranerna en annan, ett litet stycke derifrån. Den kallades länge för Bökmans begraf- ningsplats och upphöjdes sedermera till åker.
Han var en väldig nykterhetsifrare, men ett par gånger,
Pastor Bökman, den förste svenske luterske presten. Sa a
då han för sina nattvardsgångar begärde och erhöll vin från Nashotah, reqvirerade han ett qvantum, 20 gånger större, än som för tillfället behöfdes. — Efter ett par år sökte han vinna inträde i den biskopliga kyrkan och anhöll hos den om under- stöd. Jag var då blefven prestvigd och ansåg mig, af lätt be- gripliga skäl, böra afstyrka hans emottagande. För en tid reste han nybyggena imellan, uppehöll sig än här, än der, fungerande mera som qvacksalvare, ty han påstod sig äfven hafva studerat medicin, än som prest. Slutligen återvände han till Sverge, der, efter hvad jag sedan hört berättas, han lärer tagit del i åtskilliga missionsböner och hållit långa tal om sin presterliga verksamhet i Amerika, huru han lefvatibland vilda indianstammar och omvändt dem till kristendomen, m. m. — i hvilket allt icke fans ett enda ord af sanning. Imel- lertid gjordes äfven åt honom på nytt insamlingar för en svensk missionskola i Amerika, och mången offrade säkerligen med godt hjerta en skärf, som, om man hade gjort sig när- mare underrättad om förhållandena, hade bättre kunnat an- vändas för någon from stiftelse inom landet. Om hans vidare öden är jag icke rätt förvissad; men efter hvad jag har anled- ning tro, lärer han strax efter sin andra resa till Amerika haf- va aflidit i New York.”
Då underrättelserna om pastor Bökman och hans vistel- se i Amerika äro så få, har jag intagit allt hvad Unonius har att säga om mannen, och man måste säga, att den bild af honom, som han framställer, icke är tilltalande. Man måste dock taga hans berättelse med en smula urskiljning. Hade pastor Bökman lefvat och haft tillfälle att försvara sig och visa den andra sidan af saken, är det ganska möj- ligt, att bilden fått ett annat utseende. Utan att vilja upp- träda som pastor Bökmans försvarare mot Unonius kan jag dock icke underlåta att påpeka några förhållanden, som i någon mån torde mildra Unonii stränga omdöme honom. Unonius bedömmer honom såsom mindre lärd. Man kan deremot säkert antaga, att Bökman såsom utexaminerad svensk prest var åtminstone lika lärd som Unonius och att, om han än var mindre bevandrad i den verldsliga skön- och romanliteraturen, så torde han hafva varit mera bevand- rad i den bibliska, kristliga och kyrkoliteraturen, hvilket för en prest är af vida större betydelse. Jag tycker mig hafva skäl att döma så af ett missionsföredrag, som Bök- man höll i Stockholm 1849 och som finnes tryckt uti en
2 Första kapitlet.
liten broschyr under titeln: "För kristna, en kristlig Al- manach för det högre lifvet”. Språket är visserligen icke vältaligt, men ingalunda rått, som Unonius påstår om hans predikan bland slemdölingarne i Wisconsin. Tankarne äro alltigenom kristliga, allvarliga och visa, att mannen var väl bevandrad i Guds rikes äldre och nyare historia. Med stor ödmjukhet talar han om sig sjelf. Allt hvad som Uno- nius anför såsom bevis på att hans karaktär skulle ådaga- lägga motsatsen kunde möjligen lätt förklaras och motbe- visas, om vi hade tillfälle att höra den andra sidan. Men äfven dess förutan synas en del bevis vara temligen skrala och mera liknande sqvallersagor, t. ex. då det heter: "Han (Bökman) var en väldig nykterhetsifrare, men ett par gånger, då han för sina mnattvardsgångar begärde och erhöll vin ifrån Nashotah, reqvirerade han alltid ett qvantum, 20 gånger större, än som för tillfället behöfdes”, så vill Uno- nius med detta, minst sagdt lösa prat säga, att Bökman skrymtade med sin nykterhetsifver. Men hvem kan bevisa, att B. begagnade sig af detta vin i strid mot nykterhe- tens grundsats? Af Bökmans "nykterhetsifver” så väl som Unonii egen beskrifning på norrmännen i St. Olavs för- samling kunna vi också ana, hvarför "en del lemnade rum- met, andra brusto ut i gapskratt, andra åter i konvulsi- viskt tjutande”, då Bökman predikade för dem och då de tyckte, att språket var det" råaste och afldet slag,rmvats vid man tycker att det gnistrar om öronen”. I andra delen, sidan 95 af sina Minnen” beskrifver Unonius en begrafning, som han förrättade i St. Olavs menighet på följande sätt: "Tbland alla våra fosterländska seder och bruk var det ing- enting, som så mycket förvånade amerikanen och af ho- nom ogillades, som det barbariska bruket att kalasera om- kring likkistan; och kanske bidrog detta mer än någonting annat att förskaffa den norska fjällallmogen, hvilken just icke heller i öfrigt gaf folket i den nya verlden något för- delaktigt begrep om den europeiska civilisationen, namnet the Norwegian Indians”. Att det icke saknades skäl till en sådan benämning, bevisar bland annat den händelse jag nu går att omtala.
Vid mitt inträde i det norska sorgehuset hade grafölet redan tagit sin början och bränvinsflaskan gjort sin rund ibland gästerna, samlade i det trånga rummet omkring den ej ännu tillspikade likkistan. Enligt bruket i Norge nämde
Pastor Bökman, den förste svenske luterske presten. 13 jag en psalm att sjungas, innan den döde bars ut. Värden på stället, som en och annan gång vid gudstjensterna bru- kade fungera som klockare, tog äfven nu upp psalmen, men efter att församlingen sjungit en vers, uppstod en paus, och till min icke ringa bestörtning presenterade man mig ett fullt glas bränvin, sägande, att "det war saa Skikken i Norge, at ved slige Tilfelde man altid tog sig en Dram mellem den forste og den anden Vers”, och innan jag än- nu hunnit hemta mig ifrån min öfverraskning eller hindra detta oskick, gjorde buteljen sin rund kring laget, hvar och en fattande bränvinsglaset med den ena handen och hållan- de psalmboken med den andra. Andra norrmän sade mig sedermera, att de aldrig i sitt hemland hört omtalas en sådan '"Skikk”, och att, om den derstädes egde rum, så måste den vara inskränkt till '"Slemdahls Przestegjeld”, hvar- ifrån de ifrågavarände begrafningsgästerna härstammade.
Men icke nog härmed. På vägen till kyrkogården stan- nades oxarne, som drogo liket, i sin gång, samt med dem den öfriga processionen, och bränvinsflaskan togs på nytt fram ur värdens "Lomme”. Jag väntade nu att få se sam- ma syn repeterad vid grafven, och tvekade, huruvida jag ej gjorde rättast att gå min väg, lemnande "de döde att begrafva sina döda”, så mycket mer som några af slem- dölingarne syntes, i likhet med hvad som verkligen 1 all- mänhet lär vara bruket vid deras begrafningar, hafva blif- vit något "beskjenkede”.
Nu hör det till historien, att ett rykte kommit i om- lopp, att det så mycket omtvistade kanal-landet åter till- fallit kongressen och ovilkorligen skulle betalas. Norrmän- nen, hvilka i denna trakt till större delen satt sig ned på detta slags jord, voro följaktligen i stort bekymmer att kunna erhålla penningar till dess betalande, och då, enligt berättelsen, lån voro i stadens bank att erhålla emot sä- kerhet i jorden, anmodades jag af flere, att derom förskaf- fa dem visshet, då jag innan kort skulle begifva mig till Milwaukee. Dessa bekymmer delades äfven af vår klockare för tillfället. Han hade förut på vägen talat med mig i detta ämne, men när grafven skulle igenmyllas och han åter höjde sin skära, gälla stämma, kommenterade han den 328 psalmen i Guldbergs "Psalm-Bog” ungefär på följande SÄLE:
14 Första kapitlet.
«Hvo ved hvor n&r mig er min Ende” — (Husk paa att höre efter Pengei Byen), «Se tiden meget hurtig gaaer” — (jeg trodde slettes ikke, att de skulle saa snart udkreve Betalning for vore jordejendome), «Hvor let nog snart kan det sig hende, At jeg herfra att vandra faaer” — (ja, jeg ved icke hvor jeg skall tage Vejen, hver Penge ikke faaes at laane — derfor, Faer, gjör Alt de muligviis kan at hjelpe mig)” etc.”
Sedan man läst denna berättelse, kan man alls icke und- ra på att slemdölingarne tyckte illa om Bökmans predi- kan, i synnerhet om den var kristligt allvarlig, men deras beteende mot honom bevisar icke, att han predikade orätt eller 1 ett rått språk. Bättre män än Bökman hafva blif- vit stenade till och med för sin predikan.
Att Bökman var läsare och läsareprest, synes för Uno- nius, som icke var någon läsareprest, vara hufvudskälet till hans dåliga karaktär. Man vet då, huru mycket och huru litet afseende, som bör fästas vid Unonii omdöme om Bökman.
I "Lunds Stifts Herdaminne”, der namnet stafvas med ck, förekommer följande korta notis om mannen: "Peter Wilhelm Böckman, son af kyrkoherden B. i Söderhviddinge, född den 3 dec. 1806, blef student 1824, var någon tid missionär i Amerika; död i Götheborg den 3 okt. 1850”.
Andra kapitlet.
Öfverblick af den tidigare invandringsströmmen, de vägar den tog och de synbara or- saker, som ledde den på dessa olika vägar.
J[UFVUDORSAKEN till utflyttningen från Sverge har utan TGL tvifvel varit förhoppningen att här i Amerika förbättra sin ekonomiska ställning. Då man undantager Erik-Jansarne, hafva säkert få lemnat fäderneslandet för att här finna större religiös och borgerlig frihet. Omkring 1840 började man i de all- männa tidningarna att skrifva mycket om Förenta Staterna i Norra Amerika, om dess rika resurser, dess snabba utveckling, . dess önskan att få folk hit och den lätthet, hvarmed folk här kunde taga sig fram 0. s. v. Dessa underrättelser väckte der och hvar hos enskilda och smärre sällskap lust och mod att be- gifva sig af på den långa färden för att med egna ögon se det aflägsna landet och öfvertyga sig om sanningen af hvad de hade hört. Man måste erkänna, att det kräfde mycket större mod i början att resa till Amerika, än hvad som förhållandet blef, se- dan vägen blef gammal och väl känd. Desse banbrytare skrefvo sedan hem till sina slägtingar och vänner i Sverge och genom sina bref, som ofta öfverdrifvet berömde Amerika, medan de kan hända för myket förtego de mörka sidorna, uppväckte de vid- sträckta utflyttningsfebrar, som buro frukt i en allt vidsträck- tare utflyttning. Den privata brefvexlingen har imellertid varit den starkaste driffjädern till utflyttningen från Sverge till Amerika.
De tidigare årens utflyttning från Sverge hade den egen- skapen, att flockarne utgjordes af slägtingar och bekanta och i alla fall af folk från samma hembygd, och de drogo i allmänhet åt samma håll och bosatte sig på samma ort, när de kommo hit till Amerika. Deraf förklaras, hvarför folket i de äldsta svenska nybyggena i allmänhet är från samma ort i Sverge. Detta förhållande upphörde allt mera, sedan
16 Andra kapitlet.
man fick lättare kommunikationer, eller sedan sjöresan bör- jade göras med ångfartyg,
Innan vi fästa vår uppmärksamhet vid de olika flockar, som under svenska inflyttningens första år hit anlände, böra vi nämna något om en svensk man, som utöfvat icke ringa inflytande på riktningen af de vägar inflyttningsström- men tog, sedan den nått Amerikas kust. Jag syftar på den af många af de gamle kände och i allmänhet välkände metodistpresten O. G. Hedström i New York. Genom en väns förmedling och författarens benägna medgifvande är jag istånd att meddela följande '"Minnestal””) öfver denne man.
Olof Gustaf Hedström, son af korporalen Johan Hedström och hans hustru Carin, var född i Trernshed församlingt) af Kronobergs län, Sverge, den 11 maj 1803. Pastor Hed- ströms föräldrar hade sju barn, fem söner och två döttrar. Sonen Olof Gustaf fick mycket tidigt lära sig skrädderi; men vid 21 års ålder lemnade han sitt föräldrahem och sitt fädernesland. År 1825 inmönstrade han på ett krigsfartyg, som var destineradt till södra Amerika. Under resan tjenst- gjorde han såsom befälhafvarens privatsekreterare. Skeppet an- lände lyckligt till New Yorks hamn, der besättningen afmönst- rades och erhöll rättighet att återvända till fäderneslandet. Hedström blef dock nödsakad att qvarstanna i New York, på grund af att han der blef bestulen på allt hvad han egde. Han erhöll inom kort anställning i en klädesbutik, som egdes af en Mr Townsend, kusin till henne, som fyra år senare blef Hed- ströms följeslagarinna genom lifvet. Efter ett par år blef Hed- ström, som egde ett godt affärs-geni, Mr Townsends kompan- jon, och icke så lång tid derefter finna vi Hedström i sin egen klädesbutik i Pittesville, Pa., der han hade god framgång som affärsman. 1829 den 11 januari ingick Hedström i äkten- skap med Carolina Pinckney, en amerikanska, född den 21 juni 1804 i Mamaroneck, West Chester co., N. Y. Deras äktenskap välsignades med tio barn, af hvilka nio äro döda. I något öfver 48 år lefde dessa makar lyckligt tillsammans, till dess döden åtskilde dem. Den ålderstigna enkan är i dag närvarande vid denna grafvårds aftäckande. Vid sitt inträde i äktenskap var Hedström oomvänd, men tvänne
») "Minnestal öfver framlidne pastorn O. G. Hedström, hållet vid hans grafvårds af- täckande söndagen den 17 oktober 1886. Af pastor H. Olson”, benäget meddeladt af herr J. Engberg, Chicago. Det är naturligtvis strängt metodistiskt, men likväl intressant äfven för luterska läsare för dess historiska innehålls skull.
D Någon sådan församling finnes ej i Kronobergs län; men det finnes en by, '"Tvinnes- heda” 1 Nottebecks socken, och der var troligen: Hedström född.
Olof Gustaf Hedström. 17
veckor derefter blef han genom dr. Phebous i New York verksamhet sant omvänd till lefvande Gud. Det gamla var för honom förgånget; allting hade blifvit nytt. Guds kärlek hade helt intagit hans unga hjerta, och en naturlig följd häraf blef, att han ömmade för de oomvände och längtade efter deras frälsning. I synnerhet låg hans föräldrars och syskons frälsning tungt på hans hjerta, och han kunde icke känna sig tillfredsstäld, med mindre än han fick personligen tala med dem om sin egen omvändelse och visa dem till Guds lam, som hade lyckliggjort honom. Fyra år efter sin om- vändelse, eller år 1833 företog han med segelfartyg en äf- ventyrlig färd till fäderneslandet, med intet annat mål för sin resa än att få vara medeli Herrens hand till sina anförvand- ters frälsning. Och han misslyckades ej heller i detta sitt före- tag. Vid landstigningen föll han på sina knän och hembar Gud sitt hjertas låfoffer för hans stora kärlek, hvarefter han gråtande tog sin gamle, älskade fader om halsen och omtalade för honom, huru Gud i sin nåd och kärlek förlåtit honom alla hans synder och lyckliggjort hans själ. Hans föräldrar blefvo inom kort omvände, äfven så hans broder, Jonas, hvilken åt- följde honom till Amerika, der han blef svenska metodismens ' i Vestern fader. Nu äro de alla tillsamman 1i fadershuset der- ofvan. Hedström återvände innan kort till Amerika. Länge dröjde det ej efter hans återkomst, förr än det tydligen visa- des, att Herren kallat honom till ett utkoradt redskap i sin hand. Hans allvarliga gudsfruktan i förening med hans gåfvor och heliga nit för själars frälsning gjorde, att han blef afskild för predikoämbetet, och år 1833, eller sex år efter sin omvän- delse och två år efter sitt besök i Sverge, upptogs han på prof i New York-konferensen, af hvilken han förblef en medlem till sin död, som inträffade 42 år derefter. Under de första tio åren af sin verksamhet (1835—1843) var Hedström predikant bland den engelsk-talande befolkningen. På hvarje plats, der han verkade, gaf Gud honom stor framgång. Han var stark i tron och vitnade om sin Frälsare, hvar helst han gick fram. Då han år 1841 kom till Windsor-kretsen, Delaware-distriktet, sade han till en sexton års yngling, hvilken tillsammans med sina föräldrar bodde i huset intill Hedströms: "Daniel, jag vän- tar att få se dig omvänd till Gud, innan jag lemnar detta ar- betsfält. Hans förväntan blef uppfyld, Daniel blef omvänd till Gud och förenade sig med metodistkyrkan; han uppväxte och Gud fick behålla honom i sin sanning och fruktan. Han lefver ännu.
18 Andra kapitlet.
Hans namn är Daniel Steel, och han är i dag professor i teologi i Bostons universitet och är en af de heligaste och lärdaste män inom metodistkyrkan. År 1844 pågick en liflig brefvexling mel- lan Hedström och några kristna vänner i New York om öpp: nandet af en missionsverksamhet bland svenska befolkningen i New York. Men Hedström var ej redo att uppmuntra en sådan mission; han plägade stundom säga härom: "It is as dark as a pocket.” Men Herrens högra hand kan allting förvandla, och detta visades äfven här. En ung köpman i New York vid namn George T. Cobb tog ett stort intresse i denna sak. Som en be- gynnelse till en subskription till ett s. k. Betelskepp gaf han 50 dollar. Subskriptionen fortgick öfver förväntan. Fullt öfver- tygade om att detta företag var af Gud, inköpte mr. William G. Roggs och några andra af Asbury M. E.-församlingen i New York skeppet Henry Seeds, som låg i North River. Detta skepp erhöll sedan namnet "John Wesley”. Den 14 maj 1845 samman- trädde N. Y.-konferensen i Forsyth street M. E.-kyrkan i N. Y. Hedström kom till konferensen ännu oberedd för detta verk. Sjä- len för detta företag var dr Terry; han mötte Hedströmisjelfva kyrkdörren och bad honom göra sällskap tillbroder Peter Berg- ners hem, hvilket var beläget nära den plats, der Betelskeppet låg. Det var just vid sjelfva middagstiden som dessa båda Her- rens tjenare inträdde i Bergners hem. Tiden var kort, och vig- tiga ärenden skulle afgöras. Hedström och Bergner vexlade några ord på svenska språket (Bergner var nämligen svensk); de greto tillsamman. Alla irummet böjde knän i bön. De greto och bådo. När de uppstodo från sin bön, voro Hedströms alla tvifvel om denna missionsverksamhet försvunna, och han sade genast: "Jag tror, det är af Herren, och om konferensen utnäm- ner mig, vill jag komma till skeppet.” Och i det huset blef stor glädje. Den enkla middagen blef äten med verkligt god aptit; förhoppningen att snart hafva missionsverksamhet blanä sven- skarne i N. Y. fröjdade deras hjertan. Konferensen når sitt slut; dess sista betydelsefullaste timme är kommen, biskopen uppläser utnämningslistan och bland de första utnämningarna var denna: «North River mission : Olof GustafHedström.” Så varensvensk metodistpredikant utnämd att verka bland skandinaver. Detta var den första utnämningen. Sedan dess hafva många blifvit gjorda och såsom en frukt af denna första utnämning. Exem- pelvis må nämnas, att förlidet år utnämde vår kyrkas biskopar icke mindre än 254 predikanter för verksamheten i de skandina- viska länderna samt bland de skandinaviska folken i dettaland;
Olof Gustaf Hedström. 19
och alla dessa predikanter äro medlemmar af årskonferenser. "Af Herranom är det skedt och är ett under för våra ögon.” Söndagen den 23 maj 1845 höll pastor Hedström sin första predikan å Betelskeppet. På grund af sin mångåriga verk- samhet bland det amerikanska folket hade han någon svårig- het att ledigt uttrycka sig på svenska språket, hvadan han de två första söndagarne hade sina predikningar skrifna, men
fl Z OM FÅR håg
OLOF GUSTAF HEDSTRÖM.
då han den tredje söndagen uppträdde, behöfde han ej vidare binda sig vid något manuskript, utan predikade han då ex tempore; och en hvar, som kände pastor Hedström, vet, att han ej var danad för att stå i en predikstol och läsa en predi- kan. Å detta skepp fortgick Hedströms verksamhet till år 1857, då ett annat skepp aflöste det gamla. Det nya fartyget erhöll samma namn som det gamla. Å det nya Betelskeppet fortsatte Hedström sin verksamhet till år 1875, så att hans
20 Andra kapitlet.
tid som missionär uti den svenska missionen i N. Y. var 30 år, med undantag af någon tid, då pastor O. P. Peterson (norsk) på grund af Hedströms brutna helsa skötte denna plats.
Under 40 års tid var Hedström predikant, och först tvänne år före sin död upphörde han att vara predikant i det aktiva verket. Under sommaren 1863 besökte Hedström för andra gången sitt fädernesland. Han besökte utom andra platser äf- ven köpingen Lyckeby, belägen tre fjerdedels mil från Karlskrona. Hedström predikade evangelium hvar han for fram. I Karls- krona predikade han å en större sal fem aftnar efter hvarandra. Tecknaren af dessa rader hade förmånen få lyssna till de väl- signade sanningar han då tolkade. Aldrigskall jag förgäta den veckan. Jag hade då varit omvänd i fyra år och hade under den tiden sökt nära det andliga lifvet med ett evangelium, som be- stod af minst två tredjedelar 'antinomianism”. Denna föda var för mager, och den andliga kraften blef derefter. Romarebref- vets sjunde kapitel var på den tiden för de flesta kristna det andliga lifvets gradmätare. Men pastor Hedström var ingen antinom; han var en bibelkristen. Han var i tro, lära och lefverne en verklig apostel. Jag erinrar mig här följande yttrande af pastor Hedström: "Hvar står det skrifvet, att du skall hafva en mängd af synder med dig på vägen till himmelen? Detta är djefvulens lära. Bibeln lärer, att Jesu Kristi, Guds Sons, blod renar oss från alla synder, och det är Guds vilja och din stora förmån att blifva renad från alla dina synder i dag, ty i dag är den behagliga tiden, i dag är salighetens dag.” Den välsignade säd Hedström nu utsådde uppspirade ej genast, men den förlo- rade ej sin lifskraft.
Trenne år senare besökte några gudfruktige sjömän Karls- krona, och genom dem, hvilka genom Hedströms verksamhet å Betelskeppet kommit till Herren, blef metodismens fana plante- rad i Karlskrona. Af så väl höga som låga, rika som fattiga, bemöttes Hedström med aktning och förtroende. Äfven af statskyrkans presterskap bemöttes han med mycken vänlighet, och flere af statskyrkorna öppnades för honom. Hans skriften- liga lära och klara framställning om full, fri och närvarande frälsning från all synd var visserligen ny för deras öron; men hela hans lif och uppträdande var en lefvande och kraftig ut- läggning af hans lära. Hans hela lif andades helighet, allvar och sann ödmjukhet. Hans inflytande var stort. Så berättas om detta hans inflytande bland annat följande: En viss prost,
Olof Gustaf Hedström. 21
hvilken öppnade sin kyrka för Hedström, bad honom fullgöra allt hvad som hörde till högmessogudstjensten, men Hedström vägrade på det bestämdaste attuppläsa de ceremoniela bönerna och de många kungörelserna. Det blef derför öfverenskommet, att prosten sjelf skulle gå upp på predikstolen efter predikans slut och uppläsa de öfriga böneformulären och kungörelserna. Men prosten, som tagit plats på en stol nära altaret, blef så gripen af Hedströms allvarliga predikan och innerliga bön, att han helt och hållet förglömde den del af gudstjensten, som fallit på hans lott attfullgöra. Undersamma resa besökte han tyska konferensen, som då var samlad i Bremen, Tyskland, och höll ett tal till den samma samt döpte prof. Warrens dotter, hvilken i dopet erhöll namnet Christina. Samme prof. W. är nu presi- dent vid Bostons universitet. I ett bref af den 25 sistlidne sep- tember säger prof. Warren till skrifvaren: "Among the German brethren, whose conference he visited that year he made a most favorable impression. The geniality of his conversation, the unction of his prayers, the sweetness of his apostolic spirit charmed all with whom he came in contact.” Å Betelskeppet var Hedström en fader för den skandinaviska befolkningen, som kom till N. Y. Han var en budbärare af gudomlig tröst till sörjande och värnlösa. Han utdelade timliga och andliga håf- vor till hjelphehöfvande utan anseende till personen. Tusentals biblar och nya testamenten jämte andra religiösa skrifter ut- delades ombord å "John Wesley”. Hedström besökte fartygen, så snart de hade ankrat i hamnen, och inbjöd besättning och passagerare att besöka Betelskeppet samt talade lifvets ord till dem. Hans uppfattning af bibelns värde i förening med medborgareskap i denna stora republik kan bäst fattas af de ord, han ofta plägade säga till immigranterna, då han kom till dem ombord på fartygen så väl som då de kommo ombord å Betelskeppet: "Älskade landsmän! I hafven kommit hit för att blifva medborgare af den stora amerikanska republiken. Detta land, det bästa i verlden, är grundadt på bibeln, och I kunnen ej blifva värdiga medborgare här, med mindre än I läsen bibeln och praktiskt utfören dess föreskrifter i lifvet. Om I derför viljen lofva att läsa denna bok och efterkomma hvad den föreskrifver, så vill jag i det Amerikanska Bibelsällskapets namn gifva hvarje familj en bibel.
