Re les SROM Rb 4 2 PS Tor brat rr PRE r RAD e Mg. IR SSR AoT am ersfär Ars År AF Mrs f nav eken Tan an E Turn AY Sr SUPA rr rg tr ARA pogbr rat jajattnsa äns iska Is Ungas VAT STR R Sa Eyrdr tr ARR Jatsa Mr er VAN Sr ABS oar ÄT os Må 30 VR bnktrd Saat A RA I MA PE AAA [AAA MTI m SPL Sfp TRÄD FAR KSR TA örmrtsrsn rese tNDe 4 njet, Oinrsnardt Fö / totem pA Ar ENNART ffs fran Arve or ER NS orrada Ar Aontr seder SRV rotar fier or Pr NASA ibhrrgrtet Kl Natan 4 & Ae Fabr nrn) FA an peplerus pe st Då vaka fa Se FA VRENA SN FY NE gr Nerve Ull la gOepegint b9 TR MoNn Aer gåo gasen ArRe dee ör UNEF ae p tr SI Ibra ANNARS AG IA SSE STL AA An RS Es Rs : Ra Torget Mäsp Ft ör Gare Pre ee ka fr grå rn gå at örn ANT PE RS rem märg regsoprer IR rBARIN giget Tä ragoprse fästen Ye Jams Sa bro ry rr öhedenp rör stR bäras prester pe Mart synt roA RA see arr org run RANA APNEN Bane Ag ot på var INN NE HV slag bigeg friar 4, NM as or SR NNE tmvse tät SR SA a ir rk le FAN Ales otera bor Fest AG AR ep rg AR AA Rd FAL gsbkpdr 10 230 fö AMRA lt VE ( i; RAA nr ; bean RD rt ytan sy Ipren, nes NI skr ola sr sRAa på P4 smäreoråv Mer VAA ionetsr Sets boat MAFA EN ; sö Ens Njosikodekrebys onde SIR 5 togrr tt otdnN re BARNES Nära 1 ST 4 fecsk a Ia petar OM ee beten NS ratrbbopet. fager SN EN reor a varann AB UREA FÖRA OSAR pr säs 40 St a Or BON VS om Ja fb vanförke rå (0042 mf Ver ra ört URjrtLsB pal BA HrPrår rr PÅ nå PAT Va räd Yt fo ARR bee ere HAR Tea lsekena 1 BT ga RF BN SE TRST n TEE AI Fide ret ford La HÅ TR le ES NESS RAR FÖRDES RÖ IA - Meerane Aven se se BRA Ar Bg Mäjude been ST SE ser) TN bränt IE ekar Fk upeteor ia ru Rad JAg NR AS DS Nb AS a ; na - dåre Fry VA ön AA BARS AN labs VAS pind 1 rd de ENA SE var blotta siger fon ad brde röt frRRR EON R FANOR SN NANNA bran Sör rä br MG NA FA Ar bf 4 FR EN SPINNA IR og DL De) pr and vet NB 1 Re spR fö AI rärts a Ev SUNDE rst pre SSA ' pe pa40n web SA EAS si yada vt RSKR RE ke For ff eg TRA Mat sharp VE ersgn 0 SYS jr mye Haha brad bm re Mr so frstrip Vr Bono on åt NA PA (känn 4004, HOI fate sr kA ANT or se. 74 på NASA etik oa ue gltet Wänfrdte) rat NME ME SS brasan kv fer. ge ört oe beka Vn ANA betyg Ara vr Cas0 AR Rote råde se) NV färre FA NE AA Are Peer Te tnkedreke 53 rr 46 Tr Jr TAR ir Fen yi on , a fe [a mg HA ÅSAR VA pan ma Fr Vifrgrg sh Pål se hl fee OA hade Va sr sv fö på pass ptRNe | jen AMAS rr ER 11. ör mee HONA VANAB forn brNOR UD s Ulgt sås fart dv MAA Paf jöner DA Klf NY rBr Kåt 1 va V ty iyfr IYRRP AAPERA RN FN a FRA / PSP ROOS RN Ver rr ENE SRA A i dnRe pni NT TES rr vetet oj MÅ frärdn bre JANE K RA VR erM dr bpt br! a AN NGA Får 3 RA ANANAS) fär bkrrrd bots do Vet ONS Doe Toke 445 SURT SET Lig Töet Yrr tOR Net ber CR er FE End oe Tsädrit fö statt eden > bre bss Brf ra fr okedy SR bröd pts mn RapRARAA Fr nysgt Lab Lä A N arg Faba As frunprs kok une TORN STEN Fi qströn 19940 ärter oe a SKAP HANE NDS fre Orkla Isle fräfkA LA klas frn Frtsa keso vs NAR RAR EH) oe. ; ge SIN abbr starr e ngn SB FAT SR SB RFA TA era a 4 Sa RA nen Ra rester nen dr UIENENrse ne a VE eta bf TTR IS 00 moöraäs sot rdege b YO Rdr mr Må SAR Nament LA rs flvrden a FER AAA TN Sr Törsrr tebögen ap biebstöN RER ERS TAN Eg so SD VAR ARA Tres Ve Aa ITS AN ad rögrse 0 orsa sänd pr ge STANS GR AN IE fr Or Ska RSA TAP z Bri STEP Tr FARS AAA föredn e- ot 101 foot aveln ngn AST UL AersT 6745 bårdt ALMA NN ll (En LS rä äns rd FAR MAPS öda RA AAA ET a ååå ALAT RSA Rs JO ge vå Pad EX SE öl per råEN oc frn Gk ga ASAT "ue föl era KRA ne a OA 2 Vvs APU sb ess Rd ng RAA gg RAR PN et gts ker Ag 4” Shoiget vå ARA Sör Arr se Fr HA I AA HA irysvstedet mv Ar nt besk pl ped sjöd 0 så pm gr Är rte höver Frö akne or stan Nbdedat se AT sö, oc jodaga GY SANSAT fobier I pra Yvts Joar fa Pr na ee Ptselsfy gen rnå öog Fr Jol vest ge fee HN FST AN ko A 0 Fn FN Br bn 41 4adr pr KO 0 JON Ar Ba ergen $4 basta ön cc Hbneagt en str PR BA PR SEA pr fobrslsö br syr AA ört or 4 yr FrRsNR HA HG WBA kg selaydkt Ypas /be HN SVA Rad da ba Aodaak, YA rgR I nd NRA 0 pen FA rstne fe be bla 6 trrtsRuUN pr br Ber rape ne sd ng bed art ve EINES Se SM fe tv osann fak tree tild bäfa > fer LÅ et RR Uppe ko jod rr a bAn Ra Assman hävt arangerde 074 vf YI RvR mån a nää ko MT skena Nonmtr 1009 € tr ba trBrrsURPINN satt Ardt ida Syn Mar sg ålder 1494 -Iiatt knän ab BY Ae FIP ps ab DRAR rs förrtrokrsn gr ba MS ” pi vdåger på dor Tr vndyrae Piet jeto si USB bår ve Sok tdörsasn=L John oc he tona FAM BAN Når skmvfYRN! SR PNROLT OSA SN 5 sog I msn 2 or FR RA FA SR NTA AR RT Nr kara kas Sn rok fl ra FI ee ve FR mv AA AVR 2 bd sär vt VPA be). trd sor MA BAI trava ng. Torr VR Amore ARR AJE NEN pa ske spatt 197 Fp NA TR agent or nr jagtadseN I NRA AAA bed a z FSS tpeastaratet Ar DVR VE sme a PEN ra AST I härkele vp a de oe Fot Yrnör Mr FO Ford ANDE SRK? MEGA anser vete SRA be ND 4 Nå ann Atea lt ta ssd rät fold ng: rå > pÖRD ROM Man leser s seserve svs DS RAMAR FA KT oc gran VA orkan, opprer san ve. AR rr vera be Blge on Ligg 2 ÄSRERA skat rärtets ter sö nN0DA krog rskr Jay förtttn mA rs NEF ANEMI MALA MSS 4 SR RAR ATA ork de 4 mon re ter frö BANEA kom vb Ag SodR RA FA byn MEJA NO Ark 0ng ed / arne) Arr vtrvör spa Are) a grrronerA OA ARA RR RAR ng Ft RAN: wav Vv bab pers na MVA tg rr rd der TNA NSL AA rum egrssArsetOR re mr mpg ARA RAR Ar et att ARA fra vpsntydr vat systetls RN REAR fört). åsar FÄLDADN 0 på rn 0 06 vgg boys arne "NRA 4 FAR STAS DRNA 5 jopnser mdgtr Ibeån oiinn Fri vr NR sr EE NAD Fl räd OA Aa) AN SU SADERR RAA 9 29 HSAN Ä sr $00-04 JLSKT EST Så Mayase Ala rerslnt tf) nan - : vag Lata 4 a FBrf0r0> Se 0 [AMARFÄM AA SF Br pberen öv 25 HAGA or fö fe tröga är reletetyträm td Ey Aa 3 ANA RA AN Å - ri eta MM a rn HAS är RAS osar RA Eg rg ARR R TM RAA ARR EA reelt ARA b Kper sad | Pompe sd + VA futis bl PD ord porr 6: tad bebö bb AP oe FAI i N Ret ord Star sSrE Ag Åöa ARSA Så bs A EAA ÄTA SET kas fb fras tör BADA To begaland AA SNRA NR I : OR Sat S ASA R ESO SER ER ÖKSET | rn Dr rna nens Ios Ad 10 Ae AVEL VR FANTA BÖN ANG OA AG RAR I vag. dörr ar Neta! vem RAA AAGE mV or störa ärr För she be RÅn på FRA Hyper LO NÅNN Storan fold : stole fö öar be Fr ren 0 se Vr snar ib Bg ob ranger FAT sn > en PLA PAR Skip IANA Bären FARINA LYSEN 4 PARMA hr Sör f GÖRA - vv å AE rot E RR r SNMP SINE AA del INN (RAND KONGLIGA SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS EA ND ET NöGIamd NY FÖLJD. NIONDE BANDET. 1870. FÖRRA DELEN. Ro : STOCKHOLM, 1871. P. A. NORSTEDT & SÖNER. SA Oe INNEHÅLL AF NIONDE BANDETS FÖRRA DEL. Enumeratio Hemipterorum. Bidrag till en förteckning öfver alla hittills kända Hemiptera, jemte systematiska meddelanden. 1:a afdelningen; af CO. STÅL smimssmsssssssrssesresiesesnennea sid. » Hvaldjur i Sveriges Museer år 1869; af A. W. MALM. Med 6 taflor s.nnnnnmmmmssrerserenennana » Undersökning af Planeten Pandoras rörelse; af A. MÖLLER oiosmmsesseserssessesserssierseneenst enar nnn » Om salthalten i hafsvattnet utmed Bohuslänska kusten; af L. F. EKMAN. Med 1 tafla » V Fossile Flora der Bären Insel; von ÖSWALD HEER. Mit 15 TafelD.........nnmmsnnnsaasneenn annan » a 1232. 1—104. 1—122. le 44 INN SRA SÖ FAS SER ae 0 ER nsänbollsblar vf AST joins | ENSE ie SA noltes a fl MIRI NOA RA a sag fnta i 3 mer I ba sänd JAR irtokad olsen fenlär Indre i möstadalen ind nlster Sr AFI dJASZÖ dov slog att vh svg slioo KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. BANDET "9: N:o 1. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. BIDRAG TILL EN FÖRTECKNING ÖFVER ALLA HITTILLS KÄNDA HEMIPTERA, JEMTE SYSTEMATISKA MEDDELANDEN AF Ör STAL TILL K. VET.-AKAD. INLEMNAD DEN 12 JANUARI 1870. STOCKHOLM, 1870. P. AA. NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOETRYCKEARE. 1 ad SM Kb LANE PR Okt flera år tillbaka sysselsatt med samlandet af materialier till en förteckning öfver alla beskrifna Hemiptera, ämnad att upptaga den vigtigaste synonymien, fyndorten, m. m., trodde jag tiden vara inne att bereda mig till utgifvandet af första delen af detta arbete, då jag i början af sistlidne året på en gång mottog tre delar af en ka- talog öfver de i British Museum befintlige Hemiptererna, innehållande beskrifningar på ett mycket stort antal nya arter, det hela, tyvärr, utfördt på ett sätt, som ådagalägger författarens bristande kännedom om ifrågavarande insektklass, som i alla afseenden företer serdeles stora svårigheter. Detta Herr WaALKERS nya arbete tvingar mig, att åtminstone tills vidare afstå från min föresats att utgifva en fullständig förteckning öfver alla hittills beskrifna Hemipterer. Jag vill nemligen icke lemna utan allt afseende Herr WALKERS katalog; men ej heller anser jag det vara skäl att för närvarande anföra alla de i de flesta fall obestämbara och till deras systematiska plats fullkomligt ovissa arter, som af för- fattaren utgifvas för nya, hvilket endast skulle tjena till att onödigtvis öka min möda och göra mitt arbete vidlyftigare, ehuru derföre ingalunda mera brukbart. Jag har i stället beslutit, att, efter en nägot afvikande plan och såsom bidrag till en förteckning, offentliggöra vissa delar af mina vidlyftiga anteckningar, med tillägg af meddelanden om systematiska förhållanden och beskrifningar på de nya arter, som i Riksmuseum finnas. Det är första afdelningen af ett sådant arbete, som jag nu har äran öfver- lemna till K. Vetenskaps-Akademien med anhållan om ett rum derför i K. Akademiens Handlingar. 4 öb STAN ENUMERATIO SCUTELLERINORUM AMERICA. Fam. Cimicina Står. Subf. Scutellerina STÅL. TETYRA FABR. FABR., Syst. Rhyng. p. 128. (1803); STAL, Öfv. Vet.-Akad. Förh. 1867. p. 492 >). Macraulax DaALL., List of Hem. I. p. 36. (1851). a. Östiis odoriferis extus in sulcum brevissimum continuatis, marginibus sulei elevatis, apice dilatatis et extrorsum in auriculum prominulis, quod ab antico vel postico optime distinguitur; corpore toto, excepto disco ventris, distincte vel fortiuscule punctato. b. Rostro paullo pone medium ventris extenso; ventre ultra medium sulcato. 1. TT. bipunetata H. S. Pachycoris bipunctatus H. S., Wanz. Ins. IV. p. 87. fig. 420. (1839). Macrawlaz bipunetätus DALL., List of Hem. I. p. 36. tab. 1. fig. 4. (1851). Macrawulax tristis UBLerR, Proc. Ent. Soc. Philad. I. p. 21. (1861). Patria: Texas, Mexico. (Mus. Holm.) bb. Rostro paullo pone coxas posticas extenso; ventre basin versus haud vel leviter sulcato. 2. TI. arecuata FABR. Cimex arcuatus FABR., Ent. syst. IV; p. 83. 12. (1794). Tetyra arcuata FABR., Syst. Rhyng. p. 134. 26. (1803); ScHJöptE in KRörvER, Nat. GRS ING 20 NA (ISA Skr denn. HER IG js 3) i (I863) ) Genera Tetyre affinia, lateribus ventris planis instructa, hoc modo disponenda: 1(8). Rostro pone coxas posticas extenso; scutello pone medium angustato. 205). Segmento sexto ventris utriusque sexus apice sensim rotundato-sinuato vel medio subrecto. 3(4). Articulo tertio rostri qvarto multö longiore. — Tetyra FABR. 4(5). Articulo tertio rostri quarto haud vel paullo longiore. — Polytes STAL. 2(2). Segmento sexto ventris feminarum apice medio late rotundato-producto. 6(7). Capite longiore quam inter oculos latiore. — Pachycoris BuURrwM. 7(6). Capite zeque longo ac inter oculos lato, vel fere breviore quam latiore. — Ascanius STÅL. 8(1). Rostro coxas posticas haud superante; scutello a basi ultra medium sensim leviter ampliato, dein angustato. — Achates STÅL Ut ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Pachycoris arcuatus GErRmM., Zeitschr. I. 1. p. 92. 21. (1839). Patria: Mexico. (Mus. Holm.); Insul&e Americe meridionalis. aa. Östius odoriferis breviter ovalibus, marginibus levissime elevatis, haud auricu- latis; corpore subtiliter punctato; ventre bast late swlcato. 3. T. pinguis Germ. Pachycoris pinguis GERM., Zeitsehr. I: 1: p. 91019: (1839); EL S., Wanz. Ins. V. p- 7. fig. 462. (1839); Darr., List of Hem. I. p. 31. 1. (1851). Patria: Brasilia. (Mus. Holm-.) 4. TT. fareta GErRM. Pachycoris farctus GErRM., Zeitschr. I. 1. p. 92. 20. (1839). Pachycoris guttipes Warxz., Cat. Het. Hem. I. p. 47. 11. (1867). Patria: Mexico, Columbia. (Mus. Holm.) A precedente vix distincta. PACHYCORIS Burm. Burm., Handb. II. 1. p. 391. (1835); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 492. a. Capite distincete punctulato, marginibus tateralibus ad basin leviter sinuatis; cor- pore subtus mgro-ceneo toto, vel sordide testaceo vel flavescente et violaceo-induto. 1. P, torridus Scor. Pachycoris Fabricii GErm., Zeitschr. I. 1. p. 84. 5. (1839); Darr., List. of Hem. I p. 31. 3. (1851). excel. syn. LInnar et FABRICI. Pachycoris Klugii GErRMm., Zeitschr. I. 1. p. 85. 6. (1839); Darr., List of Hem. I. jos Bio 2 (NES Var. a. — Supra niger vel fusco-purpurascens, subtus sepissime obscure eeneus, thorace maculis octo, scutello maculis quattuordecim favescentibus vel rufo-testaceis notatis. | Cimex torridus Scop., Ann. V hist. nat. p. 110. 109. (1772); GMEL., Syst. nat. I. Aj MS NG (NISD Pentatoma Fabricii Tienyr, Hist. des Ins. Ed. 2. IV. p. 290. fig. 6. (1813). CEEERdelycoris Haoricn BuRM., Handb. I fp. 3925 1 (1835); HAN, Wanz. ms. p. 20. fis. 249. (1835); BLANCH., Hist. des. Ins. p. 155. 3. (1840); AA et S., Hist. des Hem. p. 32. 2. (1843): Pachycoris Linnei WEstw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 12. (1837). Pachycoris Stallii Unter, Proc. Ent. Soc. Philad. II. p. 159. (1863). Var. b. — Supra opacus, totus sordide purpurascente-flavescens vel dilutius fusco-purpurascens, thorace maculis octo, scutello maculis quattuordecim flavescentibus vel testaceis, nigro-cinctis, notatis; antennis nigris, articulo primo sepe flavo-testaceo. Tetyra Schousboei FABR., Syst. Rhyng. p. 132. 18. (1803); ScHJöptE in KRÖYER, Nat. Tidsskr. IV. p. 288. 8. (1842). 6 CISA, Pachycoris Schousboei Burm., Handb. II 1. p. 392. 2. (1835); GErM., Zeitschr. I. ils jag 3 2 (MIN) Pachycoris Fabricui H. S., Wamz. Ins. IV. p. 6. fig. 349. (1839). excl. syn. Var. ce. — Varietati a similis, sed maculis duabus apicalibus scutelli deficientibus. Var. d.— Maculis apicalibus scutelli dilatatis, plus minus confluentibus, parte apicali scutelli interdum flavescente vel testaceo; ceteris ut in varietate a. Pachycoris Klugii H. S., Wanz. Ins. IV. p. 5. fig. 348. (1839). Var. e. — Supra niger, rubro-maculatus, thorace maculis quinque vel sex, ma- cula media posteriore magna, macula laterali posteriore deficiente, scutello ante me- dium utrimque macula maxima rubra notato, maculis apicalibus interdum maculaque angulorum basalium deletis. Pachycoris Klugti Burm., Handb. II. 1. p. 392. 3. (1835). Var. f. — Thorace scutelloque favescentibus, nigro-maculatis, maculis numero formaque variabilibus, angulis lateralibus thoracis macula nigra destitutis. Scutellera decorata Pertr, Del. an. p. 164. tab. 33. 1. (1830). Pachycoris Klugii H. S., est IFS ING Da DL ue Bil (IBN) Pocilocoris cenewventris Voss Faune Ent. Ind. Ned I 19 do JAG I NE BM (1863). Pachycoris decoratus Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 25. (1866). Var. g. — Varietati f subsimilis, thoracis vittis duabus RAN inequalibus, scutelli macula magna triangulari basali, fascia media, medio producta et cum macula illa confluente, nec non maculis parvis posterioribus nigris. Var. h. — Thorace scutelloque rubris, illius angulis lateralibus vittisque quattuor posterius abbreviatis, anterius per paria confluentibus, hujus maculis in series trans- versas dispositis, plus minus confluentibus, nigris. ; S Var. i. — Subtus cum pedibus sordide flavescens, violaceo-nitens, supra obscure fusco-purpurascens, maculis favescentibus notatus, maculis apicalibus scutelli conflu- entibus, limbum totum apicalem occupantibus. Var. k. — Varietati z similis, sed maculis, presertim scutelli, majoribus et multo magis confluentibus, thorace scutelloque sxpe maximam ad partem flavescentibus, si- gnis fusco-purpurascentibus notatis. Pachycoris Aquila H. S., Wanz. Ins. V. p. 7. fig. 463. (1839). Patria: Var. a: Brasilia et Mexico; var. b: Brasilia, Rio Janeiro; var. c, d, e, g et h: Mexico; var. f: Brasilia, Bahia; var. i et £: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.) Heec species magnitudine et pictura maxime variat, in Brasilia seepissime supra opaca, in Mexico nitidi- uscula; varietates mexicanee 7 et k minores, supra opacae. aa. Capite obsolete punctulato, quam in divisione a antrorsum magis angustato, mar- gimibus lateralibus haud vel viz sinuatis; corpore subtus ceneo vel cceeruleo, plus minus flavo-maculato, (an interdum toto flavescente?) 2. P, Fabrieini Lin. Cimex: Pabricu LiN., Mant. plant. ps 534. (1771); FABR., Syst: ent. p. 698. 7. (1775); Gozze, Ent. Beytr. II. p. 232. 2. (1778); FABR., Spec. ins. II. p. 340. 9. (1781); ENUMERATIO HEMIPTERORUM. id Mamnt. ins. II. p. 281. 10: (T787)5 GMEI. Syst. nat. I. 4. p. 2129. 146. (1788); FABR., Ent. syst. IV. p. 83. 14. (1794); Worrr, Ic. cim. III: p. 93. 87. fig. 87. (1802). Tetyra Fabricii FaBR., Syst. Rhyng. p. 132. 19. (1803). Scutellera Fabricii Par. BEauv., Ins. p. 31. Hém. pl. 5. fig. 1 et 2. (1805). Pachycoris nitens Wrestw. in Horz, Cat. of Hem. I. p. 12. (1837); GErwM., Zeitschr. IG I ja GS & (IB3N DAT IIS Oc lalGan, I] Da Ito Do (INS) Pachycoris pumila Wzstw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 12. (1837). Pachycoris angularis Germ., Zeitschr. I. 1. p. 87. 8. (1839). Pachycoris pumilus Germ, Zeitsechr. I. 1. p. 87. 9. (1839). Pachycoris guttula H. S., Wanz. Ins. IV. p. 7. fig. 350. (1839); GeErm., Zeitschr. Tp 86. 7. (1839); A. et S:, Hist. des Hem. p. 39. 2. (1843). Scutellera (Pachycoris) nmitens GUER. in SAGRA, Hist. de Cuba Ins. p. 360. (1857). Patria: San Domingo. (Mus. Holm.) 3. P, Wilsonmii UHLER. Pachycoris Wilsonmii Utter, Proc. Ent. Soc. Philad. II. p. 159. (1863). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) In exemplo Musei Holmiensis macule transversae laterales ventris lavigate vel punctis rarissimis ins- tructae sunt. 4. P. marginellus DALL. Pachycoris marginellus Darr., List of Hem. I. p. 32. 8. (1851). Patria ignota. 5. P. obscuratus H. S. Pachycoris obscuratus H. S., Wanz. Ins. IV. p. 86. fig. 419. (1839). Patria: America meridionalis. 6. P. dissociatus UHLEr. Pachycoris dissociatus Unrer, Proc. Ent. Soc. Philad. I. ja AL (NGT Patria: Mexico, New Leon. POLYTES STAL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 492. a. Marginibus lateralibus anticis thoracis anguste reflezis, quod certo situ optune distinguitur. 1. P. lineolatus Dar. Pachycoris lineolatus DArL., List of Hem. I. p. 33. 10. (1851). Patria: Nova Granada, Bogota; Venezuela. (Mus. Holm.) Hanc speciem prius, teste SIGNORET, Scutelleram hebraicam P. B. incorrecte habui. S OMISTAN, 2. P. obscurus DALL. Pachycoris obscurus DaALL., List of Hem. I. p. 34. 12. (1851). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Pracedente similis, minor, ubique fortius nigro-punctatus, capite breviore, subtus fere toto anescente- nigro, punctis thoracis et scutelli interdum nigro-cinctis et in lineolas transversas confluentibus. 3. P. lineosus STAL. Supra subaneo-niger, remote punctulatus, subtus cum pedibus viridi-2eneus, parce punctulatus; vittis duabus lineolaque prope basin capitis, margine omni lineisque longi- tudinalibus octo thoracis, lateralibus intermediis duabus anterius confluentibus, exteri- oribus et mediis duabus anterius abbreviatis, scutello, limbo laterali pectoris et abdo- minis, margine basali segmentorum maculisque nonnullis confluentibus disei ventris fla- vescentibus; maculis scutelli nigris; connexivo &eneo-maculato; antennis, tarsis rostrogue nigris, hujus articulo primo flavescente. S. Long. 11, Lat. 7 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Statura P. wvelutini. Caput antrorsum distincte angustatum, nonnihil longius quam inter oculos latius, marginibus lateralibus basi ad oculos in angulum distinetum prominulis, dein nonnihil sinuatis, apice leviter ro- rotundatis, ante medium acutiusculis, vittis flavis levibus. Articulus secundus antennarum primo paullo longior. Rostrum apicem segmenti tertii ventris attingens. Thorax senescente-punctulatus, prope margines laterales lati- uscule flavos viridi-eneus, marginibus lateralibus anticis imis levigatis. Scutellum flavescens, anterius maculis oblongis sex, duabus mediis inter has brevioribus et obtriangularibus, fascia leviter arcuata utrimque laterali media maculisque indeterminatis duabus apicalibus nigris, seneo-punctulatis. Bucculae et margo basalis medius inferior capitis flavescentes. Acetabula et limbus lateralis et basalis pectoris flava, levigata. Venter limbo dis- coque lavibus. aa. Margimibus lateralibus anticis thoracis haud reflexis. 4. P, velutinus DALrr. Pachycoris velutinus DALL., List of Hem. I. p. 33. 9. (1851). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.); Venezuela. ASCANIUS STåL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 492. a. Abdonuims margine leviter eroso, margine laterali segmentorum anteriora versus leviter rotundato-ampliato et subcalloso. 1. Å. hirtipes H. S. Pachycoris lrtipes H. S., Wanz. Ins. III. p. 97. fig. 322. (1835); OERM., Zeitschr. IG 13 ös to att (IIID IDA, Inst Ör bem, I D HN. tå. (IGN) Pachycoris piperitia Wrstw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 13. (1837). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) aa. Abdomims margine haud eroso, margine laterali segmentorum recto. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 2) 2. Å. atomarius GErRM. Pachycoris atomarius GERrRM., Zeitschr. I. 1. p. 96. 30. (1839); H. S., Wanz. Ins. V. p. 10. fig. 468. (1839). | Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) ACHATES SrTåL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 492. 1. Å. Wolfii FABR. Tetyra Wolfii FABrR., Syst. Rhyng. p. 134. 27. (1803); ScHJÖDTE in KRÖYER, Nat. Tidsskr. IV. p. 295. 13. (1842). Pachycoris Wolfii GErm., Zeitschr. I. 1. p. 91. 17. (1839). Achates Wolfii STAL, Hem. Fabr. I. p. 13. 1. (1868). Patria: America meridionalis. 2. Å. incarnatus GERM. Pachycoris incarnatus CErm., Zeitschr. I. p. 91. 18. (1839); H. S., Wanz. Ins. V. PSA 06N (18395 DATE ist roteEem sö pss LENS Pachycoris levi-lineatus Står, Rio Jan. Hem. I. p. 7. 3. (1860). Patria: Brasilia. Rio Janeiro. (Mus. Holm.) COPTOCHILUS A. et S. Hist. des Hém. p. 47. (1843). 1. €. ferrugineus A. et S. Coptochilus ferrugineus A. et S., Hist. des Hém. p. 47. 1. (1843). Pachycoris castaneus Darr., List of Hem. I. p. 35. 16. (1851). Patria: Brasilia, Bolivia. ORSILOCHUS Srtår. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 493. 1. 0. guttatus H. S. Pachycoris guttatus H. S., Wanz. Ins. IV. p. 4. fig. 345. (1839); Germ., Zeitschr. Födrn. 96:09. (1839)! Patria: America borealis, Georgia, Carolina. O. variabili valde affinis, maculis parvis irregularibus subcallosis lutescentibus adspersus. 2. 0. variabilis H. S. Pachycoris wvariabilis H. S., Wanz. Ins. IV. p. 9 et 10. fig. 353 et 354. (1839); GERM., Zeitschr. I. p. 88. 11. (1839); Darr., List of Hem. I. p. 32. 6. (1851). Pachycoris punctatissimus Darr., List of Hem. I. p. 32. 7. (1851). excl. syn. 2 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. 10 CET SOVA TI, Pachycoris complicatus UELEr, Proc. Ent. Soc. Philad. II. p. 361. (1863). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 3. 0, stictieus DALL. Pachycoris sticticus DArL., List of Hem. I. p. 34. 11. (1851). Patria: Honduras. 4. 0. scurrilis STAL. Pachycoris scurrilis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 181. 1; et 1. c. 1856. p. 53. 1. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 5. 0. leucopterus GErRwM. Pachycoris leucopterus GErm., Zeitschr. I. 1. p. 93. 23. (1839); H. S., Wanz. Ins. Va JD Iis NG 60 (NSD) : Patria: Brasilia, Bahia. (Mus. Holm.) DEMOLEUS SrTåL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 493. 1. D. oblongus HacL. Demoleus oblongus HaGL., Ent. Zeit. XXIX. p. 150. 1. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) DIOLCUS Marz, Marr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XIV. p. 904. (1864); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 493. 1. D. variegatus H. S. Pachycoris variegatus H. S., Wamnz. Ins. III. p. 106. fig. 332. (1835); GErm., Zeitschr. Tp. 93 22, (1839) Patria: Cuba. (Mus. Holm.) 2. D. irroratus FABR. Cimez irroratus FABR., Syst. ent. p. 699. 15. (1775); Gorzz, Ent. Beytr. II p- 2333 LI (TUMS); FABR., Spec. ms. LI. p. sd2 20: (rt); Mant: ms ip (MSN; GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2131. 160. (1758); FABR., Ent. syst. IV. p. 88. 34. (1794). Tetyra irrorata FABR., Syst. Rhyng. p. 136. 40. (1803); ScHsöptE in KRÖYER, ING: brdsskr: ohVA po 2076 LATA Scutellera nebulosa Par. Brauv., Ins. p. 32. Hém. pl. 5. fig. 4. (1805). Scutellera hebraica Par. BEauv., Ins. p. 81. Hém. pl 7. fig. 1. (1805). Scutellera cordigera PAL. BEauvv., Ins. p. 234. Hem. pl. 5. b. fig. 7. (1805). Pachycoris flavescens Wrstw. in Horzr, Cat. of Hem. I. p. 12. (1837); GERM. Zettseh rp LOOSE MEp: FABR. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. IN Pachycoris irroratus GERrRM., Zeitschr. I. 1. p. 99. 36. (1839); H. S., Wanz. Ins. 55. fig. 500. (1839). Pachycoris nebulosus GERM., Zeitschr. I. 1. p. 100. 37. (1839). Pachycoris hebraicus GErRmM., Zeitschr. I. 1. p. 100. 38. (1839). Symplylus irroratus DaALL., List of Hem. I. p. 37. 2. (1851). Scutellera (Pachycoris) irrorata GUEÉER. in SaGra, Hist. de Cuba Ins. 95 MOA (IN) Diolcus cordiger Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 29. (1866). Diolcus nebulosus Marr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 29. (1866). Diolcus irroratus Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 29. (1866); Står, Hem. IL "js 3 I (MIF Diolcus flavescens Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 29. (1866). Patria: Insule Indie occidentalis. (Mus. Holm.) 3. D. Boscii FABR. Cimex Bosc FARR., Ent. syst. Suppl. p. 529. 27—28. (1798); CoqQ., Il. ins. I. p. 36. tab. 9. fig. 9. (1799). Scutellera punctatissima PAL. Brauvv., Ins. p. 32. Hém. pl. 5. fig. 3. (1805). Scutellera Boscii Par. Bravv., Ins. p. 233. Hém. pl. 5. b. fig. 5 et 6 (1805). Pachycoris Bosciiz GErm., Zeitschr. I. 1. p. 94. 25. (1839). Pachycoris punctatissimus GErm., Zeitschr. I. 1. p. 98. 34. (1839). Scutellera (Pachycoris) Boscii GUÉR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 361. (1857). Patria: San Domingo, Cuba. 4. D. ehrysorrhoeeus FABR. Tetyra chrysorrhoea FABR., Syst. Rhyng. p. 138. 46. (1803). Scutellera viridipunctata SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 310. (1859). | NERD: HO Pachycoris chrysorrhoeus GErm., Zeitschr. I. 1. p. 95. 26. (1839); H. S., Wanz. Ins. 6. fig. 460. (1839): Patria: Carolina meridionalis, Texas. (Mus. Holm.) MISIPPUS Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 493. 1. M variabilis SPN. Pachycoris wvariabilis SPs. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VII p. 118. 1. lam. 2. . (1852). Symphylus variabilis S1GN., Ann. Soc. Ent. Sér. 4. III. p. 541. 1. (1864). Patria: Chile. 12 CSBA 2. M. Spinolze SIGN. Symphylus Spinole SIiGN., Ann. Soc. Ent. Sér. 4. III. p. 542. 2. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) å TRICHOTHYREUS Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 494. 1. T. vitticeps STtåL. Supra opacus, subferrugineus vel ferrugineo-flavescens, ferrugineo-nigro-punctatus, subtus cum pedibus dilute sordide flavescens, nitidus, remote ferrugineo-punctatus; ca- pite nigro, ferrugmeo-trivittato; antennis favo-ferrugineis, articulis quarto et gquinto late nigro-annulatis. S. Long. 8, Lat. 43 mill. Patria: Nova Granada, Antioquia. (Mus. Holm.) Ovalis, leviter convexus, supra cum pedibus remote pilosus. Caput thorace vix brevius, nigrum, linea media longitudinali levigata, vittisque duabus ferrugineis vel ferrugineo-flavescentibus, his nigro-punctatis. Tho- rax cireiter duplo et dimidio latior quam longior, anterius maculis duabus minutissimis lxvibus notatus, linea longitudinali subtilissima obsoleta lzviuscula, punctis in lineolas transversas irregulares dispositis, marginibus lateralibus anticis antice et postice subrotundatis, marginibus lateralibus posticis subsinuatis. Scutellum poste- rius deplanatum, punctis in lineolas irregulares transversas acervatis, linea longitudinali obsoletissima leviuscula notatum, basi interdum pallido-bimaculatum. Venter disco punctis raris adspersus. Connexivum mnigrum, seg- mentis basi flavescente-fasciatis. Pars libera corii ferruginea et punctata. DYSTUS SrtTåL. Ent. Zeit. XXIII. p. 82. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867: p. 494. 1. D. puberulus STAL. Dystus puberulus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 83. 12. (1862). Patria: Mexico. AGONOSOMA Lar. Lar., Ess. Hem. p. 69. (1832); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 494. 1. ÅA. trilineatum FABR. ÅAgonosoma dichroum Darr., List. of Hem. I. p. 42. 3. (1851). Var. a. — Supra nigrum vel fusco-castaneum, subtus nigrum, lateribus viridi vel violaceo-senescentibus; vittis tribus thoracis et scutelli, media per magnam partem ca- pitis. continuata, marginibus lateralibus thoracis, prostethii et abdominis flavescentibus; vittis duabus capitis testaceis; disco ventris interdum testaceo-maculato; pedibus nigris, interdum basi testaceis. Cimex trilineatus FABR., Spec. ins. II. p. 341. 14. (1781); Mant. ins. II P- 2805 05 (QR) Eng OY Nee IL 4 9 AN NAD (MISS NABRA NG syst. IV. p. 85. 2 (DAN Tetyra trilineata PABR., Syst. Rhyng. p. 135. 31. (1803). Var. bi — Varietati a simile. sed articulo primo antennarum, disco maximo ven- ENUMERATIO HEMIPTERORUM. lö tris pedibusque fere totis vel saltem femoribus flavo-testaceis, disco ventris immacu- lato vel plus minus nigro-maculato. | Cimex trivittatus PANz. in Voets Beschr. Ins. IV. p. 111. 12. tab. 47. fig. 12. (1798). Pachycoris virgatus Grrm., Zeitschr. I. 1. p. 102. 42. pl. 1. fig. 6. (1839). Agonosoma trivittatum DaArL., List of Hem. I. p. 42. 2. (1851). Var. ce. — Supra rufescente-testaceum, subtus cum antennis pedibusque nigrum, lateribus &neo vel violaceo-indutis; vitta anteriore limboque lateraH a basi ultra me- dium capitis, maculis parvis duabus anticis et duabus posterioribus thoracis, his nunc rotundatis, liberis, nunc elongatis et basin attingentibus vel cum maculis anticis con- fluentibus, me non maculis duabus vel quattuor scutelli, his interdum in vittas duas confluentibus, nigris; margine abdominis sepissime flavescente. Scutellera dickroa Perry, Del. an. p. 164. tab. 33. fig. 2. (1830). Pachycoris dichrous GErRm., Zeitschr. I. 1. p. 103. 45. (1839). Pachycoris bigatus GErRm., Zeitschr. I. 1. p. 102. 41. (1839). Agonosoma dichroum A. et S., Hist. des Hém. p. 45. 2. (1843). Var. d. — Varietati c simile, sed disco maximo ventris pedibusque magnam ad partem favescentibus. Agonosoma quadriguwttatum Si6N., Ann. Soc. Ent. Sér. 2. IX. p. 330. 5. pl. 10. ine. I (IH Agonosoma flavipes Darr., List of Hem. I. p. 42. 4. (1851). Var. e. — Supra testaceo-flavescens, subtus cum pedibus nigrum, margine abdo- minis concolore. Agonosoma bicolor Westw. in Horzr, Cat. of Hem. I. p. 12. (1837). ÅAgonosoma Reich SPIs., Ess. Hém. p. 361. (1837). Var. f- — Nigrum, lateribus capitis, marginibus lateralibus lineisque longitudi- nalibus tribus thoracis, linea media per totum scutellum, lineis lateralibus per partem basalem scutelli continuatis, flavo-testaceis. Patria: Nova Granada, Bogota; Venezuela. (Mus. Holm.); Guyana; Para. 2. ÅA. flavo-lineatwum Lar. Agonosoma flavo-lineata LaAP., Ess. Hém. p. 69. (1832). Agonosoma jflavo-lineatum A. et S., Hist. des Hém. p. 44. 1. pl. 2. fig. 2. (1843); IDAG, LISE OM lölenrn. Lo jö. til Ho (SAN Paclhycoris lineatus H. S., Wanz. Ins. III. p. 68. fig. 282. (1835). Pachycoris flavolineatus GERM., Zeitschr. I. 1. p. 101. 40. (1839). Patria: Cayenna; Brasilia borealis, Bahia. (Mus. Holm.) TIRIDATES StåL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 494. 1. T. mexicanus H. S. Pachycoris mezicanus H. S., Wanz. Ins. IV. p. 3. fig. 343. (1839); GErmM., Zeitschr. I. 1. p. 89. 12. (1839). 14 GISSAR Pachycoris flavicinetus H. S., Wanz. Ins. IV. p. 8. fig. 351. (1839); GErm., Zeitschr. Rö 183 3 LIN. Patria: Mexico. 2. T. rubro-cinctus H. S. Pachycoris rubrocinctus H. S., Wanz. Ins. IV. p. 9. fig. 352. (1839); GErmM., Zeitschr. I. 1. p. 163. 44. (1839). Agonosoma rubro-cinctum STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 83. 13. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Abdomine pedibusque nigris a preecedente divergens; an specifice distinctus? CRATHIS STÅL. Ent. Zeit. KON på LA M(TSGI Öfvi Vet AkiBörh. dS6KL pros 1. €. longifrens STAL. Crathis longifrons STÅL, Ent. Zeit. XXIII. p. 142. 1. (1861). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) SE EOBOTENREUSP) MAR. Verh. zool. bot. Ges. Wien. XIV. p. 904. (1864). Reise der Freg. Novara. Hem. p. 29. (1866). 1. I. lobatus Westw. Pachycoris lobata WrEstw. in Horzr, Cat. of Hem. I. -p. 12. (1837). Pachycoris lobatus GErm., Zeitschr. I. 1. p. 108. 54. (1839). Lobothyreus lobatus Marr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 31. tab. 1. fig. 1. (1866). Patria: Nova Granada, Bogota; Brasilia, Santa Catharina. (Mus. Holm.) HOMZEMUS Da. DäALL., List of Hem. I. p. 36. (1851); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 494. a. Margine dilatato antico prostethiu rotundato. 1. IH grammicus WorFr. Tetyra grammica WorrF, Ic. cim. V. p. 172. fig. 166. (1811). excel. syn. Pachycoris parvulus Germ., Zeitschr. I. 1. p. 107. 53. (1839); H. S., Wanz. Ins. Wo JD Del ir, VIS (UID Patria: Carolina meridionalis, Texas, Mexico. (Mus. Holm.) ) Hoc genus Cratli est valde afffne, differt capite breviore, marginibus lateralibus anuticis thoracis rectis, nec pone medium ampliatis, marginibus lateralibus scutelli pone medium apud mares lobatis vel lobi loco non- nihil reflexis, corporeque nonihil angustiore. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 15 2. H xneifrons SAv. Scutellera ceneifrons SAY in Lonc, Narr. Exp. St. Pet. riv. II. p. 299. 2. (1824); Compli. writ. I. p. 199. 2:(1859): | Pachycoris ezilis H. S., Wamnz. Ins. IV. p. 5. fig. 346. (1839); Germ., Zeitschr. I. p- 98, 33 (1859). Homemus exilis DALL., List of Hem. I. p. 36. 1. pl. 1. fig. 5 (1851). Patria: America borealis, New York, Wisconsin. (Mus. Holm.) aa. Margine dilatato antico prostethii pone tubercula antennifera angulum distinctum formante. 3. IH. Proteus Står. Homemus Proteus Står, Ent. Zeit. XXI. p. 82.11. (1862). Patria: Mexico; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) SPHYROCORIS Marr. Verh. zool. bot. Ges. Wien. XIV. p.-904. (1864); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 16. (1866). 1. 8. obliquus GERM. Pachycoris obliquus GERM., Zeitschr. I. 1. p. 94. 24. (1839); H.: S., Wanz. Ins. V. jo. HA Ta AO (ISO Sphyrocoris obliquus Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 26. not. (1866). Patria: Insula Martinique. Secundum exemplum typicum GERMARI, quod examinavi, Pachycoris obliquus ad Sphyrocorem certissime est referendus. 2. 8. punetellus STAL. Homemus punctellus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 81. 10. (1862). Var. b. — Pallidior, scutello apice minute sanguineo-consperso. Var. c. — Scutello apice macula pallida notato. Var. d. — Nigricans; plaga laterali ante medium indeterminata maculaque api- cali scutelli, coxis, trachanteribus, maculis marginalibus abdominis discoque ventris griseo-flavescentibus, hoc nigro-consperso. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Antenna in exemplis obscuris tota nigre, in exemplis pallidioribus basin versus pallidae. Exemplum reliquis multo majus, totum pallidum, antennis concoloribus, pedibus impictis, punctura di- lute ferruginea, specifice vix differt. SYMPHYLUS >) DATI. DATT., List of Hem. I. p. 37. (1851); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 495. 1. S. deplanatus H. S. Pachycoris deplanatus H. S., Wanz. Ins. IV. p. 3. fig. 344. (1839); GErm., Zeitschr. IE 5 10 OT. 2 (ISO) ”) Species hujus generis maxime variabiles sunt et difficillima; plures adsunt in Museo Holmiensi. verisimiliter a DALLAS et WALKER descripte, haud determinande. 16 CHISDAT Pachycoris Knochu GErm., Zeitschr. I. 1. p. 98. 33. (33. (1839); sec. ex. typ. Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Bahia, (Mus. Holm.) Lineze oblique fuscescentes thoracis et scutelli interdum deficientes, semper obsoletiores quam in figura citata SCHEFFERI. 2. S. affinis FABR. Tetyra affinis FABR., Syst. Rhyng. p. 137. 41. (1803); ScHJöptr in Krövrer, Nat. INGBkeR ING 20 200: I (UKSAN Symphylus affinis STAL, Hem. Fabr. I. p. 14. 1. (1868). Patria: Insul&e Americ&e meridionalis. Cum Deiolco irrorato certe sepe confusus. 3. S. plagiatus WALK. Symphylus plagiatus WarE., Cat. Het. Hem. I. p. 55. 11. (1867). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 4. S. obliquus GUuÉR. Scutellera (Pachycoris) obliqua GuER. in SaAGrRaA, Hist. de Cuba. Ins. p. 362. (1857). excl. syn. Patria: Cuba. (Mus. Holm.) 5. NS. Iuminosus GERM. Pachycoris luminosus GERM., Zeitschr. I. 1. p. 95. 29. (1839); H. S., Wanz. Ins. MV 100 Oo ngr Hö (NBBP) Patria: Mexico. Secundum exemplum collectionis GERMARI, quod examinavi, hec species ad Symphylum est referenda. 6. 9. obtusus DALL. Symphylus obtusus DALL., List of Hem. I. p. 37. 1. (1851). Patria: Columbia. 7. SS. pecilus DALL. Symphylus pecilus Dair., List of Hem. I. p. 38. 4. pl. 1. fig. 6. (1851). Patria: Para. 8. NS. infamatus UHLER. Symphylus infamatus UHLErR, Proc. Ent. Soc. Philad. II. p. 361. (1863). Patria: Mexico. EPHYNES SrTåL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 495. 1. E. brevicollis STtåL. Pallide testaceo vel griseo-flavescens, minus dense ferrugineo-fusco-punctatus; margine imo costali cori levi, basin versus punctis duobus vel tribus nigris notato; ENUMERATIO HEMIPTERORUM. lg femoribus tibiisque, illorum basi excepta, remote nigro-conspersis. 2. Long. 73, Lat. Säng Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Hanc speciem prius Pachycorem IKnochii GERM. habui, qui tamen idem est ac P. deplanatus, quem sub numero 344 minus correcte delineavit HERRICH-SCH=AFFER. OCaput acute triangulare, leviter deflexum, disco ma- culis duabus parvis et postice lineolis duabus longitudinalibus levibus instructum. Antennarum articulus secun- dus apicem capitis haud attingens. Thorax brevis, margine basali recto, marginibus lateralibus anticis vix ro- tundatis, ante medium impunctatis, marginibus lateralibus posticis subsinuatis. Scutellum thorace plus duplo longius, basi convexum, posteriora versus sensim deplanatum, linea levigata longitudinali ante medium interrupta, posterius abbreviata instructum, maculis minutis impunctatis obsoletis adspersum. Anguli apicales segmentorum ventris secundi vix, tertii leviter acute dentato-prominuli, anguli segmentorum quarti, quinti et sexti in dentem acutum sat magnum fuscum producti. Connexivum fusco-fasciatum. Venter disco levi, punctis raris adsperso. Antennarum articuli quartus et quintus infuscati, basi pallidi. ZOPHOÉSSA Dar. List of Hem. I. p. 43. (1851). Canmirus STÅL, Rio Jan. Hem. II. p. 57. (1862). 1. Z porosa GERM. Pachycoris? porosus GErRM., Zeitschr. I. 1. p. 108. 56. (1839). Zophoéssa porosa DaArL., List of Hero. IL: p. 43. 1. pl. 1. fig. 7. (1851). Patria: Florida. 2. I. conica GerwM. Pachycoris comicus GERM., Zeitschr. I. 1: p. 106. 52. (1839); H.: S., Wamnz. Ins. V-. [ES NRA SSNADATT Kistikofiklem pa SS (SM Camirus comicus STÅL, Rio Jan. Hem. II. p. 57. 1. (1862). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 3. Z. moesta STAL. Zophoössa moesta Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 83. 14. (1862). Patria: Mexico. 5 4. I. socia STAL. Zophoössa socia STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 84. 15. (1862). Patria: Mexico. 5. Z. impressicollis STAL. Camirus impressicollis STAL, Rio Jan. Hem. II. p. 57. 2. (1862). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) ACANTHOLOMA STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 491. 1. ÅA. dentieulata STAL. Nigra, opaca, tota dense distineteque punctata; tarsis nigro-piceis; maculis mi- nutis duabus basalibus scutelli, pone angulos posticos thoracis positis, maculaque minu- K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. 3 18 (GEUSKIRIANDE tissima interdum deficiente angulorum basalium segmentorum ventris flavo-testaceis. 7. Long. 5—53, Lat. 3—34+ mill. Patria: America borealis, Illinois. (Mus. Holm.) Ovalis vel subovata, supra subtusque modice convexa. Caput sat convexum, sensim valde convexo- declive, sensim angustatum, apice obtuse rotundatum, tylo leviter elevato, marginibus lateralibus acute carinatis, carina prope basin interrupta vel sinuata, ante simum denticulata, pone sinum in dentem vel lobulum apice emarginatum prominula. Antenn articulo secundo articulo tertio fere duplo longiore. Thorax apice capite cum oculis paullo latior, circiter duplo latior quam longior, medio transversim impressus, prope apicem-impres- sione -lineari transversa obsoleta instructus, marginibus lateralibus anticis subrectis, minute denticulatis, angulis lateralibus rotundatis, haud prominulis. Scutellum abdominis latitudine et longitudine, linea longitudinali lavi obsoletissima abbreviata instructum, prope basin impressionibus nonnullis, vel saltem una, transversis, subarceu- atis, utrimque abbreviatis, levibus instructum. Venter maculis oblongis duabus impunctatis, per segmenta quar- tum et quintum extensis, instructus. Pedes breviter subsetosi. EURYGASTER LaAPr. Ess. Hém. p. 69. (1832). Subg. PLATYPLRURUS MuLs. Pun. de France. Scut. p. 29. (1865) | 1. BE. alternatus Say. Tetyra alternata Sax, Amer. Ent. III pl. 43. fig. 3. (1828); GErm., Zeitschr. I. 1. pa (AS (8305 SAS Comp wit. I par pI 43 3 (85). Eurygaster alternatus DaArr., List of Hem. I. p. 47. 1. (1851). Patria: America borealis, New York, Wisconsin. (Mus. Holm.) AUGOCORIS BURM. Burm., Handb. II. 1. p. 396. (1835); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 494. a. Rostro pone coxas posticas vix vel levissime extenso. 1. ÅA. Ehrenbergii GERM. ÅAugocoris Ehrenbergii GEerm., Zeitschr. I. 1. p. 140. 2. (1839); Darr., List. of Iles. IL jag IN05 13 (LIDL Patria: Mexico. (Mus. Holm.) aa. Rostro ad vel pone medium ventris extenso. 2. Å. sexpunctatus FABR. Cimez 6-punctatus FABR., Spec. ins. II. p. 339. 7. (1781); Mant. ins. II. 3 ABM Be (1787); OMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2128. 144. (1788); FAsr., Ent. syst. IV. jag So il (MYGAN Cimez illustris FABR., Spec. ins. II. pr 300 TN (SN Mant. ins; Ip. 231. AS (78 GMEE. Syst. nat. I ypss 20 (788) HABR. Hut. Syst: TVI prsd 18. (1794). Cimez cretaceus PAsz., Vorts Beschr. Ins. IV. p. 110. tab. 47. fig. 8. (1798). Tetyra 6-punctata FABR., Syst. Rhyng. p. 133. 22. (1803). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 19 Tetyra illustris FABR., Syst. Rhyng. p. 134. 28. (1803). Scutellera pallida Par. Brauvv., Ins. p. 234. Hém. pl. 5. b. fig. 8. (1805). Augocoris Beskii Burm., Handb. II. 1. p. 396. 2. (1835); Brancr., Hist. des Ins. p- 160. 2. (1840). Augocoris umnicolor Burm.. Handb. II. 1. p. 396. 3. (1835); GErm., Zeitschr. I. 1. Do ANT AT (CSS Augocoris pallidus H. S., Wanz. Ins. III. p. 107. fig. 333. (1835); GrErwm., Zeitschr. il, om ll. 5 (1830) Dar HSO klena P.G NES Augocoris Gomesi H. S., Wanz. Ins. IV. p. 92. fig. 431. (1839). excel. syn, Pachycoris illustris Germ., Zeitsehr. I. 1. p. 89. 13. (1839). Augocoris Bescku GErm., Zeitschr. I. 1. p. 140. 3. (1839). Augocoris rugulosus H. S., Wanz. Ins. IV. p. 92. fig. 432. (1839). Augucoris eretaceus DALL., List of Hem. I. p. 11. 6. (1851). Scutellera (Augocoris) eretacea GUuErR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 359. (1857). Scutellera (Augocoris) pallida Guver. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 360. (1857). Augocoris sexpunctatus Marr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 21. (1866); STAL, Hem. Fabr. I. p. 14. 1. (1868). Sjö, IPL. ng. OD NM AN Patria: Cuba; Brasilia, Rio Janeiro (Mus. Holm.); Para; Porto Rico. Segmentum anale maris apice reflexum, rotundatum, integrum. 3. ÅA. Gomesil BURM. Var. a. — Rufescente-testaceus vel croceus; antennis, rostro, macula parva vel vitta ante medium maculaque angulorum basalium capitis, maculis quattuor vel sex tho- racis, maculis numero variabilibus scutelli, signis pectoris, macula apicali maculisque lateralibus ventris in series duas vel unam dispositis czeruleo-nigris. Augocoris Gomesii Burm., Handb. II. 1. p.: 396. 1. (1835); Gerwm., Zeitschr. I. 1. D. 130: I Talö. I. Me. I. (ESO IBRANGEL, lThSR Ce ng D LIV: IL ja NG Då (IUSAV)S ARE tESE RENSt desbElemEp.r ads Itos (SAS) DAT.) List. of Hem. Lp, LiSAN(TSSI): Augocoris gigas WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. I. p. 16. (1837); GErm., Zeitschr. 5 I Ta 30 (SD: IDADE, LSE Or ller Ib js OR 2 (ID Var. bo — Flavescens; antennis, maculis parvis duabus basalibus capitis, duabus ante medium thoracis, quinque anterioribus scutelli, signis pectoris, maculis parvis mar- ginalibus et subapicali ventris, nec non vittis pedum nigricantibus. Var. e. — AEnescente-niger; vitta sinuosa laterali thoracis, fasciis duabus erosis scutelli, femoribus subtus ventreque testaceis, hujus macula magna apicali maculisque in series duas dispositis 2enescente-nigris. Patria: var. a: Mexico; Puna; var. b et c: Surinam. (Mus. Holm.) A precedente distinguitur rostro longiore, apicem abdominis vel basin segmenti sexti ventris attingente, » . . > . St 2 ,. . =) = segmentoque anali maris apice profunde bisinuato, inter sinus lobato. 20 FESTA 4. Å. nigripennis DALL. Augocoris nigripennis DALL., List of Hem. I. p. 10. 3. (1851). Patria: Venezuela. 1 5. ÅA. rufus DALL. Augocoris rufus DALL., List. of Hem. I. p. 11. 7. (1851). Patria: Columbia. 6. ÅA. olivaceus WHITE. Augocoris olivaceus Wurire, Trans. ent. soc. III. p. 84. (1842). Patria: Buenos Ayres. 7. AA. Poeyi UnLer. Augocoris Poeyt UHLrEr, Proc. Ent. Soc. Philad. II. p. 158. (1863). Patria: Cuba. Species incerti generis. 1. Scutellera binotata SAY in LonG, Narr. Exp. St. Pet. riv. II. p. 298. 1. (1824); Compl. writ. I. p. 198. 1. (1859). Patria: America borealis. 2. Tetyra marmorata SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 310. (1859). Patria: New Jersey. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 2 ENUMERATIO ASOPINORUM. Fam. Cimicina STAL. Subf. Asopina SråL. DISCOCERA LaP. Lar., Ess. Hém. p. 72. (1832); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 496. 1. D. ochrocyanea St. FARG. et SERv. Scutellera ochrocyanea ST. FARG. et SErRv., Ene. méth. X. p. 411. 4. (1825); PErtr, Del. an. p. 165. tab. 33. fig. 4. (1830). Åsopus ochrocyaneus BurMm., Handb. II. 1. p. 381. 14. (1835). Discocera ochrocyanea GERM., Zeitschr. I. 1. p. 21. (1839); ÅA. et S., Hist. des lälétn. jos täs to jak 3 in a (USA StoLL, Pun. fig. 92. Patria: Surinam, Cayenna, Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 2. D. laticornis BLANCH. / Stiretrus laticornis BLANCH. in D'ÖRBIGN., Voy. Amér. mer. VI. 2. p. 220. 773. pl. 30. fig. 9. (1843). Discocera laticornis DALL., List. of Hem. I. p. 78. 1. (1851). Patria: Guarayos. (Mus. Holm.) Para. 3. D. cayennensis LAP. Discocera cayennensis Lar., Ess. Hém. p. 72. pl. 55. fig. 4. (1832); BLAncH., Hist. des Hém. p. 154. 7. (1840). Asopus gibbus Burm., Handb. II. 1. p. 381. 13. (1835). Stiretrus gibbus GErRM., Zeitschr. I. 1. p. 12. 4. (1839). Patria: Cayenna. 4. D. coccinea FABR. Cimex coccineus FABR., Syst. ent. Suppl. p. 530. 34—53. (1798). Tetyra coccinea FABR., Syst. Rhyng. p. 143. 73. (1803). Stiretrus coccineus GERM., Zeitschr. I. 1. p. 18. 17. (1839). Patria: Isle de France. Specimen typicum collectionis FABRICII omnino mutilum; restat tantum pars minutissima superficiei dor- salis insecti, acui adheerens, qua sat fortiter est punctata. Verisimiliter eadem ac D. laticornis BLANCH. Db Do CI SMAL STIRETRUS Lar. Lar., Ess. Hém. p. 75. (1832); Smår, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 496. Stiretrosoma SPIN., Ess. Hém. p. 356. (1837). Subg. STICTONOTUS STÅL. Margines laterales thoracis a basi ultra medium recti, anterius distincte rotun- dati, nonnihil explanati, haud reflexi. Venter modice convexus, lateribus planis usque ad margines laterales. Thorax et scutellum fortiter punctata. : 1. 8. (Stietomotus) rugosus GErRM. Stiretrus rugosus. GERm., Zeitsehr. I. 1: p. 12: 5. (1839); H. S3 Wanz. Ins. V. p- 25. 18, AT (SV) Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 2. SN. (Stictonotus) septemguttatus GErM. Stiretrus septemguttatus GERM., Zeitschr. I. 1. p. 17. 14. pl. 1. fig. 5. (1839). Asopus decastigma H. S., Wanz. Ins. IV. p. 87. fig. 422. (1839). Stiretrus decastigma DarrL., List of Hem. I. p. 81. 13. (1851). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) : Subg. STIRETRUS LAP. Thorax duplo latior quam longior, marginibus lateralibus angustissime elevatis vel reflexis, pone medium leviter sinuatis, ante medium levissime rotundatis, haud ex- planatis. Venter modice convexus, lateribus planis vel levissime convexis. Thorax et scutellum subtiliter vel minus fortiter punctata, hemelytra subtilissime punctata. a. Corpore superne toto wviridi-eneo vel obscure ceeruleo; macula minuta basali ca- pitis flavescente. 2 3. S. (Stiretrus) smaragdulus ST. FARG. et SERv. Scutelleru smaragdula ST. FArRG. et SErv., Enc. méth. X. p. 410. 1. (1825). Stiretrus smaragdulus GERM., Zeitschr. I. 1. p. 11. 1. (1839); A. et S., Hist. des Sm jo a de (UA) NAT Lis Ör talens Ita SS Is (USD Asopus chrysoprasnus H. S., Wanz. Ins. IV. p. 88. fig. 423. (1839). Var. b. — Totus obscure violaceus. | Asopus chalybeus H. S., Wanz. Ins. III. p. 68. fig. 283. (1835). Stiretrus chalybeus GERM., Zeitschr. I. 1. p. 11. 2. (1839); Darz., List of Hem. 1. i fö 2 (NSD, Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Santa Catharina. (Mus. Holm.) aa. Corpore varicolore, numquam violaceo vel cenescente, pedibus migris vel obscure testaceis; maculis lateralibus vel limbo nec non spina tota basali ventris flavescentibus vel rufis. b. Thorace toto vel limbo omm, limboque laterali prostethii et abdominis flavescenti- bus vel rufis. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 2D 4. 8. (Stiretrus) atricapillus WEsTtTw. Stiretrus atricapillus Westw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 18. (1837); GErwm., Zeno, I) 1 jo 8 18 (830) EN I Wenn last Vol js de nian 0. (URIN MA List of Hem. I. p. 81. 14. (1851). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Variat thorace, hemelytris, maculis duabus ante medium parteque apicali scutelli pallide sordide flaves- / > YTY15, , l IF centibus, thorace antice et basi hemelytrorum rufescentibus. 5. 8. (Stiretrus) consors STAL. Stiretrus conmsors STÅL, Ent. Zeit. XXIII. p. 85. nota. (1862). Patria: Brasilia, Bahia. (Mus. Holm.) 6. SI (Stiretrus) ecerucifer STAL. Stiretrus crucifer STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 85. 21. (1862). Patria: Mexico. bb. Corpore nigro vel obscure testaceo, supra flavo-macwlato, limbo luterali prosthetii pone medium maculisque lateralibus duabus ventris, alia basali, altera apicali, flavescenti- bus vel rufis. 7. =8. (Stiretrus) decemguttatus ST. FARG. et SErv. Scutellera decemguttata ST. FARG. et SERV., Enc. méth. X. p. 410. 2. (1825). Stiretrus decemguttatus Lar., Ess. Hém. pl. 55. fig. 8. (1832); Germ., Zeitschr. I. Is fö 175 NÅ (NOBO)S AL Sö Iop ENYGR des Hen jag dö. AB. (IKSAD)S TENS Wemarzs lag. Vo p. 3. fig. 455. (1839). Stiretrus rubro-maculatus WEestw. in Hope, Cat. of Hem. 1. p. 18. (1837); GErwy., Zenbsehs p(TS3OSIDATE KSst! oföflenm. Ip ost (TS Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 5 Variat colore nigro in testaceum verso. Macula marginalis basalis ventris interdum angustissima. aaa. Corpore wiolaceo, interdum in ceneum vergente, capite, antenmnis basin versus pedibusque testaceis. 3. S. (Stiretrus) lythrodes GErRM. Stiretrus lythrodes GErm., Zeitschr. I. 1. p. 14. 8. (1839); H. S., Wanz. Ins. V. p. 4. fig. 457. (1839); Darr., List of Fem. I. p. 79. 5. (1851). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) ' 9. S, (Stiretrus) erythrocephalus St. FARG. et SERV. Scutellera erythrocephala ST. FARG. et Srrv., Enc. méth. X. p. 410. 3. (1825). Stiretrus erythrocephalus GERM., Zeitschr. I. 1. p. 13. 7. (1839); H. S., Wanz. Ins. V. p. 5. fig. 459. (1839). Stiretrosoma erytrocephalum A. et S., Hist. des Hém. p. 76. 1. pl. 1. fig. 2. (1843); Darr., List of Hem. I. p. 78. 1. (1851). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 24 CASTAT; Subg. ÖNCOGASTER STÅL. Thorax haud vel vix duplo latior gqguam longior, marginibus lateralibus anticis pone medium distincete sinuatis, haud explanatis, angustissime reflexis, angulis laterali- bus paullo prominulis. Venter lateribus maxime convexis. Thorax et scutellum di- stincte vel fortiter punctata. a. Corpore violaceo vel aneo, lateribus ventris concoloribus. 10. 8. (Oncogaster) exeruleus DALL. Stiretrus cceruwleus Darr., List of Hem. I. p. 79. 4. (1851); Står, Ent. Zeit. XXIII. p- 85. 17. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 11.- 5. (Oncogaster) flavipes STAL. Störetrus. flavipes! STAT, mbt. Ze. XXI ps sö. 19. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 12. 8. (Oncogaster) nigritarsis STAL. Obscure ceruleus, interdum in &Xnescentem vergens; antennis nigris, harum ar- ticulo primo apicem versus, secundo toto et tertio basin versus, spina basali ventris pedibusque flavescente-testacis; tibiis anticis dilatatis, basi excepta ceeruleis; apice imo tibiarum posteriorum ceruleo; tarsis ceruleo-nigris. Fo Fo IDDE Ny ILE Ta Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Colore capitis tarsorumque a precedente divergens. aa. Corpore ceneo, ceruleo vel testaceo, lateribus ventris flavescentibus vel testaceis, scepissime nigro vel testaceo-maculatis. 13. S. (Oncogaster) anchorago FABR. Cimex anchorago FABR., Ent. syst. p. 86. 25. (1794). Tetyra anchorago FABR., Syst. Rhyng. p. 137. 44. (1803). Tetyra Diana FABR., Syst. Rhyng. p. 137. 45.-(1803). Tetyra fömbriata Sarv, Amer. Ent. pl. 43. fig. 1. (1828); Compl. writ. I. p. 93. pl. 43. fig. 1. (1859). av Asopus Diana Burm., Handb. II. 1. p. 381. 12. (1835). Pentatoma pulchella WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. I. p. 42. (1837). Pentatoma «anchorago Wrstw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 42. (1837). Stiretrus Diane GERM., Zeitschr. I. 1. p. 19. 19. (1839); H.: S., Wanz. Ins. V. p- 3. fig. 454. (1839). Asopus variegatus H. S., Wanz. Ins. IV. p. 90. fig. 427. (1839). Stiretrus anchorago Darr., List of Hem. I. p. 80. 7. (1851). Stiretrus fimbriatus DarL., List of Hem. I. p. 81. 10. (1851). Patria: America borealis, Connecticut, Texas. (Mus. Holm.); Georgia, Carolina. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 25 Heec species maxime variat, nune ccerulea, nunc ceeruleo-nigra, rarius senea, superne plus minus flavo vel eroceo-picta. Amntennze et pedes nigri vel testacei. 14. S. (Oncogaster) personatus GErmM. Stiretrus personatus GERM., Zeitschr. I. 1. p. 16. 12. (1839). Stiretrus ornatus DaALrr., List of Hem. I. p. 80. 8. (1851). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 15. 8. violaceus SAY. Tetyra violacea Sarv, Amer. Ent. pl. 43. fig. 2. (1828). Stiretrus violaceus GEerm., Zeitschr. I. 1. p. 12. 3. (1839); A. et S., Hist. des Hém. Dp. 70, 2 Al I mg to (USB DATE, bis Oc nen. It I (9. 3. (NIH. Patria: Florida. 16. S. abdominalis Germ. Stiretrus abdominalis GErRM., Zeitschr. I. 1. p. 13. 6. (1839). Patria: Brasilia. | 17. 9. latipes PErtry. Scutellera latipes PErtY, Del. an. p. 164. (1830). Scutellera eupoda Perry, Del. an. pl. 33. fig. 3. (1830). Stiretrus eupus GERM., Zeitschr. I. 1. p. 14. 9. (1839). Patria: Brasilia ad Amazonum flumen. 18. 8. loratus GErM. Stiretrus loratus GErm., Zeitschr. I. 1. p. 15. 10. pl 1. fig. 8. (1839). Patria: Brasilia. - 19. 8. trilineatus GErRM. Stiretrus trilineatus GERM., Zeitschr. I. 1. p. 15. 11. (1839); H. S., Wamz. Ins. V. p- 5. fig. 458. (1839). Patria: Brasilia. An a S. circumdato diversus? 20. S. cinetellus Germ. Stiretrus cimctellus GERM., Zeitschr. I. 1. p. 18. 18. (1839). Patria: Brasilia. 21. SS. quinquepunetatus GERM. Stiretrus quinquepunctatus GErRM., Zeitschr. I. 1. p. 20. 20. (1839). Patria: Port au Prince (nec Isle de Prince). 22. SS. eireumdatus SPin. Stiretrosoma circumdata SPISN., Ess. Hém. 2 BAG 2 MIN) Patria: Brasilia. K. Vet. Akad. Handl, B. 9. N:o 1. år 26 CO. STÅL, 23. S. eoccineus H. S. Asopus coccineus H. S., Wanz. Ins. IV. p. 88. fig. 424. (1839). Patria: Brasilia. 24. 8. flavo-maculatus STAL. Asopus decemguttatus H. S., Wamnz. Ins. IV. p. 87. fig. 421. (1839). Patria: Brasilia. 25. S. ruficeps DALL. Stiretrus ruficeps DALL., List of Hem. I. p. 79. 6. (1851). Patria: Honduras. OPLOMUS SPIN. SrPIN., Ess. Hém. p. 355. (1837); STÅL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 496. Catostyraz A. et S., Hist. des Hém. p. 82. (1843). Subg. POLYPORCILUS STÅL. Caput apice distincte angustatum; jugis apicem versus sensim angustatis, apice imo rotundatis, apud marem tylo longioribus et ante hunce contiguis, apice deflexis et dense sericeis, apud feminam tylo vix vel paullo longioribus, totis distantibus, apice vix deflexis, glabris. Prosternum utrimque in laminam rotundatam dilatatum. 1. 0. (Polypoecilus) diehrous H. S. Var. a. — Obscure &Xneus vel violaceus; macula thoracis, maculis duabus vel parte posteriore scutelli, macula spinaque basali ventris, interdum etiam apice corii testaceis. I. Asopus, drelrous, MH; S:, Wanz. ns. bVi po 893 fis: 426: (1830): Var. bo — Varietati a similis, sed antennarum articulis primo et secundo nec non basi articuli tertii, rostro pedibusque flavo-testaceis. &. Var. ce. — Nigricans, marginibus antico et lateralibus nec non vitta media tho- racis, fascia arcuata ante medium apiceque scutelli, apice corii, limbo laterali prostethii, maculis marginalibus, spina basali nec non macula basali (5) vel disco et fascia abbre- viata apicali segmenti sexti (£) ventris rufo-testaceis vel flavo-testaceis, disco rufo ven- tris feminee maculis nigris in seriem positis notato. I. L. Var. d. — Varietati c similis, sed articulo primo antennarum, rostro ultra me- dium, femoribus omnibus tibiisque posterioribus flavo-testaceis, geniculis nigris. £. Oplomus rubropictus Vorr., Tijdschr. voor Ent. VI. p. 121. 1. (1863). Var. e. — Niger vel enescente-niger; thorace, scutello, hemelytris, limbo laterali prostethii, spina basali et disco ventris, sepissime etiam maculis marginalibus ventris rufo-testaceis; maculis irregularibus duabus anterioribus thoracis, maculis duabus ba- salibus et macula minuta media scutelli, maculis disci ventris, interdum etiam macula parva pone medium coril nigris. 2. Asopus rhodomelas H. S., Wanz. Ins. IV. p. 90. fig. 428. (1839). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 200 Var. f. — Varietati e similis, sed colore rufo in flavescentem verso, limboque laterali et apicali ventris late flavescente. 2. Var. g. — Varietati e iterum similis, sed limbo ventris, pedibus nec non anten- nis basin versus rufo-testaceis. Y. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Subg. CATOSTYRAX Å. et 5. Caput apice subito rotundato-angustatum; jugis tylo paullo longioribus, apice intus oblique truncatis, in angulum prominulis, totis distantibus. Prosternum simplex. 2. 0. (Catostyrax) eatena Drury. Var. a. — Dilute croceus; antennis, capite, maculis duabus maximis et duabus vel quattuor minutissimis thoracis, maculis duabus magnis scutelli nec non maculis pectoris, ventris pedumque nigris; vittis duabus capitis dilute croceis. ?. Cimexz catena Drury, I. nat. hist. IIK p. 65. pl. 46. fig. 1. (1782). Pentatoma quadrimaculata ST. FArRG. et SBerv., Ene. méth. X. p. 53. 5. (1825). Catostyraz catena A. et S., Hist. des Hém. p. 83. 1. (1843). Oplomus catena DaArrL., List of Hem. I. p. 82. 