Som talare egde Hedström gåfvor som få. Hans predik- ningar voro allvarliga och väckande. De kristna uppväcktes till ett heligt allvar uti sökandet efter helgelse, "utan hvilken
20 "> Andra kapitlet.
ingen får se Herren”. De oomvända väcktes ur sin andliga slummer. Sjelf trodde han på och lefde i erfarenhet af biblisk helighet. Klassmöten, bönemöten och lägermöten voro hans älsklingsmöten. Han egde en skarp omdömesförmåga, icke minst då det gälde att bedöma en kandidat för predikoämbetet. I sitt sätt var han vänlig och tillmötesgående. I sitt umgänge var han ödmjuk och nedlåtande. Han ansåg sig ej för hög att skaka hand med någon; och hans hand utsträcktes alltid i Jesu namn, för att meddela hjelp åt den nödstälde. Vid sina husbesök uppmärksammade han barnen så väl som de äldre. Han var försakande, sjelfuppoffrande och hjelpsam. Han var en öm make ock en god fader. Hvar helst man träffade ho- nom, i kyrkan, på gatan eller hemmet, öfvertygades man om att han var en man, som Jefde för att vara till välsignelse för andra. Få i sanning kunde på denna sidan himmelen njuta mera i erfarenhet af Guds nåd och rening genom Jesu blod än han.
Äfven hans dödsbädd var en kraftig predikan om full fräls- ning, om rening från all synd genom tron på Jesu blod. Han fick ej sluta sina dagar i sitt eget hem, som vid den tiden var i "Cape May”, N. Y. Under en konferensresa besökte han Mr. Albert Chellbergs hem i nr. 299 å tredje avenuen i N. Y. I detta hem insjuknade han den 13 mars 1877, och i detta hem tillycktes hans ögon i den sista slumren. Under de två sista veckorna af hans sjukdom voro plågorna mycket svåra, men himmelen hade sänkt sig ned i sjukrummet, och ej knot eller ord af klagan hördes från hans läppar. Såsom han lefde, så dog han. Kristus var hans lif — döden blef hans vinning- Den 5 maj 1877 gick han triumferande in'i sin Herres glädje. Hans begrafning egde rum den 8 i samma månad. Likpredi- kan hölls i St. Paul M. E.-kyrkan i New York af teol. doktor Lucius King, hvarefter stoftet fördes till denna plats. Dr. King och Hedström, hvilka från yngre dagar voro förtroliga vänner, hade sinsimellan gjort den öfverenskommelsen, att den efter- lefvande skulle hålla den andres likpredikan. Om denne vår hänsofne broder, Olof Gustaf Hedström, kan det i sanning sä- gas, att "han talar ännu, ändock han död är.” Och såsom han är den skandinaviska metodismens fader, är det rätt och tillbörligt, att vi — om än något sent — hedra hans minne genom att på hans graf resa denna minnesvård. Men fader Hedströms monument är ej blott denna vackra granitsten, som här blifvit upprest; det finnes ett ännu bättre. Det be-
Öfverblick af den tidigare utvandringsströmmen. 23
står af den skandinaviska metodismens trettiotusen medlem- mar, hvilka i dag finnas på jorden, i förening med de tusenden, som redan med honom förenats med den triumferande försam- lingen derofvan. Må hans mantel falla öfver oss alla, som äro hans barn, och öfver hela vår älskade kyrka!
Frid öfver hans minne!”
Det af tidigare invandrare allmänt kända Betelskeppet utgjorde i många år den enda allmänna lokal i New York, der de svenske invandrarne kunde samlas och erhålla and- liga och lekamliga råd. Här blefvo många svenskar om- vända till metodismen, öppna som de voro för andliga in- tryck efter den långa, besvärliga sjöresan och efter land- stigningen i den nya verlden, der de till att börja med måste känna sig så främmande. Hedströms mission på Betelskeppet blef en mäktig propaganda för metodismen bland vårt folk icke blott här i landet utan äfven i Sverge, dit 'den sträckte sina verkningar. Planen var utmärkt väl anlagd, och missionen hade utan tvifvel kunnat uträtta mycket mera, om den bedrifvits med skickligare verktyg. Lifligt erinrar jag mig mitt första sammanträffande med O. G. Hedström, hösten 1850. Så snart vårt fartyg hade landat, kom en hans medhjelpare om bord, ofvan omtalade Bergner, en äldre man, och, om jag ej missminner mig, från Jämtland. Han talade vänligen med oss, utdelade trak- tater och inbjöd oss till gudstjenst på qgvällen i Betelskep- pet, som låg icke långt ifrån der vårt fartyg låg. En liten stund derefter kom Hedström sjelf, meddelande oss goda råd rörande vår resa inåt landet, ville gerna hjelpa oss till rätta, höll en bön ibland oss på däck och inbjöd oss till Betelskeppet. Vi gingo dit. Skeppet var inredt till ett ka- pell med bänkar och predikstol och var väl upplyst. Man sjöng ur svenska psalmboken, och Hedström höll en predi- kan eller tal, hvarefter några stodo upp och höllo bön. Vi stannade öfver söndagen i New York och hörde honom åter predika ett par gånger. Ordningen för gudstjensten var icke precis den i Sverge vanliga; dock lämpade han sig i flera stycken derefter. Hans predikan förekom oss hjertevarm; men innehållet och sammanhanget var bra mycket sammanrördt, utan någon rätt skilnad mellan lag och evangelium; tankegången var mindre redig och språket rådbråkadt, dock någorlunda begripligt. I en- skilda samtal förekom han oss mycket andlig och from,
24 Andra kapitlet.
dock icke fanatisk. Då vi inläto oss med honom i afseen- de på läran och bekännelsen, kände han sig brydd, men försäkrade, att han ville vara luteran i äkta, god mening. Han var då en man på 47 år, men väl bygd och af något öfver medellängd, hade ett fromt, hederligt och vänligt an- sigte och ett tilldragande sätt, var välklädd i svart rock och hvit halsduk. I hans hem, der jag besökte honom, såg det för den tiden välbergadt ut. Hans hustru syntes vara en hygglig och bildad qvinna, en amerikanska af gammal- dags typ. Genom sin ställning till och beröring med invand- ringen i New York och genom sin förbindelse med sin broder Jonas i Illinois var det som Hedström i många år utöfvade ett starkt inflytande på invandringsströmmen och den väg den tog inåt landet.
Rörande Jonas Hedström kan jag lemna några upplys- ningar, hemtade dels ur "Svenskarne i Illinois””") och dels ur egna minnen.
Då O. G. Hedström besökte Sverge 1833 och troligen återvände hit samma år, tog han med sig sin yngre broder, Jonas. "Sina första år härstädes uppehöll den senare sig i synnerhet i New York och Pennsylvania och arbetade så- som smed. Han hade upp till denna tid lefvat ett temligen vårdslöst lif och ingalunda varit något helgon. Men nu inträdde en vigtig förändring med honom, föranledd genom åhörandet af två äldre metodistfruntimmers samtal röran- de deras religiösa erfarenheter. Hans förloras nu ur sigte några år, men kommer 1838 fram i Illinois, der han för en kort tid uppehöll sig i Farmington. I New York hade han gjort bekantskap med en familj vid namn Sonberger, och när denna familj flyttade till vestern och bosatte sig i Victoria, drogs äfven den unge Hedström dit. Här började han nu (1839) att predika och begagnade för detta ända- mål Salems skolhus i Victoria town. I samma "township” blef han ungefär vid samma tid bofast och blef der till sin död”""), som timade några år före 1880.
+ eSvenskarne 1 Illinois. Historiska anteckningar, samlade och utgifna af Eric John- son och C. F. Peterson, Chicago 1880”. Detta arbete på 471 sid. 8:vo är värdefullt för Svenskarnes 1 Amerika historia. Visserligen förekommer en mängd felaktiga uppgifter, men man måste vara tacksam mot författarne, som samlat en sådan massa af historiska notiser rörande våra landsmäns tidigare år 1 amerika. Den, som försökt sig något på sådant arbete, vet, huru svårt det är, och skall derför uppskatta hvarje redligt försök af detta slag, På samma gång som ''Svenskarne 1 Illinois” bemödar sig om att vara opartiskt, märker man dock snart, att arbetet utgått från den äskådningskrets, som kan anses vara en frukt af Eric-Jansonismen. Med tacksamhet erkänner jag mig hafva hemtat många upp- lysningar från detta arbete och har gjort bruk äf dess uppgifter, der jag kunnat.
++ Ibid. sid. 286.
Öfverblick af den tidigare invandringsströmmen. 25
"Hedström Ööfvergaf icke sitt handtverk för att blifva prest, utan predikade och arbetade med släggan ömsevis. Men möjligt är, att hans varma nit för metodismen oftast drog honom till predikstolen. Åtminstone måste detta hafva varit händelsen, när omsider svenskarne började styra sin kosa till Victoria. Han fann ibland dem ett kärt missions- fält och var aldrig angelägnare om något än att leda dem in på sin religiösa tros område. — — Framgång mötte han äfven. Hvarhelst han uppträdde, med sina kraftiga om ej all- tid så vältaliga föredrag, lyckades han att till sina meningar omvända någon eller några af sina landsmän”. "Han bilda- de den första svenska metodistförsamlingen vester om staden New York den 15 dec. 1846 i Victoria, hvilken vid sin stif- telse bestod af endast 3 personer. Småningom uppstodo flere församlingar i trakten deromkring, och öfver dessa sattes J. Hedström till presiderande äldste 1854, hvilket ämbete han innehade i två år””.) G
På hösten 1850 och vintern 1851 sammanträffade jag några gånger med J. Hedström. Han var fullkomligt ameri- kaniserad; men talade svenska bättre än brodern. Han var af medelmåttig storlek, hade ett välformadt hufvud och an- sigte, såg förståndig och nästan slug ut. Mot främmande var han något sträf, men bland vänner och bekanta var han mycket fri. Han var klädd och skickade sig som en vanlig amerikansk farmare på den tiden. Jag minnes grant hans ljusblåa, bredryggiga, något slitna öfverrock, hans neddrag- na plysmössa och att han hade byxorna nedstoppade i stöfvelskaften, en vanlig försigtighet mot TIllinois-smutsen. Mot Esbjörn var han mycket bitter, och han gjorde sig intet samvete att tränga sig in hvar han kunde i hans verknings- krets. I Moline kom jag en gång i strid med honom, emedan jag försökte att försvara den luterska nattvardsläran, hvil- ken han försmädade. Han syntes taga det illa och kallade mig 'pojkslyngel”. Det var icke svårt att komma i strid med honom. Vid samma tillfälle hörde jag honom predika hos Olaus Bengtson, den första svenska metodistfamiljen i Moline, då han hade Rom. 7 kap. till text. Den senare delen af kap. förklarade han så, att Paulus var under lagen, då han der omtalar sin andliga ställning, men att han sedan blef fri från all vidlådande synd. Han dref skarpt på kristlig fullkomlighet. Då han predikade, skrek och väsnades han
+ Ibid. sid. 286, 287, 289.
26 Andra kapitlet.
mycket och lade an på att uppröra känslorna. Han syntes ock hafva en särdeles stor lust att polemisera, i synnerhet emot den luterska läran, och metodistkyrkan, den han var fanatiskt tillgifven och hvilkens framgång och seger han satte öfver allting annat, tycktes vara för honom den enda salig- görande.
Det var naturligt, att J. Hedström meddelade sin broder i New York underrättelser om landet i vester, dess mycken- het, godhet och prisbillighet. Till följd häraf var det utan tvifvel, som O. G. Hedström rekommenderade de strödda svenskar, som kommo till New York för att utse passande boningsplatser åt sig sjelfva och åt väntade vänner och bekanta, att tåga vester ut till Victoria i Illinois. Derafför- klaras orsaken, hvarför de tidigaste invandringshoparne af vårt svenska folk drogo af så långt inåt landet, under det att land fans på mycket närmare håll.
INVANDRINGSHOPARNE I TIDSORDNING.
Jag vill nu i tidsordning berätta något om de olika in- vandringshoparne före 1854 och, för så vidt som jag kunnat få reda på dem, följa dem på deras spår.
1. Daniel Larson från Haurida, Småland, och hans säll- skap, 1844. Daniel Larson, född i Haurida socken, Småland, 1821 och nu boende i Town of Goodhue, Goodhue co., Minn., har meddelat mig följande: Genom Unonii bref i tidningarna hade han och en del andra i hans hemtrakt, till ett antal af 50 personer, beslutat att resa till Amerika. Resan företogs på hösten 1844 med svenska skeppet Superior och kostade 60 rd:r personen. Efter tio veckor landade de vid jultiden i Boston. Larsons fader, Lars Landberg, fortsatte resan med alla öfriga, utom Larson, till Sheboygan i Wisconsin, der han slutade sina dagar 1846. Om de öfrigas lefnadsskiften vet L. intet att upplysa. Larson sjelf slog sig ned i Brocton (N. Bridgewater och Campello) i närheten af Boston och arbetade der som skomakare i 7 år; 1851 reste han hem till Sverge, och när han återvände, hade han 60 personer med sig. En del af dessa skingrades hit och dit, men en del slog sig ned med Larson i Brocton. Sålunda grundades det svenska sam- hället i Campello eller Brocton. Under de följande åren inkom- mo alltjämt nya invandrare, hvilka funno arbete på skoma- keriverkstäderna. D. Larson afflyttade från Brocton 1868
Utvandringshoparne i tidsordning. OT
och nedsatte sig på en inköpt farm i Town of Goodhue, Minn., der han ännu lefver och är utan tvifvel en af de tidi- gaste ännu lefvande invandrarne.
2. Peter Kassel och hans sällskap, 1845. I Kisa, Öster- götland, vaknade utvandringslusten tidigt. Hvad som gaf anledning dertill synes hafva varit den omständigheten, att kapten P. von Schneidau, hvilken, såsom vi redan sett, flyt- tade till Amerika 1842 och någon tid bodde i Unonii nybyg- ge, Pine Lake, Wis., skref hem till sin fader, major Schnei- dau, hvilken bodde i Kisa, och att innehållet af dessa bref blef kändt af allmänheten i trakten. Snart togo talet om och tankarne på Amerika hos några djerfvare män sin form i ett utflyttningsbeslut, och Peter Kassel blef deras ledare. Han kunde vid den tiden vara omkring 50 år. Han hade varit mjölnare, äfven någon tid rättare på ett gods. Han var en händig man, och hade bygt ett slags tröskmaskiner, som drefvos med handkraft, kunde räkna och skrifva och var känd för att vara nykter och religiös. I sällskap med svågern, Peter Anderson, en Johan Danielson med flere, in alles 5 familjer, 4 från Östergötland och 1 från Stockholm, afreste han med briggen Superb från Göteborg till Amerika 1846 och landade i New York. De hade ursprungligen äm- nat resa till Wisconsin, förmodligen till Pine Lake; men i New York blefvo de underrättade om att det fans bättre land i Iowa, hvarför de bestämde sig för att resa dit. Från New York reste de till Filadelfia, derifrån till Pittsburg, se- dan ned för Ohio-floden och upp för Mississippi, till dess de kommo till Burlington, Iowa. Derifrån tågade de 42 mil in- åt landet och grundlade nybygget New Sweden i Jefferson co. Under de omedelbart derpå följande åren fick nybygget stän- digt ny förstärkning genom ankommande invandringshopar från samma trakt af fäderneslandet.
3. Erik Jansarnes invandring från södra Helsingland, Gestrikland, Dalarne m. m., 1845—1854. Med Erik Jansarne började invandringen att antaga ett större omfång. Orsaken till deras utvandring från Sverge var af religiös natur, ty de funno icke der den frihet för sin tros utöfning, som de ford- rade. De utgjorde en egen sekt, som på inga vilkor kunde finna något rum inom statskyrkan, och på den tiden" fans ingen dissenter-lag i Sverge. Det fans derför ingen annan ut-
28 Andra kapittet.
väg för dem än att utvandra, så vida de ville fasthålla Jan- sonismen. :
Den, som först mera bestämdt vände deras tankar på Amerika, synes hafva varit en Gustaf Flack från Alfta, Hel- singland, som tidigt på fyrtiotalet uppehöll sig i Amerika.” Han hade vistats någon tid i och omkring Victoria samt i Chicago, Ill. Derifrån skref han 1843 till sina vänner i hem- bygden och underrättade dem om det stora landet i vester och utsigterna der. Vare härmed huru som helst, men sä- kert är, att år 1845 utsändes Olof Olsson från Söderala med hustru och två barn af Jansonisterna såsom förbud till Ame- rika för att härstädes utse en tjenlig plats till hem för den Jansonska sekten. Den Olssonska familjen anlände lyckligt till New York, der den genast sammanträffade med pastor O. G. Hedström. "Den senare lade nu an på att omvända Olsson till metodismen och lyckades, hvilken omvändelse icke innebar någon särdeles stor trosförändring, all den stund Jansonismen, noga granskad, kom John Wesley's lära myc- ket nära.”” Följda af Hedströms böner och varma välsignel- ser, anlände O. och hans familj till Victoria i Knox co., Il., hvarest Jonas Hedström, New York-missionärens broder, då bodde. Här stannade nu O. till påföljande år, då den första Jansonska flocken ankom.”
Samma år, men senare, afseglade från Gefle ett större an- tal; men om deras framkomst, eller hvart de togo vägen, upp- lyser icke "Svenskarne 1 Ill.” "I juli 1846 kom Erik Janson sjelf med ett litet sällskap till Victoria. Han hade, innan han afreste från fäderneslandet, till fullo uppgjort den plan, efter hvilken utvandringen skulle ega rum, och till ledare för den samma utsett Jonas Olson, Olof Johnson, Olof Stenberg och Anders Berglund”.
Rörande den tidens svårigheter för en utvandring i större massa, hvarom här var fråga, yttras i mera nämda arbete sidan 29: "Det var vid denna tid ytterst svårt att erhålla för utvandring till Amerika (som då var okändt) riktigt lämpliga fartyg. De få svenska skepp, som gingo på detta land, förde för det mesta järnlast och voro utan anordningar för passagerare. Imellertid blefvo de inrättade så godt sig
+ 'tSvenskarne 1 Ill.,” sid. 233. ++ Detta medgifvande gjorde oekså Jonas Hedström mer än en gång, antingen det då var af ötvertygelse eller af potitik. '"Erik Janson och jag spela på samma sträng”, sade
han. »++ <Svenskarne 1 Ill.” sid. 27.
Utvandringshoparne i tidsordning. BAS
göra lät för detta sällskaps behof. Men som då ej funnos några förordningar emot öfverlastaing och enär fartygen voro små, blef det ytterst smått om rum om bord och myc- ket obeqvämt, till hvilka obehag kom den omständigheten, att åtskilliga farkoster voro så gamla och ruttna, att de med möda motstodo sjön. Också gick ett af dem spårlöst förlo- radt med besättning och 50 kolonister; ett förliste vid New Foundland, hvarvid dock folket räddades, och ett annat var fem månader på resan, under hvilken tid de ombord varande utstodo många lidanden och besvärligheter, sjukdom och hungersnöd deribland.”
Samtidigt med Erik Janson inträffade i Victoria, i juli 1846, "den första skeppslast, som framkom och bestod af dal- folk under L. G. Larsons ledning”. Denne Larson var den rikaste man, som "sällade sig till samfundet, enär han lade 24,000 rd:r till den gemensamma kassan”.
I oktober samma år kom Jonas Olsson med sitt följe. Vid vinterns inbrott voro nu 300 själar samlade på den plats, som fick namnet Bihop Hill, och boningshusen utgjordes af två stockhus, fyra större tält och ett annat tält för kyrka.
I juni 1847 kommo på en dag icke mindre än 400 unga män och qvinnor utom barn. En stor del af dem hade gått tillittötstmran; Chicago, till Bishop Hill: John Björk, AC An- derson och en Hammarbäck voro sällskapets ledsagare.
1848 synes icke något större sällskap hafva anländt till kolonien ; men under 1849 kom en ny talrik skara, bestående till största delen af norrmän, under en viss Nylunds ledning. De hade koleran med sig, då de kommo till Bishop Hill, och icke mindre än 143 dogo på en kort tid inom kolonien. Norrmännen lemnade platsen och sökte sin lycka på andra håll. Troligen var det samma norrmän, som sedan bodde i Mission Point vid Foxfloden och af hvilka en del sedan öfver- gingo till mormonismen.
1850 synes den sista, något större skara af Jansonist- utvandrare hafva ankommit under Olof Johnsons och Sten- bergs ledning. Desse män hade varit hemma i Sverge för att uppsamla qvarlefvorna af Jansonisterna och hade lyckats få ihop 160 personer, med hvilka de afseglade från Sundsvall. I Milwaukees hamn dogo mellan 50 och 60 personer af detta sällskap, och ledarne kommo illa ut för stadens myndigheter och tvungos att ersätta dem för de utgifter de haft för de sjuke.
30 Andra kapitlet.
Senare på hösten samma år kom Jöns Anderson med 80 kolonister, som hade utgått från Gefle med skeppet Condor. 1854 kommo ändtligen 70 personer. Härmed var den Jar- sonistiska utvandringen slut, sedan den hade pågått i om- kring 9 år. Antalet af dessa utvandrare kan man blott giss- ningsvis uppgifva; men det torde ej mycket hafva öfverstigit 1500 själar. Denna emigration hade ådagalagt, att det gick an att utvandra från Sverge i massa.
4 De första svenskar, som kommo till Chicago. Enligt «eSvenskarne i Illinois” var ofvannämde Gustaf Flack den förste svensk, som bodde i Chicago, der han 1843 hade en liten handel i närheten af Clark-gatubryggan. Ungefär samtidigt kom en annan dit vid namn Åström, och derpå kom en viss Svedberg dit. 1845 kom kapten P. von Schneidau dit från Pine Lake. Men det var först 1846 som ett större antal svenskar kommo direkt från Sverge och slogo sig ned i Chi- cago. Den första flocken för det året utgjordes af 15 familjer, men från hvilken ort i Sverge de kommo är icke uppgifvet. De voro mycket fattiga och fingo lida mycken nöd. Kapten Schneidau berömmes såsom både "tolk och tröstare” för des- sa arma människor. Genom hans omsorg fingo de arbete hos B. W. Ogden och A. Smith, som läto dem rödja ett stycke land, beläget strax norr om nuvarande Divisiongatan. Dags- penningen var 50 cent om dagen, då de fingo föda sig sjelfva. Qvinnorna tvättade kläder för 10 (& 25 cent om dagen.
Den 3 oktober 1846 anlände, under Jonas Olsons ledning, ett större antal svenska immigranter; desse, som alla voro vestmanländingar, hade vid afresan från Sverge bestämt sig för att förena sig med Bishop Hill-kolonien ; men ändrade sitt beslut, när de kommo till Chicago, och stannde der.
Bland dessa nämnas Anders Larson, Jan Janson, broder till profeten E. Janson, John P. Källman, Pehr Ersson, Peter Hessling, A. Thorsell och en Källström. Till att börja med bodde alla dessa tillsammans i ett hus på Illinoisgatan mel- lan Dearborn- och State-gatorna. Detta folk synes hafva ut- gjort sjelfva stommen till den församling, som G. Unonius bildade i Chicago 1849.
Sedan gick ju den stora inflyttningsströmmen genom Chi- cago, och många stannade alltjämt en längre eller kortare tid, många slogo sig ock ner der för alltid. Sålunda heter det i den anförda källan: "1847 ökades antalet med 40 nya famil-
Utvandringshoparne i tidsordning. : 31
jer från Sverge; 1848 kommo ytterligare 100. Tiderna voro nu något bättre, och dagslönen betaltes med 75 cent; men lefnadspriserna voro ej stort lägre än nu, hellre högre. En tunna mjöl gälde $6 Q& 7, fläsk 6 Q 8 cent per skålpund; hushyran var mycket hög, $20 per månad betaltes för 5 Q 6 torftiga rum. 1849 kommo 400 svenskar och med dem ko- leran, som nu visade sig mer eller mindre hvarje år t. o. m. 1854, då hon grasserade allra värst. 1850 ökades svenskarnes antal med 500 och åren 1851 och 1852 med 1,000 hvardera året. Det senare året kommo en del vestgötar, som ändtligen hamnade, sjuka och värnlösa, i Chicago och omhändertogos af den norske pastorn Paul Andersen, och hvilka kommo att utgöra grundstommen till den svenska luterska församlingen. Under denna tid af sjukdom, fattigdom, nöd och sorg var pastor Unonius till stor tröst och hjelp för de stackars landsmännen, för hvilket han förtjenar ett tacksamt erkännande. Särskildt bör nämnas, att fru Unonius ådagalade en berömlig sjelfupp- offring och oegennyttig kärlekstjenst mot det arma folket, en tjenst, som sent skall glömmas.
5. Nya invandringar från Östergötland och Kalmar län, 1846—1848. Från Kisa och kringliggande trakter utvandrade 1846 ett sällskap af 735 personer och kommo öfver med skeppet Virginia, fördt af kapteh Johnson, i akt och mening att upp- söka P. Kassel i Iowa. Men i Albany, N. Y., blef sällskapet beröfvadt sina penningar och kunde ej komma längre än till Buffalo. Under vägen mellan dessa platser måste de "lifnära sig med vilda plommon, dem de funno längs kanalbanken, samt med hvad de dessutom lyckades komma öfver”. —TIT Buffalo må- ste de stanna i två år, innan de kunde förtjena nog till resans fortsättning. Imellertid blef resplanen nu ändrad och det af följande anledningar: 1847 hade en annan skara från samma trakter i Sverge kommit öfver till New York i afsigt att också resa till P. Kassel i Iowa; men i New York hade de af pastor O. G. Hedström blifvit tillrådda att resa till Illinois och den trakt, der hans broder var. De kommo således först till Victoria och blefvo sedan af Jonas Hedström visade till Andover såsom en plats särdeles passande för ett svenskt nybygge. De blefvo så- ledes detta nybygges banbrytare. Bland dessa nämnas N. J. Johnson med hustru från Jerda, Kalmar län; Anders Johanson och familj; Friberg och familj; Nils Nilson; Hurtig m.fl.
Under tiden hade desse fått reda på sina bekanta, som voro
30 Andra kapitlet.
i Buffalo, brefvexlat med dem och tillrådt dem att komma till Andover, hvilket också en del gjorde)”. Bland dessa nämnas följande, hvilka 1848 kommo till Andover: Samuel Johnson från Södra Wi med familj; Holland Elm med familj från Gam- malskil, Ötergötland; Erik Peter Anderson med familj från Kisa; Samuel Samuelson med familj från d:o; Måns Johnsons enka (mannen dog i Buffalo) och en son från d:o.
Den andra delen af dem, som kommo till Buffalo 1846, tog vägen till Sugar Grove, Warren co., Pa., och blefvo de förste svenske nybyggarne i trakten af Jamestown. Anled- ningen dertill var följande: En af desse svenskar, Germund Johnson från Kisa, hade två unga döttrar, som till följd af fattigdom blifvit lemnade på fattighuset i Buffalo, men seder- mera derifrån uttagna af tvänne fruntimmer, som bodde i Sugar Grove, Pa. Fadern, derom underrättad, besökte sina barn och fann dem hafva det godt, hvarför han ock beslöt att flytta dit med den öfriga familjen. Dit flyttade ock efter hand de andre qvarvarande i Buffalo, ibland hvilka voro Carl M. Johnson från Hessleby, Jönköpings län, och hans broder Fredrik Johnson med familj; en gammal soldat vid namn Norman från Horn, Östergötland; Carl Johnson med familj från Sund; Samuel Dahl och hans syster Karolina.
Innan desse 1848 afflyttade från Buffalo till Sugar Grove, tillkommo flere nya från Sverge, såsem Anders Pet. Johnson, broder till Carl och Fredrik Johnson, samt systern Johanna; Helena Lovisa Peterson; systrarna Lisa och Lena Anderson, alla tre från Lönneberga, Kalmar län, m. £f. Desse blefvo, såsom sagdt, de förste svenske nybyggarne omkring Sugar Grove och Jamestown, hvilkas antal derefter förökades år efter år.t) Rörande en del af ofvan nämde personers senare öden kan nämnas, att Samuel Johnson från Södra Wi dog 1886 1 Orion, Ik; der han hade bott 1 många ar. Hanvat en from och erfaren man och till bekännelsen luteran.
Germund Johnson flyttade med familj till Vasa, Minnesota, och var i flera år farmare derstädes. Sedan flyttade han till Red Wing och hade sitt egentliga hem der de sehare åren, men vistades mycket af tiden hos sina barn, dels i Alexandria,
+) I en historik öfver sv. lut. förs. i Andover i''Korsbaneret” för 1880 heter det, att Sam. Johnson (och naturligtvis de andre, som här nämnas) hade genom ''en svensk från Bishop Hill, som tidigt på våren 1848 besökte Buffalo”, fått upplysningar om Andover och derför flyttade dit. Detta kan vara fullt riktigt utan att dock stå i strid med mina uppgifter.
1) Dessa underrättelser äro hemtade dels trån '"Svenskarne i Il1.”, der de förekomma strödda och utan sammanhang på sidorna 74, 366 och 367, och dels genom muntliga sam- tal med en del af i fråga varande personer.
Utvandringshoparne i tidsordning. 33
Douglas co., och dels i Stevens co. samt dog i augusti 1888 i Hancock samma co. Hans hustru, "Kare”, dog ett par år förut; båda äro begrafna i Vasa. De voro till bekännelsen metodister, ganska frispråkiga och skrädde icke orden.
Carl M. Johnson flyttade till Paxton, Ill., 1863, tjente i några månader i unionsarmeen, flyttade 1866 ut till Farmers- ville nära Paxton och bor der på sin farm.
Fredrik Johnson har i många år varit bosatt i Hessle Valley, Pa., i närheten der den gamla sv. lut. kyrkan stod, och så vidt kändt är, lefver han der ännu. En af hans söner är pastor i den första sv. lut. församlingen i Rockford, Il., L. A. Johnston.
Anders Pet. Johnson, den tredje brodern, flyttade med fa- milj till Vasa, Minn., 1859, köpte sig en farm derstädes och arbetade sig upp till välstånd. Han var till bekännelsen lu- teran och dog i Vasa 1879 i en ålder af 58 år.
Desse tre bröder voro från Hessleby församling, hvarför de kallade den dal, der de först bosatte sig i Pennsylvania, Hessle Valley. Helena Lovisa Peterson blef omkring 1851 gift med Erik M. Anderson. År 1855 flyttade de till Vasa, Minn., upptogo ett "home-stead” derstädes och bebo ännu samma farm. De voro med, då den sv. lut. församlingen stiftades i Vasa och hafva alltsedan varit bland dess trognaste medlemmar.
6. 1849 års invandringsskaror. Flere sådana äro kända. Från den gamla utflyttningshärden, Kisa och trakten derom- kring, samt från Grenna och omnejd kom en ny laddning ut- vandrare detta år. Nils Magnus Kilberg i Swedona, Mercer co., Ill., som är född i Kisa den 6 februari 1821, har berättat följande: I sällskap med 300 personer reste han om våren 1849 å skeppet Charles Tottie, kapten Bäckman, från Göteborg och kom fram till New York på 7 veckor och 4 dygn. Från New York färdades man på kanalbåt till Buffalo, och sällskapet var inpackadt på 3 sådana. Å en af båtarne utbröt kolera, innan de kommo fram till Buffalo. Derifrån färdades man med ång- båt öfver sjöarne till Chicago. ''Chicago såg då icke mycket Ut sranmärker Kuberg; marken var glest bebygd, och på de sumpiga gatorna såg man öfver allt döda hundar och kattor.” Derifrån reste sällskapet med kanalbåt till Peru. I Peru legde man hästskjuts för 9 lass och betalte $18 lasset till Andover.
34 Andra kapitlet.
I Chicago hade de sammanträffat med kapten Viström”), som ledsagade dem till Andover, dit de anlände den sista juli.
Från början hade detta sällskap ämnat uppsöka P. Kas- sel i Iowa; men nu nödgades de att stanna i Andover och trakten deromkring till följd af kolera och andra sjukdomar. De ämnade dock fortsätta resan på hösten, när svalare väder inträffade. På senhösten försökte Kilberg att resa till New Sweden ; men då han i Rock Island förgäfves väntade på ång- båtslägenhet till Burlington, återvände han till Andover och bosatte sig i Swedona, der han allt sedan blifvit qvar och lefver ännu. — Med detta sällskap kommo Johannes och Carl J. Samuelson från Tjäderstad, Östergötland, som slogo sig ned i Hickory Grove, nu mera Ophiem, hvarest de med åren kommo 1 stort välstånd.
Bland dem af samma sällskap, som voro från Grenna— och desse voro de första utvandrare från den trakten — voro Johan Svanström, skräddare till yrket, och hustru, född Nordqvist, hvilka bodde i Brooklyn i 4 år; flyttade sedan, eller 1853, till Campello, Mass., och bodde der till 1861, då de flyttade till Red Wing, Minn., hvarest de ännu vistas och äro medlemmar af den sv. lut. församlingen. Vidare Johannes Peterson från Örserum, Grenna, som en tid bodde i staten New York, flyttade sedan till Indiana och bor nu i Beaver, Ill. Svanström säger, att det var omkring 30 personer med i detta sällskap ifrån Grenna socken.
De följande åren ankom efter hand det ena sällskapet efter det andra från Östergötland och Kalmar län, och slogo sig dessa ned i Andover, Swedona och kringliggande platser.
Samma år, eller 1849, kom ett annat sällskap utvandrare öfver till Amerika, hvilka voro från Gestrikland och södra Hel- singland, ledsagade af pastor L. P. Esbjörn. I de trakter, från hvilka Jansonisterna utvandrade, började andra, som icke voro Jansonister, att tänka på utflyttning till Amerika. Deribland voro flere allvarliga kristna; men de ville icke begifva sig af utan att hafva en kristlig lärare med sig. En sådan funno de uti dåvarande brukspredikanten L. P. Esbjörn på Oslättfors bruk i Hille, hvilken bestämde sig för att göra sällskap med dem till Amerika. Frågan, huru han, till att börja med, skulle få sitt underhåll i det nya landet, var bekymmersam. Esbjörn, som kände metodismen genom engelsmannen, past. Geo. Scott,
+) Hans namn stafvas olika, Viström, Virström och Viderström; men är nog en och samma person.
Utvandringshoparne i tidsordning. 35
och hade fattat förtroende för den samma såsom oegenyttig, synes hafva hyst den förhoppningen, att samma kyrkosamfund i Amerika skulle vara lika oegennyttigt och att han möjligen från det samma skulle få något understöd i sin verksamhet såsom svensk lutersk prest. Någon korrespondens derom hade till och med blifvit förd med metodistpresten Jonas Hedström 1 Victoria, hvilken hade blifvit, skriftligen, känd af Esbjörn genom personer, som före 1849 hade flyttat till Amerika. Af svenska missionsällskapet fick han imellertid ett litet under- stöd. Den 29 juni 1849 afreste han från Gefle i sällskap med 140 själar å svenska fartyget Cobden samt landade i New York i slutet af augusti eller början af september. Derifrån ämnade man ställa resan till Victoria, Knox co., Ill., men denna afsigt blef nu förändrad och detta af följande anledning. Då Esbjörn sammanträffade med pastor O. G. Hedström i New York, fick han veta, att metodistsamfundet omöjligen ville eller kunde understödja honom såsom lutersk prest ; ville han hafva något understöd af dem, så måste han utan om och men öfvergå till metodistkyrkan. Men detta kunde och ville Esbjörn ingalunda göra, och hans hustru var i synnerhet mycket be- stämd 1 detta afseende. Derpå vände sig Esbjörn till Ameri- kanska hemmissionssällskapet, som hade sitt hufvudqvarter i New York, med förfrågan, om det vore villigt att för någon tid understödja honom såsom lutersk prest, och synes hafva fått ett uppmuntrande svar, enligt ett bref från en af dess agenter)”. Detta tillika med hvad som omnämnes i "Svenskarne i Illinois” bidrog nog till att förändra beslutet rörande desti- nationsort. Der heter det å sidorna 75, 76: "Framkomna till NewYork, möttes pastor Esbjörn och hans sällskap af en kapten Viderström””), hvilken skulle tjena dem såsom ledsagare inåt landet. Han hade tillhört Bishop Hill-kolonien, hvilken anländt till landet tre år tidigare, men hade lemnat den samma och var nu bosatt i Andover. I New York fans ett kompani, «Land Association”, som uppköpt mycket land i Henry county och utlagt staden Andover”””). Pastor E. med sällskap hade ämnat sig till Knox co.; men sedan nämda kompani lofvat gifva 10 acre land till en sv. lut. kyrka, beslutade man sig för att ställa kosan till Andover. Resan gjordes med kanalbåt
>) Bref från Rev. Wm Kirby, dat. jan. 9 1850, förvaradt i A. H. M. Soc. arkiv.
++) Denne kapt. Viderström kan ej vara någon annan än den Viström, som tidigare på s£ommaren mötte det östgötska sällskapet i Chicago och ledsagade det samma till Andover. Svårigheten ligger deri, huru han så snart derefter med den tidens kommunikationsmedel kunde vara i New York. Han måste hafva varit agent för det nämda landbolaget.
+&+) På papperet.
36 Andra kapitlet.
till Buffalo och derifrån med ångbåt till Chicago. Sedan De- troit passerats, dog ännu ett af pastor Esbjörns barn") och blef i en mycket skröplig kista begrafvet i en sandbank på stranden af Lake St. Clair. Pastor Esbjörn insjuknade äfven (i koleran) och måste med sin familj””) stanna i Chicago; men sällskapet, ledsagadt af kapten Viderström, begaf sig till Ando- ver. Då pastor E. tre veckor senare äfven anlände, fann han till sin stora sorg, att de fleste af hans sällskap hade utaf me- todistpresten Jonas Hedström blifvit öfvertalade att lemna Andover och begifva sig till Victoria.”
Förut hade samme J. Hedström rekommenderat Andover såsom en god plats för svenskar; men när han fick veta, att Esbjörn icke ville blifva metodist, så förklenade han platsen och gjorde allt hvad han kunde för att locka svenskarne der- ifrån.
Bland de svenskar, som kommo med Esbjörn, var Jonas Anderson från Hille en mera framstående man. Han var känd för sin rättframhet, goda lynne och frimodighet och, åtmin- stone för den tiden, för en hjertevarm fromhet. Jag kommer ihåg, hurusom, när han kom i kinkiga lägen, han brukade med full röst stämma upp en gammaldags psalm och sålunda sjunga bort bekymren. Redan året efter hans ankomst till Amerika reste han och en annan Hillebo, Matts Erson, som kom öfveri samma sällskap, till Californien för att gräfva guld — guldfebern hade just då utbrutit —; men de återkommo 1851, om icke rikare, så åtminstone något visare. Omkring 1859 flyttade han och sönerna till Colorado, der han sedan vistats och möjligen lefver ännu, medan den öfriga familjen stannade qvar i Andover. En annan af detta sällskap var Olof Nordin, som några år bodde i Andover.
Den första söndagen Esbjörn predikade i Francis” skolhus i Andover, var han ännu ganska svag. Han satt på en stol och syntes mycket rörd. Till ingång hade han: "När jag är svag, är jag stark”. Han bodde på den bekanta "Mix” place” öfver vintern. Under tiden köpte han ett litet ställe söder om skogen, ner emot Edwardsfloden, innehållande 10 acre med mycket primitiva åbyggnader, och flyttade dit på våren 1850.
Den första svenska invandringen till Texas började äfven. detta år (1849)”""). Den, som först ledde svenskar till Texas,
+) Ett dog förut på resan vid Helsingör och begrafdes af dr Wieselgren 1 Helsingborg. =+) Med undantag af de två äldste gossarne, som följde med sällskapet. xxx) Uppgifterna äro från pastor M. Noyd i Round Rock, Texas, D. Larson, P. G. Veber, Goodhue T., Minn., m. fl.
Utvandringshoparne i tidsordning. Sh
var S. M. Swenson från Lettarp, Barkeryds socken, Småland. Efter att någon tid hafva varit handelsbiträde i Eksjö reste han till Amerika 1836. Han arbetade någon tid med hvad han kunde få tag uti i New York, och sedan besökte han en skola i Sing Sing, samma stat. Derefter arbetade han någon tid vid en järnvägi Baltimore och fick med tiden anställning der såsom bokhållare. Genom sin principals åtgöranden kom han till Texas 1838 och började handel i Brazoria, sedermera i Hous- ton, i bolag med en doktor Long. Någon tid efter den senares död gifte han sig med hans enka, hvilken dog 1850. Swenson besökte Sverge omkring 1849, och vid sin återkomst medförde han omkring 50 svenska drängar, hvilka nästan alla med sitt arbete hos Swenson aftjente sin öfverresa, hvartill, enligt somligas uppgift, åtgick två år; men ock att de då erhöllo hvar sitt stycke land. Man kan deraf förstå, att Swenson redan då var en förmögen man. Desse först komne äro nu skingrade åt olika håll och en stor del utan tvifvel döde.
Vid rebellkrigets utbrott nödgades Swenson att lemna Texas på grund af sina politiska tänkesätt. Han så väl som hans förtrogne vän, guvernör Sam. Houston, var för klar- synt för att ställa sig på secessionisternas sida. De voro få i södern, som hade något begrepp om nordens styrka.
Swenson, såsom klarsynt handelsman, sålde i god tid en vara, som snart måste blifva värdelös, nämligen sina neger- slafvar, ty hittills hade han varit slafegare. Fiendskapen mot Swenson var stor, och han måste rymma till Mexiko, sedan han, efter som det berättas, hade under eldstaden i sitt hus nedgräft en del penningar, somliga säga $25,000. Swen- son var för andra gången gift, och då en man bar ett bref från honom i Mexiko till hustrun, blef samme man mördad. Swenson återvände sedan ej till Texas, utan begaf sig till New York, der han sedan varit boende och bedrifver derstädes bark- rörelse och lefver möjligen ännu. Hans moder i Lettarp dog för ett par år sedan. Hon hade någon tid vistats i Texas hos sonen före kriget. I Sverge var hon vida känd och be- römd för sina utmärkta konstväfnader.
Vice konsuln Swante Palm kom till Texas omkring 1844. Han var under kriget ett godt stöd för svenskarne, i det han stälde dem under den svenska flaggans skydd, och för öfrigt har han i flere afseenden gjort sig förtjent af svenskarnes tack- samhet. I tidningen "Hemlandets” tidigare årgångar finnas
38 Andra kapitlet.
flere korrespondenser från herr S. Palm, hvaraf man finner, att han då var en varm vän af söderns politiska system. Herr Palm är en literär man och lär hafva ett stort och värdefullt bibliotek. Största svenska invandringen till Texas inträffade dock under en senare tid, nämligen mellan åren 1867—18735. «Nio tiondedelar af härvarande svenskar”, säger pastor Noyd, <chafva kommit hit på arbetskontrakt. Några af de äldre svenskarne började bedrifva införandet af svenskar som en riktig handelsaffär. De emigrerande underskrefvo i Sverge ar- betskontrakt, vanligen för två år, hvilket skulle utgöra betal- ning för hitresan. När de då anlände, uthyrdes de för ett visst pris till farmare här och der i trakten. De fingo vanligen fara mycket illa, och en del rymde från tjensten. De fleste härdade dock ut den bestämda tiden, och af dessa äro många nu i bättre omständigheter än de, som ockrade på dem. De, som kommit till Texas de senare åren, hafva vanligen aftjenat öfver- resan på ett år, och somliga hafva t. o. m. betalt den med ett hundra dagars arbete.”
De fleste svenskar i Texas hafva kommit från östra Jön- köpings län — Tveta härad —, och de äro bosatta i och om- kring hufvudstaden Austin. I Round Rock, Williamson co., är det äldsta och största landtnybygget i Texas.
T. 1850 års invandringssällskap. Utom de redan näm- da Jansonistiska utvandrarne detta år, med Olof Stenberg och Jöns Anderson till ledäre, kommo några andra sällskap från de norra orterna. Det var egentligen detta år som utvandringen från Norra Helsingland och södra delen af Medelpad tog sin början. Närmaste anledningen till utfytt- ningsfebern på dessa orter voro bref från enstaka perso- ner och familjer, som året förut hade öfverrest till Amerika. Deribland kunna nämnas Erik Sannman och A. G. Svedberg från Hudiksvall; Erik Sund från Tuna och And. Snygg”) från Bergsjö. Den senare skref från Victoria, der han en tid uppe- höll sig, till de hemmavarande och målade det nya landet i rosenfärg. Hans bref afskrefvos, lästes i vida kretsar och uppväckte en glödande utvandringsfeber. Mot slutet af juli månad samlades i Gefle något öfver 100 personer från Has- sela, Bergsjö, Gnarp och Hudiksvall i Helsingland och från Attmar och Stöde i Medelpad jämte några från andra sock- nar. Först den 17 augusti afseglade de med svenska fartyget Oden, kapten Norberg, med New York såsom mål.
+) Samme man blef enligt '"Svensk.+i IIl.”, sid. 150, den förste svensken i Altona, Ill.
Utvandringshoparne i tidsordning. 39
Bland desse funnos en stor del s. k. "Luther-läsare” eller '""Hedbergianer”, som de ock kallades, hvilka, missnöjde med statskyrkan, hade för afsigt att i Amerika upprätta en äkta lutersk församling, der de opåtaldt kunde få begagna de "gamla böckerna”. För detta ändamål ville de före afresan försäkra sig om en lärare, som kunde komma efter till Ame- rika så fort som möjligt. Medan de i Gefle väntade på affär- den, sände de derför en deputation till Stockholm för att kalla till lärare pastor A. Viberg, hvilken då ännu icke var öfver- gången till baptismen. Då han sjelf icke ville antaga kallel- sen, rekommenderade han skolläraren Gustaf Palmqvist till de utsände, och han blef derför kallad, och lofvade han an- taga kallelsen samt komma efter till Amerika året derpå, eller så snart som möjligt.
Efter 11 veckor på hafvet landade sällskapet i New York den 31 oktober. Der stannade några; men större delen for den vanliga immigrantvägen inåt landet under vanliga be- svärligheter, med Knox eller Henry co., Il., till mål. En del kom fram till Andover i midten af november, men andra stan- nade i Chicago, Princeton, Galesburg, Rock Island, Moline o. sS. v. Spillrorna af detta sällskap drogo 1851 på våren till Minnesota och grundade Chisago Lakes nybygge, som är
- det äldsta svenska inom den staten.
Då jag var en af detta sällskap, är jag bättre i stånd att beskrifva dess reseerfarenheter, än jag kan beskrifva andra sällskaps, och jag gör det icke derför, att våra erfa- renheter voro mera utomordentliga än andras, tvärt om voro de af den vanliga ordningen för den tidens invandrare; men jag gör det för att visa ett vanligt exempel på de besvärlig- heter och svårigheter, som de tidigare invandrarne hade att kämpa med, och således för att framställa en tidsbild.
På den tiden reste man med segelfartyg öfver oceanen, och det vanliga var, att utvandrarne höllo sig sjelfva med provi- ant och lagade sin egen mat i provisionela kök på däck. Mången gång hände då vid en störtsjö, att man föll omkull! och innehållet af pannor och andra kärl spolades i hafvet. Beqvämligheterna ombord voro också små. De, som lycka- des komma öfver hafvet på 7 Q& 8 veckor, gjorde en snabb resa. För oss tog det 11 veckor från Gefle till New York; men många måste stanna på hafvet mycket längre, och stun- dom togo provianten och vatten slut, hvarigenom mycken nöd uppkom. Att tiden för många blef rysligt lång behöfver icke
40 Andra kapitlet.
sägas; men fick man behålla helsan, så var det ändå drägligt. Många blefvo dock sjuka, och många fingo sin graf i ocea- nen. Af vårt sällskap dogo 9 på sjön, och två matroser om- kommo af våda.
I New York slumpade vi bort resten af vår proviant i den tanken, att vi under vägen lätt nog skulle kunna skaffa oss hvad vi behöfde; men deri bedrogo vi oss, ty mången gång hade vi ganska svårt för att få det nödvändiga. Vilemnade New York den 4 november och betalade $8 personen derifrån till Chicago. Vi instufvades tillsammans med våra saker å däcket på ångaren, Isak Newton, och tillbringade natten der utan någon sömn och hvila, alldeles som kreatur. KI. 5 föl- jande morgon, medan det ännu var mörkt, dimmigt och gan- ska kyligt, landade vi i Albany, der vi och våra saker vräktes af på landningen 1 smutsen. Vi hade visserligen en tolk med från New York, en viss Paulson, en fin herre; men han gjorde oss mera skada än gagn och lemnande oss, då vi som mest hade behöft honom. Från Albany till Buffalo reste vi på järnväg, ett företräde framför tidigare invandrare, hvilka hade att tillryggalägga denna vägsträcka på kanalbåt. Kl. 12 på dagen d.5 november gingo vi ombord på ett af dessa okända immigranttåg, som litet eller intet skilde sig från de vanliga boskapstågen ; men för oss, som aldrig förr hade sett någon järnväg eller hade det minsta begrepp om huru det skulle tillgå att åka på en sådan, var det utomordentligt märkvärdigt. Åter tillbragtes en sömnlös natt på vägen. Den 6 november kl. 2 e. m. kommo vi fram till Buffalo. Hvarthän vi nu skulle vända oss för att finna den ångbåt, med hvilken resan skulle fortsättas öfver sjöarne, visste vi icke. Ingen brydde sig om oss, och ingen af oss kunde tala engelska. Der stodo vi som en fårflock på gatan i smutsen under ett kallt och uppblötande regn. De stackars qvinnorna och barnen i synnerhet foro rätt illa, dock syntes ingen ändå tappa modet. Ändtligen fick jag tag i ett par tyskar, med hvilka jag kunde tala något, och genom dem fingo vi reda på ångbåtskontoret, och dit tågade vi af med våra byl- ten. Under vägen genom staden tappade Anders Erson från Gnarp bort sin hustru, och det blef ett fasligt springande hit och dit, innan man kunde finna rätt på henne.
Här måste vi nu vänta på båtens afgång till den 8; men hvar skulle vi få qvarter under tiden? Derför drog bolaget ingen försorg. Efter mycket springande och sökande funno vi ändtligen en norsk vid namn Larson, som hade en liten lägenhet,
Utvandringshoparne i tidsordning. 41
och hos honom fick en delqvarter. Andra kommoin hos en tysk jude. Jag kommer ihåg, att när vi hos denne senare betalt vår räkning och redan voro ute på gatan för att begifva oss i väg, kom han till oss med en ny räkning och tvang oss att betala en shilling (124 cents) person på grund af att vihadelemnat en del krypdjur efter oss. Vi betalte naturligtvis, ty vi kunde icke rik- tigt intyga vår oskuld; men vi beundrade judens affärsgeni.