1. (1851). Var. b. — Varietati a similis, sed colore eroceo interdum in rufum verso, corio macula nigra notato; pedibus interdum maximam ad partem nigris. &. Cimex regius Drury, Il. nat. hist. III. p. 66. pl. 46. fig. 6. (1782). Platynopus catena H. S., Wanz. Ins. IX. p. 337. fig. 1008. (1853). Var. ce. — Niger; maculis duabus anticis, macula oblonga prope angulos laterales lineolaque media thoracis, fascia arcuata prope basin apiceque scutelli, apice corii ven- treque croceis vel flavescentibus; ventre nigro-maculato. &. Var. d. — Aenescente-niger; fascia angusta apicali maculaque angulorum late- ralium thoracis, margine apicali scutelli, apice corii, spina, macula basali et apicali ven- tris flavescentibus. Y. Platynopus mäilitaris H. S., Wanz. Ins. IX. p. 336. fig. 1007. (1853). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Subg. ÖPLOMUS SPIN. Caput apice truncatum vel rotundato-truncatum; jugis et tylo que longis vel illis hoc sublongioribus, jugis apice extus valde rotundatis. Prosternum simplex. Frena ad vel fere ad medium scutelli extensa. Tibize antice superne impunctate vel punctis obsoletis rarissimis consperse. Femora postica inermia. a. Membrana tota obscure comnea vel nigricamte. b. Ångulis lateralibus thoracis in spinam extensis. [CS] [0 ol 0. STÅL, 3. 0. (Oplomus) eruentus BuUrwM. Var. a. — Maculis duabus anticis vel fascia antica nec non maculis tribus, interdum etiam annulo spinarum thoracis, maculis duabus basalibus apiceque scutelli, apice corii, maculis pectoris, maculis basali et marginalibus ventris sanguineis. &S. Asopus cruentus BurmM., Handb. II. 1. p. 380. 9. (1835). | Platynopus rubroguttatus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 232. 1; Freg. Eugen. Tesa. INS. p.- 2205 25 (1859): Var. b. — Vitta media limboque laterali et antico thoracis, basi vel maculis dua- bus basalibus apiceque scutelli, apice corii limboque laterali prostethii favescentibus; disco limboque lato ventris sanguineis vel rufo-testaceis, hoc nigro-maculato. ?. Patria: La Plata, Monte Video, Uruguay. (Mus. Holm.) bb. Angulis lateralibus thoracis levissime prominulis, apice rotundatis. 4. 0. (Oplomus) tripustulatus FABR. Var. a. — Niger; macula jugorum, maculis quattuor apiceque angulorum late- ralium thoracis, maculis duabus basalibus apiceque scutelli, spina, macula basali macu- lisque duabus lateralibus ventris croceis. &. Cimez tripustulatus FABR., Syst. Rhyng. p. 172. 91. (1803). Oplomus tripustulatus DaArr., List of Hem. I. p. 86. 10. (1851); Står, Hem. Fabr. 1 19 18 I (MIG Var. b. — Varietati a similis, sed jugis totis vel fere totis, macula vel vitta me- dia thoracis, apice vel angulo apicali corii nec non macula acetabulorum flavescentibus; angulis lateralibus thoracis imterdum nigris. &S. Oplomus flavoguttatus Vorr., Tijdschr. voor Ent. VI. p. 123. 3. (1863). Oplomus basalis WaArKr., Cat. Het. Hem. I. p: 122. 19. (1867). Var. ce. — Varietati a similis, thoracis angulis lateralibus apiceque coril conco- loribus, nigris, macula parva media thoracis flavescente. &. Oplomus chrysomelas WaLrEz., Cat. Het. Hem. I. p. 121. 18. (1867). Var. d. — Varietati b similis, sed femoribus basin versus flavo-testaceis; pectoris lateribus interdum flavo-maculatis. &. Var. e. — Niger; jugis, vitta media limboque apicali et laterali thoracis, basi apiceque scutelli, hemelytris, excepta macula magna media interiore, limbo laterali prostethii, spina, macula magna antica fasciaque arcuata apicali ventris favescentibus vel sanguineis. 2. Var. f-. — Varietati e similis, sed jugis totis nigris. 2. Var. g. — Varietati e similis, sed pectore flavo vel rufo-maculato. Y. Var. h. — Niger; jugis totis vel apicem versus, thorace, scutello, hemelytris, limbo laterali prostethii, spina, macula magna antica fasciaque arcuata postica ventris favescentibus vel sanguineis. 2. Asopus salamandra Burm., Handb. II. 1. p. 381. 11. (1835). Var. h. — Flavescens; basi capitis, fasciis lateralibus pectoris ventrisque, ano, ti- biis tarsisque nigris. Y. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 29 Var. i. — Ceruleo-&eneus; thorace, basi scutelli, spina, macula antica fasciaque postica ventris flavescentibus. ?. Var. k. — Niger; thorace, scutello hemelytrisque rufo-testaceis; ventre flaves- cente; angulis anticis maculisque duabus maximis thoracis, macula ante medium scu- telli, annulo maximo utrimque triramoso maculaque parva media segmentorum tertii et quarti ventris nigris. ?. Cimex tibialis FABR., Syst. Rhyng. p. 176. 111. (1803). Oplomus tibialis STÅL, Hem. Fabr, I. p. 16. 2. (1868). SEO Run NoTR206: Var. I. — Violaceus; thorace, spina, macula antica fasciaque postica ventris sub- sanguineis; thorace basi violaceo, parte violacea antice erosa. £Y. Var. m. — Violaceus; angulis lateralibus thoracis, spina, macula magna antica et parva apicali ventris croceis. Y. Var. n. — Violaceus; spina basali ventris erocea. &. 2. Oplomus violaceus DArrL., List of Hem. I. p. 85. 8. (1851). Patria: Brasilia borealis, Santa Martha; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.); Peru, Guyana. Species maxime variabilis, exceptis magnitudine minore et patria diversa a congenericis hujus divisionis vix distinguenda. LDatera 'ventris nunc distinete punctata, nunc lzeviuscula. - 3. Ö. (Oplomus) marginalis WEsTtw. Pentatoma marginalis WEstw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 37. (1837). Asopus ebulinus H. S., Wanz. Ins. VILI p. 113 et 122. fig. 779. (1844). Öplomus marginalis DaArL., List of Hem. I. p. 83. 2. (1851). Patria: Brasilia meridionalis, Santa Catharina. (Mus. Holm.) 6. 0. (Oplomus) puleher DALL. Oplomus pulcher STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 86. 23. (1862). Var. a. — /Eneus; limbis antico et lateralibus anticis thoracis, spina, macula ba- sali maculisque duabus marginalibus ventris coccineis; thoracis angulis anticis eneis. &. Var. b. — Varietati a similis, sed scutello pone medium macula coccinea no- tato. I. Var. c. — Varietati a similis, sed scutello pone medium coccineo. &S. Y. Oplomus pulcher DALL., List of Hem. I. p. 84. 6. (1851). Var. d. — Varietati a similis, sed linea longitudinali media thoracis scutelloque, hujus basi excepta, coccineis. &. Var. e. — Niger; thorace, scutello, hemelytris, spina, macula basali limboque laterali antice posticeque dilatato ventris rufo-testaceis. &. 2. | Var. f. — Niger; thorace, scutello pone medium vel fere toto, apice corii, pec- tore ventreque flavescentibus, his nigro-signatis. S. 2. Oplomus nigripennis DaALL., List of Hem. I. p. 83. 3. (1851). Var. g. — Varietati f similis, sed femoribus dilute piceis. 30 CI SIA ka Var. h. — Flavescens; capite, maculis pectoris ventrisque, antennis pedibusque nigris. I. 2. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) aa. Membrana maximam ad partem vel saltem basim versus subhyalina, pallida. 7. 0. (Oplomus) festivus Darr. Oplomus festivus DaALL., List of Hem. I. p. 85. 7. (1851). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Vix differt ab O. rutilo DALL. : Verisimiliter valde variabilis species. Anguli apicales segmenti sexti abdominis in denticulum minutum prominuli. 8. 0. (Oplomus) mundus STAL. Oplomus mundus Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 87. 24. (1862). Patria: Mexico. Membrana basin versus griseo-hyalina. Anguli apicales segmenti sexti abdominis obtusiusculi, in dentem haud prominuli. Subg. STICTOCNEMUS STÅL. Caput apice rotundato-truncatum, tylo et jugis eque longis, his apice extus valde rotundatis. Prosternum simplex. Frena vix plus quam tertiam partem laterum scutelli occupantia. Tibie antice valde dilatate, superne distincte punctate. Femora postica subtus apicem versus tuberculis vel denticulis duobus obtusis armata. a. ÅLateribus amticis thoracis distincete marginatis. 9. 0. (Stictocnemus) mutabilis STAL. Oplomus mutabilis STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 87. 25. (1851). Var. ce. — Apice corii rufo-testaceo. 2. Var. d. — Fascia medio interrupta scutelli nigra. 2. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) aa. JLateribus thoracis obtusissimis, immarginatis. 10. 9. (Stietocnemus) Proteus STAL. Oplomus Proteus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 88. 26. (1862). Platynopus conspersus WaLz., Cat. Het. Hem. I. p. 123. 3. (1867). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 11. 0. rutilus Dar. Oplomus rutilus DaArL., List of Hem. I. p. 83. 4. (1851). Patria: Columbia. 12. 0. ventralis DALL. Oplomus ventralis DarrL., List. of Hem. I. p. 86. 9. (1851). Patria ignota. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Zl 13. 0. haematicus Vorr. Oplomus hematicus Vorr., Tijdschr. voor Ent. VI. p. 122. 2. (1863). Patria: Surinam. 14. 0. annotatus UHLERr. Oplomus annotatus UHrer, Proc. Ent. Soc. Philad. II. p. 362. (1863). Patria: Cuba. 15. 0. elongatus DaArr. Oplomus elongatus DArL., Trans. Ent. Soc. New Ser. II. p. 6. pl. 1. fig. 1. (1852). Patria: Brasilia? COLPOTHYREUS STAL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 495. 1. &€. flavo-lineatus BLANCH. Halys flavo-lineatus BLANCH. in D'ÖRBIGN., Voy. Amér. mér. VI. 2. p. 220. 772. pl. 30. fig. 8. (1843). Patria: Bolivia. (Mus. Holm.) HETEROSCELIS LATER. LATR., Regn. an. V. p. 194. (1829); LaAr., Ess. Hém. p. 86. (1832). Phyllocheirus SPN., Ess. Hém. p. 306. (1837). Phyllochirus A. et S., Hist. des Hém. p. 80. (1843); STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 496. Agerrus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1858. p. 434. Bodetria, WaArK., Cat. Het. Hem. I. p. 119. (1867). 1. H. Servillii Lar. Heteroscelis Servillii LAP., Ess. Hém. p. 86. (1832). Phyllochirus Servillei A. et S:, Hist. des Hem. p. 81. 1. (1843). Ågerrus remipes Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1858. p. 434. 1. Bodetria brenthoides-Warxz., Cat. Het. Hem. I. p. 119. 1. (1867). Bodetria chrysochlora Wazrxz., Cat. Het. Hem. III. p. 528. (1868). Bodetria indecora WaLr., Cat. Het. Hem. III. p. 528. (1868). Patria: Surinam; Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 2. H lepida Står. Phyllochirus lepidus Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 93. 40. (1862). Bodetria scutellaris WaArxz., Cat. Het. Hem. III. p. 529. (1868). Patria: Mexico. PERIELLUS STAL. Ent. Zeit. XXIII. p. 88. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 496. a. Capite leviter nutante; thorace anterius minus declivi, marginibus lateralibus an- gustissime elevatis; tibus distincte lateque sulcatis. 52 GANSKA 1. P. confluens H. S. Asopus confluens H. S., Wanz. Ins. V. p. 77. fig. 552. (1839). Oplomus (Perillus) confluens STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 88. 27. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) aa. Capite valde mutante; thorace anterius sat convexo-declivi, margimibus lateralibus anticis haud elevatis; tibiis superne planiusculis. 2. P. exaptus Say. Pentatoma exapta Say, Journ. Acad. Philad. IV. p. 313. 3. (1825); Compl. writ. II. p. 240. 3. (1859). Pentatoma variegata KIRBY in RICHARDS., Faun. bor. am. IV. p. 276. 2. (1837). Zicrona marginella DAIL., List of Hem. I. p. 109. 5. (1851). Zicrona exapta UHreEr, Proc. Ent. Soc. Philad. I. p. 23. (1861). Patria: America borealis, Illinois. (Mus. Holm.) 3. P. virgatus STAL. Oplomus (Perillus) virgatus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 89. 28. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 4. P. circumeinetus STAL. Perillus circumeincetus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 89. nota. (1862). Patria: America borealis, Illinois, New Jersey. (Mus. Holm.) 5. P. splendidus UELER. Zicrona splendida UHrer, Proc. Ent. Soc. Philad. I. p. 22. (1863). Patria: California. MINEUS STåL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 498. 1. M strigipes H. S. Podisus strigipes H. S., Wanz. Ins. IX. p. 338. (1853). Patria: America borealis, New York, Illinois, Carolina meridionalis, Texas. (Mus. Holm.) RHACOGNATHUS FrEB. FieB., Eur. Hem. p. 347. (1861); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 498. 1. R. puncetatus Lin. Cimexz punctatus LIN., Syst. nat. Ed. 10. I. p. 444. 23. (1758); Faun. suec. Ed. 2. p- 248: 924 (1761); Syst. nat. Ed. 12. I20p. 203-34: (1767) DE GERR) Membolp- ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 50 269. 14. (1773); Gorze, Ent. Beytr. II. p. 194. 34. (1778); FABr., Spec. ins. II Do DAD 41. (1781); Mant. ins. II. p. 284. 48. (1787); Vinr., Entom. I. p. 489. 33. (1789); FABR., Bat Sysk INS je 0. 03. (LTD) Öje Nynss Dp. LANE: SOS AA. Non. Ordn. Suec. p. 45. 6. (1807); WorrF, Ic. Cim. V. p. 179. fig. 173. (1811); FArr., Hem. Suec. I. p. 25. 6. (1829); ZerTt., Faun. lapp. I. p. 464. 5: (1828); Ins. Lapp. Lp. 260. 5. (1840). FR Eysarcoris punctatus FlAHn, Wanz. Ins. II. p. 69. fig. 157. (1834). Pentatoma punetatum H. S., Nom. Ent. I. p. 56. (1835). Asopus punctatus Burm., Handb. II 1. p. 378. 2. (1835); H. S., Wanz. Ins. VII. p- 112. (1844); Gorski, Anal. ent. I. p. 115. 67. (1852); Murs., Pun. de France. Pentat. a. HAN I (GG) Stiretrus punctatus BrAncH., Hist. des ins. p. 153. 1. (1840). Arma punctatum Kor., Mel. ent. IV. p. 40. 165. (1846). Zicrona punctata SaHrB., Mon. Geoc. Fenn. p. 19. 1. (1848); DArr., List. of Hem. IL. jos NOM ANS: Asopus (Zicrona) punctatus Fror, Rhynch. Livl. I. p. 91. 2. (1860). Pentatoma punctata THoms., Skand. ins. p. 111. 5. (1862). Rhacognatus punctatus FirB., Eur. Hem. p. 347. (1861); Dover. et Scott, Brit. Hlembölap. 92 (1865): Patria: Europa tota. (Mus. Holm.) 2. DR. americanus STAL. Pallide flavescens, supra subtusque dense et fortiter nigro-punctatus, punctis ir- regulariter acervatis; antennis, thorace anterius et ad margines laterales, dorso abdomi- nis, connexivo, rostro pedibusque nigris; marginibus lateralibus anticis thoracis, linea obsoleta, pluries interrupta, thoracis et scutelli, fascia segmentorum connexivi, maculis marginalibus ventris, maculis parvis versus basin sitis confluentibus maculaque prope apicem femorum nec non annulo tibiarum pallide flavescentibus. S. 2. Long. 9—11, Lat. 5:—63 mill. Patria: America borealis, Illinois. (Mus. Holm.) R. punctato simillimus; major, capite longiore, jugis longioribus, ultra tylum longe productis et ante hunc contiguis vel leviter hiscentibus, marginibus lateralibus anticis thoracis rectis divergit. Basis ima articuli tertii antennarum testacea. Margines laterales antici thoracis ab apice ultra medium subtiliter erenulati, anguli lateralis nonnihil prominuli. Dorsum abdominis dense punctulatum. MARMESSUS STÅL. Hem. afr. I. p. 63 et 75. (1864). 1. M nigricornis STAL. Marmessus nigricornis STAL, Hem. afr. I. p. 76. 1. (1864). Patria: Africa meridionalis?; Brasilia?. Post editum opus citatum exempla vidi e Brasilia reportata, femoribus anticis subtus spinula armatis. K. Vet. Akad. Handl. B. 9: N:o 1. 5 34 (05 SONARA JALLA HaAEn. Hann, Wanz. Ins. p. 100. (1831); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 497. a. Seqmento secundo wventris basi convexo, nec medio elevato; thoracis marginibus la- teralibus posterius rectis vel subrotundatis, angulis lateralibus haud prominulis. 1. J. dumosa Lin. Cimex dumosus LIN., Syst. nat. Ed. 10. I. p. 445. 35. (1758); Faun. suec. Ed. 2. p- 249. 929. (1761); Syst. nat. Ed. 12. I. 2. p. 721. 46. (1766); FABR., Syst. Ent. p. 711. 71. (1757); Gorze, Ent. Beytr. II. p. 199. 46. (1778); FABR., Spec. ins. II. Pp: 305. 01 (MSN: Min vas LIK 13. 28. la (LYS EN SIR ne IL ft 00 ANA Hö (1788); FABrR., Ent. syst. IV. p. 111. 121. (1794); Syst. Rhyng. p. 168. 71. (1803); FALL., Mon. cim. Suec. p. 47. 10. (1807); Hem. Suec. I. p. 28. 12. (1829); Vir., Entom. I. p. 496. 56. (1789). Pentatoma dumosus TiGnr, Hist. nat. ins. IV. p. 296. fig. 8. (1813). Jalla dumosa Hann, Wanz. Ins. I. p. 101. fig. 54 et 55. (1831); A. et S., Hist. des Hém. p. 86. 1. (1843); Kor., Mel. ent. IV. p. 36. 161. (1846); Darr., List. of Hem. I. p. 87. 1. (1851); Fires., Eur. Hem. p. 847. 2. (1861); Dover. et Scott, Brit. Hem. I. p. 90. 1. (1865). Pentatoma dumosum H. S., Nom. ent. I. p. 56. (1835). Asopus dumosus Burm., Handb. II 1. p. 378. 3. (1835); H. S., Wanz. Ins. VII. p. 113. (1844); Gorski, Anal. ent. I. p. 116. 68. (1852). Stiretrus dumosus BLANcH., Hist. des Ins. p. 153. 3. (1840). Jalla nigriventris F1EB., Eur. Hem. p. 347. 3. (1861). STtTOLL, Pun. fig. 228 et 272. Patria: Europa. (Mus. Holm.) aa. Segmento secundo ventris basi medio leviter elcvato, parte elevata haud antrorswm producta; thoracis marginibus lateralibus anticis posterius leviter sinuatis, angulis latera- libus paullo prominulis. 2. J. sanguineo-signata SPIN. Jalla sanguineo-signata SPIN. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VIL p. 120. 1. (1852); SIGN., Ann. Soc. Ent. Sér. 4. III. p. 544. 6. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) Hzec species ad Perillum appropinquat. 3. J. rubricosa STAL. Nigra; capitis macula laterali ante oculos, bucculis, articulis tribus basalibus ro- stri, limbo omni vittisque quattuor thoracis, parte tertia apicali scutelli, limbo laterali antice posticeque dilatato prostethii, abdomine, coxis, trochanteribus, femoribus basin versus nec non margme exteriore coriil rufo-testaceis; maculis parvis marginalibus ab- dominis, fasciola laterali apicali fasciolaque basali media segmentorum intermediorum, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 30 segmento primo toto, medio segmenti sexti ventris anoque nigris. &. Long. 10, Lat. 53 mill. Patria: Australia, Adelaide. (Mus. Holm.) Statura Canthecone figurate. Caput apice rotundato-truncatum, sat dense distincteque punctatum, basi leve. Antenna articulis secundo et tertio zeque longis. Rostrum articulo quarto tertio sublongiore. Thorax remote fortiterque punctatus, vittis rubris lzeviusculis, marginibus lateralibus anticis pone medium levissime sinu- atis, angulis lateralibus acutiusculis, extrorsum nonnihil prominulis. Scutellum fortiuscule punctatum, pone me- dium ruga leviuscula obsoletissima instructum; frenis paullo ultra medium scutelli extensis. Hemelytra distincte, disco subtilius, limbo costali fortius punctata. Pectus remote subacervatim fortiuscule punctatum. Abdomen dorso densissime punctulatum, subtus leve, punctis raris adspersum, angulis apicalibus segmentorum haud pro- minulis, angulis segmenti sexti obtusiusculis. 4. J. flavo-maculata BLANCE. Jalla flavo=maculata BLANcH. in Gay, Hist. de Chile. Zool. VIL p. 121. 2. Hem. lam. 2. fig. 3. (1852); SIGN, Ann. Soc. Ent. Ser. 4. III: p. 544. 7. (1864). Patria: Chile. : CERMATULUS Daz. DATE lkistk olen pa rL0 65 (ISSN) EE STAR Hem, atr) I Pp. vB. (T864): 1. CO. nasalis WEstw. Elia nasalis WEstw. in Horze, Cat. of Hem. I. p. 32. (1837). Asopus nummularis Ez., Arch. för Naturg. VIII 1. p. 276. 258. (1842); H. S., Wamz. Ins. VIL p. 114. fig. 776. (1844). Cermatulus nasalis DALL., List of Hem. I. p. 106. 1. pl. 2. fig. 3. (1851). Patria: Australia. (Mus. Holm.) MECOSOMA Dart. Darr, List of Hem. I. p. 104. (1851); Står, Hem. afr. I. p. 63 et 73. (1864). 1. MM. mensor GERM. Asopus mensor GERM. in SILB., Rev. ent. V. p. 186. 134. (1837). Rhaphigaster mensor H. S., Wanz. Ins. VII. p. 7. fig. 713. (1848). Mecosoma mensor Darr., List of Hem. I. p. 105. 1. (1851); Står, Hem. afr. I. p. 73. 1. (1864). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 2. M. Coquerelii SIGN. Mecosoma Coquerelit SiGN., Ann. Soc. Ent. Sér. 3. VII. p. 922. pl 13. fig. 2. (1861); Står, Hem. afr. I. p. 74. 2. (1864). Patria: Madagascar. 36 GRESKRAREA HOPLOXYS Dar. List of Hem. I. p. 102. (1851). 1. H ceruleus Dark. Hoplozys ceruleus DAL, List of Hem. I. p. 103. 1. (1851). Patria: Congo. DORYCORIS MaAYr. Verh. zool. bot. Ges. Wien. XIV. p. 906. (1864). Claudia Står, Hem. afr. I. p. 63 et 74. (1864). 1. D. pavoninus WeEsTtw. Pentatoma pavonina Wrstw. in Horz, Cat. of Hem. I. p. 39. (1837). ÅAsopus annulipes GERM. in SILB., Rev. ent. V. p. 187. 136. (1837). Zierona pavonina DaArL., List of Hem. I. p. 108. 3. (1851). Claudia pavonina STAL, Hem. afr. I. p- 75. I. (1864). Patria: Africa meridionalis. (Mus. Holm.) 2. D. nudiventris STAL. Claudia nudiventris STAL, Hem. afr. I. p. 75. 2. (1864). Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm.) 3. DD. fuscosus GERM. Åsopus fuscosus GERM. in SiLB., Rev. ent. V. p. 187. 135. (1837). Asopus fucosus H. S., Wanz. Ins. VIL p. 114 et 115. fig. 780. (1844). Patria: Terra capensis. 4, D. bronzeus WEsTtw. Pentatoma bronzeu WeEestw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 40. (1837). Patria: Sierra Leona. ZICRONA A. et S. A. et S., Hist. des Hém. p. 86. (1843); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 499. 1. Z. cxrulea Lin. Cimez ceruleus Lin., Syst. nat. Ed. 10. I. p. 445. 38. (1758); Faun. suec. Ed. 2. p. 250. 933. (1761); Syst. nat. Ed. 12. I. 2. p. 722. 50. (1767); DE Grrr, Mém. III. p- 268. 11. (1773); Gmer., Syst. nat. I. 4. p. 2154. 50. (1788); VirrL., Entom. I. p. 497. 59. (1789); WorrF, Ic. cim. I. p. 18. fig. 18. (1800); FaArL., Cim. Suec. p. 50. 17. (1807); lälsm. rGe IL jan BAL I (UID Cimexz cceruleus FABR., Syst. ent. p. 716. 95. (1775); Gorzr, Entr. Beytr. II. p. 201. 50. (1778); SCcHRANK, En. ins. Austr. p. 275. 530. (1781); FABR., Spec. ins. IL p. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. DU 350. NA (YO Nemert mas Ib ja. HG US0 (ITS NOS NAR Gör LIG ja PU 1314. (1790). Pentatoma ceruleus Ticnr, Hist. nat. ins. Ed. 2. IV. p. 299. (1813). Pentatoma. coeruleum Hann, Wanz. Ins. IL p. 65. fig. 154. (1834); H. S., Nom. SME IL ja HK (UID Asopus ecwruleus Burm., Handb. IL 1. p. 378. 1. (1835); H. S., Wanz. Ins. VIL: o IA (NT Kor Ne Sar ING je Sd US (Uk GRS AMI GR 5 ja HIA 66. (1852). Pentatoma concinna WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. I p. 39. (1837). Pentatoma violacea Wrestw. in Hope, Cat. of Hem. I p. 39. (1837). Stiretrus ceeruleus BLAncH., Hist. des ins. p. 154. 5. (1840). Zierona cerulea A. et S., Hist. des Hém. p. 86. 1. (1843); DaArr., List of Hem. 081855 Eres., Kur, Hem. p. 346. (1861) Douem fet Scoxrr britt. Hem. I. p. 88. 1. (1865). Zierona illustris A. et S., Hist. des Hém. p. 87. 2. (1843); Vorr., Faun. ent. Ind. neerl. III. p. 15. 1. (1868). Zicrona cerulea SAHLB., Mon. Geoc. Fenn. p. 19. 2. (1848). Asopus (Zicrona) ceruleus Fror, Rhynch. Livl. I. p. 90. 1. (1860). Pentatoma cerulea THoms., Skand. ins. p. 112. 13. (1862). Sm, IPuba. ne VA Patria: Europa tota; India orientalis; Java. (Mus. Holm.); Borneo, Malacca. 2. I. cuprea Dar. Zicronu cuprea Dair., List of Hem. I. p. 108. 2. (1851). Patria: America borealis, Hudsons Bay. COMPEROCORIS STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 499. 1. C. eruciatus SiGn. Åsopus cruciatus SIGN., Ann. Soc. Ent. Sér. 4. III. p. 543. 5. pl. 11. fig. 1. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) CORYZORHAPHIS Spin. SPn, Ess. Hém. p. 353. (1837); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 498. Coryssorhaphis A. et S., Hist. des Hém. p. 79. (1843). Gilva Warz., Cat. Het. Hem. I. p. 141 et 239. (1867). 1. C. leucocephala SPN. Coryzorhaplis leucocephala SrPis., Ess. Hém. p. 354. (1837); Darr, List of Hem. I. p. 103. (1851). Coryssorhaphis leucocephalus A. et S., Hist. des Hem. p. 80. pl. 3. tig. 1. (1843). Oo: [0 0) CSA Asopus leucocephalus H. S., Wanz. Ins. VII p. 113. (1844). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 2. €. eruciata STAL. Rufo-testacea, nitida; capite, apice scutelli pedibusque pallide flavescentibus; an- tennis, jugis fere totis supra subtusque maculisque duabus basalibus capitis, annulo prope basin apiceque femorum, tibiis basin et apicem versus, tarsis articulisque tribus apicalibus rostri nigris; membrana decolore, limbo basali vittaque basin versus angu- stata fuscis. S. Long. 10, lat. 6 mill. Patria: Columbia; Mexico. (Mus. Holm.) C. leucocephale simillima, minor, tylo jugis vix breviore, toto flavescente, pictura flava capitis crucem simulante, thoracis angulis lateralibus posterius haud sinuatis, nec in denticulum prominulis, dente angulorum anticorum paullo majore divergit, praetera colore et punctura simillima. 3. OC. ecarneola Er. Coryssorhapluis carneolus ER. in ScHOMB., Reis. in Brit. Guian. III p. 609. (1848). Patria: Guiana. 4. 0. Spinolax SIGN. Coryzorhaphis Spinole&e Sicn., Ann. Soc. Ent. Sér. 4. IL p. 579. pl. 15. fig. 1. (1862). Gilva varipes WaALK., Cat. Het. Hem. I. p. 141 et 239. (1867). STOLL, Pun. fig. 127. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Peru. LEPTOLOBUS SIGN. SIGN, Amn. Soc. Ent. Ser; sv mi. p. 62. (C855)E STAT Heman lp. csn (SbA) 1. I. Murrayl SiGn. Leptolobus Murrayi SiGN., Ann. Soc. Ent. Sér. 3. IIL p. 63. pl. 7. fig. IV. (1855); INA, Jann, Ey IL ja fan or (USÖ) Patria: Guinea, Calabar. (Mus. Holm.) CAZIRA A. et S. A. et S., Hist. des Hém. -p. 78. (1843); Står, Hem. afr. I. p. 62. (1864). 1. CO. verrucosa WEstw. Pentatoma verrucosa WEstW., Zool. Journ. V. p. 445. pl. 22. fig. 7. (1835). Asopus verrucifer Burm., Handb. II. 1. p. 380. 10. (1835). Cazira verrucosa Danr., List of Hem. I. p. 82. 1. (1851). excl. syn. LINNZI. Patria: India orientalis, Dekkan. (Mus. Holm.); Malabar. Hzec species coloribus variat, nunc fusco-picea, nunc flavo-cinnamomea; thorace ruga longitudinali media, pone medium ruga transversa discoidali, utrimque recurva, anterius tuberculis duobus lateralibus et pone tuber- cula ruga minus distincta oblique longitudinali, interdum cum tuberculo posteriore confluente; scutello parte api- cali plus minus concava, apice plus minus distincte emarginato. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 39 2. €. ulcerata H. S. Asopus ulceratus H. S., Wanz. Ins. IV. p. 103. fig. 452. (1839) et VIL p. 114. (1844). Cazira ulcerata DaArr., List of Hem. I. p. 82. 3. (1851). Patria: Coromandel; Hongkong. 3. OC. strumosa STAL. Cazira verrucosa Vorir., Faun. ent. Ind. neerl III p. 3. pl. 1. fig. 1. (1868). SAL SYD Patria: Java? 4. C€. chiroptera H. S. Asopus chiropterus H. S., Wanz. Ins. V. p. 78. fig. 523. (1839) et VIL p. 113. (1844). Cazira verrucosa A. et S., Hist. des Hém. p. 78. pl. 3. fig. 8. (1843). excl. syn. Cazira chiroptera Vorr., Faun. ent. ind. neerl. III. p. 4. 2. (1868). Patria: Java, Borneo. (Mus. Holm.); Sumatra. PLATYNOPUS A et S. Heteropus SPiN., Ess. Hém. p. 337. (1837). Platynopus A. et S., Hist. des Hém. p. 79. (1843); Står, Hem. afr. I. p. 62 et 69. (1864). a. Ångulis lateralibus thoracis in spinam productis. b. Thorace ubique punetato, angulis anticis antrorsum pronvinulis, marginibus late- ralibus antice ad angulos sinuatis, ruga nulla terminatis, impressione transversa antica nulla vel obsoletisstma; tibiis posterioribus distincte sulcatis, anticis dilatatis; spina basali ventris brevi. 1. P. melanoleucus Westw. Elia melanoleuca WEstw. in Horze, Cat. of Hem. I. p. 33. (1837). Platynopus varius A. et S., Hist. des Hém. p. 79. 1. pl. 3. fig. 9. (1843). Platynopus melanoleucus Darr., List of Hem. I. p. 87. 1. (1851). Patria: Malacca; Java. (Mus. Holm.) 2. P. tagalicus Står. Fusco-ferrugineus, sat dense et fortiter, disco corii subtiliter punctatus, disco ventris minus dense punctato, vitta media lzevigata; antennis testaceis, articulis tribus apicalibus fuscis, basi pallidis; thoracis maculis indeterminatis duabus anterioribus et quattuor mediis sordide flavescentibus, remote ferrugineo-punctatis, margine antico pone oculos punctato; scutello in angulis basalibus macula rotundata bene terminata levi, macula parva laterali pone maculam illam apiceque leviusculis, flavo-albidis; he- melytris parce pallido-conspersis; membrana fusca, posterius utrimque macula decolore; maculis nonnullis indistinctis pectoris flavescentibus; ventris vitta media maculisque in- distinetis in series quattuor positis, coxis, trochanteribus, femoribus anticis basin Versus, 40 CHESINAT posterioribus ultra medium, fascia tibiarum anticarum, tibiis posticis, basi apiceque ex- ceptis, tarsisque posterioribus ante medium flavo-albidis. £. Long. 11, Lat. 53 mill. Patria: Insul& Philippinenses. (Mus. Holm.) P. melanoleuco simillimus et maxime affinis, differt magnitudine minore, thorace aliter picto, spina an- gulorum lateralium thoracis acutiore, macula angulorum basalium scutelli distinctissima, membrana prope apicem maculis duabus decoloribus notato, nec limbo apicali vel fascia subapicali decolore, tibiis anticis minus dilatatis et fascia pallida notatis, margineque amntico thoracis pone oculos punctato, nec ibidem lzevigato. bb. Thorace anterius transversim leviter impresso, ibidem punctato, pone impressionem fascia lata lcevigata instructo, angulis anticis paullo prominulis, truncatis, marginibus la- teralibus anticis ruga subtili terminatis; tibuis posterioribus superne plamiusculis, sulco de- stitutis; spina ventris mediocri. 3. PP. Thomsonii SIGN. Platynopus Thomsonii SIGN. in THoms., Arch. ent. IL. p. 277. 509. (1858); STAL, lälgan, mer Ib 3 OM: a (RA Patria: Guinea, Calabar. (Mus. Holm.) bbb. Thorace lateribus anticis impunetatis, angulis amnticis in denticulum extrorsum prominulis; tibiis posterioribus superne convexis, apicem wversws planis vel subsulcatis. ec. Lateribus metasterm haud elevatis; spina ventris sat longa; tibius anticis dilatatis; margimibus lateralibus anticis thoracis ruga subtili terminatis. 4. P, rostratus Drury. (CO OSKAR NR NI DAR ag ID P Hö fö AN a ö (MI) Cimexz calens FABR., Syst. Rhyng. p. 163. 41. (1803). Pentatoma 17-maculata PAL. Breauv., Ins. p. 112. Hém. pl. 8. fig. 5. (1805). lKODUS Cans Ia SE Wen nas VIL ja 1123 63 Li ne. (00 (INA Platynopus rostratus DarrL., List of Hem. I. p. 87. 2. (1851); Står, Hem. afr. I. pp. 2052-1864); Hem. Habr. IL ps 17: 221868): SON, IP UNN 102 Vd Patria: Guinea. (Mus. Holm.); Sierra Leona, Congo. cc. Lateribus metasterni dilatatis, elevatis; spina ventris brevi; tibus anticis simplici- bus, cylindricis; marginibus lateralibus anticis thoracis ruga destitutis. 5. P, melacanthus Borsp. Pentatoma melacanthum Boisp., Voy. Astrol. Entom. II p. 628. 1. pl. 11. fig. 7. (1835). Pentatoma Fallenii GuvEr., Voy. Coq. Ins. p. 165. pl. 11. fig. 8. (1838). Heteropus melacanthus MONTR. et SIGN., Ann. Soc. Ent. Sér. 4. I. p. 61. 6. (1861). Canthecona apicalis Vorr., Faun. ent. ind. neerl. III p. 6. 3. pl. 1. fig. 3. (1868). Canthecona biguttata Vorr., Faun. ent. ind. neerl. III. p. 8. 6. pl 1. fig. 6. (1868). Patria: Insule Fidschi. (Mus. Holm.); Nova Guinea, Nova Caledonia, Insule Lifu, Woodlark, Batjan, Morotai, etc. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 41 aa. AÅAngulis lateralibus thoracis inernubus, haud vel paullo prominulis. 6. P. splendidulus FABR. Cimex splendidulus FABR., Syst. Rhyng. p. 163. 40. (1803). Platynopus splendidulus STAL, Hem. Fabr. I. p. 16. 1. (1864). Patria: Guinea. 7. P. innocuus STÅL. Platynopus innocuus STAL, Hem. afr. I. p. 71. 4. (1864). Patria: Guinea. 8. P. Reichi SIGN. Platynopus Reichii SIS. in THoms., Arch. ent. II. p. 276. 508. (1858); Står, Hem. ar, I ö Il 3 (MEGA Patria: Guinea, Calabar. 9. P. mitis Vor. Canihecona mitis Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 7. 5. pl. 1. fig. 5. (1868). Patria: Amboina et Timor. 10. P. decoratus Vorr. Canthecona decorata Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 7. 10. pl. 2. fig. 2. (1868). Patria: Insula Gilolo. 11. P. Lefeburei SPin. Heteropus Lefeburei SPIn., Ess. Hém. p. 338. (1837). Patria: Java. 12. P. minor ELLENR. Platynopus minor EILENR., Nat. Tijdschr. v. Ned. Ind. XXIV. p. 135. (1862). Patria: Sumatra. CANTHECONA A et S. A. et S., Hist. des Hém. p. 81. (1843); Står, Hem. afr. I. p. 62 et 66. (1864). a. Metasterno leviter elevato, leviter concavo, marginibus lateralibus levissime elevatis, nec amtice nec postice productis; tibiis superne plamiusculis; ventre mariwum maculis stri- dulatoriis sericeis instructo, segmento wultimo apice sensim late sinuato; membrana tota fuscescente. 1. €. discolor Par. BEavv. Pentatoma discolor PAL. BEauvv., Ins. p. 112. Hém. pl. 8. fig. 3. (1805). K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. 49 (05 SRA Camnthecona discolor A. et S., Hist. des Hém. p. 81. 1. (1843); StAL, Hem. afr. I. p.- 68. 3. (1864). Patria: Guinea, Calabar. (Mus. Holm.); Oware. aa. Metasterno valde elevato, valde excavuto, lateribus valde elevatis, antice posti- ceque inter coxas productis; tibuis cylindricis, apice superne plamis vel subsulcatis; ventre marium maculis stridulatoriis destituto, segmento sexto apice latera versus sinuato vel potius in medio late obtuseque producto. 2. €. javana DALL. Glypsus? javanus DaLL., List of Hem. I. p. 94. 5. (1851). Canthecona javana Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 9. 9. (1868). Patria: Java. (Mus. Holm.) 3. C. cyanacantha STAL. Ferrugineo-flavescens, ferrugineo-punctata; antennarum articulis tertio, quarto et quinto apicem versus fuscis; angulis lateralibus thoracis impressioneque magna angu- lorum basalium scutelli obscure violaceis; membrana infuscata, macula apicali fusca. <. Long. 10, Lat. 43 mill. Patria: Insul& Fidschi. (Mus. Holm.) Statura Podisi spinosi DALL. Supra subtusque minus dense distinctissime ferrugineo-punctata. Caput punctis nonnullis zenescentibus, marginibus imis lateralibus seneis, maculis duabus parvis basalibus mediis obscure violaceis. Antenn&e articulis secundo et tertio saeque longis. Thorax marginibus lateralibus anticis levissime si- nuatis, anguste subcallosis et laevibus, ante medium obtuse crenulatis. Scutellum in angulis basalibus impres- sione majuscula ovali levi instructum, pone medium ruga longitudinali laxviuscula. Abdomen dorso leve, basin versus, disco et apice dense distincteque punctulatum, angulis apicalibus segmentorum in spinulam productis. Pedes impicti, tibiis omnibus simplicibus. aaa. Marginibus lateralibus metasterni nonnihil elevatis, antice posticeque haud pro- ductis; tibiis superne distincte sulcatis, anticis plus minus, interdum levissime, dilatatis. 4. &€0. furcellata WOLFE. Cimex furcellatus WorrF, Ic. cim. V. p. 182. fig. 176. (1801). Åsopus armiger H. S., Wanz. Ins. VIL p. 113 et 119. fig. 711. (1844). Canthecona furcellata DaArr., List of Hem. I. p. 91. 6. (1851); Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 5. 1. (1868). Patria: India orientalis, Java. 5. 0. rufescens VOoLL. Canthecona rufescens VorL., Faun. ent. ind. néerl., III. p. 6. 2. pl. 1. fig. 2. (1868). Patria: Java, Borneo. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 43 6. CO. plebeja Vorr. Canthecona plebeja Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 7. 4. pl. 1. fig. 4. (1868). Patria: Insula Ternate. - 7. &€. variabilis Vorr. Canthecona variabilis Vorr., Faun. ent. ind. néerl. II. p. 8. 7. pl. 1. fig. 7 et 8. (1868). Patria: Timor. 8. C. acuta Vor. Canthecona acuta VorrL., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 9. 8. pl. 2. fig. 1. (1868). Patria: Timor et Halmaheira. 9. €. erisea DALL. Canthecona grisea DALL., List of Hem. I. p. 92. 9. (1851). Patria ignota. 10. €. ehrysoptera H. S. ÅAsopus chrysopterus H. S., Wanz. Ins. VIL p. 114 et 115. (1844). Heteropus chrysopterus H. S., Wanz. Ins. fig. 781. (1844). Patria: Insula Guahani. MACRORHAPHIS +) Darz. DATE. ILS Ör ale, I; ja sf. (UGN OMAR Bon, is IL ja OM Av Bö (ISDN 1. MM leprosa Germ. Åsopus leprosus GERM. in SiLB., Rev. ent. V. p. 186. 133. (1837); H. S., Wanz. Ins. VIL p. 113 et 116. fig. 708. (1844). ') Genera hujus subfamilie orbem veterem habitantia et femoribus anticis subtus spina vel tuberculo instructis insignia, maxime affinia et agre distinguenda, hoc modo dispono: 1(2). Femoribus omnibus subtus spinosis; frenis vix ad medium scutelli extensis, hujus parte posteriore retrorsum haud vel levissime angustata. — Cazira A. et S. 201). Femoribus posterioribus inermibus; frenis stepissime pone medium, saltem ad medium scutelli ex- ; tensis. 3(12). Jugis et tylo longitudine subequalibus, illis antice haud convergentibus. 4(9). Angulis apicalibus segmenti sexti abdominis in dentem acutum productis; metasterno sapissime di- stincte, interdum valde elevato, excavato vel sulcato. 5(8). Spina ventris brevi vel mediocri, ante coxas intermedias haud extensa. 6(7). Marginibus lateralibus anticis thoracis obtuse convexis, integris. — Platynopus A. et S. 7(6). Marginibus lateralibus anticis thoracis obtusiusculis, ante medium crenulatis. — Canthecona ÅA. et 5. 8(5). Spina ventris longa, ante coxas intermedias extensa. — Macrorhaphis DaALL. 9(4). Angulis apicalibus segmenti sexti abdominis interdum acutiusculis, in dentem acutum tamen haud productis. 10(11). Articulis tertio et quarto rostri xeque longis; angulis apicalibus segmentorum ventris tertio, quarto et quinto leviter acutiusculeque prominulis. — Cimex LIN. 11(10). Articulo quarto rostri tertio longiore; angulis apicalibus segmentorum abdominis haud prominulis, abdominis margine inermi. — Jalla HAHnN. 12(3). Jugis tylo paullo longioribus, apice convergentibus et contiguis. 13(14). Spina basali ventris brevi, acuta. — Pintheus STÅL. 14(13). Spina basali ventris brevissima, late sulcata, apice truncata vel sinuata. — Glypsus Dar. 44 GRESINAT Asopus tristis H. S., Wanz. Ins. VIL p. 113 et 120. fig. 777. (1844). Macrorhaphis leprosa Darr., List of Hem. I. p. 88. 1. pl. 2. fig. 1. (1851). Macrorhapluis tristis STAL, Hem. afr. I. p. 65. 1. (1864). Patria: Terra capensis. (Mus. (Holm.) Secundum exemplum typicum collectionis GERMARI, quod examinavi, Åsopus leprosus est mas Åsopi tristis. 2. MM? acuta DALL. Macrorhaplus acuta DALL., List of Hem. I. p. 88. 2. (1851). Patria: Congo. CIMEX IL. FABR., Syst. Rhyng. p. 155. (1808); STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 496. Subg. ÅFRIUS STÅL. Latera ventris prope margines laterales convexa. Femora antica subtus spina distineta armata. a. Ventre marium maculis sericeis stridulatoriuis instructo. 1. & (Afrius) figuratus GErM. Asopus figuratus GERM. in SILB., Rev. ent. V. p. 185. 132. (1837); H. S., Wamnz. ms. VIL p. 113 et 118. fig. 710. (1844). Canthecona yolofa Darr., List of Hem. I. p. 89. 1. (1851). excl. syn. Canthecona miniatescens STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1853. p. 213. 1. Canthecona figurata STAL, Hem. afr. I. p. 66. 1. (1864). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 2. €. (Afrius) purpureus WESTW. Pentatoma purpurea WEstw. in Horze, Cat. of Hem. I. p. 43. (1837). Pentatoma yolofa GUÉR., Icon. régne an. Ins. p. 344. pl. 55. 2. (1838). Canthecona yolofa A. et S., Hist. des Hém. p. 82. 2. (1843); Står, Hem. afr. I. p. 67. 2. (1864). Canthecona marginella DaiL., List of Hem. I. p. 89. 2. (1851). Canthecona cerulea DALL., List of Hem. I. p. 89. 3. (1851). Patria: Senegalia; Fernando Po. (Mus. Holm.) aa. WVentre marium maculis stridulatoriis destituto. 3. OC. (Afrius) flavirostris STAL. Picromerus flavirostrum SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIII p. 920. 77. (1861). Canthecona flavirostris STAL, Hem. afr. I. p. 68. 4. (1864). Patria: Madagascar. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 45 Subg. AUDINETIA ELLENR. ELLENR., Nat. Tijdschr. voor Nederl. Ind. XXIV. p. 136. (1862); Står, Öfv. Vet.- Ak. Förh. 1867. p. 496. Latera ventris explanata. Macul&e stridulatorie marium maximee, per segmenta ventralia tertium, quartum, quintum et sextum extense. Femora antica subtus tuber- culo parvo, interdum obsoletissimo instructa. 4. €. (Audinetia) spinidens FABR. Cimez spinidens FABR., Mant. ins. II. p. 285. 61. (1787); GmMEL., Syst. nat. I. 4. p- 2139. 206. (1788); FABR., Syst. Rhyng. p. 161. 29. (1803). Asopus geometricus Burm., Handb. II. 1. p. 380. 7. (1835). Arma geometrica, DALL., Trans. Ent. Soc: V. p- 187. 2. pl: 19. fig. 2. (1849). Picromerus spinidens DaLrr., List of Hem. I. p. 95. 1. (1851). Audinetia aculeata ELIENR., Nat. Tijdschr. voor Ned. Ind. XXIV. p. 137. pl. 1. ine. I (NEG) Arma spinidens Vorir., Faun. ent. Ind. néerl. III p. 10. 1. (1868). Cimex (Åudinetia) spinidens Står, Hem. Fabr. I. p. 16. 1. (1868). Patria: Java; Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.); Sumatra, Borneo. Specimen hujus speciei cum copia insectorum mexicanorum e Vera Cruz misit Dom. SALLE. Subg. CIMEXx LIN., STÅL. StåL., Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 497. Picromerus A. et S., Hist. des Hém. p. 84. (1843). Latera ventris explanata. Macul&e stridulatorie nullx. Femora antica subtus spina armata. 5. C. (Cimex) bidens Lin. Cimex bidens Lin., Faun. suec. Ed. 2. p. 247. 921. (1761); Syst. nat. Ed. 12. I. 2. p. 718. 23. (1767); De Grrr, Mém. III. p. 259. 6. pl. 13. fig. 9. (1773); FABR., Syst. Ent. p. 701. 23. (1775); Gorze, Ent. Beytr. II. p. 190. 23. (1778); FABR., Spec. ins. II. p. 344. 35. (1781); Mant. ms. II. p. 283. 41. (1787); Gmer., Syst. nat. I. 4. p. 2135. 23. (1788); Vinr., Entom. I. p. 488. 30. (1789); Rossi, Faun. etr. II. p. 230. 1297. (1790); FABR., Ent. syst. IV. p. 93. 54. (1794); WorzF, Ic. cim. I. p. 7. fig. 7. (1800); FaABR., Syst. Rhyng. p. 155. 2. (1803); FaArL., Mon. cim. Suec. p. 43. 1. (1807); Hem. Suec. Cim. p. 22. 1. (1829); ZeTtTt., Faun. lapp. I. p. 463. 1. (1828); DaHLB., Skand. ins. p. 126. 85. fig. 10. (1837); ZrrtT., Ins. lapp. I. p. 259. 1. (1840). Pentatoma bidens Tiesy, Hist. des Ins. Ed. 2. IV. p. 294. (1813); H. S., Nom. ent. I. p. 56. (1831); THoms., Skand. ins. p. 111. 4. (1862). Arma bidens Haren, Wanz. Ins. I. p. 92. fig. 51. (1831); Kor., Mel. ent. IV. p- 39. 163. (1846). Asopus bidens Burm., Handb. II. 1. p. 379. 6. (1835); H. S., Wanz. Ins. VIL p- 113. (1844); Gorski, Anal. ent. I. p. 120. 72. (1852). 46 (Ob SAD Stiretrus bidens BLAncH., Hist. des ins. p. 153. 2. (1840). Picromerus bidens A. et S., Hist. des Hém. p. 84. 1. (1843); SAHrB., Mon. Geoc. Fenn. p. 18. 1. (1848); DATr., List of Hem. I. p. 95. 2. (1851); F1EB., Eur. Hem. p. 0 Ia (MSK) DOG mand Öcorr, Bar lan, IG jö ös > (IGN Mies, Pin, de France. Pentat. p. 339. 1. (1866). Asopus (Picromerus) bidens Fror, Rhynch. Livl. I. p. 92. 3. (1860). Patria: Europa. (Mus. Holm.); Algeria. 6. C. (Cimex) nigridens FABR. Cimex mnigridens FABR., Syst. Rhyng. p. 156. 4. (1803). Stiretrus maculicornis Murs., Ann. Soc. Lin. Lyon. 1850—32. p. 76. (1852); Opusc. ent pd Picromerus nigridens Murs., Pun. de France. Pentat. p. 341. 2. (1866). excl. syn. FIEBERI. Cimex (Picromerus) nigridens Står, Hem. Fabr. I. p. 16. 2. (1868). excl. syn. FIEBERI. Patria: Gallia meridionalis. (Mus. Holm.); Tanger. 7. €. (Cimex) fusco-annulatus STAL. Picromerus fusco-annulatus STAL, Ent. Zeit. XIX. p. 176. 1. (1858). Patria: Sibiria, Irkutsk. (Mus. Holm.) 8. €. (Cimex) conformis H. S. Åsopus conformis H. S., Wanz. Ins. VL p. 72. fig. 640. (1842). Picromerus nigridens FieB., Eur. Hem. p. 349. 2. (1861). Picromerus conformis Murs., Pun. de France. Pentat. p. 343. (1866). Patria: Turcia. 9. O. marmoratus DALL. Canthecona marmorata DaALL., List of Hem. I. p. 90. 4. (1851). Patria: Africa meridionalis. 10. CC. annulipes DALL. Canthecona annulipes DALL., List of Hem. I. p. 90. 5. (1851). Patria: Africa meridionalis. PINTHZEUS STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 497. 1. P., sanguinipes FABR. Cimez sanguimipes FABR., Spec. ins. II. p. 344. 36. (1781); Mant. ins. II. p. 283. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 47 42. (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2135. 189. (1788); Virr., Entom. I. p. 491. 39. (1789); FABR., Syst. Rhyng. p. 151. 3. (1803). Pentatoma sanqguinipes LATR., Hist. nat. ins. XII p. 188. 15. Platynopus sanguinipes H. S., Wanz. Ins. IV. p. 101. fig. 449. (1839); F1EB., Eur. Hem. p. 348. (1861); Murs., Pun. de France. Pentat. p. 336. 1. (1866). Asopus Genei Costa, Ann. Soc. ent. Sér. 1. X. p. 299. 11. pl. 6. fig. 7. (1841). Åsopus sanguimpes GOoRSKI, Anal. ent. p. 120. 71. (1852). Patria: Italia. (Mus. Holm.); Gallia, Russia meridionalis. GLYPSUS Da. DäarL., List. of Hem. I. p. 93. (1851); StÅåL, Hem. afr. I. p. 62 et 63. (1864). 1. GG. moestus GErRM. Edessa moesta GERM. in SILB., Rev. ent. V. p. 161. 87. (1837). Asopus moestus H. S., Wanz. Ins. VIL p. 113 et 121. fig. 778. (1844). Glypsus moestus Darr., List. of Hem. I. p. 93. 3. (1851); Står, Hem. afr. I. p. FL (1864) Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) 2. &G. conspicuus WEsTW. Elia conspicua Westw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 33. (1837). Glypsus pictiventris STÅL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1853. Da AB Mo Glypsus conspicuus Darr., List of Hem. I. p. 93. 2. (1851); Står, Hem. afr. I. p- 64. 2. (1864). Patria: Africa meridionalis. (Mus. Holm.) 3. G. luridus DAL. Glypsus luridus DArL., List of Hem. I. p. 43. 4. (1851). Patria: Corea. 4. 6. fuscispinus STÅL. Dilute griseo-flavescens, distincete fusco-ferrugineo-punctatus; antennis dilute ferru- gineis; maculis minutissimis quattuor, ante medium in seriem transversam dispositis, angulisque lateralibus thoracis, impressione parva angulorum basalium scutelli nigris; membrana sordide vinacea, macula apicali fusca. 2. Long. 15, Lat. 7, Lat. thor. 10 mill. Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) Statura fere G. conspicui, sed angulis lateralibus thoracis sensim acuminatis, prope apicem posterius non nisi obsoletissime sinuatis. Caput ante sinus laterales vix angustatum, distinete punctatum, posterius et in tylo lzeve, punctis tyli in series duas acervatis, punctisque partis posteriores in series sex dense acervatis, jugis fusco-limbatis, medio vitta laviuscula instructis; latere inferiore lvevi, vitta laterali fusca punctulata ornato. An- tenne articulo secundo tertio breviore. Rostrum crassum, piceum, articulo primo dilute sordide flavescente. Thorax sat dense punctatus, punctis partis posterioris obscurioribus, marginibus lateralibus anticis medio levi- ter sinuatis, ante sinum obtuse crenulatis, angulis lateralibus extrorsum valde productis, acutis, superne obtuse carinatis. Scutellum et hemelytra dense distincteque punctata, illud pone medium ruga obsoletissima instru- ctum. Pectus et venter acervatim punctata, illius macula suleum ostiorum odoriferorum includente fusca. Ab- 48 CHESNAT domen dorso nigroviolaceum, punctulatum, connexivi segmentis in angulis basali et apicali nigro-maculatis, an- gulis apicalibus segmentorum ventris secundi, tertii, quarti, quinti et sexti in denticulum prominulis, macula segmenti sexti segmentoque anali nigris; vitta media ventris levi. Maculze stridulatorie nulle. Femora po- steriora obsolete fusco-varia. Sulcus tibiarum fundo obscure subsanguineus. 5. GQ. vigil Germ. Asopus vigil GErRM. in SmB., Rev. Ent. V. p. 185. 131. (1837). Glypsus vigil DArr., List of Hem. I. p. 93. 1. (1851). Patria: Africa meridionalis. MUTYCA Står. Rio Janeiro Hem. II. p. 58. (1868); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 496. 1. M. phymatophera Par. Brauv. Pentatoma phymatophora Par. Brauvv., Ins. p. 112. Hém. pl. 8. fig. 2. (1805). Canthecona grandis Dair., List of Hem. I. p. 91. 7. (1851). 7 Pentatoma (Canthecona) phymatoptera GUÉR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 364. (1857). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Urugyay; Mexico. (Mus. Holm.); Cuba, San Do- mingo. Columbia. PODISUS H. S. H. S., Wanz. Ins. IX. p. 296. (1853); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 497. Subg. TROILUS STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 498. 1. P. (Troilus) luridus FABR. Cimexz luridus FABR., Syst. ent. p. 701: 25. (1775); Goreze, Ent. Beytr. II. p. 237. 2. (1778); FABR., Spec. ins. II. p. 345. 38. (1781); Mant. ins. II. p. 283. 44. (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2136. 190. (1788); Virrers, Entom. I. p. 491: 40. (1789). Cimez elector FABR., Ent. syst. IV. p. 98. 74. (1794); Syst. Rhyng. p. 160. 25. (1803). Arma lurida HaABN, Wanz. Ins. I. p. 97. fig. 53. (1831); Darr., List of Hem. I. Da VOL 2 (LIDA Pentatoma luridum H. S., Nom. ent. I. p. 56. (1835). ÅAsopus luridus Burm., Handb. II. 1. p. 379. 4. (1835); H. S., Wanz. Ins. VIL p. 114. (1844); Gorski, Anal. ent. p. 117. 69. (1852); Fr1eB., Eur. Hem. p. 348. 1. (1861); DouvGcL. and Scott, Brit. Hem. I. p. 94. 1. (1865). Pentatoma sublurida WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. I. p. 41. (1837). Arma luridum Kor., Mel. ent. IV. p. 40. 164. (1846). ÅAsopus (Podisus) luridus Fror, Rhynch. Livl. I. p. 95. 5. (1860). Podisus luridus Murs., Pun. de France. Pentat. p. 347. 1. (1866). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 49 Podisus (Troilus) luridus Står, Hem. Fabr. I. p. 17. 1. (1868). Patria: Europa fere tota. (Mus. Holm.); India orientalis. Subg. AÅPATETICUS DALL. Dazr., List of Hem. I. p. 105. (1851); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. Pp. 498. 2. P. (Apateticus) Halys DALL. Apateticus Halys DALL., List of Hem. I. p. 105. 1. pl. 2. fig. 2. (1851). Podisus punctipennis H. S., Wanz. Ins. IX. p. 338. (1853). Patria: Mexico; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.); Venezuela. 3. P. (Apateticus) marginiventris STÅL. Pallide griseo-flavescens, nigro-punctatus; capite superne, antennis, rostro, tho- race anterius, dorso abdominis, connexivo pedibusque nigris; marginibus lateralibus anticis thoracis margineque angusto abdominis griseo-flavescentibus. 2. Long. 13, Lat. 7 mill. Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) Hec species quod staturam et picturam Jalle dumose est sat similis. Caput dense punctatum, apice subsinuatum, posterius obsoletissime flavescente-conspersum, parte anteoculari leviter tramsversa, posterius utrim- que sinuata, dein subangustata; jugis apice levissime convergentibus, angulo apicali interiore subacuto. Articu- lus secundus antennarum tertio dimidio longior. Thorax duplo latior quam longior, pone medium remote, ante medium dense punctatus, marginibus lateralibus anticis, maculis parvis quattuor ante medium positis lineaque subtili longitudinali media sordide flavescentibus, lzeviusculis, marginibus illis rectis, ante medium levissime ro- tundatis et obtuse crenulatis, augulis lateralibus apice rotundatis, haud prominulis, angulis posticis acute den- tatis. Scutellum sat dense subacervatim punctatum, ruga subtili obsoleta longitudinali percurrente instructum, angulis basalibus impressione parva nigra instructis. Hemelytra acervatim minus dense punctata; membrana fusca, angulo basali interiore obscuriore. Pectus et venter dense punctata. - Dorsum abdominis densissime pun- ctulatnm. Spina basalis ventris brevissima, antrorsum paullo producta. Anguli apicales segmentorum ventris haud prominuli. Subg. AÅPOECILUS STÅL. Juga tylo paullo longiora, apice leviter convergentia, nec contigua, angulo api- cali interiore acuto. Thorax marginibus lateralibus posticis subrectis, angulis posticis obtusis, haud productis. -Anguli apicales segmenti sexti ventris recti, in denticulum haud prominuli. Frena ultra medium scutelli extensa. 4. P. (Apoecilus) grandis DaLr. - Arma ygrandis Darr., List of Hem. I. p. 96. 3. (1851); Frrcm, Third report. p. 17. 24. pl. 2. fig. 7. (1859). Patria: America borealis, Wisconsin. (Mus. Holm.) Subg. Popisus H. &S. Telepta Står, Rio Jan. Hem. I. p. 10. (1860). Juga et tylus 2que longa, illa antice haud convergentia, angulo apicali interiore recto. Thorax marginibus lateralibus posticis versus angulos posticos sinuatis. Scu- K. Vet: Akad. Handl. B. 9: N:o 1. 7 50 GIS tellum basi ad angulos macula callosa nulla vel minuta instructum. Frena ultra me- dium scutelli sepissime distincte extensa. Anguli apicales segmentorum ventris in den- ticulum prominuli. Macule stridulatorie null. a. Corio pone medium macula parva distineta mgra destituto; membrana macula vel vitta fusca apicali scepissime notata; angulis lateralibus thoracis scepissime productis, parte producta extrorsum vergente, integra vel apicem versus posterius sinuata vel den- ticulo armata. b. Marginibus lateralibus anticis thoracis crenulatis. ce. Pedibus distincte nigro-comspersis; spina basali ventris lomga, inter coxas interme- dias extensa. 5. P. (Podisus) tinetus Dar. Alpine tuner IDA. US Or Term. tt ja dT. 4 (IBS). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) cc. Pedibus impictis vel obsolete fusco-conspersis, vel femoribus apicem versus fusco- bimaculatis, pedibus raro totis migris; spina ventris brevi, coxas posticas haud superamte. d. Dorso abdominis toto nigro vel mgro-violaceo vel apice flavo-maculato. 6. P. (Podisus) sagitta FABR. Cimezx sagitta FABR., Ent. syst. IV. p. 99. 78. (1794); Syst. Rhyng. p. 161. 30. (1803). Pentatoma didyma Par. BEauv., Ins. p. 128. Hém. pl. 9. fig. 2. (1805). Arma didyma A. et S., Hist. des Hém. p. 85. 2. (1843); Darr., List of Hem. I. jo OZ MA (NIDL)A Patria: Mexico. (Mus. Holm.); Jamaica, San Domingo, Venezuela. 7. P. (Podisus) nigrispinus DAL. Arma mygrispina DarrL., List of Hem. I. p. 99. 9. (1851). Podisus vittipennis H. S., Wanz. Ins. IX. p. 339. (1853). Arma emarginata STtåL, Freg. Eug. Resa. Ins. p. 222. 7. (1859). Patria: Brasilia, Bahia. (Mus. Holm.) A precedente vix diversus. 8. P. (Podisus) obseurus DALL. Arma obscura DarrL., List of Hem. I. p. 100. 10. (1851). Patria: Brasilia, Bahia. (Mus. Holm.) 9. P. (Podisus) rostralis Står. Telepta rostralis Står, Rio Jan. Hem. I. p. 10. 2. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 10. P. (Podisus) fuscescens DaALL. Arma fuscescens DALL., List of Hem. I. p. 102. 15. (1851). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 51 Telepta fuscescens STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 90. 31. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 11. P. (Podisus) ventralis DArr. Arma ventralis DArL., List of Hem. I. p. 100. 11. (1851). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 12. P. (Podisus) spinosus DaALr. Arma spinosa Darr., List of Hem. I p. 98. 7. (1851); FrroH, Third report. p. 18. 26. (1859). Patria: America borealis, Wisconsin. (Mus. Holm.) 13. P. (Podisus) modestus DaArr. Arma modesta Darr., List of Hem. I. p. 101. 13. (1851); Fircn, Third report. p. 72. 101. (1859). Patria: America borealis. (Mus. Holm.) 14. P. (Podisus) sordidus Står. Arma sordida Står, Freg. Eug. Resa. Ins. p. 221. 5. (1859). Patria: Insul& Galapagos; Callao. (Mus. Holm.) dd. Dorso abdominis toto vel disco flavescente vel ferrugineo. 15. P. (Podisus) pallens STAL. Arma pallens Står, Freg. Eug. Resa. Ins. p. 222. 6. (1859). Patria: California. (Mus. Holm.) 16. P. (Podisus) tabidus SIGN. Arma tabida SiGnN., Ann. ent. Sér. 4. III. p. 544. 9. (1864). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.); Chile. 17. P. (Podisus) congrex STAL. Telepta congrex STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 91. 33. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 18. P. (Podisus) distinetus STtAL. Telepta distincta STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 11. 4. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) bb. Margimbus lateralibus anticis thoracis untegerrinns, callosis, obtusis, nitidis. 19. P. (Podisus) aenescens STAL. Telepta cenescens StåL, Rio Jan. Hem. I. p. 11. 5. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 52 GI SIAM 20. P. (Podisus) Iole Står. Telepta Jole Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 92. 35. (1862). Patria: Mexico. 21. P. (Podisus) Thetis Står. Telepta Thetis Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 92. 36. (1862). Patria: Mexico. aa. Corio pone medium macula parva rotundata nigra distincta notata; membrana apice scepissime impicta. e. Angulis lateralibus thoracis in cornu extrorsum vergens, sursum leviter curvatum, acutissimum, subtus apicem versus spina armatum, productis; membrana fusco-vittata. 22. P. (Podisus) Gundlachii GUuERrR. Pentatoma (Canthecona) Gundlachii ,GUvER. in SaAGrRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 367. al; 8 HT 2 (ESV). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) ee. Angulis lateralibus thoracis extrorsum acute productis; membrana impicta. 23. P. (Podisus) nigro-limbatus SP. Oplomus nigro-limbatus SPIN. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VII p. 122. 1. (1852); SIGN., Ann. ent. Sér. 4. II. p. 544. 8. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) 24. P. (Podisus) erassimargo STAL. Telepta crassimargo STtåL, Rio Jan. Hem. I. p. 10. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 25. P. (Podisus) punctiger STAL. Pallide griseo-flavescens, ferrugineo-punctatus; articulis duobus ultimis antenna- rum, basi excepta, fuscescentibus; macula parva pone medium corii nigra; menbrana vitrea, angulo basali interiore leviter infuscato; abdomine dorso fusco-violaceo, medio vitta lata, posterius dilatata, flavo-ferruginea notato. £. Long. 11, Lat. 6 mill. Patria: Columbia. (Mus. Holm.) Spinis angulorum lateralium thoracis obtusatis insignis. Caput distincte fusco-ferrugineo-punctulatum, posterius vittis duabus leviusculis, extus serie punctorum terminatis, prope oculos serie punctorum fere ut lit- tera S curvata imstructum. Thorax, scutellum et hemelytra distincte ferrugineo-punctata, illius linea longitudinali media per scutellum continuata lzeviuscula, marginibus lateralibus anticis sinuatis, ante medium callosis, laevibus, pallidis et remote, obtuse indistincteque crenulatis, angulis lateralibus extrorsum valde productis, sensim angu- statis, apice imo rotundatis. Scutellum in angulis basalibus impressione parva nigra instructum. Abdomen dorso -densissime punctulatum, subtus remote punctatum, medio lxvigatum, latera versus maculis parvis nigris in series duas dispositis notatum. Pectus distinete punctatum. Pedes impicti. Subg. TYLOSPILUS STÅL. Juga et tylus &eque longa, illa antice haud convergentia. Thorax marginibus la- teralibus posticis sinuatis, macula vel ruga longitudinali antica levi distinctissima. Scu- ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 53 tellum basi ad angulos macula sat magna callosa levi instructum; frenis ad medium scutelli extensis. Anguli apicales segmenti sexti ventris in denticulum prominuli. Ma- cule stridulatorie null. 26. P. (Tylospilus) ehilensis SPIN. Oplomus chilensis SPIN. in Gary, Hist. de Chile. Zool. VIL p. 124. 2. Emipt. lam. 1. fig. 6. (1852). Arma Chilensis S1IcN., Ann. ent. Sér. 4. III. p. 544. 10. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) 27. P. (Tylospilus) acutissimus STÅL. Pallide subolivaceo-flavescens, distinete punctatus; maculis vel lineolis duabus capitis ante oculos, angulis lateralibus thoracis, macula maxima pone medium scutelli sita, profunde fissa, litteram V simulante, macula parva pone medium corii, maculisque parvis prope latera ventris in seriem positis nigris. S. 2. Long. 9, Lat. 43 mill. Var. a. — Thorace posterius fusco vel nigricante. Var. b.o — Thorace pone medium fascia dilute sanguinea notato. Patria: Mexico; Texas. (Mus. Holm.) P. chilensi maxime affinis, capite vitta nigra destituto, angulis lateralibus thoracis paullo magis pro- ductis et levissime amtrorsum vergentibus divergit. Caput ante sinus laterales vix angustatum, apice late ro- tundatum, punctulatum, vitta laeviuscula instructum, marginibus imis lateralibus nigris. Antenne articulo se- cundo tertio paullo longiore, interdum fusco, articulis apicalibus sape rufescentibus. Thorax distincte puncta- tus, fascia anteriore lx&vigata, medio sepissime calloso-subelevata, instructus, marginibus lateralibus anticis imis obtusatis, posterius sinuatis, obtuse crenulatis, angulis lateralibus acutissimis, extrorsum et levissime antrorsum vergentibus, valde productis. Scutellum distinete punctatum, maculis tribus basalibus, media minore, callosis, eburneis, margine apicis pallido. Hemelytra distincte punctata. Subtus distincte punctatus, callo laterali meso- stethii et metastethii lzvigato, vitta media ventris levi. Membrana vitta fusca notata. Anguli apicales seg- mentorum ventris levissime prominuli. 