Norrmannen Larson var en af de passagerare, som 1825 kommo öfver hafvet å det lilla namnkunniga fartyget, som så godt som redlöst kom flytande in i New Yorks hamn. Man hade nämligen — så berättas det — utanför kusten funnit en tunna rom, eller något sådant, fiskat upp den, och hade de sedan supit sig så fulla, att ingen kunde reda fartyget.
På aftonen den 8 november gingo vi ombord på ångaren Sultana, ett gammalt, dåligt skrof, som skulle föra oss öfver sjöarne till Chicago. Rummen, som voro bestämda för immi- granterna, voro redan upptagna af irländare och så fulla och orena, att vi omöjligen kunde eller ville tränga oss ned i dem. . Det var då ingen annan råd än att blifva på däck; men detta var mycket svårt i anseende till resans längd och den redan in- trädda kalla årstiden. De,som voro försvaga att uthärda denna försakelse och voro så pass bemedlade, att de kunde, hyrde två vanliga passagerarerum för 40 dollars och instufvade sig der, så många som möjligen kunde få rum. Det var ljuft, att under dessa dagar få bevitna många sköna prof på kristlig bharmhertighet hos de bättre lottade i vårt sällskap mot de fattige och sjuke, som saknade både föda och ett ställe, der de torre kunde luta sig ned. En stor lycka var det, att vi för- skonades från svårare stormar under färden, ty fartyget var dåligt och dertill tungt lastadt. På sjön St. Clair satte båten på grund, och det tog nästan en hel dag att få den flott. De fleste af folket sattes i land på Kanada-sidan, der de fingo lida både hunger och köld. Sedan en del gods blifvit aflastadt på en annan ångbåt, kom båten lös, och efter mycket bråk kunde vi fortsätta resan på natten.
Sent på qvällen den 14 november anlände vi till Chicago. Denna stad hade då 28,260 invånare, och med sina för det mesta små, kringspridda trähus, såg det ut som en riktig sumphåla, och likväl var det något hos platsen, som gaf en anledning att ana, det här skulle med tiden uppväxa en stor stad. På grund af denna aning nedskref jag i min dagbok: «eChicago lofvar att blifva den största staden i Vestern”, en
42 Andra kapitlet.
profetia, som har gått i fullbordan. Den 15 tillbringade vi i Chicago och gjorde förberedelser för resan vester ut. Ingen järnväg fans då vester ut från Chicago. Målet för vår resa var något obestämdt. I Sverge hade vi hört mest om Vic- toria. Vi visste ock, att pastor Esbjörn året förut hade rest till Amerika och uppåt Illinois; men hvar han och hans säll- skap slagit sig ned visste vi icke, förrän vi kommo till Chicago. Der fingo vi veta, att han bodde i Andover, och såsom vi trodde, att det skulle vara nyttigt för oss att få tala med honom och inhemta hans råd rörande vår bosättning, beslöto vi att ställa vår kosa dit. Visammanträffade ock med pastor G. Unonius, hvilken då var pastor för en nyligen bildad svensk episkopalförsamling i Chicago. Att han icke var vänligt stämd mot pastor Esbjörn, det kunde vi märka; han gaf oss dock många goda råd och hjelpte oss att uppgöra kontrakt med kanalbolagets agent för vår resa till La Salle, eller Peru. I en af sin församlings medlemmar skaffade han oss en tolk, Per Ersson från Westmanland och svåger till äfventyraren Ruth, som sköt ihjäl Erik Janson. Han var en ganska beskedlig och rättskaffens man, som var oss till god nytta. Vi betalte honom 10 dollars för att följa oss till Peru, omkring 100 mil från Chicago. Passagerarepriset å kanaibåt för denna väg- sträcka var då 11 shillings för person.
Om morgonen den 16 november, då vi gingo ombord på kanalbåten, började det att snöa och ställa sig till vinter, och det tog oss till den 19 på qvällen, innan vi kommo fram till Peru”). Vi uppfylde båtens lastrum fullkomligt, så att vi voro som packade sillar, när vi alla voro inne. Per Anderson från Hassela, den förmögnaste mannen 1 sällskapet och som utgjorde ett slags ledare för det samma, hade köpt en kok- "stove” i Chicago. Den satte han upp i lastrummet, så att vi fingo en smula värme, och dessutom hade han och några andra skaffat sig något mjöl, hvadan man kunde baka plättar på "stove”-luckorna, då intet annat fans att äta. Värst var det att få någon sömn i anledning deraf, att trängseln var så stor och rum saknades att lägga sig ned på golfvet. Vi stiftade då en lag af det innehåll, att rum skulle lemnas för ett par personer i sender att lägga sig ned på golfvet i tio minuter, men att så snart tiden var ute, de skulle lemna platsen åt andra. Denna lag sattes i verkställighet, och der- igenom kunde man få en efterlängtad blund; men om de sof-
«) Peru och La Salle ligga vid Illinoisfioden nära hvarandra.
BRCIPI C LUTHE
Utvandringshoparne i tidsordning. 43
vande ej stego upp, när man ropade på dem, så restes de upp med starka armar.
Från Peru hade vi omkring 60 mil till Andover, och denna vägsträcka hade man att tillryggalägga antingen med häst- skjuts, om man hade medel, eller ock att gå till fots. De, som legde skjuts — och de hade att betala $18 för lasset —, dröjde i Peru till den 21 november; men jag och 14 personer till begåfvo oss af till fots den 20 på eftermiddagen, sedan vi qvarlemnat våra saker i Peru. Vädret var nu mildare, och vi vandrade fram i sakta mak; efter resans strapatser kände vi oss för svaga att gå fort, dessutom var det qvinnor och barn med i sällskapet. Svårt var det också att hitta rätta vägen, emedan vi icke kunde tala med någon; nästan allt hvad vi kunde säga var: "road to Andover”; men ingen visste om Andover på den sidan om Princeton, ej heller på ett godt stycke på den andra sidan. Det började blifva mörkt, och vi funderade mycket öfver hvar och huru vi skulle tillbringa natten. Vi hade på förslag att göra upp eld vid sidan af vägen och slå oss ned omkring den samma; men marken var våt och låg- länd, ej heller fans något bränsle, hvarför detta förslag måste gifvas upp. Det blef allt mörkare, och vi kände oss trötta och hungriga. Ändtligen kommo vi till en liten skogssträcka, der på en torr, sandig plats stod ett gammalt förfallet skolhus af ekstockar och länge sedan ur bruk. I närheten voro tvänne farm-hus, hvarest vi med tillhjelp af teckenspråket försökte att få låna hus, men förgäfves. Vi togo derför in i det öde skolhuset. Det ena af de två fönstren var borta och dörren sönderslagen, men der var en gammal ""stove” och en del rör, dock ej tillräckligt långa att leda röken upp genom taket. Snart hade vi hopsamlat en del majsstjelkar, bark och ris, att vi kunde göra upp eld. Olof Nilson från Långskogi Attmars socken, en flink och frimodig man och som visste att reda sig godt i alla lägen, hade en lång, svensk kopparflaska och en påse mjöl med sig, det. enda ätbart, som fans hos hela säll- skapet. Snart hade han kokat en gröt i flaskan, och under tiden gick jag till det ena af farmarehusen i närheten och iyckades genom många gestikulationer att komma öfver litet mjölk, och så fingo vi qvällsmat den dagen. När vi hade spisat och sutto på golfvet rundt omkring '"stoven” och värmde oss, kom en mörkskäggig karl med bössa och två hundar och stack in hufvudet genom den öppna fönstergluggen och såg på oss med mycken förvåning, som vi tyckte. Han
44 Andra kapitlet.
undrade nog, hvad vi voro för ett tattarefölje, men sade ingenting; vi deremot undrade, om han skulle vilja drifva oss bort, och försökte att tala till honom och få honom att begripa, att vi voro redligt folk, men han skakade på hufvudet och gick sin väg. Sedan samlade vi nedfallet löf och gjorde en bädd deraf rundt omkring '"'stoven”. Min bror hade under natten för att freda sig för kölden lagt ryggen mot '""stoven”, men brände derigenom bort hela ryggstycket af rocken.
Den 21 frukosterade vi på samma vis, som vi hade spisat föregående qväll, och fortsatte sedan vår vandring. Efter att hafva gått ett godt stycke upphunnos vi på eftermiddagen af den andra delen af vårt sällskap, som hade tagit hästskjuts. De hade träffat på några gemena skjutsbönder, som foro fram som skojare. På toppen af de höga lassen och lårarne voro qvinnor och barn placerade; männen sprungo vid sidan för att hålla emot, när det visade sig, att lassen ville välta, och på det sättet fingo de springa med anden upp i halsen af fruktan, att allt skulle gå i kras under denna förfärliga skjuts. Illa gick det också. Ett litet stycke från Princeton vid en bro öfver en bäck täflade tvänne af skjutsbönderna med hvar- andra att komma först öfver bron. De kommo på bron ungefär på samma gång; men den ene trängdes af bron, och lasset med de stackars människorna välte i bäcken, ett temligen högt fall. Då vi kommo fram till stället, förnummo vi, att det var Anders Westerlund d. ä. från Bergsjö och hans familj, för hvilka det hade gått så illa. Hustrun och dottern hade blifvit skadade, men värst hade det gått för Westerlund sjelf, ty då lasset välte, försökte han hoppa af, men slog dervid hufvudet mot bron så hårdt, att hufvudskålen spräcktes. Till att börja med syntes han icke ana, att det var så farligt; han kunde till och med gå till fots fram till Princeton. Då vi kommo dit 1 qvällningen, satt han på en sten vid "tavern” och jämrade sig för sitt hufvud. Svårt blef det nu att få hus öfver natten. Utom det lilla, dåliga värdshuset, som snart blef uppfyldt, fans på den tiden ganska få hus i Princeton. Erik Wester, den store äfven- tyraren, var redan då i P., den ende svensken på platsen, der han hade en liten rakstuga; men han kunde ingenting göra för oss. En del af skjutsbönderna körde utom Princeton och togo hus på farmställen hvar de kunde. Nu voro vi andre, som icke fått hus, i en svår belägenhet. En del af fotgängarne hade blifvit efter, och emedan vi fruktade, att de icke skulle hitta vägen fram till Princeton, måste jag begifva mig till-
Utvandringshoparne i tidsordning. 45
baka för att leta upp dem. Efter att hafva gått ett par mil, hittade jag dem också till min och deras stora glädje. När jag nu kom tillbaka med dem till P. var det redan ett stycke på qvällen, och der i och omkring Westers rakstuga fann jag alla dem församlade, som ännu icke hade fått hus. Bland dessa var ock den sjuke Westerlund och hans familj. Gubben bör- jade nu blifva mycket sjuk och svag; men hvart skulle vi taga vägen? I rakstugan kundeoch fingo vi icke stanna. Ändtligen träffade vi händelsevis en svensk dräng från Östergötland, som tjenade hos en prest omkring 14 mil från staden, och han trodde, att hans husbonde skulle låta oss stanna på hans loge (barn) öfver natten. Det fans nu ingen annan råd, hvar- för vi med tacksamhet antogo tillbudet. Så tågade vi alle- sammans dit tillika med A. Westerlund och hans familj. De senare fingo komma in i köket, der gubben dog om natten. De öfriga af oss, bland hvilka funnos en del små barn, kröpo upp på höskullen och nedbäddade oss i höet, så godt vi kunde. Det var en mycket kall natt, och om morgonen voro vi så styfva af köld och trötthet, att vi på en lång stund icke kunde räta upp oss. Liket måste lemnas hos presten, som mot $10 åtog sig att begrafva det samma. På återresan blef den vårds- löse skjutsbonden arresterad och rättegång börjad mot honom; men huru slutet blef, fick jag aldrig spörja.
En del af fotgängarne och äfven några af dem, som hade hästskjuts, stannade i Princeton och blefvo den platsens förste svenske invånare. Bland dessa kommer jag ihåg Hans Smitt; Olof Nilson; Anders Larson; Anders Nord; Olof Janson; Stefan Berglöf; Hans Kamel m. £f. och deras familjer. En del af dessa flyttade derifrån efter någon tid, men en del bodde der i många år. De öfrige af oss fortsatte vår vandring, sedan vi hade köpt oss hvar sitt stycke bröd i Princeton; men vi voro mycket styfva af kölden och ömfotade. Detta var den 22 november. Vi fingo nu veta, att Anders Erssons hustru från Gnarp hade födt ett flickebarn om natten på det ställe, der de stannat, ett litet stycke från Princeton. Barnet lefde, och om morgonen kunde modern taga sin plats på toppen af lasset och fortsätta resan till Andover öfver en frusen och knagglig väg!
Vi fortsatte vår vandring hela dagen, ända till dess det blef mörkt, och fingo då komma in hos en farmare, der vi mot en billig afgift fingo ligga på bara köksgolfvet; men vi tyckte, att detta var riktigt förträffligt mot den föregående natten. Nu hade vi kommit så nära Andover, att folk visste om plat-
4,6 Andra kapitlet.
sen, när man frågade efter den; men vi hade ännu omkring 20 mil dit. Den 23 november hade vi en dugtig snöstorm och temligen kallt. Fram på eftermiddagen kommo vi ändtligen fram till Andover, hvilket vi hade förestält oss åtminstone som en större by; men till vår snopenhet funno vi det vara en vid prärie med ett hus här och der. De, som kommo med hästskjuts, voro naturligtvis framme långt före oss, och till all lycka hade de genast sammanträffat med pastor Esbjörn, hvilken hade hjelpt dem att skilja sig från sina besvärliga skjutsbönder. w
Resan var nu så till vida öfverstånden, men sedan kommo de svåra frågorna: Hvar skola vi bo? Huvaraf skola vi lefva? Vintern var öfver oss, och vi befunno oss i ett fattigt och nytt nybygge, och mången af oss hade icke en cent i kassan och var dessutom skyldig, åtminstone för en del af resan. Den enda utvägen var, att man fick skingra sig åt alla håll och söka lif- nära sig så godt, som man kunde.
Som sagdt, jag har skildrat denna resa mera omständligt, än som behöfts; men jag har gjort det för att visa, hurudana immigrantfärderna i allmänhet voro under de tidigare åren af den svenska inflyttningen. Många sällskap hade det dock mycket svårare än hvad vi hade.
Andra utvandringssällskap samma år. Samma år, men tidigare, kom ett annat sällskap med skeppet Sofia, kap- ten Lind, från Gefle. Det utgjordes endast af 48 personer, af hvilka de fleste slogo sig ned i Andover och Galesburg, åtminstone till att börja med. Bland dessa voro f. d. bruks- inspektor Verner med familj från Strömbacka i Bjuråker; Magnus Englund och Envallfrån Enånger; Åkerberg,som länge boddei Moline; Erik Swenson från Högs socken och Jan Håkan- son från Bollnäs; Daniel Nilson med familj från Norrbo. Den senare familjen kom till Marine, Minn., 1851 och blef banbryta- ren för det svenska nybygget derstädes. Daniel Nilson flyttade efter många år till Green Lake i Kandiyohi county, der han för flera år sedan slutade sina dagar.
Ännu ett sällskap från de norra orterna samma år. På försommaren 1850 afseglade briggen Marie, kapten M. Åsander, från Gefle, med 111 emigranter ombord och lan-. dade i New York efter 10 veckors sjöresa. Sällskapet fort- satte resan inåt landet den vanliga immigrantvägen via Buf-
Utvandringshoparne i tidsordning. 47
falo och öfver sjöarne till Chicago samt derifrån kanalvägen till Peru och sedan med hästskjuts till Andover, som utgjor- de sällskapets destinationsort. En del synes dock hafva stannat i Manitoowoc, Wis., och derifrån begifvit sig till Wau- paca, samma stat. De öfriga spriddes hit och dit, men de festa uppehöllo sig en tid eller slogo sig beständigt ned i Henderson och Wataga, Knox co., Ill. De fleste af detta sällskap utgjordes af folk från Jerfsö, Ljusdahl och några andra helsingsocknar samt några få från Dalarne. Anled- ningen till utflyttningen synes hafva varit enskilda bref från förut utflyttade bekanta och hoppet att kunna förbättra sina ekonomiska vilkor.
Bland namn, som tillhörde detta sällskap, kunna nämnas Lars Olson och familj från Ramsjö, då annex till Ljusdabl. Här kallade han sig Williams och bodde först i Henderson, sedan i Wataga och senast i Vasa, Minn., der han ännu lefver; men hustrun är död derstädes. Denne W. var kusin till pastor Esbjörn. Per, Olson från Jerfsö kallade sig Williamson. Han slog sig ned i Wataga, dog 1855, men efterlemnade en stor och aktningsvärd familj, hvars med-
lemmar äro kända för sin betydliga förmögenhet. Måns Olson från samma socken satte sig ned i Victoria. Famil- jen Rehnström från d:o uppehöll sig omkring Galesburg; Gubben Grells från Ljusdahbl uppehöll sig i Andover.
Bland den del af sällskapet, som drog till Waupaca, Wis., och bodde der i flera år, märkas familjen Thompson, Erik Person, Per Larson, Erik Olson "Hias” m. fl. Alla dessa voro från Jerfsö. Omkring 1861 flyttade de till Nest Lake i traktea af nuvarande New London, Kandiyohi co., Minn. Vid indianupproret 1862 skingrades de, men större delen återvände dit igen. De fleste af de gamle äro dock nu döde; men deras afkomlingar lefva i trakten och trif- vas väl. Den välbekante Peter Thompson, bankir i Worth- ington, Minn., nykterhetspartiets kandidat för vice guver- nör 1888, är son till ofvan nämde, gamle Thompson.
Till samma år hörer Stenbo-gubbens färd till Amerika. Stenbo i Forsa socken af norra Helsingland, en vackert belägen by vid Forsasjön, var Jansonismens högqvarter un- der Erik Jansons senare år i Sverge, der han också hade skaffat sig egen fastighet. Det var här, som Erik Jansarne å bål brände många lass af de luterska andaktsböckerna
48 Andra kapitlet.
och uppstämde sitt "tackom och låfvom Herren”, när des- sa "afgudar” och "svartkonstböcker”, som de kallade dem, gingo upp i eld och rök. Jag har sjelf sett och beundrat ställets vackra läge. Det var här som den rike och mäktige Stenbo-gubben, Jon Olsson, lefde som en liten kung på sitt vackra, välskötta och välbygda hemman. Tidigt tog han parti för Erik Janson och hyste hans "samlingar”. Hans söner, i synnerhet Olof, blefvo räknade bland profeterna och reste tidigt öfver till Amerika. Vintern 1849—50 var Olof (Stenberg) hemma för att samla ihop resten af sektens be- kännare och föra dem till Amerika, och nu blef det upp- gjordt, att gubben också skulle resa dit, men han följde icke med sonen, utan reste på egen hand. Han var enke- man. Sedan han hade sålt sitt hemman, hyrde han en skonare i Hudiksvall, lastade den med järn och tog allt sitt lösörebo med sig ända intill träskålarna. Färden gick bra öfver sjön. Han hade ock ett litet sällskap utvandra- re med sig, af hvilka en del åtminstone icke voro Janson- ister. I New York sålde han sin järnlast; men dyrt måste han hafva betalt för det myckna skräp han förde med sig upp genom landet. Det vill synas, som att han vid första
påhelsningen i Bishop Hill, dit han stälde kosan, icke fått behag för att stanna der. Han torde hafva tvekat att åt den gemensamma kassan öfverlemna sin betydliga förmö- genhet, eller om det var af någon annan orsak. Nog af, jag fann honom i början af januari 1851 i Moline, der han hade köpt tvänne hus, ett af tegel och ett af trä med till- hörande rymliga tomter. Det sades, att han dessutom ha- de 20,000 dollars i guld på en bank i Rock Island; han an- sågs i alla fall vara en mäkta rik man. Gubben var en egen- , domlig person och bibehöll oförändrade sina hemseder. Han gick klädd i en gammaldags rock, som nådde nästan till marken; förskinnet — och det var ett verkligt sådant — var ungefär lika långt. Han var rask i sina vändningar, och sålunda utstyrd, sprang han öfver allt på gatorna, och fann han en kolbit, en gammal sko, ett sönderslaget kärl eller en träpinne, så plockade han upp och bars hem det, och allt lade han i en hög midt på golfvet i sitt förmak. I källaren under huset hade han uppsatt sin från Sverge medförda smedja, och af röken, som genomträngde hela huset, tycktes han icke lida något men. Äfven hade han bygt en svensk bakugn i källaren, och jag såg stort, rundt
Utvandringshoparne i tidsordning. 49
och tunt helsingebröd bakas der. Gubben var gästfri på gammaldags vis, och mer än en gång åt jag af hans äkta kålvälling med träsked ur den stora träskålen. När han hade brutit det tunna brödet i vällingskålen, skakade han mjöldammet af händerna efter. Han ville icke, att något af Guds gåfvor skulle onödigt förspillas eller att maten skulle ratas. En natt hade jag äran att ligga tillsammans med honom under samma fårskinsfäll; men den natten sof- vo vi icke mycket, ty olyckligtvis kommo vi att disputera om huruvida jorden går omkring solen eller solen omkring jor- den. Han påstod det senare och hade väl reda på alla bibelställen, som handlade om saken. Vi blefvo vid hvar sin mening, men vi voro ändå lika goda vänner.
Ändtligen blef han lockad till Bishop Hill. Ehuru gam- mal, ville gubben gerna gifta sig, och på den vägen fick man honom dit, ty der hade man utsett en passande brud åt honom. Partiet föll honom i smaken, och han flyttade till Bishop Hill med alla sina egodelar, hvilka förmodligen gingo samma väg som alla de summor, som der nedlades. Han lefde icke många år.
Bland dem, som voro med i Stenbo-gubbens sällskap, kän- ner jag endast en familj, nämligen Per Berg från Högs soc- ken, hvilken blef en af Chisago Lakes allra första nybyg- gare. Han flyttade efter flera år till Fish Lake och torde möjligen ännu vara i lifvet.
Utflyttningen från Helsingland och Medelpad fortfor se- dan, fastän i mindre omfång, 1 flera år; men sedan den Jan- sonistiska utvandringen kan man icke säga, att den varit särdeles stor. 1853, 1856 och senare hafva dock icke så små flockar ankommit.
8. 1851 års invandring. Detta år började nord-skåning- arne att öfverflytta till Amerika i större antal, annars var utflyttningen från Sverge icke särdeles stor det året. Såsom föregångare för den nord-skånska invandringen, som till destinationsort hade Knox co., Ill., kan Christen Jönsson från Åkarp anses vara. Han reste till Amerika 1848 i säll- skap med en af sina söner. Jönsson visste då ej namn på mer än en svensk i Amerika, nämligen pastor O. G. Hed- ström i New York, hvilken rådde honom att resa till Knox co., IIl., som han ock gjorde, men stannade först i Bishop Hill i 3 veckor, och sedan reste han till Galesburg. Det,
50 Andra kapitlet.
som lockade honom till Amerika, var egentligen de många och stora låforden i tidningarna om det fria och bördiga landet i vester, och han ville sjelf se, om här kunde finnas bättre utkomst för folk än i det gamla Sverge. Efter halft- annat år återvände han till Sverge mycket väl belåten med Amerika.”
Imellertid reste ett litet sällskap, bestående mest af unga drängar från Kristianstadstrakten, till Amerika 1851, om påverkade af Ch. Jönssons skrifvelser eller ej, är obe- kant. I Göteborg kommo de i sällskap med en del andra utvandrare från Östergötland, så att de tillsammans ut- gjorde några öfver 100, hvilka med skeppet Ambrosius, kap- ten Beckman, kommo öfver och landade i Boston. I detta sällskap var en from familj från Önnestad vid namn Ola Nilson, hvilken fann sin väg till Andover; vidare Hans Mattson, sedermera öfverste Mattson, från samma socken, hvilken stannade någon tid i Boston; T. G. Pearson från Stoby, nu i Vasa, Minn.; John Johnson, en systerson till pastor T. N. Hasselquist, och Johannes Jönson, sedermera pastor Johnson, m. fl. Östergötarne lemnade sällskapet i Buffalo och tågade till Sugar Grove, Pa.; men de fleste af skåningarne fortsatte resan till Illinois och hamnade i Gales- burg och Knoxville, der de hade en bekant, en snickare Löfgren, hvilken året förut hade rest till Amerika.”” Detta var början till skåningarnes invandring till Galesburg och omnejd; men under de följande åren blef denna invandring ganska betydlig. För öfrigt kommo utan tvifvel flere strö- hopar från andra håll till Amerika samma år; men någon betydligare skara, som grundlade något nytt nybygge kän- nerijag ickertill.
9. 1852 års invandring. Invandringen detta år blef ganska betydlig och från flere håll i Sverge. Nord-skåning- arne fortforo att komma i mängd till Knox co., Ill., små- ländingarne från nordöstra Jönköpings län (Viste härad) till Indiana och från Kronobergs län till Chisago co., Minn. Förposterna för den stora invandringen från Vestergötland började detta år också att visa sig, hvarjämte invandring-
+) Efter uppgifter af John Anderson i Knoxville, Ill.
+x+) Omkring 1849 hade en amerikansk fru varit på besök hos ett herrskap i Igna- berga, åtföljd af en svensk tjensteflicka från Amerika. Af den senare hade åtskillige unge män fått många underrättelser om det nya landet samt beslutat sig för att resa dit. Bland dessa var ofvan nämde Löfgren och hustru samt Nils Jacobson, son till Per Jacobson i Ignaberga.
Utvandringshoparne i tidsordning. 51 en fortfor från de gamla utvandringsorterna i Östergötland och Norrland. Det börjar nu blifva svårt att följa de olika invandringssällskapen på spåren; dock vill jag fästa läsa- rens uppmärksamhet på några.
1) - Nordskåningarnes fortsatta invandring. Huru pa- stor T. N. Hasselquist kom till Amerika. Den ofvan om- nämda familjen Ola Nilson frän Önnestad, som hade sla- git sig ned i Andover, var väl bekant med Hasselquist från den tid den senare tjenstgjorde som prest i Önne- stad. Då nu pastor Esbjörns fält allt mera vidgade sig och en medarbetare blef af högsta behof påkallad, i syn- nerhet för Galesburg och trakten deromkring, så talade Ola Nilson med honom om Hasselquist och att man borde försöka att få honom. till Amerika. Genom samråd med den lilla församlingen i Galesburg lyckades Esbjörn bringa saken derhän, att man till honom utfärdade kallelse att komma öfver och blifva dess pastor. Denna kallelse måste Hilhafvarrernhallit: tidigt på året 1852: Han antog den samma, gifte sig 1 maj med Eva Cervin från Kristianstad och reste i slutet af augusti i sällskap med 60 utvandrare från norra Skåne till Amerika. Han var, innan han lemna- de Sverge, vice pastor i Åkarp och Vittsjö. Resan skedde via Hamburg med segelfartyg, en väg, som icke var ovan- lig för södra Sverges utvandrare, och den 28 september an- lände de lyckligt till New York. Resan fortsattes å den vanliga immigrantvägen till Chicago. I anledning af koleran, som äfven detta år visade sig, stannade tåget ett stycke från Chicago, och immigranterna lemnades der ute på prä- rien. Nu visste desse icke, hvad de skulle göra till att börja med. Immigrantvärfvare infunno sig; men man vå- gade icke öfverlemna sig åt dem. Man väntade pastor Esbjörn sig till möte i Chicago, men hvar skulle de finna honom? Ändtligen beslöts det, att fru Hasselquist såsom färdig i engelska språket skulle gå in till Chicago i säll- skap med Nils Randau, en dugtig och pålitlig man af res- sällskapet, och höra efter Esbjörn. När de hade kommit ett stycke in istaden, mötte de en körare, som liknade en svensk, hvarför de tilltalade honom, och, riktigt nog, träf- fade de rätt. Hans namn var Lind. Genom honom fingo de upplysning, att pastor Esbjörn icke ännu kommit till staden, men väntades, emedan Norra Illinois-synoden i dagar- ne skulle hålla sitt andra årsmöte derstädes i den norska
52 Andra kapitlet.
luterska kyrkan, och han gaf dem anvisning på den norske luterske pastorn, Paul Andersen. Esbjörn kom icke så snart, som han väntades, emedan hans första hustrus död hade inträffat i dagarne; äfven hade han förlorat sin häst, men han kom dock till mötet i Chicago. Imellertid fick Hassel- quist taga in hos den gästvänlige norske pastorn, der han hade ett mildare anfall af kolera, men erhöll en kärleksfull omvårdnad. Det öfriga sällskapet fortsatte resan å kanal- båt till Peru och derifrån med hästskjuts till Galesburg och Knoxville. Vid synodalmötet, som nu hölls i Chicago, blef Hasselquist upptagen som medlem af synoden, och sedan han efter mötets slut tillbragt ännu några dagar hos pa- stor Andersen, fortsattes resan å kanalen till La Salle, dit pastor Esbjörn, som hade återvändt hem, sände honom skjuts till mötes. Det var i slutet af oktober månad, då Hasselquist kom till Andover, och han stannade öfver en söndag och predikade der. Kyrkan hade då ännu inga fönster, intet golf och intet paneltak; gudstjenster förrät- tades i undervåningen. Till ingångsord hade han 2 Kor. 11: 2: "Jag hafver fäst eder enom man, på det jag skulle fly Kristo en ren jungfru”.
Sedan ledsagade Esbjörn dem till Galesburg och Knox- ville för att föreställa den nye pastorn för församlingarna. De kommo till Galesburg i ett hällande regn. En svensk möttes, och Esbjörn ville glädja honom med att den nye pastorn nu var kommen, men mannen utbrast: "Hvad skulle han här?” Detta var nog mindre uppmuntrande för det unga prestfolket.
Samma höst kom ofvan nämde Christen Jönsson till baka från Sverge till Galesburg med ett sällskap af omkring 30 personer; deribland hans familj, bestående af hustru och åtta barn, hans gamla moder, Nils Eliason i Chicago, Per Bo- delson i Moline, alla från norra Skåne. Christen Jönsson lef- de icke länge.
Några andra hopar kommo samma år, nämligen Sven Peterson och en del personer från Gammalstorp i Blekinge; Nils Håkanson från Hjersås i Skåne, hvilken kom hem från Californien samma år och återvände till Amerika i augusti med omkring 50 personer, som voro från Skåne med un- dantag af fem personer från Gammalstorp och en från Jemshög. Större delen af N. Håkansons sällskap stannade
Utvandringshoparne i tidsordning. 53
i Knoxville och Galesburg, bland hvilka var hans broder P. L. Håkanson, sedermera svensk vice konsul i Chicago.
Vidare kom en skara från Jemshög, Blekinge, för hvil- ken Peter Svenson var ledare. Med detta sällskap kom äf- ven Håkan Olson, som sedan blef prest. Sedan fortforo under flera följande år stora skaror från norra Skåne och Blekinge att inflytta till Galesburgstrakten; men, det är nu knapt möjligt att följa dem på spåren.”
2) Viste-bornas och andra "svenskars invandring till Indiana. Garfvaregesällen Carl Peter Moberg från staden Grenna hade tillika med några andra ungherrar från Jön- köping tidigt besökt Amerika och uppehållit sig här i några år. Enligt Daniel Larsons från Haurida uppgift kom Moberg hem till Sverge omkring 1844 och satte sig ned i Grenna, der han omsider blef rådman. Genom honom och andra utbreddes kunskapen om Amerika i den trakten, och utflyttningslusten blef tänd. 1849 utvandrade bondesonen Johannes Peterson från Örserum, Grenna socken, till Amerika och uppehöll sig de två första, eller åtminstone ett år, i Orange, Green co., N. Y. 1851 flyttade han till trakten af La Fayette, Indiana, men af hvad anledning känner jag ej. 1850 utvandrade den förut nämde Moberg på nytt till Amerika, åtföljd afsin familj samt svågern, f. d. källarmästa- ren Erikson från Jönköping, m. fl. Äfven dessa letade sig väg till Indiana och slogo sig ned i Yorktown, 14 mil från La Fayette. Desse voro de förste svenskarne i den delen af Indiana, och genom dem kommo många efter.
Johannes Peterson skref nämligen till sin broder Peter Peterson i Örserum och rådde honom att med familj resa till Amerika. På grund deraf beslöt den senare att flytta dit, och till honom sällade sig en betydlig skara från Gren- na socken. Sommaren 1852 begåfvo de sig af öfver Göte- borg med skeppet Tanaro till Boston. Derifrån drogo de inåt landet via Albany och Buffalo till Toledo och derifrån till La Fayette. Många vedermödor fingo de utstå på resan, men hoppet om en bättre framtid i Amerika uppe- höll deras mod. Litet senare kom ett annat sällskap från samma trakt, 1853 och 1854 kommo ännu flere hopar från Grenna, Vireda, Ölmstad, Skärstad, Adelöf m. fl. kringlig- gande socknar och letade sig väg till Indiana, der de slogo sig ned i La Fayette, West Point, Attica, Millford och York-
») Efter John Andersons i Knoxville uppgifter.
54 Andra kapitlet.
town. Ett af de 1853 ankomna sällskapen må särskildt om- nämnas. Nils Håkanson, en förmögen bonde från Grantjärn, Vireda socken, med familj och en del andra, hvilkas öfverresa han hade betalt, tog vägen om New Orleans och sedan uppför Mississippi- och Ohio-floderna till Evansville i Indiana. Nu visste de icke, hvarthän de skulle taga vägen. Ingen kunde tala ett ord engelska, och ingen på platsen kunde begripa hvad slags folk de voro eller hvarthän de ville. En gam- mal from hustru, mrs Björklund, sade då: "Det är ingen annan råd, än att vi få bedja Gud; bedja vi, skall han nog hjelpa oss”. Och bedja gjorde de äfven, så många som hade bönesinne. Sedan denna förlägenhet hade räckt till andra dagen, kom oförmodadt en svensk, den ende, som fans på platsen och hvilken hade bott der en lång tid, gift med ett tyskt fruntimmer och nästan alldeles bortkommen från sitt modersmål. Intagen af en besynnerlig oro den föregående natten, hade han om morgonen fått för sig, att han skulle gå ned till ångbåtslandningen, och när han kom dit, påträffade han en hel flock af landsmän, hvaröfver han kom i stor förvåning. Nu fick han med glädje tjena dem som tolk och hjelpa dem, så att de kunde fortsätta resan till La Fayette till sina bekanta och vänner.
Under de närmast följande åren fortfor invandringen till denna del. af Indiana från ofvan nämda trakter, och 1855 var svenskarnes antal omkring 500 själar; men många dogo af kolera och andra sjukdomar, i synnerhet året 1854, och 1856 började en del att utvandra åt andra hålli Amerika.
3) Kronobergarne börja komma. Utvandringen från Kronobergs län synes icke hafva börjat på allvar förr än 1852; men det året kommo icke så få öfver till Amerika. En del af dem tog vägen till Chisago Lake, Minn., och blefvo förtrupper för den stora mängd från detta län, som de följande åren bosatte sig 1 detta nybygge. Bland dem, som detta år anlände, var Magnus Jonson från Koppramåla i Linneryds socken den ledande mannen.
4) Vestgötarne börja nu att röra på sig. Från detta stora landskap hade visserligen enstaka fall af utvandring föreko mmit före 1852; men större hopar af landtbefolk- ningen började först att komma med detta år. En före- gångare för denna utvandring synes vagnmakaren And. Anderson från ”Timmelhed hafva varit, hvilken anlände 1851 och en tid bodde i St Charles; men flyttade sedan
Utvandringshoparne i tidsordning. 55
till Taylors Falls i Minnesota och dog der. En af hans döttrar blef gift 1855 med pastor, Erl. Carlsson.
Till St Charles stälde ock en skara vestgötar sin färd 1852, men drabbades der af kolera och rödsot, och många dogo. Större delen skingrades hit och dit efter någon tid, men en och annan blef qvar. Bland dem, som kommo det- ta år, voro trenne bröder med deras familjer, nämligen Thim, Lars Frän och Anders Larson från Vings socken, af hvilka de två sista sedermera kommo den ene till Red Wing och den andre till Vasa, Minn. De äro nu alla döde, men deras barn lefva och trifvas väl.
En annan flock kom samma år och hamnade ändtligen efter många besvärligheter i Chicago, såsom förut blifvit påpekadt, och der de utsattes för kolerans härjningar. En del af dessa blef sjelfva grundstommen till luterska Im- manuelsförsamlingen. ”
10. Några invandringsskaror under 1853. Endast ett och annat sällskap kan här komma i fråga, emedan in- vandringsströmmen nu var ganska betydlig.
1) Hura pastor Erland Carlsson kom till Amerika. Pastor T. N. Hasselquist hade stiftat en svensk evangelisk lutersk församling i Chicago den 16 jan. 1853, dertill syn- nerligen uppmanad -af den norske pastorn, Paul Andersen. Till lärare hade församlingen föreslagit pastor J. P. Dabhl- stedt af Vexiö stift. Kallelsen sändes till dr P. Fjellstedt i Lund, med fullmakt för honom att, om pastor D. icke kunde antaga den, då öfverlemna den samma till annan prestman, som han pröfvade bäst och tjenligast. Då D. af helsoskäl och andra omständigheter icke kunde komma i fråga, blef kallelsen genom en särskild Herrens ledning i stället öfverlemnad till pastorsadjunkten och brukspredi- kanten Erland Carlsson, som då i nära 4 år tjenstgjort såsom prest inom Vexiö stift. Fullt förvissad om Guds vilja och efter erhållen kunglig permission, anträdde han resan i sällskap med 176 emigranter, fredagen den 3 juni, från Kalmar och reste öfver Libeck, Hamburg, Hull och Liverpool till New York, dit sällskapet anlände efter en lång och besvärlig resa den 13 augusti. Den 22 i samma månad skedde ankomsten till Chicago, der pastor Erland
+) Korsbaneret för 1381, sid. 79.
56 Andra kapitlet.
Carlsson vid sjelfva järnvägsstationen välkomnades med glädje af medlemmar från sin blifvande församling.”
Af dessa immigranter, som voro från Kronobergs län och Blekinge, reste en stor del till Chisago Lake, Minn. Om pastor Carlssons verksamhet kommer att berättas på annat ställe; här vill jag blott nämna, att han från första början fick sina händer fulla med att råda, hjelpa och draga omsorg om de många tusental invandrare, som strömma- de genom Chicago. Dertill var han ock klipt och skuren; men arbetet var för öfveransträngande, hans krafter blefvo allt för mycket medtagna, och dock uthärdade han i
många år. c 2) Hans Mattson och nordskåningarne tåga till Vasa, Minnesota. Såsom vi redan sett, anlände H. Mattson till
Boston 1851, hvarest han stannade någon tid. 1852, då hans fader och broder anlände från Sverge, reste han med dem till vestern och uppehöll sig i och omkring Moline till följande år, då han åter reste till Boston för att möta sin moder och andra slägtingar samt ett större antal invandrare, hvilka han ledsagade via Moline till Minnesota. Med en del af dessa bör- jade han det svenska nybygget i Vasa, Goodhue co., Minn., på hösten 1853. Från denna tid och upp till 1860 fortfor en stark inflyttning direkt från nordöstra Skåne till detta nybygge, så att det blef ett af de större sådana i Amerika.
3) Ett sällskap "från Helsingland och södra Medelpad apkom på senhösten 1853 från Gefle via New York och Chicago. På den senare platsen stannade en del under någon tid; en del reste till Rock Island och Moline och sedan följande vår till Minnesota, der de till att börja med slogo sig ned i Chisago Lake. Spillrorna af detta sällskap blefvo de första grundläggarne af det svenska nybygget Cam- bridge i Isanti county, Minnesota.
11. Kolera-året 1854. En mycket stor invandring egde rum detta år från olika delar af Sverge; men en ganska stor massa bortsopades af koleran, som då grasserade mer än något föregående år. Eländet,som man då utefter de storaimmigrant- stråkvägarne, i Chicago, Rock Island och Moline och på andra ställen, fick bevitna, öfvergår all beskrifning.
Under detta år började utvandringen i större omfång från Wärmland. Erik Peterson var en af flere bröder från Karl-
+) Korsbaneret för 1881, sid. 82.
Utvandringshoparne i tidsordning. 57
skoga, tillhörande en förmögen och storsinnad slägt. En af bröderna hade rest till Australien, men Erik hade rest till Californien. Han hade sett sig vidlyftigt omkring i Amerika för att finna en passande plats för ett nybygge. En sådan plats trodde han sig hafva funnit på Wisconsin sidan af Lake Pepins strand, hvarpå han reste hem till Wärmland och åter-
ÖFVERSTE HANS MATTSON.
Statssekreterare i Minnesota, f. d. Förenta Staternas generalkonsul i Kalkutta, Ostindien.
kom hit 1854 med en stor skara af slägtingar, vänner och bekanta från sin hemtrakt. Många af dem afledo i koleran i Chicago och sedermera i Moline. Eländet var stort. Erik Peterson, som hade hand om de flestes penningar, hade af någon anledning lemnat sällskapet i Chicago och rest förut
58 Andra kapitlet.
till Moline och ämnade: efter all sannolikhet fortsätta resan till Lake Pepin, emedan han skriftligen meddelat sina med- resande den upplysningen, att när de mötte honom i Lake Pepin, så skulle de få sina penningar. Detta väckte oro hos de intresserade, hvilka anmälde saken för den svenske konsuln 1 Chicago. Följden blef, att Peterson blef genom telegram till- bakakallad och ålagd att utlemna hvad han innehade af andras medel. Imellertid anlände han med en qvarlefva af sällskapet till Lake Pepin, på hvars östra strand de slogo sig ned och kallade platsen Stockholm. Detta var begynnelsen till det stora svenska nybygget 1 Pepin co., Wisconsin, hvilket år efter år förökades med nya skaror förnärhligast från Wärmland. Erik Peterson kallades stundom "kungen 1 Stockholm”, och det var icke fritt, utan att han ville regera en smula. Han hade kunnat blifva till mycket gagn derstädes; men var för mycket sjelfvisk och nyckfull och i religiöst afseende fullkom- ligt utan grundsatser till skada för sig sjelf och andra. Han omkom af våda 1 augusti 1887. =.
Till Rockford, Ill., kommo icke så få svenskar detta år och förökade deras antal, som sedan 1852—53 hade börjat slå sig ned der. De voro från olika orter i Sverge, men de fleste > från Westergötland och Småland.
Likaledes kommo många vestgötar från Habo och kring- liggande socknar samt från flere socknar 1 Småland till Geneva och St. Charles, der de slogo sig ned för någon tid; men reste efter längre eller kortare tid till olika platser i Minnesota, i synnerhet Goodhue co., der t. ex. församlingen i Spring Garden utgöres mer än till hälften af detta sällskap och deras af- komlingar.
I detta sällskap voro bland andra Carl Johan Fors med familj, nu i Town of Goodhue, Johannes Holm med sin stora familj, hvilkens son Anders ett par år förut hade kommit till Amerika och vistades i St. Charles eller Geneva; Johan och Ludvig Miller, J. P. Gustafson, hvilka alla voro från Habo och Bankeryd och nu bo i Spring Garden, Goodhue co., Minn.; J. Ryström, Jon Pehrson från Jemshög, sedermera prest inom Augustana-synoden, m. fl. Från Liverpool öfverkom sällskapet med segelfartyget Esmeralda och utgjordes af omkring 450 själar, hvaraf många voro från Skåne och Blekinge. Emigrant- agenten Jonson från Göteborg medföljde såsom tolk. TI Liver- pool spelade en del af dem Karl xm:s bussar. Då deras saker forslades från järnvägsstationen till fartyget efter uppgjordt
Utvandringshoparne i tidsordning. 59
kontrakt, hade en körare tagit ett dubbelt lass på sin stora godsvagn och väntade sig derför dubbel betalning. Då svenskarne icke ville betala mer 'än så mycket per lass, vägrade han att aflemna sakerna; men svenskarne brydde sig icke om hans fordringar, utan började helt enkelt att lassa af sina saker. En pojke, som satt på lasset och körde, gaf då svenskarne några dugtiga rapp af sin piska, medan gubben sjelf stod på marken, skrek och väsnades förfärligt på dem. Då blefvo svenskarne modiga; en af skåningarne sprang upp på lasset och kastade ned pojken på gatan, tvänne habölingar fattade tag i gubben och höllo honom, medan de andra lassade af sakerna, och dervid fick det blifva. En hel rad af poliser stodo och sågo på och skrat- tade åt affären, under det de yttrade: "De der svenskarne äro icke goda att tas med.”
I ett annat sällskap, som detta år kom till Geneva, voro Peter Carlson, sedan prest i Augustana-synoden, och hans slägtingar samt andra från Småland till ett antal af omkring 30. Efter 10 (& 11 veckors resa hade desse kommit öfver, men mötte strax efter framkomsten koleran, och halfva antalet dog ut inom en kort tid.
Vestgötarne draga till Carver co., Minn., och grunda ny- byggena Öst- och Vest-Union. 1853 reste Johannes Hult från Bitterna med familj, Jonas Carlson och familj från Ryda tillika med några andra från de trakterna till Amerika med skeppet Minona och landade i Bostor. I Göteborg tillkommo en del andra utvandrare från Skåne, Halland och Blekinge, så att de voro inalles 84 själar öfver sjön. I Buffalo åtskildes sällskapet, då de fleste reste till Illinois; men Hult och några med honom reste till Dunkirk, der han sammanträffade med sin broder Anders, hvilken i sällskap med en annan bror, Peter, året
"förut hade rest till Amerika. Den senare var nu i södra Illi- nois och arbetade på Ill. C. R. R.
I Dunkirk arbetade de litet hos en farmare i höbergningen för 75 cents om dagen, "men då fingo vi maten och verktyg”, heter det, "och vi tyckte, att det var en ovanligt stor dags- penning”. Sedan drogo de åstad för att uppsöka Peter och reste på järnväg till Cincinnati och derifrån på båt till Shaw: neetown i Illinois, sedan på hästskjuts 60 mil till platsen för järnvägsarbetet. Här stannade de nu till fram i mars följande år och arbetade tidtals för $1.25 pr dag, då de sjelfva höllo sig
60 Andra kapitlet.
kosten; men de plågades mycket af hvarjehanda sjukdomar, och ett äkta par dog ut.
I mars 1854 begåfvo de sig af med hästskjuts till St. Louis, Mo., dit de hade 60 mil, och meningen var nu, att de skulle söka sig land. Der träffade de en svensk, som rådde dem att resa till Minnesota, och på hans ord begåfvo de sig på båt uppför floden och anlände till St. Paul den 12 april, och i maj hade de slagit sig ned 4 mil från Minnesotafloden i nuvarande Öst Union. Före Hult fans der en Nils Alexanderson från Kronobergs län, och omedelbart efter honom kom Sven Gud- mundson från Hössna, Elfsborgs län. "När vi hade fått oss ett hem”, säger J. Hult, "skref jag till Jonas Carlson, som var 1 mitt resesällskap öfver hafvet och då var i Princeton, Ill., och han kom hit ett par månader efter med familj. Sedan skrefjag till Anders Stomberg, som hade kommit öfver 1852 och uppe- höll sig i Indiana, och han med familj och sällskap kommo hit på hösten 1854. S. och hans sällskap voro från Herljunga, Elfsborgs län. Sedan skrefvo dessa till sina slägtingar, och så blef här ett större nybygge”).”
Nybygget Scandian Grove, Nicollet co., Minn., uppstod också genom direkt invandring från Sverge. Desse invandrare voro från norra Skåne och kommo 1856 med A. Thorson, hvilken tillika med svågern, Andrew Nilson, har inlagt stor förtjenst om detta nybygges uppkomst och utveckling. Dessa äro några, kanhända de förnämsta, af de kända invandrare- skarorna, som till och med 1854 kommo från Sverge och bildade ursprungliga nybyggen i Amerika. Andra nybyggen, så 1 städer som på landsbygden, än de ofvan omnämda upp- stodo visserligen före slutet af denna period; men de uppstodo genom utflyttning från de ursprungliga nybyggena. Före1860 anlände icke många invandrare med ångfartyg; men efter den tiden började det blifva allt vanligare och slutligen allmänt, och från den tiden daterar sig inflyttningen i massor af flere tusental årligen. Från tiden af denna förändring kan man omöjligen följa invandringsströmmen till några bestämda platser. Strömmen utgår icke mer från en landsända, och när den når detta land, upplöser den sig i de redan förefintliga nybyggena för att sedan derifrån utgå till nya platser.
+) Uppgifterna af J. Hult, Öst Union, Carver co., Minn.
Tredje kapitlet.
Om Erik Janson och Biskop Hill-kolonien.
FÖR en detaljerad underrättelse om denna koloni hänvisas
läsaren till "Svenskarne i Illinois”, som fullständigast behandlar detta ämne. Här skall endast meddelas en biografi öfver Erik Janson, författad af en, som icke tagit parti för honom och som kan jämföras med den, som kapten E. Johnson lemnart öfver sin fader i ofvan nämda arbete, samt tillika några korta upplysningar om koloniens historia till tiden för dess upplösning.
Den ofvan nämda biografien är hemtad ur "Biografiskt Lexicon öfver namnkunnige svenske män”, Ny följd, 5 bandet sidan 338 ff. och är författad af förste amanuensen i kongl. biblioteket, d:r Harald Wieselgren. Den meddelas här med anhål- lan om benägen ursäkt, emedan "Biografiskt Lexicon” icke är tillgängligt för den svensk-amerikanska allmänheten. Denlyder som följer:
Bonden Erik Jansson, som inom tre år uppsvingat sig från en obemärkt torpare och mjölhandlare till enihela Sverge känd och af mer än tusen erkänd "profet” ; som beröfvat fädernes- landet mer än tusen invånare och i Amerika grundat ett af honom sjelf både andligen och verldsligen styrdt samhälle, som ännu (1864) eger bestånd; och som kunnat uträtta allt detta utan att sjelf tro på sin gudomliga sändning”), den han för sina anhängare predikat, utan att vara annat än en fräck hycklare, en energisk bedragare, en vinningslysten egoist; denne bonde måste af en hvar räknas bland vår tids märkligaste före: teelser och har tillförsäkrat sig en framstående plats i den del af mänskliga dårskapernas historia, som berör det svenska folkets kyrkliga lagstiftning och religiösa tillstånd.
Erik Jansson föddes år 1808") 1 Biskopskulla församling i Upland (3 sv. mil v.s. v. från Upsala), der fadern, Jan Mattson,
+) I början torde han dock trott på den. Utgif. anm. x+) Den 19 december, enligt hans son, kapten Erik Johnson. "Sv. 1T«l1.” sidan 22.
62 Tredje kapitlet.
var bonde. Fadern flyttade sedermera till Torstuna och sist till Österunda, bägge dessa socknar belägna i den del af Up- land, som tillhör Westerås län, och dog 1844, efterlemnande flera barn.