28. P. (Tylospilus) Cloelia Står. Pallide griseo-flavescens, superne in ferrugimeum vergens, distinete punctatus; antennis dilute ferrugineis; macula basali capitis, angulis lateralibus thoracis, medio marginum lateralium scutelli, vitta dorsali latissima utrimque radiata abdominis macu- laque parva pone medium corii nigris; marginibus lateralibus anticis ante medium ma- culaque rotundata antica thoracis, limbo lato apicali maculisque tribus basalibus scu- telli, media parva, maculis lateralibus pectoris maculisque ventris in series tres dispo- sitis eburneis, callosis, levibus. >. Long. 73, Lat. 4 mill. Telepta Cloelia Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 91. 34. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Precedentibus similis, marginibus lateralibus anticis thoracis obtusioribus, callosis, integris, macula ro- tundata antica apiceque scutelli callosis, maculisque laevigatis ventris divergens. 29. P. neglectus WEstw. Rhaphigaster neglectus WEstw. in Horpzr, Cat. of Hem. I: p. 31. (1837). Patria ignota. 54 GISSA 30. P. cornutus DALL. Arma cornuta DaALL., List of Hem. I. p. 98. 8. (1851). Patria: Columbia. 31. P. pallipes Dar. Arma pallipes DALL., List of Hem. I. p. 101. 12. (1851). Patria: Venezuela. 32. P. pallipes H. S. Podisus pallipes H. S., Wanz. Ins. IX. p. 339. (1853). Patria: Brasilia. 33. P,. cynicus Say. Pentatoma cynica Sax, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 312. 1. (1859). Patria: America borealis, Missouri. 34. P. braeteatus FiTCH. Arma bracteata FrrcH, Third report. p. 18. 25. (1859). Patria: America borealis, New York. EUTHYRHYNCHUS +) Dar. List of Hem. I. p. 77. (1851). 1. BE. floridanus Lin. Z. Tibiis anticis modice dilatatis, femoribus paullo vel fere dimidio latioribus: thorace impicto vel macula parva vel lineola crocea notato. Euthyrhynchus floridanus DaArL., List of Hem. I. p. 104. 1. (1851). excel. syn. LINNI. Var. a. — Viridi-2eneus; macula angulorum basalium apiceque scutelli, capite subtus, rostro, carima mesosterni abdomineque coccineis vel croceis; connexivo &neo- maculato; maculis lateralibus fasciaque lata pone medium ventris 2eneo-nigris. Var. bi — Varietati a similis, sed macula parva antica vel margine antico medio thoracis coccineis vel croceis. Var. ce. — Varietati a similis, sed macula parva antica thoracis, pectoris disco magno, coxis, trochanteribus femoribusque ante medium croceis; connexivo immaculato. Var. d. — Ceruleus; rostro, femorum basi, abdominis medio maculisque tribus scutelli coccineis. (mihi ignota varietas.) Asopus floridanus Burm., Handb. II. 1. p. 380. 8. (1835); H. S., Wanz. Ins. IV. pa 02: AHO: 830): Var. e. — Czeeruleus vel enescente-ceruleus; capite subtus in medio, parte tertia basali apiceque scutelli, nec non abdomine croceis, maculis connexivi maculaque magna posteriore ventris ceruleo-nigris. I) Genera Huthyrhynchus, Tynacantha, Asopus et Arma articulo secundo rostri articulis duobus apicalibus si- mul sumtis longitudine aequali vel paullo longiore gaudent. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. d0 Stiretrus floridanus BrAncH, Hist. des Ins. p. 154. 6. (1840). Var. f. — Varietati e similis, sed disco maximo pectoris femoribusque basin ver- Sus croceis. Var. g. — Varietati f similis, sed apice imo tyli lineolaque longitudinali thoracis croceis; maculis lateralibus ventris ceruleo-nigris. Var. h. — Ceruleus; rostro, maculis tribus scutelli, femoribus basi, pectore ad coxas, ventris parte basali media, macula triangulari laterali anoque fulvis. (sec. SAY.) Pentatoma emarginata > Sax, New Harm. Ind. dec. 1831; Compl. writ. I. p. 313. 2. (MSN). 2. Tibiis anticis vix vel levissime dilatatis; thorace vittis vel lineis longitudi- nalibus tribus flavescentibus vel sanguineis ornato. Euthyrhynchus punicus DaArr., List of Hem. I. p. 104. 2. pl. 2. fig. 1. (1851). Arma colorata WaArEz., Cat. Het. Hem. I. p. 136. 17. (1867). Var. a. — Nigro-&eneus vel nigro-ceruleus; capite subtus, rostro, lineis tribus longitudinalibus, plus minus abbreviatis, interdum interruptis thoracis, maculis duabus magnis basalibus, postice interdum coadunatis, apiceque scutelli, disco pectoris, mar- gine omni prostethii, margine postico mesostethii et metastethii, abdomine pedibusque basin versus croceis; ventris lateribus late ceruleo-nigris, margine croceo. Cimexz jloridanus. IIN., Syst. nat. Ed. XI. 1. 2. p. 719. 26. (1767); FABR., Syst. Ent. p. 702. 29. (1775); GorzeE, Ent: Beytr. II. p. 192. 26. (1778); FABR., Spec. ins. II. p. 346. 44. (1781); Mant. ins. II. p. 284. 52. (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2136. 26. (1788); FABR., Ent. Syst. IV. p. 96. 67. (1794); Syst. Rhyng. p. 158. 17. (1803). Cimex punicus LIin., Syst. nat. Ed. XII. p. I. 2. p. 719. 31. (1767); FABR., Syst. Ent. p. 703. 33. (1775); Gorze, Ent. Beytr. II. p. 194. 31. (1778); FABR., Spec. ins. II. på 3465 48: (IS); Mant. ms. II 2853 56. (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2138. 3 (1788); FABrR., Ent. syst. IV. p. 97. 71. (1794); Syst. Rhyng. p. 159. 20. (1803). Pentatoma emargnata 2 Sar, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 313. 3. (1859). Asopus floridanus A. et S., Hist. des Hém. p. 84. 1. (1843). Var. bo — Obscure &eneus vel ceruleus; vittis percurrentibus tribus margineque antico thoracis, basi apiceque scutelli, capite subtus, rostro, margine prostethii, carina mesosterni, dorso abdominis, macula basali et apicali ventris subsanguineis; apice ca- pitis eneo-ferrugineo. Var. ce. — Varietati b similis, sed colore sanguineo in flavescentem verso, ab- domine flavescente, vittis latissimis lateralibus ventris posterius confluentibus nigris. Var. d. = Varietati c similis, sed pedibus basin versus coccineis. (sec. H. S.) Åsopus trivittatus H. S., Wanz. Ins. IV. p. 103. fig. 451. (1839). Var. e. — Obscure ceruleus vel eneus; capite ante medium et subtus, articulo primo antennarum basin versus, rostro, vittis latiusculis tribus limboque antico tho- racis, scutello, excepta macula laterali media, margine angusto exteriore corii ante me- dium, pectore, abdomine, coxis, trochanteribus femoribusque flavescentibus vel subsan- guineis; maculis parvis lateralibus pectoris ventrisque nec non femoribus apicem versus superne &eXneis vel ceruleis; femoribus interdum apicem versus annulo flavescente notatis. 56 (OG SIA Patria: America borealis, New Orleans; Mexico; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Varietates maris scutello trimaculato Novam Granadam, varietates scutelli basi tota crocea insignes Mexico inhabitant. Varietas a feminae (= Cimex floridanus et punicus Lin., = emarginatus SAY) partes meridionalis Ame- ricee borealis inhabitat. Mares mexicani tibiis anticis paullo magis dilatatis gaudent quam mares e Nova Granada reportati. 2. E. macrocnemis PErTtY. &S. Tibiis anticis valde dilatatis; corpore superne (an semper?) immaculato. Pentatoma macrocnemis PErryY, Del. an. p. 167. pl. 33. fig. 10. (1830). 2. Tibiis anticis leviter dilatatis; corpore superne croceo vel rufescente-picto. Euthyrhynechus ducalis Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 93. nota. (1862). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Precedenti maxime affinis, spinis thoracis paullo robustioribus, ab antico visis deorsum haud vergentibus, tibiisque anticis utriusque sexus magis dilatatis differt. TYNACANTHA Daun. DATT., List of Hem. I. po or-et 106. (1851); STAT, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1864 Do ANP 1. T. marginata DALL. INR äRrTVREer DAR KSK Ör lien. I; NOT I fal 2 ne 4 (NEN Podisus albiseptus H. S., Wanz. Ins. IX. p. 339. fig. 1000. (1853). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 2. T. cineticeps STAL. Telepta cineticeps STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 11. 6. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Minas Geraes. (Mus. Holm.) 3. T. pulehricornis STAL. Telepta pulchricormis STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 90. 32. (1862). Patria: Mexico. ASOPUS Bury. Burm., Nov. act. Acad. Leop. XVI. Suppl. p. 292. (1834); Står, Hem. afr. I. p. 63. (1864). Amyotea ELLENR., Nat. Tijdschr. v. Ned. Ind. XXIV. p. 137. (1862). a. Corpore anguste ovali; marginibus lateralibus anticis thoracis subrectis, haud vel viz reflexis. 1. ÅA. malabaricus FABR. Cimexz malabaricus FABR., Syst. ent. p. 718. 106. (1775); Gorzr, Ent. Beytr. II. p. 256. 9. (1778); FABR., Spec. ins. II p. 363. 147. (1781); Mant. ins. II. p. 298. 192. (1787); OmMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2170. 381. (1788). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 57 | Cimex mactuns FABR., Spec. ins. II. p. 366. 168. (1781); Mant. ins. II. p. 301. 221. (1787); Gmer., Syst. nat. I. 4. p. 2174. 413. (1788). Lygeus malabaricus FABR., Ent. syst. IV. p. 151. 53. (1794); Syst. Rhyng. p. 21003 005 (UI0DS) Lygeus mactans FABR., Ent. syst. IV. p. 161. 89. (1794); Syst. INR. 0. DA 115. (1803). Cimexz oculatus FABR., Ent. syst. Suppl. p. 535. 152—3. (1798). Lygeus argus FABR., Syst. Rhyng. p. 217. 58. (1803). Asopus Argus Burm., Nov. act. acad. Leop. XVI Suppl. p. 293. pl. 41. fig. 6. (1834). Asopus, mee DAR, UnISk Or Br IK ja OT (SN: VOR INET GM Nat acer, UI DH. 12 I (NEG: Amyotea dystercoides ELLENR., Nat. Tijdsehr. v. Ned. Ind. XXIV. p. 137. fig. 2 et 3. (1862). Patria: Java. (Mus. Holm.); Timor, Sumatra. aa. Corpore ovali; marginibus lateralibus plus minus distinete reflexis, anterius leviter rotundatis. b. Articulo secundo antennarum articulo tertio multo longiore. 2. ÅA. frontalis WALK. Strachia frontalis WaALz., Cat. Hem. Het. II. p. 338. 80. (1867). Asopus semiviolaceus WVorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 13. 4. pl. 2. fig. 3. (1868). Patria: Insula Halmaheira, Kaisaa. Dj 3. Å. reciprecus WALE. Strachia reciproca WALK., Cat. Hem. Het. II. p. 340. 84. (1867). Stracha megaspila WaALKE., Cat. Hem. Het. II. jos HU BD. UIGCT). Asopus Bernstein Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 14. 6. pl. 2. fig. 6. (1868). Patria: Nova Guinea. (Mus. Holm.) bb. AÅntennarum articulo secundo tertio breviore. 4. ÅA. hamatus WALE. Strachia hamata WaALz., Cat. Hem. Het. II. p. 342. 86. (1867). Strachia saturata WaALz., Cat. Hem. Het. II. p. 342. 87. (1867). Asopus distigma Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 13. 4. (1868). Patria: Nova Guinea; Ternate. (Mus. Holm.); Amboina, Ceram. 5. Å. nigripes ELLENR. Amyotea migripes ELLENR., Nat. Tijdschr. v. Ned. Ind. XXIV. p. 138. fig. 4 et 5. (1862). K. Vet. Akad. Handl; B. 9. N:o 1. ö 58 (Ch, SANGR Asopus nmigripes VOoLL., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 14. 5. (1868). Patria: Sumatra, Java. 6. 4. erythromelas WALK. Stracha erythromela WaArE., Cat. Hem. Het. II. p. 339. 81. (1867). Patria: Kaisaa. 7. Å. proecipuus WALK. Strachia precipua WaALkz., Cat. Hem. Het. II. p. 339. 82. (1867). Asopus carmifex VOLL., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 12. 2. pl. 2. fig. 3. (1868). Patria: Insul&e Batchian et Ternate. 8. AA. pyrophilus WALK. Strachia pyrophila WaLrKz., Cat. Hem. Het. II. p. 340. 83. (1867). Patria: Batchian. Species septem ultimae verisimiliter in duas vel tres conjugendea. ARMA HAEN. HAEn, Wanz. Ins. I. p. 91. (1831); STÅL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 498. 1. ÅA. custos FABR. Cimex custos FABR., Ent. syst. IV. p. 94. 58. (1794); Syst. Rhyng. p. 157. 7. (18083 Worm IG. Gin, NV. DB. lad. Lä ne, tal. (30 Pentatoma custos St. FARG. et SErv., Enc. méth. X. p. 56. 14. (1825); H. S., Nom. ent. I. p. 56. (1835). Arma custos HARN, Wanz. Ins. I. p. 95. fig. 52. (1831); A. et S., Hist. des Hém. p- 83. 1. (1843); Kor., Mel. ent. IV. p. 41. 166: (1846); DATL., Dist of Hem. I p. 96- 1. (1851); FieB., Eur. Hem. p. 348. (1861); Muzrs., Pun. de France. Pentat. p. 345. 1 (AS66). Asopusi custos; Burm., Handb. IK 15 p. 34955: (1835); FERISY Wanzs oms pvileep: 112. (1844). Stiretrus custos BLAncH., Hist. des Ins. p. 153. 4. (1840); Gorsri, Anal. ent. I. p. 119. 70. (1852). Asopus (Arma) custos Fror, Rhynch. Livl. I. p. 94. 4. (1860). Patria: Europa media et meridionalis; Sibiria, Irkutsk; China, Hongkong. (Mus. Holm.) OECHALIA 7) StåL. Ent. Zeit. XXIII. p. 93. nota. (1862); Hem. afr. I. p. 63. (1864). a. Prosterno swmplict. ”) Mesosternum hujus generis longitrorsum excavatum vel sulcatum. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 59 1. 0. comsocialis Borsp. Pentatoma consociale Borsp., Voy. Astr. Entom. II. p. 630. 3. pl. 11. fig. 9. (1835). Pentatoma Schellembergii GuvEr., Voy. Coq. Zool. II p. 166. pl. 11. fig. 9. (1838). Arma? Schellembergii DAiL., List of Hem. 1. p. 98. 6. (1851). Oechalia Schellenbergi Mayr., Reise der Freg. Novara. Hem. p. 32. (1866). Patria: Australia, Sydney, Rockhampton; Nova Zelandia. (Mus. Holm.) aa. Prosterno amterius utrimque lobulo instructo. Reise 2. 0, patruelis STAL. Arma patruelis STAL, Freg. Eug. resa. Ins. p. 220. 3. (1859). Patria: Honolulu. (Mus. Holm.) 3. O. pacifica STAL. Arma pacifica STAL, Freg. Eug. resa. Ins. p. 221. 4. (1859). Patria: Honolulu. (Mus. Holm.) 4. Ö. grisea BURM. Asopus griseus Burm., Nov. act. Ac. Leop. XVI. Suppl. p. 293. 15. (1834). Patria: Insule Sandwichenses, Oahu. ALLOCOTUS Marr. Verh. zool. bot. Ges. Wien. XIV. p. 906. (1864). 1. ÅA. Rogenhoferi MaArYr. Allocotus Rogenhoferi Mayr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XIV. p. 907. (1864); der Freg. Novara. Hem. tab. 1. fig. 2. (1866). Patria: Timor. MENIDA Morscu. Opusc. ent. X. p. 23. (1861). 1. M. violacea MoTtscH. Menida violacea MortscH., Opusc. ent. X. p. 23. (1861). Patria: Japonia. 60 (CL SRA GA ENUMERATIO TESSARATOMINORUM. Fam. Cimicina SrTåL. Subf. Tessaratomina STAL. Hec subfamilia est dividenda in sectiones quinque: a. Tarsis triarticulatis. b. Margine apicali corii plus minus distincte sinuato, rarissime rotundato; mem- brana areolis basalibus destituta, vena transversa basali, venas longitudinales emittente, instructa; scutello longiore quam latiore, parte pone frena sita longa; venis alarum primaria et subtensa valde appropinquatis vel contiguis, apicem versus divergentibus, hamo nullo. — OÖncomerina STÅL. bb. Margine apicali corii recto vel subrotundato; membrana basi areolis pluribus, venas longitudinales emittentibus, instructa; antennis quadriarticulatis; venis alarum primaria et subtensa totis distantibus; hamo sepissime distincto. c. Abdominis segmentis simplicibus; articulo secundo antennarum articulis duobus apicalibus ad unum breviore. d. Metasterno valde elevato et antrorsum libere producto; scutello pone frena distinete producto, parte producta triangulari vel spathulata; thorace basi medio ante scutellum retrorsum plus minus producto. — Tessaratomina STAL. dd. Metasterno simplici vel elevato, numquam antrorsum libere producto; scutello e&quilatero, apice pone frena anguste leviterque producto, apice rotundato vel truncato; thorace postice haud producto. — Eusthenina STAL. ce. Segmentis abdominis utrimque dilatatis et acute bilobis; articulo secundo an- tennarum articulis duobus apicalibus ad unum longitudine subequali; capite ante ocu- los spina valida armato; thorace basi late rotundato; scutello 2Xquilatero, apice leviter angusteque producto. — Prionogastrina STAL. aa. Tarsis biarticulatis; thorace basi medio haud vel levissime producto; mem- brana areolis basalibus destituta, vena transversa basali obsoleta, venas longitudinales numerosas emittente, instructa; margine apicali fere toto recto, haud sinuato; alarum venas primaria et subtensa totis distantibus; hamo presente. — Cyclogastrina STÅL. Div. Oncomerina STAL. ONCOSCELIS WeEstWw. MISS Ibra Ga Soc IK ja IN (ISS) IRA Hen, Fr IL Da VB. (IGN. 1. 0. Australasigx WEstw. Oncoscelis Australasie Westw., Trans. ent. soc. IL p. 20. pl. 2. fig. 5. (1837); DATE, VS Or lasta, 15 ja DAG Ho (NIAN Patria: Australia. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 61 2. 0. sulciventris STAL. Oncoscelis swlciventris STAL, Trans. ent. soc. Ser. 3. I. p. 598. 1. (1863). Patria: Australia, Moreton Bay. (Mus. Holm.) SIILIDA STAL. Trans. ent soc. Ser. 3. I. p. 599. (1863); Hem. afr. I. p. 223. (1864). 1. SY. indecora STAL. Stilida indecora STAL, Trans. ent. soc. Ser. 3. I. p. 599. 1. (1863). Patria: Australia, Moreton Bay. (Mus. Holm.) Segmentum anale maris apice profunde sinuatum, in medio sinus incisum, lobis apicalibus apice obtu- sis, haud vel levissime sinuatis, angulis apicalibus rotundatis. Articulus primus antennarum ubique eque crassus. 2. 8. sinuata STÅL. Sordide ferruginea, supra punctulata, thorace scutelloque transversim subrugosis; antennarum articulis primo et secundo nec non basi articuli tertii, marginibus laterali- bus imis thoracis et abdominis, lateribus femorum sulcisque tibiarum nigricantibus; apice scutelli margineque imo apicali corii sordide flavescentibus; membrana enescente- fusca; alis obscure vinaceis. 7. Long. 23, Lat. 13 mill. 5. Segmento anali apice sinuato, in medio sinus acute emarginato, lobis apica- libus apice distincte sinuatis, angulis apicalibus loborum distinctis. Patria: Australia, Cap York. (Mus. Holm,) IS. indecore maxime affinis et simillima, differt tantum articulo primo antennarum basi paullo incrassato lobisque segmenti analis maris apice distincte sinuatis et angulis apicalibus acutiusculis instructis. AXONA STÅL. Hem. afr. I. p. 224. (1864). Erga Warz, Cat. Hem. Het. III. p. 485. (1868). 1. Å. longitudinalis WEsTtw. Rhaphigaster longitudinalis WEestzw. in Horzr, Cat. of Hem. I. p. 31. (1837). Erga roseoflua WarE., Cat. Hem. Het. II. p. 486. 1. (1868). Patria: Australia, Moreton Bay, Cap York. (Mus. Holm.) LYRAMORPHA WeEstw. Horr, Cat. of Hem. I. p. 27. (1837); Står, Hem. afr. I. p. 224. (1864). 1. LD. rosea WEsTtW. Lyramorpha rosea Westw. in Horpr, Cat. of Hem. I. p. 28. (1837); DALL., List of Hem. I. p. 346. 1. (1851). Lyramorpha pallida Westw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 28. (1837). Patria: Australia. 62 (CIUSIATT 2. I. diluta STtAL. Lyramorpha diluta STAL, Trans. ent. soc. Ser. 3. I. p. 598. 1. (1863); VoLL., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 36. 2. (1868). Patria: Insul&e Aru. 3. LIL. Vollenhovii STtAL. Lyramorpha Vellenhovii Står, Tijdschr. voor Ent. Ser. 2. IL. p. 124. (1867); Vorr., Faun. ent. ind. néerl; III. p. 35. pl. 4. fig. 3. (1868). Patria: Nova Guinea et insul& adjacentes. (Mus. Holm.) AGAPOPHYTA Lar. LaAPr., Ess. Hem. p. 63. (1832); Borsp., Voy. de PAstrol. Entom. II. p. 626. (1835); GuErR., Voy. la Coq. Ins. p. 168. (1838); Står, Hem. afr. I. p. 224. (1864). 1. 4. bipunetata Borsp. Agapophyta bipunetata Boisp., Voy. de FAstrol. Ent. II. p. 626. pl. 11. fig. 5. (1835)5 GiuER., Voys la Coq, ns; p. LOS. på vi fick 153 (838) BEANCH. Hist: nat. ms. p. 143. 1. (1840); A. et S., Hist. des Hém. p. 163. i. (1843); Vorr., Faun. ent. ind. méerl, Il, 3, 20. 1 (1885) Patria: Nova Guinea, Woodlark. (Mus. Holm.); Insul& Buru et Salawatti. ONCOMERIS Lar. Lar., Ess. Hém. p. 60. (1832); Står, Hem. afr. I. p. 223. (1864). Oncomerus Burm., Handb. II. 1. p. 352. (1835). 1. 0. favicornis Bury. Oncomerus flavicornis Burm., Handb. II. 1. p. 353. 2. (1835); A. et S., Hist. des Elemp 69 (TS43)STER SS Wanz. uns; NI pp. 1235 (TS49 NORR. Hauns rent, md: néerl. III. p. 30. 1. (1868). Tessaratoma jflavicorne Boisp., Voy de TAstr. Entom. II. p. 631. 1. pl. 11. fig. 10. (1835). Tessaratoma flavicornis Gvér., Voy. la Coq. Ins. p. 171. pl. 12. fig. 2. (1838). Oncomeris flavicormis BrancH., Hist. nat. ins. p. 142. 2. (1840); Darr., List of Hemssp a 3A6 (TS | Patria: Nova Guinea. (Mus. Holm.); Insule Aru et Bouro. 2. 0. ostraciopterus MOoNnTRr. Tessarotoma ostraciopterum MOonTtr., Ann. Scienc. phys. Sér. 2. VIL 1. p. 99. (1845). Oncomeris socius STAL, Freg. Eug. resa. Ins. p. 232. 30. (1859). Patria: Insula Woodlark. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 63 3. 0. Bernsteinii VOLL. Oncomerus Bernsteinur WVorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 30. 2. pl. 4. fig. 1. (1868). Patria: Insul& Halmaheira et Morotai. (Mus. Holm.) PLISTHENES SråL. Merocoris BURM. in SILB., Rev. ent. II. p. 19. (1834). Plisthenes STAL, Hem. afr. I. p. 224. (1864). 1. P. Merian& FABR. Cimexz Meriani FABR., Syst. ent. p. 707. 53. (1775); Gorze, Ent. Beytr. II. p. 240. 21. (MYT Cimex Meriance FABR., Spec. ins. II. p. 350. 75. (1781); Mant. ins. II. p. 287. 90. (dB OMEE: Syst. nat. I.ytonyp. las. 2013 (1788): Lygeus Meriane FABR., Ent. Syst. IV: p. 134. 3. (1794). Edessa Meriane FABR., Syst. Rhyng. p. 149. 15. (1803). Oncomerus Meriane Burm. Handb. II. 1. p. 353. 1. (1835); H. S., Wanz. Ins. INS p. 81 fig. 411. (1839); Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. ps 31. 3. (1868). Oncomeris Meriance BrLANncH., Hist. des ins. p. 142. 1. (1840). Tessarotoma dilatatum MonTtr., Ann. scienc. phys. Sér. 2. VII 1. p. 100. (1855). Oncomerus dilatatus Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 32. 4. (1868). SON das NG IAN Patria: Insule Morotai, Mysol et Woodlark; Australia, Cap York. (Mus. Holm.) Exemplum australicum antennarum articulis duobus ultimis luteis, basi articuli tertii nigra, gaudet. PIEZOSTERNUM A. et S. A. et S., Hist. des Hém. p. 161. (1843); Står, Hem. afr. I. p. 224 et 227. (1864). Salica WaALKk., Cat. Hem. Het. III. p. 469. (1868). a. Marginibus lateralibus anticis thoracis mnigris; scutello apice minus acuto; con- nexivo maculis nigris destituto. 1. P, calidum FABR. Cimez papillosus FABR., Ent. syst. IV. p. 106. 103. (1794). excl. syn. Cimex calidus FABR., Mant. ins. II. p. 292. 128. (1787); Ent. syst. IV. p. 110. 117. (1794); Syst. Rhyng. p. 168. 67. (1803); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2153. 314. (1788). Pentatoma tenebraria P. B., Ins. p. 46. Hém. pl. 6. fig. 3 et 4. (1805); A. et S., Hist. des Hém. p. 162. (1843). Edessa vicina Westw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 29. (1837). Piezosternum mucronatum DaArr., List of Hem. I. p. 338. 1. (1851). excl. syn. Par. BrEauv. et AM. et SErv. 64 Gp. SEND Piezosternum calidum STAL, Hem. afr. I. p. 228. 1. (1864); Hem. Fabr. I. p. 40. 1. (1868). Patria: Guinea, Calabar. (Mus. Holm.); Sierra Leona, Congo. aa. Marginibus lateralibus amticis thoracis concoloribus; scutello apice acutissimo, producto; commexivo migro-picto. 2. P. subulatum THUNB. Cimex subulatus THUNB., Nov. ins. spec. II. p. 41. tab. 2. fig. 55. (1783); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2146. 266. (1788). Cimex. vacea FABR., Ent. syst. IV. p. 92. 5i. (1794); CoQ., Ill. ins. II. p. 81. tab. 19. fig. 2. (1801). Cimezx gazella FABR., Ent. syst. IV. p. 92. 52. (1794). Edessa gazella FABR., Syst. Rhyng. p. 147. 5. (1803). Edessa vacca FABR., Syst. Rhyng. p. 147. 6. (1803). Pentatoma mucronata P. B., Ins. p. 46. Hém. pl. 6. fig. 5 et 6. (1805); ST. FARG. 5 NN, INAG, TGN Ao > HN IA (II Piezosternum mucronatum A. et S., Hist. des Hém. p. 162. 1. (1843). Piezosternum subulatum DaLrr., List of Hem. I. p. 338. 2. (1851); StAL, Hem. Fabr par 405 (SS) Patria: Insul&e Indie occidentalis; Cuba; Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.) 3. P. exeellens WALK. Salica excellens WarKE., Cat. Hem. Het. III. p. 469. 1. (1868). Sno, Fun 108 Ulf Patria: Brasilia borealis; Nova Granada. (Mus. Holm.) Angulis lateralibus thoracis acutis et magis prominulis a precedente divergit; vix specifice distinctum. 4. P. Thunbergi STAL. Piezosternum Thunbergi STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 28. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) PANTOCHLORA STåL. Corpus obovatum. Caput maxime nutans, parvum, triangulare, apice rotunda- - tum, marginibus lateralibus pone medium leviter simuatis, obtusiusculis, jugis tylo lon- gioribus et ante hunc contiguis; bucculis maxime elevatis. Ocelli inter se quam ab oculis plus duplo longius remoti. Rostrum vix pone medium mesosterni extensum. Antenn&e graciles, corpore dimidio breviores, articulo primo apicem capitis subsupe- rante, articulo secundo primo dimidio longiore, tertio secundo fere plus dimidio longi- ore, guarto et quinto 2xque longis, secundo et tertio simul sumtis longitudine sub- 2equalibus. Thorax transversim leviter convexus, ante medium valde declivis, posterius haud productus, marginibus lateralibus anticis obtusis, subceallosis, margine postico late ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 65 sinuato, marginibus lateralibus posticis prope angulos posticos productos leviter sinu- atis. Scutellum ad partem tertiam apicalem dorsi abdominis extensum, per partes duas tertias posticas obtusissime snbearinatum, lateribus ante medium levissime sinuatis, fre- nis paullo ante medium scutelli abbreviatis, parte pone frena jacente lata, primum sensim leviter, dein apice magis angustata, in angulum subacutum terminata. Corium margine apicali rotundato. Prosternum longitrorsum excavatum. Metasternum elevatum, postice sinuatum, antrorsum longissime productum, parte producta fere ultra apicem prosterni extensa, sensim compressa et apicem versus altiore, antice rotundata, in me- sosterno et prosterno quiescente. Ostia odorifera extus in sulcum longum, sensim an- gustatum, extensa. Abdomen angulis apicalibus segmentorum acutis, prominulis; ventre medio obtuse carinato, carina basi processum brevem, in sinu metasterni receptum. formante. Pedes mediocres, imermes, graciliusculi; tibiis cylindricis, sulco destitutis. Piezosterno affine genus, articulo primo antennarum breviore, thorace postice haud producto, scutello posterius lato, margine apicali corii rotundato, tibiis cylindricis, sulco destitutis, processuque metasterni multo longiore distincetissimum. 1. P. vivida Står. Dilute subolivaceo-virescens, nitida, thorace, scutello hemelytrisque punctulatis: capite, apice limboque laterali thoracis levibus, scutello anterius remotius punctato:; membrana alisque vitreis; disco ventris in sanguineum vergente; apice imo angulorum apicalium segmentorum abdominis et valvularum genitalium femine nigris. 2. Long. 73 IDEN earn Patria: Campeche. (Mus. Holm.) Thorax ad marginem apicalem impressione transversa abbreviata et prope margines laterales anticos im- pressione lineari instructus, his marginibus extra illam impressionem subcallosis, angulis lateralibus subrectis, nonnihil prominulis, apice imo leviter rotundatis. Prostethium pone medium punctulatum; mesostethium et me- tastethium macula communi magna opaca instructa, ante et pone hanc maculam remote punctulata. Dorsum abdominis dense punctulatum. Venter levis. Div. Tessaratomina STAL. MUCANUM A. et S. AA. et S., Hist. des Hém. p- 163. (1843); Står, Hem. afr. I. p. 224. (1864). 1. M. canaliculatum St. FARG. et SERV. Tessaratoma canaliculata ST. FArRG. et SErRv., Enc. méth. X. p. 590. 1. (1825). Mucanum canaliculatum ÅA. et S., Hist. des Hém. p. 164. 1. (1843); Darr., List ORC SAPA LE (SFS VOR. faun; inds néer. dps 211 (3868). Patria: Java. 2. M patibulum Vor. Mucanum patibulum VorL., Faun. ind. néerl. HI. pi 222 pl 3 fo: 13 (1868): Patria: Java. (Mus. Holm.); Sumatra. Q K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. I 66 CA SMÅTT, 3. M maculigerum STAL. Mucanum maculigerum Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1858. p. 438. 1; Trans. ent. soc. Ser. 3. I. p. 594. (1863); Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 22. 3: (1868). Patria: Java, Manilla. (Mus. Holm.) Quoad picturam pectoris, ventris et pedum heec species ad M. patibulum appropinguat. EMBOLOSTERNA STAL. Corpus magnum, obovatum. Caput perpendiculare, parvum, triangulare, apice angustum, subacutum, marginibus lateralibus subrectis, jugis tylo brevi multo longi- oribus et ante hunc contiguis; bucculis valde elevatis. Oculi magni, transversi. Ocelli ad oculos valde appropinquati. Antenne breves, graciliuscule, articulo primo apicem capitis 2quante, articulo secundo tertio paullo longiore et quarto nonnihil breviore. Thorax ante medium valde declivis, posterius ampliatus et retrorsum productus, angu- lis lateralibus in cornu depressum extrorsum productis, marginibus lateralibus anticis rectis, anteriora versus obtusis, nec explanatis, marginibus lateralibus posticis sinuatis. Scutellum subequilaterum, parte apicali pone frena sita lata, subequilatera, leviter concava. Corium margine apicali recto, versus angulum apicalem exteriorem rotundato. Ale hamo instructe. Prosternum suleatum, marginibus suleci nonnihil ampliatis. Me- sosternum carina altiuscula, inter coxas anticas prominula, instructum. Metasternum elevatum, antice in processum, sensim compresso-angustatum, antrorsum sensim altitu- dine crescentem, apice rotundato-truncatum, inter coxas anticas abbreviatum, produ- ctum, basi obtusissime smuatum. Anguli apicales segmentorum abdominis acuti, pro- minuli. Pedes breves, validiusculi, femoribus apice subtus bispinosis; tibiis superne sulcatis. Tessaratomewe affine genus, capite acutiore, perpendiculari, oculis majoribus, ocellis ad oculos magis appropinquatis, thoracis angulis lateralibus cornutis, marginibus late- ralibus anticis haud explanatis, parteque apicali scutelli latiore differt. 1. EB. taurus Westw. Tesseratoma taurus WEstw. in HorPzr, Cat. of Hem. I. p. 27. (1837). Tessaratoma? cornuta DaALL., List of Hem. I. p. 342. 5. (1851). Patria: Malacca, Ligor. (Mus. Holm.) TESSARATOMA Sz7. FARG. et SERV. Tessaratoma ST. FARG. et SErv., Enc. méth. X. p. 590. (1825); Står, Hem. afr. JEp- 22 etr 220 (SG Tesseratoma LATR., Régn. an. V. p. 195. (1829); Burm., Handb. II. 1. p. 350. (1835). a. Femoribus apice subtus bispinosis. b. Seqgmento anali maris apice truncato, angulis apicalibus rotundautis. 1. T. longicornis DonrnN. Tessaratoma longicormis DoHrRn, Ent. Zeit. XXIV. p. 349. 5. (1863). Patria: Insnale Philippine. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 67 In exemplo Musei Holmiensis alx sunt maximam ad partem subviolaceo-fuscae, tantum basin versus ful- vescentes. Anguli antici thoracis obtusi, nec in dentem prominuli. 2. T. nigripes Dar. Tessaratoma nigripes DALL., List of Hem. I. p. 341. 3. (1851). Patria ignota. 3. T. malaya STtåL. Ochracea; antennis, margine imo capitis, rostro, parte saltem dimidia apicali partis scutelli pone frena site, pectoris maculis ad coxas maculaque magna transversa laterali, nec non pedibus nigris vel fusco-piceis; dorso abdominis subsanguineo; alls fulvescentibus. £. Long. 35, Lat. 19 mill. Patria: Malacca, Ligor. (Mus. Holm.) Quoad staturam et magnitudinem heaec species 7T. javanicam multo superat, differt preesertim processu metasterni antrorsum sensim altiore, antice libere prominulo, nec in sterno quiescente, parte thoracis laterali explanata valde et sensim rotundata, tota subreflexa. Valvulx anales femine uti in IT. javanica. Mas mihi ignotus. 4. T. javanica THUNB. Cimex javanmicus "THUNB., Nov. ins. spec. II. p. 45. (1783); GMEL., Syst. nat. I. 4. js ADS DIA (NUTS ”Tesseratoma proxima WEstw. in Horr, Cat. of Hem. I p. 27. (1837). Tesseratoma javana Burm., Handb. II. 1. p. 350. 1. (1835). Tesseratoma papillosa BLAncH., Hist. des ins. p. 142. 1. Hem. pl. 6. fig. 2. (1840). Tesseratoma javanica A. et S., Hist. des Hém. p. 16. 1. (1843); Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 25. 1. (1868). Tessaratoma angularis DoHrs, Ent. Zeit. XXIV. p. 349. 6. (1863). SmOLK, runs eötros ket (larva) Nos 2: Patria: Java, Malacca. (Mus. Holm.); Borneo, Sumatra, Timor. 5. T. conspersa STÅL. Tesseratoma conspersa STAL, Trams. ent. soc. Sér. 3. I. p. 595. 1. (1863). Patria: Celebes. (Mus. Holm.) An varietas T. javanice? punctura fortiore thoracis et scutelli nec non parte laterali ampliata thoracis fortiuscule subrugoso-punctata divergit. bb. Segmento anali maris apice smnuato, angulis apicalibus acutis. 6. T. papillosa Drury. Cimex papillosus Drury, Il. nat. hist. I. p. 96. tab. 43. fig. 2. (1770); WoLFrF, Je, (Cms je LA (SOON Cimex chinensis THUNB., Nov. ins. spec. II. p. 45. tab. 2. fig. 59. (1783). Cimex sinensis GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2158. 333. (1788). Tessaratoma Sonneratii ST. FARG. et SErRVv., Ene. méth. X. p. 590. 2. (1825). Tessaratoma papillosa Hann, Wanz. Ins. II. p. 123. fig. 204. (1834). 68 CFISMVAT, Tesseratoma Sonneruwtii GUEÉR., Icon. Ins. pl. 55. fig. 4. (1838). Tesseratoma Sonnerati BrLAncH., Hist. des ins. p. 142. 2. (1840). Tesseratoma papillosa A. et S., Hist. des Hém. p. 16. 2. (1843). Tessaratoma chinensis DALL., List of Hem. I. p. 340. 1. (1851). Larva. Tesseratoma ossa cruenta GRAY im GRIFF., An. kingd. XV. p. 239. pl. 93. fig. 1. (1832). Patria: China. (Mus. Holm.) Valvula anales laterales femina apice distinctius et quam in 7. javanica minus oblique sinuate, angulo apicali interiore acuto, dentiformi. aa. Femoribus inermibus. 7. T. Afzelii STAL. Edessa papillosa FABR., Syst. Rhyng. p. 150. 19. (1803). excl. syn. Tesseratoma papillosa Burm., Handb. II. 1. p. 350. 2. (1835). Tesseratoma Afzelui Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 233; et 1. ce. 1856. p. 63. Tessaratoma Afzelui STAL, Hem. afr. I. p. 229. 1. (1864). Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm.) SIPHNUS STÅL. Trans. ent. Soc. Sér. 3. I. p. 597. (1863); Hem. afr. I. p. 225. (1864). 1. 8. Aleides STtåL. Siphnus Aleides Står, Trans. ent. Soc. Sér. 3. I. p. 597. 1. (1863). Patria: Cambodja. (Mus. Holm.) 2. S. Hector STAL. Siphnus Hector STAL, Trans. ent. Soc. Sér. 3. I. p. 597. 2. (1863). Patria: Malacca, Ligor. (Mus. Holm.) Dorsum abdominis in speciebus ambabus obscure testaceum, disco maximo interminato subviolaceo-eneo HYPENCHA A. et S. A. et S., Hist. des Hém. p. 166. (1843); Står, Hem. afr. I. p. 225. (1864). a. Femoribus posterioribus apice subtus bispinosis, spina exteriore femorum interme- diorum minore. 1. IH. apicalis St. FARG. et SERV. Tessaratomu apicalis ST. FARG. et SrErv., Enc. méth. X. p. 591. 3. (1825). Tesseratoma apicalis Burm., Handb. II 1. p. 351. 3. (1835); Vorr., Faun. ind neerl. III. p- 26. 2. (1868). Hypencha apicalis A. et S., Hist. des Hém. p. 166. 1. (1843). Tessaratoma picea DaALrL.. List of Hem. 1. p. 341. 4. (1851). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 69 Hypencha Reriki ELLESR., Natuurk. Tijdschr. Ned. Ind. XXIV. p. 160. fig. 30. (1862). Patria: Java, Sumatra, Borneo. 2. I. Inetuosa Står. Hypencha luctuosa STAL, Trans. ent. Soc. Sér. 3. I. p. 596. 1. (1863). Patria: Birma. aa. HFemoribus anticis nermibus, wntermediis apice intus spinula, posticis spimis dua- bus armatis. 3. IH. ophthalmica Står. Hypencha ophthalmica STAL, Trans. ent. Soc. Sér. 3. I. p. 596. 2. (1863). Patria: Malacca, Ligor. (Mus. Holm.) PYGOPLATYS Dar. DaALL., List of Hem. I. p. 338. (1851); Står, Hem. afr. I. p. 225. (1864). 1. P. validus Darzr. Pygoplatys validus DaArr., List of Hem. I. p. 339. 1. pl. 11. fig. 1. (1851). Patria ignota. 2. P. acutus DaArr. Pygoplatys acutus DaALL., List of Hem. I. p. 340. 2. (1851). Pygoplatys roseus Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 24. not. (1868). Patria: Malacca. (Mus. Holm.) 2 3. P, zonatus STÅL. Pygoplatys zonatus STAL, Trans. ent. Soc. Sér. 3. I. p. 595. 1. (1863). Patria: Borneo. 4, P. minax Von. Pygoplatys minaz Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III p. 23. 2. pl 3. fig. 3. (1868). Patria: Borneo. 5. P, Ralandii ELLENR. Mucanum Ralandii Erresr., Natuurk. Tijdschr. Nederl. Ind. XXIV. p. 159. pl 5. fig. 29. (1862). Pygoplatys Ralandii Vorr., Faun. ent. ind. néerl. IIL p. 24. 3. (1868). Patria: Sumatra. 6. P. subrugosus VorL. Pygoplatys subrugosus Vorr., Faun. ent. ind. néerl. HERp I PRSEpl sng (1868). Patria: Ambon, Buru. (05 SIA 7. P. Thoreyi Domrn. Pygoplatys? Thoreyi DoHrs, Ent. Zeit. XXIV. p. 350. 7. (1863). Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) AMISSUS STÅL. INRns, GR SORG Dö 3 Ib ja NYA (UNG) 1. ÅA, Atlas STAL. Amissus Atlas STAL, Trans. ent. Soc. Sér. 3. I. p. 596. 1. (1863). Patria: Singapor. 1(4). 23). 302). 4(1). 5(10). 6(7). 7(6). 8(9). 98). 10(5). 11(16). 12(13). 13(12). Div. Eusthenina STAL. Conspectus generum. Femoribus posticis marium valde incrassatis, subtus basin versus spina valida armatis; articulo quarto antennarum articulo secundo longiore. Metasterno valde elevato, antice posticeque nonnihil producto. — Eusthe- nes LaP. Metasterno haud elevato. — Eurostus DaALL. Femoribus posticis marium nec nisi leviter incrassatis, nec basin versus subtus spina armatis. Metasterno elevato, tumido. Segmento secundo ventris medio elevato et basin metasterni tangente; ruga longitudinali mesosterni anterius depresso et sulcato, posterius latiore et ele- vato; angulis apicalibus segmenti sexti abdominis apud mares obtustiusculis vel subrotundatis, apud feminas acutis. — Mattiphus A. et S. Segmento secundo ventris basin metasterni haud tangente. Segmento primo ventris medio valde elevato, tuberculato et basin metasterni tangente; jugis apice extus rotundatis; angulis apicalibus segmenti sexti ab- dominis apud marem (femina mihi ignota) acutis. — Asiarcha STÅL. Segmentis basalibus ventris medio haud elevatis, segmento primo medio seg- mento secundo multo humiliore; jugis hiscentibus, sensim acuminatis; meta- sterno antice posticeque sensim compresso-angustato, disco impresso; ruga mesosterni percurrente, haud suleata, posterius vix altiore; angulis apicalibus segmenti sexti ventris apud feminam obtusis, haud rotundatis, nec prominulis. — Eurypleura A. et S. Metasterno haud elevato, interdum leviter convexo; ruga mesosterni sulco per- currente instructa. Capite angustiusculo vel minus lato, marginibus lateralibus rectis vel levissime sinuatis Tibis posticis curvatis, femoribus brevioribus; femoribus posticis leviter in- crassatis. — Carpona Domrn. Tibiis posticis rectis; femoribus posticis haud incrassatis. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. tål 14(15). Abdomine retrorsum sensim angustato, angulis apicalibus segmenti sexti sub- rectis vel acutiusculis. — Pycanum A. et S. 15(14). Abdomine retrorsum sensim ampliato, angulis apicalibus segmenti sexti acutis- simis, retrorsum et extrorsum longissime productis. — Oxylobus STÅL. 16(11). Capite lato, parte anteoculari transversa, marginibus lateralibus profunde sinu- atis; tibiis posticis femoribus cum coxis longitudine subequalibus. 17(18). Abdomine longe pone medium latissimo, ibidem utrimque angulum formante, segmento quarto omnium latissimo. — Dalcantha ÅA. et S. 18(17). Abdomine medio latissimo, lateribus rotundatis. — Candace STAL. EUSTHENES Lar. LaPr., Ess. p. 64. (1832); A. et S., Hist. des Hém. p. 167. (1843); Står, Hem. aln. JL jös JB (UB a. Åntenmarum articulo quarto toto nigro; femoribus anticis subtus prope apicem in- ermibus vel wtirimque spinula parva armatis; femoribus intermedis subtus prope apicem utrimque spina distincta mediocri armatis; ruga mesostermi postice magis elevata; meta- sterno anterius angustato, haud tamen compresso, basin rugcwe mesostermi tangente; segmento secundo ventris medio valde elevato, basin metastermi tangente. b. Pedibus mygro-piceis vel nigris, tarsis castaneis; apice scutelli concolore vel in ob- scwre castaneum vergente; alis fuscescentibus, scepe leviter violaceo-tinctis. 1. E. cupreus WEsTtw. Tesseratoma cuprea WEstw. in Horpz, Cat. of Hem. I. p. 27. (1837). Pusthenes cupreus DaALrL., List of Hem. I. p. 342. 1. (1851). Patria: India orientalis. (Mus. Holm.); Nepalia. Tibia posticex recte. 2. HE. robustus ST. FARG. et SERv. Tessaratoma robusta ST. FARG. et SErv., Enc. méth. X. p. 591. 4. (1825). Oncomeris robustus BEAncH., Hist. des ins. p. 142. 3. (1840). Eusthenes robustus A. et S., Hist. des Hém. p. 167. 1. (1843); Darr., List of Hem. I. 342. 2. (1851); Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 27. 1. (1868). Eusthenes Elephas Domrn, Ent. Zeit. XXIV. p. 351. 8. (1863). Patria: India orientalis. (Mus. Holm.); Java. 3. HB. sentellaris H. S. Tesseratoma scutellaris H. S., Wanz. Ins. IV. p. 81. fig. 410. (1839). Eusthenes scutellaris Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 28. 2. pl. 3. fig. 6. (1868). Pusthenes minor Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 29. 3. (1868). Patria: India orientalis. (Mus. Holm.); Java, Sumatra. A precedente vix differt. 72 CISA, bb. AÅpice scutelli, pedibus et magna parte articuli prima antenmarum castaneis; fe- moribus posticis interdum fusco-castaneis; alis sordide flavo-testaceris vel fulvescentibus. 4. E. Polyphemus STÅL. HFusthenes Polyphemus STAL, Trans. ent. Soc. Sér. 3. L p. 598. 2. (1863). Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) Apud feminam metasternum est postice multo latius gquam apud marem. Tibize posticae maris levis- sime curvatee. aa. Antennarum articulo quarto basi flavo-testaceo; alis dorsoque abdominis nigro- violaceis; femoribus anticis subtus prope apicem win latere anteriore spina validiuscula ar- matis, in latere posteriore inermibus vel spinula minutissima preoeditis; femoribus interme- dus prope apicem utrimque spina sat magna armatis; metasterno amtice posticeque sensim compresso-angustato; segmento secundo ventris medio haud elevato, seqgmento primo haud altiore; angulis apicalibus segmentorum abdominms multo minus prominulis quam in divi- sione a. 5. BH. sevus STÅL. KHusthenes sevus STAL, Trans. ent. Soc. Sér. 3. I. p. 597. 1. (1863). Patria: India orientalis. (Mus. Holm.); China. EUROSTUS Dar. Darzr., List of Hem. I. p. 342. (1851); Står, Hem. afr. I. p. 225. (1864): 1. E. validus Darr. Hurostus validus DaArrL., List of Hem. I. p. 343. 1. pl. 11. fig. 2. (1851). Patria: China. 2. E. grossipes Dar. Eurostus grossipes Darr., List of Hem. I. p. 343. 2. (1851). Patria: India orientalis. (Mus. Holm.); Assam. IMAN DIR FIUSEARSIeGO SE A. et S., Hist. des Hem. p. 168. (1843); Står, Hem. afr. I. p. 225. (1864). 1. M. laticollis WEsTtw. Husthenes laticollis Wrstw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 27. (1837). Mattiphus Carrenoi A. et S., Hist. des Hém. p. 168. 1. (1843). Mattiphus laticollis DALrL., List of Hem. I. p. 344. 2. (1851). Patria: Malacca. (Mus. Holm.) 2. M. aurifer STAL. Supra viridi-eneus, subferrugineo-pellucens, subtus cum dorso abdominis, rostro pedibusque flavo-testaceus, pectore ventreque presertim latera versus aureo-nitidis; ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 13 antennis parteque dimidia postica segmentorum connexivi nigris, illarum articulo primo ultra medium, apice articuli tertil et basi quarti flavo-testaceis; membrana alisque ful- vescentibus. >. £?. Long. 30, Lat. 15 mill. Patria: Insul&e Pbilippine. (Mus. Holm.) Statura fera Pycami rubentis, sed latior. Ovatus. Caput sensim subrotundato-angustatum, fortiter stri- gosum, jugis apice imo hiscentibus, apice rotundatis. Antenn articulo quarto tertio vix longiore. Thorax re- mote, latera versus paulloj densius punctulatus, transversim subrugosus, anterius viridi-aureus, marginibus late- ralibus anticis sensim leviter rotundatis, late subdepressis, ante medium subreflexis, angulis lateralibus rotundatis, vix prominulis. Scutellum transversim subrugosum, impunctatum, apice testaceum, lateribus viridi-aureis. He- melytra dense punctulata. Segmenta connexivi pone medium remote punctulata. Subtus nitidior, pectore irre- gulariter subrugoso; ventre disco strigoso, lateribus subtiliter punctulatis. 3. M oblongus DALL. Mattiphus oblongus DaALrL., List of Hem. I. p. 344. 1. (1851). Patria: India orientalis borealis. 4, MM reflexus Dar. Mattiphus reflexus DALL., List of Hem. I. p. 344. 3. (1851). Patria: Insul&e Philippine. 5. M cruginosus STAL. Mattiphus ceruginosus STÅL, Trans. ent. Soc. Ser. 3. I pPr60082 (MSK) Patria: Ceylon. ASTARCHA StrtåAL. Corpus ovale. Caput breviusculum, inter oculos que longum ac latum, jugis contiguis, apice rotundatis, marginibus lateralibus rectis. Ocelli ab oculis quam inter se vix duplo longius remoti. Rostrum coxas intermedias attingens. Antenne articulo secundo tertio longiore, quarto —?. Thorax lateribus dilatatis. Abdomen retrorsum sensim leviter angustatum, angulis apicalibus segmentorum acutis, paullo prominulis, angulis segmenti sexti retrorsum admodum prominulis, apud marem acutis. Proster- num sulcatum. Mesosternum ruga longitudinali sulcata instructum. Metasternum ele- vatum, antice posticeque angustatum, basi mesosterni altius. Segmentum primum ven- tris medio in tuberculum elevatum, basin metasterni tangens. Pedes mediocres, fe- moribus subtus biseriatim minutissime denticulatis, posticis prope apicem intus spina majuscula armatis. Tibie postice subrecte, femoribus longitudine 2equales. Mattipho affine genus, capite breviore, obtusiore, structura sternorum, angulis segmenti ultimi abdominis apud marem acutis, productis, segmentoque primo ventris medio elevato divergens. 1. Å. nigridorsis STAL. Mattiphus nigridorsis STAL, Trans. ent. Soc. Sér. 3. I. p. 600. 1. (1863). Patria: Imdia orientalis. (Mus. Holm.); Punjab. K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. 10 T4 CISKNANE EURYPLEURA A. et S. Hist. des Hém. p. 169. 130. (1843). 1. E. bicornis St. FARG. et SERV. Tessuratoma bicornis ST. FARG. et Srrv., Enc. méth. X. p. 592. 7. (1825). Eurypleura bicormis A. et S., Hist. des Hém. p. 170. 1. (1843); Darr., List. of Hem. I. p. 345. 1. (1851); Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 34. 1. (1868). Patria: Java. CARPONA DoHtRrNn. Carpona DoHrEn, Ent. Zeit. XXIV. p. 351. (1863). Virbius STAL, Hem. afr. I. p. 225. (1864). a. Hemoribus anticis subtus prope apicem in latere posteriore spinmwla parva armatis. 1. €. imperialis DoHEn. Pycanum? imperiale DoHRN, Ent. Zeit. XXIV. p. 352. 10. (1863). Patria: Insul& Philippine. (Mus. Holm.) a. Femoribus anticis subtus utrimque prope apicem spina majuscula armatis. 2. & angulata STAL. Pycanum angulatum STÅL, Trans. ent. Soc. Ser. 3. IL. p. 601. 2. (1863). Pycanum smaragdiferum Wark., Cat. Hem. Het. IIL p. 472. 13. (1868). Patria: Siam. (Mus. Holm.) 3. OO. funesta DOHRN. Carpona funesta DoHrRnN, Ent. Zeit. XXIV. p. 351. 9. (1863). Patria: Cambodja. C. angulate simillima et vix specifice diversa, distimguitur thorace magis opaco, parte dilatata subtilius et densius rugulosa, pectore multo subtilius et densius ruguloso, ventre densius et subtilius punctulato, thoracis angulis apicalibus, qui ad oculos in dentem sunt prominuli, apice ochraceis, margine antico partis lateralis dila- tatae thoracis recto, ad angulos anticos tantum, nec totis sensim sinuatis, jugis apicem versus minus angustatis, ibidem extus magis rotundatis. 4. &€. amplicollis STAL. Pycanum amplicolle STAL, Trans. ent. Soc. Sér. 3. I. p. 600. 1. (1863). Patria: India orientalis borealis. 5. O. Amyoti Vor. Pycanum. Amyoti Vorr., Tijdsehr. voor Entom. Ser, 2. Ip. 219: pl. 11. fig. 7. (303 Hem ne nga NINI BF Nb a nes UNS) Patria: India orientalis?; Sumatra? ENUMERATIO HEMIPTERORUM. T5 A precedente vix diversa. Anguli partis lateralis dilatata thoracis multo magis antrorsum producti guam in C. angulata, secundum figuras duas VOLLENHOVENII inter se sat dissimiles. PYCANUM AA. et S. A. et S., Hist. des Hém. p. 171. (1843); StAL, Hem. afr. I. p. 225. (1864). 1. P. rubens FABR. Cimez rubens FABR., Ent. syst. IV. p. 107. 104. (1794). Cimex amethystinus WEBER, Obs. ent. p. 115. 1. (1801). Edessa amethystina FABR., Syst. Rhyng. p. 150. 20. (1803). Edessa rubens FABR., Syst. Rhyng. p. 151. 22. (1803). Tessaratoma alternata ST. FARG. et SErv., Enc. méth. X. p. 591. 5. (1825). Aspongopus amethystinus Burm., Handb. II. 1. p. 351. 2. (1835), H. S., Wanz. Ins. IV. p. 86. fig. 417. (1839); BrAncr., Hist. des ins. p. 143. 1. (1840). Pycanum amethystinum A. et S., Hist. des Hém. p. 172. 1. (1843); Darr., List Oc lien. IK ja Be I (IK Dinidor amethystinus H. S., Wanz. Ins. VII p. 76. (1844). Pycanum rubens Vorr., Faun. ind. néerl. III p. 32. 1. (1868); Står, Hem. Fabr. I Da 0 I (NSGÖN SMOKE, TUNA NOR ZI SZ. Patria: Java. (Mus. Holm.); Sumatra, Banca. 2. P. pretiosum STAL. Pycanum pretiosum Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 234. 2; et 1. c. 1856. p. (4 2. job MS Av Me Patria: Pulo Penang. (Mus. Holm.) 3. P. ponderosum STÅL. Pycanum ponderosum Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 234. 1; et 1. c. 1856. js 62 IL jak I ä He Dalcantha Sanceti Fargavi Vornr., Tijdschr. voor Ent. Ser. 2. I. p. 218. 2. pl 11. fig. 6. (1866). Patria: Assam. (Mus. Holm.) 4. P. jaspideum H. S. Pycanum jaspideum H. S., Wanz. Ins. IX. p. 308. fig. 1009. (1853). Patria: Assam. Colore pedum et pictura antennarum hc species magis ad Mattiphum quam ad Pycamun. appropinquat, sed femoribus, secundum figuram SCHAFFERI, spinosis gaudet. OXYLOBUS SrTäL. Corpus ovatum. Caput parvum, ante oculos sensim subsinuato-angustatum, jugis contiguis, apice rotundatis. Ocelli ab oculis quam inter se duplo longius remoti. Rostrum 76 GHESMNAT, medium mesosterni attingens. Antenne quadriarticulate, articulo quarto secundo lon- oiore: Thorax lateribus dilatatis. Prosternum longitrorsum sulcatum. Mesosternum ruga percurrente depressa, per totam longitudinem sulcata, instructum. Metasternum haud elevatum. Abdomen retrorsum sensim ampliatum, angulis segmentorum acutis, levissime prominulis, segmento sexto latissimo, angulis apicalibus acutis, longe produ- ctis; segmentis basalibus ventris medio haud elevatis. Pedes mediocres, tibiis rectis, postieis femoribus longitudine subeequalibus. Pycano affine genus, forma singular: abdominis diversum. 1. 0. nigro-marginatus STAL. Pycanum mygro-marginatum STAL, Trans. ent. Soc. Ser. 3. I. p. 601. 3. (1863). ID)öleek nine SrEea NORR, InNCSeNR VOOR Nat SER AL I ja 20 ja. I NA tr (1866). Patria: Malacca. (Mus. Holm.) Femora intermedia et postica subtus prope apicem in latere posteriore spina distincta armata. 2. 0. Westwoodii Vorr. Dalcantha Westwodui Vorr., Tijdschr. voor Ent. Ser. 2. L p. 217. 1. pl Il fig: 2. (LIGG) Ian hack nes WIN Hö ja 2 NA de UK Fatria: Sumatra. | DALCANTHA A. et S. ANNTeti S., Hist, dest Hem. p. tz705 (1843)5 SmAT, Hem. Habroö ps2257 (Ts): 1. D. dilatata A. et S. Dalcantha dilatata AA. et S., Hist. des Hém. p. 171. 1. (1843); DäaArr., List of Elems EIps SAST (LST). Patria: India orientalis, Silhet. 2. ID. Ställi Vor. Dalcantha Stål Morr., Tijdsehr. voor Ent. Ser. 2. I. p- 220. 4. pl Il fig. 8. (1866). Dalcantha regia Warz., Cat. Hem. Het. III. p. 474. 3. (1868). Patria: Silhet. (Mus. Holm.) 3. ID. inermipes STAL. Dalcantha inermipes STAL, Trans. ent. Soc. Ser. 3. I. p. 599. 1. (1863). Patria: Punjab. JANDACE Står. Corpus ovatum. Caput subtransversum, breve, ante oculos substylatos subito profunde sinuatum, jugis anterius contiguis, apice obtusis. Ocelli inter se quam ab ENUMERATIO HEMIPTERORUM. Wi oculis paullo longius remoti. Rostrum fere ad coxas intermedias extensum. Thorax dilatatus, marginibus lateralibus ad angulos apicales acute prominulos sinuatis. Margo costalis hemelytrorum prope basin distinete obtuse angulatus. Prosternum impressum. Mesosternum ruga lata, sulcata, instructum. Metasternum haud elevatum, anterius bi- suleum. Abdomen ante medium latissimum, utrimque rotundatum, pone medium an- gustatum, segmentorum angulis apicalibus subrectis, sensim sublobato-prominulis; basi ventris medio leviter elevata. Pedes mediocres; tibiis posticis femoribus paullo longi- oribus. Dalcanthe proximum genus. 1. C. platygastra WEstw. Pentatoma platygaster Westw. in Horze, Cat. of Hem. I. p. 43. (1837). Dalcantha platygastra STAL, Hem. afr. I. 230. 1. (1864). Patria: Guinea. (Mus. Holm.); Sierra Leona. Div. Prionogastrina STAL. PRIONOGASTER Står. (fv. Vet Ak. Hörh. 1853. p. 224; Hem. afr. I. p. 225 et 231. (1864). 1. P. serratus GERM. Amaurus serratus GERM. in SILB., Rev. ent. V. p. 158. 81. (1837); H. S.; Wanz. las, WILL jo dö. mer fe (ISA Prionogaster Westwoodi Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1853. p. 224. 1. Prionogaster serratus STÅL, Hem. afr. I. p. 231. 1. (1864). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) Div. Cyclogastrina STÅL. CYCLOGASTER WeEsTw. - WisnmyWo Irans CK OC ID. 206 (IIS) OMAR Sn ir IL ja VAN Gö AD (INNAN Natalicola SPIn., Gen. dins. Artroid. p. 110. (1852). Gomielytrum Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1853. p. 223. 1. €. pallidus Westw. Cyclogaster pallidus WeEstw., Trans. ent. Soc. IL p. 20: pl. 2. fig. 6. (1837); DaALL., List of Hem. I. p. 346. 1. (1851); Står, Hem. afr. IL. 233. 1. (1864). Natalicola Delegorguei SPeis., Gen. dins. artroid. p. 110. (1852). Gomielytrum circuliventre Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1853. p. 223. 1. Patria: Caffraria. (Mus. Holm.); Gambia, Gabon. 78 GENSENATEN HAPLOSTERNA Står. Aplosterna WeEestw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 26. (1837). Encosternum SPIN., Gen. dins. artroid. p. 107. (1852). Lamus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1853. p. 222. Haplosterna STAL, Hem. afr. I. p. 232. (1864). 1. HM virescens WEsTtw. Aplosterna virescens WEstw. in Horr, Cat. of Hem. LI p. 27. (1837); Darr., List Or lien, Ib ja BAS Le (ISSN Patria: Gambia. 2. IH. Delegorguei SrPin. Encosternum Delegorguei SPIN., Gen. dins. artroid. p. 109. (1852). Lamus Dallasi Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1853. p. 222. 1. Haplosterna Delegorguei STAL, Hem. afr. I. p. 232. 1. (1864). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. KÖ ENUMERATIO DINIDORINORUM. Fam. Cimicina STtåL. Subf. Dinidorina STAL. DINIDOR LaArTR. +) Dinidor LATR., Regn. an. V. p. 195. (1829). Dictyocoris Mayr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XIV. p. 913. (1864). Cyclopelta Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 532. 1. D. maetans FABR. Cimex mactans FABR., Ent. syst. Suppl. p. 534. 136—7. (1798). Edessa mactans FABR., Syst. Rhyng. p. 153. 33. (1803). Dinidor mactabilis PertY, Del. an. p. 168. (D. mutabilis) tab. 33. fig. 12. (1830). Aspongopus mactans Burm., Handb. II 1. p. 351. 3. (1835); H. S., Wanz. Ins. III. p. 65. fig. 278. (1835); BrAncH., Hist. des ins. p. 143. 2. (1840). Dinmidor mactans H. S., Wanz. Ins. VII p. 76. (1844). Cyclopelta mactans DarrL., List of Hem. I. p. 347. 5. (1851). Sör, Fun. De. YA Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 2. 0. rufo-ceinetus STÅL. D. mactanti simillimus et maxime affinis, differt tantum jugis apice contiguis; apice haud reflexis, marginibus lateralibus anticis thoracis distincetius reflexis, heme- lytris nonnihil longioribus, apicem abdominis superantibus, thorace vitta rubra desti- tuto, antice macula rubra parva tantum notato. £. Long. 20, Lat. 10 mill. Patria: Bogota Nov&e Granade. (Mus. Holm.) 3. D. saueius STAL. Precedentibus duabus affinis, minor; differt a D. mactante jugis apice contiguis, haud reflexis, antennis brevioribus, marginibus lateralibus anticis thoracis vix reflexis, parte apicali scutelli late rufo-limbato, acetabulis rufo-maculatis angulisque apicalibus segmentorum abdominis paullo magis et acutius prominulis; membrana in ochraceum vergente. S. Long. 15, Lat. 9 mill. Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) ') Tibize postice feminarum Cyclopelte et Dinidoris simplices, vel apud Cyclopeltam subtus subdilatatee. 380 GRÄSET 4. DD. impictieollis StAL. Precedentibus, presertim D. sauwcio maxime affinis et cum hoc quoad staturam ad Dinidorem obscurum appropinquans, thorace impicto divergens. &. Long. 17, Lat. 10 mill. Patria: Bogota Nova& Granade. (Mus. Holm.) Longitudine antennarum, forma capitis et thoracis, pictura apicis scutelli, angulisque apicalibus segmen- torum abdominis acutiuscule prominulis heec species cum D. saucio congruit. CYCLOPELTA A et S.. Cyclopelta A. et S., Hist. des Hém. p. 172. (1843). Dimdor STAL, Hem. afr. I. p. 211: (1864); Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 522. 1. & obscura ST. FARG. et SERV. Tessarutoma obscura ST. FARG. et SERV., Enc. méth. X. p. 592. 6. (1825). Aspongopus alternans WEstw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 26. (1837). Aspongopus depressicornis H. S., Wanz. Ins. IV. p. 85. fig. 418. (1839). Cyclopelta obscura A. et S., Hist. des Hém. p. 173. 1. (1843); DarrL., List of Hem. Ip. 3405 a (T85INE Vorryfbaun sent. mds ncerkö Rp: Sr (I868) Dinidor depressicornis H. S., Wanz. Ins. VIL p. 76. (1844). Patria: Java, Manilla. (Mus. Holm.); Sumatra, Borneo, Celebes, Flores. Variat nunc nigricans, nunc obscure ferruginea, subtus pallidior, interdum ferrugineo-flavescens, conne- xivo limboque ventris maculis ferrugineis vel flavo-ferrugineis notatis, macula basali scutelli distincta. 2. €. tartarea STAL. Cyclopelta tartarea StAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 234. 1; 1. c. 1856. p. 64. 1. Patria: Himalaya, Bombay, Ceylon. (Mus. Holm.) A precedente vix differt, membrana fusco-ochracea excepta tota nigricans vel subcupreo-nigricans, scu- tello limboque abdominis impictis, illo raro basi macula parva et obsoleta ferruginea notato. 3. CC trimaculata Vorr. Cyclopelta trimacuwlata Vorr., Faun. ent. ind. néerl. III. p. 37. pl. 4. fig. 4. (1868). Patria: Borneo, Malacca. A precedentibus vix diversa. 4. 0. funebris FABR. Cimex funebris FABR., Syst. ent. p. 713. 81. (1775); Gorzr, Ent. Beytr. II. p. 247. 17. (1778); FABR., Spec. ins. II. p. 356. 113. (1781); Mant. ins. IL. p. 294. 148. (1787); GMET., Syst. nat. I. 4. p. 2151 302. (ISS): HABR: Hntisysta IG po il6 ADIA Syst biyass p. LS8I(T803): Cyclopelta funebris DALL., List of Hem. I. jo. Halo No (NBSNY Dinidor funebris Står, Hem. afr. I. p. 212. 1. (1864). Patria: Guinea. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 81 5. CO. tristis STtAL. ”Dinidor tristis Står, Hem. afr. I. p. 212. 2. (1864). Patria: Calabar Guinee. ASPONGOPUS Lar. LaAr., Ess. p. 58. (1832); Står, Hem. afr. I. p. 212. (1864); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 522. Spongopodium SPIN., Ess. Hém. p. 305. (1837). Amacosia SPISN., Gen. dins. artr. p. 118. (1852). Peltagopus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIIL p. 936. (1861). Subg. COLPOPROCTUS STÅL. Caput transversum, ante oculos distinete stylatos profunde sinuatum. Femora anteriora apicem versus distincte spinosa. Segmentum anale marium apice distincte sinuatum. 1. AA. (Colpoproctus) limbatus SIGN. Aspongopus limbatus SiGN., Rev. et Mag. Zool. 1851. p. 445. 10. pl. 12. fig. 4; STÅL, Hem. afr. I. p. 215. 6. (1864). Patria: Calabar, Gabon. (Mus. Holm.) 2. AA. (Colpoproctus) femoralis STAL. Aspongopus femoralis STAL, Hem. afr. I. p. 215. 7. (1864). Patria: Guinea, Grand Bassam. 3. 4. (Colpoproctus) pullus STAL. Aspongopus pullus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1853. p. 223. 4; Hem. afr. I. p. 215. 8. (1864). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) Subg. ASPONGOPUS LAP. Caput subequilaterum vel vix transversum, marginibus lateralibus rectis vel le- viter sinuatis, oculis haud stylatis. Segmentum anale maris apice integrum, rotunda- tum, raro medio sinu obsoleto instructum. a. Margine apicali cor subrecto vel sensim subrotundato. b. Species asiatice; prosterno distincte triangulariter impresso, marginibus partis im- presse scepissime sat elevatis. c. Prosterno profunde impresso ") — Spongopodium SPIN. ') Ad hane divisionem verisimiliter referendi sunt Aspongopus nigriventris WESIW., sanguinolentus WESTW., fuscus WESiw., nepalensis WEstwW., ochreus WEstW., unicolor DALL., chinensis DALL. et marginalis DALL. 11 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. 52 CIESIKAT, 4. ÅA. (Aspongopus) brunneus THUNB. Cimexz brunneus THuNnB., Nov. ins. spec. II. p. 45. (1783); GmMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2158. 334. (1778). Patria: India orientalis. 5. AA. (Aspongopus) obscurus FABR. Cimexz obscurus FABR., Ent. syst. IV. p. 107. 106. (1794). Edessa obscura FABR., Syst. Rhyng. p. 151. 24. (1803); Worzrr, Ic. cim. p. 177. 171. fig. 171. (1811). Aspongopus obscurus Burm., Handb. II. 1. p. 352. 4. (1835); H. S., Wanz. Ins. VIL p. 80. (1844); Darr., List of Hem. I. p. 349. (1851); Vorr., Faun. ind. néerl. 000. 19. 33 I (SG) Patria: Java. (Mus. Holm.); Borneo, India orientalis. Typus generis Spongopodii SPIN. 6. 4. (Aspongopus) affinis Costa. Aspongopus affinis Costa, Anm. soc. ent. Sér. 2. V. Bull. p. XXVIL (1847). Aspongopus ochreus Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 38. 