Erik hade ett godt hufvud och vände tidigt sina tankar åt det religiösa hållet, utan att dock låta det andliga ingripa i sitt förhållande till det verldsliga. Han sysselsatte sig mycket med läsning, särdeles af de bland allmogen vanliga uppbyggelse- böckerna af Luther, Arndt, Nohrborg m. fl., var känd som en driftig och arbetsam jordbrukare och bergade sig ganska väl med hustru och barn på det hemman han arrenderat i Sång- karby i Österunda socken. Efter hand blef han mer och mer gripen af andliga rörelser. Redan på början af 1830-talet skref han små andliga uppsatser och verser, hvadan han icke var oöfvad, då han tio år senare uppträdde som författare i vid- sträcktare skala. Hans behof att läsa förde honom imellertid från andaktsböckerna till bibeln. Åtskilliga uttryck i detta Guds ord föreföllo honom föga Ööfverensstämmande med de mänskliga förklaringarna. Han började sjelf tänka öfver Skriftens rätta förstånd och kom snart till egna förklaringar och slutsatser, hvilkas sanning gent emot de kyrkliga föreföll honom så mycket mer inlysande, som han i bristen på andligt lif hos kyrkans prester såg ett klart bevis på bristande sanning 1 dessläror. Han fick således sjelf lärosatser att framföra i form af straffpredikningar mot människofunder i kristendomen och syndalefverne bland de kristna.
År 1843 ”) i januari gjorde Erik J. en resa till Helsingland som hvetemjölshandlare. Hos en nämdeman, Jon Olsson i Söderala, fick han under resan qvarter öfver en söndag, be- vistade med sin värd, som tillhörde de s. k. läsarne och ibland dem hade stort anseende, en "samling”"”) och ingaf genom sitt allvarliga tal och uppförande denne en hög tanke om sin gästs gudsfruktan och andliga visdom. Jon införde honom ånyo till samlingar”, anmodade honom att tala för folket och understödde honom med sitt vitsord. Erik hade nu ett fält för sin verksamhet, och han lemnade det ej obegagnadt. '"Lä- sarne” hade sinnet öppet för tal om andliga ting, och Erik talade väldigt om bättring och renhet, om de kristnas ovärdig- het att vara grenar i det sanna vinträdet, och öfvergick derpå till sin första nya sats: Syndfriheten hos de verkligt kristna.
4) 1842 på våren, enligt kapten Erik Johnson. ++) Vanligt uttryck i Norrland för uppbyggelsestund = "''meeting”. Utgif. anm.
" Om Erik Janson och Bishop Hill-kolonien. 63
Enligt all sannolikhet drefs han redan vid sitt första upp- trädande som talare af begär att bli bemärkt, långt mer än af andligt nit. Den stora framgången lät den sluge mannen våga mer och mer och, under ständigt iakttagande af fin be- räkning, ständigt förökande antalet af dem, på hvilka hans personlighet gjort ett mäktigt intryck, och noga undvikande de ställen, der han befarade nederlag, bragte han det inom ett år derhän, att han i flere socknar i Helsingland af "läsarne” betraktades som en andlig lärofader. I synnerhet qvinnor föllo honom till. Mer och mer skilde sig hans anhängare från '"lä- sarne”', och på våren 1844 voro "Erik Jansarne” färdiga.”)
Under år 1843 företog Erik tre resor till Helsingland, hvardera upptagande några månader. I Forssa församling, der han först erhållit fast fot, bosatte han sig med hustru och barn i början af 1844, och nu utvecklade han sig hastigt från lärofader till gudasänd profet. Han förbjöd sina anhängare att besöka gudstjensterna (i kyrkan) och höll samtidigt med dessa sina egna samlingar”. Nu framstäldes så småningom hans nya läror: de trogna synda icke; de hafva icke mer någon synd, ty den har Kristus borttagit; de äro fullkomlige som Gud Fader (enligt Matt. 5:48); endast Erik Janssons anhängare äro trogna; Erik J. är sänd af Gud att lära alla folk hvad Skriften innebär; Guds Ande talar genom honom, och hans ord äro Guds ord; han kan således icke taga fel, men de, som icke tro på honom, äro fördömda.
Man skulle tro, att denne man med ett exemplarisktlefverne åtminstone sökte underlätta tron på dessa läror, uti hvilka hans egen person spelar en så framstående rol. Visst icke; okyskhet, tvetalan, lögn, egennytta icke allenast påstodos utan ordentligen bevistes om honom. Wäkerligen hade icke heller anhängarne blifvit hvarken så många eller så långvariga, om icke förföljelser underlättat hans sträfvan att framstå som sanningsvitne.
Den 11 juni 1844 väcktes väktarne på Sions murar. I Alfta socken hade den nye profeten denna dag låtit resa ett stort bål, på hvilket alla hans lärjungar brände sina förre
+) Sonens, kapten E. Johnsons, omdöme om E. Jansson lyder så: "Säga hvad man vill om da ideer, hvarpå Jansson bygde sitt trossystem, hvilket vi här ej anse oss böra till gransk- ning upptaga, måste det likväl medgifvas, att hans karaktär var lika långt ifrån charlata- nens, som hans predikande var ifrån den moderpa vinkelpredikantens. Han var ärlig, menade mycket väl och handlade konseqvent i alit hvad han gjorde; hans andliga föredräg, i hvilka mycket af det, som utmärker ortodoxin, ingick, voro kraftiga, ofta gripande. Personer, som
då voro hans anhängare, men senare blifvit metodister, försäkra oss, att hans lära var i alla väsentliga punkter enahanda med metodistläran etc.” 'Svenskarne i Illinois”, sid 24.
64 Tredje kapitlet.
afgudar”, d. v. s. alla sina andaktsböcker. Luther, Arndts, Nohrborgs m. fl:s skrifter uppgingo i lågor, under det folket sjöng: '""Tackom och låfvom Herren” ; brännandet grundades på berättelsen i Apostla G. om dem, som brände upp sina svartkonstböcker.
Nu ansåg sig kronobetjeningen böra gripa in, ehuru enhvar blott bränt sin egen egendom. Erik Jansson fängslades den 13 juni — 40 Q 50 behöfdes för att taga honom. Hans hus stor- mades och försvarades med ursinnighet af hans anhängare. När han fasttagits, belades han med bojor, emedan han ej ville sitta stilla hos fångföraren. Så fördes han tilllänshäkteti Gefle, förhördes införlandshöfdingeämbetet, forslades vidare tilllands- höfdingen i Westerås, som, efter inhemtadt yttrande om hans sinnestillstånd af fängelseläkaren och slottspastorn, satte honom på fri fot och gaf honom pass till Österunda, men ej till Helsingland, ehuru en köpehandling förevisades, på grund hvaraf Erik J. skulle vara hemmansegare i denna provins. Nu blef hans rykte kändt öfver hela landet. Han beordrade sina anhängare på resor för att utbreda hans lära och begaf sig sjelf till Stock- holm, der han jämte några af sitt parti fick företräde hos ko- nungen. "Hos konungen har jag vunnit seger”, skref han sedan till Alfta, der hans anseende deraf mycket stärktes.
I september förhördes Erik J. inför landshöfdingeämbetet i Westerås och erhöll derefter pass till Helsingland, der hans åter- komst och berättelser om utståndna lidanden för sanningens skull väckte "Erik-Jansarne” till nytt lif och starkt förökade deras antal. I Söderala tändes i oktober ett nytt bokbål under böner och låfsånger ; Erik blef strax ånyo gripen och insänd till länshäktet i Gefle. Profkur mot sinnesrubbning anbefaldes här liksom förut i Westerås. Kongl. Maj:t anbefalde Upsala Dom- kapitel att varna Erik J., hvarför han försändes till Upsala och den 18 december till Kapitlet ingaf en trosbekännelse; Kapitlet varnade honom för landsflykts-straff, om han ickeinnehölle med sina villoläror. Under Eriks fängelsetid hade för tredje gången ett bokbål tänds, den 7 december i Forssa socken, men nu hann kronobetjeningen så tidigt infinna sig, att en del af böckerna undanrycktes lågorna. Några och tjugu personer blefvo för denna handling lagförda och i februari 1845 fälda till ansenliga penningeböter.
Dagen efter inställelsen i Upsala var Erik stämd till härads- rätten i Norrala för att svara för anklagelse att hafva olagligt bestraffat några pojkar, som ofredat en af hans "samlingar".
Om Erik Janson och Bishop Hill-kolonien. 65
Det var dock omöjligt för honom att på så kort tid tillrygga- lägga 19 mil. Den 21 december hade han likväl hunnit fram till Söderala och höll just i en stor "samling” på att börja sin bibel- förklaring, då länsmannen inträdde för att gripa honom. Efter häftigt motstånd af de närvarande gaf han sig slutligen, upp- manade sina vänner att ej fortsätta striden och affördes ånyo till häktet i Gefle, der han qvarhölls till den 18 april 1845, då Svea Hofrätt, på grund af hans anförda besvär, hunnit ogilla häktningsåtgärden. Han återfördes då till Forssa med fång- skjuts och höll sig der några veckor fullkomligen stilla. Men den 25 juni hölls en stor "samling”, hvarunder hans anhängare anföllos af sina vedersakare bland den kringboende allmogen och ett stort slagsmål uppstod. Förskräckt rymde Erik J. från sitt hem och höll sig dold till slutet af september, då han sjelf- mant framträdde; ifrån juli månad hade han varit allmänne- ligen efterlyst, emedan kronobetjeningen ej kunnat anträffa honom med stämning till det ting, dér enligt Kongl. Maj:ts be- fallning genom just. kansleren, undersökning skulle hållas om oväsendet och E. J. ställas till rätta för ""villfarelsens spridande och olofliga sammankomsters hållande”.
Till Forssa häradsrätts session den 11 oktober 1845 instälde sig Erik J. frivilligt. Den långvariga undersökningen afslutades den 18 november, hvarefter handlingarna insändes till Svea Hofrätt och Erik J. för tredje gången affördes till länshäktet. Han kom dock icke denna gång fram till Gefle. Under vägen anfölls fångföraren den 21 november af fyra starka män, hvilka befriade Erik Jansson.
Kringsmygande, ofta i qvinnodrägt, "förföljd af denna verl- dens mäktige för sanningens skull”, genomströfvade Erik nuen del af sin gamla verkningskrets och öppnade sigiDalarne en ny. — I mars 1846 ansågs han uppehålla sig i Mora, hvarifrån han i april skall hafva begifvit sig till Norge. Under tiden trycktes på ett i Söderala anlagdt tryckeri den nya lärans religions- böcker: "Några sånger samt böner, författade af Erik Jansson”, och "Förklaring öfver den heliga skrift eller cateches, författad i frågor och svar af Erik Jansson”.
Som ett af bevisen för sin sändning af Gud hade Erik J. en gång anfört: "Jag har på en half timme författat en lång psalm, då andra deremot, prester och lärda män, måste sitta och rifva sig i hufvudet för hvar rad och blir göra nog ändå.” Att han haft lätt att skrifva ihop sina sånger, liksom att han varit full- komligt utan både poetisk och religiös inspiration, varsnas på
66 Tredje kapitlet.
hvarje rad i hans sångbok. När han varit i farten med en sång — de festa äro rätt långa — har det ofta icke varit så noga, om en och annan vacker fras om synd och frestelse fått komma med tvärt emot hans'egen lära. 1. ex. (PS. 9, vt, 0):
«Ty allt vi alltid göra vill,
som hörer Jesu lefnad till,
men om vi görer något fel,
så är Gud sjelf likväl vår del.
Begär vi när oss finner visst, ty stor är otrons syndabrist, och den vi känner när oss qvar till dess vi ner i grafven far”.
Huru han framställer sig sjelf, ses af följande exempel (ps. MEINE «Mitt hufvud nedböjs, men mången upphöjs, när blodet för sanningen rinner, jag lik Jesus dör, och mången det rör, som segren i Christo här finner.”
Många af sångerna äro tillämpningar på Erik Jansson och hans trogne af berättelserna i Esra bok om Israels återkomst och det nyuppbygda Jerusalem. Sjelf är förfat- taren "nutidens Cores, som gjort en stor process med hela Babels makt”. Aldrig har ett religionssamfund hållit till godo en så långtrådig, oförskämd och vidrig sångbok; i det eländigaste versmakeri någon literatur kan uppvisa har man svårt att finna maken dertill. Sångboken innehåller 63 nummer.
Redigare är "Catechesen”, som på 122 tätt tryckta sidor under form af svar på 139 frågor utvecklar hela lärans både positiva och negativa (=polemiska) del samt alle- handa Erik Janssons åsigter om vissa bibelställen. Redan på första sidan säges det uttryckligen, att boken är Guds ord. Det hufvudsakligaste af innehållet är en tolkning på Erik Janssons sekt och dess motståndare af berättelser och profetior i gamla testamentet.””)
Emedan dessa båda böcker utkommit med falsk tryck- ort (Söderhamn) och utgått från ett i strid mot tryckfrihets- förordningen anlagdt tryckeri, sökte myndigheterna lägga
x£) På ett ställe säger E. J. sig vara: Guds Sons fulla uppenbarelse och tillämpar Fil, 2; 10, 11 på sig sjelf. Boken finnes i Aug. Coll. och Sem. bibliotek, Utg. anm.
Om Erik Janson och Bishop Hill-kolonien. 67
beslag på exemplar deraf, hvilket uttyddes som ett nytt försök att qväfva sanningen. Det är i sanning märkbart, att i en landsort, der religiösa rörelser så länge fortgått, både religionskunskap, omdömesförmåga och allmän bild- ning kunde stå på en så låg ståndpunkt, att ett energiskt uppträdande, en ledig tunga — och förföljelser af kronobe- tjening varit nog att förleda tusental att såsom Guds ord och sanningens rätta vitnesbörd mottaga Erik Janssons ord och skrifter.”) Förhållandet får dock en förklaring, då oo man betraktar "läsarnes” historia. Förhatade af kyrkans vigda ämbetsmän, till gengärd sjelfva ringaktande dessa, voro "läsarne” vana att vid sina samlingar” tröstas, upp- byggas och hänföras af mer eller mindre begåfvade oftast hjertevarma, men okunniga bönder ur deras egen midt. En ' mera kunnig, slug och talför man, än de förut hört, som kraftigt straffande uppträdde ibland dem, kunde derför lätt under sin egen ande kufva en i mystisk tro uppammad skara.
Redan under sommaren 1845, när den undergörande "profeten” efterlystes och hans anhängare mer och mer fingo erfara obehag af den förbittring, det hat och förakt, hvarmed deras icke till sekten hörande omgifning lönade sektens skarpa förkastelsedomar öfver de "otrogna” och deras '"'djeflatankar”, började Erik-Janssarnes hufvudmän att tänka på en allmän utflyttning till Amerika, der, en- ligt profetens försäkran, hedningarne skulle uppbygga städer åt de trogna och de vid första ankomsten skulle 'tala med tungomål”. Utflyttningen till Amerika var då i hela Europa en af dagens frågor; till och med i Stockholm hade 1841 en "emigrantförening” blifvit bildad och åtskilliga skrifter om saken utkommit. Olof Olsson, en bror till den förut nämde John Olsson och liksom denne en af Jansson- ismens pelare, for i sept. 1845 till Amerika för att der vid- taga förberedande åtgärder. I mars följande året anlände från Olof i New York till trosbröderna 1 Söderala ett bref, hvari han kraftigt uppmanar till utflyttning. Den i Dalar- ne kringsmygande profeten predikade nu ännu kraftigare om affärden till det nya Jerusalem, och i läran infördes en ny och vigtig beståndsdel: kommunism. Alla, som trodde Erik tala med Guds Ande och ville tillhöra de trogna, skulle sälja alla sina egodelar och till sin utvalde styres-
+) Än mormonismen då i södra Sverge ? Utg. anm.
68 Tredje kapitlet.
man aflemna penningarne. Den gemensamma kassan skulle lemna alla underhåll; men då skulle också alla lyda, ty de, som lemnade de trognas församling, finge icke sitt tillskott tillbaka. Sedan allt sålunda var väl ordnadt och Erik Jans- son sjelf tagit om hand en del af den gemensamma kassan,”) lemnade han sina vexlande gömställen i Dalarnes aflägsna bygder och for öfver Norge och Havre till New York. Han anlände dit i juni 1846, med familj och sällskap, inalles 8 personer; efter några veckors uppehåll, hvarunder han äfven uppträdde som predikant (bland metodisterna på Be- telskeppet. Utgif. anm.), for han vidare till en i hans namn inköpt jordegendom 1 staten Illinois, nära Galesburg, der kolonien skulle grundas.””") Efter profetens födelseort fick stället namnet Biskopskulla (Bishop Hill).
Det är svårt att med säkerhet uppgifva antalet af dem, som utflyttade, svårare att uppge huru många som verk- ligen framkommo till det Erik Janssonska samhället. En- ligt Gefle landshöfdings Femårsberättelse till K. M:t för åren 1843—47 hade Erik Janssons anhängare inom länet uppgifvits vara omkring 1100, af hvilka 823 utflyttat till Amerika. Från socknarna Malung, Lima och Mora i Dalar- ne hade redan i maj 1846 omkring 100 personer brutit upp. Med 9 fartyg (från Stockholm, Gefle, Kristiania, Göte- borg, Havre), på flere af dessa ohyggligt sammanpackade, hade intill den 4 nov. 1846 omkring 700 anländt till New- York, hvarest då ännu väntades nära 400, hvilka redan voro på väg. Af dessa omkommo dock nära hälften genom tvänne fartygs förlisning. Från en tredje strandning räd- dades passagerarne, men med förlust af all medförd egen- dom. På ett af fartygen utbröto barnsjukdomar. Med ett ord, vägen var svår till det nya Kanaan för de arma be- dragna. Också föllo fjällen från ögonen på många vid framkomsten, särdeles då de till sin förvåning märkte, att de ej, enligt profetens löfte, med ens förstodo det "Ame- rikanska språket.” I den citerade landshöfdingeberättelsen
x) Med afseende härpå yttrar kapt. Erik Johnson: "Erik Jansson hade, innan han afreste från fäderneslandet, tillförne uppgjort den plan, efter hvilken utvandringen skulle ega rum, och till ledare för den samma utsett Jonas Olson, Olof Johnson, Olof Stenberg och Andrew Berglund. Att han samtidigt hade sin koloniseringsplan färdig i tankarne, det faller af sig sjelft. Men i denna plan ingick icke, som dock många skulle vilja tro, de socialistiska eller kommunistiska principer i fråga om samlefnad, som gjorde sig praktiskt gällande, när kolonien kom väl i gång. Tanken derpå uppstod först då, när man fann 1100 Jansonister, som önskade ansluta sig till kolonien, men af dessa endast ett fåtal, som
var i stånd att bestrida kostnaderna för öfverfarten”. Svensk. i Il. sid. 27. xx) Derom berättas något annorlunda af kapt. E. Johnson.
Om Erik Janson och Bishop Hill-kolonien. 69
anföres, att "omkring två tredjedelar af de anlända skulle begifvit sig till kolonien”, och de öfriga, öfvertygade, att Erik Jansson bedragit dem, qvarstannat i de kuststäder, dit de anländt, för att lättare kunna återvända hem. Få voro dock de, som återkommo.
På Bishop Hill var imellertid Erik Jansson oinskränkt herskare. Hans undersåtar förökades till antalet genom en hop förut i Amerika varande svenskar,”) skola år 1847 ha varit 1200 personer, och antalet växte mer och mer under de fem följande åren. Det först uppköpta jordstycket ut- gjorde blott 40 acre, men efter hand förökades egovidden med omkring 3000 acre, belägen i en af de bördigaste trak- ter af Illinois. För folket sörjde profeten så illa, att han måste tvingas att anskaffa läkare, då sjukdomar fortfaran- de härjade bland kolonisterna. Han påbjöd fastor och ar- bete. Snart uppstod missnöje; men de, som lemnade Bishop Hill, fingo icke tillbaka sin andel i köpesumman. En tid förbjöd han giftermål, sedan påbjöd han dem. När koleran kom till Illinois, härjade den äfven häftigt bland svenskar- ne på Bishop Hill. Profeten satte sig sjelf i säkerhet, men nödgades slutligen återvända för att förekomma ett upp- ror. Hans egen hustru dog, "för folkets otros skull”, men han förklarade, att han, "på det att Israel måtte räddas”, genast skulle förskaffa det en ny "andlig moder”, och en af qvinnorna skulle derom erhålla uppenbarelse. Den utsatta aftonen hade icke mindre än två erhållit en sådan uppen- barelse, så att profeten fick välja, De otrogna” påstodo, att den valda redan förut stått i ett förtroligare förhål- ländertiulkE XJ")
Imellertid blef E. J. allt mera försigtig i framhållandet af sin gudasändning, åtminstone i tal med svenska kolonister, som icke tillhörde hans församling. Den religiösa fanatismen höll sig icke längre uppe som förnämsta sammanhållaren, den gemensamma ekonomien intog dess plats. På ett be- tänkligt sätt höll dock denna på att rubbas, då man som bäst var i farten med nybyggnader och nyodlingar. Koloniens läkare blef tillika Erik Janssons bedragare. Profeten lurades på stora summor; det gick så långt, att koloniens hela lös- örebo och inventarier i brist på kontanta penningar måste afträdas till infriande af E J:s skuldförskrifningar. Ehuru der. igenom alla ledo nöd, fortfor Erik sjelf att hålla ett godt
+) Rätt många kunde desse icke hafva varit. Utg. anm. ++) Denna uppgift torde sakna grund. Utg. anm.
70 r Tredje kapitlet.
Det gamla koloni-huset på Bishop Hill.
Den gamla kyrkan på Bishop Hill. Det nya hotellet på Bishop Hill,
Om Erik Janson och Bishop Hill-kolonien. 71
bord. Ingen vågade likväl yttra något emot honom. Det påstods, att då Erik profeterat om någon, som yppat miss- nöje, att han skulle dö i sin synd, hade profetian ganska sant slagit in. De ende, som vågade en förebråelse, voro de förut omtalta Olssönerna och f. d. länsmannen Norberg.”)
En af de svenskar, som i Amerika slutit sig till Erik Jansson, var f. d. underofficeren Joh. Ruth (eller Roth), "en lika så listig och gudlös skälm som sjelfva Erik Jansson” (Unonius). Han gifte sig med en af profetens slägtingar, men kom dock snart i fiendskap till denne och lemnade kolo- nien, men hustrun ville icke följa honom. Tvungen af man- nens hotelser, lemnade hon slutligen Bishop Hill, men upp- hans på vägen och återfördes af Erik Jansson. Ruth fick henne dock ånyo ut och förde henne till Chicago. Fanatiskt tillgifven profeten, underrättade hon snart denne om sin vistelseort, hvarefter han sände ett bud, som återförde hen- ne till kolonien utan Ruths vetskap. Denne, som hyste ett gränslöst hat till Erik Jansson, gaf åt förhållandet en falsk färg för att till deltagande för sin olycka beveka en hop folk, särdeles sådana, som förut hyste ovilja mot kolonien. Med 70 beväpnade män infann sig R. vid Bishop Hill, återford- rande sin hustru. EE. J. och hon hade flytt. Efter 8 dagar återkommo Ruths anhängare, men hon stod ej heller nu att finna. Då våldsverkarne för tredje gången återkommo, hade kolonisterna hunnit få hjelp och drefvo dem på flykten. Men R. hade föresatt sig att hämnas på E. J. Några månader efter dessa uppträden infann sig Erik i Cambridge (Henry co., TIl.,) för att i en rättegång (just i denna sak) svara inför en domstol. Ruth mötte honom i den af folk uppfylda tings- salen, drog upp en pistol och sköt honom en kuia genom hjertat. Så slutade Erik Jansson sitt lif, den 30 maj 1850. R. häktades och dömdes efter långvarig rättegång till två års fängelse.””)
Sådan är i korthet den bedröfliga historien om Erik Jansson.
Om hans yttre heter det i den af landshöfdingeämbetet utfärdade efterlysningen på sommaren 1845: "Han är af medelmåttig längd, magert ansigte, ljusbrunt hår, har så i öfre som nedre munnen två framstående, breda tänder samt saknar yttersta leden på högra pekfingret”.
+) Dessa uppgifter äro icke tillförlitliga. Utg. anm, ++) Hela denna berättelse om Roth och E. J:s död är vanstäld. Utg. anm.
2 Tredje kapitlet.
E. J:s skrifter äro: Afskedstal till alla Sverges invånare, som föraktat mig, den Jesus hafver sändt; eller förkastat det namnet Erik Jansson, Söderala (Söderhamn) 1846. — Sånger (se ofvan). — Katekes (se ofvan). — En härlig beskrifning på människans tillväxt, då hon helt är inympad i det sanna vin- trädet Kristus. — Några ord till Guds församling. — Bref, inlagor, sånger, tryckta i L. Landgrens Erik Janssismen, Gefle, SAGE fl St.
Källorna till E. J:s och hans sekts historia äro: Erik Jans- sons egna skrifter. Tidningarna: Hudiksvalls Veckoblad och Norrlandsposten 1845—47. L. Landgren, Erik Janssismen i Helsingland, Gefle 1845. Landshöfd. i Gefleborgs län Femårs- berättelse 1843—47. Cleri Comitialis Cirkulär, riksdagen 1847—48. Unonius, Minnen från en 17-årig vistelse i Nord- vestra Amerika, 2, Upsala 1862.” Så långt H. W.
Kapten Johnson berättar i "Svenskarne i Illinois” väsent- ligen samma historia, men sätter, som var att vänta, bättre färg på faderns karaktär samt rättar och fullständigar den i vissa afseenden.
Sålunda heter det, sedan Erik Janson den 22 december 1844 för tredje gången föll i lagens händer: "Nu är att märka, det Janson under allt detta ej undergick någon verklig ransakning, hvadan han ej heller vardt för någotemot honom bevisadt brott fäld och straffad. Ransakningen uppsköts från tid till tid, och han blef i häkte qvarhållen, denna gång otillåten att ställa borgen för sitt infinnande vid påkalladt förhör. Försin slutliga befrielse egde han att tacka en för konom okänd person, nämligen doktor Henschen i Upsala, hvilken insände en böneskrift derom till konungen”.