2. (1868). Patria: Java. (Mus. Holm.); Borneo. cc. Prosterno minus profunde impresso. — Aspongopus LaAP. 7. 4. (Aspongopus) cuprinus STÅL. Niger, supra obsolete, subtus distinete in cupreum vergens, dense distincteque punctulatus, subtus minute rugulosus; articulo quinto antennarum flavo-testaceo, apice nigricante; dorso abdominis fusco-coerulescente; alis violaceo-nigricantibus. >. 2. Long. 2 Iben. 12 man &S. Tibiis posticis simplicibus. 2. Tibiis posticis versus medium paullo dilatatis, intus ibidem fovea magna oblonga instructis. É Patria: Insule Philippine. (Mus. Holm.) Statura ÅA. obscuri, aliter coloratus, densius punctatus, antennis, presertim articulo quarto, latioribus, capite ante medium latiore. Articulus antennarum secundus tertio vix vel paullo longior, ambo depressi, ar- ticulus quartus depressus, distincte dilatatus. Femora subtus utrimque minutissime spinulosa. 8. 4. (Aspongopus) Janus FABR. Cimex Janus FABR., Syst. Ent. p. 714. 85. (1775); Fuvesstry, Mag. der Ent. I. p. 163. (1778); GorzzE, Ent. Beytr. II. p. 247. 20. (1778); FABR., Spec. ins. II p. 357. 8: (7815 Mant. ins. I op. 295: 1545 (TYSK)5 Mer Systunat CA NpI ISO (1788); FABrR., Ent. syst. IV. p. 107. 105. (1794); WorzF, Ic. cim. I. p. 13. fig. 13. (1800). Cimez afer Drury, IN. nat. hist. III. p. 66. pl. 46. fig. 7. (1782). Cimezx surinamensis OMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2134. 175. (1788). Edessa Janus FABR., Syst. Rhyng. p. 151. 23. (1803). Pentatoma Janus ST. FARG. et Srrv., Ene. méth. X. p. 56. 17. (1825). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 53 Åspongopus Janus LaAPr., Ess. Hém. p. 58. (1832); Burm., Handb. II. 1. p. 352. 3. (1835); A. et S., Hist. des Hém. p. 173. 1. (1843); H. S., Wanz. Ins. VII. p. 78. fig. 747. (1844); DaArr., List of Hem. I. p. 348. 1. (1851). Aspongopus vicinus WEstw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 25. (1837). SCHRÖTER, Abhandl. I. p. 338. taf. 2. fig. 4. (1776). StoLL, Pun. fig. 41. Patria: India orientalis, Assam, Tranquebar, Bombay. (Mus. Holm.) Typus generis Aspongopi LAP. bb. Species africanw; prosterno leviter vel levissime impresso. d. Articulo secundo antennarum articulo primo plus dimidio breviore. 9. 4. (Aspongopus) patruelis STAL. Cyclopelta patruelis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1853. p. 223. 1. Aspongopus patruelis STAL, Hem. afr. I. p. 213. 1. (1864). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) dd. AÄrticulo secundo antennarum articulo primo multo longiore. e. Marginibus lateralibus capitis distincte smuatis. 10. 4. (Aspongopus) castaneus SIGN. Aspongopus castaneus SiGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIII p. 937. 111. (1861); StåL, Hem. afr. I. p. 213. 2. (1864). Patria: Madagascar. 11. ÅA. (Åspongopus) remipes STÅL. Åspongopus remipes Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1858. p. 438. 1; Hem. afr. I. p. 214. 3. (1864). : Patria: Calabar Guinee. (Mus. Holm.) 12. ÅA. (Aspongopus) xanthopterus FAIRM. ÅAspongopus xanthopterus FARM. in THoms., Arch. ent. II p. 291. 546. (1858); STÅL, Hem. afr. I. p. 214. 4. (1864). Patria: Gabon. 13. ÅA. (Aspongopus) sepuleralis STAL. Åspongopus sepuleralis STAL, Hem. afr. I. p. 214. 5. (1864). Patria: Guinea, Grand Bassam. (Mus. Holm.) ee. Marginibus lateralibus capitis subrectis. f. Marginibus thoracis concoloribus. 14. ÅA. (Aspongopus) viduatus FABR. : Aspongopus viduatus STAL, Hem. afr. I. p. 216. 9. (1864). Var. ras Nisricans. 84 CHUSRANG, Pentatoma nigro-violacea P. B., Ins. p. 83. Hém. pl. 7. fig. 5. (1805). Aspongopus unicolor H. S., Wanz. Ins. IV. p. 93. fig. 433. (1839). Dinmidor unicolor H. S., Wamnz. Ins. VIL p. 76. (1844). Aspongopus mniger F1eB., Eur. Hem. p. 330. (1861). Var. b. — Superne subferrugineo-flavescens. Cimex viduatus FABR., Ent. syst. IV. p. 117. 145. (1794). Edessa viduata FABR., Syst. Rhyng. p. 153. 38. (1803). Åspongopus melanopterus H. S., Wanz. Ins. VII p. 78. fig. 746. (1844). Aspongopus viduatus DarL., List of Hem. I. p. 348. 2. (1851). Patria: Caffraria, Guinea, Senegal, Nubia, Syria, Turcia. (Mus. Holm.) ff. Marginibus lateralibus amnticis thoracis flavescentibus. — Peltagopus SIGN. 15. ÅA. (Aspongopus) flavo-marginatus SIGN. Peltagopus flavomarginatus SiGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIII. p. 936. 110. pl. 118, a do MSN Aspongopus flavo-marginatus STAL, Hem. afr. I. p. 217. 10. (1864). Patria: Madagascar. (Mus. Holm.) 16. 4. (Aspongopus) rotundatus Sicn. Aspongopus rotundatus SIGN. in MAILLARD, Notes sur File de la Réun. Ins. p. 26; SRA ny klems amn Lp. LA LI(TSGA Patria: Insula Réunion. aa. Dimidio interiore margimis apicalis corii plus minus sinuato. — Amacosia SPIN. 17. ÅA. (Aspongopus) mysticus STAL. Åspongopus mysticus STÅL, Hem. afr. I. p. 118. 12. (1864). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 18. ÅA. (ÅAspongopus) nubilus WEstTw. Aspongopus nubilus WEstw. in Horze, Cat. of Hem. p. 25. (1837); Darr., List of IS, IG DL AVR LA (INUIHINS SRA, Ben Eint do js ANN NA (ISSN ÅAspongopus erythrocerus GERM. in SILB., Rev. ent. V. p. 158. 82. (1837). Åspongopus monachus StåL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1853. p. 223. 1. Amacosia Delegorguei SPIN., Gen. dns. artroid. p. 118. (1852). Aspongopus sutor Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1853. p. 223. 2. STOLL, Pun. fig. 270. Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 19. ÅA. (Aspongopus) sartor STÅL. Aspongopus sartor Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1853. p. 223. 3; Hem. afr. I. p. 219. 14. (1864). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 85 20. ÅA. ochreus WEsTtw. Aspongopus ochreus WEstw. in Horr, Cat. of Hem. I. p. 25. (1837). Patria: Bengalia. 21. ÅA. siecifolius WEsTtw. Aspongopus siccifolius WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. I. p. 26. (1837). Cyclopelta sicceifolia DALL., List of Hem. I. p. 347. 4. (1851). Patria: India orientalis, Ceylon. 22. ÅA. nigriventris WEestw. Aspongopus mnigriventris Westw. in Hoprzr, Cat. of Hem. p. 26. (1837); Darr., List of Hem. I. p. 349. 5. (1851); VorrL., Faun. ind. néerl. III. p. 39. 4. (1868). Patria: India orientalis; Java, Borneo. 23. ÅA. sanguinolentus WEsTtw. Aspongopus sanguinolentus WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. I. p. 26. (1837); DALL., List of Hem. I. p. 350. 10. (1851). Patria: Java. 24. Å. fuscus WEsTw. ÅAspongopus fuscus WEstw. in Horze, Cat. of Hem. I. p. 26. (1837); Darr., List of Hem. I. p. 349. 8. (1851); Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 39. 3. (1868). Patria: Java. 25. ÅA. nepalensis WESTW. Aspongopus nepalensis WEstw. in Horz, Cat. of Hem. I. p. 26. (1837); DaALr., List of Hem. I. p. 349. 7. (1851). Patria: Nepalia, Silhet. 26. ÅA. unicolor DaALL. Åspongopus unicolor DALL., List of Hem. I. p. 349. 4. (1851). Patria ignota. 27. Å. chinensis DALL. Aspongopus chinensis DAuL., List of Hem. I. p. 349. 6. (1851). Patria: China, Shanghai. 28. ÅA. marginalis DALL. Aspongopus marginalis DaALL., List of Hem. I. p. 350. 9. (1851). Patria: Tenasserim. Species novem pracedentes verisimiliter in duas vel tres conjungendee. 29. ÅA. marginatus Costa. Aspongopus marginatus Costa, Ann. Soc. ent. Sér. 2. V. Bull. p. XXVII. (1847). 56 i; OM ISKOAT, Aspongopus Miilleri Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 39. 5. pl. 4. fig. 5. (1868). Patria: Java. 30. ÅA. cuprifer WEsTW. ÅAspongopus cuprifer WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. I. p. 25. (1837); Darr., List Ört lan. JL 2. HAV, Li (MIAN Patria: Africa occidentalis. 31. ÅA. dubitabilis FArrm. Aspongopus dubitabilis FArRm. in THoms., Arch. ent. II. p. 291. 547. (1858). Patria: Gabon. MEGYMENUM +) Lar. Megymenum Lar., Ess. Hém. p. 52. (1832); Boisp., Voy. de F Astrol. Ins. II. p. 632. (1835); Gvér., Voy. de la Coq. Ins. p. 171. (1838); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867, p- 522. Pseudaradus BurmM. in SinB., Rev. ent. II. p. 19. (1834). Amaurus Burm., Nov. act. Ac. Leop. Car. XVI. Suppl. p. 294. (1834). Platydius WEstw., Zool. Journ. V. p. 446. (1835). Subg. PSEUDARADUS BURM. Caput lateribus ad oculos tumidis, inermibus. Thorax antice medio in tubercu- lum elevatus. Margines laterales segmentorum abdominis posterius in lobum vel den- tem distincte producti, ante medium vel fere in medio in dentem vel lobulum parvum obtusissimum prominuli. Articuli antennarum secundus et tertius utrimque ampliati. 1. M (Pseudaradus) brevicorne FABR. Cimex brevicormis FABR., Mant. ins. II p. 294. 152. (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2152. 305. (1788). Edessa brevicornmis FABR., Syst. Rhyng. p. 154. 40. (1803). Amaurus brevicormis Burm., Handb. II. 1. p. 350. 3. (1835). Megymenum brevicorne DaLrL., List of Hem. I. p. 364. 5. (1851); Står, Hem. Fabr. IG Ds AK I (NBC) Patria: China. (Mus. Holm.) 2. M. (Pseudaradus) inerme H. S. Amourus inermis) HS. NManz. ns. Me p, o20 hab less io. Gr H.(1839): Patria: Bengalia. Subg. MEGYMENUM LAP. Caput ante oculos utrimque dente vel spina sepissime distinctissima armatum. Thorax anterius in medio haud vel levissime tumescens. Margines laterales segmento- ') Tibivxe feminarum subtus saltem ante medium ampliata, intus fovea magna parum profuuda instructae. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. ST rum abdominis posterius in lobum vel dentem distincte producti, ante medium vel in medio in dentem vel lobulum parvum obtusissimum prominuli. Articuli antennarum secundus et tertius utrimque ampliati. a. Lateribus thoracis angulosis. b. Corpore angustiore; thoracis su laterali antico majore, profundo. 3. MM (Megymenum) spinosum BURM. Amaurus spinosus Burm., Nov. act. Ac. Leop. Car. XVI p. 294. 18. pl. 41. fig. 7. (1834); Handb. II. 1. p. 350. 2. (1835). Patria: Insul&e Philippine. (Mus. Holm.) 4. M. (Megymenum) subpurpurascens WEsTw. Platydius subpurpurascens WEstTw., Zool. Journ. V. p. 446. 1. pl. 22. fig. 8. (1834). Megymenum cupreum GUuER., Voy. de la Coq. Ins. p. 172. (1838); A. et S., Hist. deskoklemi ip. 1825 250pl. 3. fon 103 (1843); DAtr., Mist of Hem. IL ps 363. 1. (1851); MoLL., Faun. md. néerl. III p. 47. 5. pl 4. fig. 8. (1868). Amaurus cupreus H. S., Wanz. Ins. V. p. 61. fig. 503. (1839). Megymenum Meratii Le Gumrov, Rev. zool. 1841. p. 261. 6. Patria: Java. (Mus. Holm.); Sumatra, Borneo, Timor, Batjan, etc. Quoad staturam ad M. brevicorne appropinquat. M. spinoso maxime affine, parte angulosa posteriore thoracis in denticulum prominula scutelloque pone sinus laterales paullo ampliato divergit. bb. Corpore latiore, breviore; thoracis angulis lateralibus in dentem haud prominulis, su laterali anteriore minore; scutello utrimque levissime sinuato, pone sinus haud ampliato. ce. Capite ante oculos dente obsoleto, parvo, obtusiusculo armato; angulis anticis tho- racis subacutis. nd 5. M. (Megymenum) affine Boisp. Megymenum affine Borsp., Voy. de F'Astrol. Ins. II. p. 633. 2. pl. 11. fig. 12. (1835); VorrL., Faun. ind. néerl. III. p. 48. 7. (1868). Megymenum crenatumEr Guirzov, Rev. zool. 1841. p. 261. 7. Patria: Nova Guinea. (Mus. Holm.) ce. Capite ante oculos dente acutissimo distinctissimo armato; angulis anticis thoracis in dentem acutum prominulis. 6. M. (Megymenum) affine MONTR. Megymenum affine Montr., Ann. Scienc. phys. et nat. Sér. 2. VIL 1. p. 101. (1855). Patria: Woodlark. (Mus. Holm.) A M. affini Borsv. vix differt. 7. M. (Megymenum) insulare WEstw. Megymenum insulare WEstw. in Horz, Cat. of Hem. I. p. 26. (1837). Patria: Australia borealis, Moreton Bay, Port Denison, Brisbane. (Mus. Holm.) 58 GENSKRANEN A precedentibus duobus tantum differt spinis anteocularibus capitis et angulorum apicalium thoracis acutioribus, angulisque, quos format pars lateralis thoracis pone sinus anticos, distinctioribus, paullo magis di- latatis. aa. Lateribus thoracis in lobum maximum oblique antrorsum extensis. 8. M (Megymenum) dentatum Boisp. Megymenum dentatum Boisp., Voy. Astrol. Ins. II. p. 632. 1. pl. 11. fig. 11. (1835); Brurré, Hist. des Ins. IX. p. 395. (1836); GuvÉr., Voy. Coq. Ins. p. 172. pl. 12. fig: 15 (1838); BraAncH. Hist. des ns, p. 141, 1. (1840); ÅA. et S., Hist. des Hem. p- 182. 1. (1843); Darr., List of Hem. I. p. 363. 3. (1851); Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 45. 1. (1868). Amaurus dentatus Burm., Handb. II. 1. p. 349. 1. (1835). Patria: Nova Guinea, Dorei. Subg. AÅNOPLOCEPHALA STÅL. Caput longiusculum, inerme. Articuli antennarum secundus et tertius dilatati quartus tertio brevior. Anguli apicales segmentorum abdominis paullo prominuli, mar- gines laterales dente vel lobulo destituti. 9. M. (Anoplocephala) semivestitum VoLrL. Megymenum semivestitum Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 46. 2. pl. 4. fig. 6. (1868). Patria: Amboina, Celebes. (Mus. Holm.); Ceram. 10. M. (Anoplocephala) quadratum Vorr. Megymenum quadratum Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 46. 3. pl. 4. fig. 7. (1868). Patria: Morotai. 11. M. (Anoplocephala) anacanthum VorL. Megymenum anacanthum NVorr., Faun. ind. néerl. III. p. 46. 4. pl 4. fig. 9. (1868). Patria: Sumatra. 12. M. (Anoplocephala) parallelum Vorr. Megymenum parallelum VWVorr., Faun. ind. néerl. III. p. 48. 6. pl. 4. fig. 10. (1868). Patria: Sumatra, Java. Subg. PISSISTES STAL. Caput mediocre, ante oculos utrimque spina armatum. Antenne graciles, arti- culis secundo et tertio simplicibus, vix compressis, tertio et quarto &xeque longis. An- vuli apicales segmentorum abdominis prominentes, margines laterales dente vel lobulo medio destituti. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 89 13. M. (Pissistes) gracilicorne DALL. Megymenum gracilicorne DAIL., List of Hem. I. p. 364. 7. (1851). Patria: China, Hongkong. (Mus. Holm.) ATELIDES Dar. DALL., Ann. nat. hist. X. p. 360. (1852); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. Pa ont DE Nn 1. ÅA. centro-lineatus DALL. Åtelides centrolineatus DALL., Ann. nat. hist. X. p. 360. (1852). Patria: Silhet. EUMENOTES WEstw. Trans. ent. Soc. IV. p. 246. (1847); Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 49. (1868). 1. BE. obscura WeEstTw. Pumenotes obscura Westw., Trans. ent. soc. IV. p. 247. pl. 18. fig. 4. (1847); VorL., Faun. ind. néerl. III. p. 49. 1. (1868). Patria: Java, Sumatra, Celebes. SÅ K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. 12 1(12). BERISKHVAN ENUMERATIO PYRRHOCORINORUM. Fam. Pyrrhocorina SrtåL. Subf. Largina STÅL. Conspectus generum. Capite subtus pone bucculas sulco vel impressione longitudinali destituto, parte anteoculari basi vel prope basin parte intraoculari angustiore vel eidem lati- tudine 2xquali; oculis sepissime valde prominulis et stylatis; femoribus anticis subtus non nisi basi leviter sulcatis. Parte basali capitis inter oculos transversim concava vel planiuscula, oculis haud altiore; oculis plus minus sursum vergentibus. Coxis anticis spina armatis; oculis breviter pedunculatis; lobo antico thoracis apud mares valde tumido; hemelytris subparallelis; corpore elongato. — Fi- brenus STÅL. Coxis anticis inermibus. Capite lobo antico thoracis latiore, parte laterali oculos ferente stylum lon- gum efficiente, cylindrica, oblique sursum vergente; corpore elongato; bucculis altis, acutis. — Astemma ST. FARG. et SERV. Oculis breviter stylatis vel sessilibus. Corpore oblongo vel anguste ovali; hemelytris medio sepissime distinete am- pliatis. — Largus Hann. Corpore elongato, angusto; hemelytris haud ampliatis, parallelis. Capite inter oculos breviter stylatos transversim excavato. — Theraneis SPIN. Capite inter oculos sessiles plano. — Stenomacra STÅL. Capite subgloboso, supra subtusque convexo, pone oculos parvos sessiles ro- tundato-angustato, thoraci latitudine 2quali vel latiore. — Arhaphe H. S. +) Capite subtus pone bucculas longitrorsum impresso vel sulcato, sulco inter- dum ad basin capitis extenso, parte anteoculari basi parte intraoculari latiore; oculis sessilibus; femoribus anticis subtus totis vel magnam ad partem sulcatis. Articulo primo antennarum capite thoraceque simul sumtis longiore; capite producto, longiore quam latiore, versus apicem tuberculorum antenniferorum sensim ampliato, spatio inter oculos et apicem tuberculorum illorum oculis longiore; thoracis marginibus lateralibus totis reflexis, area antica marginem I) Genus Erlacda SIGN. (Ann. Soc. ent. Sér. 4. III. p. 567), ocellis praditum, ad familiam Pyrrhocorinorwm haud pertinet, sed Hontejo STÅL valde affine est et forma capitis ab hoc genere preecipue divergit. Tibia anticge Erlacdw, saltem apud mares, subtus fere in medio dente acuto valido sunt armatze. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. SI antiecum haud attingente, hoc margine depresso; corii angulo apicali anguste producta; sutura clavi margine apicali corii breviore. — Lohita A. et S. 14(13). Articulo primo antennarum capite thoraceque simul sumtis breviore vel eisdem longitudine 2quali; capite subaequilatero, spatio inter oculos et apicem tuber- culorum antenniferorum oculis breviore vel longitudine 2quali; sutura clavi margineque apicali corii eque longis vel illa hoc paullo longiore. 15(16). Thoracis area antica convexa a margine antico remota, hoc margine depresso; alis rudimentariis. — Iphita STAL. 16(15). Thoracis area antica marginem ipsum anticum attingente, antice sepissime valde convexo-declivi, margine antico haud depresso; alis completis. — Phy- sopelta A. et S. ASTEMMA Sa. FARG. et SERV. Ene. met X pslo23. (1825): Acinocoris A. et S., Hist. des Hém. p. 274. (1843). 1. ÅA. cornutum St. FARG. et SERV. Astemma cornuta ST. FARG. et SErRv., Enc. méth. X. p. 323. 1. (1825). ÅAcinocoris cornutus A. et S., Hist. des Hém. p. 275. 1. (1843). Patria: Cayenna. 2. ÅA. stylophthalmum STAL. Nigrum; lobo postico thoracis, scutello pectoreque remote punctatis; dorso abdo- minis ante medium hemelytrisque rufescentibus, horum margine exteriore ultra medium nigro, seriebus punctorum nigrorum tribus in clavo et una in corio ad suturam clavi; membrana nigra, angulo imo basali interiore testaceo-flavescente; segmentis tertio et quarto ventris eburneis, basi limboque laterali nigris; capite, thorace anterius pecto- reque griseo-sericeis. 2. Long. 13, Lat. 33 mill. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) A. cornuto affine videtur, differt antennis scutelloque totis nigris. LARGUS HaAuEn. Largus HAREN, Wanz. Ing. I. p. 13. (1831). sine charact.; Burm., Handb. II 1. p. 281. (1835). Euryophthalmus LAr., Ess. Hém. p. 38. (1832). 5, Acinocoris FlAHn, Wanz. Ins. II. p. 113. (1834). Lecadra SIi6N., Ann. Soc. Ent. Sér. 4. II. p. 582. (1862). a. Femoribus posterioribus inermibus. b. Thorace basi hemelytrorum latitudine subequali, lateribus haud ampliatis. c. Oculis longiuscule stylatis, stylo distincte sursum wvergente; capite lobo antico tho- racis latitudine subequali vel fere latiore; hemelytris medio haud vel viz ampliatis. — Acinocoris HAuN. 92 (Ca, SÄNG 1. I. lunatus FABRR. Cimez lunatus FABR., Mant. ins. II. p. 302. 237. (1787). Cimex lunaris GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2178. 429. (1788). Lygeus lunatus FABR., Ent. syst. IV. p. 167. 110. (1794); Syst. Rhyng. p. 232. 140. (1803). Lygeus calidus FABR., Syst. Rhyng. p. 230. 130. (1803). Lygeus lunulatus FABR., Syst. Rhyng. Index. p. 16. (1803). Acinocoris calidus HAEN, Wanz. Ins. II. p. 114. fig. 194. (1834); BraAncr., Hist. des Ins. p. 128. 1. (1840). Largus lunulatus Burm., Handb. II. 1. p. 282. 1. (1835); BraAncE., Hist. des Ins. js LA 1 (NSAD) Largus interruptus H. S., Wanz. Ins. IX. p. 181. fig. 978. (1853). Acinocoris lunatus STÅL, Hem. Fabr. I. p. 81. 1. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Surinam. (Mus. Holm.) Variat maculis vel vitta hemelytrorum angustissimis, obsoletissimis. Thorax in femina postice latior et minus dense punctatus guam in mare. cc. Oculis brevissime stylatis; capite lobo antico thoracis angustiore vel latitudine sub- cequali; thorace basi capite duplo vel fere duplo latiore; hemelytris medio ampliatis. — Largus Haren, Euryophthalmus LaAP. d. Parte tota basali metasthetu pone impressionem transversam sita eburnea vel flavo- testacea. e. Segmento basali ventris eburneo, margine basali migro; limbo abdomims unicolore, unmaculato; thorace antice maculis duabus flavescentibus vel testaceis notato. 2. I. humilis Drury. Largus humilis Burm., Handb. II. 1. p. 282. 3. (1835). Var. a. — Articulis primo et secundo antennarum ultra medium tibiisque fere totis testaceo-flavescentibus; hemelytris fusco-cinnamomeis, interdum extus flavescente- limbatis. Var. b. — Varietati a similis, sed hemelytris testaceo-flavescentibus, fusco-pun- ctatis, basi fusco-cinnamomeis, medio plus minus distincte cinnamomeo-fasciatis. Largus humilis Hann, Wanz. Ins. I. p. 13. fig. 6. (1831); BrAncH., Hist. des Ins. p. 128. 2. pl. 4. fig. 7. (1840). Var. ce. — Antennis nigris, basi interdum flavescentibus; hemelytris fusco-cinna- momeis; tibiis fere totis flavo-testaceis. Var. d. — Varietati c similis, sed tibiis nigris. Cimez humilis Drury, Ill. nat. hist. II p. 65. pl. 46. fig. 3. (1782). Lygeus mutilus PErtY, Del. an. p. 173. tab. 34. fig. 9. (1830). Euryophthalmus puncticollis LAr., Ess. Hém. p. 38. (1832). STOLL, Pun. fig. 265. Patria: Brasilia, Minas Geraös, Rio Janeiro, San Paolo. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 93 3. I. balteatus STAL. Cinnamomeus; antennis, ventre, femoribus tarsisque nigricantibus; thorace heme- lytrisque remote punctatis, illo anterius fusco et maculis duabus favo-testaceis notato; hemelytris apice pallescentibus, ante medium fascia lata flavo-albida ornatis; membrana grisea, dilute fusco-limbata, nigro-venosa; macula acetabulorum, limbo abdominis ti- biisque flavo-testaceis; limbo postico metastethii, segmentis primo et quinto ventris eburneis, hujus lateribus angustis vittaque media nigris. ?. Long. 16, Lat. 73 rill. Patria: Bolivia. (Mus. (Holm.) IL. humili affinis, membrana nigro-venosa, hemelytris parcius punctatis, nonnihil magis ampliatis coloreque segmenti quinti ventris divergens. 4. I. trochanterus SIGN. Largus trochanterus SiGN:, Ann. Soc. Ent. Sér. 4. II. p. 583. 11. (1862). Largus lineola A. et S., Hist. des Hém. p. 274. 2. (1843). excl. syn. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.); Peru. In exemplo typico SIGNORETI femora antica sunt prope apicem trispinosa, in exemplo musei Holmiensis bispinosa. ee. Seqmento basali ventris nigro; lumbo abdonvuinis maculis flavo-testaceis notato; tho- race amnterius utrimque flavo-testaceo-limbato. 5. I. faseiatus BLANCH. Largus fasciatus BLANCH. in D'ÖRBIGN., Voy. dans VAmér. VI. 2. p. 220. 770. pl. 30. fig. 6. (1843). Patria: San Jago d' Estrella. (Mus. Holm.) dd. Parte basali metastethii concolore, nmigro, interdum in piceum vergente, angulis posticis raro eburnets. f. Ventre nigro. g. Limbo exteriore corii flavescente vel testaceo vel rufo. h. Femoribus totis vel ad partem nigris. 6. I. rufipennis LaAP. Euryophthalmus rufipennis LAP., Ess. Hém. p. 39. (1832). Largus rufipennis Burm., Handb. II. 1. p. 283. 4. (1835) ad part.; BLANCH., Hist. des Ins. p. 128. 3. (1840); A. et S., Hist. des Hém. p. 274. 2. (1843). Largus bicolor H. S., Wanz. Ins. VIL p. 7. (1844). Largus sanguinipennis H. S., Wanz. Ins. IX. p. 182. (1853). Largus marginicollis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 186. 1. Patria: Brasilia, Rio Janeiro, San Paolo. (Mus. Holm.) 7. I. discolor StåL. Largus rufipennis Burm., Handb. II. 1. p. 283. 4. (1835) ad part.; H. S., Wanz. Ins. II. p. 67. fig. 280. (1835). I4 GASAVAN, Largus discolor Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. p- 197. 5. Patria: Brasilia, San Paolo. (Mus. Holm.) 8. I. cinctiventris STÅL. Largus cinetiventris Står, Rio Jan. Hem. I. p. 44. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 9. I. longulus STAL. Largus longulus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861, p. 196. 2. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 10. I. convivus STÅL. Largus convivus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. up ING. IL Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 11. I. cinetus H. S. Largus cinetus EH. S., Wanz. Ins. VIL p. 6. fig. 683. (1844); Står, Ent. Zeit. XXIII. ja Hl DAN. (IFA). Capsus succinctus var. a. Sax, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p- 338. 2. (1859). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 12. I. varians STÅL. Nigricans, parce griseo-sericeus; thoracis limbo omni vel tantum anteriore et po- steriore, limbo exteriore corii, apice tuberculorum antenniferorum, bucculis, basi ipsa antennarum, apice vel maculis duabus parvis apicalibus femorum rufis vel testaceis; membrana albida vel testaceo-albida, venis concoloribus; thorace pone medium, scu- tello hemelytrisque remote nigro-punctatis, corio versus suturam clavi remotius pun- ctato vel leviusculo. S. £?. Long. 123—15, Lat. 5—6 mill. Patria: Bogota, Antiochia Nov&e Granada. (Mus. Holm.) DL. cincto valde affinis et similis, differt preesertim corii parte interiore remotius punctata, interdum lz- viuscula, membrana pallidiore, venis concoloribus. Variat limbo acetabulorum, coxis et basi femorum rufescentibus. Hemelytra nunc nigra, limbo exteriore anguste rufescente, nunc flavo-testacea, nigro-punctata et vitta media, retrorsum ampliata, fusca notata. Limbus abdominis totus vel tantum basin versus rufus. In exemplis pallidioribus pars posterior punctata thoracis in flavo-testaceum vergit. 13. I. succinetus Lin. Cimex sucemetus, IiN., Cent. ms. rar. p. td. 441 (1763); Syst nat. Ed XI IL 2 i HAN 2 (MYGG: ATDen. act. VILD. 003 NARE, OySk BG Do 23. LH (NIT) Spec. Ins. II p. 369. 185. (1781); Mant. ins. IL p. 303. 241. (1787); GmMEL., Syst. nat. IA pc BEN 82. (1788); Gorzr, Ent. Beytr. II. p. 214. 82. (1778); Tiany, Hist. des ns Edo sIvAp: 280.(1813): ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 95 Cimezx rubro-cinetus DE Geer, Mém. III. p. 339. 13. pl. 34. fig. 19. (1773). Lygeus succinetus FABR., Ent. syst. IV. p. 170. 120. (1794); Syst. Rhyng. p. 233. 147. (1803). Largus succinetus H. S., Wanz. Ins. VI p. 78. fig. 648. (1842); Står, Hem. Fabr. IL jaa SOM 2 (MNIGD Patria: America borealis, Carolina. (Mus. Holm.) hh. Femortibus totis testacers vel flavo-testacers. 14. L. bipustulatus Står. Largus bipustulatus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. p. 196. 3. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 15. IL. socius STÅL. Largus socius STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. p. 197. 4. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) og. Hemelytris mnigris, limbo exteriore concolore. 16. I. morio STAL. Largus morio Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 186. 2. Patria: Antiochia Nov&e Granade. (Mus. Holm.) 17. I. tristis STtåL. Niger, opacus, limbo exteriore medio corii ventreque nitidis, hujus segmentis tri- bus basalibus lateribus flavescentibus, nigro-maculatis; membrana sordide albida; pectore prope coxas maculis tribus minutis flavo-testaceis, sericeis, notato; alis fuscis. 2. Long. 14, Lat. 6 mill. Patria: Bogota Nov& Granade. (Mus. Holm.) L. morioni similis, pictura abdominis, tuberculis antenniferis et basi antennarum nigris, membrana al- bida, thorace posterius latiore differt. Thorax, scutellum et hemelytra remote distincteque punctata, illius area antica laevigata. In segmento quarto ventris adsunt posterius maculx duz parve favescentes. Variat forte ventre ad majorem partem flavescente? Hf. Ventre fere toto eburneo vel flavescente. 18. LI. xanthomelas PErty. Lygeus xanthomelas Perry, Del. an. p. 172. tab. 34. fig. 6. (1830). Largus pulchellus BraAncH., Hist. des Ins. p. 128. 4. (1840). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Rio Negro, San Paolo. 19. IE. sellatus GuEr. Lygeus (Largus) sellatus Gvér. in SaGra, Hist. de Cuba. Ins. p. 401. (1857). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) bb. Thorace retrorsum sensim maxgime ampliato, basi hemelytrorum multo latiore, parte ampliata pone medium leviter reflexa. — Lecadra SIGN. 26 GFISVA TT, 20. IL. abdominalis SIGN. Lecadra abdominalis SIGN., Ann. Soc. ent. Ser. 4. IL p. 582. 10. pl. 15. fig. 3. (1862). Patria: Peru. aa. HFHemoribus posterioribus subtus apicem versus spinulis armatis, posticis apud marem wmcrassatis. tantum 21. I. lineola Lin. Cimez lineola Lin., Syst. nat. Ed. 10. I. p. 445. 39. (1758); Syst. nat. Ed. 12. I. > 22. DA (MTG) CHI ÖS Dar Ib tj ALA HA (LYS) Cimex punctatus DE GrErErR, Mém. III. p. 337. 12. pl. 34. fig. 17—18. (1773). Lygeus gibbus FABR., Syst. Rhyng. p. 227. 117. (1803). Largus lineola StTåL, Hem. Fabr. I. p. 80. 1. (1868). SNÖ, IFWIa, a. IG Gö LAG Patria: Surinam. (Mus. Holm.) 22. I. erassipes STAL. Larqus crassipes Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. p. 197. 6. Patria: Surinam. (Mus. Holm.) 23. I. fatidicus STAL. Largus fatidicus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. p. 197. 7. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 24. LI. sexguttatus H. S. Largus sexguttatus H. S., Wanz. Ins. IX. p. 181. (1853). Patria ignota. 25. LE. pallidicornis H. S. Largus pallidicornis H. S., Wanz. Ins. IX. p. 181. (1853). Patria ignota. FIBRENUS SrTåL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. p. 195. 1. FE. globicollis Burwm. Largus globicollis Burm., Handb. II. 1. p. 282. 2. (1835). Patria: Para. F. gibbicolli valde affinis, metastethio toto nigro, nec postice flavescente, segmentis flavescentibus ventris latera versus basi anguste nigris, magnitudineque minore differt. 2. FE. gibbicollis Står. Fibrenus gibbicollis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. p. 198. 1. Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 97 Femina lobo antico thoracis minore et thorace dimidio breviore, quam apud marem multo minus con- vexo, gaudet. THERANEIS Spin. Ess. Hém. p. 179. (1837). 1. T. vittata Sri. Theraneis vittata SPIN., Ess. Hém. p. 181. (1837). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. T. econstrieta STtårL. Nigra, opaca, remote silaceo-sericea; antennarum articulis secundo apicem versus et tertio toto, nec non hemelytris pallide testaceo-flavescentibus, clavo pone medium fasciaque lata media corii cimnamomeis; membrana grisea; ventre nitido. £2. Long. 113, Lat. 23 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Parte capitis laterali oculos ferente magis sursum vergente, thorace medio fortius constrieto, lobo autico Tatiore, lobo postico fortiter punctato a T. vittata divergit. Articulus quartus antennarum exempli descripti mutilus. Scutellum remote punctatum. Clavus pone medium utrimque seriatim fusco-punctatus. Corium ad suturam clavi serie punctorum fuscorum notatum, ad marginem costalem seriatim, posterius irregulariter pun- etulatum. Femora antica subtus apicem versus spina majuscula armata. 3. T. ferruginea MAYR. Theraneis ferruginea Mayr, Verh. Zool. Bot. Ges. Wien XV. p. 436. (1865). Patria: Brasilia. STENOMACRA STAL. Corpus angustum, elongatum. Caput mnonnibil nutans, triangulare, cum oculis lobo antico thoracis latitudine &equale vel paullo angustius, inter oculos planum, parte basali oculos ferente haud producta. Rostrum mediocere. Bucculx modice elevate. Antenn&e corpore nonnihil breviores, articulo primo omnium longissimo, secundo tertio longiore. Thorax medio vel paullo ante medium leviter constrictus, antrorsum sensim angustatus, lobo postico ruga plus minus distimeta longitudinali anterius instructo. Scutellum paullo longius quam latius. Hemelytra parallela. OÖstia odorifera suleum brevem. marginibus callosis instructum, extrorsum emittentia. Pedes longiusculi; femo- ribus anticis leviter incrassatis, subtus apicem versus spinosis, spinis in eadem specie numero variabilibus; femoribus posticis coxisque anticis inermibus. > Theranei affine genus, forma capitis loboque postico thoracis anterius in medio longitrorsum paullo elevato differt. 1. S. scapha PErtYy. Lygeus scapha Perry, Del. an. p. 172. tab. 34. fig. 8. (1830). 2 K.. Vet Akad. Handl. B. 9. N:o I. 13 48 ONSINAT 5 Largus incisus H.; S., Wanz. Ins. IX. p. 182. 8. fig. 981. (1853). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. 8. limbatipennis STAL. Theraneis limbatipennis StTåL, Rio Jan. Hem. I. p. 45. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 3. S. marginella H. S. Largqus marginelus H. S., Wanz. Ins. IX. p. 182. 7. fig. 982. (1853). Patria: Mexico; Nova Granada, Bogota, Antiochia. (Mus. Holm.) Caput variat vitta laterali a tuberculis antenniferis ducta, posterius abbreviata, flavescente. Femora variant tota flavo-testacea, vel apice imo nigra, vel nigra, basi testacea. 4. 8. cliens STtåL. Theraneis cliens STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 315. 227. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) ARHAPHE H. S. Wamnz. Ins. IX. p. 183. (1853). 1. Å. carolina H. S. Arhaphe carolina H. S., Wanz. Ins. p. 183. fig. 968. (1853). Patria: Mexico. (Mus. Holm.); Carolina. LOHITA A. et S. Macroceroea SPIN., Ess. Hém. p. 177. (1837). Lohita A. et S., Hist. des Hém. p. 266. (1843). 1. ID. eorandis Grav. Lygceus grandis Grax in GriFr., An. Kingd. XV. Ins. p. 242. pl. 92. fig. 3. (1832). Astemma grandis Brurré, Hist. des Ins. IX. p. 383. 6. (1836). sec. A. et S. Macroceroea longicornis SPin., Ess. Hém. p. 177. (1837). Macroceraia grandis GuvEr., Ic. R. an. Ins. p. 346. pl. 56. fig. 3. (1838). Lohita grandis A. et S., Hist. des Hém. p. 266. 1. (1843). Patria: India orientalis, Silhet. (Mus. Holm.) 2. IL. longissima STÅL. Rufo-testacea; antennis, rostro apicem versus, scutello, macula oblonga clavi, ma- cula media corii, membrana, maculis lateralibus pectoris et ventris, nec non pedibus, exeptis femoribus anticis, nigris; antennis longissimis, articulo primo capite thoraceque simul sumtis fere triplo longiore; abdomine dimidio pone hemelytra extenso. S. Long 50, Lat. 8 mill. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 99 Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) IL. grandi maxime affinis, antennis abdomineque multo longioribus differt. IPHITA SrTtåL. Corpus oblongum. Caput 2equilaterum, convexiusculum, subtus leviter sulcatum, parte anteoculari parte intraoculari paullo latiore, parte inter oculos et apicem tuber- culorum antenniferorum jacente oculis longitudine subequali. Rostrum paullo pone coxas posticas extensum, articulo primo capite nonnihil longiore, quarto tertio breviore. Antenn&e mediocres. Thorax apice late sinuatus, basi subrotundatus, antrorsum non- nihbil angustatus, margmibus lateralibus totis reflexis, area anteriore a margine antico remota, hoc margine latiuscule depresso. Scutellum 2quilaterum. Hemelytra com- pleta, pone medium leviter angustata, sutura clavi et margine apicali corii zeque lon- gis. Ale rudimentarie. Pedes longiusculi; femoribus anticis nonnihil incerassatis, sub- tus gramnulatis et apicem versus spinis pluribus armatis; coxis anticis spina destitutis; tibiis anticis maris subtus inermibus. Genus inter Lohitam et Physopeliam medium, cum illa forma thoracis congruens, sed forma capitis, antennis rostroque brevioribus divergens, ab hac structura thoracis alisque rudimentariis distinetum. 1. I limbata STAL. Nigricans vel fusco-picea, remote silaceo-sericea, antennarum articulo quarto basi sordide flavo-albido; limbo laterali thoracis et corii dilutiore vel flavescente. IS. 2. Long. 17—19, Lat. 6—7 mill. Var. a. — Nigra; capite, apice femorum, basi tibiarum, coxis trochanteribusque testaceis; limbo laterali thoracis, hemelytrorum ventrisque, limbo omni prosthetii et postico metastethil flavescentibus. Var. b. — Picea; pedibus nigro-piceis, coxis pallidioribus; limbo laterali thora- cis, hemelytrorum- et ventris dilute piceis. Patria: India orientalis, Dekan, Silhet. (Mus. Holm.) Levis, opaca. Caput thorace quarta vel quinta parte brevius. Thorax leviter transversus, prope mar- gines laterales obsolete punctulatus, area anteriore nitidiuscula, paullo pone medium thoracis extensa. Articulus secundus antennarum primo vix longior, quartus primo longitudine subrequalis, tertio dimidio longior. PHYSOPELTA A. et S. älg Ges Ten, p. ACL. (HS) FORA Ben. ci UNF 2. (NEC a. Corpore elongato; thorace basi prope angulos basales transversim impresso. 1. P. gutta Burw. Pyrrhocoris gutta Burm., Növ. act. Ac. Leop. XVI. suppl. p. 300. tab. 41. fig. 10. (1834); Handb. IL. 1. p. 285. 9. (1835). Physopelta bimaculata Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 186. 1. 100 CISA: Physopelta gutta STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 391. 3. (1863). Patria: China, Java. (Mus. Holm.); Manilla. 2. P. famelica STAL. Physopelta famelica Står, Berl. Ent. Zeitschr. VII p. 391. 4. (1863). Patria: Insula Ceram, Nova Guinea, Port Denison Australixe. (Mus. Holm.) A precedente vix differt. Variat articulo ultimo antennarum toto nigro, thoracis disco maximo nigro vel fuscescente, parte interi- ore hemelytrorum infuscata, femoribus anticis totis rufis vel superne nigris, capite nigro vel testaceo et basin versus fusco. Antenne in femina breviores quam in mare. aa. Corpore oblongo; thorace basi prope angulos haud impresso. b. Ventre toto vel magnam ad partem rufo vel testaceo. ce. Clavo rufo vel sanguwineo. 3. P. SchlanbuschHi FABR. Cimexz Slanbuschit FABR., Mant. ins. II p. 299. 204. (1787); GmeL., Syst. nat. I. 4. p. 2172. 393. Lygeus Slanbuschii FABR., Ent. syst. IV. p. 155. 68. (1794). Lygeus Schlanbuschii FABR., Syst. Rhyng. p. 222. 85. (1803). Pyrrhocoris Schlangenbuschii BurmM., Handb. II. 1. p. 286. 10. (1835). Physopelta Schlanbuschii STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 391. 5. (1863); Hem. Fabr. I. p. 80. 2. (1868). STOLL, Pun. fig. 273. Patria: China. (Mus. Holm.) 4. P. biguttata Står. Rufo-testacea, fere tota lxevis, minus dense sericea; antennis, rostro, oculis, ma- cula media corii, membrana pedibusque, coxis exceptis, nigris; angulo basali interiore limboque apicali membrane griseis; alis fuscescentibus. 3. Long. 22, Lat. 8 mill. Patria: Manilla. (Mus. Holm.) Antenne articulo primo thoraci longitudine subrequali, secundo primo nonnihil breviore, tertio secundo multo breviore, quarto flavescente, apice fusco. Rostrum coxas posticas attingens. Caput subtus sulco per- currente instructum. Thorax marginibus lateralibus ab apice ultra medium distincte angusteque reflexis, area antica convexa, dimidium longitudinis thoracis occupante, parte postica anteriora versus punctata. Clavus re- mote subtilisissimeque punctatus. Pedes longiusculi; coxis anticis spina destitutis; femoribus anticis maris subtus per totam longitudinem spinis magnitudine inzaqualibus, in series duas dispositis, armatis; tibiis anticis maris subtus dense minutissimeque denticulatis, prope apicem spina armatis; femoribus intermediis subtus spi- nulis nonnullis minutissimis armatis. cc. Clavo nigro. 5. P. robusta STAL. Physopelta robusta StåL, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 390. 2. (1863). Patria: Laos. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 101 6. P. albo-faseiata DE GEER. Cimex albo-fasciatus DE Grrr, Mém. III. p. 335. 9. pl. 34. fig. 1. (1773); GozEzr, Ent. Beytr. II. p. 270. 2. (1778); FABR., Spec. ins. IL p. 364. 152. (1781); Mant. ins. II. p. 299. 198. (1787). Cimex erythromelas GMEeL., Syst. nat. I. 4. p. 2171. 387. (1787). Lygeus albo-fasciatus FABR., Ent. syst. IV. p. 153. 62. (1794); Syst. Rhyng. p. 221. 79. (1803). Cimex erythromela Tionyr, Hist. des Ins. Ed. 2. IV. p. 277. (1813). Physopelta erythrocephala A. et S., Hist. des Hém. p. 271. 1. (1843). Physopelta affinis A. et S., Hist. des Hém. p. 272. 2. (1843). Physopelta albo-fasciata Står, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 390. 1. (1863). Patria: Java. (Mus. Holm.) 7. P. festiva FABR. Lygeus festivus FABR., Syst. Rhyng. p. 220. 70. (1803). Physopelta festiva STAL, Hem. afr. I. p. 79. 1. (1868). Patria: Guinea. 8. P. analis SIGN. Pyrrhocoris analis SIGN. in THoms., Arch. ent. II. p. 306. 583. (1858). Odontopus analis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1858. p. 441. 2. Physopelta analis STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII p. 391. 6. (1863); Hem. afr. III. p. 2. 1. (1865). Patria: Calabar Guine&. (Mus. Holm.) bb. Ventre mygricante, limbo flavescente vel testaceo. 9. P. cineticollis STÅL. Physopelta cineticollis Står, Berl. Ent. Zeitschr. VII p. 392. 8. (1863). Patria: India orientalis.. (Mus. Holm.) 10. P. fimbriata STtåL. Physopelta fumbriata StAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII p. 392. 7. (1863). Patria: Insula Timor. (Mus. Holm.) Subf. Pyrrhocorina STÅL. Conspectus generum. 1(28). Alis sepissime completis, hamo instructis; angulo apicali corii rotundato, ra- rissime acuto, membrana in hoc casu apicem anguli extus terminante. 2(3). Capite basi subtus subconstricto, a basi distinete nonnihil deflexo; segmento anali marium magno vel maximo; segmento ventrali sexto feminarum maximo, posterius rotundato, longissime producto, genitalia tegente. — Antilochus STAL. 3(2). Capite nec basi subtus constrieto, nec a basi deflexo, sepissime paullo nu- 102 8(5). 9(4). 10(27). 11(26). 12(25). 13(14). 14(13). 15(20). 16(17). 17(16). 18(19). 19(13). 20(15). 21(22). CISA: tante; segmento anal marium mediocri; segmento sexto ventrali feminarum truncato, haud producto. Bucculis angulum acutum formantibus, interdum valde elevatis; area antica thoracis impressione lineari continua distinctissima circumseripta, hac impres- sione tota distinctissime punctata; sulco ab ostiis odoriferis ducta distincta, marginibus callosis; corpore, saltem subtus, brevissime sericeo. Bucculis modice elevatis. Capite thoracis antico latiore, parte laterali oculos ferente distinete nonnihil sursum vergente. — Ectatops ÅA. et 5. Capite et thoracis antico eque latis, illius parte laterali oculos ferente non nisi angustissime sursum vergente. — Euscopus STÅL. Bucculis maxime elevatis; oculis sessilibus. — Aschines STAL. Bucculis leviter vel modice elevatis, rotundatis vel rotundato-subangulatis; impressione aream anticam thoracis ineludente lexvi vel ad partem punctata, rarissime tota punctata; corpore sepissime glabro. Rostro mediocri vel longo, articulo primo pone oculos extenso vel basin ca- pitis attingente. Hemelytris sepissime completis et membrana completa margineque apicali co- rii recto vel subsinuato instructis, rarissime abbreviatis, truncatis et mem- brana destitutis. Hemelytris completis, clavo distincto. Thoracis marginibus lateralibus haud vel levissime angusteque reflexis, lateri- bus are&e anticer impressione lineari nulla vel obsoletissima terminatis; rostro pone coxas posticas haud vel tantum paullo extenso; sulco ab ostiis odoriferis ducto subtili vel obsoletissimo, marginibus haud vel levissime callosis. — Odontopus LaP. Thoracis marginibus lateralibus sepissime reflexis, area antica tota vel fere tota impressione circumscripta; rostro sepissime pone coxas posticas extenso. Corpore, saltem subtus, breviter sericeo. Femoribus anticis inermibus; impressione aream anticam thoracis circumseri- bente levi, ad angulos anticos arex& interrupta; margine apicali corii sutura clavi longiore; capite distinete longiore gquam latiore; incisuris ventris rectis. == ROSGLNS SRA Femoribus anticis subtus prope apicem spinosis; impressione aream anticam thoracis includente continua; margine apicali cori et sutura clavi eque longis; capite haud vel paullo longiore quam latiore; incisuris ventris tertia et quarta utrimque plus minus curvatis. Coxis anticis inermibus; impressione aream anticam thoracis includente lzavi- uscula vel posterius puncetata. — Melamphaus STAL. Coxis anticis spinula armatis; impressione aream anticam thoracis includente tota distinete punctata. — Stictaulax STÅL. Corpore glabro. Oculis brevissime stylatis. — Census STAL. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 103 22(21). Oculis sessilibus. 23(24). Capite convexo; incisuris tertia et quarta ventris utrimque antrorsum plus minus curvatis; sulco ab ostiis odoriferis ducto distineto, marginibus callosis. — Dindymus STAL. 24(23). Capite pone medium deplanato; incisuris ventris rectis; sulco ostiorum odori- ferorum nullo. — Pyrrhopeplus STåL. 25(12). Hemelytris abbreviatis, truncatis, membrana destitutis; clavo corioque conna- tis; corpore anguste ovato. — Dermatinus STÅL. 260) Margine apicali corii rotundato; membrana reticulata, sepissime abbreviata. — Pyrrhocoris FALL. 27(10). Rostro brevi, articulo primo capite multo breviore. — Scantius STAL. 28(1). — Alis completis, hamo destitutis, area sepissime vena longitudinali libera in- structa; angulo apicali corii acuto. 29(30). Oculis valde transversis, in latera capitis longe extensis; marginibus laterali- bus thoracis posterius haud reflexis. — Leptophthalmus STAL. 30(29). Oculis vix vel leviter transversis, infra medium laterum capitis haud vel vix extensis; marginibus lateralibus thoracis totis reflexis. — Dysdercus A. et S. ANTILOCHUS StåL. Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 393. (1863); Hem. afr. III. p. 4. (1865). a. Capite, rostro parteque coriacea hemelytrorum tota rufescentibus vel in croceum vergentibus. b. Membrana pallida, bast macula mgra notata. 1. Å. russus STÅL. Antilochus russus STÅL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 394. 2. (1863). Patria: India orientalis. (Mus. Holm.) bb. Membrana migra, angulo imo basali interiore limboque angustissimo apicali pal- lescentibus. 2. 4. Coquebertii FABR. Cimez augur var. a. TEUNB., Nov. ins. spec. III. p. 58. (1784). excl. syn. Lygeus Coquebertii FABR., Syst. Rhyng. p. 222. 86. (1803). Purrhocoris Coqueberti Burm., Handb. II. 1. p. 284. 2. (1835); H. S., Wanz. Ins. NEP Sd to 647 (IBA) Astemma Coqueberti BLANcH., Hist. des Ins. p. 128. 2. (1840). Odontopus Coqueberti Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 390. 1. Antilochus Coqueberti Står, Berl. Ent. Zeitschr. VII p. 394. 1. (1863); Hem. Nar, HL jos Bl 2 (MES Patria: Bengalia, Malacca. (Mus. Holm.) 3. Å. nigripes BURM. Pyrrhocoris nigripes Burm., Handb. II. 1. p. 284. 3. (1835). Physopelta rubricosa Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 236. 1. 104 CM SRAT), Antilochus migripes STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 394. 3. (1863). Patria: China; Manila. (Mus. Holm.) 4. ÅA. discoidalis Burm. Pyrrhocoris discoidalis Burm., Nov. act. Ac. Leop. XVI. Suppl. p. 299. tab. 41. fig. 12. (1834); Handb. II. 1. p. 284. 4. (1835). Physopelta hemorrhoidalis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 236. 2. ÅAntilochus discoidalis Står, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 394. 4. (1863). Patria: Manila. (Mus. Holm.) 5. ÅA. discifer STAL. Antuochus discifer STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 394. 5. (1863). Patria: Borneo. (Mus. Holm.) 6. ÅA. histrionicus STAL. ÅAntilochus listriomicus StAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 395. 6. (1863). Patria: Insula Ceram. (Mus. Holm.) aa. Capite rostrogque rufescentibus, illo interdum basim versus migro; parte coriacea hemelytrorum mgro-maculata vel fasciata. - 7. ÅA. Boerhavigx FABR. Lygeus Boerhavie FABR., Ent. syst. IV. p. 152. 57. (1794); Syst. Rhyng. p. 220. 74. (1803). Antilochus Boerhavice StåL, Hem. afr. III. p. 4. 1. (1865); Hem. Fabr. I. p. 80. 1. (1868). Patria: Guinea, Senegal. 8. ÅA. nigro-eruciatus STAL. Odontopus nmigro-cruciatus STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 35. 1. Antilochus mygro-cruciatus STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII p. 395. 7. (1863); Hem. exnes II0G-JD- Da 22 (OUIGD) Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 9. ÅA. bipuncetatus SIGN. Odontopus bipunctatus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VII p. 953. 154. (1861). Antilochus bipunctatus STÅL, Hem. afr. III. p. 5. 3. (1865). Patria: Madagascar. aaa. Capite rostroque myris. 10. ÅA. lineatipes STÅL. Odontopus lineatipes Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1858. p. 441. 1. Dysdercus lincatipes Domrs, Ent. Zeit. XXI. p. 405. 65. (1860). Patria: Ceylon. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 105 11. ÅA. reflexus STAL. Åntilochus reflexus STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 395. 10. (1863). Patria: Nova Guinea, Insula Mysol. (Mus. Holm.) ECTATOPS A. et S. Hist. des Hém. p. 273. (1843). a. Rostro apicem segmenti secundi ventris haud vel viz superante, interdum haud attingente. b. Membrana flavescente-grisea, macula maxima mgra notata; scutello rufo. 1. EB. rubiaceus A. et S. Ectatops rubiaceus A. et S., Hist. des Hém. p. 273. 2. (1843); StAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 396. 3. (1863); VUILLEFR., Ann. Soc. Ent. Sér. 4. IV. p. 144. 4. (1864). Patria: Java. (Mus. Holm.); Malacca. bb. Membrana scutelloque nigris, illvus angulo basali interiore dilute testaceo-flavescente. 2. BE. limbatus A. et S. Ectatops limbatus A. et S., Hist. des Hém. p. 273. 1. (1843); Står, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 396. 2. (1863); VUILLEFR., Ånn. Soc. Ent. Ser. 4. IV. p. 144. 2. (1864). Patria: Java, India orientalis. (Mus. Holm.) Variat parte coriacea hemelytrorum tota rufo-testacea, vel disco nigricante, vel-fere tota nigra, anguste testaceo-limbata, loboque postico thoracis tantum anterius nigricante. 3. I. erythromelas STAL. Ectatops erythromelas STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 397. 5. (1863). Patria: Manila. (Mus. Holm.) 4. E. seminiger STAL. HEectatops seminiger StAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII p. 397. 5. (1863). Patria: Insul&e Philippine. (Mus. Holm.) aa. Rostro apicem segment tertii ventris attingente vel nonnihil superante; antennis graciliusculis. 5. E. gracilicornis STAL. Ectatops gracilicornis STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII 396. 1. (1863). Patria: Insula Mysol. (Mus. Holm.) 6. HE. rubens Står. Sordide rufo-testaceus; thorace pone medium hemelytrisque distinete puncetatis; antennis, apice capitis, apice tuberculorum antenniferorum, area antica thoracis, scu- tello, apice imo excepto, membrana, pectore, rostro pedibusque nigricantibus, tarsis in 14 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o I. 106 CEST flavo-piceum vergentibus; thorace posterius discoque maximo hemelytrum fuscis; limhbo prostethii testaceo; angulo basali interiore membrane griseo-flayescente; alis infuscatis; rostro pone medium segmenti quarti ventris extenso; ventre fusco vel fusco-rufescente, limbo rufo; articulo quarto antennarum annulo subbasali albido. S. Long. 123, Lat. A Jm Patria: Manila. (Mus. Holm.) Pracedentibus valde affinis, non nisi coloribus et rostro longiore divergens. 7. E. ophtalmicus Burm. Pyrrhocoris ophthalmicus Burm., Handb. II. 1. p. 397. 6. (1835). Ectatops ophthalmicus STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p.- 397. 6. (1863); VUILLEFR., Ann. Soc. Ent. Sér. 4. IV. p. 143. 1. (1864). Patria: Java, Malacca. 8. FE. distinetus VUILLeFR. Ectatops distinctus VUILLEFR., Ann. Soc. Ent. Sér. 4. IV. p. 144. 3. (1864). Patria: Silhet. + + x 9. HE. lateralis VUILLEFR. Ectatops lateralis VUILLEFR., Ånn. Soc. Ent. Sér. 4. IV. p. 144. 5. (1864). Patria: Silhet. 10. EB. obscurus VUILLEFR. Ectatops obscurus VUILLEFR., Ann. Soc. Ent. Sér. 4. IV. p. 144. 6. (1864). Patria: Malacca. EUSCOPUS SrTåL. Corpus oblongum, subtus sericeum. Caput zxeque longum ac latum, superne sat declive, leviter convexum, apici thoracis latitudine 2quale, parte laterali posteriore angustissima cum oculis leviter sursum vergente; bucceulis modice elevatis, angulum anterius formantibus. Rostrum coxas posticas attingens, articulo primo capite vix lon- giore. Antenne breviuscule, articulo primo omnium longissimo, quarto et secundo 2que longis, tertio longioribus. Thorax distincte transversus, marginibus lateralibus reflexis, area antica impressione distineta continua, distinete punctata, circumscripta. Hemelytra completa, margine apicali corii recto, sutura clavi subbreviore. Ala hamo instructe. Pedes mediocres, femoribus anticis paullo imcerassatis, subtus apicem versus spinis duabus armatis; coxis anticis spinula armatis. Incisure ventris tertia et quarta latera versus nonnihil antrorsum curvate. Ectatopi affine genus, capite angustiore, thoracis apici latitudine 2quali, parte la- terali capitis oculos ferente minus et minus late sursum producto divergit. 1. E. rufipes STAL. Niger, opacus, subtus cum capite thoraceque anterius griseo-sericeus, his remotius sericeis; articulo quarto antennarum ultra medium dilute sordide flavescente; limbo ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 107 omni thoracis, apice imo scutelli, margine angustissimo clavi, corio, limbo laterali pro- stethii, dorso abdominis, limbo ventris pedibusque rufo-testaceis; macula magna discoi- dali maculaque parva anguli apicalis corii nec non femoribus apicem versus tarsisque nigris; membrana basi griseo-flavescente; maculis tribus parvis rotundatis prope mar- gines laterales ventris atris, denudatis. >. Long. 10, Lat. 43 mill. Patria: Java. (Mus. Holm.) Levis, thorace pone medium parteque coriacea hemelytrorum distinete punctatis, illius limbo laterali et basi impunctatis. Antenn corporis dimidio paullo longiores, articulis secundo et tertio simul sumtis primo paullo longioribus, hoc basin versus leviter rufescente. Ala infuscate. Discus ventris obsolete rubescens. AESCHINES STÅL. 3 Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 402. (1863). I. ÅA. bucculatus STAL. Åeschines bucculatus STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII p. 402. 1. (1863). Patria: Borneo, Sarawak. (Mus. Holm.) STICTAULAX STAL. Corpus valde oblongum, subtus brevissime sericeum. Caput thoracis apice non- nihil latius, 2que longum ac latum, superne leviter convexum, nonnihil ante oculos transversim subdepressum, tylo toto distincte elevato; bucculis rotundatis vel obso- lete rotundato-subangulatis. Rostrum gracile, nonnihil pone coxas posticas exten- sum, articulo primo ecapite nonnihil longiore, quarto tertio multo breviore. Antennee oraciliuscule, corpore breviores, articulo primo secundo nonnihil longiore, secundo et quarto 2que longis, tertio longioribus. Thorax basi quam apice plus duplo latior, paullo latior quam longior, margimibus lateralibus medio leviter sinuatis, apice leviter rotundatis, area anteriore impressione continua distimeta, tota distinete punctata, cir- cumsecripta. Scutellum leviter convexum. Hemelytra completa, medio vix ampliata, margine apicali corii et sutura clavi &eque longis, illo recto; angulo apicali acutius- culo; membrana extus ad marginem exteriorem anguli apicalis corii paullo producta, angulum hunc amplectente. Alx hamo instructe. Incisure tertia et quarta ventris latera versus valde curvate. Pedes mediocres, graciles, femoribus anticis leviter 1n- crassatis, subtus apicem versus spinis duabus vel tribus armatis; coxis anticis, saltem apud marem, spinula armatis. Hoc genus impressione thoracis continua et tota distinete punctata ad genera duo precedentia appropinquat, sed divergit capite angustiore, oculis omnino sessilibus, thorace antrorsum magis angustato, ut et forma buccularum; differt a Melamphao coxis anticis spinosis, tylo distinctius elevato, impressione thoracis tota distincete punctata, incisuris ventris tertia et quarta utrimque distincetius curvatis. 1. S. circumsepta STÅL. Cinnamomeo-flavescens, thorace hemelytrisque exceptis impunctata; capite nigro; antennis fusco-testaceis, articulo quarto ultra medium pallide flavescente; thorace fusco- 108 (05 SMAD ferrugineo, limbo omni flavescente, area antica nigricante; scutello pectoreque nigris, in ferrugineum vergentibus, illius apice limboque laterali prostethi flavescentibus; ven- tre basin versus utrimque leviter infuscato vel subferrugineo. S. ?. Long. 12—15, Lat. 35-—5 mill. Patria: Nova Guinea, Insula Mysol. (Mus. Holm.) > Statura fere Melamphai fabri, sed minor, thorace apice magis rotundato-angustato, margineque exteriore corii minus rotundato. Thorax pone aream anticam remote nigro-punctulatus, limbo lzevi. Hemelytra distincte nigro-punctata, punctis ad margines laterales clavi in seriem unam et in corio ad suturam clavi in series duas dispositis, limbo exteriore corii pallido, impunctato; membrana dilute fusco-cinnamomea. MELAMPHAUS STtTäL. Hem. Fabr. I. p. 83. (1868). 1. M. faber FABR. Cimex faber FABR., Mant. ws. IL p. 297. 181. (1787); GmErL., Syst. nat. I. 4. p- 2188. 513. (1788). Lygeus faber FABR., Ent. syst. IV. p. 146. 39. (1794); Syst. Rhyng. p. 215. 50. (1803). Melamphaus Faber STAL, Hem. Fabr. I. p. 83. 1. (1868). Patria: Malacca, Ligor. (Mus. Holm.); Pulicandor. 2. M fulvo-marginatus Dorrn. Dysdercus fulvo-marginatus Domrn, Ent. Zeit. XXI. p. 405. 66. (1860). Patria: Ceylon. (Mus. Holm.) 3. IM rubro-cinctus STtAL. Dysdercus? rubro-cinctus STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 403. 2. (1863). Patria: Assam. (Coll. SIGNORET.) Heaec species a pracedentibus divergit thorace latiore, breviore, marginibus lateralibus totis leviter reflexis. posterius distincetius rotundatis. Articulus primus antennarum secundo paullo longior, tertius quarto paullo brevior. JALLIBAPHUS SrTåL. Hem. Fabr. I. p. 82. (1868). 1. C. longirostris Drury. Cimez longirostris Drury, Il. nat. hist. III. Index et p. 60. pl. 43. fig. 5. (1782). Lygceus guineensis FABR., Syst. Rhyng. p. 216. 53. (1803). Roscius (Callibaphus) longirostris STAL, Hem. Fabr. I. p. 83. 1. (1868). Patria: Guinea. ROSCIUS SrTåL. Hem. afr. III. p. 8. (1865). 1. R. quadriplagiatus ScHAUmM. Pyrrhocoris quadriplagiatus ScHaum, Ber. Akad. Wiss. Berl. 1853. p. 358; PETERS, Reise nach Mossamb. Ins. p. 45. (1862). Patria: Mossambique. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 109 2. R. elongatus ScHAum. Pyrrhocoris elongatus ScHaum, Ber. Akad. Wiss. Berl. 1853. p. 358; PErers, Reise nach Mossamb. Ins. p. 46. (1862). Patria: Mossambique. ((Mus. Holm.) ODONTOPUS Lar. Ess. Hém. p. 37. (1832). a. HRostro pedibusque mnigris; area antica thoracis ad marginem amnticum sat appro- pinquata. 1. 0. madagascariensis BLANCH. Astemma madagascariensis BLACH. in D'ÖRBIGNY, Dict. univ. d' hist. nat. Atlas. II. Hem. pl. 6. fig. 8. (1849). : Odontopus madagascariensis SIGN., Ann. Soc. ent. Ser. 3. VII p. 953. 153. (1861); STAL, Hem. afr. III. p. 6. 2. (1865). Patria: Madagascar. aa. HRostro pedibusque totis vel saltem femoribus rufis; area antica thoracis a mar- gme amtico remota. b. Margimnibus imis lateralibus thoracis distincte reflexis, articulis tribus basalibus an- tennarum rufo-testaceis. 2. 0. sexpunetatus LaAPr. Odontapus sexpunctatus LaAr., Ess. Hém. p. 37. pl. 53. fig. 5. (1832); A. et S., Hist. des Hém. p. 271. 1. (1843); GuEr. in LeEFEB., Voy. en Abyss. Ins. p. 341. (1849); STAL, Hem. afr. III. p. 6. 1. (1865). Patria: Senegal, Gabon. (Mus. Holm.); Mossambique. bb. Margimnibus lateralibus thoracis haud vel levissime reflexis; articulis secundo et tertio antennarum nigris. ce. Åntenmis totis mygris; scutello parteque coriacea hemelytrorum rufo-testaceis vel flavescentibus, hac apice mqgro-maculata. 3. 0. nigricornis STAL. Odontopus nigricornis STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 146. 1. (1861); Berl. Ent. Zeitschr. MIUSEper3 941863): Patria: Bombay. (Mus. Holm.) 4. 0. binotatus STAL. Odontopus binotatus Står, Berl. Ent. Zeitschr. VII p. 393. 5. (1863). Patria: Siam. (Mus. Holm.) A pracedente vix differt. cc. Articulo primo antennarum rufo-testaceo, quarto magnam ad partem pallide sla- vescente; scutello clavoque toto vel fere toto mnigris. 110 CISA, 5. 0. varicornis FABR. Cimex varicormis FABR., Mant. ins. II. p. 298. 194. (1787); GMeL., Syst. nat. I. 4. pr LT 353 (SS) Lygeus varicornis FABR., Ent. syst. IV. p. 151. 55. (1794); Syst. Rhyng. p. 220. 72. (1803). Odontopus varicormis STÅL, Hem. Fabr. I. p. 81. 