Om E. Jansons vistande i Dalarne nämner kapten Johnson intet; men säger, att hani januari1846 öfvergaf fäderneslandet, vandrande med några trogna följeslagare öfver fjällen till Norge och derifrån till Köpenhamn, hvarest han gick ombord å det fartyg,som anlände med honom till New York, våren 1846, och i juli samma år hamnade hani Victoria, Knox co., Ill. Uppgiften i Biogr. Lex., att han reste om Havre måste derför vara oriktig.
Kapten Johnson förnekar bestämdt, att Jansonisternaredan i Sverge hade uppgjordt någon kommunistisk plan och att de icke hade något annat enande band än tron och hoppet. De hade sina medel tillsammans och öfverlemnade dem åt vissa förvaltare, som dermed hyrde skepp och betalte passagen för alla, rika och fattiga lika. Att kommunismen i Bishop Hill-
Om Erik Janson och Bishop Hill-kolonien. 13
kolonien uppkom på detta sätt, kan vara mycket troligt; men om det än före utvandringen icke fans någon bestämdt upp- gjord kommunistisk plan, så minnes jag dock, att läran om de kristnes egendomsgemenskap drefs mycket den tiden af Janso- nisterna, och uti denna lära låg ju fröet till den sedermera fram- trädande kommunismen i Bishop Hill.
Kort sammandrag af koloniens historia.”)
Strax efter Erik Jansons ankomst till Victoria och sedan L. G. Larson med dalfolket i juli 1846 hade anländt, flyttade kolonisterna till och nedsatte sig vid Red Oak Grove, 3 mil vester om Bishop Hill. Vid Red Oak Grove, i Weller township, hade de ur den gemensamma kassan inköpt å sektionen 9 en 80 acres farm för $2530, och funnos på den samma en stockhydda och några odlade acres. Den 2 augusti samma år inköptes 4 af sektionen 8 i samma township för $1,100. Detta var ett särdeles värderikt land, på hvilket fans så väl en stockhydda som odlad mark och skog. Den 26 september 1846 köpte de UV af sektionen 14, township 14, direkt af regeringenslandkontor för $200, och å den samma utlade man byn Bishop Hill. Kolo- nien fortfor att inköpa mera land, till dess att den gemensamma landegendomen 1855 uppgick till 8,028 acres jämte 50 hustom- ter i Galva.””)
Då man på hösten (1846) väntade en större skara från Sverge, började man genast af alla krafter att uppföra bo- ningshus, och då Jonas Olson från Söderala kom med sitt säll- skap den 28 oktober, hade man två stockhus, fyra större tält, och ett annat tält för kyrka, färdiga. På den hösten kommo flere invandrare, hvarför man på alla vis var betänkt på att uppföra bostäder. Man bygde flere stockhyddor, man bygde torfhus, senare gjordes 12 jordkulor från 25 till 30 fot långa och 18 fot breda, hvardera inrymmande 25 (Q& 30 personer. Tvänne rader "britsar” voro uppslagna omkring väggarna till nattläger. I ett hus voro ej mindre än 3 rader "britsar”, och 52 ogifta qvinnor bodde der till sammans.
Gudstjenst hölls två gånger om dagen under hösten och vintern, och om söndagarne höllos tre. Sjelf var E. Janson uppe hvarje morgon kl. 5 för att göra sin rund i lägret, väcka de sof- vande och mana dem till morgonbön. En half timme senare gaf han sin andra kallelse och förväntade då, att alla ofördröjligen
+x) Efter ''Svenskarne i Illinois”. xx) Namnet är en förvändning af "Gefle”.
T4 Tredje kapitlet.
skulle infinna sig på stället för andaktsöfningarna, der ofta om- kring två timmar tillbringades i bön med predikan. Vid jultiden anskaffades en ringklocka, som kallade folket till möten och mål- tider. Dagens andra gudstjenst hölls på aftonen. Dermed fort- gick man på vintern och den tidiga våren; men fram på somma- ren, då jordbruksarbetet upptog en större del af tiden, hölls en- dast ett middagsmöte i en skogslund strax invid byn.
Näst efter religionen tänkte man på skolväsendet, och några fruntimmer anstäldes såsom skollärarinnor, hvilka höllo svensk skola. Vid jultiden igångsattes äfven en engelsk småbarnsskola i ett af jordhusen, och undervisningen förestods af Mrs Pollock (amerikanska?); som efteråt blef Erik Jansons andra hustru.
En af de tidigaste svårigheterna var att erhålla mjöl till bröd åt folket. Närmaste qvarn låg vid Greenfloden, 28 mil från kolonien, och den der näst vid Camden, nu Milan. Äfven var det ej säkert, att man fick mala, om man kom dit. Som det ej fans några nära grannar att få låna af, när mjölet tröt, måste man vara betänkt på att ersätta brödfödan, till dess att mälden kom hem. Man skaffade ett par illa gjorda handqvarnar, med hvilka groft majsmjöl maldes för att användas till gröt, som dock be- höfde kokas 10 Q 12 timmar för att vara ätbar. 1847 bygdes en större qvarn, men vattenförrådet i den lilla ån var ej alltid tillräckligt att drifva verket. Man fann då på följande utväg: 12 af koloniens mest begåfvade unge män hade blifvit utsedde att egna sig åt predikoämbetet, och de höllo nu på att lära sig engelska och sätta sig in i den Jansonska teologien, och imellan lästimmarne höllo de det stora qvarnhjulet i gång genom att, stående inuti det samma, trampa det omkring, och sålunda fick man bröd i kolonien. Med tiden blefvo de teologie kandida- terna aflöste af en häst.
Under första året hade man brutit 350 acres land och be- sått det dels med lin och dels med hvete. Dessutom arrenderades smärre egor här och der i trakten. Arbetet gick raskt undan, förbättringarna ökades, man tillverkade tegel af solbränd lera och ängsgräs och bygde bättre hus; man sågade bräder af ekar med handsåg ; sedermera skaffade man sig ett sågverk, som gick med hästkraft, och ändtligen bytte de sig till en sågqvarn vid Edwards-ån, som drefs med vattenkraft. '
Under 1847 kommo nya invandringsskaror och med dem nya bekymmer. Många voro de lidanden kolonisterna utstodo under de första åren. De ledo brist på lifsförnödenheter; icke mindre ledo de af det ovana klimatet, hvars verkningar blefvo
Om Erik Janson och Bishop Hill-kolonien. T5
så mycket svårare; som platsens läge, vid den tiden, var ytterst ohelsosamt. Härtill kom det sammanpackade tillståndet i de osunda, trånga och mörka boningarna. Sådana förhållanden måste frambringa sjukdomar. Feber, frossa och diarré voro de allmännast gängse och mest förödande, och för dem föllo många offer. Det oaktadt, säger kapten Johnson, förmärktes föga knot och klagan. Hemligheten af detta uthärdande tåla- mod låg i den religiösa eld, som brann på deras härdar, och hoppet om en bättre framtid.
Anfall på kolonien och söndring. Den bekante Jonas Hed- ström i Victoria, sjelf ifrig metodist, hade vid de förste koloni- sternas ankomst försökt att vinna dem för sin kyrka. När han såg, attskilnaden mellan Jansonisternas och metodisternas lära var, i hufvudsak, ringa, om ens någon, blef han så mycket ange- lägnare eller hoppfullare om de förras anslutning till de senare. Men det var klandervärdt hos honom, menar kapten J., när han, ur stånd att med lockelser och goda ord vinna dem på sin sida, uppträdde såsom deras fiende och såsom sådan började utså tvistefrö i deras krets, bland annat skickande personer till kolonien för att för de oerfarne och okunnige måla ljusa taflor af den lycka och framgång, som stode att vinna utom det Jansonska lägret, hvarest de — så sades det — ledo alla slags försakelser utan minsta hopp om förbättring. Dessa ansträngningar blefvo icke heller utan framgång. Många lyssnade till de gjorda föreställningarna, och hösten 1848 utgingo mellan två och tre hundra personer ur kolonien för att söka sin lycka utom den samma. Dessa slogo sig ned i granskapet, såsom i Victoria och Galesburg och trakten . deromkring. Mängden förblef likväl trofast, och kolonien gick framåt oaktadt de högst ogynsamma omständigheter, under hvilka hvarje företag måste börjas och fortsättas.
En ljusare tid.
Sommaren 1848 började man tillverka ugnsbrändt tegel och dermed uppföra bättre hus. Skördarna blefvo mera gif- vande, i synnerhet linskörden, hvilken lemnade en rätt vac- ker behållning. Linet förarbetades af kolonisterna sjelfva, och de frambragta alstren rönte en liflig efterfrågan i orten. Upp till 1857 hade man afyttrat 130,309 yards lärft och 22,569 yards mattor utom det myckna, som förbrukades hemma. Icke en qvinna eller barn hade under denna tid- rymd varit fåfäng. Hela kolonien liknade i verksamhet en
200 Tredje kapitlet.
bikupa från tidigt på morgonen till sent på qvällen. Man började också nu anskaffa bättre åkerbruksredskap.
Året 1850 utmärktes af California-guldfebern och Erik Jansons död. Rika guldfält hade nyligen blifvit upptäckta i Californien, och guldfebern, som hade utbredt sig öfver hela landet, kom äfven till Bishop Hill, och ledarne blefvo af den meningen, att någonting borde göras. Resultatet blef, att kolonien i Herrens namn utrustade en California- expedition, bestående af Jonas Olson, P. O. Blomberg. P. N. Bloom, Peter Janson, E. G. Lind, C: M. Myrtengren, C. G. Blombergson, Sven Norehn och Stålberg. Följande året kommo alla, utom två, tillbaka utan något guldförråd värdt att nämna.
Rörande Erik Jansons död berättar kapten J. något olika lefnadsteckningen i Biogr. Lex. Hufvudpunkterna i hans be- rättelse äro följande:
Hösten 1848 anlände till kolonien en person, som kallade sig Root; men detta var dock ej hans rätta namn. Han var en af dessa oförbätterlige sällar, som stundom af myndig- heter och föräldrar skickas till Amerika. Sjelf sade han, att han var uppfostrad till militär och att han just då blifvit entledigad ur den amerikanska armé, som kämpade i det mexikanska kriget. Han stälde sig in och fick blifva med- lem af kolonien. Ej långt derefter uppgjorde han att gifta sig med en kusin till Erik Janson, hvilken förmådde honom att ingå på det vilkoret, att om han lemnade kolonien, så skulle han skilja sig från hustrun och låta henne blifva qvar.” Allt gick väl en tid, men sedan blef det krångel. Root ville då flytta och taga hustrun med sig, men E. Janson satte sig strängt deremot. Detta retade Root så, att han ville mörda Janson. Med tillhjelp af en dålig amerikan vid namn Stanley från Cambridge försökte han att bortföra hustrun med våld; men kolonisterna jagade efter honom och förde hustrun till baka. Derefter försökte han uppvigla en del amerikaner vid Greenfloden mot kolonien i afsigt att förjaga folket; men deri lyckades han icke heller. Sedan drog han saken för rätta, i det han instämde E. Janson och andra till domstolen i Cambridge att svara för deras väg- ran att låta honom taga hustrun med sig vid utgåendet från kolonien. En dag i maj under rättegången, då alla
+ FHäraf kan man förstå, hvilket begrepp E. Janson hade om gudomlig och mänsk- lig lag.
Om Erik Janson och Bishop Hill-kolonien. gj
utom EE. Janson vid middagstiden hade aflägsnat sig ur tingssalen, kom Root in beväpnad med revolver, yttrande Jansons namn. När denne vände sig om för att se, hvem det var, aflossade Root emot honom ett skott, hvaraf han efter några minuter afled. Root häktades, förhördes och dömdes till 3 års fängelse. Sedan han uttjent denna dom, begaf han sig till Chicago, der han kort derpå dog i djupt elände och last.
Jansons död kastade en dyster slöja öfver hela kolo- nien. And. Bergland utsågs till den mördade ledarens efter- trädare, till dess att Jonas Olson återvände från Californien, då denne vardt koloniens andlige och timlige föreståndare till tiden för dess slutliga upplösning, 1860.
Koloniens ekonomiska förbättring synes hafva gått raskt framåt efter E. Jansons död. 1851 började man odla <broom corn”, hvilket visade sig vara en god inkomstkälla och lyfte kolonien ifrån nästan nöd till välbergning. Sam- tidigt dermed började allting annat se ljust och lofvande ut.
Det började småningom blifva klart för ledarne, att om gemenskapen skulle ega bestånd, så måste den ställas på en säkrare grund än den, hvarpå den hittills hade stått. Man började nu lägga sig till med mera fast egendom, som alltid måste inköpas i någon viss medlems namn. När denne sedan dog, förorsakades åtskilligt krångel vid domstolarne för att få egendomen lagligen lagd under koloniens välde.
Koloniens inkorporation. År 1853 vardt kolonien inkor- porerad under statens lagar af en samma år af legislaturen utfärdad oktroj, i kraft af hvilken ledningen af samfundets alla verldsliga affärer anförtroddes åt "sju vise män”, de der, enligt oktrojens ordalydelse, skulle innehafva förvaltareskapet för lifstiden, eller så länge som de uppförde sig väl. Detta sjumannaråd erhöll således en helt och hållet oinskränkt mon- arkisk makt öfver det lilla folket, hvilket vid valet icke till- spordes om sin vilja och tycke i saken. De sju i fråga voro: Jonas Olson, Olof Johnson, Jonas Erikson, Jacob Jacobson, Swen Swenson, Peter Johnson och Jonas Kronberg, de fleste från Söderala och fem af dem genom blodsband befryndade. Desse kallades "trustees”, och de blefvo de dirigerande andarne.
Oktrojen uppsattes med en djupt lagd plan, gående ut på att befästa och föreviga den makt vissa personer egde. Ett sinrikare, listigare och farligare instrument än denna oktroj
78 Tredje kapitlet.
har aldrig antagits af denna (Tll:s) lagstiftande församling. Detta visserligen i oskuld(?) aflade, men i synd födda doku- ment blef med tiden den källa, hvarifrån kolonisternas allra största förbannelser flutit.
Det började snart att gå galet. En del af direktionsmed- lemmarne hade en obetvinglig spekulationslust, som kastade dem in i äfventyrliga företag, hvilka nästan uteslutande miss- lyckades. De voro också intagna af en stark åtrå efter rykte för stort affärssnille. Att redogöra för 'trusteernas” alla vinglerier blefve för långt, det må vara nog att anföra, huru ställningen var 1855. I den berättelse "trusteerna” detta år afgåfvo fann man, att kolonien egde 8,028 acres land, 50 " hustomter i Galva värda $10,000, järnvägsaktier uppgående till $1000. Vidare 589 nötkreatur, 109 hästar och 1000 svin. Dessutom hvarjehanda egendom till ett värde af $49,570. 5 år senare eller 1860 uppgafs koloniens egendom af alla slag att vara värd $846,270; skulderna till $75,644, alltså behållningen $770,626.
Denna berättelse tillfredsstälde icke medlemmarne, och en kommitte blef nedsatt för att undersöka saken. 'Trusteerna” begärde nu tre veckors tid för att utarbeta en mera full- ständig berättelse, hvilket beviljades dem. Men man kom senare under fund med, att afsigten med det begärda upp- skofvet icke var af det allra ädlaste slaget. Detta bevisades under en laga undersökning inför "special master in chancery”, W:m Gest från Rock Island, som till domare i kretsdomstolen afgaf följande berättelse:
"Den af "trustees” före 1860 aflemnade berättelsen om affärsställningen var, så vidt jag kan finna, riktig och blef af kolonisterna såsom sådan antagen. Men den rapport, som i januari 1860 afgafs, var oriktig, i det den uppgaf kolo- niens tillstånd vara bättre till ett belopp af $42,759.33, än böckerna vid samma tillfälle utvisade. Sedan sagda rapport var afgifven, tillsattes af kolonien en kommitté för under- sökande af dess riktighet och granskning af räkenskaps- böckerna för det nyss förflutna året. Men innan böckerna kommo i denna kommittés händer, hade under några af "trusteernas” ledning nya böcker upplagts, hvilka nya böcker, men ej de ursprungliga, öfverlemnades åt kommittén. Skil- naden mellan dessa nya och gamla (böcker) är den nämda summan eller $42,759.33.”
Detta inträffade vid en tid, då den religiösa anden inom
Erik Janson och Bishop Hill-kolonien. TG
kolonien hade mycket försoffats och undergått förändringar och oenigheter i det inre lifvet blifvit uppväckta, hvadan ett vidare samlif blef omöjligt och en upplösning måste ega rum. Vid öfverläggningarna härom blef man ense om att tillerkän- na en aktie åt hvarje person, så väl barn som fullvuxna. Detta var den 14 februari 1860. Antalet medlemmar och aktieegare var 415. Dessa bildade sig nu till tvänne partier, Olson-partiet och Johnson-partiet, det förra egande 265 och det senare 150 aktier.
Den egendom, som delades mellan dessa båda flyglar, upp- gick till ett värde af $592,793. Enligt berättelsen af 1860 skulle det nu finnas odelad egendom till ett belopp af $248,861, och koloniens skulder voro $118,403.33.
De odelade tillgångarne öfverlemnades i "trusteernas” hän- der, hvilka fingo sig uppdraget att realisera dem och sedan afbetala skulden. De fingo 5 års tid på sig för detta ända- mål. Snart visade det sig, att det åsidosatta beloppet icke räckte till, hvarför medlemmarne anslogo vidare egendom till ett värde af $52,762.
År 1861 upphörde gemenskapet, och hvarje medlem fick sin andel af det hela sig tillerkänd med rättighet att förfara dermed efter behag. Följden blef, att platsen började blomst- ra upp på många hittills obevitnade sätt, och alla hvilade i den tron, att framtiden hade endast frid och fröjd i sitt sköte. Grunden för denna tro var tanken, att koloniskulden var eller skulle, innan de fem åren voro slut, blifva gäldad. Men när tiden var ute, fick man se på annat. '"”Trusteerna” fordrade $100.000 af folket för att tillfredsställa koloniens kreditorer. Detta väckte stor-förvåning. Men hellre än att processa ingingo de fleste på att betala sin del af den äskade summan, och en summa af $56,163.71 lemnades åt för- valtarne. Inalles hade dessa nu fått till skuldens betalning $357,786, eller om man afdrager värdelösa tillgångar till ett belopp af $98,000, så hade de verkligen inbekommit $259,786 till koloniskuldens hetalning.
Åren gingo fram, men någon berättelse om skuldens gäl. dande hördes icke af, folket lemnades 1 djup okunnighet om huru förvaltarne hade användt de erhållna medlen. I stället kom en vacker dag helt oförmodadt ett nytt augustusbud, att hela kolonien skulle beskattas, inbetala en ännu större summa för skuldens afplanande. Detta var det strå, som bröt kamelens rygg. Ett möte hölls den 11 maj 1868, och
80 Tredje kapitlet.
en kommitté tillsattes, bestående af E. U. Norberg och fem andra med uppdrag att af förvaltarne utkräfva redogörelse för sättet, hvarpå de handhaft och användt de medel de mottagit, och att derest en sådan begäran ej villfores, å ko- lonisternas vägnar genast stämma dem för att med tillhjelp af lagens arm få sin rättmätiga och billiga begäran uppfyld.
Då "trusteerna” envist vägrade att lemna någon redo- görelse, inleddes rättegång med dem den 27 juli 1868. Att redogöra för denna långa, tråkiga, kostsamma och förarg- liga process är icke nödvändigt. Den räckte i fem år, sedan låg saken i domstolens händer i ytterligare fem år, innan ut- slaget fäldes. Resultatet blef en ynklig kompromiss imellan advokaterna å båda sidor. De forne kolonisterna ådömdes att betala $57,782, af hvilken summa $46,290.18 utgjorde rättegångskostnader. Under processens gång åtogo sig kolo- nimedlemmarne att betala den gamla koloniskulden, uppgå- ende till $158,000. Inalles för att betala 1860 års skuld, som var $118,403.33, fingo kolonisterna betala kontant $413,124.61 och i egendom $259,786, hvilket utgör tillsam- mans $672,910.61. Allt detta för förseelsen att släppa kolo- niens affärer i de "sju vise männens” händer! I timligt af- "seende slutade denna kommunistiska koloni med så godt som total ruin.
Koloniens andliga tillstånd. I det samfundet frigjorde sig från sin penningeskuld och intog ekonomiskt oberoende, försjönk det i andlig skuld och kom mer och mer under '"'sa- tans ok”, för att begagna ett af dem sjelfva användt och af religöst folk i allmänhet godkändt uttryck. Den varma religiösa glöd, som brann i början och då troget närdes, ha- de hos de allra fleste afsvalnat; man sökte ej längre, såsom då, "först efter Guds rike” i tron på att allt annat då skulle «falla till”, utan det var denna verldens goda, som nu ut- gjorde det förnämsta föremålet för folkets trägnaste sträf- vanden. Man hade ändå icke upphört att hålla samman- komster, predika, bedja och sjunga. Man iakttog ännu allt detta, precis som man gör det i vissa åt formväsendet allena vigda statskyrkor. Det saknades ande, man brast i tro.
De såsom predikanter fungerande hade varit Jonas Olson, Olof Stoneberg (Stenbo-gubbens son), And. Bergland, Nils Hedin och Olof Osberg (Åsberg). Af dessa var Olson den för- mögnaste och betraktades såsom koloniens både andliga och verldsliga öfverhufvud. Att väcka medlemmarne ur deras
Om Erik Janson och Bishop Hill-kolonien. 81
andliga dvala blef nu deras önskan. Samtidigt intogos de af en stark åtrå att utforska tillståndet i andra med deras mer eller mindre beslägtade samfund, för att utröna, om de egde någonting värdt för dessa svenskar att lära. Som häraf in- ses, hade Jansonisterna, hvilka länge trott, att endast de voro verldens ljus och salt, börjat vackla i denna tro och fundera, om ej till äfventyrs andra funnos, som, ehuru ej till- hörande deras fårahus, likväl egde samma andlige öfverherde. Nils Hedin företog 1854 en resa till Kentucky; blef der all- deles förtjust uti den durhamska ko-racen; fattades samtidigt af en mäktig känsla för celibatet och fortsatte med dessa känslor i sitt bröst till trappistsamfundet i Pennsylvanien. Följden af denna resa var, att kolonien, efter Hedins hem- komst och på hans tillrådan, förskaffade sig ett antal präk- tiga individer af durham-slägtet och började lägga an på kreatursafvel. På hvad sätt kolonisternas religiösa tillstånd härigenom höjdes, inse vi ej.
Vid samma tid anlände ett antal från Pleasant Hill i Kentucky utskickade 'Shakers” (skakare), genom hvilka <"Shakerismen” inympades på Jansonismen.
Märkas bör, att man å Bishop Hill hittills icke hade på något sätt begränsat den äktenskapliga friheten. Med. Sha- kerismen inträdde nu härutinnan en förändring, dock icke i full öfverensstämmelse med skakarnes ideer. De skilja näm- ligen man och hustru från hvarandra, medan Bishop Hill- koloniens andlige styresmän tilläto de gifta att lefva till- sammans, men ej att öfva äktenskapligt samlag. Skilnaden, medgifvom det, var ej stor och utföll, det säger sig sjelft, till Jansonisternas nackdel, för så vidt som förordningen af- såg att aflägsna frestelse till synd och hjelpa dygden att slå rot i kolonisternas sinnen och hjertan. (Med skakarne kom- mo Jansonisterna öfverens att förbjuda äktenskap ibland ungt folk.”) Tio af kolonisterna kommo till den slutsatsen, att, om celibatet vore rätt, kunde ju de så gerna efterlefva dess bud vid Pleasant Hill som vid Bishop Hill, och vände alltså sina steg till skakarnes koloni. Af dem återkommo med åren några till Bishop Hill, väl uppskakade och nöjda att förnya förbundet med sin första kärlek. Under tiden hade Hedin företagit en ny utflykt för att se sig om för koloniens räkning, besökande bland andra orter staterna
x Man kan vara frestad att fråga, om celibatets införande på Bishop Hill icke ock ingick i förvaltarnes affärsplaner. Utgif. anm.
82 Tredje kapitlet,
New York och Massachusetts. I den senare staten samman- träffade han med ett antal ur andra kyrkor utgångna per- soner, hvilka boende tillsammans, utgjorde en sorts religiös meteorsvärm, som for irrande i den andliga rymden, väntande på att dragas till och upptagas af någon större kyrklig kropp. Hedin lät dem nu förstå, att Bishop Hill hade allt hvad de i andligt och verldsligt afseende kunde önska sig; att denna kolori var ett riktigt eden; att dess bestämmelse var att till sig samla alla gode och vise, alla sanningssökande själar och slutligen att de skulle blifva hjertans väl emot- tagna, om de ville följa med. Härpå ingingo de. Han tog dem under sina vingars skydd och betalte resan för dem till Bishop Hill, der de mycket riktigt vänligt emottogos; de åtnjöto till och med bättre kost än de öfrige. Men med amalgameringen gick det icke fort — det gick ej alls. De blefvo snart missnöjda med förhållandena och återvände till östern, dit kolonien betalade resan, hvarjämte den med kon- tant ersatte det arbete de äldre hade uträttat. Så mycket vans med det experimentet.