1. (1868). SON, IFThn, DA Dö Var. b. Odontopus sangunolens A. et S., Hist. des Hém. p. 271. 2. (1843). Patria: Ceylon, Pondichery, Java. (Mus. Holm.) DINDYMUS STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. LAG a. Articulo primo antennarum articulo secundo longiore. (Sp. 1—19) b. Ventre, saltem posterius, sanguwineo vel flavescente, segmento sexto concolore. (Spec. ESKO c. Hemelytris rufo-testaceis, basi vel ante medium mnigris. (Spec. 1—38). d. Membrana fusca vel lurida, basi concolore; thorace mygro. e. Capite distincte exserto, pone oculos sensim sinuato-gracilescente, collo brevi instructo. 1. D. venustus STAL. Dindymus venustus STAL, Berl. Ent. Zeitchr. VII p. 398. 5. (1863). Patria: Manila. (Mus. Holm.) 2. DD. mundus STÅL. Dindymus mundus StåL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 398. 6. (1863). Patria: Manila. (Mus. Holm.) ee. Capite pone oculos subito coarctato, haud exserto, ad oculos tamen haud immerso. 3. D. vinulus STÅL. Dindymus vinulus STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 400. 13. (1863). Patria: Manila. (Mus. Holm.) 4. D. albicornis FABR. Lygceeus albicormis FABR., Syst. Rhyng. p. 223. 89. (1803). Dindymus albicornis STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 399. 8. (1863); Hem. Fabr. IC-pa 6 2 (NBD Patria: Java, Malacca. (Mus. Holm.) 5. D. pulcher STAL. Dindymus pulcher Står, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p- 400. 10. (1863). Patria: Manila. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. HL 6. D. semirufus STAL. Dindymus semirufus STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 400. 11. (1863). Patria: Cambodja. (Mus. Holm.) 7. ID. amboinensis FABR. Lygeus amboinensis FABR., Syst. Rhyng. p. 225. 103. (1803). Dindymus amboinensis StåL, Berl. Ent. Zeitsehr. VII p. 400. 12. (1860); Hem. IPalor, IG jD. 32. 3. (IBG. Dindymus tricolor Mayr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 436. (1865). Patria: Insula Ternate. (Mus. Holm.); Amboina. dd. Membrana fusca, angulo basali interiore lurida; capite nonnilul exserto. 8. D. erudelis Står. Dindymus erudelis StåL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 397. 3. (1863). Patria: Celebes. (Mus. Holm.) cc. Hemelytris totis rufis, raro apice infuscatis. f. Capite rufescente vel flavescente, basi ipsa parteque inferiore fuscis vel migris, ar- ticulo primo antennarum toto vel basin versus flavescente vel rufo. 9. D. bicolor H. S. Cimex augur var. d THUNB., Nov. ins. spec. III. p. 58. fig. 69. (1784). Pyrrhocoris bicolor H. S., Wamnz. Ins. VI. p. 27. fig. 585. (1842). Dysdercus thoracicus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 391. 4. Dindymus bicolor Står, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 398. 4. (1863). Patria: Java. (Mus. Holm.) 10. D. Thunbergi STAL. Cimex augur var. y THUNB., Nov. ins. spec. III. p. 58. fig. 68. (1784). =) Dysdercus Thunbergi Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 391. 3. ++), Patria: India orientalis. (Mus. Holm.); Coromandel. ff. Capite toto rufo vel nigro. g. ÅAntenmnis rostroque mygris, Ularum articulo primo basi, hujus articulo primo toto vel basin versus capiteque toto rufis; membrana saltem basin versus grisea vel subvinacea, macula parva anguli basalis fusca. 11. D. rubiginosus FABR. Cimex rubiginosus FABR., Mant. ins. II. p. 301. 216. (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2174. 408. (1788). | Lygeus rubiginosus FABR., Ent. syst. IV. p. 159. 84. (1794); Syst. Rhyng. p. 226. 106. (1803). ”) In descriptione lege: Abdomen antice (nec postice) nigrum. ”) In diagnosi lege: femoribus (nec tibiis) nigro-fuscis. UR GEFISKINANIT Pyrrhocoris rubigmosus Burm., Handb. II 1. p. 284. 5. (1835). Dysdercus hypogastricus H. S., Wanz. Ins. IX. p. 177. fig. 979. (1853). Dindymus rubiginosus STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII p. 399. 8. (1863). Patria: Java. (Mus. Holm.) 12. D. sanguineus FABR. Cimex augur var. P THUNB., Nov. ins. sp. HI. p. 58. (1784). Lygeus sanguineus FABR., Ent. syst. IV. p. 155. 70. (1794). Lygeus cruentus FABR., Syst. Rhyng. p. 223. 88. (1803). Lygeus hoematideus FABR., Syst. Rhyng. Index. p. 14. (1803). Pyrrhocoris hematideus Hann, Wanz. Ins. I. p. 9. fig. 3. (1831). Dysdercus Augur Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 391. 2. Dindymus Augur Står, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 398. 7. (1863). Dindymus hematideus Mar, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 130. (1866). Dindymus sanguineus STAL, Hem. Fabr. I. p. 82. 1. (1868). Patria: China. (Mus. Holm.) Åntenmis rostroque nigris, articulo primo interdum toto rufo. Thorace toto vel saltem area antica margineque apicali nigris. i. Capite pone oculos sensim vel subsensim ungustato, subovali, subtus interdum Lo 28 h. valde convexo. 13. D. spharocephalus STAL. Dindymus spherocephalus StAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 397. 1. (1863). Patria: Manila. (Mus. Holm.) 14. D. fecialis StAL. Dindymus fecialis STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII p. 397. 2. (1863). Patria: Manila. (Mus. Holm.) ii. Capite pone oculos subito coarctato, subtriangulari, subtus leviter convexo. 15. D. pyrochrous Boisp. Dysdercus pyrochrous Boisp., Voy. de VTAstr. Ent. II. p. 642. 3. pl. 11. fig. 9. (1835). Patria: Insule Aru et Mysol. (Mus. Holm.) Specimen cum disceriptione BoIspuvALir congruens mihi haud cognitum. Pectus variat nigrum, margine postico partium eburneo, vel rufum, prostethio et mesostethio ante medium nigris, metastethio nigro, postice eburneo. Margines laterales thoracis interdum ante medium rufescunt. Antennarum articulus apicalis flavo-albidus, apice fuscus. Specimen e Nova Guinea thorace toto pectoreque nigris, hoc eburneo-trifasciato, gaudet. (var. nigri- collis STÅL.) hh. Thorace rufescente vel flavescente toto, vel flavescente, area antica nigra. 16. D. ovalis Står. Dindymus ovalis STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 401. 15. (1863). Patria: India orientalis. (Coll. SIGNORET.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 113 17. D. lanius Står. Dwmdymus Lamius StåL, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 401. 16. (1863). Patria: India orientalis. (Coll. SIGNORET.) bb. Ventre vel saltem ejus segmento ultimo nigro, utrimque testaceo-limbato; capite pone oculos subito coarctato. 18. D. versicolor H. S. Odontopus versicolor H. S., Wanz. Ins. IX. p. 178. fig. 969. (1853). Patria: Tasmania. (Mus. Holm.) Variat hemelytris totis fusco-cinnamomeis. 19. D. cireumeinetus STAL. Dindymus circumeinctus STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 400. 11. (1863); MAYR, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 131. tab. 3. fig. 31 et 32. (1866). Patria: Australia, Moreton Bay. (Mus. Holm.) Variat antennarum articulis primo et secundo totis nigris vel basin versus pallidis. aa. ÄÅrticulis primo et secundo antennarum ceque longis, vel primo secundo nonmihu breviore. 20. D. nigriceps STAL. Pyrrhocoris nigriceps STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. Ds BD Io Odontopus nigriceps STAL, Hem. afr. III. p. 7. 4. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 21. D. flavipes SiGn. Dysdercus flavipes SIGN. in THoms., Arch. ent. II. p. 308. 587. (1858). Dysdercus mygrotarsus SIGN. in THoms., Arch. ent. II. p. 308. 589. (1858). Dysdercus? flavipes STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 403. 3. (1863). Odontopus flavipes STAL, Hem. afr. III. p. 7. 3. (1865). Patria: Guinea, Gabon, Grand Bassam. (Mus. Holm.) 22. DD. ventralis Mavyzr. Dindymus ventralis MAYR, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XVI p. 364. (1866); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 132. tab. 3. fig. 33. (1866). Patria: Insul& Philippine, Australia. CENZEUS STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. p. 196; Hem. afr. III. p. 8. (1865). 1. C. apicicornis FAIrRM. Odontopus apicicormis FARM. in THoms., Arch. ent. II. p. 307. 585. (1858). K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. ! än 114 GCRISINAT), Cencus apicicornis STAL, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 404. 1. (1863); Hem. afr. HL a I i (AB) Patria: Guinea, Gabon. (Mus. Holm.) 2. €. pectoralis STAL. Pyrrhocoris pectoralis StåL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 36. 2. Cencwus pectoralis STAL, Hem. afr. III. p. 9. 2. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 3. OC. carnifex FABR. Cimex carnmifex FABR., Syst. ent. p. 721. 120. (1775); GorzzE, Ent. Beytr. II. p- 258 32 (NUÖ:S ND SCR ng IL ja RAG GGR (IGN: Wer has ING IVL. MO. (1787); OMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2174. 411. (1788) Cimex capensis ruber DE GEErR, Mém. VII. p. 619. 17. pl. 46. fig. 7 et 8. (1778); RErzIvs, Gen. et spec. ins. p. 85. 418. (1783). Lygeus carnifex FABR., Ent. syst. IV. p. 160. 87. (1794); Syst. Rhyng. p. 226. 109. (1803); THunB., Hem. rostr. cap. IV. p. 1. (1822). Lygeus immaculatus THUNB., Hem. rostr. cap. IV. p. 1. (1822). Pyrrhocoris scutellaris Hann, Wanz. Ins. II. p. 118. fig. 119. (1834). Pyrrhocoris carmifex Burm., Handb. II. 1. p. 286. 11. (1835). Astemma carmifex BLANncH., Hist. des Ins. p. 129. 6. (1840). Pyrrhocoris sanguineus F1rB., Eur. Hem. p. 162. 2. (1861). Cenceus carmifex STAL, Hem. afr. III. p. 9. 3. (1865) et IV. p. 255. (1866); Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 134. (1866). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.) DERMATINUS STåL. Öfv. Vet.-Ak. Förh, 1853. p. 260; Hem. afr. III. p. 12. (1865). 1. D. limbifer Står. Dermatinus limbifer Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 36. 1; Hem. afr. III p. 12. 1. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm.) 2. D. tartareus STAL. Dermatinus tartareus StåL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 36. 2; Hem. afr. III p. 12. 2. (1865). Patria: Caffraria. (Mus. Holm ) 3. D. lugens STAL. Dermatinus lugens Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 236. 1; Hem. afr. III. p. 12. 3. (1865). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 115 Pyrrhocoris lugens Står, Freg. Eug. resa. Ins. p. 253. 86. (1859). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm). PYRRHOPEPLUS STAL. Corpus suboblongum, depressum. Caput circiter que longum ac latum, superne pone medium deplanatum, apici thoracis latitudine equale. Oculi parviusculi, sessiles. Antenne corpore circiter tertia parte breviores, articulo primo secundo distinete longi- ore, tertio reliquis breviore. Rostrum coxas posticas subequans, articulo primo pone oculos subproducto. Thorax transversus, antrorsum nonnihil angustatus, marginibus lateralibus explanatis et reflexis, area antica antice et postice impressione transversa distineta terminata, mnpressione latera arexX terminante obsoletiore, posterius evanes- cente. Hemelytra completa; margine apicali corii et sutura clavi 2que longis, illo recto; membrana completa, venis paullo anastomosantibus. Ale hamo instructe. Pe- des mediocres; coxis anticis inermibus; femoribus anticis vix incrassatis, subtus apicem versus spinosis. Incisur&e ventris omnes latera versus rectee. Genus inter Dindymum et Pyrrhocorem medium, ab ambobus capite posterius deplanato, ab illo preterea incisuris ventris tertia et quarta utrimque rectis, ab hoc margine apicali cori recto divergens. 1. P, carduelis STAL. Pyrrhocoris Carduelis Står, Berl. Ent. Zeitschr. VII. p. 404. 1. (1863). Patria: China, Hongkong. (Mus. Holm.) PYRRHOCORIS Fan. Nov. meth. Hem. disp. p. 9. (1814); Hem. Suec. I. p. 45. (1829). Platynotus SCHIrL., Beitr. zur Ent. I. p. 37. (1829). Meganotus LAr., Ess. Hém. p. 38. (1832). 1. P. apterus Lis. Cimexz apterus Lin., Syst. nat. Ed. 10. I. p. 447. 55. (1758); Syst. nat. Ed. 12. Jr FAT VS (NTGU)S DE Ern uk, HIN VG MV (IFS) NATRI SYS. GR |D vt. NA (ITU) Cor IN Boyer UR 0 Ala Kö (ULTTDG INR NIGG HS, IL jN 366. 169. (1781); SCHRANK, En. ins. Austr. p. 281. 541. (1781); Herzst, Gem. Naturg. VIL Ds 2003 153 (IBA) INR Mbiha ms, IG 199 SOS HR UES ER OS NE IG 4. p. 2172. 78. (1788); ViLL., Entom I. p. 514. 112. (1789); Rossi, Faun. etr. II. p. 241. 1322. (1790); Treny, Hist. des ins. Ed. 2. IV. p. 279. fig. 5. (1813). Lygeus apterus FABR., Ent. syst. IV. p. 161. 90. (1794); Hausm. in InricG., Mag. för Ins. I p. 229. (1801); Worrr, Ice. cim. III. p. 102. fig. 102. (1802); FABR., Syst. Rhyng. p. 227. 116. (1803); LArr., Gen. Or. et Ins. III. p. 122. (1807). Ligeeus apterus WaLcKk., Faun. Paris. II. p. 346. 3. (1802). 116 CREISKPANN. Pyrrhocoris calmariensis FALL, Suppl. cim. Suec. p. 6. (1826); Hem. Suec. Cim. p- 45. 1. (1829); THoms., Skand. ins. p. 113. 1. (1862). Platynotus apterus ScHir., Beitr. zur Ent. I. p. 57. (1829); Hann, Wanz. Ims. I. ös IG. ii ING (BN) Korg Mel cat I ja 00 BA. (UD). Astemma apterum SPIN., Ess. Hém. p. 178. 1. (1837). Åstemma aptera BLANncH., Hist. des Ins. p. 129. pl. 5. fig. 1. (1840). Pyrrhocoris apterus H. S., Nom. ent. I. p. 43. (1835); Burm., Handb. II. 1. p. 286. 12. (1835); A. et S., Hist. des Hém. p. 269. 1. (1843); Fror, Rhynch. Livl. I. p. 212. 1. (1860); FreB., Eur. Hem. p. 163. 3. (1861); Dover. and Scott, Brit. Hem. p-. 164. 1. (1865). La pundise rouge des jardins GEorFR., Hist. des Ins. I. p. 440. 11. pl. 9. fig. 4. (1762). StoLL, Pun. fig. 103. Patria: Europa fere tota. (Mus. Holm.) 2. P. marginatus Kor. Platygaster marginatus Kor., Mel. ent. II. p. 86. 56. tab. 10. fig. 22. (1845). Pyrrhocoris fusco-punctatus STAL, Ent. Zeit. XIX. p. 182. 33. (1858). Pyrrhocoris marginatus FrteB., Eur. Hem. p. 162. 1. (1861). Patria: Irkutsk Sibirie, Transsylvania. (Mus. Holm.) SCANTIUS Står. Hem. afr. III. p. 10. (1865). 1. S. xegyptius Lin. Cimex cwgyptrus LiN., Syst. nat. Ed. 10. I. p. 447. 56. (1758); Mus. Lud. Ulr. p. 178. 12. (1764); Syst. nat. Ed. 12. I; 2. p. 727. 79. (1767); FABR:, Syst. Ent. p. 720. 114. (1775); GorzzE, Ent. Beytr. II. p. 214. 79. (1778); FABR., Spec. ins. IL p. 364. 5 (SN Mantis: pr 300205: T(T780) 5 SME Systa nats ApS (1788). Cimez Italicus Rossi, Faun. etr. IL p. 241. 1323. tab. 7. fig. 1. (1790). Lygeus cegyptius FABR., Ent. syst. IV. p. 155. 69. (1794); Syst. Rhyng. p. 222. 87. (1803). Platynotus cegypticus Hann, Wanz. Ins. II p. 10. fig. 121. (1831). Pyrrhocoris italicus H. S., Nom. ent. I. p. 43. (1835). Astemma Egyptium SPIN., Ess. Hém. p. 178. 2. (1837). Platynotus Italicus Kor., Mel. ent. II. p. 70. 33. (1845). Pyrrhocoris cegyptius BaAmB., Faune And. IL p. 157. sec. A. et S.; A. et S., Hist. des Hém. p. 270. 2. (1843); FriEB., Eur. Hem. p. 163. 4. (1861); Marr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 134. (1866). Patria: Europa meridionalis. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. z fl 2. SS. Forsteri FABR. Cimex Forsteri FABR., Spec. ins. IL p. 368. 176. (1781); Mant. ins. II. p. 302. 230. (1787); GmEL., Syst. nat. I. 4. p. 2177. 423. (1788). Cimex clavimanus FABR., Spec. ins. II. p. 368. 177. (1781); Mant. ins. II. p. 302. 232. (1787). Cimex deustus THUNB., Nov. ins. spec. II. p. 58. (1784); GmeL., Syst. nat. I. 4. p. 2168. 371. (1788). Lygeus Forsteri FABRrR., Ent. syst. IV. p. 164. 100. (1794); Syst. Rhyng. p. 230. 1238. (1803). Lygeus clavimanus FABR., Ent. syst. IV. p. 165. 104. (1794); Syst. Rhyng. p. 231. 134. (1803). Lygceus deustus THunB., Hem. rostr. cap. IV. p. 3. (1822). Pyrrhocoris clavimanus H. S., Wanz. Ins. VIII p. 102. fig. 871. (1848). Pyrrhocoris Forsteri H. S., Wanz. Ins. VII. p. 102. fig. 872. (1848). Dermatinus centralis SiGn., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIII. p. 952. 151. (1861). Scantius Forsteri STÅL, Hem. afr. III. p. 10. 1. (1865). Patria: Terra capensis. (Mus. Holm.); Madagascar, Mossambique. 3. 8. aurantiacus SIGN. Dermatinus? aurantiacus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIIL p. 952. 152. pl. 14. fig. 3. (1861). Scantius aurantiacus STAL, Hem. afr. IIL p. 11. 2. (1865). Patria: Madagascar. 4. 8. subapterus SPIN. Astemma sub-apterum SPIN., Ess. Hém. p. 179. 3. (1837). Patria: Barbaria. DYSDERCUS A. et S. Hist. des Hem. p--272. (1843); Står, Hem. afr. III. p. 13. (1865). Astemma Lar., Ess. Hem. p. 37. (1832). Piezodera SIiGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIIL p. 953. (1861). a. Marginibus lateralibus thoracis ampliatis, rotundatis, late reflezis; hemelytris non- nihil dilatatis. — Piezodera SIGN. 1. D. ruber Sion. Piezodera rubra SIGn., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIIL p. 954. 155. pl. 14. fig. 5. (1861). | Dysdercus ruber StåL, Hem. afr. III. p. 13. 1. (1865). . Patria: Madagascar. aa. Marginibus lateralibus thoracis rectis vel subsinuatis, anguste reflexis. — Dys- dercus Å. et S. 118 CAS AN b. Clavo mgro; corio flavescente vel flavo-testaceo, macula maxima triangulari myra notato. 2. D. philippinus H. S. Dysdercus philippinus H. S., Wanz. Ins. IX. p. 176. fig. 980. (1853); Marr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 134. (1866). Patria: Manila. (Mus. Holm.) 3. D. erucifer STAL. Rufo-testaceus; thorace pone medium, hemelytris, lateribus prosthetii et ventris puncetulatis; capite subtus, area antica thoracis, scutello, clavo toto, macula maxima triangulari corii, membrana, pectore, fascia latissima abbreviata segmentorum primi, secundi, tertil et quarti, nec non basi segmenti quinti ventris, pedibusque-nigris; mem- brana sordide albido-limbata; limbo postico partium pectoris, limbo antico prostethii, acetabulis limboque postico segmentorum primi, secundi, tertu et quarti ventris ebur- neis; alis infuscatis. 2. Long. 12, Lat. 4 mill. Patria: Pulo Loz. (Mus. Holm.) Precedenti maxime affinis, pictura angulisque anticis thoracis minus prominulis differt. Margo interior clavi concolor, niger, nec flavescens. Amntenne articulo primo secundo longiore. Femora antica subtus per to- tam longitudinem spinulis nonnullis minutissimis obsoletissimis et prope apicem spinis duabus distinctis ar- mata. Articulus primus tarsorum articulis duobus apicalibus ad unum longitudine subsequalis. bb. Clavo flavescente vel rufescente, raro nmigro, corio in hoc casu toto migro vel ex- tus flavo-limbato, intus haud nisi angustissime flavo-marginato. c. Clavo toto vel maxzimam ad partem flavescente vel rufescente. 4. D. fasciatus Sicn. Dysdercus fasciatus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIII p. 954. 156. (1861); Står, lälern, ene, IUUG Dp. IA 2 (MIG) ; Dysdercus scrupulosus STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. p. 199. 4. Patria: Sierra Leona. (Mus. Holm.); Madagascar, Zanzibar. 5. D. nigro-fasciatus STAL. Dysdercus mgro-fasciatus STÅL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. ja Bö 13 Jnlön, ör 000 BL a (OSX) Patria: Caffraria, Grand Bassam Guinee. (Mus. Holm.); Gabon. 6. D. superstitiosus FABR. Cimex superstittosus FABR., Syst. Ent. p. 719. 109. (1775); Gorzz, Ent. Beytr. pe (IT VNS)E BÄBRS Spees ins. UNSpirs6d TSntt(1vS ER Mant umns om p. 2909. 197. (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2171. 386. (1788). Lygeus superstitiosus FABRr., Ent. Syst. IV. p. 153. 61. (1794); Syst. Rhyng. p-. 221. 78. (1803). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 1118) Lygceeus Koenigui WorrF, Ic. cim. I p. 28. fig. 28. (1800) ad part. Dysdercus superstitiosus STAL, Hem. afr. IIL p. 15. 4. (1865). excl. syn. Cim. Koeniqu et Lyg. Koemigii FABR. SarOe, Ia, ve Oc HAD Patria: Senegal, Sierra Leona, Calabar, Territorium lacus N'Gami. (Mus. Holm.) - 1. D. olivaceus FABR. Lygeus olivaceus FABr., Ent. syst. Suppl. p. 540. 87—88. (1798); Syst. Rhyng. p. 227. 113. (1803). Dysdercus olivaceus STAL, Hem. Fabr. I. p. 84. 1. (1868). Patria: India orientalis. 8. D. flavidus SiGn. Dysdercus flavidus SIGN., Ann. Soc. Ent. Sér. 3. VIIL p. 955. 157. (1861); STAL, Hem. afr. III. p. 16. 5. (1865). Patria: Madagascar, Insule Mayotte et Bourbon. (Mus. Holm.) A precedente vix differt. 9, D. hamorrhoidalis SIGN. Dysdercus hoemorrhoidalis SIGN. in THoms., Arch. ent. IL p. 308. 588. (1858). Dysdercus hcemorrhoidalis STAL, Hem. afr. III. p. 16. 6. (1865). Patria: Gabon Guine&e. (Mus. Holm.) 10. D. cingulatus FABR. Cimex cingulatus FABR., Syst. Ent. p. 719. 108. (1775); Gorzz, Ent. Beytr. II p. 21 OLE (Id) BABE: Spec: ms. I p. 364: 1505 (IZ8I)5IMant. ms. Ip, 2993-196: (1787); OMEL:, Syst. nat. I. 4: ps 2171 385. (1788). Cimex superstitiosus TuunB., Nov. ins. spec. III p. 55. fig. 66. (1784). excel. syn; STAL, Hem. afr. III. p. 15. nota. (1865). Cimex Koenigu FABR., Syst. Ent. p. 720. 113. (1775); Gorzr, Ent. Beytr. IL p. 257. 16. (1778); FABR., Spec. ins. IL p. 364. 156. (1781); Mant. ins. II. p. 299. 203. (ISS EMET., Syst. nat. I. 4, op. 217423 3025 (1788): Lygeus cingulatus FABR., Ent. syst. IV. p. 153. 60. (1794); Syst. Rhyng. p. 221. 77. (1803); Montr., Ann. Scienc. phys. et nat. Sér. 3. VIL 1. p. 105. (1855). Lygeus Koenigii FABR., Ent. syst. IV. p. 155. 67. (1794); WorrF, Ic. cim. I. p. 28. fig. 28. (1800). ad partem; FABR., Syst. Rhyng. p. 222. 84. (1803). Lygeus Koenigi var. capensis WorFr, Ic. cim. II p. 107. fig. 101. (1802). Pyrrhocoris Koenigu Hann, Wanz. Ins, II p. 12. fig. 122. (1834). Astemma Koeningu BrAncH., Hist. des Ins. p. 128. 1. pl. 4. fig. 8. (1840). Dysdercus Koemingu A. et S., Hist. des Hém. p. 272. 1. (1843). Pyrrhocoris poecilus H. S., Wanz. Ins. VIL p. 17. fig. 699. (1844). Pyrrhocoris Solenis H. S., Wanz. Ins. VII p. 18. fig. 700. (1844). Dysdercus Koenigi Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 134. (1866). 120 (&5 SARA Dysdercus Kocnigii STAL, Hem. Fabr. I. p. 84. 2. (1868). Patria: Bengalia, China, Java, Manila, Nova Guinea. (Mus. Holm.) 11. D. insularis STAL. Flavescente vel rufescente-testaceus; antennis, basi excepta, apice rostri, scutello, excepta macula majuscula angulorum basalium, macula rotundata parva discoidali co- rii, membrana, macula transversa sat magna laterali mesostethii et metastethii, fascia angusta basali utrimque abbreviata segmentorum tertii, quarti et quinti fasciaque ba- sali latissima, utrimque abbreviata, medio interrupta segmenti sexti ventris, tibis tar- sisque nigris; alis infuscatis; membrana angustissime albido-limbata; thorace pone me- dium, hemelytris, parte apicali et posteriore prostethii nec non maculis triangularibus lateralibus segmentorum ventris, his distinctius, puncetatis. FI Kongs 3, Lats dm Patria: Insule Fidschi. (Mus. Holm.) Exceptis coloribus a congenericis plurimis parum differt. D. cingulato et Side proximus, ab illo limbo antico thoracis concolore, nec albido, picturaque pectoris et praesertim ventris, ab hoc, cum quo pictura ventris congruit, capite apice macula nigra destituto, tibiis rufo-testaceis, area antica thoracis concolore divergit. Ro- strum fere ad medium segmenti tertii ventris extensum. Femora antica subtus spinis tribus vel quattuor, dua- bus majoribus, armata. 12. D. Side MOonNTtrR. Dysdercus Side Montr. et SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 4. I. p. 68. 32. (1861). Patria: Australia occidentalis et borealis. (Mus. Holm.); Nova Caledonia. 13. D. impietiventris STAL. Pallide subtestaceo-flavescens, superne in lividum vergens; capite superne et la- teribus fusco-piceo, macula triangulari magna nigra; antennis totis, articulis duobus apicalibus rostri, membrana, apice femorum tibliis tarsisque nigris; membrana anguste albido-limbata; alis fuscescentibus; limbo abdominis in sordide sanguineum vergente; thorace pone medium remote, hemelytris nonnihil densius, prostethio apice et poste- rius remote fusco-punctulatis; maculis lateralibus triangularibus ventris distinete pun- ctatis; impressione aream anticam thoracis includente tota fusco-punctulata. Y£. Long. 185 IDEN 44 sont Patria: Insul&e Fidschi. (Mus. Holm.) Congenericis iterum maxime affinis, thorace, hemelytris ventreque maculis fasciisve destitutis, thorace magis nitido, impressione tota distincte punctulata, capite superne obscuro distinctus. Rostrum medium se- gmenti secundi ventris attingens. Femora antica prope apicem distincte bispinosa. Articulus primus antenna- rum secundo distinete longior. 14. D. mimus SAv. Capsus mimus SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831. Compl. writ. Ed. Lec. I. p. 338. 3. var. a et b. (1859). Dysdercus mimus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 316. 231. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 121 15. D. albidiventris STAL. Capsus mimus Sar, New Harm. Ind. Dec. 1831. excl. variet; Compl. writ. I. p. 338. 3. (1859). Dysdercus albidiventris STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. Pp. 2303 2 Emt. Zeit. XXI p. 315: 250. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 16. D. flavo-limbatus STAL. Dysdercus flavo-limbatus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. p. 198. 1. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 17. D. concinnus STAL. Dysdercus concinnus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. p. 198. 2. Patria: Mexico, Bogota et Antiochia Nove Granade. (Mus. Holm.) Specimina e Nova Granada variant: capite immaculato vel basi macula nigra notato; thorace nigro, area antica testacea, margine antico nigro vel anguste testaceo aut albicante; macula nigra corii nunc magna, fasciam latam simulante, nunc parva et ad marginem costalem sita; femoribus nigris totis, vel subtus rufescentibus, raro rufescentibus totis; ventre testaceo vel subsanguineo et impicto, vel segmentis apice pallidius vel flavescente- fasciatis, raro disco nigricantibus. 18. D. rufipes STAL. Rufo-testaceus, antennis, basi excepta, articulo apicali rostri, membrana apiceque tarsorum nigris; membrana angustissime albido-limbata; pectore ventreque impictis; rostro pone secundum segmentum ventris vix vel paullo extenso. S. 2. Long. 14, Lat. 4 mill. Var. a. — Thorace hemelytrisque immaculatis. Var. b. = Corio macula nigra ad medium marginis costalis notato. Var. ce. — Basi thoracis maculaque corii ad medium marginis costalis nigris. Patria: Bogota. (Mus. Holm.) Precedentibus, presertim D. concinno maxime affinis, differt femoribus tibiisque totis rufo-testaceis. Ma- cula corii variat magnitudine. Articulus primus antennarum secundo longior. An varietas D. concinni? D. olivaceo, speciei asiatiexe--vel africane, simillimus, differt macula corii, quum adest, rotundata, nec transversa, pectore ventreque fasciis flavescentibus destitutis. 19. D. peruvianus GUER. Lygeus peruvianus GUÉER., Voy. La Coq. Ins. p. 178. pl. 12. fig. 16. (1838). Patria: Puna, Guayaqvil, Honolulu, California. (Mus. Holm.) Variat maculis lateralibus ventris confluentibus et magnam partem laterum occupantibus. 20. D. obliquus H. S. Pyrrhocoris obliquus H. S., Wamnz. Ins. VIL p. 19. fig. 701. (1844). Dysdercus bimaculatus StAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 236. 1; Freg. Eug. resa. Ins. p. 253. 87. (1859). Patria: Mexico, Puna, Insula Sancti Josephi. (Mus. Holm.) K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. 16 122 CISA D. bimaculatus (e Puna et Insula S. Josephi) divergit macula corii rotundata, prope angulum interiorem sita, a margine apicali coril paullo remota. 21. DD. Andrex Lis. Cimex Andree LIiN., Syst. nat. Ed. 10. I. p. 448. 57. (1758); Mus. Lud. Ulr. p. 179. 13. (1764); Syst. nat. Ed. 12. I 2. p. 727. 80. (1767). Cimexz suturalis FABR., Syst. Ent. p. 721. 119. (1775); Gorze, Ent. Beytr. IL p. 250. AM. (MYTD)Y NADER, ÖjDoR ag I jar 00 IG (NYSS NEG has Uf BULL 25 (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2174. 407. (1788). Lygeus suturalis FABR., Ent. syst. IV. p. 159. 82. (1794); Worrr, Ic. cim. I p. 29. fig. 29. (1800); Syst. Rhyng. p. 225. 102. (1803). Pyrrhocoris suturalis Burm., Handb. II 1. p. 285. 8. (1835); H. S., Wanz. Ins. VIL p. 17. fig. 698. (1844). Dysdercus Andree Står, Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 382. 1. (1866); Hem. Fabr. Ifö OM > (BG. Patria: Insul&e Indie occidentalis, Jamaica, Sanecti Bartholomei, etc. (Mus. Holm.) 22. D. sanguinarius STAL. Sanguineus; antennis, basi ima excepta, articulis duobus apicalibus rostri, fascia angusta abbreviata subbasali et interdum fasciola subapicali thoracis, scutello, macula oblonga clavi ad marginem scutellarem, macula discoidali corii, membrana, femoribus, tibiis tarsisque mnigris; membrana anguste albido-limbata; alis subvinaceis; femoribus subtus in rufescentem vergentibus. 2. Long. 16, Lat. 5 mill. Var. bo — Fascia prope basin laterum partium pectoris maculaque laterali se- gmentorum ventris nigricantibus. Patria: Cuba. (Mus. Holm.) D. Andree valde affinis et similis, differt rostro longiore, medium segmenti quarti ventris attingente vel subsuperante, scutello nigro, disco interdum rufescente, margine interiore corii concolore, nec albido, corii ma- cula a marginibus remota, pictura ventris et pectoris, thoraceque obsoletius et remotius punctato. Articulus primus antennarum secundo paullo longior. Femora antica subtus spinulis pluribus minutissimis et obsoletis- simis, preeterea prope apicem spinis duabus distinctis armata. 23. D. ruficollis Lin. Cimex ruficollis LiN., Mus. Lud. Ulr. p. 180. 14. (1764); FABR., Syst. ent. p. 719. 110. (1775); GorzeE, Ent. Beytr. II. p. 256. 13. (1778); FABR., Spec. ins. II p. 364. 153. (1781); Mant. ins. II. p. 299. 199. (1787); GmMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2171. 388. (1788). Cimex fulvo-niger DE GEeR, Mém. III. p. 340. 15. pl. 34. fig. 21. (1773). Lygeus ruficollis FABR., Ent. syst. IV. p. 153. 63. (1794); Syst. Rbyng. p. 221, 80. (1803). Lygeus annulus FABR., Syst. Rhyng. p. 227. 114. (1803). Pyrrhocoris annulus FARS, Wanz. Ins. II p. 13. fig. 123. (1834). Pyrrhocoris ruficollis Burm., Handb. II. 1. p. 285. 7. (1835). Åstemma ruftcollis BLANcH., Hist. des Ins. p. 129. 4. (1840). Astemma annulus BLAncH., Hist. des Ins. p. 129. 5. (1840). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 1923 Dysdercus ruficollis Står, Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 382. 2. (1866); Hem. Fabr. I. p. 84. 3. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Bahia, San Paolo; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Exempla interdum occurrunt, typicis simillima, sed antennarum articulo quarto toto nigro, nec basi albido. Hec species valde variat quoad colores: capite nunc nigro, nunc rufo; thorace flavescente, area antica marginibusque lateralibus testaceis vel mnigricantibus; scutello testaceo vel nigro; hemelytris flavescentibus, vel pone medium fuscis, vel pone medium fusco-fasciatis; pectore testaceo vel nigro, albido-fasciato; pedibus nigris vel testaceis totis vel ad partem. 24. D. longirostris STAL. Dysdercus longirostris Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1861. p. 198. 3. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 25. D. rustiens STAL. Pallide griseo-flavescens; capite, area antica thoracis, scutello, pectore, maculis triangularibus lateralibus punctatis ventris, rostro pedibusque testaceis; antennis, basi testacea excepta, articulis duobus apicalibus rostri, impressione aream anticam thoracis cingente, membrana apiceque tarsorum nigris; membrana anguste albido-limbata; limbo postico partium pectoris, limbo antico prostethii acetabulisque eburneis; alis infuscatis; thorace pone medium hemelytrisque punctulatis; rostro apicem segmenti quar tiventris attingente vel subsuperante. 2. Long. 17, Lat. 6 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) D. longirostri swmillima, articulo ultimo antennarum toto nigro, rostroque breviore differt. Margo api- calis corii pallescens. Incisura ventris latera versus nigricantes. Femora antica subtus spinulis nonnullis ob- soletissimis et prope apicem spinis duabus distinctis. 26. D. ruficeps PErTty. Lygeus ruficeps PertyY, Del. an. p. 172. tab. 34. fig. 7. (1830); H. S., Wanz. Ins. III. p. 95. fig. 319. (1835). Åstemma ruficeps BLANCH., Hist. des Ins. p. 129. 3. (1840). Patria: Brasilia borealis; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 27. D. pyrrhomelas H. S. Pyrrhocoris pyrrhomelas H. S., Wanz. Ins. VII p. 19. fig. 702. (1844). Patria: Java. 28. D. suturellus H. S. Pyrrhocoris suturellus H. S., Wanz. Ins. VI. p. 76. fig. 645. (1842). Patria: America borealis? D. mimo affinis videtur. 29. ID. albicollis ScHAUM. Dysdercus albicollis ScHaum in Peters, Reise nach Mossamb. Ins. p. 45. (1862). Patria: Mossambique. 124 CHIESmLANE 30. D. lunulatus UnrEer. Dysdercus lunulatus Utrer, Proc. Ent. Soc. Philad. I. p. 24. (1861). Patria: Mexico. D. albidiventri affimis videtur. 31. D. decussatus Borsp. Dysdercus decussatus Boisp., Voy. de F'Astr. Ins. II. p. 640. 1. pl. 11. fig. 17. (1835). Patria: Carteret. 32. D. oceanicus Borisp. Dysdercus oceamicus Boisp., Voy. de VFAstr. Ins. p. 641. 2. pl. 11. fig. 18. (1835). Patria: Nova Irlandia. LEPTOPHTHALMUS SrtåL. Corpus nonnihil elongatum, depressum. Caput convexum, nonnihil longius quam latius, ovatum, thoracis apice paullo latius; bucculis leviter elevatis. OÖOculi transversi, in latera capitis longe decurrentes, supra et subtus fere &que longe distantes. Rostrum gracile, longum. Antenn&e mediocres. Thorax antrorsum valde angustatus, intra mar- gines laterales ab apice ultra medium impressus, his margmibus ab apice ultra medium subreflexis. Corium angulo apicali acuto. Ale hamo destitute, nec in area vena li- bera instructe. Incisur&e ventris recte. Pedes longiusculi; femoribus anticis subtus spinulis pluribus minutissimis et prope apicem spinis duabus distinetis armatis. Dysderco affine, sed forma magnitudineque oculorum, marginibus lateralibus tho- racis vix et posterius minime reflexis distinetum. 1. I. fusco-maculatus STtåL. Dysdercus fusco-maculatus Står, Berl. Ent. Zeitschr. VIL p. 402. 1. (1863). Patria: Amoy Chine. (Mus. Holm.) Ad hanc familiam verisimiliter pertinent: 1. Capsus ocreatus Sar, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. Ed. Lec. I. p. 338. 1. (1859). Patria: Georgia. 2. Lygeus fuscipennis GvÉr., Voy. la Coq. Ins. p. 178. pl. 12. fig. 14. (1838). Patria: Port Praslin. 3. Lygeus Woodlarkianus MONTR., Ann. Scienc. phys. et nat. Sér. 2. VIL 1. p. 105. (1855). Patria: Insula Woodlark. An Physopelta famelica? 4. Lygeus cruciatus MONTR., Ann. Science. phys. et nat. Sér. 2. VIL 1. p. 106. (1855). Patria: Insula Woodlark. 5. Lygeus Fabricii MontrR., Ann. Scienc. phys. et nat. Sér. 2. VII 1. p. 106. (1855). Patria: Insula Woodlark. Dysderco philippino forsitan affinis. 6. Lygeus violaceus Montr., Ann. Scienc. phys. et nat. Sér. VIL 1. p. 107. (1855). Patria: Insula Woodlark. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 125 ENUMERATIO COREINORUM AMERICA. Fam. Coreina SrTåL. Subf. Merocorina STÅL. MEROPACHYS BuRrM. Meropachus Lar., Ess. Hém. p. 27. (1832). Meropachys Burm., Handb. II. 1. p. 322. (1835); Står, Hem. Fabr. I. p. 42. (1868). 1. M. nigricans Lar. Meropachus nigricans Lar., Ess. Hém. p. 28. pl. 53. fig. 1. (1832); Darr., List offklemt.. I. op. 4205 1 (1852): Meropachys nigricans Burm., Handb. II. 1. p. 322. 1. (1835). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 2. M. affinis DArL. Meropachys nigricans A. et S., Hist. des Hém. p. 199. 1. pl. 5. fig. 5. (1843). Meropachus affinis DALL., List of Hem. II. p. 420. 2. (1852). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 3. M. alternatus DaArr. Meropachus alternatus DALL., List of Hem. II. p. 420. 3. (1852). Patria: Mexico. FLAVIUS STÅL. Ent. Zeit. XXIII. p. 274. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 536; Hem. Fabr. I. p. 42. (1868). : 1. F. lIineaticornis STAL. Flavius lineaticornis STAL, Ent. Zeit. XXIII p. 275. 121. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 2. FE. pinguis Stå. Flavius pinguis STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 275. 122. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 126 GFUST AT, HIRILCUS Står. Ent. Zeit. XXIII. p. 274. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 536; Hem. Fabr. IG ja 425 (IBG) 1. I crassipes FABR. Lygeus crassipes FABR., Syst. Rhyng. p. 214. 44. (1803). Hirilcus crassipes StåL, Hem. Fabr. I. p. 41. 1. et 43. 3. (1868). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.); Guiana. 2. H. gracilis Burwy. Meropachys gracilis Burm., Handb. II. 1. p. 322. 2. (1835); BrancH., Hist. des INS. ps Sd 2 (TAIS AletrSbiEistödeskFlemStprig9ra8AS) Meropachus Buquetii SPIN., Ess. p. 131. 2. (1837). Meropachus granosus H. S., Wanz. Ins. VI. p. 84. fig. 654. (1842). Meropachus subluridus WEestw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 21. (1842). Meropachus gracilis DALL., List of Hem. II. p. 422. 7. (1852). Hirileus gracilis Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 96. (1866); Står, Hem. iHabr. Ip, 43012: (1868). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 3. I. variolosus Burm. Meropachys variolosus Burm., Handb. II. 1. p. 323. 4. (1835). Meropachus dorsiger WEestw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 21. (1842). Hirilcus variolosus STAL, Hem. Fabr. I. p. 42. 1. (1868). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) PERANTHUS STAL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 536; Hem. Fabr: I. p. 42. (1868). 1. P. virescens Er. Meropachys integer Er. in ScHomB., Reis. in Brit. Guian. III. p. 612. (1848). Patria: Guiana. (Mus. Berol.) i Latera abdominis pone medium parallela. Tibixe posticx femoribus posticis paullo breviores, ultra me- dium recte et sensim angustate, dein curvatae et ubique aeque lata. 2. P. longicornis Dar. Meropachus longicormis DaiL., List of Hem. I. p. 421. 4. (1852). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) PHIDIPPUS Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 537; Hem. Fabr. I. p. 42. (1868). 1. P, limbatus STAL. Olivaceo-testaceus, in fusco-olivaceum vergens; antennis, venis hemelytrorum pe- dibusque anterioribus pallidioribus; maculis duabus dorsalibus limbogue abdominis a ENUMERATIO HEMIPTERORUM. TT basi ad segmentum sextum, sepissime etiam fascia tibiarum posticarum olivaceo- flavescentibus. I. ?. Long. 17—19, Lat. 4—43 mill. 3. Gracilior; segmento ultimo abdominis apice utrimque in angulum subrectum, apice rotundatum, ampliato; segmento anali apice transversim arcuatim retuso. 2. Minus gracilis; segmento ultimo abdominis apicem versus sensim leviter am- pliato, angulis apicalibus rotundatis. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Statura Mirilei gracilis et ei similis, antennis nonnihil longioribus, femoribus posticis gracilioribus, tibiis posticis preesertim apud marem proportionaliter brevioribus et ceteris divergit. Antenne articulo ultimo in fla- vescentem vergente. Caput leve. Thorax fortiuscule rugoso-punctatus, anterius impunctatus, ibidem pone col- lare transversim birugosum, rugis impressionibus instructis. Scutellum forma paullo variabile, nunc pone me- dium paullo ampliatum, nunc licet rarissime sensim subangustatum, ruga longitudinali basin versus latiore in- structum, pone medium utrimque punctatum, marginibus callosis. Membrana fusca, subcupreo-nitidula. Femora antica subtus prope apicem spinulis duabus obsoletis, interdum deficientibus, armata; intermedia prope apicem utrimque spinula armata et preterea subtus intus serie tuberculorum parvorum instructa; postica elongata, in- crassata, recta, superne tuberculis parvis in series tres dispositis et subtus spinis in series duas dispositis, serie exteriore brevi, apicali, imstructa. GRACCHUS” STÅL. Ent. Zeit. XXIII. p. 274. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 537; Hem. Fabr. I. p. 42. (1868). 1. G. integer Bury. Meropachys integer BurM., Handb. II 1. p. 323. 3. (1835). Patria: Brasilia, Minas Geraés, Lagoa Santa. (Mus. Holm.); Rio Janeiro. LYCAMBES STÅL. Rio Jan. Hem. II. p. 58. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 537. Pachymeria LaAr., Ess. Hém. p. 28. (1832). a. Mesosterno antice inter coxas anticas in processum compressum producto. 1. LIL. armatus Lar. Pachymeria armata Lar; -Ess. Hém. p. 28. pl. 53. fig. 2. (1832). Archimerus acutangulus H. S., Wanz. Ins. VIL p. 82. fig. 653. (1842). Archimerus armatus A. et S., Hist. des Hém. p. 198. pl. 5. fig. 6. (1843); DALL., List of Hem. II p. 415. 1. (1852). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. IE. triangulus SP. Pachymeria triangulum SPIin., Ess. Hém. p. 133. 2. (1837). ? Archimerus triangulum DaALrrL., List of Hem. II. p. 416. 2. (1852). Patria: Jamaica. sec. DALLAS. 3. L. affinis GUErR. Coreus (Archimerus) affinis Guvér. in Sacra. Hist. de Cuba. Ins. p. 379. (1857). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) 128 ; CM STAT, L. armato minor, angulis lateralibus thoracis minus productis, dente angulorum posticorum minore, breviore, dorso abdominis subsanguineo-nigro, limbo maculisque duabus discoidalibus dilute olivaceo-virescentibus. aa. Mesosterno antice nec elevato, nec producto. 4. IL. varicolor STAL. Lycambes varicolor STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 273. 120. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) DIARIPTUS SråL. Öfvå MetsAlkor Hör 18500 ip A5200et ie SKL ps NS 1. D. hexacanthus STAL. Diariptus heazucanthus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 452. 1. Patria: Brasilia, Cameta. 2. D. nigridens StåL. Olivaceo-flavescens; antennis testaceis; angulis apicalibus segmentorum abdominis spinisque femorum posticorum nigris. 2. Long. 22, Lat. 6 mill. 2. Femoribus posticis incerassatis, ante medium sensim gracilescentibus, nonnihil pone medium segmenti quarti ventris extensis, superne et extus spinulis parvis remotis nigris, in series quattuor dispositis, subtus spinis majoribus in series duas positis, in- terioribus et apicalibus reliquis majoribus, armatis; tibus posticis rectis, compressis, subtus infra medium spina distineta et infra hanc spinulis pluribus nigris armatis, apice imo bispinosis. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Caput, thorax, antennae et pedes setulosi. Caput leve. Antennze corpore plus tertia parte breviores, articulis primo et quarto 2eque longis, secundo et tertio simul sumtis primo fere dimidio longioribus, secundo tertio paullo longiore. Thorax sat fortiter rugoso-punctatus, anterius impunctatus et granulatus, marginibus la- teralibus anticis rectis, obtuse crenatis, angulis lateralibus obtusiusculis, angulis posticis in denticulum promi- nulis. Scutellum laviusculum, apice callosum, paullo productum et pallide flavescens, prope apicem utrimque depressum. Hemelytra distinete punctata, venis lavibus; membrana sordide vinacea. Al&e vinacex. Anguli apicales segmentorum primi, secundi, tertii, quarti et quinti in dentem obtusum prominuli, anguli segmenti sexti subrecti. Femora antica subtus prope apicem spinulis duabus, intermedia subtus serie spinularum et prope apicem utrimque spina distinctiore nigricante armata. Pectus sat fortiter punctatum. Venter strigosus, lateri- bus remote fortiuscule punctatis. ; SPATHOPHORA A. et S. ÅA. et S., Hist. des Hém. p. 195. (1843); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 537. 1. 9. bielavata FABR. Lygeus biclavatus FABR., Syst. Rhyng. p. 208. 22. (1803). Pendulinus quadrilineatus THUNB., Ins. hem. tria gen. p. 4. 4. (1825). Pachylis biclavata Burm., Handb. II. 1. p. 338. 1. (1835). Spathophora biclavata A. et S., Hist. des Hem. p. 195. 1. (1843); Darr., List of HemWiIp:r385: KI(1853); STAT, Hems Habr I po £A5vuta(T86S): ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 129 Pachylis biclavatus H. S., Wanz. Ins. IX. p. 260. fig. 986. (1851). StoLL, Pun. fig. 67. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Guiana. : 2. 8. umbrosa Drury. Cimex umbrosus Drury, II. nat. hist. III p. 64. pl. 45. fig. 7. (1782). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) Specimen masculinum musei Holmiensis, quod an hanc speciem refero, divergit a S. biclavata femori- bus posticis subtus minus incrassato-ampliatis, dente magno medio destitutis, tibiis posticis proportionaliter lon- gioribus. angustioribus, pone medium spinis duabus parvis, nec dente majusculo, armatis. Mas S. umbrosce quoad formam femorum posticorum femina S. biclavate subsimilis. ACOCOPUS SrTåL. Ann. Soc. ent. Sér. 4. IV. p. 55. (1864); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 537. 1. ÅA. verrucifer STÅL. Acocopus verrucifer STÅL, Ann. Soc. ent. Sér. 4. IV. p. 56. 1. (1864). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) MEROCORIS PERTY. PeErtY, Del. an. p. 170. (1830); STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 537. Corynomerus SPIN., Ess. Hém. p. 126. (1837). Hebecerus Kor., Mel. ent. II. p. 65. (1845). 1. OM tristis Perry. Merocoris tristis Perry, Del. an. p. 171. tab. 34. fig. 2. (1830); A. et S., Hist. des Hém. p. 244. 1. pl. 5. fig. 1. (1843); Darr., List of Hem. I. p. 420. 3. (1852); Marr, Reise der Freg. Novara. Hem. p- 95. (1866). Hebecerus persicus Kor., Mel. ent. II. p. 66. tab. 8. fig. 9. (1845). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. M. elevatus Sris. Corynomerus elevatus SPIN., Ess. Hém. p. 128. (1837). Merocoris elevatus Marr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 95. (1866). Patria: Brasilia. CORYNOCORIS Marvyz. Marr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 95. (1866); STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 537. 1. C. Typheus FABR. Lygeus Typheus FABR., Ent. syst. Suppl. p. 537. 12--13. (1798). Coreus acridioides FABR., Syst. Rhyng. p. 200. 39. (1803); WorrFr, Ic. cim. V. p. 192. fig. 186. (1811). 1 Lwå K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. ( 130 CASE AND, Örinocerus acridioides Burm., Handb. II. 1. p. 319. 6. (1835). Merocoris rugosus A. et S., Hist. des Hem. p. 244. 2. (1843). Merocoris typheus DALL., List of Hem. II. p. 419. 1. (1852). Patria: America borealis, Wisconsin, Pennsylvania, New York. (Mus. Holm); Carolina. 2. €. distinetus DALL. Örinocerus acridioides H. S., Wanz. Ins. VI. p. 20. fig. 575. (1842). Merocoris distincetus DArL., List of Hem. II. p. 419. 2. (1852). Patria: St. Louis. Subf. Mictina STAL. MOLCHINA A. et S. A. et S., Hist. des Héra. p. 188. (1843); STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 598. a. Vitta laterali lata inferiore corporis densissime albido-sericea; angulis apicalibus seqgmentorum abdonvinis in spinam acutam, apud femmas parvam, prominentibus. 1. M compressicornis FABR. Lygeus compressicormis FABR., Ent. syst. IV. p. 138. 15. (1794); CoqQ., Ill. ins. I. p.- 40. tab. 10. fig. 10. (1799); FABRrR., Syst. Rhyng. p- 207. 19. (1803). Molchina compressicornis A. et S., Hist. des Hém. p. 189. 1. (1843); Darr., List of Hem. II. p. 382. 1. (1852). excel. syn. PErRTYL Patria: Surinam, Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Anguli laterales thoracis plus minus acuminati, distincte prominuli. Articulus ultimus antennarum maris articulis secundo et tertio simul sumtis paullo longior, femine articulis eisdem longitudine subzqualis. Venter maris prope basin elevatus. 2. M. Hopei Perry. Pachylis Hopei Perry, Del. an. p. 171. tab. 34. fig. 3. (1830). Molchina spinosa SiGs., Ann. Soc. ent. Sér. 4. I. p. 56. 4. (1861). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) aa. Angulis apicalibus segmentorum abdominis, apud feminas saltem, levissime pro- minulis, dente acuto destitutis; corpore superne in ferrugineum vergente, punctis cneis vel violaceis destituto. b. Vitta lata laterali inferiore corporis densisstme albido-sericea; lämbo abdominis ferrugineo-maculato. 3. M. Linnoei STAL. Molchina Linné Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 451. 1. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Articulus quartus antennarum articulo primo paullo longior et vix gracilior. bb. Ventre vittis dense albido-sericeis destituto. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 131 4. M. granulata StAL. Obscure ferruginea, remote griseo-sericea, thorace anterius vittaque latissima in- equali laterali pectoris densissime albido-sericeis; antennis pedibusque nigris, illarum articulis secundo et tertio a basi ultra medium nec non basi articuli quarti flavescen- tibus; angulis lateralibus thoracis nigricantibus; membrana subcupreo-nigricante; alis obscure violaceis; abdomine dorso subviolaceo-nigro. 2. Long. 27, Lat. 9 mill. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) | M. Linnei valde affinis, antennis corpore circiter sexta parte brevioribus, articulo ultimo primo distincte longiore et graciliore, thorace tuberculis parvis granulisque lzevibus distinctioribus consperso, angulis lateralibus multo acutioribus et magis productis, sensim acuminatis, hemelytris remote distincteque punctatis, corio macula opaca obscuriore destituto, limbo abdominis immaculato divergit. PACHYLIS ST. FARG. et SERV. Sr. FARG. et SErv., Enc. méth. X. p. 62. (1825); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 538. 1. P, Pharaonis HERrBST. Cimex Pharaonis HerBst, Gem. Naturg. des Thierr. VI. p. 258. 10. Taf. 39. A. fig. 4. (1784). Lygeus Pharaoms FABR., Syst. Rhyng. p. 208. 20. (1803). Pendulinus bilineatus THUNB., Ins. hem. tria gen. p. 4. 3. (1825). Pachylis Pharaonis Burm., Handb. II. 1. p. 338. 2. (1835); Srin., Ess. Hém. p- 135. 7. (1837); BraAncH., Hist. des ins. p. 122. 2. Hém. pl. 3. fig. 8 et larva pl. 4. fiv. 1 (1840); Wzstw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 13. (1842); A. et S., Hist. des Hém. p. 194. 1. (1843); Dariz., List of Hem. II. p. 383. 1. (1852); H. S., Wanz. Ins. IX. p. 259. fig. 987. (1853); Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 276. nota. (1862); Hem. Fabr. II. p. 46. 2. (1868). Pachylis fallax Står, Eut. Zeit. XXIII p. 276. nota. (1862). STOLL, Pun. fig. 20. | Patria: Brasilia, Minas Geraös, Amazonia. (Mus. Holm.) Segmentum anale maris apice 1 lobos duos angustos, parum distantes, productum. 2. P, laticornis FaArr. Lygeus laticormis FABR., Ent. syst. Suppl. p. 538. 14—15. (1798); Syst. Rhyng. p. 208. 21. (1803). Pendulinus bidentatus THUNB., Ins. hem. tria gen. p. 6. 9. (1825). Pendulinus gigas THUNB., Ins. hem. tria gen. p. 7. 10. (1825). Pendulinus grossus THUNB., Ins. hem. tria gen. p. 7. 11. (1825). Pachylis laticornis H. S., Wanz. Ins. IIL. p. 63. fig. 276 et 277. (1835); SPIN., Ess. Hém. p. 135. 2. (1837); BrancE., Hist. des ins. p. 122. 3. (1840); Darzr., List of Hem. II. p. 384. 4. (1852); StAL, Hem. Fabr. I. p. 46. 1. (1868). Pachylis rufitarsis SPIN., Ess. Hém. p. 136. 4. (1837). 132 GNRSVANE SToLL, Pun. fig. 51 et 231. Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Pendulinus maculatus "THUNB., (Ins. Hem. tria gen. p. 5. 6.) verisimiliter est larva P. laticornis. 3. P. Hector STAL. Pachylis Hector Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 276. 125. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Specimen dorso abdominis rufescente insigne specifice haud differt; heec varietas figure 182 STOLLII si- milis est. 4. P. nervosus DALL. Pachylis nervosus Darir., List of Hem. II. p. 383. 3. (1852). Patria ignota. An idem ac P. Hector? 5. P, tenuicornis DALL. Pachylis tenuicornis DaArrL., List of Hem. II. p. 384. 5. (1852). Patria ignota. 6. P. striatus THUNB. Pendulinus striatus THuNB., Ins. hem. tria gen. p. 6. 7. (1825). SToLL, Pun. fig. 181. Patria ignota. 7. P. bipunetatus THunB. Pendulinus bipunctatus THUNB., Ins. hem. tria gen. p. 6. 8. (1825). StoLL, Pun. fig. 182. Patria ignota. THASUS SråL. Ann. Soc. ent. Sér. 4.: V. p. 174. (1865); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 588. a. AÅrticulo tertio antennarum maxime dilatato. 1. IT. gigas Burw. Pachylis gigas Burm., Handb. II. 1. p. 338. 3. (1835); BLANncH., Hist. des ins. p. 121. 1. (1840); DaiL., List of Hem. II. p. 383. 2. (1852). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 2. T. acutangulus STÅL. Pachylis acutangula Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1858. p. 439. 1. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) a. AÄÅrticulo tertio antennarum levissime dilatato. 3. IT. heteropus LATR. Coreus heteropus LATR. in HumB., Obs. zool. I. p. 189. pl. 17. fig. 10. (1811). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 133 Pauchylis heteropus DaALrL., List of Hem. II. p. 385. 6. (1852). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) i 4. T. grossus WEsTw. Pachylis grossus Westw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 13. (1842). Patria ignota. Species hujus generis variant abdominis dorso toto nigro vel disco magno rufo aut croceo notato. MELUCHA A. et S. A. et S., Hist. des Hém. p. 195. (1843); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. jös DR Physomerus SPIN., Ess. Hém. p. 139. (1837). Stenophyllopus Costa, Rend. Accad. Napol. II. p. 256. (1863). a. Thoracis angulis lateralibus distincte prominentibus, interdum sat productis, mar- ginibus lateralibus denticulatis vel minute tuberculatis. 1. M. phyllocenemis BURM. Cerbus phyllocnemis Burm., Handb. II. 1. p. 340. 3. (1835); H. S., Wanz. Ins. VI. p. 55. fig. 615 et 616. (1842). | Physomerus lineatocollis SPIN., Ess. Hém. p. 141. (1837). Melucha lUineicollis A. et S., Hist. des Hém. p. 196. 1. (1843). Melucha phyllocnemis Darr., List of Hem. IL p. 385. 1. (1852). Melucha quadrivittis STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 276. 126. (1862). Patria: Mexico, Nova Granada, Brasilia, Paraguay. (Mus. Holm.) Hzec species variat angulis lateralibus thoracis plus minus acuminatis et productis. 2. M. gladiator FABR. Lygeus gladiator FABR., Syst. Rhyng. p. 207. 18. (1803). Melucha cinnamomea Dair., List of Hem. II. p. 385. 2. (1852). Melucha Gladiator STAL, Hem. Fabr. I. p. 46. 1. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) aa. Thoracis angulis lateralibus haud vel viz prominulis, marginibus lateralibus inermibus. b. Åntenmnis totis testacers. 3. M. quinquelineata STAL. Melucha quinquelineata STAL, Ann. Soc. ent. Ser. 4. V. p. 175. 1. (1865). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) bb. AÅntennis totis vel magnam ad partem nigris. 4. OM. dilatata FABrR. Lygeus dilatatus FABR., Ent. syst. Suppl. p. 538. 20—1. (1798); Syst. Rhyng. p. 211. 29. (1803). Melucha dilatata Står, Hem. Fabr. I. p. 47. 3. (1868). Patria: Cayenna. [+ 134 GR SKRATT 5. M lineatella FaBR. Lygeus lineatellus FABR., Syst. Rhyng. p. 216. 54. (1803). Nematopus dilatatus Burm., Handb. II. 1. p. 337. 4. (1835). excel. syn. Melucha dilatata DArL., List of Hem. II. p. 386. 3. (1852). excel. syn. Stenophyllopus mgrocinetus Costa, Bend. Accad. Napol. II. p. 256. (1863). Melucha lineatella StAL, Hem. Fabr. I. p. 47. 2. (1868). STtoLL, Pun. fig. 284. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) MOZENA A. et 5. ÅA. et S., Hist. des Hém. ip. 192. (1843); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 538. Discogaster A. et S., Hist. des Hem. p. 191. (1843). excel. syn. Rhombogaster DarL., List of Hem. II. p. 379. (1852). Archimerus STÅL, Ent. Zeit. XXIII. p. 277. (1862). a. Abdomine modice dilatato; thoracis marginibus lateralibus anticis distincte sinuatis, angulis lateralibus plus minus antrorsum vergentibus. — Mozena A. et S.= Archime- rus STÅL, olim. b. Årticulis antennarum secundo et tertio flavo-cinnamomeis vel subsanguineis, lon- gitudine paullo variabilibus, articulo primo ohscuriore vel nigro. 1. M. brunnicornis H. S. Archimerus brunnicornis H. S., Wanz. Ins. VI. p. 26. fig. 582. (1842). Mozena spinicrus A. et S., Hist. des Hem. p. 192. 1. (1843); STAL, Amn. Soc. ent. Sér. 4. V. p. 175. 1. (1865). Patria: Mexico. 2. MM Nestor Svår. Archimerus Nestor STAL, Ent. Zeit. XXHI p. 278. 128. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) ; 3. M serupulosa STAL. Archimerus scrupulosus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 279. 129. (1862). Patria: Mexico. 4. M. lineolata H. S. Archimerus lineolatus H. S., Wanz. Ins. VI. p. 25. fig. 581. (1842); Darr., List of Hem. II. p. 418. 8. (1852). Patria: Mexico. bb. Årticulis tribus basalibus antennarum migris, ultimo dilute ferrugineo. 5. M. lunata Burw. Archimerus lunatus Burm., Handb. II. 1. p. 322. 2. (1835); H. S., Wanz. Ins. VI. p- 24. fig. 580 et A. (1842); Darr., List of Hem. II p. 416. 4. (1852). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 135 Specimina occurrunt fere tota nigra, articulo ultimo antennarum ferrugineo, ventre fere toto vel disco sordide subferrugineo. aa. Abdomine valde ampliato; angulis lateralibus thoracis extrorsum vergentibus, mar- ginibus lateralibus anticis rectis vel obtusissime sinuatis. — Rhombogaster Dan. = Discogaster A. et S. OO 6. M lutea H. S. Archimerus luwteus H. S., Wanz. Ins. VI. p. 26. fig. 584. (1842). Discogaster rhomboideus A. et S., Hist. des Hém. p. 192. 1. pl. 4. fig. 6. (1843). excl. syn. BURM. et BLANCH. Rhombogaster luteus DarrL., List of Hem. II. p. 415. 1. (1852). Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.); Honduras. 7. M. nigricornis STAL. Flavescente-ferruginea, subtus pallidior; antennis nigris; vitta laterali obliqua pectoris extus callosa pallide sordide flavescente; alis vinaceis. &. Long. 18, Lat. hem. HL Iben. MAO I TURN ; &. Femoribus posticis fusiformibus, sat incrassatis, supra prope basin tuberculo parvo acuto armatis, subtus in medio dente crasso et pone medium utrimque spinis brevibus tribus armatis; coxis posticis extus, trochanteribus posticis superne tuberculo acuto instructis; tibius posticis vix curvatis, pone medium subtus spina majuscula et pone hanc spinulis pluribus armatis. Patria: Cuba. (Mus. Holm.) M. lutec minor, thoracis angulis lateralibus minus productis, extrorsum, minime autem antrorsum ver- gentibus, marginibus lateralibus anticis denticulis pallidis armatis, marginibus lateralibus posticis mermibus, corio macula parva nigra destituto, membrana obscuriore, fusco-vinacea, abdomine minus ampliato, ventre rugis duabus longitudinalibus mediis instructo, colore corporis obscuriore divergit. Punctura uti in M. lutea. 8. M. acantha DAL. Archimerus acanthus DArrL., List of Hem. II. p. 416. 5. (1852). Patria: Columbia. 9. M. affinis DaArrL. Archimerus affinis DALL., List of Hem. II. p. 417. 6. (1852). Patria: Mexico. 10. M. lurida Dar. Archimerus luridus DaArr., List of Hem. II. p. 417. 7. (1852). Patria: Honduras. ; 11. MM. ventralis MaArYyr. Capaneus ventralis MAyr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 432. (1865). Patria: Mexico. CAPANEUS STÅL. Ent. Zeit. XXIII. p. 277. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 538. 136 OSSINAT Subg. ÅCANTHOBOLUS STÅL. Articulus primus antennarum secundo longior, tuberculatus. Thorax disco tu- berculatus, marginibus lateralibus valide dentatis. Femora supra subtusque spinosa. Tibizxe superne spinis vel tuberculis armate. Abdomen leviter vel levissime ampliatum, sub- tus ad latera disci in segmentis secundo, tertio, quarto et quinto tuberculo leviter ele- vato instructum, segmento sexto apud marem retrorsum sensim leviter angustato, apice medio rotundato-producto, angulis apicalibus rectis vel acutiusculis, angulis apicali- bus segmentorum quinque anteriorum dente acuto valido armatis. Tibie postice maris medio paullo curvate, subtus ibidem dente magno armate, ante medium levis- sime arcuate. i 1. €. (Acanthobolus) multispinus STÅL. Capaneus multispinus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 280. 132. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Subg. ACIDOMUS STÅL. Articulus primus antennarum et tibie superne mutice, ille articulo secundo lon- gior. Abdomen maris haud, femine leviter ampliatum, angulis apicalibus segmentorum spinula minutissima armatis, segmento ultimo maris sensim subrotundato-angustato, apice anguste truncato, angulis apicalibus obtusis; ventre tuberculis destituto. Femora anteriora inermia; postica inter se et a lateribus corporis 2eque longe distantia. Tibie posticx maris medio distinete curvate, ante medium recte, subtus in medio fortiter bidentate. 2. €. (Aceidomus) Achilles STAL. Capaneus Achilles Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 280. 133. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Subg. XUTHUS STÅL. Articulus primus antennarum parce granulatus, articulo secundo vix vel paullo longior. Abdomen utriusque sexus utrimque valde rotundatum, hemelytris multo la- tius, angulis apicalibus segmentorum prominentibus; ventre tuberculis destituto. Fe- mora omnia subtus spinis validiusculis pluribus armata, postica inter se et a lateribus corporis 2&Xque longe distantia. Tibixe postice maris medio distincete curvate, ibidem subtus dente majusculo armat2e, ante medium recte et superne tuberculate. 3. CC. (Nuthus) auriculatus STAL. Capaneus auriculatus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 290. 134. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Subg. CAPANEUS STÅL. Corpus subelongatum. Antenne articulo primo secundo nonnihil longior, inermis. Abdomen marium lateribus subparallelis instructum, feminarum leviter ampliatum et ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 137 hemelytris nonnihil iatius; segmento ventrali tertio marium latera versus prope basin tuberculato. Femora anteriora subtus prope apicem spinis duabus distinctis vel ma- jusculis et preterea spinulis pluribus armata; postica inter se quam a lateribus corpo- ris nonnihil longius distantia. Tibie postice marium nonnihil pone medium curvate, ibidem subtus dente valido armat2e, ante medium arcuate, superne inermes. 4. C. (Capaneus) rubro-notatus STAL. Capaneus rubro-notatus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 290. 135. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 5. C. (Capaneus) vates STÅL. Capaneus Vates Står, Ent. Zeit. XXIII p. 290. 136. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 6. CO. (Capaneus) tetriceus STAL. Capaneus tetricus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 291. 137. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 7. O. (Capaneus) odiosus STÅL. Capaneus odiosus STÅL, Ent. Zeit. XXIII p. 291. 138. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Subg. RHYPAROPHARUS STÅL. Antenne articulo primo secundo breviore, granulato. Abdomen utriusque sexus nonnihil ampliatum, hemelytris latius, ventre tuberculis destituto; segmento sexto ma- ris sensim valde angustato, apice obtuse rotundato. angulis apicalibus in dentem pro- minulis. Femora tuberculata, anteriora subtus spinis pluribus armata, postica inter se et a lateribus corporis 2eque longe distantia. Tibie postice maris vix curvate, sub- tus in medio dente majusculo armate. 8. C. (Rhyparopharus) spurceus STÅL. Capaneus spurcus STÅL, Ent. Zeit. XXI. p. 291. 139. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) ARCHIMERUS BuRrwM. Burm., Handb. II. 1. p. 321. (1835); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 538. Piezogaster A. et S., Hist. des Hém. p. 197. (1843); STÅL, Ent. Zeit. XXIII. p. 277. (1862). 1. ÅA. ealearator FABR. Coreus calcarator FABR., Syst. Rhyng. p. 192. 3. (1803). Coreus alternatus SAY, Journ. Acad. Philad. IV. p. 317. 1. (1825); Compl. writ. ed. Le Conte. II. p. 243. 1. (1859). K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. 18 138 GASER ÅArclhimerus squalus Burm., Handb. II. 1. p. 321. 1. (1835). Piezogaster albonotatus A. et S., Hist. des Hém. p. 197. 1. (1843). Archimerus rubiginosus H. S., Wanz. Ins. VI. p. 83. (1842). Archimerus muticus H. S., Wanz. Ins. VI. p. 52. fig. 612. (1842). Archimerus Calcarator STAL, Hem. Fabr. I. p. 47. 1. (1868). Patria: America borealis, Wisconsin, New Jersey. (Mus. Holm.) 2. ÅA squalus H. S. Archimerus squalus H. S., Wanz. Ins. VI p. 24. fig. 579. (1842). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Antennis longioribus a precedente divergit; an species distincta? 3. AA dilatatus Dar. Arclhumerus? dilatatus DArr., List of Hem. II. p. 418. 9. (1852). Patria: Venezuela. 4. ÅA. scutellaris STAL. Piezogaster scutellaris StAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 292. 141. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) MAMURIUS SrtTåL. Ent. Zeit. XXIII. p. 278. (1862). 1. M mopsus STÅL. Mamurius Mopsus STtAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 293. 142. (1862). Patria: Mexico. BARDISTUS Dar. Darzr., List of Hem. II. p. 377 et 380. (1852); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 539. 1. B. serrulatus PErty. Coreus serrulatus PErtY, Del. an. p. 169. tab. 33. fig. 14. (1830). Cerbus umbrinus Burm., Handb. II. 1. p. 340. 2. (1835); H. S., Wanz. Ins. VI. p. 61. fig. 623. (1842). Bardistus serrulatus DaALL., List of Hem. II. p. 381. 1. pl. 12. fig. 3. (1852). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 2. B. erenulatus STAL. Bardistus crenulatus StAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 450. 1. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) A precedente differt colore pallido, antennis brevioribus, thoracis marginibus lateralibus pone medium vix rotundatis, angulis lateralibus obtusis, apice in denticulum prominulis, dente angulorum posticorum minore et acutiore, membrana pallidissima, fusco-conspersa, spiraculis ventris annulo angustissimo albido cinctis. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 139 3. B. eremita STAL. Cnemyrtus eremvita STÅL, Ann. Soc. ent. Sér. 4. V. p. 175. 1. (1865). Patria: Brasilia borealis. In exemplo obscuro masculino, quod ad hanc speciem refero, antennarum articulus primus et tibia totse sunt nigree, illarum articulus ultimus basin versus flavo-testaceus. Femora anteriora prater spinas majores api- cales spinulis pluribus in series duas positis armata, postica fusiformia, valde incrassata, subtus biseriatim ob- tuse dentata, dentibus seriei interioris, presertim dente medio, reliquis majoribus. curvate, subtus in medio spina valida et pone medium denticulis pluribus armatee. Margines laterales thoracis haud explanati, anguli laterales nonnihil dilatati. Tibia postice medio vix CNEMYRTUS SråL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 450; Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 539. | Pp 1. C. seriptus Burw. Cerbus scriptus Burm., Handb. II. 1. p. 339. 1. (1835). StoLL, Pun. fig. 161. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) SAGUNTUS Står. Ann. Soc. ent. Sér. 4. V. p. 176. (1865); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 539. 1. 8. Iobulatus STÅL. Saguntus lobulatus STÅL, Ann. Soc. ent. Sér. 4. V. p. 176. 1. (1865). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) HIMELLA Dar. Dazr., List of Hem. II. p. 374 et 414. (1852); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 539. 1. IH venosa DALL. Himella venosa Darr., List of Hem. II. pi 414. 1. pl. 13. fig. 1. (1852). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) QUINTIUS STÅL. Ann. Soc. ent. Sér. 4. V. p. 177. (1865); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 539. 1. Q. marginatus STAL. Quintius marginatus STÅL, Ann. Soc. ent. Sér. 4. V. p. 177. 1. (1865). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 2. Q. dentifer Står. Pallide sordide flavescens; thorace scutelloque infuscatis, illius marginibus late- ralibus anticis nigricantibus; hemelytris nigris vel subferrugineo-nigris, vitta clavi, mar- gine omni coril, excepta parte exteriore marginis apicalis, margine posteriore thoracis 140 GFÄSDIATA marginibusque lateralibus scutelli pallide sordide flavescentibus; membrana fusca, sub- cupreo-nitente; abdominis dorso subsanguineo, medio croceo-vittato, apice nigro; alls fuscescente-vinaceis; geniculis posticis maris nigris. SZ. 2. Long. 15, Lat. 4 mill. S. Abdomine angusto, lateribus parallelis, segmento anali apice processu de- presso, apice subemarginato, subtus impresso, instructo; femoribus posticis inerassatis, fusiformibus, subtus remote biseriatim spinosis; tibiis posticis medio subcurvatis, subtus in medio dente acuto, pone medium denticulis pluribus armatis. 2. Abdomine leviter ampliato; femoribus posticis levissime incrassatis, basin ver- sus gracilescentibus, subtus apicem versus spinis nonnullis armatis; tibis posticis rectis, inermibus. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Q. marginato maxime affinis et simillimus quoad staturam, puncturam et picturam, differt antennis ob- scurioribus, obscure fusco-testaceis, brevioribus, thoracis angulis posticis in dentem parvum prominulis, nec ob- tusissimis, scutello infuscato, tibis posticis maris subtus in medio, nec paullo ante medium, dente magno ar- matis. Thorax fusco-punctatus. Femora postica feminae quam maris fere duplo longius distantia. GRAMMOPOECILUS SrtTåL. Hems Habr tips 4AsE(S86S) 1. &G. flavicornis FABR. Lygeus flavicornis FABR., Syst. Rhyng. p. 213. 42. (1803). Grammopoecilus flavicornis STAL, Hem. Fabr. I. p. 48. 1. (1868). Patria: America meridionalis, Guyana. 2. G, angustatus H. S. Nematopus angustatus H. S., Wanz. Ins. VI. p. 80. fig. 651. (1842). Archimerus angustatus DarL., List of Hem. II. p. 416. 3. (1852). Patria: Brasilia. NEMATOPUS LATR. LaATR., Régne an. V. p. 197. not. (1829); Lar., Ess. Hém. p. 30. (1832); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 939. Merardus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 450; Hem. Fabr. p. 48. nota. (1868). a. Femoribus posticis superne inermibus, pone medium interdum serie tuberculorum nonnullorum minutissimorum et obsoletissimorum instructis; angulis posticis thoracis in dentem retrorsum wvergentem productis. 1. N. indus Lin. Cimezx tindus LIN., Syst. nat. ed. X. I. p. 447. 52. (1758); Mus. Lud. Ulr. p. 176. (CNG ASySEE mate KT IRI pi ROS ASA (NGT) IDABRE I Syst: en. prädig LODE (TB) Gore) Bit! Beyte: MENpE STI nA SN (vS)S PABR Spec. ins. mips 62 Mer40: (1781); Mant. ins. II p. 297. 183: (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2169. 74: (1788): ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 141 Cimex Gallus FABR., Spec. ins. II. p. 361. 138. (1781); Mant. ins. II. p. 297. 180. (1787); OMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2188. 512. (1788). Lygeus gallus FABrR., Ent. syst. IV. p. 145. 38. (1794); Worrr, Ic. cim. III p- 106. 100. (1802); FABR., Syst. Rhyng. p. 215. 49. (1803). Lygeus indus FABR., Ent. syst. IV. p. 147. 41. (1794); Syst. Rhyng. p. 216. 52. (1803). Nematopus gallus Burm., Handb. II 1. p. 337. 2. (1835); BraAncH., Hist. des ins. p. 124. 2. (1840); H. S., Wanz. Ins. VII p. 4. fig. 682. (1844). Nematopus indus A. et S., Hist. des Hém. p. 200. 1. (1843); Darr., List of Hem. II. p. 425. 8. (1852). STOLL, Pun. fig. 72 et B: Patria: Brasilia borealis; Surinam. (Mus. Holm.) 2. N. vicinus DALL. Nematopus vicinus DALL., List of Hem. II. p. 425. 9. (1852). Patria: Para. 3. N. lepidus Står. Nematopus lepidus Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 293. 143. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 4. N. nigro-annulatus STÅL. Pallide subferrugineo-flavescens; annulo latissimo articulorum trium ultimorum antennarum nigro; membrana alisque vinaceis; femoribus posticis pone medium, fasciis medio interruptis dorsi abdominis connexivoque dilute ferrugineo-fuscis, hujus segmen- tis macula pallide sordide flavescente notatis; pectore in griseum vergente, maculis tri- bus lateralibus purius flavescentibus, parcius punctatis. ?. Long. 20, Lat. 63 mill. 2. Femoribus posticis sat incerassatis, basin versus gracilescentibus, superne alu- taceis, subtus in medio spinula et apicem versus utrimque spinis tribus armatis. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) N. lepido maxime affinis quoad staturam, formam partium et puncturam, corpore superne toto pallido, antennis nigro-annulatis angulisque lateralibus thoracis paullo magis prominulis differt. Antenna articulis se- cundo et tertio zxeque longis, simul sumtis quarto distincte longioribus. Thorax, scutellum, hemelytra et pectus dense distineteque punctata. Anguli apicales segmentorum abdominis in spinulam prominentes. Abdomen di- stinete nonnihil ampliatum. 5. N. spinierus STAL. Merardus spimicrus STAL, Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 450. 1. Patria: Brasilia. aa. JHFemoribus posticis supra spis vel tuberculis parvis acutis, in series dispostitis, armatis. — Pachymeria SPin. ad part. b. Angulis posticis thoracis in lobum triangularem, apice rotundatum, retrorsum et levisstme extrorsum vergentem, productis; disco wventris apud feminas mili cognitas pallide flavescente. 142 CI SIAT > 6. N. rufierus PErtry. ÅAnisoscelis rufterus PErtY, Del. an. p. 171. tab. 34. fig. 4. (1830). Nematopus ruficrus Burm., Handb. II. 1. p. 337. 3. (1835); H. S., Wanz. Ins. III. p. 61. fig. 275. (1835) et VI. p. 78. fig. 649. (1842); Brancr., Hist. des Ins. p. 124. Harlan. jal 4 Me 4 (ISA0)S DA, LISE Ör nlern. IG, AD. 25. 10, (132) Pachymeria ruficrus SPIN., Ess. Hém. p. 132. 1. (1837). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 7. N. nervosus LAPr. Nematopus nervosus Lar., Ess. Hem. p. 30. (1832); A. et S., Hist. des Hém. p. 200: 2. (1843); Darr., List of Hem. II. p. 426. 12. (1852); STA, Ann. Soc. ent. Ser. 4. IV. p. 56. 1. (1864). Nematopus chalybeus H. S., Wanz. Ins. VL p. 79. (1842). STOLL, Pun. fig. 255. Patria: Cayenna, Brasilia. Abdominis dorsum obscure ferrugineo-fuscum, serie macularum favescentium, linea longitudinali conjun- ctarum, notatum. bb. Angulis posticis thoracis in dentem acutisssmum, gracuem, retrorsum et valde extrorsum vergentem productis. 8. N. fasciatus WEstWw. Nematopus fasciatus Westw. in Horpzr, Cat. of Hem. II. p. 14. (1842). Nematopus fasciatocollis Costa, Rend. Accad. Napol. II. p. 256. (1863). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 9. N. amazonus STÅL. Nematopus amazonus STAL, Ann. Soc. ent. Sér. 4. V. p. 178. 5. (1865). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) bbb. AÅngulis posticis thoracis apice rotundatis, obtuse prominulis. 10. N. xaneicrus STÅL. Nematopus ceneicrus STAL, Anu. Soc. ent. Sér. 4. V. p. 178. 6. (1865). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 11. N. obscurus WEstw. Nematopus obscurus WEstWw. in Horzr, Cat. of Hem. p. 14. (1842). Patria: Brasilia. 12. N. ventralis WEsTtw. Nematopus ventralis WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. p. 14. (1842). Patria: Brasilia? An femina NN. nervosi? ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 143 13. N. punctiger DALL. Nematopus punctiger Darr., List of Hem. II. p. 427. 13. (1852). Patria: Columbia. An ad Grammopoecilum referendus? SAGOTYLUS Marr. Marr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 431. (1865); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 88. (1866); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 539. 1. S. triguttatus H. S. Crinocerus triguttatus H. S., Wanz. Ins. VI. p. 86. fig. 656. (1842). Mictis? triguttata DALL., List of Hem. II. p. 402. 45. (1852). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) CURTIUS SrTåL. Caput basi pone oculos tuberculo destitutum, tuberculis antenniferis valde di- stantibus, oblique truncatis, apice inermibus. Antenne simplices, crassiuscule, articulo secundo tertio longiore. Thorax apice collari distineto instruetus, convexiusculus, valde declivis, marginibus lateralibus anticis obtusis, convexis, inermibus.” Abdomen nonnihil ampliatum. Latera metastethii simplicia. Femora superne spinis tuberculisque desti- tuta, anteriora subtus prope apicem bispinosa, postica inter se et a lateribus corporis eque longe distantia, apud marem valde incrassata, subtus biseriatim spinosa. Tibize postice maris medio vix curvate, subtus fere in medio dente acuto valido armate. Segmentum ventrale secundum maris apice medio tumidum. Sagotylo affine genus, articulo ultimo antennarum penultimo longiore, thorace marginibus lateralibus obtusis, inermibus, apice in dentem antrorsum haud productis, metastethio maris lobo laterali destituto, segmento secundo ventrali maris medio tu- mido differt. 1. OC. marginalis DAL. Mictis? marginalis DArL., List of Hem. II. p. 401. 43. (1852). Mictis? affinis DArrL., List of Hem. II. p. 402. 44. (1852). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) CRINOCERUS Burw. Acanthocerus, Subg. Acanthocerus Lar., Ess. Hém. p. 43. (1832). Crinocerus BuRrM., Handb. II 1. p. 318. (1835); Marr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 88. (1866); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 540. 1. (. sanctus FABR. Cimex sanctus FABR., Syst. ent. p. 709. 60. (1775); Gorze, Ent. Beytr. II. p. 241. 26. (1778); Spec. ins. II. p. 352. 86. (1781); Mant. ins. II. p. 289. 105. (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2143. 239. (1788). 144 GISRAT: Lygeus sanctus FABR., Ent. syst. IV. p. 141. 23. (1794); Syst. Rhyng. p. 212. SKL KCLS03)S Ila mn abs, ONS go I ja. Il HO jak IA ne 0 (Kn) Mictis sanctus BLANcH., Hist. des ins. p. 121. 4. (1840). CROSS SpA IS MWehmve Ibn VILD DIE Dl (Uk) AL Bb Se FIS des Hém. p. 215. 1. (1843); Darr., List of Hem. II. p. 407. 2. (1852). Var. bo — Abdomine maris apice nigro. Crinocerus sanctus Burm., Handb. II. 1. p. 319. 3. (1835). Crinocerus analis DALL., List of Hem. II. p. 407. 3. (1852). Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Bahia; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) ACANTHOCERUS Par. BEaAuvV. Acanthocerus P. B., Ins. p. 204. (1805). Acanthocerus, Subg. Hymeniphera LaAP., Ess. Hém. p. 43. (1832). Hymenophora A. et S., Hist. des Hém. p. 212. (1843); Marr, Reise der Freg. No- vara. Hem. p. 88. (1866); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 539. Camptischium A. et S., Hist. des Hém. p. 213. (1843); Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p- 89. (1866); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 539. PEuthochtha Mavyr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 431. (1865); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 88. (1866); STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 539. Subg. ACANTHOCERUS P. B. Hymenophora A. et S., Hist. des Hém. p. 212. (1843). 1. 4. (Aeanthocerus) erucifer P. B. Åcanthocerus erucifer P. B., Ins. p. 204. Hém. pl. 12. fig. 5. (1805). Cimez cruceiger Tienr, Hist. des ins. Ed. 2. IV. p. 267. fig. 4. (1813). Crinocerus devotus H. S., Wanz. Ins. VI p. 88. fig. 658. (1842). Hymenophora crucifera A. et S., Hist. des Hém. p. 212. 1. (1843). Crinocerus crucifer DALL., List of Hem. II. p. 407. 1. (1852). Coreus (Crinocerus) crucifer GUuÉR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 383. (1857). - SROLT, FUN. Hos 230. Patria: San Domingo. (Mus. Holm.); Cuba. 2. ÅA. (Acanthocerus) lobatus BuUrRM. Crinocerus lobatus Burm., Handb. II. 1. p. 318. 2. (1835); H. S., Wanz. Ins. VI. p. 17. fig. 573. (1842). Coreus (Camptischium) lobutus GvÉrR. in SaGra, Hist. de Cuba. Ins. p. 382. (1857). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) 3. ÅA. (Acanthocerus) tuberculatus H. S. Crinocerus tubercwlatus H. S., Wamnz. Ins. VI. p. 17. fig. 572. (1842). Coreus (Camptisclum) tuberculatus GuvÉr. in SaAGraA, Hist. de Cuba. Ins. p. 382. (1857). Patria: Cuba. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 145 Subg. CAMPTISCHIUM Å. et 5. 4. A. (Camptischium) clavipes FABR. Coreus clavipes FABR., Syst. Rhyng. p. 196. 20. (1803). Crinocerus fulvicornmis H. S., Wanz. Ins. VI p. 87. fig. 657. (1842); DaArr., List of Hem. II. p. 408. 5. (1852). Camptischium spinosum A. et S., Hist. des Hém. p. 213. 1. pl. 4. fig. 5. (1843). Camptischium elavipes STAL, Hem. Fabr. I. p. 49. 1. (1868). STtToLL, Pun. fig. 98 et 287. Patria: Brasilia borealis; Guyana; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 5. ÅA. (Camptischium) niger STÅL. Niger; apice imo scutelli, fascia utrimque sinuata maculisque nonnullis parvis discoidalibus dorsalibus nec non maculis parvis marginalibus abdominis pallide flave- scentibus; venis hemelytrorum in ferrugineum vergentibus; alis fuscis. &. £?. Long. 517, Lat. 3—6 mill. Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Saneta Catharina. (Mus. Holm.) H. clavipedi maxime affinis, exceptis coloribus haud divergit. An distinctus? Subg. EUTHOCHTHA MAYR. 6. AA. (Euthochtha) galeator FABR. Coreus galeator FABR., Syst. Rhyng. p. 191. 2. (1803). Crinocerus tibialis H. S., Wanz. Ins. VI. p. 21. fig. 576. (1842). Crinocerus galeator DaALL., List of Hem. II. p. 408. 4. (1852). Euthochtha Galeator Står, Hem. Fabr. I. p. 49. 1. (1868). Patria: America borealis, Illinois, New Jersey. (Mus. Holm.) GOLEMA A. et S. A. et S., Hist des Hém. p. 211. (1843); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 540. 1. G. histrio Burm. Crinocerus histrio Burm., Handb. II. 1. p. 318. 1. (1835). Golema rubromaculata A. et S., Hist. des Hém. p. 212. 1. pl. 12. fig. 5. (1843). Golema tessellata Costa, Rend. Accad. Napol. II. p. 255. (1863). STOLL, Pun. fig. 189. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Surinam. ATHAUMASTUS MaAYzr. Athaumastus Mayr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 431. (1865); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 88. (1866); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 540. K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. 19 146 CTESIAT, Thlastocoris Mayr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XVI. p. 364. (1866); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 88 et 91. (1866); STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 540. 1. Å. Iugens STAL. Crinocerus lugens Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 184. 2. Athaumastus lugens Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 91. taf. 2. fig. 19: (1866). Patria: Brasilia, Minas Geraös. (Mus. Holm.) 2. ÅA. boematicus STAL. Örinocerus hematicus StAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 455. 1. Patria: Brasilia. (Mus. Berol.) Antenna nigra, articulis primo et quarto rufo-testaceis, tertio apice fusco-rufescente, articulis primo et secundo longitudine paullo variabilibus, primo secundo vix vel paullo longiore, articulo tertio articulo primo sublongiore. Tubercula antennifera contigua. ”Tibize postice maris femoribus. trochanteribus coxisque ad unum longitudine 2aquales. 3. Å. subearinatus STAL. Crinocerus subcarinatus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 455. 2. Patria: Monte Video. (Mus. Berol.) Antenna sordide rufo-testacexe, articulo secundo apice imo nigro, articulis primo, secundo et tertio lon- gitudine subaqualibus. Tubercula antennifera mnonnihil distantia. Tibia postice femoribus trochanteribusque ad unum longitudine subzaquales. 4. Å. rubro-ornatus STÅL. Crinocerus rubro-ornatus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 184. 1; et 1. c. 1859. p. 456. 3. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 5. ÅA. Ietus Mar. Thlastocoris letus Mar, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XVI. p. 364. (1866); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 91. taf. 2. fig. 20. (1866). Patria: Surinam. ELATHEA STAL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 541. 1. E. mundula Står. Crinocerus mundulus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1858. p. 439. 1. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 5 MACHTIMA A. et S. A. et S., Hist. des Hém. p. 215. (1843); Svår, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 540. 1. HM erucigera FABR. Cimex cruciger FABR., Syst. Ent. p. 709. 59. (1775); Gorze, Ent. Beytr. II. p. 241. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 147 25. (1778); FABR., Spec. ins. II p. 352. 85. (1781); GmEL., Syst. nat. I. 4. p. 2143. 238. (1788). Lygeus cruciger FABR., Ent. syst. IV. p. 140. 22. (1794); Syst. Rhyng. p. 211. 32. (1803). Machtima crucigera A. et S., Hist. des Hém. p. 215. 1. (1843); DaAtr., List of Hem. II. p. 406. 1. (1852). STOLL, Pun. fig. 175. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 2. M. mexicana STAL. Flavo-testacea; capite, lateribus thoracis femoribusque rufo-testaceis; antennis, basi ima capitis, vittis tribus antrorsum angustatis, nec marginem anticum, nec posti- cum attingentibus, vitta ante medium scutelli, hemelytris, fascia apicali segmentorum quattuor ultimorum dorsi abdominis, lineis sex transversis pectoris, femoribus posticis intus, tibiis tarsisque nigris; margine commissurali clavi limboque latiusculo interiore et apicali corii flavo-testaceis; alis sordide vinaceis, nigro-venosis, obsolete fusco-lim- batis, basi fuscis. &. 2. Long. 24, Lat. 7 mill. Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.) Pracedenti maxime affinis, differre videtur articulo secundo antennarum articulo primo vix breviore, vit- tis nigris thoracis angustioribus, basin haud attingentibus, media quam lateralibus ad marginem basalem magis appropinquata, femoribusque posticis intus nigricantibus. 3. M tenuicormis DALL. Machtima tenwicornis DALL., List of Hem. I. p. 406. 2. (1852). Patria: Columbia. ZOREVA A. et S. ÅA. et S., Hist. des Hém. p. 216. (1843); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 540. 1. Z. dentipes FABR. Coreus dentipes FABR., Syst. Rhyng. p. 196. 21. (1803). Chariesterus spinosus Burm., Handb. II. 1. p. 318. 7. (1835). Zoreva fasciata A. et S., Hist. des Hém. p. 216. 1. (1843). Zoreva dentipes Darr., List of Hem. II. p. 407. 1. (1852). Zoreva vicima SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 4. II. p. 579. 2. (1862). Zoreva dentipes STAL, Hem. Fabr. I. p. 49. 1. (1868). STOLL, Pun. fig. 119. (2?) Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Cayenna, Peru. 2. Z. armator FABR. Coreus armator FABR., Syst. Rhyng. p. 196. 22. (1803). Zoreva Armator STÅL, Hem. Fabr. I. p. 49. 2. (1868). Patria: America meridionalis, Guyana. 148 CRSESINAE 3. Id. vicina SIGN. Zoreva vicina SiGN., Ann. Soc. ent. Ser. 4. II. p. 580. 3. (1862). Patria: Peru. 4. ÉZ spinifera STAL. Nigra; thorace, scutello, prostethio parteque postica mesostethii et metastethii puncetulatis; capite, marginibus antico et lateralibus anticis thoracis, pectore, abdomine, coxis rostroque pallide flavescentibus; maculis parvis posterioribus tuberculisque duo- bus mediis valde distantibus capitis, fasciis quattuor parteque apicali dorsi abdominis, connexivo, linea intramarginali laterali prostethii, macula parva laterali partium pecto- ris, vittis duabus mesosterni et metasterni, maculis marginalibus, maculis in series quat- tuor dispositis maculisque spiracula includentibus ventris nigris; macula elongata mar- ginali segmentorum connexivi, maculis nonnullis femorum posticorum tarsisque sordide flavescentibus; alis sordide vitreis. ?. Long. 13, Lat. 3 mill. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Z. dentipedi maxime affinis, haud nisi pietura divergens. Amnguli laterales thoracis in spinam acutam producti. 5. Z. lobulata STAL. Dilute ferruginea vel flavescente-ferruginea, thorace, scutello, hemelytris, proste- thio parteque posteriore mesostethii et metastethi punctatis, mesostethio et metastethio anterius granulatis; articulo ultimo antennarum ultra medium nigricante, lineis duabus articuli primi fuscis vel nigris, in exemplis pallidis sepe deficientibus; alis sordide sub- vinaceis; abdominis dorso apice nigricante. &. ?. Long. 14, Lat. 33 mill. S. Metastethi lateribus postice lobulo rotundato obtuso instructis; femoribus po- sticis sat incerassatis, subtus biseriatim spinosis et basi spina majore armatis; tibis po- sticis subtus spinulis inequalibus armatis. £. Metastethio lobis destituto; femoribus posticis levissime incerassatis, pone me- dium biseriatim spinosis; tibiis postieis inermibus. Var. a.— Supra obscurius ferruginea; lineis fuscis articuli primi antennarum ob- soletis vel nullis; membrana nigricante; connexivo interdum nigro-maculato; tibiis ob- soletius nigro-annulatis vel maculatis. Var. bo — Lineis duabus articuli primi antennarum, maculis posterioribus capitis, thorace, scutello, hemelytris, maculis connexivi, vitta imtramarginali prostethii, vittis duabus mesosterni et metasterni, ventris maculis marginalibus maculisque in series quattuor dispositis, nec non maculis parvis inferioribus femorum et annulis tibiarum nigris. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Precedentibus valde affinis, major, mesostethio et metastethio anterius granulatis, angulis lateralibus tho- racis in dentem minorem, minus gracilem, levissime retrorsum vergentem prominentibus divergit. 6. Z. immaculicollis Costa. Zoreva immaculicollis Costa, Rendic. Accad. Napol. II. p. 255. (1863). Patria ignota. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 149 DALCERA SIGN. SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 4. III. p. 556. (1864); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 540. 1. D. Lacerde SIGN. Dalcera Lacerdce SicN., Ann. Soc. ent. Sér. 4. II. p. 556. 33. pl. 13. fig. 19, a et b. (1864). Patria: Chile. Subf. Acanthocephalina STAL. ACANTHOCEPHALA Lar. 7) Åcanthocephala LaArP., Ess. p. 29. (1832). Metapodius Westw. in Horz, Cat. of Hem. II p. 4. (1842); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 541. Metopodus A. et S., Hist. des Hém. p. 192. (1843). Subg. ACANTHOCEPHALA LAP. Tibie posticx sexum conformes, ubique late, superne per totam vel fere totam longitudinem valde dilatate, parte dilatata pone medium haud angustata, apice subito rotundata vel angulata, ante medium in angulum vel dentem ampliata. a. ÄAntennis gracilibus, articulo quarto articulis secundo et tertio simul sumtis multo (N) vel paullo (2) longiore; dorso abdonminis impicto; segmento secundo abdominis apud marem retrorsum sensim valde ampliato. 1. ÅA. (Acanthocephala) latipes DRURY. Cimez latipes Drury, II. nat. hist. III. p. 63. pl. 45. fig. 3. (1782); HeErBst, Gem. Nemes. VIL 0. 2000 då uens. BL AG ob BIK Lygeus compressipes FABR., Syst. Rhyng. p. 209. 24. (1803). Diactor compressipes Burm., Handb. II. 1. p. 334. 1. (1835); H. S., Wanz. Ing. 1006 fö VD na DLK Anisoscelis compressipes BLANCH., Hist. des ins. p. 122. 1. (1840). Metopodus latipes A. et S., Hist. des Hém. p. 193. 1. (1843). Metapodius latipes DaALL., List of Hem. II. p. 427. 1. (1852); Står, Hem. Fabr. I. p. 50. 1. (1868). Metapodius albicollis DALL., List of Hem. II. p. 427. 2. (1852). STOLL, Pun. fig. 14. Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Para; Surinam; Nova Granada. (Mus. Holm.) aa. Antenmis crassiusculis vel minus gracilibus, articulo quarto articulis secundo et tertio simul sumtis breviore; abdomine dorso macula fere media et pone hanc vitta, antice paullo ampliata, flavescentibus notato, segmento secundo utriusque sexus sumplice; parte dilatata apicem tibiarum posticarum haud attingente. ") Color niger specierum hujus generis seepe in ferrugineum vel dilute ferrugineum vergit. 150 CHANSER AN, 2. ÅA. (Acanthocephala) declivis Say. Rlunuchus declivis Sar, New Harm. Ind. Jan. 1832. p. 10; Compl. writ. ed. Le one. I ja BD. 2 (NINV) Anisoscelis declivis Sax, Compl. writ. ed. Le Conte. I. p. 327. 4. (1859). Patria: Texas. (Mus. Holm.) 3. å (Acanthocephala) alata Burm. Diactor alatus Burm., Handb. II. 1. p. 334. 3. (1835). Metapodius thoracicus DaALrL., List. of Hem. II. p. 428. 3. (1852). Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.); Honduras. Precedenti maxime affinis et simillima, tibis posticis superne distincte spinosis, articuloque quarto an- tennarum fulvescente differt. Subg. SPILOPLEURA STÅL. Tibie postice difformes, superne distincte dilatate, apicem versus angustatee, apud marem subtus denticulate, superne ante medium obtuse subampliate, apud femi- nam subtus inermes, superne ante medium in dentem ampliate. Segmentum secun- dum ventris simplex. Dorsum abdominis vitta subpercurrente flavescente ornatum. Latera pectoris maculis tribus albido vel flavescente-sericeis notata. 4. ÅA. (Spilopleura) parensis DALL. Metapodius parensis DALL., List of Hem. II. p. 432. 12. (1852). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Variat hemelytris tibiisque flavo-ferrugineis. Subg. METAPODIUS WESTW. Tibie postice valde difformes, apud mares leviter vel levissime dilatate, apicem versus subangustate, superne apicem versus et subtus denticulate, apud feminas sub- tus basin versus dilatate, superne a basi ultra medium dilatate, parte dilatata medio sinuata et ante sinum in dentem ampliata, parte tertia vel quarta apicali simplici. Segmentum secundum ventris simplex, nec dilatatum. Dorsum abdominis posterius flavo-vittatum. 5. ÅA. (Metapodius) femorata FABR. Cimex femoratus FABR., Syst. ent. p. 708. 55. (1775); GorzzE, Ent. Beytr. II. p. 2405 22 (MNYUS3 INANRR SSR tas UL ja BA. fö (IVB Ner tas Ik Do AN (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2142. 230. (1788). Lugeus femoratus FABR., Ent. syst. IV. p. 137. 10. (1794); Syst. Rbyng. p. 205. TOSK(TS03)5 Wommp, Ielemas Mo ps i L95E nod SON (CST): Rlunuchus nasulus Sax, New Harm. Ind. Jan. 1832. p. 10; Compl. writ. ed. Le ContesklspsrS0a N(NSSON: Metapodius obscurus WEstw. in Horpr, Cat. of Hem. II. p. 15. (1842). Metapodius femoratus DaALL., List of Hem. II. p. 430. 5. (1852). Amisoscelis nasulus SAY, Compl. writ. ed. Le Conte. I. p. 327. 5. (1859). Patria: America borealis, Carolina, Texas. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 151 6. 4. (Netapodius) gramulosa DaALL. Metapocdius granulosus DALrL., List of Hem. II. p. 430. 7. (1852). Diactor alatus H. S., Wanz. Ins. VI. p. 53. fig. 613. (1842). excl. syn. Patria: Mexico. (Mus. Holm.); Honduras. - 7. ÅA. (Metapodius) Imetuosa STAL. Metapodius luctuosus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 184. 1. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Praecedentibus maxime affinis, vix distincta. 8. AA. (Metapodius) surata Burwm. Diactor suratus Burm., Handb. II 1. p. 334. 2. (1835); H. S., Wanz. Ins. III. p. 94. fig. 318. a—b. (1835); Darr., List of Hem. II. p. 429. 4. (1852). Anisoscelis femoratus GuvÉr., Voy. de la Coq. Ins. p. 175. (1838). excl. syn. Amnisoscelis Stollii Guver., Voy. de la Coq. Ins. pl. 12. fig. 6. &. (1838). ÅAnisoscelis suralis Gugr., Voy. de la Coq. Ins. pl. 12. fig. 8. 9. (1838). Patria: Brasilia, Bahia. (Mus. Holm.) 9. AA. (Metapodius) bicoloripes STAL. Metapodius bicoloripes Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 184. 2. Patria: Nova Granada, Antiochia. (Mus. Holm.) Preecedentibus maxime affinis, tibiis posticis utriusque sexus angustioribus differt; M. unicolori forte proxima. 10. ÅA. (Metapodius) terminalis DALL. Metapodius terminalis DALL., List of Hem. II. p. 431. 10. (1852). Patria: America borealis, Texas. (Mus. Holm.) Thorace multo subtilius et obsoletius granulato marginibusque lateralibus inermibus a pracedentibus divergit. 11. Å. concolor H. S. Diactor concolor H. S., Wanz. Ins. VI. p. 54. (1842). Patria: Cayenna. 12. ÅA. equalis WEstw. Metapodius equalis WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 14. (1842). Patria: Demerara. Ab AA. latipede vix differt. 13. ÅA. scutellata Sicn. Metapodius scutellatus SiGN., Ann. Soc. ent. Sér. 4. II. p. 580. 4. (1862). Patria: Peru. Ab ÅA. latipede vix diversa. 152 CISA; 14. ÅA. mercur MAYyR. Metapodius mercur MaYr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 433. (1865); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 92. fig. 21. (1866). Patria: Brasilia. 15. ÅA. bispina WEsTw. Metapodius bispinus Westw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 15. (1842). Patria ignota. 16. ÅA. unicolor WEsTW. Metapodius umicolor WEstw. in Horze, Cat. of Hem. II. p. 15. (1842). Patria: Brasilia. Ab ÅA. surata vix distincta. 17. Å. apicalis WEstw. Metapodius apicalis WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 15. (1842). Patria: Brasilia. Ab AA. surata vix distinceta. 18. Å. consobrina WEsTWw. Metapodius consobrinus WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 15. (1842). Patria: Brasilia? 19. Å,. nigricans WEsTW. Metapodius nigricans WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 15. (1842). Patria ignota. 20. ÅA. angustipes WEsTw. Metapodius angustipes Westw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 15. (1842). Patria ignota. 21. ÅA. unicolor DaALL. Metapodius unicolor DaALrL., List of Hem. II. p. 431. 11. (1852). Patria: Columbia. 22. Å, fulvitarsa H. S. Metopodus fulvitarsus H. S., Wanz. Ins. IX. p. 258. (1853). Patria: Cayenna. 23. ÅA. pleuritica Costa. Metapodius pleuriticus Costa, Rendic. Accad. Napol. II. p. 258. (1863). Patria ignota. EMPEDOCLES SrtTåL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 541. 1. FE. tenuicornis WEsTW. Metapodius tenuicornis WEstw. in Horze, Cat. of Hem. II. p. 16. (1842). Patria ignota. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 5 THYMETUS SrtåLr. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 541. 1. T. ochropterus STAL. Metapodius ochropterus STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 30. 2. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) LUCULLIA Står. Ann. Soc. ent. Sér. 4. V. p. 180. (1865); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 541. 1. L. flavo-vittata STAL. Lucullia flavo-vittata STAL, Ann. Soc. ent. Sér. 4. V. p. 180. 1. (1865). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) PLACOSCELIS SrtåL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 542. Plaziscelis SPIN., Ess. hém. p. 142. (1837). Stenoscelidea WEestw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 17. (1842). ad partem. Phylleeleocnemis Costa, Rendic. Accad. Napol. II. p. 257. (1863). a. Linea longitudinali media thoracis pallida. 1. P. fusea SPN. Plaxiscelis fusca SPIn., Ess. hém. p. 143. (1837). Stenoscelidea bicoloripes WEstw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 18. (1842). Patria: Brasilia. 2. P. pagana BURM. Diactor paganus Burm., Handb. II. 1. p. 335. 6. (1835). Plaziscelis pagana Darr., List of Hem. II. p. 437. 1. (1852). Patria: Rio Janeiro. 3. P. semilineata STAL. Plaziscelis semilineatus STÅL, Rio Jan. Hem. I. p. 30. 1. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 4. P, rustica STÅL. Plaviscelis rustica StAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 457. 1. Patria: Rio Janeiro. aa. Thorace Ulinea media pallida destituto. 5. P. plebeja Står. Plaxiscelis plebeja Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 457. 2. GY6 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. 20 154 CM ESKIRAD, Phyllceleocnemis fuligula Costa, Rendic. Accad. Napol. II. p. 257. (1863). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) STENOSCELIDEA WeEstw. WeEsTtW. in HorzE, Cat. of Hem. II. p. 17. (1842). ad partem. Melynthus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 457. Fulicopus Costa, Rendic. Accad. Napol. II. p. 259. (1863). 1. 8. albo-varia WEsTtw. Stenoscelidea albo-varia WEstw. in Hope, Cat. of Hem. II. p. 18. (1842). Patria: Brasilia. 2. 8. histrionica STÅL. Melynthus histrionicus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 458. 1. Patria: Brasilia. (Mus. Berol.) An a S. albo-vuria diversa? S. Tnigro valde affinis, differt articulo primo antennarum toto nigro, bra- chiis anticis liture discoidalis thoracis retrorsum minus longe productis, hemelytris albido-trimaculatis, geniculis omnibus nigris tibiisque posticis ante medium minus dilatatis. 3. S. T nigrum Costa. Fulicopus T-migrum Costa, Rendic. Accad. Napol. II. p. 260. (1863). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 4. 8. AÄnescens STAL. Fusco-&enea; capite, antennis, plaga indeterminata transversa antica, linea tenui subeallosa longitudinali media margineque imo posteriore thoracis, marginibus laterali- bus lineaque media levibus scutelli, venis margineque imo exteriore hemelytrorum obscure ferrugimeorum, maculis duabus segmentorum abdominis dorsalium primi, se- cundi, tertii, quarti et quinti, macula angulorum basalium segmentorum connexivi, mar- gine apicali segmentorum limboque ventris, rostro pedibusque ferrugineo-flavescentibus; parte apicali femorum posticorum tibiisque posticis ultra medium nigris; antennis api- cem versus infuscatis, annulo subbasali articuli quarti pallido; alis vitreis, fusco-venosis. 2. Long. 15, Lat. 4 mill. Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.) Przecedente major, capite angustiore, thorace altiore et multo magis declivi, punctura fortiore, tibils po- sticis latioribus, antennis brevioribus, minus gracilibus, ut et coloribus valde diversa. Antenna corporis fere longitudine, articulo quarto duobus precedentibus vix breviore. Caput leve, vittis duabus superioribus, vittis duabus lateralibus pone oculos discoque inferiore nigris. Thorax, scutellum et hemelytra sat dense distincteque punctulata; thoracis marginibus lateralibus anticis rectis, obtusis, posterius acutiusculis, angulis lateralibus sub- acutis, paullo prominulis. Membrana olivaceo-fusca. Pectus distinete punctatum. Femora antica subtus per fere totam longitudinem, posteriora pone medium spinulis armata. Tibize posticae late dilatate, parte quarta apicali simplici, parte dilatata superiore medio latissima et angulata, pone medium sinuata, parte dilatata infe- riore macula parva pallida notata. PETALOPS A. et S. A. et S., Hist. des Hém. p. 201. (1842); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 542. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 155 1. P. thoracicus THUNB. Cimex thoracicus THUNB., Nov. ins. spec. II. p. 39. (1783). Cimex elatus FABR., Mant. ins. II. p. 290. 108. (1787); GMeL., Syst. nat. I. 4. p. 2143. 242. (1788). Lygeus elatus FABR., Ent. syst. IV. p. 142. 26. (1794); Syst. Rhyng. p. 212. 38. (1803). Nematopus elegans SErv. in GuEr., Mag. Zool. I. Ins. pl. 27. (1831). Diactor elatus Burm., Handb. II. 1. p. 334. 5. (1835). Petalops elegans A. et S., Hist. des Hém. p. 201. 1. (1843). Petalops elatus DALL., List of Hem. II. p. 433. 1. (1852). Petalops thoracicus STAL, Berl. ent. Zeitschr. X. p. 158. (1866); Hem. Fabr. I. p- 50. 1. (1868). SToLL, Pun. fig. 55 et A. Patria: Surinam. (Mus. Holm.); Para. 2. P, azureus BURM. Diactor azureus Burm., Handb. II. 1. 334. 4. (1835). Metapodius gemmäifer WEstw. in Horpzr, Cat. of Hem. II. p. 16. (1842). Petalops azureus DaLrrL., List of Hem. II. p- 434. 3. (1852); Står, Hem. Fabr. I. p- 50. (1868). Petalops crassipes DALL., List of Hem. II. p. 434. 4. (18352). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 3. P. fortunatus DALL. Petalops fortunatus DaLL., List of Hem. II. p. 433. 2. (1852). Patria: Para. SALAPIA Står. Ann. Soc. ent. Sér. 4. V. p. 179. (1865); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 542. 1. NS. signata DALL. Petalops signatus Darr., List of Hem. II. p. 435. 6. (1852). Salapia signata STAL, Hem. Fabr. I. p. 50. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 2. 8. abdominalis DALL. Petalops abdominalis DALL., List of Hem. II p. 436. 7. (1852). Petalops dimidiatus DALL., List of Hem. II. p. 437. 9. (1852). Salapia dimidiata STAL, Hem. Fabr. I. p. 50. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 156 Ög STAL 3. S. Baraquini SIGN. Petalops Baraquim SIi6N., Ann. Soc. ent. Sér. 4. II. p. 581. 5. pl. 15. fig. 2. (1862). Patria: Peru. 4. 8. guttifera STAL. Petalops guttifer Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 456. 2. Salapia guttifera STAL, Hem. Fabr. I. p. 50. (1868). Patria: Rio Janeiro. 5. S. humeralis BurwM. Paryphes humeralis Burm., Handb. II. 1. p. 336. 2. (1835). Salapia humeralis STÅL, Hem. Fabr. I. p. 50. (1868). Patria: Bahia. LAMINICEPS CostTa. Costa, Rendic. Accad. Napol. II. p. 250. (1863); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 542. Junia STÅL, Ann. Soc. ent. Sér. 4. V. p. 179. (1865). 1. I. Megaera Burwm. Paryphes Megcera Burm., Handb. II. 1. p. 336. 3. (1835). Petalops Megcera Dair., List of Hem. II. p. 437. 8. (1852). Laminiceps Stollii Costa, Rendic. Accad. Napol. II. p. 251. (1863). Laminiceps bipartitus Costa, Rendic. Accad. Napol. II. p. 251. (1863). STOLL, Pun. fig. 130. Patria: Surinam. (Mus. Holm.); Para. 2. LI. fenestratus Burw. Puaryphes fenestratus Burm., Handb. II. 1. p. 336. 4. (1835). Amisoscelis rubricatus GuÉrR., Voy. de la Coq. Ins. p. 174. pl. 12. fig. 7. (1838). Petalops dorsalis STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 30. 1. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 3. I. fasciatus DALL. Petalops fasciatus DALL., List of Hem. II. p. 435. 5. (1852). Patria: Para. Figura 4 STOLLII varietatem hujus speciei verisimiliter representat. 4. I. eardinalis STÅL. Petalops cardinalis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 456. 1. Patria: Brasilia borealis, Para. (Mus. Holm.) A IL. fasciato vix distinctus. 5. LIL. ducalis Står. Juma ducalis STAL, Ann. soc. ent. Ser. 4. V. p. 179. 1. (1865). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 157 Subf. Coreina STAL. Div. Anisoscelidina STÅL. HOLYMENIA S7. FARG. et SERV. Copium ") THunB., Hem. rostr. cap. II. p. 8. (1822); Ins. hem. tria gen. p. 8. (1825); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 544. Holhymenia ST. FARG. et SErv., Enc. méth. X. p. 61. (1825). Copius Burm., Handb. II. 1. p. 329. (1835). 1. H. rubescens A. et S. Copius rubescens A. et S., Hist. des Hém. p. 222. 1. pl. 4. fig. 8. (1843); DALL., List of Hem. II. p. 466. 1. (1852). Copium rubescens STAL, Hem. Fabr. I. p. 50. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 2. IH. intermedia Burw. Copius intermedius Burm., Handb. II. 1. p. 330. 2. (1835). Copium intermedium SrtAL, Hem. Fabr. I. p. 50. (1868). Patria: Surinam. 3. IH clavigera HEreBsrT. Cimex claviger HEerBst, Gem. Naturg. VI. p. 260. taf. 39. B. fig. 4. (1784). Copium maculatum THUnNB., Ins. hem. tria gen. p. 8. 1. (1825); Står, Hem. Fabr. fp. 5 (1868). Copium guttatum THUNB., Ins. hem. tria gen. p. 10. 4. (1825). Holhymenia Latreillet ST. FArRG. et SErv., Enc. méth. X. p. 62. (1825). Copius Latreillii Burm., Handb. II. 1. p. 330. 4. (1835). Copius Latreillei A. et S., Hist. des Hém. p. 223. 2. (1843). Copius intermedius H. S., Wanz. Ins. VII p. 2. fig. 680. (1844). excel. syn. Copius maculatus DALL., List of Hem. II. p. 466. 2. (1852). Copium maculatum Står, Hem. Fabr. I. p. 51. (1868). SarOna, Fin a JGA Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 4. IH histrio FABrR. Alydus histrio FABR., Syst. Rhyng. p. 248. 2. (1803). Copius histrio Burm., Händb. II. 1. p. 330. 1. (1835); Darr., List of Hem. II. p. 467. 3. (1852). Copius scurra Burm., Handb. IL 1. p. 330. 3. (1835). Copium Histrio STAL, Hem. Fabr. I. p. 50. 1. (1868). ”) Typus verus Copii generis est Copium cornutum THUNB., quod idem est ac Laccometopus clavicornis LIN. 158 CISA, StoLL, Pun. fig. 294. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.); Columbia, Guiana. 5. IL scenica STÅL. Copium scemicum STÅL, Ann. Soc. ent. Sér. 4. V. p. 180. 1. (1865). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) TARPEIUS Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 544. 1. TT. brevicornis STAL. Copium brevicorne STÅL, Ann. soc. ent. Sér. 4. V. p. 181. 3. (1865). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) : BALDUS STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 544. 1. B. vinulus STÅL. Copium vinulum STÅL, Ann. soc. ent. Sér. 4. V. p. 181. 2. (1865). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) CHONDROCERA Lar. Lar., Ess. Hem. p. 44. (1832); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 544. Petalotoma GUEÉR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 388. (1857). I. €. laticornis Lar. Chondrocera laticornis LaAP., Ess. Hém. p. 45. pl. 53. fig. 7. (1832). Petalotoma unicolor GuÉR. in SaAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 389. pl. 13. fig. 8. (1857). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) ANISOSCELIS LaATzR. LaATtzR., Régn. an. Ins. p. 197. (1829); Lar., Ess. Hém. p. 31. (1832); StAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 294. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 544. a. Tibus posticis superne per totam longitudinem dilatatis, parte dilatata pone me- dium sensim amngustata. 1. Å. foliacea FABR. Lygeus foliaceus FABR., Syst. Rhyng. p. 210. 28. (1803). Coreus foliaceus ST. FARG. et Serv., Enc. méth. X. p. 60. 5. var. (1825). Diactor foliaceus DALL., List of Hem. II. p. 451. 2. (1852). Amisoscelis foltacea STAL, Hem. Fabr. I. p. 51. 1. (1868). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 15 SToLL, Pun. fig. 201. Patria: Brasilia borealis; Insula S:eti Bartholomei Indie occidentalis. (Mus. Holm.) 2. Å. marginella DAL. Coreus foliaceus ST. FARG. et SErRv., Enc. méth. X. p. 60. 5. (1825). excel. var. Leptoscelis marginella DaArr., List of Hem. IL p. 457. 8. (1852). Diactor cincticollis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 185. 1. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 3. ÅA. scutellaris STAL. Supra ferruginea, punctata, subtus cum antennis, rostro pedibusque testaceo vel olivaceo-flavescens, antennarum articulo secundo apice nec non quarto toto fuscis; limbo basalis thoracis, medio antrorsum plus minus ampliato, scutello dorsoque abdo- minis &neis; marginibus lateralibus anticis thoracis margineque costali corii pallide fla- vescentibus; membrana fusca; alis subdecoloribus, fusco-venosis; tibiis posticis sub- obscure ferrugineis, basi, maculis duabus ante medium parteque apicali dilute croceis> parte dilatata inferiore apicem versus nigricante. &S. £. Long. 16, Lat. 4 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Coloribus tantum a pracedentibus diversa, vix distincta. 4. Å. discelor STtAL. Diactor discolor STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. 235. 1; Freg. Eugen. Resa. Ins. p. 233. 33. (1859). Patria: Taiti? (Mus. Holm.) aa. Parte quarta apicali tibiarum posticarum simplict. 5. Å alipes GUER. Anisoscelis alipes GuÉrR., Mag. de Zool. III Ins. pl 75. (1833). Patria: Mexico. 6. ÅA. hymeniphera WESTW. Amnisoscelis hymeniphera WEstWw. in DUNCAN, Nat. library. Entom. I. p. 275. pl. 20. fig. 3. (1840). Patria: Mexico. 7. ÅA. affinis WEsTWw. Anisoscelis affinis Wrstw. in DUNCAN, Nat. library. Entom. I. p. 275. (1840). Diactor rufus DArr., List of Hem. IL p. 451. 3. (1852). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 8. ÅA. fiavo-lineata BLANCHE. Amisoscelis flavolineatus BLANCH. in D'ÖRBIGNY, Dict. univ. d'hist. nat. Atlas. Ins. Hém. pl. 6. fig. 7. (1849). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 160 (06 SVAL, DIACTOR PERTY. PrErty, Del. an. p. 169. (1830); Srn., Ess. Hém. p. 199. (1837); Står, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1867. p. 544. 1. D. bilineatus FABR. Lygceus bilineatus FABR., Syst. Rhyng. p. 213. 40. (1803). Anisoscelis latifolia SErv. in Guvér., Mag. Zool. I. Ins. pl. 18. (1831). Diactor elegans PErtr, Del. an. p. 170. tab. 34. fig. 1. (1830). Amnisoscelis bilineata Burm., Handb. II. 1. p. 333. 6. (1835); H. S., Wanz. Ins. II. p. 60. fig. 274. (1835). Diactor bilineatus A. et S., Hist. des Hém. p. 218. 1. (1843); Darzr., List of Hem. HE p4505 1IK(US52)EISTAT) Hem: Babil ps (1868): Patria: Brasilia, Minas Geraös. (Mus. Hom.) 2. D. bogotanus STAL. Flavo-miniatus; capite superne, pronoto, scutello, dorso abdominis, maculis parvis pectoris prope coxas, mesosterno, metasterno, limbo postico metastethii et segmentorum ventris, segmento analil maris, rostro antennisque &eneis; vittis duabus capitis, per tho- racem et latera scutelli extensis, flavo-miniatis; linea inferiore articuli primi antenna- rum favescente; hemelytris atris, limbo costali interdum 2nescente; alis sordide vitreis, fusco-venosis; tibiis posticis nigro-violaceis, macula marginali media et basi partis dila- tate inferioris, limbo lato exteriore a basi ultra medium, macula parva interiore media apiceque partis dilatate superioris nec non parte apicali simplici testaceis; lineis dua- bus pedum apiceque femorum 2nescentibus vel subviolaceis. 7. Long. 20, Lat. 5 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm). Precedenti maxime affinis, pectore fasciis zeneis destituto, tibiis posticis nonnihil minus dilatatis et ali- ter pictis differt. Antenna interdum obscure cerulexe. LEPTOGLOSSUS GUER. Anisoscelis SPIN., Ess. Hém. p. 200. (1837). Leptoglossus GUvÉrR, Voy. de la Coq. Ins. p. 174. (1838). Theognis STAL, Ent. Zeit. XXIII p. 294. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 544. a. Parte apicali simplici tibiarum posticarum tota vel magnam ad partem pallida, ferruginea vel flavescente (excepto interdum L. consperso); pectore non nisi ad coxas fHlavo-maculato, raro flavo-lineato. b. Corpore subtus ferrugineo vel ferrugineo-griseo, sepissime nigro-consperso. c. Pectore maculis flavescentibus destituto. d. Abdomine dorso nmiygro, vitta media subpercurrente flavescente notato; capite su- perne posterius lineis duabus longitudinalibus ferrugineis ornato; margimibus lateralibus thoracis denticulatis; parte dilatata tibiarum posticarum lanceolata. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 161 ; 1. I. dilaticollis GuvÉr. Leptoglossus dilaticollis GvÉr., Voy. de la Coq. Ins. p. 174. pl. 12. fig. 9. (1838). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 2. I. folvicormis WEsTtw. Anisoscelis fulvicornmis Westw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 17. (1842). Patria ignota. (Mus. Holm.) dd. Abdomine dorso nigro et interdum anguste flavo-fasciato, raro toto vel disco fla- vescente aut testaceo; capite superne lineis tribus percurrentibus ferrugineis interdum ob- soletis notato; parte dilatata tibiirum posticarum oblique trapezoidea, superne pone medium bn vel tridentata. e. Alis fuscescentibus, ante medium vel basin versus decoloribus. 3. I. phyllopus Lin. Cimexz phyllopus. ILInN., Syst. nat. ed. 12. I. 2. p. 731: 113. (1767); EABR., Syst. Emt. p- 208. 56. (1775); GorzE, Ent. Beytr. Il p. 224. 113. (1778); FABR., Spee. ms. ID ja Bl, SO (NYSNY3 Mera ans. NG jar VIN VII Lygeus phyllopus FABR., Ent. syst. IV. p. 139. 17. (1794); Syst. Rhyng. p. 210. 25. (1803); WozrrFr, Ice. cim. V. p. 196. fig. 190. (1811). Amnisoscelis albicmetus SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. ed. Le Conte. I. p. 326. 2. (1859). Anisoscelis phyllopus Burm., Handb. II. 1. p. 332. 5. (1835); [A. et S., Hist. des Hém. p. 218. 1. (1843) ?] Anisoscelis phyllopa WrEstw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 16. (1842). Amnisoscelis confusa Darr., List of Hem. II. p. 453. 4. (1852). Theogmnis phyllopus Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 103. (1866). Leptoylossus albicinetus STAL, Hem. Fabr. I. p. 52. 5. (1868). Patria: America borealis, Carolina, Texas, New Orleans, Mexico. (Mus. Holm.) Variat dorso abdominis nigro et interdum anguste flavo-fasciato, vel disco flavescente aut testaceo. Margo posterior thoracis interdum obsolete flavescit. ee. Alis unicoloribus, vitreis vel sordide subvinacers totis. f. Margine posteriore thoracis dorsoque abdominis saltem in disco flavescentibus; angulis lateralibus thoracis in dentem acutum prominulis. 4. LIL. balteatus Lin. Cimez balteatus IiN., Mant. plant. alt. p. 534. (1771); Drury, IN nat. hist. I. p. 97. pl. 43. fig. 3. Ind. (1773); Gorze, Ent. Beytr. II. p. 254. 1. (1778); FABR., Spec. img. IUI D. Bö Oro (IFSKNYS NEN. has UL ja AND LOG CSA CR OYS na I AG p. 2144. 243. (1788). Cimez auctus FABR., Spec. ins. II. p. 351. 81. (1781); Mant. ins. II. p. 289. 100. (L7Z87); GMEL. Syst. nat. I. 4. p. 2143. 200. (1789). K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. 21 162 OHSAS Lygeus avetus FABR., Ent. syst. IV: px 1395 18: (1794); Syst. Rhynog. p. 210. 26. (1503). Lygeus balteatus FABR., Ent. syst. IV. p. 142. 27. (1794); Syst. Rhyng. p. 213 SVETS) Amisoscelis fasciatus H. S., Wanz. Ins. IX. p. 277. (1823). Amnisoscelis thoracicus GUEÉR. in SaAGrRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 386. pl. 13. fig. 7. (1857). Theognis Scheefferi Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 102. (1866). Leptoglossus awuctus STAL, Hem. Fabr. I. p. 52. 3. (1868). Leptoglossus balteatus STAL, Hem. Fabr. I. p. 52. 4. (1868). Patria: Cuba. (Mus. Holm.); Jamaica. Variat maculis duabus thoracis in fasciam vel plagam latam tramsversam confluentibus. Pars tertia api- calis tibiarum posticarum simplex. ff. Margine posteriore thoracis concolore; dorso abdomims mgro, interdum anguste flavo-fasciato. g. Rostro medium vel apicem segmenti tertii ventris attingente, raro (in L. consperso) apicem segmenti primi viz superamte, articulo quarto tertio scepissyme circiter duplo longiore. h. Parte sexta apicali tibiarum posticarum simplici. 5. I. macerophyllus Står. Ferrugineus, pilosulus; antennis lutescentibus, harum articulo primo, linea interiore excepta, apice articulorum secundi et tertii basique articuli quarti, capite, dorso abdomi- nis, angulis lateralibus thoracis membrana pedibusque nigricantibus; lineis tribus supe- rioribus vittaque laterali inferiore capitis, tibiis anterioribus, parte apicali simplici tibi- arum posticarum, tarsis, pectore ventreque pallide subferrugineo-flavescentibus, his nigro- conspersis; fascia abbreviata vel macula transversa utrimque truncata ante medium tho- racis fasciaque angusta subundata media cor flavo-albidis; alis pallide subfusco-vina- ceis; macula parva partis dilatate inferioris tibiarum posticarum pallida. &. 2. Long. 17-20, Lat. 6—63 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) L. zonato et speciebus reliquis divisionis hh maxime affinis quoad staturam, puncturam, formam par- tium et colores, differt fascia recta abbreviata thoracis, alis pallide subfusco-vinaceis, et presertim tibiis posticis superne per quinque sextas partes dilatatis, hac parte dilatata pone medium bidentata. Thorax marginibus late- ralibus obtusis, inermibus, medio subsinuatis, posterius acutis, angulis lateralibus rectis, distincete nonnihil pro- minulis. hh. Parte cireiter tertia vel quarta apicali tibiarum posticarum simplict. 1. Thorace maculis flavescentibus vel flavo-ferrugineis, nigro-conspersis, ornato. 6. I. zonatus DALL. Åmnisoscelis zonata DAIL., List of Hem. II. p. 452. 3. (1852). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 7. I. vexillatus Står. Amisoscelis vexillatus StAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 185. 1. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 163 Theoqgnis secriptus var. angustifolium Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 102. (1866). Patria: Nova Granada, Remedios, Bogota. (Mus. Holm.) A precedente vix differt nisi tibiis posticis, presertim apud mares, minus dilatatis, superne seepissime bidentatis. 8. I. conspersus STÅL. Niger vel fusco-ferrugineus; articulo ultimo, apice excepto, et interdum annulo subbasali articuli tertii antennarum, thorace, apice imo scutelli, capitis lineis tribus su- perioribus lateribusque inferioribus, maculis numerosis confluentibus partis dilatata superioris, macula irregulari partis dilatate inferioris et interdum annulo partis api- calis simplicis tibiarum posticarum fulvis; faseia media posterius dentata corii pallide ferrugineo-flavescente; thorace remote nigro-consperso, maculis duabus anticis parteque basali nigris; alis subvitreis; pectore ventreque sordide ferrugineo-griseis, nigro-con- spersis. SA. 2. Long. 14—18, Lat. 35—5 mill. Theognis vezillatus Marr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 101. (1866). Patria: Bogota. (Mus. Holm.) Proecedentibus duobus maxime affinis, rostro breviore, apicem segmenti primi ventris attingente, colore antennarum et thoracis differt. Tibisge posticae xeque late ac in L. zonato. 9. LI. impictipennis STAL. L. vexillato maxime affinis, differt tantum torio fascia pallida destituto, antennis rostroque nonnihil brevioribus. S. £. Long. 14—18, Lat. 4—5 will. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Articuli secundus et tertius antennarum interdum apice nigri. i. Thorace immaculato. 10. I. stigma FERBST. Cimex stigma HrerBst, Gem. Naturg. VI. p. 258. taf. 39. B. fig. 1. (1784). Hypselonotus scriptus HAHN, Ice. ad. mon. cim. I. 5. (1826). sec. DALLAS. Anisoscelis scripta Wrstw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 16. (1842); Darr., List of Hem. II. p. 452. 1. (1852): Amisoscelis indocta Wrstw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 16. (1842). Amisoscelis serrulatus H. S., Wanz. Ins. VIJ. p. 11. fig. 687 et 688. (1844); GvÉr. in SaGsa, Hist. de Cuba. Ins. p. 386. (1857). Anisoscelis minor Darr., List of Hem. II. p. 452. 