Vi hafva redan sett, att det Erik Jansonska templet tidigt nog började af "skakarne” skakas på sin grundval och att remnor i dess murar härigenom uppstodo. Ytter- ligare lossadt i sina fogningar blef detta tempel 1867, hvil- ket år i september de sällsamma människor, som kalla sig "Second Adventists” (hvarmed menas de, som förespå och dagligen bida på Kristi andra tillkommelse, hvilken händelse, enligt deras bokstafliga skrifttydning, skall ske på det sätt, att vår Herre kommer i skyn med en för lekamliga ögon synlig kropp för att i ett ögonblick förvandla jorden till sitt ursprungliga, paradisiska tillstånd, de goda människorna till den nya skapelsens invånare och de onda till — gräs, till intet), gjorde ett anfall på det då något förfallna och illa försvarade verket. Och försöket lyckades. Koloniens befolk- ning var vid detta tillfälle delad i en hel mängd olika me- ningsflockar, och kifvets ande herskade enväldigt. Ingenting var derför lättare än att göra proselyter, förutsatt, att den nya lära man försökte att införa egde något egendomligt, något besynnerligt, som kunde vädja till och skänka stöd åt de mystiska krat, som alltid kännetecknade fleftalet af kolo- niens invånare. Metodisterna och luteranerna försökte, äfven de, att ur koloniens befolkning rekrytera sina led, men med föga framgång. Emot de förre hade Jonas Hedström genom
Om Erik Janson och Bishop Hill-kolonien. 83
sitt uppförande åstadkommit starka fördomar, och beträf- fande de senare var det ju emot dem, som kampen öppnades redan på fosterjordens mark. Annorlunda var förhållandet bland adventisterna. De kommo med en splitter ny lära och utan någon skuld å sina samveten hvad kolonien angick. De utsände apostlarne voro dessutom ganska "smarte”, d. v. s. med en viss talang och öfvertalningsförmåga utrustade per- soner — amerikaner förstås. Och resultatet af deras an- strängningar uteblef icke. Ej mindre än 150 f. d. Janson- ister läto 1870 döpa sig till medlemmar af den adventistiska kyrkan och bildade genast en församling.
Det dröjde likväl icke länge, innan denna nya hjord brast itu, då den ena delen förblef trogen tron, såsom den af de utsände missionärerna hade förkunnats, medan den andra ansåg sig böra antaga vissa förändringar i fråga om några doktrinära punkter. Det förra partiet leddes' och ledes än (1880) af J; E: Helsén, Peter Wexell m. fl., det andra af Jonas Olson, en man med mer än vanlig förmåga och af naturen danad till ledare, och såsom sådan kan har göra ofantligt mycket, vare sig godt eller ondt. Han hade, in- nan han kom till Amerika, i 20 år varit ledare för Helsing- lands läsare, och huru han med sin stora äregirighet och ansenliga förmåga så länge kunde åtnöja sig med en under- ordnad ställning under Erik Janson, är en sak, öfver hvil- ken många förundrat sig.
Efter Erik Jansons död blef han koloniens både and- lige och verldslige herskare samt tillvällade sig ibland verk- lig diktatorisk makt. Denna makt brukade han imellertid icke på något till financiela olyckor ledande sätt, ty han är såsom affärsmänniska både skicklig och försigtig; men hvad folket hade emot honom var, att han, hvars ord ha- de varit nog att hämma kamraternas vilda framfart, hvar- igenom största delen af de uppståndna obehagen och för- lusterna kunnat förekommas, underlät detta. Han är född i byn Ina, Söderala socken, Helsingland, den 10 februari 1802.
Utom adventisterna är det blott metodisterna som vun- nit någon mark. Den församling de ega bildades hösten 1864 med omkring 15 medlemmar, hvilket antal småningom förökats till 183 (1880). Det lilla tempel, hvari denna för- samling håller sina gudstjenster, bygdes 1863 och kostade $3,500. Vid samma tillfälle uppfördes ett pastorsboställe.
84. Tredje kapitlet.
Flertalet af dem, som nu bygga och bo i denna i sin begynnelse så ultra-religiösa koloni, stå utom all försam- lingsgemenskap; men det oaktadt, menar kapten Johnson, att de allmänna sederna äro ingenstädes bättre än i och om- kring Bishop Hill, hvars befolkning i synnerhet utmärker sig för sträng nykterhet, fridsamhet och idoghet. Att de äro högst indifferenta med afseende på teologiska dogmer, kan ej väcka förundran, när man vet, hvilket kaos härutinnan rådt och huru många olika skolor de genomgått utan att finna något för dem hållbart. Så långt kapten Erik Johnson.
Härtill behöfver ingenting läggas utan ett med bedröf- velse uttaladt: Gif akt! — Jansonismen har i så andligt som lekamligt afseende visat sig som en förfelad sak. Uppsprungen från en oren källa, ledd af äregiriga och sjelfviska af- sigter, kunde dess slut icke blifva annorlunda. Men det exem- pel, som den har gifvit, borde vara till nytta såsom en allvarlig varning för de mänskliga dårskaperna.
ANDRA AFDELNINGEN.
Uppkomsten och utvecklingen af nybyggen och luterska för- samlingar i Amerika före 1860.
INLEDNING.
DN rika tillgången på fruktbart och lätt åtkomligt land så väl som gynsamma lagar, hvilka inbjödo och be- fordrade främmande folks inflyttning och bosättning här- städes, lockade folk att öfvergifva fädrens jord och söka sin lycka i den nya verlden. Landet stod öfver allt öppet för den flitige och ordentlige arbetaren; dess starka utveckling i alla riktningar på industriens alla områden hade behof af alla krafter, som kunde erhållas; för invandrarne så väl som för den infödde stodo portarne öppna till bergning, välstånd och ära. I dessa förhållanden ligger onekligen en stor kraft till att sammansmälta alla de olika nationali- teter, som samlas i detta land, till en enda och sålunda att förhindra uppkomsten och beståendet af främmande invandrares kolonier. Men dels kan en sådan samman- smältning icke ske på en gång, och dels finnes det vigtiga orsaker till uppkomsten och vidmakthållandet för lång tid af sådana kolonier eller nybyggen. Dessa orsaker äro: språk, nationalitet och religion. Huru kärt är icke moders- målet i det främmande landet, åtminstone så länge som man är obekant med landets språk! Invandraren uppsöker i regeln sina egna landsmän, med hvilka han kan meddela sig. Huru godt kännes det ej att få bo tillsammans med det folk, hvars nationela lifsåskådning, sätt att tänka, vara och handla sammanstämmer med ens egen åskådning och vanor! Dessa band upplösas dock så småningom, och den andra generationen bland de svenske invandrarne är van- ligen redan långt framskriden i språkförändring och ameri- kansk åskådning. Denna förändrings skyndsamhet eller för-
86 Inledning.
dröjande beror naturligtvis icke så litet på läge och yttre omständigheter. Medan amerikaniseringen i språk, seder och tänkesätt försiggår ganska fort i städerna, går den mera långsamt i de stora svenska landtnybyggena; men äfven der, nämligen i de äldre nybyggena, tala barn och ungdom med förkärlek det engelska språket och äro genomträngda af amerikansk ande och tänkesätt. Hvad som imellertid har fördröjt och ännn kan hända för en lång tid kommer att fördröja den fullständiga amerikaniseringen är den rika till- gången på svensk literatur, i synnerhet tidningar, som haf- va en rätt betydlig spridning, de svenska skolorna och läroverken, men framför allt den svenska gudstjensten.
Religionen har varit och är den starkaste makt att bilda och vidmakthålla de svenska nybyggena i Amerika. Vårt svenska, luterska folk har samlats omkring kyrkan, och omkring den svenska luterska kyrkan hafva de största nybyggena uppstått. Församlingen har för vårt folk varit vida mera känd än kommunen, och församlingslifvet har varit dess lifselement mycket mera än det borgerliga amerikanska kommunallifvet. Väl har man hört detta förhållande kland- ras såsom brist på medborgerligt intresse; men då å andra sidan måste erkännas, att vårt folk i allmänhet och det kyrk- liga folket i synnerhet hörer till landets laglydigaste med- borgare, så förfaller ett sådant klander såsom obehörigt. Från kristlig synpunkt betraktadt, måste man medgifva, att det för kristna människor är det enda rätta att sätta reli- gionen och dess angelägenheter i det första rummet, enligt Kristi ord: "Söken först efter Guds rike och hans rättfärdig- het, så faller eder allt detta till”.
Första kapitlet. De svenska nybyggena och församlingarna i Iowa.
1. NEW SWEDEN.
Vi hafva redan sett, att ett mindre sällskap från Öster- götland reste till Amerika 1845 och grundade nybygget New Sweden, vid Skunkfloden, Jefferson co., Iowa. Denna plats, som ursprungligen kallades Brush Creek, ligger 42 mil vester- ut från den blomstrande staden Burlington vid Mississippi- floden.
Det lilla sällskapet bestod af 5 familjer, 4 från Kisa i Östergötland och 1 från Stockholm samt af några ogifta personer. Utom P. Kassel, som var sjelfva ledaren, känner man namnet på hans svåger, Peter Anderson, en Danielson och familjefadern Berg från Stockholm; vidare en skeppare vid namn Dahlberg från Stockholm hvilken hade varit i Amerika ett par år före Kassel och hvilkens familj kom till Amerika med den sist nämde. Det vill synas, att Dahlberg mötte sällskapet i New York, att han kände till Iowa och rådde sällskapet att resa dit samt att han sjelf följde med dit. Efter någon tid flyttade han från New Sweden, och det är icke bekant, hvart han tog vägen. En annan, som hette Åkerman, var ock med i Kassels sällskap. Han hade förut varit i Amerika och tjenat som soldat i tre år. Sedan reste han hem till Sverge, men återvände hit med Kassel. Han tjente som sällskapets tolk upp genom landet till Iowa. Året derpå begaf han sig till Fort Des Moines och blef soldat för andra gången i Förenta Staternas armé och dog sedan i mexikanska kriget. Dessa äro namnen på en del af de förste nybyggare, som satte sig ned i New Sweden.
Sedan de intagit land och något litet lärt känna för- hållandena i landet, skrefvo P, Kassel m. fl. till sin hem- ort i Sverge och berättade hvad de visste samt berömde allt sammans. Detta utlockade en hel hop från Östergötland,
28 Andra afdelningen.
så att 1846 flere familjer anlände till New Sweden. En del andra, som samma år hade ämnat sig dit, måste stan- na i Buffalo, N. Y., till följd af medellöshet, hvarom blifvit nämdt på annat ställe. 1847 ankommo från Stockholm två familjer och två ungkarlar, och nu började man vara ett litet antal åbor på den nya platsen. Åtskilliga af dem, som först kommo, voro mycket sjuka i början och hade svårt för att vänja sig vid landets klimat och födoämnen. Dels af sorg och dels af vanskötsel samt fattigdom och brist ådrogo de sig sjukdom och död. De bättre lottade svenskarne så väl som amerikanerna i närheten gjorde hvad de kunde för att afhjelpa nöden, så snart de fingo kännedom derom. Den tiden var landet glest bebygdt, och folk bodde långt från hvarandra.
Snart var dock nöden öfverstånden, nybyggarne började blifva vana vid klimatet, landets seder och bruk; de vunno förtroende, och genom arbetsamhet och Guds välsignelse kommo de snart i bättre omständigheter. — Men nu började de andliga behbofven att kännas. Man saknade Guds ords predikan och sakramentens bruk. Bland amerikanerna infann sig väl nu och då en predikant; men svenskarne, 1 synnerhet de äldre, förstodo honom icke. En man vid namn H. (seder- mera pastor M. F. Hokanson, som ankom till Amerika 1847) från Stockholm anmodades att leda deras andaktsstunder. Ehuru han, dels af fruktan att blifva kallad till lärare, dels för andra orsakers skull, ville dölja sin andliga erfarenhet, kunde han likväl icke tiga, då han såg den stora själsnöd, uti hvilken mången befann sig, utan började enfaldigt för- kunna evangelium och i synnerhet för bedröfvade själar prisa Jesu kärlek, som så nådigt undfår syndare. Följden blef, att folket 1848 kallade honom till lärare. Han antog icke kallel- sen genast, ty han tänkte aldrig att stanna på denna plats; men efter något betänkande och under skådandet på Guds underliga vägar med honom gaf han vika för folkets enträgna böner och tog kallelsen från Gud. Hans tanke var. ej att för alltid egna sig åt lärarekallet, ty han kände sin svaghet och oskicklighet; men här var stort behof och nödfall, derför ville han hålla folket tillsammans i den luterska tron och bekännelsen, till dess att folkmängden så ökades och omstän- digheterna så förbättrades, att man kunde kalla en prest från Sverge. Sedan ville han draga sig till baka.
H. började 1848 att arbeta i egenskap af lärare på den-
De svenska nybyggena och församlingarna i Iowa. 89
na plats. Nybygget växte år från år, och församlingen för- ökades. Någon formlig organisation gjordes icke; man be- traktade sig såsom luterska församlingsmedlemmar, såsom man var van ifrån Sverge. Guds ord började bevisa sin kraft, många själar uppvaknade till andligt lif, ungdomen konfirmerades, sakramenten utdelades, svenska kyrkohand- boken begagnades, och man förhöll sig såsom det var bruk- ligt i Sverge, alla voro nöjda och glada med högst få undantag.
Under sommaren 1849 kom en svensk episkopalprest, G. Unonius, på besök. Han ogillade på det högsta deras kyrk- liga anordningar, sökte föreställa dem, att de omöjligen kunde utgöra en församling, emedan de icke hade en invigd prest. Han påstod, att ett kristligt folk ej har rättighet att i något fall kalla sig en lärare, som ej är af biskop till ämbetet invigd. Han bestraffade i synnerhet H. ganska strängt för hans förmätna och obetänksamma förhållande. Dock var han härvid höflig och uppförde sig på ett värdigt sätt. Om denna tilldragelse nämner Unonius ingenting i sina <Minnen”, ehuru han omnämner sitt besök i New Sweden. Hade han här handlat enligt den svenska kyrkans åskådning rörande kyrkoförfattningen äfven med biskop, kunde han hafva verkat godt i stället för ondt, ty detta folk var icke sekteriskt, utan den svenska luterska kyrkoordningen till- gifvet; men hans blinda tillgifvenhet för den anglikanska successionsläran hindrade honom här och öfver allt i andra svenska nybyggen att gå hänsynsmässigt till väga. Ehuru H. hade Luthers ord för sig, som medgifva att i nödfall taga en utur hopen, och emedan ordet och sakramenten tillhöra församlingen, måste hon hafva en tjenare, som hand- hafver dem, var han för sin egen del i sitt samvete lugn, men likväl för folkets skull orolig. De hade förestält sig Amerika såsom ett fullkomligt fritt land i detta afseende, att ingen skulle efterfråga, huru man i religionssaker hade det, och att åtminstone ingen oombedd skulle vilja inblanda sig i andras religiösa angelägenheter.
Vidare förskräcktes H. af den föreställningen, att han var och på detta sätt ännu mer blef känd som en partimakare, för hvilket han alltid burit afsky. Sjelf härstammade han från de gamle pietisterna, och ehuru han genom läsandet af Luthers skrifter samt genom några evangeliska vänners bekantskap bekommit en mera evangelisk riktning, hade han dock bibe- hållit förtroendet för den svenska luterska kyrkan, äfven så-
90 Andra afdelningen.
som statskyrka betraktad, och ogillade på det högsta all separatism. Han hade tänkt att så långt bort i vestern kun- na blifva alldeles okänd och obemärkt, men såg sig nu plöts- ligt bedragen och umgicks med tankar att afsäga sig folkets förtroende och lemna nybygget. Men huru skulle det då gå med folkets religiösa angelägenheter och med de själar, som vaknat och stodo under nådens arbete? Under deras då varande omständigheter kunde de omöjligen kalla någon prest från Sverge, och hans samvete tillät honom icke att lemna folket; men han var mycket bekymrad under denna sin brydsamma ställning.
När sakerna så stodo, erhöll Hokanson bref, helsningar och uppmuntringar från en svensk metodistprest, Jonas Hed- ström i Victoria, Ill., hvilken lofvade att besöka nybygget. Hela församlingen blef nu glad, och Hokanson, som bedömde metodismen i Amerika efter sin bekantskap med den wesley- anske metodistpresten George Scott i Stockholm, hade fullt förtroende för dess oegennyttiga bemödande för Guds rikes utbredande i allmänhet.” Man skref derför till Hedström och bad honom vara välkommen. År 1850 kom han också till New Sweden, men huru förvånad blef icke Hokanson, då han fann honom vara en fiende till den Jluterska kyrkan! Alla former fördömdes fanatiskt ända från barndopet till begrafningen, prestkragen och prestkappan ej att förglöm- ma. En omvänd människas syndfria fullkomlighet fram- hölls ej allenast som möjlig utan såsom nödvändig.
Folket blef häraf dels villrådigt och dels förbittradt. Hokanson försökte att rådföra sig med hufvudmännen, P. Kassel och Danielson, men fann till sin stora förvåning, att desse syntes bifalla den nya lärdomen; det förra förtroendet var borta, och de voro nu tysta och slutna. Hvad var nu att göra?
Efter Hedströms afresa började H. att framhålla skil- naden mellan metodismen och den Jluterska läran, visande den senares öfverensstämmelse med Guds ord ocH alla trog- nas erfarenhet samt förklarade formerna icke vara det sam- ma som läran; man kunde hafva den ena eller andra formen, som var oförarglig, endast läran var ren. Han hem- stälde till församlingen att besluta, om det skulle fortfara såsom förut eller om några förändringar skulle göras; han
+ Man torde få pruta af något på G. Scotts oegennytta, ju mera hans historia blir känd,
De svenska nybyggena och församlingarna i Iowa. 91
var för sin del villig dertill, emedan han ej var bunden vid formen; men i afseende på läran ville han ej predika någon annan än den gåmla luterska, fastmer ville han försvara denna emot alla anfall. Ingen syntes bestrida det senare; men Kassel och Danielson begärde förändring i åt- skilliga stycken, och utan att besinna det farliga att under sådana förhållanden göra förändringar äfven i likgiltiga ting, för att behaga sektanden, beslöt man, att inga faddrar skulle begagnas vid barndop, barnaqvinnors kyrktagning skulle bero af den enskildes önskan, i stället för den vanliga syn- dabekännelsen skulle en extempore bön förrättas af predi- kanten, och härmed blef nu allt lugnt.
Efter ett par månader kom Hedström tillbaka. Kassel, Danielson och en herr Jocknick, som 1847 kom till nybygget från mexikanska kriget, emottogo honom med öppna armar. Han predikade en hel vecka hvarenda dag och gick omkring 1 husen outtröttligt, predikande fullkomlighetsläran, fördömde hela det svenska presterskapet utan åtskilnad, kallande den luterska kyrkan den babyloniska skökan. H. emotstod honom, så godt han kunde. Folket blef förskräckt och sade: "Hvad skola vi tro? Presterna motsäga hvarandra”. De blefvo för- tviflade, gräto och jämrade sig; de lemnade allt arbete och följde Hedström öfver allt. Imellertid försökte Hedström öfver- tala H. med lock och pock att blifva metodist. H. vägrade, var rådlös med folket, hvilket icke förmådde sansa sig, blef sjelf bedröfvad och nedslagen och begick i den sinnesstäm- ningen det misstaget att i Hedströms, Kassels och Danielsons närvaro afsäga sig lärarebefattningen.
Detta ökade oron; folket ville ej förlora H. som lärare, men önskade, att han skulle blifva metodist. När detta ej lyckades, började Hedström i H:s frånvaro nedsätta honom och göra honom misstänkt.
Ändtligen tillstäldes nattvardsgång, folket inbjöds till den rätta Guds-församlingen, och öfver hälften öfvergingo till me- todismen, större delen älskliga själar, hvilka mer eller mindre förut erfarit nådens verkningar på sina hjertan.
Så syntes nu denna lilla Herrens plantering, som just ny- ligen börjat grönska, vara förderfvad. H. stod nu der endast med några få af sina förra vänner. Den förra endrägten var nu slut, partistrider och hat, som förut voro okända, inträdde; andlig fattigdom och ödmjukhet försvunno, och deremot visade
2 | Andra afdelningen.
sig ett fräckt andligt högmod. Ställningen var bedröflig; men Hedström trodde, att han hade gjort en mycket god gerning!
Huru var det väl möjligt, att folket så allmänt förvillades? Orsaken var: de voro nykristna och hade uraktlåtit att sjelfva ransaka Guds ord och gamla, redlige lärares skrifter; de trodde allt hvad deras älskade lärare sade dem och litade obetingadt på honom. När han nu blef förkastad tillika med sin lära, så hade de ingen grund att hvila på, intet eget kunskapsförråd, ingenting att pröfva efter. De föllo derför till denna nya, klingande lärdom, som lofvade dem syndfri fullkomlighet i detta lifvet och befriade dem från den besvärliga striden emot köttet.
Imellertid samlade de öfverblifna sig och begärde åter Hokanson till lärare; men han trodde sig nu vara befriad från detta ansvarsfulla kall och försökte att rekommendera en annan, erfaren äldre kristen, vid namn P., hvilken han trodde icke skulle vara ovillig dertill. Omröstning skedde, men H. blef ånyo invald. Häröfver bekymrad och fruktande, att det mera berodde på folkets förtroende än på Guds vilja, föreslog han lottkastning mellan de båda. Församlingen föll på knä och bad Herren tyst, att han på detta sätt ville utvisa, hvilken af de båda skulle blifva deras lärare. Derefter kastades lott, och den föll på H. Nu ansåg han, att han måste antaga detta kall såsom från Guds hand, hvilket dock skedde med mycken fruktan. Efterhand sansade man sig nu igen, och några kommo tillbaka från metodisterna. Guds ord blef åter af mången anammadt till lifs, och det visade sig, att den bedröfliga omstörtningen hade uppväckt mången sofvande, andra började att sjelfva granska ordet, blefvo stadfäste i sanningen och vissa i sitt sinne.
Ljusare utsigter för den Iuterska församlingen.
Kort derefter erhöllo luteranerna en skrifvelse från en svensk prest vid namn L. P. Esbjörn, hvari de uppmanades att blifva faste i bekännelsen och undvika all gemenskap med metodisterna, hvilka hade förhållit sig på samma sätt i Illi- nois. Han förmanade H. att fortfara som han börjat och ej låta sig af någon förskräckas, lofvade ock att snart komma dit på besök. Detta skedde ock i maj 1851. Han predikade för dem, förmanande och styrkande dem i tron, berättade för dem om den luterska kyrkans ställning i Amerika, lofvade åtaga sig dem och tillse, att de blefve förenade med en lutersk synod, hvilket allt gjorde dem frimodiga och glada.
De svenska nybyggena och församlingarna i Iowa. 93
Under sommaren drog Esbjörn försorg om att H. af "the Joint Synod of Ohio” fick 'license”, eller fullmakt, att förvalta predikoämbetet, samt $70 dollars såsom löneunderstöd från samma synod. Derjämte förskaffade han dem hjelp till en kyrkobyggnad.
Snart förökade sig folkmängden genom nya inflyttningar, och de fleste förenade sig med den luterska församlingen. Med den ofvan nämda hjelpen genom pastor Esbjörn, hvilken hjelp gick till 300 dollars, bygde församlingen åt sig en liten kyrka af skrädt timmer. Svenska kyrkohandboken antogs igen, och allting tillgick ärligt och skickligt, och församlingen hade ro. Flere metodistprester kommo väl och försökte göra anfall; men man kände dem nu och deras taktik och lät sig icke förskräckas, icke heller öppnades kyrkan för dem. Bland de metodistpredikanter, som arbetat inom nybygget, äro A. Erik- son, Peter Källman, P. Nyberg, Smith, Jocknick och Kassel.
I början af april 1853 hade församlingen ett kärt besök af pastor Hasselquist, hvilken var henne behjelplig att vidare ordna sina angelägenheter, vid hvilket tillfälle ock ett slags konstitution för dess styrelse blef antagen. Genom bref från Esbjörn till Hasselquist af den 24 mars och den 2 april 1853 finner man, att fråga varit, att Esbjörn och Valentin också skulle resa till New Sweden vid samma tillfälle; men Esbjörn förhindrades att resa genom sjukdom, och Valentin hade ej råd dertill. Såsom det vill synas, reste Hasselquist med häst- skjuts från Galesburg dit och resan beräknades att taga fyra dagar dit och fyra tillbaka.
Nya oroligheter. Baptisternas anfall.
Sedermera kommo svenska baptistpredikanter, nämligen G. Palmqvist, Fr. O. Nilson, A. Norelius och Rundqvist, hvar och en i sin ordning. Genom de två första blef åter hela ny- bygget oroadt i afseende på dopfrågan. Metodisterna lugnade sig snart och drogo sig tillbaka; men luteranerna, som hade fått förtroende för Palmqvist genom de evangeliska predik- ningar han hade hållit förut, innan han blef baptist, blefvo mera utsatta för påverkningarna. När nu Palmqvist och Nilson” framhöllo baptisternas doplära på ett fanatiskt sätt,
x F. O. Nilson en f. d. halländsk sjöman, omvänd till sekten i Amerika, omdöpt i Hamburg 1847, arbetade sedan som baptistmissionär i och omkring Göteborg, blef sedan landsförvist och kom åter hit till landet 1853; verkade här på olika ställen ifrigt för baptis- men; återvände sedan till Sverge, sedan religionslagarne blifvit förmildrade, och verkade i Göteborg åtskilliga år. Kom sedan tillbaka hit till Amerika och dog omkring år 1884 såsom filtänkare 1 Houston co., Minn.
94 Andra afdelningen.
så kunde ingen reda sig. H. var mycket oroad. Palmqvist var en personlig vän till honom från Sverge; somliga af för- samlingens diakoner voro i tysthet baptistiskt sinnade och förrädiske emot församlingen och dertill