2. (1852). Theognis scriptus Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 101. (1866). STOLL, Pun. fig. 54 et 70. Patria: Brasilia borealis; Nova Granada; Mexico. (Mus. Holm.); Cuba. Variat magnitudine, colore nigro in ferrugineum vergente, angulis lateralibus thoracis plus minus acumi- natis et prominulis, latitudine tibiarum posticarum et latitudine fascise undate corii, que interdum est angustis- sima, lineam obsoletam angulosam simulans. 11. I. oppositus Sarv. Anisoscelis oppositus Sarv, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. ed. Le Conte. JE De SA Do UID 164 GRLSMR AT: Amisoscelis tibralis H. S., Wanz. Ins. VIL p. 12. (1844). Patria: America borealis, Georgia, Texas. (Mus. Holm.) Preecedenti maxime affinis, antennis paullo crassioribus, angulis lateralibus thoracis obtusioribus corioque disco maculis duabus vel una parvis pallidis notato differt. og. KRostro pone metasternum haud vel paullo extenso, articulo quarto tertio circiter dimidio longiore. 12. KL. ehilensis Spin. Anisoscelis chulensis SPIn. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VIL p. 172. 1. (1852); SIGN., Ånn. soc. ent. Ser. 4. III. p. 555. 31. (1864). Theognis chilensis Mar, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 108. (1866). Patria: Chile. (Mus. Holm.) | i; 13. I. quadricollis Westw. Amnisoscelis quadricollis Westw. in Horze, Cat. of Hem. IL p. 17. (1842). Anisoscelis inconspicuus STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 32. 1. (1860). Theognis pulcher Marr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 434. (1865); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 106. fig. 25. (1866). ; Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) L. chilensi valde affinis, thorace magis declivi, impicto, marginibus lateralibus distinctius sinuatis, angu- lis lateralibus paullo magis prominulis et reflexis, parte dilatata tibiarum posticarum majore, latiore et longiore differt. 14. I. impietus STAL. Ånisoscelis impicta STAL, Freg. Eug. Resa. Ins. p. 233. 34. (1859). Theognis impictus Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 104. (1866). Patria: Monte Video, Uruguay. (Mus. Holm.) cc. Pectore ad coxas macwais flavescentibus notato; parte dilatata tibiarum postica- rum oblique lanceolata, superne ponc medium denticulis duobus vel tribus parvis armata.”') 15. I. einetus H. S. Anisoscelis cinceta H. S., Wanz. Ins. III. p. 91. fig. 315. (1835); Darr., List of Hem. II. p. 454. 11. (1852). | Patria: Brasilia borcalis; Nova Granada, Bogota; Mexico. (Mus. Holm.) Rostrum medium segmenti secundi ventris attingens. Thorax marginibus lateralibus rectis, minute ser- rulatis, angulis lateralibus acute prominulis. Fasciola pallida corii sepe deest. Dorsum abdominis nigrum, disco segmentorum senescente vel ceerulescente, macula apicali segmenti ultimi flavescente. bb. Corpore miyro, pectore longitrorsum, ventre transversim flavo-lineatis. 16. I. Iineosus STÅL. Theognis lineosus STÅL, Ent. Zeit. XXIII p. 295. 153. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) ') Ad hane divisionem verisimiliter pertinent L. fasciatus WEstw., MAYR, et crassicornis DALL. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 165 aa. Parte apicali simpliet tibiarum posticarum concolore, nigra vel ferruginea; pe- ctore mnigro vel obscure ferrugmeo, maculis pluribus croceis vel dilute ferrugineis notato. k. Fascia arcuata, interdum late interrupta, thoracis maculisque tredecim vel quat- tuordecim laterum pectoris croceis. +) 17. I. gonagra FABR. Cimez gonagra FABR., Syst. ent. p. 708. 57. (1775); GorzE, Ent. Beytr. II. p. 241. 22. (IYT)3 PARRy ÖVSC Ing, IG -jI HOZ ITIS NET ös IG AJVVILVIE (TSV (SMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2143. 236. (1788). "Cimex grallator HerBsrt, Gem, Naturg. VI. p. 259. 12. taf. 39. B. fig. 2. (1784). Lygeus gonayra FABR., Ent. syst. IV. p. 140. 19. (1794); Syst. Rhyng. p. 210. (803) Anmnisoscelis antica H. S., Wanz. Ins. III. p. 92. fi Hlema, II jo, 458. do (NOD) Anisoscelis gonagra Burm., Handb. II 1. p. 332. 4. (1835); Wrstw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 16. (1842); DaArL., List of Hem. II p. 453. 6: (1852); GUER. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 387. (1857). Theognis gonager Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 103. (1866). Leptoglossus Gonayra STAL, Hem. Fabr. I. p. 51. + (1868). STOL, Pun. fo. (3. Patria: Brasilia, Minas Geraös; Mexico. (Mus. Holm.); Honduras. HLG(NGSH)3 NAN LNSG OO (EF. Oo kk. Maculis quattuor thoracis, duabus ante medium positis et duabus basalibus, ma- culisque sex laterum pectoris flavo-ferruginers. 18. I. harpagon FABR. Cimez Harpagon FABR., Syst. Ent. p. 717. 101. (1775); GorzzE, Ent. Beytr. IL p- SER (GC S)ETLRARR. Spec. unst Hk ps SL v39(T78T5 Mant. ins. UN Pp. 2070- T82(KTST): Cimex Harpator OMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2188. 514. (1788). Lygeus harpagon FABrR., Ent. syst. IV. p. 146. 40. (1794); Syst. Rhyng. p. 215. 81. (1803). | Anisoscelis sexmaculata Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 458. 1. Theognis erythrinus MaYr,, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 434. (1865); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 105. fig. 24. (1866). Patria: Brasilia, Pernambucco. (Mus. Holm.) 19. I. corculus Sax. Anisoscelis corcuwlus SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. ed. Le Conte. br SAG NN Theogmis excellens Mayr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 434. (1865). Patria: America borealis, Florida, Georgia. ') Ad hane divisionem pertinent L. membranaceus FABR. et australis FABR. 166 (Ob. STAT 20. I. fraternus Wnstw. Amnisoscelis fraterna Wrstw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 16. (1842). Patria: America meridionalis? 21. LI. faseiatus WEstw. Amisoscelis fasceiata Westw. in HorzE, Cat. of Hem. II. p. 17. (1842); Darr., List of Hem. IL p. 455. 13. (1852). Theogms fasciatus Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 102. (1866). Patria: Brasilia. 22. L. erassicornis DALL. Anisoscelis crassicormis DaALL., List of Hem. II. p. 454. 12. (1852). Patria: Columbia. 23. LL. ingens MaAYyzr. Theogms ingens Marr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 434. (1865); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 108. fig. 26. (1866). T Patria: Brasilia. ; NARNIA STÅL. Ent. Zeit. XXI. p. 294. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förb. 1867. ps 544. Leptoglosso valde affine genus, articulo primo antennarum breviore, parti anteo- culari capitis longitudine equali, articulo quarto rostri longissimi articulo tertio triplo vel quadruplo longiore differt. | 1. N femorata STAL. Narnia femorata STAL, Ent. Zeit. XXIII p. 296. 154. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 2. N. pallidicornis STAL. Dilute sordide subferrugineo-flavescens, sat dense griseo-sericea et pilosula, tho- race, scutello, hemelytris prostethioque sat dense punctatis; capite ferrugineo, collo su- perne discoque inferiore fuscis, lineis duabus posticis ferrugineis; scutello, connexivo hemelytrisque obscure sordide ferrugineis, illius apice imo albido, levi; membrana fu- sca; alis' levissime infuscatis; dorso abdominis, femoribus posticis extus spinisque infe- rioribus nec non parte dilatata tibiarum posticarum nigris, hac subtus ante medium macula pallida notata. ?. Long. 15, Lat. 4 mill. 2. Femoribus posticis admodum inerassatis, rectis, basi gracilescentibus, subtus per fere totam longitudinem nigro-spinosis; tibiis posticis partibus cireiter duabus tertiis basalibus dilatatis, parte dilatata sublanceolata, angusta, parte inferiore pone medium paullo latiore, et ibidem cum parte apicali simplici spinulis armata. Patria: Texas. (Mus. Holm.) N. femorate simillima, antennis totis pallidis, articulo primo breviore, thoracis angulis lateralibus haud prominulis, obtusis, dorso abdominis nigro toto, divergit. Segmenta connexivi basi pallide sordide flavescentia. ENUMERATIO HEMIPTBERORUM. 167 Mesostethium et metastethium nigricantia, hoc postice ferrugineum. Rostrum apicem segmenti quarti ventris attingens, articulo quarto tertio fere plus triplo longiore. Sulcus ventris distinctissimus, subpercurrens. MICROPHYLLIA STåL. Corpus valde oblongum, subdepressum. Caput porrectum, nonnihil longius quam latius, nonnihil exsertum, pone oculos paullo angustatum. Antenne graciliuscule, cor- pore nonnihil breviores, articulis primo et quarto paullo incrassatis, illo basin versus sensim subgracilescente, b si ipsa coarctato, capiti longitudine subequali, secundo et quarto fere &eque longis, primo et tertio longioribus. Rostrum segmentum tertium ventris attingens, articulo quarto tertio circiter duplo longiore. Thorax apice collari instructus, pone collare callosus, margimibus lateralibus obtusis, imermibus. Scutellum subequilaterum. Hemelytra apicem abdominis nonnihil superantia. Prosternum non- nihil excavatum. Mesosternum et venter ante medium obsolete sulcata. Spiracula a basi et ab apice segmentorum ventris 2eque longe remota. Pedes longi, graciles; femo- ribus superne inermibus, anterioribus subtus apicem versus spinulis tribus armatis, po- sticis apud feminam (mas mihi ignotus) levissime incrassatis, subtus pone medium re- mote spinosis; tibiis superne sulcatis, posticis ante medium utrimque per spatium breve leviter dilatatis, parte dilatata minuta, integra. , A Leptoglosso et Narma divergit articulo primo antennarum graciliore, ab apice basin versus sensim vix vel levissime gracilescente, femoribus posticis superne inermi- bus, parte dilatata tibiarum posticarum minutissima; a Leptoscelide et affinibus tibiis po- sticis dilatatis divergit. 1. M fasciolata STAL. Theognis fasciolatus StåL, Ent. Zeit. XXIII. p. 295. not. (1862). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Div. Leptoscelidina SråL. LEPTOSCELIS Lar. Lar., Ess. Hém p. 31-(1832); Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 294. (1862); Öfv. Vet.- Ak. Förh. 1867. p. 545. Thorax et scutellum specierum hujus generis sunt plus minus distincte granulata. a. Margimibus abdomimis immaculatis. 1. LI. bipustulata Lin. Cimexz, 2-pustulatus IiN., Syst. nat. ed. 10. I. p. 443. 21. (1758); Syst. nat. ed. 2, I 2om. VO. 20 (TOS DAR Syst Barn ja (03 Hä (LTUD)S GORA INT Boet LD 103: 20: (IYTS) NAR, SjYee. Nas ING jd HAR ao (NYSS Wenn, has, NK Ak 55. (1787); Ent. syst. IV. p. 97. 70. (1794). Cimez hoemorrhous Lin., Cent. ins. rar. p. 17. 45. (1763); Amoen. acad. VL p- 2005 23 (NYOS)3 HY menn cc NLA IL 2 jar VID AA (IKON INA SVS DNA) OA 31. (1775); Gorze, Ent. Beytr. II. p. 192. 27. (1778); FABR., Spec. ins. II. p. 346. 46. 168 CHHSDRAT (781)5 Mant: amns Ip RSAN AN (IST); Ner Syst nav. IL Lp Iso EK LTSS: INN, Di ST LV ja At BN MTG Cimex balteatus Dr GrErR, Mém. III. p. 334. 8. pl. 34. fig. 10. (1773). Cimexz bipustulatus OMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2138. 29. (1788). Lygeus hemorrhoidalis FABR., Syst. Rhyng. p. 212. 37. (1803); WorrFF, Ic. cim. ING 9. AB ine ads UID Coreus hemorrhoidalis ST. FARG. et SErv., Enc. méth. X. p. 60. 3. (1825). Anisoscelis hemorrhordalis Burm., Handb. II. 1. p. 331. 1. (1835). Leptoscelis hemorrhous A. et S., Hist. des Hem. p. 219. 1. (1843); DaArr., List of Hem. II. p. 456. 4. (1852). Leptoscelis hemorrhoa STAL, Hem. Fabr. I. p. 53. (1868). SPV, ba NG KN | Patria: Brasilia borealis; Surinam. (Mus. Holm.) 2. I. serrata SIGN. Leptoscelis serrata SiGN., Ann. Soc. ent. Sér. 4. II. p. 581. 7. (1862); STAL, Hem. Fabr. I. p. 53. (1868). Patria: Peru. 3. I. guttula H. S. Leptoscelis guttula H. S., Wanz: Ins. IX. p. 276. fig. 994. (1851). Leptoscelis guttata DaArr., List of Hem. II p. 457. 6. (1852); StAL, Hem. Fabr. IG DB (LSGS) Patria: Brasilia, Para. 4. I. divisa STAL. Leptoscelis divisa Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 458. 1; Hem. Fabr. I. p- 3. (SOS) Patria: Brasilia. 5. I. tricolor WEstw. Leptoscelis tricolor WEstw. in HorzE, Cat. of Hem. II. p. 17. (1842). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) 6. I. exeellens STAL. Leptoscelis excellens STÅL, Ann. soc. ent. Sér. 4. V. p. 182. 1. (18635); Hem. Fabr. Lp. 53 (1868) Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Exceptis coloribus a precedente tantum differt marginibus lateralibus thoracis multo obsoletius den- ticulatis. 7. I. pallida Står. Dilute ferrugineo-flavescens; antennarum articulis secundo et tertio, basi excepta, nec non basi articuli quarti, maculis tribus anguli interioris corii, macula anguli basalis interioris membrane et basi dorsi abdominis nigris. &. Long. 19, Lat. 55 mill. Patria: Bolivia. (Mus. Holm.) Preecedenti maxime affinis et non nisi coloribus divergens, vix distincta. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 169 8. I. egregia STÅL. Leptoscelis egregia STAL, Ann. soc. ent. Sér. 4. V. p. 182. 3. (1865); Hem. Fabr. 1 Jas Hö; (MEG Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) aa. Marqinibus abdominis nigro-maculatis. 9. I. faseiifera STAL. Leptoscelis fasciifera STAL, Ann. soc. ent. Sér. 4. V. p. 182. 2. (1865); Hem. Fabr. I. p. 53. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 10. I. nigripes STAL. Nigra; annulo subbasali articuli secundi, basi articuli tertii annuloque lato medio articuli quarti antennarum, nec non fascia utrimque dentata media corii Havo-albidis; ab- domine dorso rufo-testaceo, limbo in segmentis omnibus nigro-bimaculato. >. Long. 16, Lat. 3 mill. Patria: Bolivia. An varietas precedentis,? differt tantum corpore subtus pedibusque totis nigricantibus. 11. I. elongator FABR. Coreus'elongator FABR., Syst. Rbhyng. p. 195. 15. (1803). Amisoscelis flavipes Burm., Handb. II. 1. p. 331. 2. (1835). Anisoscelis infumatus GuvÉr., Voy. de la Coq. Ins. p. 173. pl. 12. fig. 5. (1838). Leptoscelis flavipes H. S., Wanz. Ins. IX. p. 276. fig. 994. (1853). DLeptoscelis infumata Darr., List of Hem. II. p. 456. 5. (1852). Leptoscelis Elongator Står, Hem. Fabr. I. p. 52. 1. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) MALVANA SrTåL. Ann. soc. ent. Sér. 4. V. p. 183. (1865); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 545. 1. M serrulata Står. Malvana serrulata STÅL, Ann. soc. ent. Sér. 4. V. p. 183. 1. (1865). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) PHTHIA STAL. Ent. Zeit. XXIII. p. 294. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 545. 1. P. lunata FABR. Cimex lunatus FABR., Mant. ins. II. p. 289. 107. (1787); GmzeL., Syst. nat. I. 4. p. 2143. 241. (1788). K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o Il. 22 170 (Ch. SUN Lygeus lunatus FABrR., Ent. syst IV. p. 142. 25. (1794); Syst. Rhyng. p. 212. 36. (1803). (Comewskkum dtuwsk LATmR Win EUMB. Fet BONPL) Obszoolkt Fipr tsar p Go 9. (1811). sec. DALLAS. Cuba. SV Leptoscelis rubro-picta WEstw. in Horr, Cat: of Hem. II. p. 17. (1842). Leptoscelis lunatus A. et S., Hist. des Hém. p. 219. 2. (1843). ÅAmisoscelis fastuosus H. S., Wanz. Ins. VII p. 8. fig. 684. (1844). Leptoscelis fastuosa DArrL., List of Hem. II. 455. 1. (1852). Leptoscelis lunata DaALL., List of Hem. II p. 455. 2. (1852). Åmnisoscelis (Leptoscelis) lunatus GuvÉrR. in SaGraA, Hist. de Cuba. Ins. p. 388. (1857). Phthia lunata Står, Hem. Fabr. I. p. 53. (1868). Phthia fastuosa STÅL, Hem. Fabr. I. p. 53. (1868). Sar, PEN, NA fil Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Para; Surinam; Nova Granada, Bogota; Mexico; (Mus. Holm.); Guadeloupe. Variat femoribus ante medium tibiisque testaceis. 2. P. ornata STAL. Phthia ornata STAL, Ann. soc. ent. Sér. 4. V. p. 183. 1. (1865); Hem. Fabr. I. - (1868). Patria: Bolivia. (Mus. Holm.) 3. P. cyanmea Sin. Leptoscelis cyanea SIGN., Ann. soc. ent. Sér. 4. II p. 581. 6. (1862). Phthia cyanea Står, Hem. Fabr. I. p. 53. (1868). Patria: Peru. 4. P. decorata Står. Plhtlua decorata STÅL, Ann. soc. ent. Sér. 4. V. p. 184. 2. (1865); Hem. Fabr. I p. 53. (1868). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 5. P. pulehella Dar. Leptoscelis pulchella DArL., List of Hem. II. p. 456. 3. (1842). Patria: Columbia. 6. P. pieta Drury. Cimez pictus Drury, Il. nat. hist. I. p. 107. pl 45. fig. 1. (1770). Cimex ciliatus FABR., Syst. Ent. p. 706. 46. (1775); Gorze, Ent. Beytr. II p. 239. 15: (1778); FABR., Spec. ins. IL p. 348. 63. (1781); Mant. ins. II p. 286. 72. (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2140. 217. (1788); FABR., Ent. syst. IV. p. 103. 93. (1794); Syst. Rhyng. p. 164. 47. (1803). Cimez leprosus FABR., Syst. Ent. p. 719. 112. (1775); Gorzez, Ent. Beytr. II p. 2000. (U7TS); BARR, Spec. mms. II. p. 3643 155. (N785); Mant, ans Ups 200342 015 (1787); GMeL., Syst. nat. I. 4, p. 2171. 390. (1788). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. i Cimex Candelabrum Gorze, Ent. Beytr. II. p. 254. 2. (1778). Cimex crenulatus FABR., Spec. ins. II. p. 353. 90. (1781); Mant. ins. II. p. 290. 114. (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2144. 248. (1788). Lygeus crenulatus FABR., Ent. syst. IV. p. 144. 33. (1794). Lygeus leprosus FABR., Ent. syst. IV. p. 154. 65. (1794); Syst. Rhyng. p. 222. 82. (1803). Lygeus dispar FABR., Syst. Rhyng. p. 214. 43. (1803). Alydus crenulatus FABR., Syst. Rhyng. p. 250. 11. (1803). Leptoscelis picta WEstw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 17. (1842). Anisoscelis divisus H. S., Wanz. Ins. VIL p. 9. fig. 685. (1844). Amnisoscelis pulverulentus H. S., Wanz. Ins. VIL p. 9. (1844). Leptoscelis picta DaALL., List of Hem. II. p. 457. 7. (1852). Leptoscelis obscura DaArrL., List of Hem. II. p. 458. 9. (1852). Amisoscelis (Leptoscelis) annulipes GuErR. in SAGRrA, Hist. de Cuba. Ins. p. 388. (1857). IElvelnan pucta SmAT, Hem. Habr. I ps oc 13 (1868): Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Para; Nova Granada, Bogota; Mexico; Cuba. (Mus. Holm.) Hec species quoad picturam thoracis valde variat. [per 1. P. ventralis GuEr. Leptoscelis ventralis CvÉr. in SaGra, Hist. de Cuba. Ins. p. 388. not. (1857). Patria: Cayenna. Hec species a P. lunata vix differt. AMBLYOMIA STAL. Corpus oblongum, leviter depressum. Caput porrectum, leviter exsertum, thorace paullo brevius, jugis tyloque ante tubercula antennifera productis; bucculis brevibus. Ocelli ad oculos appropinquati. Rostrum coxas posticas attingens, articulo primo pone oculos extenso. Thorax collari instructus, marginibus lateralibus anticis obtusis, con- vexis, angulis lateralibus haud prominulis, rotundatis. Scutellum 2Xquilaterum. Heme- lytra apicem abdominis paullo superautia, angulo apicali corii paullo producto, ultra medium membrane haud extenso. Prosternum impressum. Abdomen levissime ampli- atum; spiraculis a basi et apice segmentorum intermediorum ventris 2eque longe remo- tis. Pedes mediocres, simplices, postiei breviusculi; femoribus granulatis, subtus bise- riatim spinosis, posticis apud marem incrassatis, subfusiformibus; tibiis posticis femori- bus paullo brevioribus, crassiusculis, apud marem subtus pone medium obtuse erenu- latis; tarsis breviusculis, crassiusculis, articulo primo tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus ad unum subbreviore. Phitlice affine genus, angulis lateralibus thoracis rotundatis, haud prominulis, pe- dibus posticis crassioribus, brevioribus, tibiis posticis femoribus brevioribus, tarsisque erassioribus et brevioribus divergens. 172 CSA 1. ÅA. bifaseiata STAL. Nigra, nitida; thorace, scutello, hemelytris, lateribus pectoris, excepta parte di- midia antica mesostethii et metastethi, fortiter punctatis; thorace anterius levigato; collari fasciaque media corii flavescentibus; fascia lata subarcuata pone medium thora- cis, nec non maculis duabus apicalibus segmentorum tertii, quarti et quinti ventris san- guineis. S. Long. 13, Lat. 4 mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Antenna exempli deseripti mutilze. Div. Spartocerina STÅL. MENENOTUS Lar. Spartocera, Subg. Menenotus LaAP., Ess. Hém. p. 42. (1832). Menenotus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 545. 1. M. Iunatus Car. Menenotus lunatus Lar., Ess. p. 42. (1832); A. et S., Hist. des Hém. p. 187. 1. (18483 DAR INS Ör alarm IG js DM I (ISA) Coreus cornutus Pertyr, Del. an. p. 169. tab. 33. fig. 15. (1834). Menenotus . umicolor WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 9. (1842); Darr., List Or lalern, II; fd. BO. do LIDA Spartocerus lunatus Burm., Handb. II. 1. p- 342. 3. (1835); H. S., Wanz. Ins. VI. p. 47. fig. 642. (1842). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) SPARTOCERA Lar. Spartocera, Subg. Spartocera Lar., Ess. Hém. p. 43. (1832). Spartocerus BURm., Handb. II. 1. p. 341. (1835). Spartocera Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 546. Corecoris HAREN, Wanz. Ins. II. p. 14. (1834). Coreocoris SPIN., Ess. Hém. p. 150. (1837). a. Spiraculis ad basin segmentorum ventris valde appropinquatis, ab apice quam a basi quadruplo longius remotis; thoracis marginibus lateralibus amticis levissime sinuatis, dentibus distinctis armatis, angulis lateralibus nonmilul dilatatis et prominulis; pectoris lateribus ad ostia odorifera macula sat magna impressa nigricante, transversim rugosa, instructis; marginibus ostiorum odoriferorum antice posticeque nonnilul duatatis, pallidis. 1. 8. denticulata STÅL. Fusco-ferruginea, remote flavescente-griseo-sericea; articulo ultimo antennarum dilute sordide flavescente, basi infuscato; hemelytris subferrugineo-flavescentibus; mem- brana lurida, areolis disco fuscis; abdomine dorso rufo-ferrugineo, subtus ferrugineo, nigro-limbato; alis sordide vinaceis vel subfusco-vinaceis. &. Long. 20, Lat. hem. TY, abd. 11 mill. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. NS S. Segmento sexto abdominis apice truncato. Patria: Babia. (Mus. Holm.) Thorax, scutellum et hemelytra remote obsoleteque punctata, ille sat declivis, remote minus distincte granulatus, marginibus lateralibus vix simuatis, angulis lateralibus distincte prominentibus, haud rotundatis. An- tenne articulis primo, tertio et quarto longitudine 2equalibus, secundo paullo brevioribus. 2. 8. granulata STAL. Precedenti maxime affinis, pallidior, articulis primo et secundo antennarum 2eque longis, thorace angulis lateralibus apice rotundatis, abdomine dorso disco maximo ni- gro instructo, alis obscure fuscis, apice pallidioribus, segmentoque sexto abdominis ma- ris apice rotundato tantum differt. S. Long. 20, Lat. hem. 7, abd. 10 mill. Patria ignota. (Mus. Holm.) aa. Spiraculis ab apice quam a bast segmentorum raro plus quam duplo longius re- motis; thoracis marginibus lateralibus inermibus vel integris vel obsolete obtuseque cremnulatis. b. Antenmis gracilwusculis vel minus crassis, articulo primo secundo haud vel paullo bre- viore, articulis tertio et quarto weque longis. ce. Thorace valde declivi, marginibus lateralibus anticis rectis, angulis lateralibus haud vel vix prominulis; ano femine apice: late sinuato, lobis lateralibus lobis medus paullo longi- oribus; angulis segmentorum abdomunis viz vel obtusissime pronuinulis. 3. S. batatas FABR. Lygeus Batatas FABrR., Ent. syst. Suppl. p- 540. 31—2. (1798); CogQ., Ill. ins. II. PsS3Ntaba ko OT(ISON): Coreus gigas FABR., Syst. Rhyng. p. 191. 1. (1803). Coreus Batatas FABR., Syst. Rhyng. p. 192. 5. (1803). Spartocerus intermedius H. S., Wanz. Ins. VI. p. 90. (1842). Spartocera batatas A. et S., Hist. des Hém. p. 186. 2. (1843). Spartocera Batatas DaArr., List of Hem. II. p. 375. 10. (1852); StAL, Hem. Fabr. IG . Ha 2 (NEG Spartocera Gigas Står, Hem. Fabr. I. p. 54. 3. (1868). SprQLe, JEWS. 1 AR Patria: Brasilia, Surinam, Cayenna. (Mus. Holm.); Columbia, Cuba. ee. Thorace minus declivi, marginibus lateralibus anticis plus minus distwcte sinuatis, ante medium obtuse obsoleteque crenulatis; segmento sexto abdominis apud mares sinuato vel sinuato-truncato. d. Marginibus lateralibus thoracis pone medium angulisque lateralibus subfoliaceis, dila- tatis, reflexis; ano feminw sinuato, lobis lateralibus lobis medis nonnilil longioribus; abdo- mine maris apice subtruncato, vix sinuato. 4. 8. alternata DALL. Spartocera alternata DaAriL., List of Hem. II. p. 374. 7. (1852). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) dd. Angulis lateralibus thoracis haud foliaceis, nec reflexis; abdomine mariwm apice di- stvncte sinuato; amo femince inciso, bilobo, lobis apice paullo convergentibus. 174 Öv. SW, 5. 8. fusca THUNB. Cimex fuscus THUNB., Nov. ins. spec. II. p. 44. (1783). Reduvius moestus FABR., Ent. syst. IV. p. 198. 19. (1794). Coreus moestus FABR., Syst. Rhyng. p. 193. 8. (1803). Coreus confluentus Sav, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. ed. Le Conte. I. p. 325. 1. (1859). Spartocerus gemiculatus Burm., Handb. II. 1. p. 342. 2. (1835); H. S., Wamz. Ins. VIL Jas (306 me OC0: (NS Spartocerus serrulatus H. S., Wanz. Ins. VI. p. 12 et 90. fig. 568. (1842). Spartocerus lateritius WESsTw. in Horpzr, Cat. of Hem. IL p. 7. (1842). Spartocerus affinis WEstw. in Horz, Cat. of Hem. II. p. 7. (1842). Spartocera gemniculata A. et S., Hist. des Hém. p. 186. 1. (1843). Spartocera moesta DaLL., List of Hem. II. p. 374. 8. (1852). Coreus (Spartocera) geniculatus GUÉR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 378. (1857). Spartocera fusca STAL, Hem. Fabr. I. p. 54. 1. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Minas Geraés; Nova Granada, Bogota; Mexico: Cuba, Insula St. Barthelemy. (Mus. Holm.) Species quoad extensionem picture nigre maxime varians, thorace hemelytrisque interdum fere totis ni- gris; geniculis seepissime ferrugineis, raro concoloribus. 6. 8 cinnamomea ElAHN. Corecoris cinnamomeus Han, Wanz. Ins. II. p. 15. fig. 124. (1834). Spartocerus cinnamomeus H. S., Wanz. Ins. VI. p. 90. (1842). Spartocerus subfulvus WEstw. in Horr, Cat. of Hem. II p. 8. (1842). Spartocera cinnamomea Darr., List of Hem. IL p. 375. 9. (1852). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Variat thorace lineis nigris destituto, articuloque primo antennarum ad partem ferrugineo vel ferrugineo- flavescente. bb. Antennis crassis, breviusculis, articuwlis secundo et tertio cequalibus, primo brevi, ca- pite haud vel paullo longiore, quarto haud vel viz inecrassato; thorace parum vel leviter declivi. 7. 8. lativentris STAL. Terrea vel ferrugineo-flavescens, dense griseo-sericea, pilosula; disco angusto ob- longo ventris plagaque maxima ante medium dorsi abdominis nudis, nigricantibus, illo anulato; membrana alisque goriseo-albidis; antennis nigricantibus, basin versus griseo- , 3 lo) ) flavescentibus. >. Long. 18, Lat. hem. 63, abd. 11 mill. SA. Seomento sexto abdominis apice subsinuato-truncato. Oo Patria ignota. (Mus. Holm.) Antennze corpore fere dimidio breviores, articulis primo et ultimo fere seque longis, illo incrassato. Tho- rax modice declivis, anterius leviter biimpressus, marginibus lateralibus levissime sinuatis, obsolete crenulatis, an- gulis lateralibus obtusissimis. Membrana densissime reticulata. Ostia odorifera maculaque pectoris ad ostia illa fusea. Abdomen fere zseque latum ac longum, angulis segmentorum levissime obtusissimeque prominulis. Spi- racula ab apice quam a basi segmentorum ventris plus duplo longius remota. Thorax obsolete punctatus. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 175 Exemplum femininum ex Uruguay, quod ad hanc speciem forte est referendum, divergit colore pallidi- ore, dilute griseo-flavescente, angulis apicalibus segmentorum abdominis paullo magis prominulis, ventris disco haud granulato, thorace distinctius punctato. Lobi laterales anales lobis mediis multo longiores, pone medium contigui, apice hiscentes et in angulum subacutum abientes. 8. 8. brevicornis STAL. " Griseo-ferruginea, ' griseo-sericea et pilosula, capite thoraceque anterius densius sericeis; antennis, rostro, capite, abdomine pedibusque ferrugineo-nigricantibus; mem- brana grisea, fusco-conspersa; alis obscure fuscis; ventris maculis parvis ad spiracula maculisque transversis mediis segmentorum ferrugineo-flavescentibus, minus distinctis. 2. Long. 19, Lat. hem. 53, abd. 9 will. 2. Lobis analibus lateralibus lobis mediis multo longioribus, apice imo subrotun- datis, haud convergentibus. Patria: Monte Video. (Mus: Holm.) Subdepressa. Antenna breves, capite, thorace scutelloque simul sumtis vix longiores, articulo primo capite subbreviore, incrassato, reliquis longitudine subequalibus. Thorax anterius biimpressus, obsolete puncta- tus, marginibus lateralibus anticis subdilatatis, vix sinuatis, obtuse dentatis, angulis lateralibus haud prominulis, rotundatis. Corium venis apicem versus margineque imo apicali nigricantibus. Limbus abdominis dilutius fer- rugineus, nigro-maculatus. 9. SS. dorsalis WHirtr. Spartocerus dorsalis Write, Trans. ent. soc. III. p. 92. (1842). Patria: Mexico. 10. 8. dubia Dar. Spartocera dubia DaALr., List of Hem. II. p. 375. 11. (1852). Patria: Brasilia. 11. S. diffusa SAY. Coreus diffusus SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. ed. Le Conte. I. p. 325. 2. (1859). Patria: Georgia. 12. 8. quadricollis Sicn. Spartocera quadricollis SIGN., Ann. soc. ent. Sér. 4. I. p. 56. 2. (1861). Patria: Peru, Jurimaquas. 13. 9. rubicunda SPIN. Spartocera rubicunda SPis. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VII p. 177. 2. (1852). Spartocerus rubicundus SIGN., Ann. soc. ent. Sér. 4. III. p. 555. 30. (1864). Patria: Chile. EUBULE STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 545. a. Marginibus lateralibus amticis thoracis subrectis. b. Thorace pone medium carina transversa instructo. 176 CSISTRAST 1. E. scuteliata WEstw. Spartocerus scutellatus Westw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 7. (1842). Spartocera scutellata DaArr., List of Hem. II. p. 373. 5. (1852). Crinocerus subtomentosus StåL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p.: 184. 3. Patria ignota. (Mus. Holm.); Insula Sancti Vincentii; Brasilia. bb. Thorace amte medium crista obtusa transversa, medio sinuata, instructo. 2. HE. farinosa DALL. Spartocera farinosa DaALL., List of Hem. II. p. 373. 6. (1852). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) aa. Marginmibus lateralibus amnticis thoracis sinuatis. 3. IE. serrator FABR. Coreus serrator: PABR., Syst. Rhyng. p. 193. 7. (1803). Pubule Serrator STAL, Hem. Fabr. I. p. 55. 1. (1868). Patria: Guiana. 4. fb. sculpta PErty. Coreus sculptus Perry, Del. an. p. 169. tab. 33. fig. 16. (1830). Spartocera costicollis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 183. 1. Patria: Brasilia, San Paolo. (Mus. Holm.) 5. FE. trillneata SIiCn. Spartocera trilineata SiGnN., Ann. soc. ent. Sér. 4. I. p. 56. 3. (1861). Patria: Peru, Moyabamba. SEPHINA A. et S. ÅA. et S., Hist. des Hém. p. 185. (1843); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 546. a. Thorace disco bituberculato; seqgmento sexto abdonminis pone segmentum anale maris producto. — Sephina ÅA. et S. 1. S. pustulata FABR. Lygeus pustulatus FABR., Syst. Rhyng. p. 205. 8. (1803). Spartocerus pustulatus Burm., Handb. II. 1. p. 342. 1. (1835). Sepluna pustulata A. et S., Hist. des Hém. p. 185. 1. (1842); Står, Hem. Fabr. Top 4 (1868): Discogaster rubronotatus BLANCH. in D'ÖRBIGN., Voy. dans T'Amér. VI. 2. p. 219. 765. pl. 30. fig. 1. (1843). Sui, IT NA Bil Patria: Brasilia; Cayenna; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. I Thorax variat tuberculis discoidalibus mnigris vel rufis, angulisque lateralibus plus minus acuminatis et prominulis. aa. Thorace tuberculis discoidalibus destituto; segmento anali maris apicem abdonuinis attingente, interdum pone seymentum sextum prominulo. — Pyrrhocosmia STÅL. 2. 8. erythromelana WHIrz. Spartocerus? erythromelas WHitr, Trans. ent. soc. III. p. 92. (1842). Spartocerus bimaculatus WEestw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 7. (1842). Spartocerus bicolor H. S., Wanz. Ins. VI. p- 89. fig. 659. (1842). Paryphes diabolicus BLANCH. in D'ÖRBIGN., Voy. dans T'Amér. VI. 2. p. 220. 767. pl. 30. fig. 3. (1843). Spartocera erythromelas Darr., List of Hem. II. p. 371. 1. (1852). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 3. SS. formosa DALL. Spartocera formosa DaLrL., List of Hem. II. p. 372. 2. (1852). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.); Venezuela. 4. 8. maculata DALL. Spartocera maculata DALL., List of Hem. II. p. 372. 3. (1852). Patria: Jamaica. 5. S. Gundlachii GUEÉR. Coreus (Sepluna) Gundlachii GUuER. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 377. pl. 13. fig. 6. (1857). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) 6. 9. miniacea BLANCH. Paryphes miniaceus BLANCH. in p'ÖRBIGN., Voy. dans FAmér. VI. 2. p. 219. 766. ml J0, fr 2 (NK Patria: Guarayos. 7. NS. vinula STAL. Sephina vinula STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 273. 116. a. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 8. SS. limbata STtåL. Sephina limbata STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 273. 117. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 9. SS. pubera Er. Spartocera (Sephina) pubera ER. in ScHomB., Reise in Brit. Guiana. III. p. 611. (1848). Patria: Guiana. 2” K. Vet. Akad. Handl. 'B. 9. N:o 1. 23 178 (CM SINAN EUAGONA Dar. DATE fllstion Hems lp. 30 (NSD) 1. E. Diana Dar. Huggona Diana DAT. List of Hem. I. ps sv I plit fs (SS: Patria: Bolivia. Div. Chariesterina STÅL. CHARIESTERUS LaP. Lar., Ess. p. 44. (1832); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 546. 1. C. antennator FABR. Coreus amtennator FABR., Syst. Rhyng. p. 198. 33. (1803). Gonocerus dubius Sarv, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. ed. Le Conte. I. id BID (SN). Chartiesterus moestus H. S., Wanz. Ins. VIL p. 3. fig. 681. (1844). excel. syn. Chariesterus antennator DALL., List of Hem. II. p. 510. 1. (1852). Patria: Carolina, Texas. (Mus. Holm.); Georgia, Pennsylvania, Indiana. Numerus spinularum capitis variat. 2. OC. gracilicormis STÅL. Ferrugineus, griseo-sericeus, thorace scutelloque remote punctulatis; membrana fusca; alis decoloribus; dorso abdominis femoribusque apicem versus nigris; articulo tertio antennarum nigro, leviter dilatato, parte dilatata ovata, apice supra subtusgue levissime sinuata, basin versus sensim angustata, vix plus quam dimidium articuli oc- cupante, articulo primo basi superne spinula obsoleta armato; thoracis marginibus late- ralibus anticis inermibus, angulis posticis paullo productis, angulis lateralibus spina nigra armatis; femoribus subtus prope apicem spinis duabus inequalibus armatis. &. bong DV DEN 2 mb Coreus (Chariesterus) albiventris GuÉrR. in SaAGRaA, Hist. de Cuba. Ins. p. 381. (1857). Patria: Insula Sancti Eustachii. (Mus. Holm.) C. antennatori valde affinis, antennis gracilioribus, articulo primo subinermi, tertio multo minus dila- tato, marginibus thoracis inermibus spinisque femorum, prsesertim spina lateris posterioris, longioribus. Caput superne distincte sexspinulosum. 3. CO. albiventris BuURM. Chariesterus albiventris Burm., Handb. II. 1. p. 317. 4. (1835). Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Berol.) Heec species articulo tertio antennarum quam in C. moesto minus dilatato, utrimque seque dilatato, an- tice subtus quam supra haud magis sinuato, thoracis angulis lateralibus minus longe spinosis, angulis posticis in lobum magnum acute triangularem productis gaudet. 4. OC. armatus THUNB. Pendulinus armatus THusB., Ins. hem. tria gen. ill. p. 8. 13. (1825). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 49 Chartiesterus gracilis LAP., Ess. Hém. p. 44. pl. 53. fig. 6. (1832); A. et S, Hist. des Hém. p. 211. 1. pl. 4. fig. 2. (1843). Chariesterus armatus STAL, Berl. ent. Zeitschr. X. p. 159. 1. (1866). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Cayenna; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Variat ferrugineus vel niger. | 5. 0. moestus Burw. Chariesterus moestus Burm., Handb. II. 1. p. 317. 5. (1835); Darr., List of Hem. ps bi 0 (1852). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Dorsum abdominis nigrum. PLAPIGUS STAL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 473; 1. c. 1867. p. 546. 1. P. spinosus THUNB. Pendulinus spinosus THUNB., Ins. hem. tria gen. ill. p. 8. 12. (1825). Plapigus spinosus Står, Berl. ent. Zeitschr. X. p. 159. 1. (1866). Patria: Cayenna. 2. P. vexillarius BURM. Chariesterus vexillarius, BURM., Handb. II. 1. p. 317. 6. (1835). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 3. P,. foliaceatus BLANcH. Chondrocera foliaceata BLANCH. in D'ÖRBIGN., Voy. dans VAmér. Ins. p. 220. pl. 33. fig. 4. (1843). Plapigus foliaceatus StåL, Berl. Ent. Zeitschr. X. p. 381. 1. (1866). Patria: Bolivia. 4. P. ciremmduetus STAL. Plapigus circumductus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 473. 2. Patria: Columbia. 5. P. cireumeinetus STAL. Plapigus circumcincetus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 473. 3. Patria: Mexico. 6. P. patellatus Står. Plapigus patellatus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 474. 4. Patria: La Guayra. 7. P. abdominalis DaArr. Chariesterus abdominalis DaArL., List of Hem. II. p. 511. 4. (1852). Patria: Venezuela. 180 CEMISKRAAS STALUPTUSISTAr. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 473; 1 ce. 1867. p. 546. 1. S. marginalis BURM. Chariesterus marginalis Burm., Handb. II 1. p. 317. 3. (1835). Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) | Div. Coreina STÅL. STIROPTUS Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 469; 1. c. 1867. p. 547. 1. 8. lineaticornis STAL. Stiroptus lineaticorms STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p- 469. 1. Patria: Rio Janeiro. MADURA STAL. Rio Jan. Hem. I. p. 35. (1860); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. PDA 1. MM fusco-elavata STAL. Madura fusco-clavata STÅL, Rio, Jan. Hem. I; px 35: 13 (1860)5- Ent, Zerts bes p. 305. not. (1862). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.). 2. M. perfida STAL. Madura perfida STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 304. 181. (1862). Patria: Mexico. | 3. MM longicornis STÅL. Madura longicormis STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 305. not. (1862). Patria: Venezuela. PLUNENTIS STAL. / Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 455. 1. P. porosus STtåL. Plunentis porosus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 455. 1. Patria: Rio Janeiro. CHELINIDEA Unrer. Proc. Ent. Soc. Philad. II. p. 365. (1863). Xiphares Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 551. 1. €. vittigera UELErR. Chelinidea vittiger Unrer, Proc. Ent. Soc. Philad. II. p. 366. (1863) Patria: Texas. (Mus. Holm.); Utah, Virginia, Louisiana. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 181 2. &€. tabulata Burwm. Gonocerus tabulatus Burm., Handb. II. 1. p. 311. 2. (1835). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) UGNIUS STAL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 452; 1. c. 1867. p. 547. 1. U. kermesinus Lin. Cimex kermesinus LIN., Syst. nat. ed. 10. I. p. 450. 80. (1758); ed. 12. I. 2. p. 732. ENG (GEL (GörZE) mt. beytr. IL op. 220311 165 (1478); INABR., Spec. ms. tU. po Id 83. (1781); Mant. ins. II. p. 289. 102. (1787); Gmer., Syst. nat. I. 4. p. 2143. 116 (1788). Cimex rubro-balteatus DE GEErR, Mem. III. p. 336. 11. pl. 34. fig. 15. (1773). Lygeus kermesnus FABR., Ent. syst. IV. p. 140. 20. (1794); Syst. Rhyng. p. 211. 30. (1803). Ugnius kermesinus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 453. 1. StToLL, Pun. fig. 285. Patria: Brasilia, Surinam. (Mus. Holm.) 2. UU. badius H. S. Metopodus badius H. S., Wanz. Ins. IX. p. 258. (1853). Diactor badius H. S., Wanz. Ins. IX. fig. 997. (1853). Patria: Bolivia. (Mus. Holm.) LYBINDUS StåL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 453. 1. LI. rufo-cinetus STAL. Lybindus rufo-cinctus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 453. 1. Patria: Rio Janeiro. 2. I. dichrous Står. Lybindus dichrous Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 454. 2. Patria: Brasilia. SETHENIRA SPIN. Sethenira SPIs., Ess. hém. p. 196. (1837); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 459. 1. 8. testacea SPIN. Sethenira testacea SPIn., Ess. hém. p. 198. (1837); Danr., List of Hem. II p. 506. 1. (1852). Gonocerus angulautus Wrstw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 25. (1842). 182 CHISMAT, Gonocerus latus H. S., Wanz. Ins. IX. p. 263. fi Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) . 996. (1853). IQ 2. S. ferruginea STAL. Ferruginea, distincte punetata; antennis mnigris, artienlo primo et apice articuli quarti ferrugineis; membrana fusca; abdominis dorso rufo, margine imo fusco-maculato; alis dilute fusco-vinaceis; thorace pone medium leviter rotundato-ampliato, marginibus lateralibus levissime sinuatis, obtuse crenulatis; ventre rufo-ferrugineo, obsolete pun- ctulato, spiraculis, maculis minutis in acervos duos aggregatis in disco segmentorum secundi et tertii, maculaque minuta laterali segmentorum quarti et quinti nigris; tibis fusco varlegatis. ?. Long. 17, Lat. 5 mill. Patria: Cuba. (Mus. Holm.) S. testacer maxime affinis, thorace posterius multo minus ampliato divergit. ACIDOMERIA STåAL. Corpus oblongo-subovatum, nonnihil depressum. Caput triangulare, levissime nutans, nonnihil longius quam latius, ante tubercula antennifera productum, pone ocu- los callosum; bucculis elongatis, pone medium capitis extensis, posterius humilioribus et postice arcuatim conjunctis. ÖOcelli inter se quam ab oculis nonnihil longius remoti, ad lineam fictam pone oculorum angulos internos ductam positi. Rostrum graciliuscu- lum, ad basin ventris extensum, articulis primo et secundo &eque longis, tertio paullo longioribus, quarto secundo nonnihil longiore. Antenne breviuscule, corpore circiter dimidio breviores, teretes, articulo primo nonnihil inerassato, basin versus gracilescente, capite subbreviore, secundo tertio paullo longiore vel longitudine 2equali, quarto tertio nonnihil breviore et primo longitudine equal. Thorax antrorsum valde angustatus, inter angulos laterales quam apice fere triplo latior, marginibus lateralibus anticis sal- tem ante medium leviter obtuseque crenulatis vel dentatis, marginibus lateralibus po- sticis posterius distincte sinuatis, angulis posticis distimetis, sepissime acutiuscule pro- minulis. Scutellum 2quilaterum. Abdomen nonnihil ampliatum, hemelytris latius; spiraculis a basi et apice segmentorum ventris &que longe remotis. Pedes mediocres, posteriores nonnihil distantes; femoribus omnibus subtus apicem versus spinis duabus vel una armatis; tibiis superne sulcatis; articulo primo tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus ad unum longitudine 2xquali. Sethenire affine et statura simile genus, tylo apice vix prominulo, antennis tere- tibus femoribusque spinosis divergens. a. FHemoribus unispinosis; tylo levissime elevato; angulis posticis thoracis acutiuscule prominulis. 1. ÅA, rustica STAL. Sordide flavescente-ferruginea, distincte punctata, ventre pallidiore, subtilius pun- ctato; apice tuberculorum antenniferorum, regione ocellorum calloque postoculari capi- tis, maculis parvis elongatis tribus anticis, una media et una utrimque intramarginali, angulisque lateralibus thoracis, connexivo, dorso abdominis pone medium, maculis mi- ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 183 nutis in acervos duos aggregatis seementorum secundi et tertii, maculis latera versus in seriem positis, spiraculis maculisque minutis duabus marginalibus segmentorum ven- tris nigris; abdominis dorso ante medium, fascia basali maculaque parva marginali pone medium segmentorum connexivi, nec non macula parva obsoleta pone medium corii flavescentibus, hac obsolete fusco-cincta; membrana nigro-fusca; alis fuscis. 2. Long. NAS Iben, & mu Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) Caput minus distincte punctatum, regione ocellorum impunctata. Articulus secundus antennarum tertio paullo longior. Thorax anterius transversim subcallosus, marginibus lateralibus anticis subrectis. tuberculis den- tiformibus pallidis distinctis armatis, angulis anticis dente simili instructis, angulis lateralibus suboblique sub- sinuato-truncatis, obtusis, levissime prominulis. Femora infuscata, pallido-conspersa. Tibie vix infuscate, an- nulo medio pallido notatee. Macula fusco-cincta corii interdum forte tota fusca. 2. Å. cineticornis STÅL. Dilute sordide ferrugineo-flavescens, tota distincete punctata, subtus cum pedibus minute rufo-conspersa; antennis, apice tuberculorum antenniferorum, maculis duabus mediis cum apice tuberculorum illorum confluentibus, basi maculaque postoculari ca- pitis, maculis tribus parvis anticis vittisque abbreviatis tribus vel quattuor posteriori- bus thoracis, macula parva pone medium corii, macula maxima pone medium dorsi abdominis, fascia lata apicali segmentorum connexivi, macula margmali ventris ad an- gulos posticos segmentorum nigris; femoribus superne obsolete, tibiis distinctius fusco- variis; tarsis fuscis; articulo basali antennarum intus obsolete ferrugineo, articulis basi ima obsolete, tertio basi distincete sordide flavescentibus; membrana fusca; alis infuscatis. SA Long. 123, Lat. 435 mill. >. Segmento anali apice truncato, angulis apicalibus rotundatis, margime eorum elevato. Patria: Uruguay. (Mus. Holm.) Przecedenti valde affinis, exceptis coloribus divergit tantum punctura fortiore, thoracis angulis lateralibus minus distincte truncatis, angulis anticis in dentem majorem prominulis, marginibusque lateralibus anticis denti- bus destitutis, ante medium obtuse et minus distincte crenatis. Maculx nonnulle laterales pectoris parva, in seriem posita, nigra. aa. HFemoribus bispinosis. b. Tylo levisstme elevato; angulis posticis thoracis acutiuscule prominulis. 3. Å. nigricornis STAL. Flavo-testacea, supra infuscata; antennis, rostro, capite superne pone medium tyloque basin versus, maculis duabus anticis thoracis, dorso abdominis, femoribus an- terioribus superne, excepta fascia media indistincta, femoribus posticis apicem versus superne, tibiis anterioribus, tibiis posticis superne tarsisque nigris; annulo medio tibi- arum pallide sordide flavescente; membrana alisque fuscis; connexivo flavo-testaceo, maculis minutissimis obsoletis marginalibus fuscis. &. Long. 15, Lat. 5 mill. FS. Segmento anali apice obtuse rotundato, postice utrimque levissime impresso. Patria ignota. (Mus. Holm.) 184 BERISKKAND, Statura Å. rustice et qguoad formam thoracis ei similis, marginibus lateralibus anticis tamen dentibus destitutis. Punetura uti in ÅA. rustica, superne fusca, subtus concolor. - Thorax anterius transversim leviter calloso-elevatus, limbo laterali flavo-testaceo, marginibus lateralibus anticis nonnihil sinuatis, ante medium obtu- sissime crenulatis vel erosulis, angulis lateralibus sinuato-truncatis, anterius obtuse subdentatis. Margo costalis corii anterius flavo-testaceus. Avrticulus tertius antennarum superne planiusculus, secundo vix brevior. bb. Tylo sat elevato; angulis posticis thoracis distinctis, obtusiusculis. 4. ÅA. cinctipes STAL. Sordide testaceo-favescens, supra in ferrugineum vergens et distincte fusco- punetata, subtus dilute puncetata; antennis, rostro, capite superne, lateribus thoracis et hemelytrorum, scutello, membrana, alis, connexivo pedibusque nigris; basi articuli tertii antennarum, fascia basali maculisque minutissimis duabus marginalibus segmentorum connexivi, femoribus posticis, parte apicali superiore excepta, tibiis posticis subtus an- nulogue medio tibiarum omnium dilute testaceo-flavescentibus; dorso abdominis sordide flavo-testaceo. S. Long. 18, Lat. 6 mill. 5. Segmento anali apice obtuse rotundato, posterius utrimque subimpresso. Patria ignota. (Mus. Holm.) Pracedentibus valde affinis, divergit presertim tylo elevato et forma thoracis. Articulus secundus an- tennarum tertio paullo longior. Thorax anterius subdepressus et maculis duabus lzviusculis preditus, angulis anticis in dentem antrorsum productis, marginibus lateralibus anticis obtuse sinuatis, pallidis, ante medium ob- solete erosulis, angulis lateralibus rectis, prominentibus. Bucculx paullo longiores quam in speciebus prece- dentibus, fere ad oculorum partem posticam extensee. MARGUS Dar. Darr., List of Hem. II. p. 523. (1852); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 549. a. Tuberculis antenniferis obtusis. 1. MM inconspicuus H. S. Syromastes inconspicuus H. S., Wanz. Ins. VI. p. 14. fig. 570. (1842). Margus inconspicuus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 303. 177. (1862); Hem. Fabr. I. p- 58. 1. (1868). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 2. M. pectoralis DaALL. Margus pectoralis DALr., List of Hem. II. p. 523. 1. pl. 15. fig. 1. (1852). Patria: Columbia. 3. M. pallipes Dar. Margus pallipes DaArL., List of Hem. II. p. 524, 2. (1852). Patria: Venezuela. 4. M. graptosternus STAL. Marqgus graptosternus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 304. not. (1862); Hem. Fabr. I. 53 äs 20 (III) Patria: Nova Granada, Antioquia. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 185 5. M. inornatus STAL. Margus wnornatus STÅL, Ent. Zeit. XXIII. p. 304. 179. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 6. M. obscurus 'STAL. Ferrrugineo-fuscus, subtus cum pedibus pallidior, his nigro-conspersis; articulo ultimo antennarum fulvo, basi fusco; membrana dorsoque abdominis nigris; imcisuris connexivi pallidis. S. 2. Long. 84—10, Lat. 21—3 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Species forma thoracis et colore articuli quarti antennarum insignis, preterea congenericis maxime affi- nis. Supra cum pectore distinete punctulatus. Antenna articulis primo et quarto longitudine zxequalibus, secundo tertioque inter se szequalibus nonnihil brevioribus. Rostrum coxas intermedias attingens. Thorax obsolete sub- rugosus, angulis lateralibus dilatatis, productis et nonnihil reflexis, marginibus lateralibus anticis sinuatis. Venter maculis parvis obsoletis nigris, in series quattuor ,dispositis, notatus; segmento quinto apud feminam medio fere usgque ad basin sinuato, sexto profundissime fisso, lobis analibus mediis acute triangularibus, valvantibus. Pedes nigro-conspersi. aa. Tuberculis antenmferis apice extus acuminatis. - 7. M nervoso-punetatus SIGN. Margus nervoso-punetatus SIGN., Ann. soc. ent. Ser. 4. III. p. 560. 42. pl. 13. fig. 24 et a. (1864). Patria: Chile. 8. M obscurator FABR. Coreus obscurator FABR., Syst. Rhyng. p. 200. 41. (1803). Margus impudens STÅL, Rio Jan. Hem. I. p. 37. 1. (1860). Margus Obscurator STAL, Hem. Fabr. IL p. 57. 1. et 58. 4. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Nova Granada; Mexico. (Mus. Holm.) 9. MM distinetus Sicn. Margus distinctus SiGN., Ann. soc. ent. Sér. 4. III p. 559. 40. pl. 13. fig. 22. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) 10. M. nigro-punetatus SIGN. Margus mygro-puncetatus SiGN., Ann. soc. ent. Ser. 4. IIL p. 560. 41. (1864). Patria: Chile. 11. MM sinuaticollis SPIin. : Merocoris smuatocollis SPIN. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VII p. 162. 1. (1852). Margus sinuatocollis SIGN., Ann. soc. ent. Sér. 4. III. p. 560. 43. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) 12. MM pallescens STAL. Margus pallescens Står, Hem. Fabr. I. p. 58. 8. (1868). Patria: Buenos Ayres, Monte Video. (Mus. Holm.) JA K, Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. =E 186 GC ISTAT NAMACUS A. et 5. Namacus A. et S., Hist. des Hém. p. 242. (1843); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 347. Dirnalus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 454. 1. N. transvirgatus A. et S. Namacus transvirgatus A. et S., Hist. des Hém. p. 243. 1. (1843). Patria: Surinam. 2. N. prominulus STÅL. Dirnalus prominulus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 454. 1. Patria: Surinam. 3. N. aunulicormis STÅL. Rufo-ferrugineus, subtus multo pallidior et in flavo-ferrugineum vergens; thorace, scutello hemelytrisque distinete punctatis, ventre levi; antennis nigris, annulo interdum obsoletissimo subbasali articuli tertii favescente, articulo quarto dilute ferrugineo; mem- brana senescente-fusca; alis fuscescentibus; dorso abdominis rufo-testaceo, segmentis tribus posticis disco nigricantibus. &. £. Long. 13—15, Lat. 3—4 mill. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Praecedenti similis. OCaput dimidio thorace paullo longius, disco, lateribus et tylo pone medium punctu- latis, tylo elevato, prominulo, inermi. Antenne corpore fere plus dimidio breviores, articulis primo, tertio et quarto longitudine subsequalibus, secundo paullo brevioribus. Thorax posterius quam antice circiter duplo la- tior, marginibus lateralibus anticis rectis, anterius obsoletissime subtilissimeque crenulatis, angulis anticis an- trorsum nonnihil prominulis, angulis lateralibus haud prominulis, apice rotundatis. Margo imus basalis mem- bran ferrugineo-flavescens. Connexivum interdum fusco-nebulosum vel maculatum. Spiracula sordide albicantia. Segmentum dorsale ultimum maris postice rotundatum et ad angulos apicales sinuatum. Segmentum anale ma- ris apice rotundatum. Femora anteriora maris subtus per totam longitudinem spinulis minutissimis, postica spi- nulis distinctioribus armata, spinis nonnullis apicem versus sitis majoribus; femora feminge anteriora subtus prope apicem spinula parva, postica apicem versus spinulis nonnullis instructa. MICROBASIS Dar. Darr., List of Hem. II. p. 459. (1852). å 1. MM maculata DALL. Microbasis maculata DALL., List of Hem. II. p. 459. 1. pl. 14. fig. 1. (1852). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) ELDARCA SIGN. SIGN., Ann. soc. ent. Sér. 4. III. p. 557. (1864); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 549. 1. RB. hoematomera SPIN. Merocoris hematomerus SPIN. in Gary, Hist. de Chile. Zool. VII. p. 167. 5. Hem. lam. 2. fig. 8. (1852). Eldarca hematomera SIiGN., Ann. soc. ent. Sér. 4. III. p. 557. 34. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 187 2. HB. nigra SIGN. Eldarca nigra SIiGN., Ann. soc. ent. Sér. 4. III. p. 558. 35. (1864). Patria: Chile. (Mus. Hom.) 3. E. suleicormis SIGN. Eldarca sulcicormis SiGN., Ann. soc. ent. Sér. 4. III. p. 558. 37. pl. 13. fig. 20. (1864). Patria: Chile. ENCEDONIA Står. Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 549. 1. BP. mutiea SIGN. Pseudophloeus mauticws SIGN., Ann. soc. ent. Sér. 4. III p. 559. 38. pl. 13. fi 21. (1864). Patria: Chile. [0 [-] ARIOGE STÅL. Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 550. 1. EK. Germainil SIGN. Eldarca Germaini SIiGn., Ann. soc. ent. Ser. 4. III p. 558. 36. pl. 11. fig. 3, a et b. (1864). Patria: Chile. CATORHINTHA Står. Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 470; et 1. c. 1867. p. 549. a. Tuberculis antenmferis apice extus in spinam antrorsum productis; dorso abdonvi- ms nmigro, flavo-bimaculato. 1. 0. guttula FABR. Lygeus guttula FABR., Ent. syst. IV. p. 162. 92. (1794); Syst. Rhyng. p. 228. 119. (1803). Gonocerus dorsiger WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 25. (1842). Anasa dorsigera DaALrr., List of Hem. II. p. 504. 1. (1852). Coreus (Anasa) dorsiger GuvÉrR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 380. (1857). Catorlintha Guttula STAL, Hem. Fabr. I. p. 58. 1. (1868). Patria: Insule Indie occidentalis; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Specimina e Bogota connexivo nigro, flavo-maculato insignia, specifice vix differunt. 2. €0. mendiea STAL. Flavescente-grisea, supra fusco-punctata; antennis, rostro, apice articuli primi excepto, spina tuberculorum antenniferorum, dorso abdominis, connexivo, maculis mar- ginalibus ventris, maculis tribus lateralibus pectoris et sex lateralibus ventris in seriem dispositis nigris; ventre pedibusque nigro-conspersis; apice articuli tertii, interdum etiam 188 (Ch ISDN > basi apiceque articuli quarti antennarum, maculis duabus dorsi abdominis, maculis vel fasciis connexivl, marginibus imis lateralibus thoracis, apice imo scutelli, maculis dua- bus minutis corii, una pone medium disci, altera obsoleta ad marginem apicalem sita, pallide flavescentibus vel flavo-albidis. &. ?. Long. 10—12, Lat. 3—335 mill. Patria: Texas, Mexico. (Mus. Holm.) Preecedenti maxime affinis, differt tantum magnitudine majore, ventris margine nigro-maculato, ventre pedibusque densius nigro-conspersis. 3. OO. perfida STAL. Catorhintha perfida Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 471. 1. Patria: Brasilia. aa. Tuberculis antenniferis inermibus; dorso abdominis nigro, immaculato. 4. 0. selector STAL. Catorhintha Selector Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 471. 3. Patria: Mexico. - 5. € texama STAL. Precedenti maxime affinis, differt tantum corpore superne obscuriore, magis gri- seo, antennarum articuio tertio apice flavescente, pedibusque multo densius nigro-con- spersis, femoribus superne fere nigris; an distineta? 2. Long. 113, Lat. 33 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) 6. C. pallida Mavyzr. Catorhintha pallida Mayr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 435. (1865); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 116. fig. 29. (1866). Patria: Brasilia. FICANA SrtåL. Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 303. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 548. Hoc genus Catorlunthe est maxime affine, differt capite longiore, bucculis paullo brevioribus, rostro longiore, coxas posticas attingente. 1. FE. apiealis DarL. Gonocerus apicalis DALL., List of Hem. II. p. 499. 19. (1852). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Variat articulo ultimo antennarum nigro, annulo subapicali lineaque inferiore ferrugineis. Tubercula antennifera apice extus spinula parva, que certu situ et in exemplis bene conservatis facile conspicitur, sunt armata. CIMOLUS Står. Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 302. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 548.) ') Im descriptione generica lege: Rostro coxas amticas (nec posticas) vix superante. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 189 1. €. vitticeps STAL. Cimolus vitticeps Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 302. 174. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 2. &0. obscurus STAL. Griseo-flavescens, supra infuscatus, sat dense nigro-punctatus, punctis nigro-cinctis; antennis, vitta latissima capitis, membrana, dorso abdominis, connexivo, maculis duabus marginalibus segmentorum ventris, interdum in unam majorem confluentibus, maculis parvis lateralibus ventris in seriem dispositis, pedibusque nigris, his articuloque primo antennarum obsolete pallido-conspersis; alis fuscis; linea longitudinali anteriore mar- ginibusque lateralibus anticis thoracis obsolete pallescentibus, his nigro-subgranulatis, ante medium obsolete denticulatis, angulis anticis in dentem prominulis; maculis mi- nutis duabus marginalibus margineque basali segmentorum connexivi griseo-flavescenti- bus; macula basali media membrane sordide albida, parva. S. Long. 13, Lat. 5 mill. Patria: Texas, Carolina meridionalis. (Mus. Holm.) C. vittieipiti maxime affinis, differt presertim thoracis marginibus lateralibus nigro-granulatis et multo minus distincte denticulatis. Pectus remote punctatum, punctis ad coxas sitis nigris, macula media laterum mesostethii et metastethii levi. Venter plus minus distincte fusco-varius, obsolete punctulatus. ANASA A. et S. Oriterus FAHN, Wanz. Ins. I. p. 8. (1831) sine descript. Anasa ÅA. et S., Hist. des Hém. p. 209. (1843); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 548. Lagaria DALL., List of Hem. II. p. 442. (1852). a. Capite pone amtennas spina vel tuberculo armato. — (Spec. 1—14.) b. Capite superne wvittis duabus latis mnigris vel nigro-punctatis notato; thorace mar- ginibus lateralibus lneaque longitudinali media plus minus distincte pallescentibus, hac sal- tem ad partem lcevi; antenmis totis vel maxzimam ad partem nigris; tuberculo vel spina capitis parva; angulis lateralibus thoracis rotundatis, haud productis; coxis posticis a la- teribus pectoris quam inter se duplo longius distantibus; femoribus inermibus; segmento dorsali ultimo abdominis apud mares postice truncato vel obtusissime rotundato. — Ori- terus HAEN. 1. ÅA. tristis DE GEER. Cimex tristis DE Grrr, Mém. III p. 340. 14. pl. 34. fig. 20. (1773); GorzeE, Ent. Beytr. II. p. 269. 83. (1778). Cimez moestus OMEL., Syst. nat. I. 4. 2168. 374. (1788); TiGnyr, Hist. des ins. ed. 2. IV Do 2000 (MSD Coreus rugator FABR., Syst. Rhyng. p. 192. 4. (1803). Oriterus destructor HAREN, Wanz. Ins. I. p. 8. fig. 2. (TSBI Coreus ordinatus Sax, Journ. Acad. nat. science. Philad. IV. p. 318. 2. (1825); Compl. writ. ed. Le Conte. II. p. 244. 2. (1859). Gonocerus rugator Burm., Handb. II. 1. p. 311. 4. (1835). Gonocerus tristis DArL., List of Hem. II. p. 499. 17. (1852). Anasa tristis STÅL, Hem. Fabr. I. p. 56. 3. (1868). Patria: Illinois, Carolina meridionalis, Ohio, Texas. (Mus. Holm.) 190 | CC: STAL, 2. ÅA. Uhleri Står. Anasa Uhleri STAL, Hem. Fabr. I. p. 57. 2. (1868). Påtria: Mexico. (Mus. Holm.) ; 3. Å. Andresii GUER. Coreus (Gonocerus) Andres GUÉR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 383. pl. 13. fig. 9. (1857). Anasa lugens Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 301. 173. (1862). Patria: Cuba, Mexico, Texas. (Mus. Holm.) Variat dorso abdominis flavo-testaceo vel nigro et obsoleto pallido-bimaculato. = Articulus quartus anten- narum fere totus vel saltem apice fulvus. - 4. Å, trilineata STAL. Griseo-flavescens, thorace, scutello hemelytrisque subinfuscatis, distincte et sat dense mnigro-punctatis, thoracis linea percurrente media, per scutellum obsolete conti- nuata, marginibusque lateralibus anticis pallidis, impunctatis; vittis duabus capitis, an- tennis, membrana, dorso abdominis, connexivo, maculis tribus parvis pectoris prope coxas, macula parva antica prope angulos anticos mesostethiil et metastethii, maculis parvis lateralibus disci ventris, apice tibiarum tarsisque nigris; articulo primo anten- narum intus griseo-flavescente, ventre pedibusque nigro-punctulatis; pectore remote nigro-punctato, disco laterali mesostethii et metastethii multo remotius punctato; con- nexivo subtiliter remoteque punctato, macula obsoleta transversa pone medium macu- laque basali segmentorum griseo-flavescentibus, hac impunctata; antennis corpore vix dimidio brevioribus, articulo primo capite longiore. 2. Long. 16, Lat. 5 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) ÅA. ÄAndresii maxsime affinis et statura angusta similis, differt antennis paullo longioribus, articulo primo capite a latere viso distincte longiore, alisque fuscis. Cum A. Andresii divergit ab A. tristi et Uhleri corpore angustiore, antennis longioribus et gracilioribus, parteque antica segmentorum connexivi lzevigata. Articulus quartus antennarum niger. Limbus ventris pallidus, immaculatus. Margo basalis membrane extus pallescens. bb. Capite vittis nigris destituto; pedibus posticis quam in divisione b scepissime mi- nus distantibus; segmento abdominis dorsali ultimo apud mares mala cogmitos postice ob- tuse rotundato, ad angulos distinetos posticos swuato; corpore scepissimo pilosulo. — Anasa ÅA. et S. c. Capite pone amntennas tuberculo vel spina brevi armato; femoribus subtus spinis distinctis destitutis. — Anasa A. et 5. = Lagaria DALL. 5. Å. Haglundi STAL. Rufescente vel flavo-cinnamomea, pilosula, thorace scutello, hemelytris pectoreque distinete punctatis; antennis, vitta intramarginali corii latitudine longitudineque variabili, membrana, dorso abdominis pone medium, maculis lateralibus posterioribus vel vitta laterali subpercurrente ventris anoque nigris; articulo primo antennarum, interdum etiam apice articulorum secundi et tertii flavo-cinnamomeis, illo extus nigro-lineato; margine costali corii angusto flavescente. &S. 2. Long. 13—17, Lat. 4—53 mill. ' ENUMERATIO HEMIPTERORUM. ILS) Var. bo. — Vitta scutelli margineque commissurali clavi nigris. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) ÅA. varicorni similis, sed angulis lateralibus thoracis in cornua longa acuta productis, quoad staturam igitur ad ÅA. cornutam valde appropinquans. Caput pone antennas tuberculo parvo instructum. Antenne longe, gracil- lime, corpore nonnibil breviores, articulo primo capite multo longiore, secundo et tertio subzaequalibus, illo non- nihil longioribus, quarto primo longitudine subequali. Thorax marginibus lateralibus obtusis, minutissime ob- tusiuscule denticulatis, angulis lateralibus in cornu sensim acumimatum, extrorsum, paullo antrorsum et sursum vergens, productis, angulis anticis inermibus, angulis posticis in denticulum minutissimum obsoletum prommulis. Abdomen latitudine hemelytrorum ; ventre aciculato. Tubercula ostiorum odoriferorum albida. 6. Å. varicornis WESTW. Coreus varicornis WEstTWw. in Horze, Cat. of Hem. II. p. 22. (1842). Lagaria varicorms DALL., List of Hem. II. p. 443. 1. pl. 13. fig. 4. (1852). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) / 7. ÅA. ecornuta ÅA. et S. Anasa cornuta A. et S., Hist. des Hém. p. 209. 1. (1843). Lagaria cornuwta STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 31. 3. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) ; 8. Å. bellator FABR. Cimez bellator FABR., Mant. ins. II. p: 286. 73. (1787); OMEL., Syst. nat. I 4. p- 2 (1788). Coreus bellator EABR., Ent. syst. IV. p. 128. 5. (1794); Syst. Rhyng. p. 194: 13. (1803). Gonocerus puncticormis H. S., Wanz. Ins. VIL p. 12. fig. 689. (1844). Lagaria bellator Darr., List of Hem. II. p. 443. 3. (1852). Coreus (Ånasa) puncticormis GUÉR. in SaAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 379. (1857). Anasa Bellator StAL, Hem. Fabr. I. p. 56. 1. (1868). Patria: Nova Granada, Bogota; Mexico; Insula Guadeloupe. (Mus. Holm.); Cayenna, Brasilia, Cuba. Å 9. ÅA. nigricollis STAL. Nigra; capite subtus, rostro, hemelytris, vittis duabus lateralibus dorsi abdominis, connexivo toto vel intus, limbo vittaque lata inequali media ventris, tarsis, apice arti- culi primi, basi, apice annulogus medio articulorum secundi et tertii, nec non articulo quarto antennarum sordide subferrugineis vel ferrugineo-flavescentibus, hoc basin ver- sus nigro; hemelytris nigro-punctatis, venis levibus, commissura, sutura clavi, linea longitudinali subobliqua vittaque intramarginali corii nigris; membrana fusco-ochracea, basi nigra; alis sordide vinaceis. &. 2. Long. 12—17, Lat. 35—43 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Species insignis, coloribus, thorace fortiter punctato corporeque nudo a precedentibus divergens. Caput pone antennas spina brevi armatum, parce punctulatum. Antenn sat longe, corpore circiter quarta parte bre- viores, graciles, articulo primo capite multo longiore, secundo et tertio subequalibus, primo longioribus, quarto primo” subbreviore. Thorax fortiter punctatus, marginibus lateralibus anticis obtusis, posterius sinuatis, apice nonnihil rotundatis, angulis lateralibus acutis, nonnihil productis, leviter antrorsum et distincte sursum vergenti- 92 OMSTAL,; bus, angulis posticis obtusissime rotundatis, haud distinguendis. Scutellum distincete punctatum. Pectus fortiter punctatum, tuberculis ostiorum odoriferorum albidis. Abdomen apud feminam hemelytris nonnihil latius; ventre dense aciculato. Pedes, presertim pars apicalis tibiarum, in ferrugineum interdum vergunt. 10. ÅA. maculiventris STAL. Anasa maculiventris Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 235. 1. Patria: Nova Granada, Remedios. (Mus. Holm.) Quoad staturam heec species ad A. scorbuticam appropinguat. cc. Capite pone antennas spina longa, diametro oculorum laterali longitudine cequali vel longiore, armato; femoribus subtus prope apicem spimis duabus vel una armatis; ab- domine nonmilul ampliato. — Acanthocerus P. B. ad partem. 11. Å. scorbutica FABR. Cimex scorbuticus FABR., Syst. ent. p. 706. 47. (1775); GorzrE, Ent. Beytr. II p- 280: 105 (UMAR INA NIOG Knas IK Ds 08 (ITS Mana hag. IL 0: 230. (5 (1787); OMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2141. 220. (1788). Coreus scorbuticus FABR., Ent. syst. IV. p. 129. 9. (1794); Syst. Rhyng. p. 195. 18. (1803). | Acanthocerus nebulosus P. B., Ins. p. 205. Hém. pl. 12. fig. 6. (1805). Anasa moesta DaALL., List of Hem. II. p. 505. 2. (1852). Coreus (Anasa) moesta GUÉR. in SaAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 380. (1857). Anasa spimceps STÅL, Ent. Zeit. XXIII. p. 300. 169. (1862). Anasa scorbutica STÅL, Hem. Fabr. I. p. 56. 2. (1868). Patria: Cuba. (Mus. Holm.); Mexico, Columbia, Jamaica. 12. ÅA. armigera SAY. Coreus armigerus SAY, Journ. Acad. science. Philad. IV. p. 319. 3. (1825); Compl. writ. ed. Le Conte. II. p. 244. 3. (1859). Anasa terminalis DALL., List of Hem. II. p. 506. 4. (1852). Anasa armigera StAL, Hem. Fabr. I. p. 57. 10. (1868). Patria: Carolina meridionalis. (Mus. Holm.) A. scorbutice maxime affinis, antennarum articulo primo nigro-consperso, articulis reliquis fuscis, pallido- annulatis, angulis lateralibus thoracis posterius sinuatis, haud rotundatis, pedibus distinetius nigro-conspersis alisque apicem versus infuscatis differt. 13. ÅA. apicalis WEsTw. Coreus apicalis WEstWw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 22. (1842). Anasa apicalis H. S., Wanz. Ins. IX. p. 252. (1851); Darr., List of Hem. II. p. 2008-30 (IUSDD)3 SKAR Ing. Hear, th ja Ht I (IGN. Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 14. ÅA. fusca STAL. Ferrugineo-nigricans, subtus cum rostro femoribusque ferrugineo-fusca; articulis secundo et tertio antennarum, tibius tarsisque obscure ferrugineo-flavescentibus, apice ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 193 articulorum illorum maculisque nonnullis parvis tibiarum nigris; articulo ultimo anten- narum margineque basali seomentorum connexivi ferrugineo-flavescentibus, illo basi nigro; alis infuscatis. 2. Long. 13, Lat. 43 mill. Patria: Columbia. (Mus. Holm.) A. apicali maxime affimis, antennis dilutioribus, dorso abdominis nigro alisque distincte infuscatis dif- fert. Thorax, scutellum, hemelytra et pectus distincte et sat dense, venter subtilius et remotius punctata. Tho- rax marginibus lateralibus anticis sinuatis, obtusis. obtuse denticulatis, angulis lateralibus productis, anterius ro- tundatis, posterius leviter sinuatis. Femora omnia apice bispinosa. aa. Capite pone antennas inermi; segmento dorsali ultimo abdominis apud mares milu cognitos posterius plus minus distincte rotundato et utrimque plus minus distincte sinuato. d. Angulis lateralibus thoracis in processum longissinum productis. 15. ÅA. lunmicollis STÅL. Paryphes lunicollis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 184. 1. Lagaria lunmicollis STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 31. 1. (1860). Anasa lumicollis STAL, Hem. Fabr. I. p. 57. 11. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) dd. Angulis lateralibus thoracis processu longissimo destitutis. e. Capite umicolore. — (Spec. 16-27.) f. Marginibus lateralibus thoracis haud dilatatis. — (Spec. 16—25.) = g. Corpore subtus griseo vel ferrugineo-flavescente; pedibus concoloribus. — (Spec. Ö=—290) bh. Thoracis angulis posticis obsoletis, rotundatis, marginibus lateralibus anticis ante medium obtuse denticulatis, antice ad collare in processum parvum prominulis; antennis magnam ad partem nigris; femoribus inermibus. 16. ÅA. notatipennis STAL. Anasa mnotipennis STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 300. 170. (1862); Hem. Fabr. I. p- 54412. (1868): Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 17. ÅA, litigiosa STAL. Anasa litigiosa STÅL, Ent. Zeit. XXIII. p. 301. 171. (1862); Hem. Fabr. I. p. 57. 13. (1868). Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.) hh. AÅngulis posticis thoracis distinctis, haud rotundatis, in denticulum subprominulis, marginibus lateralibus posticis ad hos angulos distincte sinuatis. 1. ÅAntenmis ferrugineis; abdomine paullo ampliato, hemelytris latiore; femoribus po- sticis spinulis duabus vel una, interdum obsoletisstmis, subtus apicem versus armatis. 18. Å. maculipes STAL. Anasa maculipes Står, Ent. Zeit. XXIII p. 299. 166. (1862); Hem. Fabr. L p. 57. 14. (1868). K. Vet. Akkad. Handl. "BI 90 N:o v 25 194 GI STA TG 5. Segmento anali posterius depresso, apice rotundato et medio distincte emar- ginato. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Discus dorsi abdominis croceus. Membrana fusca, haud obscurius conspersa, a reliquis divisionis i divergit. 19. Å. conspersa STAL. Anasa conspersa STÅL, nt. Zeit. XXI. p. 299. 165. (1862); Hem. Fabr. I. p- EEG (TS6S) S. Segmento anali postice vix depresso, apice medio late subtruncato, angulis apicalibus distincte prominulis, apice imo rotundatis. Patria: Mexico, Vera Cruz. (Mus. Holm.) Dorsum abdominis variat nigrum totum, vel disco eroceum, vel croceum, segmento apicali nigro. Mem- brana dilute infuscato-livida, fusco-conspersa. 20. Å. ruficornis STAL. Subferrugineo-flavescens; antennis dilute ferrugineis, articulo ultimo prope basin fusco; membrana fusca, obscurius fusco-conspersa; alis pallidissime infuscatis; abdomine dorso croceo, basi maculaque postica nigris; pedibus parce minuteque nigro-conspersis. >. Long. 14, Lat. 4 mill. SJ. Segmento anali posterius medio depresso, apice medio leviter sinuato, angu- lis apicalibus haud productis, obtuse rotundatis. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Pracedentibus duabus maxime affinis, differt ab A. maculipede colore pallidiore, membrana obscure fusco- conspersa, marginibus lateralibus thoracis apice ad collare non nisi obtuse prominulis, alis obscurioribus; ab Å. conspersa thorace hemelytrisque maculis minutis sparsis nigricantivus destitutis, membrana multo obscuriore, fu- sca; ab ambabus preterea differt forma segmenti analis maris. Thorax, scutellum, hemelytra et pectus distinete et sat dense subferrugineo-punctata. Ventre strigosus, parce minutissimeque nigro-conspersus, latera versus ma- culis parvis in seriem dispositis, maculisque minutis duabus marginalibus segmentorum omnium nigricantibus. Connexivum fusco-ferrugineum, mnigro-punctatum, segmentis ante medium ferrugineo-flavescentibus, impunctatis. Thorax marginibus lateralibus anticis anterius paullo rotundato-ampliatis, ante medium obsolete crenulatis, angu- lis lateralibus vix prominulis, rotundatis, posterius subsinuatis. Femora postica subtus prope apicem spinulis duabus armata. i. Åntennis saltem basin versus migris; abdomine haud ampliato, hemelutris haud vel vix latiore; femoribus inermibus vel postieis subtus prope apicem spinula minutissima vixz perspicua armatis; statura Capanei generis. 21. ÅA. Capaneodes STAL. Anasa Capaneodes STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 299. 167. (1862); Hem. Fabr. I. p. 57. 15. (1868). Patria: Mexico. 22 pA . Å. costalis STAL. Supra griseo vel subferrugineo-flavescens, fusco-punctata, subtus cum pedibus pallide subferrugineo-flavescens; antennis, saltem artieulo basali, dorso abdominis, con- nexivo, punctis subtilibus sparsis maculisque parvis in seriem lateralem positis ventris, nec non maculis minutis raris sparsis femorum nigris; articulo ultimo, interdum etiam 3 ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 195 articulis secundo et tertio antennarum ferrugineis; maculis duabus transversis pone medium dorsi abdominis, segmentis connexivi ante medium costaque dilute sordide fla- vescentibus, hac levi; membrana obscure fusca. &. £. Long. 14—-16, Lat. 41—5 mill. SS. Segmento anali postice obtuse rotundato, medio late emarginato. Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) ; Antenne dimidio corporis paullo longiores, articulis primo, secundo et tertio fere seque longis, quarto illis paullo longiore, distinete inerassato. Caput subacervatim nigro-punctatum. Thorax linea longitudinali subtili levi instructus, marginibus lateralibus anticis pallescentibus obtusis, nonnihil sinuatis, integris vel anterius ob- soletissime obtuse suberenulatis, apice ad collare rotundatis, angulis lateralibus paullo prominulis, obtusiusculis. Hemelytra venis levibus. Pectus fusco-punctatum, immaculatum. Venter strigosus, vitta media pallida, im- picta. Ala subdecolores. 23. NÅ. impiectipes STAL. Supra griseo-flavescens, fusco-punctata, subtus cum connexivo pedibusque dilute sordide favescens; antennis nigris, apicem versus ferrugineis; membrana obscure fusca; dorso abdominis, margine interiore fasciisque duabus, una media, altera apicali, segmen- torum connexivi, macula parva prostethil et mesostethii prope coxas, lineola laterali antica mesosterni, macula coxarum, maculis parvis in seriem lateralem positis, maculis 'duabus mediis basalibus segmentorum tertii, quarti et quinti, maculisque duabus mar- ginalibus segmentorum ventris nigris; maculis duabus transversis dorsi abdominis fla- vescentibus; alis fuscescentibus; femoribus immaculatis. I. 29. bong AG, at 4—39 mill. 5. Segmento analil postice rotundato, medio levissime emarginato. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Preecedentibus maxime affinis; differt ab A. costali marginibus lateralibus anticis thoracis rectis, anterius subtiliter crenulatis, angulis lateralibus minus prominulis, costa tantum basin versus pallida, alis fuscis, segmen- tis connexivi anguste nigro-bifasciatis, pectore nigro-maculato femoribusque immaculatis. gg. Corpore subtus mgro vel fusco, disco magno pectoris scepissime pallido vel pal- lido-bivittato; costa pallida tota; amgulis posticis thoracis obtusis, apice subrotundatis; ju- gis et tylo a supero visis ceque longis; femoribus inermibus. 24. Å, vittiventris STAL. Depressa, nigra; thorace, scutello hemelytrisque distincte, pectore subtilius pun- ctatis; ventre strigoso, lateribus remotissime obsoleteque punctatis; basi apiceque arti- culi tertii antennarum, connexivo, fasciis duabus dorsalibus abdominis, una majore ante medium, altera brevi, angustissima, interdum in maculas parvas duas dissoluta, pone medium sita, limboque ventris pallide flavescentibus vel viridi-flavescentibus; pedibus dilute viridi-olivaceis. &. 2. Long. 10—123, Lat. 3—4 mill. S. Segmento anali apice rotundato, medio distinete emarginato. Var. a. — Disco ventris impicto. Var. bo — Vitta pectoris laterali ad coxas, vittisque duabus ventris flavescentibus. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Antenne& corpore dimidio paullo longiores, minus graciles, articulis primo et quarto capite paullo lou- gioribus, seque longis, distincte incrassatis, secundo et tertio zequalibus, illis distincte longioribus. Thorax an- terius depressus, marginibus lateralibus anticis et posticis anguste olivaceis, illis distinete sinuatis, integris, an- 196 CM STATS [ gulis lateralibus acutis, extrorsum nonnihil prominentibus. Membrana olivaceo-nigra. Abdomen apud feminas hemelytris paullo latius. Connexivum interdum fusco-maculatum. - 25. ÅA. discifera STAL. Griseo-ferruginea; connexivo et dorso abdominis nigris; disco maximo pectoris ventrisque, medio laterum dorsi abdominis, fasciis connexivi, limbo ventris costagque dilute sordide flavescentibus; antennis pedibusque favo-testaceis, illarum articulo ultimo nigro, apice flavescente-annulato; membrana olivaceo-nigra; alis sordide hyalinis, poste- rius dilute fusco-limbatis. 2. Long. 15, Lat. 5 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Statura praecedentis, paullo minus depressa, antennis paullo longioribus. Ambitus ocellorum niger. Tho- rax, scutellum, hemélytra et pars obscura lateralis pectoris distimete nigro-punctata. Thorax anterius depressus, marginibus lateralibus anticis posterius leviter sinuatis, ante medium obsolete obtuseque crenulatis, angulis late- ralibus rectis, distincete prominulis. Pars pallida pectoris lavis, ad coxas punctata. Venter aciculatus. Vitta media mesosterni, metasterni et segmentorum, basalium ventris nigra. ff. Marginibus lateralibus anticis thoracis leviter explanatis, subreflexis. 26. ÅA. nigripes STAL. Ånasa nigripes STAL, Hem. Fabr. I. p. 57. 17. (1868). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Segmentum anale maris apice medio late simuatum, angulis apicalibus rotundatis. convexis. 27. ÅA denticulata STAL. Dilute griseo-flavescens, supra cum pectore distincte subferrugineo-fusco-punctata; antennis obscure ferrugineis, articulo primo infuscato, articulo quarto apicem versus late flavescente-annulato; membrana grisea, fusco-conspersa; dorso abdominis nigro, disco in ferrugineum obsolete vergente; fascia antica segmentorum connexivi macu- lisque gquadratis marginalibus ventris pallidis, leviusculis; pedibus nigro-conspersis. I. Y. Long. 11—12, Lat. 4 mill. >. Segmento anali apice medio late truncato, angulis apicalibus acutiusculis, prominentibus. Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) Statura fere Margi inconspicui, depressa. Antenna crassiuscula, corpore plus tertia parte breviores, ar- ticulis primo et quarto incrassatis, illo capite longitudine sequali, secundo et quarto longitudine sequalibus, pri- mo paullo longioribus et tertio paullo brevioribus. Thorax marginibus lateralibus anticis medio distincte sinua- tis, ante sinum distincte dentatis, angulis lateralibus obtusis, paullo prominulis, postice leviter sinuatis, margi- nibus lateralibus posticis medio obsolete crenulatis, ad angulos posticos obtusos leviter sinuatis. Venter remote fusco-punctatus. Femora postica subtus prope apicem spinulis duabus armata. Abdomen utrimque rotundatum, hemelytris latius. Ale sordide subvinace:re. ee. Capite croceo, superne miqgro-bivittato. 28. ÅA. acutangula STAL. Crocea; antennis, vittis duabus angustis, antice angustatis capitis, thorace, scu- tello, hemelytris, maculis lateralibus pone medium dorsi abdominis, interdum forte in vittam confluentibus, segmentis connexivi pone medium, tuberculo antico ostiorum ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 197 odoriferorum, maculis parvis in seriem lateralem positis maculisque angustis marginali- bus ventris, nec non pedibus nigris, femoribus flavo-variis; membrana fusca; apice ar- ticuli secundi antennarum flavo-testaceo; marginibus lateralibus anticis thoracis croceis; alis dilute vinaceis. ?. Long. 17, Lat. 5 mill. Patria: Cuba. (Mus. Holm.) Species insignis, statura fere A. bellatoris, sed angulis lateralibus thoracis acutioribus. Antennre graciles, corpore circiter tertia parte breviores, articulo primo capite circiter dimidio longiore, secundo et tertio illo lon- gitudine subzequalibus, quarto illis paullo longiore. Caput disco obsoiete punctatum. Thorax, scutellum et he- melytra distinete punctata, punctis interdum 2enescentibus. Thorax sat declivis, marginibus lateralibus anticis rectis, minute crenulatis, angulis lateralibus acutis, extrorsum distincte productis, margine posterius crenulatis, angulis posticis distinctis, haud rotundatis. Pectus distinete punctatum. Venter coriaceus. Pedes graciles: fe- moribus inermibus. 29. 4. obscura DALL. Anasa obscura DaArrL., List of Hem. II. p. 505. 3. (1852). Patria: Insul&e Galapagos. 30. 4. obliqua UtrLEeR. Gonocerus obliquus UtHrer, Proc. ent. soc. Philad. I. p. 23. (1861). Patria: California. 31. Å. dilatata DALL. Gonocerus dilatatus DALL., List of Hem. II. p. 499. 18. (18352). Patria ignota. CARPIA Dar. List of Hem. IL. p. 441. (1852). Hoc genus est Anasmw maxime affine, differt tantum jugis tylogue ante tubercula antennifera haud productis, jugis a supero haud distinguendis, tylo ante juga prominulo. 1. OC. punetata Dar. Carpia punctata DArr., Bist of Hem. II. p- 442. 1. pl. 13. fig. 3. (1852). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) ACANONICUS Dar. DäaLrL., List of Hem. II. p. 376. (1852); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 548. a. ÄAntennarum articulis secundo et tertio supra subtusque dilatatis; thorace lateribus pone medium cornu valido obtuso instructis. 1. ÅA. laticornis BuUrRM. Spartocerus laticormis Burm., Handb. II. 1. p. 343. 4. (1835); H. S., Wanz. Ins. VI. p. 75. fig. 643 et 644. (1842). ÅAcanomcus laticornis DALL., List of Hem. II. p. 376. 1. (1852). ?asriv: Brasilia. (Mus. Holm.) 198 CINESKINATN, aa. ÅAntennarum articulis secundo et tertio simplicibus, supra subtusque subcompressis vel subearimatis; thorace postervus utrimque rotundato. 2. & Hahmni STÅL. Oriterus Hahm STAL, Freg. Eug. Resa. Ins. p. 238. 46. (1859). Patria: Buenos Ayres. (Mus. Holm.) Dorsum abdominis nigrum. Membrana dilute fusco-conspersa. ZICCA AA. et S.>) ÅA. et S., Hist. des Hém. p. 240. (1843); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 547. a. ÄÅAngulis lateralibus thoracis extrorsum productis. b. Marginibus lateralibus thoracis minute denticulatis; connexwo impicto. 1. Z. rubricator FABR. Coreus rubricator FABR., Syst. Rhyng. p. 197. 23. (1803). Zicca rubricator STAL, Hem. Fabr. I. p. 55. 2. (1868). Patria: Guyana. 2. Z. pulehra STAL. Clavigralla pulchra Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 185. 1. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) bb. Marginibus lateralibus thoracis distinetius dentatis; connezivo maculis fuscis vel m- gris notato. 3. dd. nigro-punetata Dr GEER. Cimex mygro-punctatus DE GEErR, Mém. III. p. 335. 10. pl. 34. fig. 12—14. (1773). Cimez tigripes Gorzr, Ent. Beytr. II. p. 244. 39. (1778); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2148. 285. (1788). Cimez delirator FABR., Mant. ins. II p. 286. 76. (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2141. 221. (1788). Coreus delirator FABR., Ent. syst. IV. p. 130. 11. (1794); Syst. Rhyng. p. 197. 24. (1803). Zicca massulata A. et S., Hist. des Hem. p. 240. 1. (1843). Clavigralla nigro-punctata DALL., List of Hem. II. p. 514. 7. (1852). Zicea mygro-punetata StTÅL, Hem. Fabr. I. p. 55. 1. (1868). +) Patria: Nova Granada. (Mus. Holm.), Cayenna. 4. Z. annulata BURM. Hypselonotus annulatus Burm., Handb. II. 1. p. 321. 4. (1835). Zicca annulata STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 36. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) ”) In hoc genere est margo lateralis hemelytrorum et abdominis subtilissime serrulatus. ”) In descriptione lege: antennis fuscis, articulis etc. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 115) 5. Z. consobrina STAL. Ziccea consobrina STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 36. 2. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 6. Z, teniola DALL. Clavigralla teniola DArL., List of Hem. II. p. 514. 8. (1852). Coreus (Zicca) delicatulus GUÉR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 384. (1857). Patria: Nova Granada, Honduras, Mexico, Cuba. (Mus. Holm.); Venezuela. aa. ÄAngulis lateralibus thoracis valde productis, nonnihil antrorsum vergentibus. 7. Z. cormuta STÅL. Zicea cornuta STÅL, Rio Jan. Hem. I. p. 36. 3. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 8. Z. annulata SIGN. Clavigralla annulata SIGN., Ann. soc. ent. Sér. 4. II. p. 582. 9. (1862). Patria: Peru. ÖKAD Sö Står, Ent. Zeit. XXI p. 298. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh: 1867. ps 547. 1. CO. emarginata STÅL. Collatia emarginata STÅL, Ent. Zeit. XXIII. p. 298. 163. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) NIROVECUS STÅL. Öfy.Vet.-Ak. Förh. 1869. p. 454. 1. N. elaviger STAL. Nirovecus claviger Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 455. 1. Patria: Mexico. CEBRENIS STÅL. Ent. Zeit. XXIII. p. 298. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 548. 1. C. centro-lineata WEsTtWw. Hypselonotus centrolineatus WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 21. (1842). Hypselonotus pulchellus FH. S., Wanz. Ins. VII. p. 10. fig. 686. (1844). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Mexico. (Mus. Holm.) 200 CHASIYAN, 2. OC. colorata MAYR. Cebrenis colorata Mayr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 435. (1865); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 113. fig. 27. (1866). | Patria: Brasilia. 3. CO. eclavicornis MAYR. Cebremis clavicormis Mayr., Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 435. (1865); Reise der Freg. Novara. Hem. p. 115. fig. 28. (1866). Patria: Brasilia. ; 4. 0. tuberculata STAL. Pallide subferrugineo-flavescens, supra ferrugineo-punctata, pectore dilute pun- ctato, ventre latera versus punctis obsoletissimis remote consperso; lateribus vittisque duabus thoracis subferrugineis, angulis lateralibus lineaque longitudinali, extus vittas terminante, fuscis, linea longitudinali percurrente media lxvi, subcallosa; venis disci corii levibus, pallidis; membrana sordide hyalina, angulo basali, margine interiore vit- taque abbreviata sigmoidea obscure fuscis; macula punctiformi laterum mesostethii et metastethii, maculis minutis latera versus in seriem positis punctisque sparsis laterum disci ventris, nec non maculis lateralibus dorsi abdominis nigris; connexivo ferrugineo, fasciis flavescentibus notato; antennis dilute ferrugineis. S. Long. 9, Lat. 3 mill. FS. Segmento anali punctato, posterius in tuberculum obtuse subconicum elevato. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Precedentibus simillima, C. pulchella paullo latior, divergit presertim forma singular! segmenti analis maris. Articuli duo ultimi antennarum exempli descripti desunt. Femora inermia. 5. € robusta STAL. Subtus cum pedibus pallidissime favescens, supra obscurior, thorace posterius, scutello hemelytrisque ferrugineo vel fusco-ferrugineo-punctatis, his incarnatis, fascia media pallidiore; membrana sordide hyalina, angulo basali, margime interiore maculaque parva exteriore media fuscis; alis vitreis, fusco-venosis; abdomine dorso connexivoque nigricantibus, illius faseia prope basin, macula vel maculisque pone medium, hujus se- omentis primo et secundo nec non macula vel fascia antica segmentorum tertil, quarti, quinti et sexti flavescentibus; antennis dilute ferrugineis, articulo quarto fusco, apice pallidiore; ventre interdum maculis minutis nigris, in seriem lateralem positis, notato. 20 IbOne 0 ICE Dö ab Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Proecedentibus latior, antennis brevioribus pieturaque diversa. Thorax posterius, scutellum, hemelytra et pectus distincte punctata, caput et thorax anterius subtiliter punctata. Antenne corpore plus dimidio breviores, articulis primo et quarto longitudine sequalibus, tertio illis paullo longiore et secundo nonnihil breviore. Thorax anterius transversim leviter impressus, medio ante impressionem maculis minutis duabus et lineola longitudinali levibus, subalbidis, interdum obsoletis, instructus, marginibus lateralibus anticis ante medium subsinuatis, ibidem obsolete crenulatis, angulis anticis antrorsum distincte nonnihil productis, angulis lateralibus rotundatis, vix pro- minulis. Femora omnia subtus apicem versus in latere anteriore spinulis nonnullis minutissimis et obsoletissi- mis, apicali vel apicalibus distinetioribus, armata. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 201 HYPSELONOTUS Hann. HAEn, Wanz. Ins. I. p. 186. (1831); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p- 548. a. Jugis tuberculisque postocularibus capitis concoloribus; connezivo flavescente vel rufescente, interdum nigro-maculato. b. Pedibus pallidis, migro-conspersis et subannulatis; scutello nigro vel fusco, linea media margimibusque lateralibus pallidis; capite migro-signato; corpore subtus unicolore, raro minute migro-maculato; connezivo nigro-maculato; alis totis infuscatis. ce. Pectore wventreque maculis parvis mnigris, in series positis, notatis; lineis duabus longis capitis migris. 1. IH subterpunetatus A. et S. Hypselonotus subterpunctatus A. et S., Hist. des Hém. p. 242. 2. pl. 5. fig. 2. (1843). Patria ignota. 2. H punetiventris STAL. Hypselonotus punctiventris STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 297. 161. (1862). Patria: Mexico. Preecedenti maxime affinis videtur. ec. Pectore ventreque immaculatis. d. Rostro migro, articulo primo pallide flavescente. 3. IL lineatus STAL. Hypselonotus lineatus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 297. 160. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) dd. Rostro dilute flavescente, articulo ultimo nigro; thorace lineis pluribus fuscis de- stituto, marginibus lateralibus interdum linea fusca vel nigra instructis. 4. HM fulvus DE GEER. Cimex fulvus DE Geer Mém. III p. 341. 16. pl. 34. fig. 22. (1773); GorzzE, Ent. Bevis ip 2007 84 (1778): Cimez striatulus FABR., Syst. ent. p. 721. 122. (1775); Gorzr, Ent. Beytr. II. p. 2585-0287 (1778); PABR., Spec. ins. II. p. 366. 170. (1781); Mant. ins. IL. p. 301-223: (SM REMET. Syst. nats I. dp. 23. 396. (LT88)- Lygeus venosus FABRR., Ent. syst. IV. p. 142. 28. (1794); Syst. Rhyng. p. 213. 41. (1803). Lygeus striatulus FABR., Ent. syst. IV. p. 161. 91. (1794); Worzrr, Ice. cim. III. p- 109. fig. 103. (1802); FABrR., Syst. Rhyng. p.. 228. 118. (1803). Hypselonotus dimidiatus Hamn, Wanz. Ins. I. p. 189. fig. 97. (1831). Hypselonotus striatulus Burm., Handb. II. 1. p. 320. 1. (1835); BrancH., Hist. des ins. p. 126: 1. pl 4 fig. 6. (1840); WEstw. m Horr, Cat. of Hem. II. p. 21. (1842); Ar et S Hist. des Hem: p. 241. I. (1843). Ad : 26 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. r 4 202 ör SWAN Hypselonotus fulvus Darr., List of Hem. IL p. 464. 1. (1852); Mayr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 100. (1866). Hypselonotus venosus STAL, Hem. Fabr. I. p. 56. 1. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Guayaqvil; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Heec species variat capite postice lineolis duabus nigris; thorace basi nigro, flavo-trilineato, vel ibidem concolore, marginibus lateralibus posticis maculisque quattuor parvis mediis nigris; marginibus lateralibus anticis thoracis linea nigra instructis vel destitutis; corio pone medium pallescente; dorso abdominis pone medium ma- culis duabus lateralibus nigris interdum mnotato. bb. Pedibus testaceis vel fusco-testaceris; scutello testaceo vel flavo-testaceo; corpore subtus eburneo, maculis magms pectoris testaceis; alis fuscescentibus, basin versus pallidi- oribus vel decoloribus; conmexiwvo immaculato. 5. HH interruptus HAREN. Hypselonotus interruptus HAHN, Wanz. Ins. I. p. 187. fig. 96. (1831); Burm., Handb. II. 1. p. 320. 2. (1835); A. et S., Hist. des Hém. p. 242. not. (1843); Marr, Reise der Freg. Novara. Hem. p. 100. (1866). Hypselonotus bilineatus Wrstw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 21. (1842). Hypselonotus lineaticollis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 185. 1. Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Minas Geraös. (Mus. Holm.) Articuli antennarum duarum apicalium basi distincte albidi. 6. IL concinnus DAL. Hypselonotus concinnus Darr., List of Hem. II. p. 465. 3. (1852). Patria: Mexico; Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) aa. Jugis, tuberculis postocularibus capitis, lateribus scutelli pedibusque nigris; femo- ribus pallide flavo-varts. 7. MH linea FABR. Lygceus linea FABR., Syst. Rhyng. p. 220. 75. (1803). Hypselonotus linea DaLrrL., List of Hem. II. p. 465. 4. (1852). Hypselonotus Linea STAL, Hem. Fabr. I. p. 56. 2. (1868). Skor, Bun.) to; $2. Patria: Guiana. (Mus. Holm.) 8. H. thoracicus Sion. Hypselonotus thoracicus SIGN., Ann. soc. ent. Sér. 4. II. p. 581. 8. (1862). Patria: Peru. SPHICTYRTUS Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 462; 1. c. 1867. p. 548. a. Angulis lateralibus thoracis levissime prominulis; corio vitta rubra destituto. b. Costa flavescente vel crocea. "ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 203 1. SS. pretiosus STAL. Paryphes pretiosus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 235. 3. Sphictyrtus pretiosus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 463. 6. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Abdomen dorso nigrum, basin versus flavesceus. Connexivum et limbus ventris dilute erocea, immaculata. bb. Costa concolore. ec. Dorso abdominis et connexzivo migris. 2. I. sumtuosus STAL. Paryphes sumtuosus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 434. 2; Freg. Eug. resa. Ins. p. 232. 32. (1859). Spluictyrtus pervicaz STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 463. 3. Patria: Puna, Guayaqvil, Bogota. (Mus. Holm.) Variat thorace viridi-zeneo vel chalybeo, margine posteriore concolore vel nigricante, medio vel latera ver- sus coccineo, scutello toto vel basin versus coccineo. Ala fuscee. Segmentum anale maris apice rotuudatum et medio leviter emarginatum. ce. Dorso abdominis dilute coceineo vel flavescente. d. WVentre mgro-fasciato. e. Lateribus pectoris fascus abbreviatis quattuor cceruleis vel nigro-cceruleis notatis, fascia anteriore brevissima. 3. N. fasciatus BURM. Chariesterus fasciatus Burm., Handb. II. 1. p. 317. 2. (1835). Hypselonotus? fasciatus DaArL., List of Hem. II. p. 465. 5. (1852). Spluctyrtus fasciatus STAL, Ofv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 462. 1. STOLL, Pun. fig. 76. Patria: Brasilia. 4. S. intermedius STAL. Sphictyrtus intermedius Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 463. 2. Patria: Cayenna, Columbia. ee. Lateribus pectoris maculis quattuor nigro-ceeruleis notato, maculis duabus in la- teribus prostethii, una supra aliam sita; corpore latiore, antennis minus gracilibus quam in divisione precedente. 5. S. affinis DAL. Hypselonotus? affinis DALL., List of Hem. II. p. 466. 6. (1852). Patria: America meridionalis. dd. Ventre fascis nigris destituto. 6. 98. elatus STAL. Coccineus, subtus in flavescentem vergens; thorace, scutello hemelytrisque ob- scure viridi-2eneis, illo sat fortiter, his subtilius punctatis; collari, callo lxvi transverso 204 CRKSIANET antico limbogque lato posteriore thoracis coccineis; membrana fusco-olivacea, opaca; an- tennis, tylo fere toto, apice jugorum, rostro, maculis duabus capitis inter ocellos, an- gulis imis apicalibus thoracis, segmentis connexivi pone medium, macula parva apicali segmentorum tertil et quarti, limbogque apicali segmentorum quinti et sexti dorsi abdo- minis, maculis rotundatis tribus lateralibus pectoris in seriem positis, maculis quattuor limbi ventris pedibusque, coxis exceptis, nigris; macula parva laterali prostethii, supra maculam nigram sita, chalybea; alis sordide hyalinis, fuscovenosis, apicem versus infu- infuscatis. 2. Long. 18, Lat. 53 mill. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) S. ccesareo maxime affinis, differt praesertim lateribus pectoris trimaculatis, margine laterali prostethii concolore, nec aeneo, limbo ventris impicto, fascia antica coccinea thoracis percurrente. 7. I. cxsareus STÅL. Paryphes ccesareus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 184. 2. Sphictyrtus ccesareus STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 463. 7. Patria ignota. (Mus. Holm.) Connexsivum nigrum, segmentorum angnlis basalibus interioribus croceis; maculis duabus discoidalibus fasciisque angustissimis duabus posterioribus dorsi abdominis nigris. Margo lateralis fere totus prostethii zeneus, aa. Angulis lateralibus thoracis acute productis; corio vitta curvata rubra notata. 8. S. Whitei GuTÉr. Coreus (Paryphes) Whiter GUuÉER. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 385. (1857). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) PARYPHES Bury. Paryphes Burm., Handb. II. 1. p. 335. (1835); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 548. Sundarus A. et S., Hist. des Hém. p. 202. (1843). a. Fascia hemelytrorum et ventris femoribusque croceis. 1. P. letus FABR. Cimex letus FABR., Mant. ins. II. p. 289. 106. (1787). Lygeus letus FABR., Ent. syst. IV. p. 141. 24. (1794); Syst. Rhyng. p. 212. 35. (1803). | Coreus cinctus ST. FARG. et SErv., Enc. méth. X. p. 60. 4. (1825). Paryphes lcetus Burm., Handb. II. 1. p. 336. 1. (1835); Brancr., Hist. des Ins. p. 124. 1. (1840); A. et S., Hist. des Hém. p. 203. 1. (1843); Darr., List of Hem. II. p. 439. 2. (1852). STOLT BUN LI. Patria: Surimam, Cayenna. (Mus. Holm.) 2. P. festivus Cosrta. Paryphes festivus Costa, Rendic. Accad. Napol. II. p. 259. (1863). Patria: Brasilia borealis. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 205 3. P. flavo-cinetus STÅL. Paryphes flavo-cinetus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 461. 2. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.); Costa Rica. aa. Hemelytris fascia crocea destitutis. b. Scutello marginibusque angustis costali, apicali et commissurali hemelytrorum croceis, flavescentibus vel testaceis. — (Sundarus ÅA. et 5.) ce. Thorace smplici. 4. P. rufo-scutellatus Graz. Nematopus rufoscuwtellatus GRAY in GRIFFITH, An. kingd. XV. p. 241. pl. 97. fig. 1. (MSD) Patria: Mexico. 5. P. magnificus Står. Paryphes magnificus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 234. 1; et 1. c. 1859. p. 461. 3. Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) 6. P. ducalis STtAL. Paryphes ducalis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 461. 4. Paryphes tricolor Mayr, Verh. zool. bot. Ges. Wien. XV. p. 433. (1865). Patria: Brasilia. cc. Thorace utrimque in alas magnas dilatato. — Sundarus Å. et S. 7. P. regalis WEsTtWw. Chariesterus regalis WEstw. in Horz, Cat. of Hem. II. p. 22. (1842). Sundarus nemiator A. et S., Hist. des Hém. p. 202. 1. pl. 4. fig. 9. (1843). Paryphes regalis DArrL., List of Hem. p. 439. 1. (1852). Patria: Cayenna. (Mus. Holm.); Para. 8. P, flavicollis Sicn. Sundarus flavicollis Si6N., Ann. soc. ent. Ser. 4. I. p. 56. 5. (1861). Patria: Peru. Ad hanc speciem forte referenda est figura 120 SToLLI. bb. Scutello nigro; limbo costali cor fasciisque ventris flavescentibus. 9. P. imperialis STtåÅL. Paryphes imperialis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh, 1859. p. 461. 3. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) 206 (OST ANN, 10. Pt flaviscutellatus BLANCE. Ånisoscelis flaviscutellata BLANCH. in D'ÖRBIGN., Voy. dans V'Amér. Ins. p. 220. 769. ja HO mna. I (NSL) Patria: Guarayos. Div. Discogastrina STAL. CNEMOMIS STÅL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 467; 1. c. 1867. p. 550.>) Pistocus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 467. a. Thorace utrimque valde dilatato, parte dilatata acuta. 1. CC. acuta SiGn. Sundarus acutus SIGN., Ann. soc. ent. Sér. 4. I. p. 56. 6. (1861). Patria: Peru. (Coll. SIGNORET.) aa. Thorace simplici, angulis lateralibus interdum prominulis. b. Thorace granulato, angulis lateralibus haud vel leviter prominulis, obtusis. 2. OC. eracilis DALL. Paryphes gracilis Dair., List of Hem. II. p. 439. 3. (1852). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 3. O. cognata STAL. Cnemomis cognata STÅL, Ann. soc. ent. Sér. 4. V. p. 186. 1. (1865). Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) 4. (0, dubia DaArrL. Paryphes? dubius Darr., List of Hem. II. p. 440, 6. (1852). Pistocus oralis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 467. 1. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm). bb. Thorace punctato, angulis lateralibus acutis, nonmihil productis. 5. C€. pallens STAL. Paryphes pallens Står, Rio Jan. Hem. I. p. 30. 1. (1860). . Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) ') In conspectu generum, quem 1. c. p. 550 proposui, adde et lege: 80(79) Disco ventris utrimque ruga longitudinali destituto; thorace sepissime granulato. a. Spiraculis a margine laterali quam a basi segmentorum intermediorum ventris circiter duplo vel plus duplo longius remotis; antennis mediocribus, minus gracilibus. b. Articulo secundo rostri articulo tertio breviore, articulo primo pone oculos haud extenso; corpore compresso. — Scamurius STÅL. bb. Articulo secundo rostri tertio longiore, articulo primo paullo pone oculos extenso; corpore distincte depresso. — Lupanthus STÅL. aa. Spiraculis a marginibus lateralibus quam a bast segmentorum ventris paullo longius remotis; an- tennis longis, gracillimis. — Cnemomis STÅL. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 207 Antenn&e articulo primo thoraci longitudinali xequali, secundo illo nonnihil breviore, quarto primo cir- citer dimidio longiore. SCAMURIUS SrtåL. Ör. Verk Böda 83905 jo. tylsed ib & BOR NL FO 1. 8. amabilis STAL. Olivaceo-flavescens, punctatus, thorace lateribusque prostethii granulatis; anten- narum articulis primo, secundo et tertio in rufescentemi plus minus vergentibus, primo et secundo fere zeque longis, (paullo variabilibus), tertio illis paullo breviore, quarto primo nonnihil longiore; clavo fusco-sanguineo-punctato; margine apicali coril sangui- neo; alis fuscescentibus; vitta angusta laterali pectoris vittisque quinque ventris, inter- dum obsoletissimis, dilute croceis; angulis lateralibus thoracis rectis, leviter prominulis; spiraculis anguste albo-cinctis. S. £. Long. 13—18, Lat. 4—53 mill. Paryphes amabilis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 184. 3. Scamurius amabilis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 471. 1. Scamurius consors STAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 472. 2. Patria: Brasilia, Minas Geraös. (Mus. Holm. et Berol.) 2. 8. lateralis STAL. Precedenti valde affinis, angulis lateralibus thoracis acutiusculis et paullo magis prominulis, leviter sursum vergentibus, clavo distinete fusco-puncetato, margine apicali coril concolore, margine laterali prostethii, basi excepta, nigro, spiraculis anguste albido- marginatis et preterea annulo nigro cinctis, membrana alisque subdecoloribus differt. 2. Long. 173, Lat. 5 mill. Scamurius lateralis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 472. 3. Patria: Brasilia. (Mus. Berol.) LUPANTHUS SrtåL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 472. 1. I. incarnatus STÅL. Lupanthus incarnatus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 472. 1. S Patria: Brasilia. (Mus. Berol.) Caput basi ad oculos obsolete obtuseque callosum. Ocelli inter se et ab oculis 2que longe remoti. An- tennee articulo ultimo articulis secundo et dimidio tertio longitudine squali. Anguli laterales thoracis subrecti, paullo prominuli. 2. I. cliens STAL. Lupanthus cliens Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 472. 2. Patria: Brasilia. (Mus. Berol.) Caput ad angulum internum oculorum tuberculo parvo distinctissimo, sat elevato, instructum. Ocelli inter se quam ab oculis paullo magis remoti. Articulus ultimus antennarum articulis secundo et tertio ad unum paullo brevior. Anguli laterales thoracis subrecti, paullo prominuli. 208 GLFISKIVANTR, SAVIUS Står. Rio Jan. Hem. II. p. 58. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 550. a. Årticulis secundo et tertio antennarum migris. 1. S. diversicornis WESsTw. Homoeocerus diversicornis WEstw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 22. (1842). Paryphes suturellus Står, Rio Jan. Hem. I. p. 31. 3. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus, Holm.) 2. 8. dilectus STAL. Scamurius dilectus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 297. 157. a. (1862). Patria: Mexico. (Coll. SIGNORET.) aa. ÄÅrticulis secundo et tertio antennarum concoloribus. 3. NS. jurgiosus STÅL. Scamurius jurgiosus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 296. 157. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Articulus ultimus antennarum variat longitudine, nunc articulo primo longior, nunc eidem longitudine 2equalis. DISCOGASTER Burma. Discogaster Burm., Handb. II. 1. p. 315. (1835). Cochrus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 551. 1. D. circularis BUrRM. Discogaster circularis Burm., Handb. II. 1. p. 315. 2. (1835). Patria: Rio Janeiro. 2. D. dentipes STAL. Olivaceo-flavescens, supra pectoreque punctatus, antennis flavescente-ferrugineis; marginibus lateralibus thoracis olivaceis vel olivaceo-fuscis; membrana infuscata; alis sor- dide vinaceis; maculis marginalibus abdominis olivaceo-fuscis. >. Long. Lat. thor. 33, Hat. abd. > mill: Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Antenn&e corpore paullo breviores, articulo primo capiti et thoraci simul sumtis longitudine subaquali, omnium longissimo, articulis secundo et quarto zxeque longis, tertio paullo brevioribus. Thorax distincte latior quam longior. Ale sordide vinacexe. Femora anteriora saltem apud marem (postica mutila in exemplo de- seripto) subtus prope apicem spinis duabus distinctis armata. Segmentum anale maris maxime convexum, po- sterius subcarinatum, apice in medio profunde emarginatum et utrimque dilatatum in lobos duos apice sub- sinuatos. Quoad formam thoracis et antennarum D. circulari simillimus. 3. D. Drewseni STAL. Discogaster Drewsemi StAL, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1855. p. 185. 1. Patria: Brasilia, Minas Geraös. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 209 Preecedente angustior, longior, antennis brevioribus. Antenne corpore quarta parte breviores, articulo - primo thorace paullo longiore, articulis reliquis longiore, secundo tertio distincte breviore, quarto secundo paullo breviore. Thorax fere 2eque longus ac latus, angustior quam in specie pracedente. Ala fuscescentes. Abdo- men dorso suberoceum, lateribus fusco-maculatis. Femora maris anteriora subtus prope apicem spinulis duabus minutissimis et obsoletissimis armata, postica inermia. Segmentum anale maris posterius subsulcatum, apice utrimque leviter sinuatum, medio incisum. CORYZOPLATUS SPIN. Coryzoplatus SPIN., Ess. hém. p. 148. (1837). Discogaster Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 550. 1. OC. rhomboideus Burm. Discogaster rhomboideus Burm., Handb. II. 1. p. 315. 1. (1835); H. S., Wanz. Ins. VI. p. 15. fig. 571. (1842); Darr., List of Hem. II. p. 503. 1. (1852). [nec A. et S.] Coryzoplatus pallens SPIn., Ess. hém. p. 149. (1837). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) Subf. Alydina STAL. Div. Alydina StåL. APIDAURUS STÅL. Corpus depressum, elongatum. Caput magnum, thorace vix longius, acute tri- angulare, levissime nutans; spatio inter oculos et antennas diametro oculorum paullo longiore; bucculis brevibus, leviter elevatis. Oculi globosi, ultra latera thoracis paullo prominuli. Öcelli inter se quam ab oculis vix duplo longius remoti. Rostrum coxas intermedias attingens, articulis primo, secundo et quarto fere 2xque longis, primo ad partem anticam oculorum extenso, capite breviore, articulo tertio reliquis breviore. Antenn&e breviuscule, corpore dimidio vix longiores, crassiuscule, articulo primo api- cem versus mnonnihil inerassato, capite nonnihil breviore, sed hujus apicem multo 'su- perante, articulis secundo et tertio primo nonnihil brevioribus, quarto primo fere dimi- dio longiore. Thorax fere 2eque longus ac latus, antrorsum paullo angustatus, antice transversim leviter elevatus, basi ante scutellum subsinuatus, angulis lateralibus acutis, subprominulis, angulis posticis obtusissimis. Scutellum acute triangulare. Corium an- gulo apicali ultra medium membrane extenso. Pedes breves; femoribus anterioribus inermibus, posticis apicem segmenti quarti abdominis attingentibus, incrassatis, subtus serie spinarum vel tuberculorum armatis; tibiis anterioribus subeylindricis, posticis le- viter compressis et curvatis, apice subtus in dentem productis, femoribus distincete bre- vioribus; articulo primo tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus simul sumtis nonnihil longiore. Daclerce affine genus, situ ocellorum, thorace longiore ato, divergens. , retrorsum minus ampli- — K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. = 210 CIISTAL: 1. Å. conspersus STAL. Ferrugineo-flavescens, remote flavescente-sericeus, ferrugmeo-conspersus; capite thoraceque ferrugineis, illius basi, hujus maculis duabus parvis anticis dorsoque abdo- minis nigris, hoc maculis quattuor dilute flavescentibus, linea longitudinali conjunctis, ornato. ?. Long. 12, Lat. 25 mill. i; Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) Statura fere Tupali jaculi. Antenne ferrugines, articulo quarto basin versus in flavescentem vergente. Caput superne ante medium obsolete gramulatum. Thorax, scutellum et hemelytra obsolete remoteque punctata, ille anterius impunctatus, angulis anticis rotundatis, angulis lateralibus acutis, margimibus lateralibus rectis. Ven hemelytrorum obscure ferrugineze, pallido-conspersae. Membrana alxeque leviter infuscate. Latera pectoris re- mote punctulata. Connexivum margine fusco maculisque flavescentibus notato. Femora postica subtus sub- compressa, ante medium tuberculis parvis, pone medium spinis tribus distinctis et pone spinas duas posticas spinulis pluribus minutis armata, spinis nigris. HYÄALYMENUS A. et S. Hyalymenus A. et S., Hist. des Hém. p. 224. (1843); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 542. Tivarbus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 458. a. Hemelytris pellucidis, venis utrimque punctatis. — Hyalymenus A. et S. 1. H dentatus FaABR. Alydus dentatus FABR., Syst. Rhyng. p. 249. 3. (1803). Hyalymenus dentatus A. et S., Hist. des Hém. p. 224. 2. pl. 5. fig. 3. (1843); STÅL, Hem. Fabr. IL. p. 62. 1. (1868). StoLL, Pun. fig. 151. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Cayenna. 2. H melanocephalus Er. Alydus melanocephalus ER. in SCHOMB., Reis. in Brit. Guiana. III. p. 612. (1848). STOLL, Pun. fig. 150. (nec 151). Patria: Guiana. 3. H dubius Darr. Hyalymenus dubius DALL., List of Hem. II. p. 468. 2. (1852). Patria: Para. 4. IL vespiformis FABR. Alydus vespiformis FABR., Syst. Rhyng. p. 250. 8. (1803); Perty, Del. an. p. 172. tab. 34. fig. 5. (1830); Burm., Handb. II. 1. p. 324. 6. (1835). Alidus pellucidus Gray in GrirrFiTtH, An. kingd. XV. pl. 92. fig. 5. (1832). Hyalymenus vespiformis A. et S., Hist. des Hém. p. 224. 1. (1843); Står, Hem. Habrar pa 62 2(LSGS): Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.); Cayenna. 5. IL gracilispinus STAL. Niger; articulo quarto antennarum basin versus, articulis primo et secundo rostri, tylo lineolaque longitudinali intraoculari media nec non macula parva infraoculari ca- ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 21 pitis, linea longitudinali pone medium, angulis lateralibus spinisque longis angulorum posticorum thoracis, scutello, acetabulis, macula laterali prostethii ad acetabula. mar- gine postico mesostethil et metastethii, margine laterali mesostethii, limbo abdominis, vitta latissima anteriore, macula posteriore maculisque lateralibus ventris, femoribus ti- biisque anterioribus, apice femorum posticorum imo tarsisque sordide flavo-albidis; he- melytris pallide griseo-flavescentibus, clavo ecorioque fusco-venosis, ad venas fusco- punctatis. I. Long. 163, Lat. 23 mill. &. Femoribus postieis sat incerassatis, basin versus gracilescentibus, subtus api- cem versus spinis tribus majusculis et preterea inter spinas duas posteriores spinulis tribus armatis; tibiis posticis compressis, pone medium subito valde curvatis, parte apicali incurva basin versus subtus paullo ampliata; abdominis margine inermi, angulis posticis seomenti sexti spina retrorsum vergente armato. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Precedentibus maxime affinis, statura puncturaque cum illis congruens, angulis posticis thoracis spina longissima gracillima retrorsum producta insignis. Spina angulorum lateralium thoracis mediocris, valde sursum et nonnihil retrorsum vergens. 6. IH ichneumoniformis WESTW. Alydus ichneumonmfornmuis Westw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 18. (1842). Patria: America 2equinoctialis. aa. Corio elavoque totis punetatis, subopacis. — Tivarbus STAL. b. Antenms mygris vel nigro-fuscis; marium min cognitorum femoribus posticis sub- tus per totam longitudinem spinosis vel tuberculatis tibusque posticis subtus in medio in- tegris; thorace macula parva basali pectoreque ad coxas maculis pallide flavescentibus nmi- tidis destituto. 7. H sinuatus FABR. Cimex sinuatus FABR., Mant. ins. II. p. 290. 110. (1787); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2144. 244. (1788). Lygeus sinuatus FABR., Ent. syst. IV. p. 143. 29. (1794). Alydus sinuatus FABR., Syst. Rhyng. p. 249. 4. (1803); Darr., List of Hem. II. p. 477. 23. (1852). Hyalymenus (Tivarbus) sinuatus STAL, Hem. Fabr. I. p. 63. 4. (1868). Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.); Cayenna. 8. II. puneticeps DAL. Alydus puneticeps DALL., List of Hem. II. p. 476. 21. (1852). Camptopus migricornis STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 34. 2. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 9. H. pulcher StåL. Testaceo-flavescens; antennis, mesosterno, disco metasterni, coxis tibiisque posti- cis, nec non spinis tuberculisque inferioribus parteque quarta apicali femorum posti- corum nigris. S. Long. 17, Lat. 3 mill. 212 CIKSRAT) SZ. Angulis apicalibus segmentorum abdominis tertii et quinti spina parva, se- omentorum quarti et sexti spina majore armatis; femoribus posticis valde incrassatis, basi gracilioribus et paullo curvatis, subtus ante medium tuberculis minutis duplici serie positis, medio tuberculo majore, apicem versus dentibus duobus majoribus et pluribus parvis armatis. Alydus pulcher Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1854. p. 235. 1. Patria: Honduras. (Mus. Holm.) Preecedentibus maxime affinis. Articuli duo ultimi antennarum exempli descripti mutili. Caput remote subtiliterque gvranulatum. Thorax, parte antica excepta, scutellum, hemelytra, prostethium, acetabula, nec non limbus posticus laterum mesostethil et metastethil sat fortiter punctata. Pars antica thoracis levis, latera ver- sus obsolete punctulata. Scutellum parce punctulatum. Femora anteriora subtus apicem versus spinis duabus armata. Spina angulorum lateralium thoracis mediocris. 10. T. limbativentris STAL. Alydus tarsatus H. S., Wanz. Ins. VIII p. 101. fig. 869. (1842). nec FABR. Patria: Brasilia borealis. (Mus. Holm.) Basis thoracis, scutellum et hemelytra interdum nigricantia. Abdomen magnam ad partem nigrum, limbo flavo-testaceo. Annulus albidus articuli quarti antennarum interdum deest. bb. ÅAntennis scepissime flavo-testaceis vel dilwte fusco-testaceis; basi thoracis macula minutissima, lateribus pectoris ad acetabula maculis nitidis magnis scepissyme pallide flave- scentibus ornatis; marium femoribus posticis subtus baswm versus tuberculis spimisve desti- tutis, tibus posticis subtus versus medium crenulatis. 11. I tarsatus FABR. Hyalymenus (Tivarbus) tarsatus STAL, Hem. Fabr. I. p. 62. 3. (1868). Var. a. — Pallescens. Alydus tarsatus FABR., Syst. Rhyng. p. 250. 9. (1803). Alydus diversipes WEestw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 19. (1842); DarrL., List of Hem. II. p. 477. 24. (1852). | Alydus affinis Westw. in Horr, Cat: of Hem. II. p. 19. (1842); Darr., List of Hem. II. p. 477. 22. (1852). Alydus sinuatus H. S., Wanz. Ins. VIII p. 98. fig. 865. (1846). nec FABR. Alydus recurvus H. S., Wanz. Ins. VII. p. 98. fig. 866. (1846). Alydus pallens DaArirL., List of Hem. II. p. 476. 20. (1852). Camptopus pectoralis StAL, Rio Jan. Hem. I. p. 34. 1. (1860). StoLL, Pun. fig. 214. Var. b. — Infuscatus. Alydus atratus FABR., Syst. Rhyng. p. 251. 12. (1803). Alydus obscurus Westw. in Horr, Cat. of Hem. p. 19. (1842). Patria: Brasilia, Rio Janeiro, Para; Nova Granada, Bogota; Honduras; Mexico. (Mus. Holm.) Species quoad magnitudinem, colorem, picturam dorsi abdominis ventrisque, nec non formam pedum posticorum maxime varlans. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 213 12. IH. longispinus STAL. Alydus (Camptopus) sinuatus GuvÉERrR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 390. (1857). Patria: Cuba. (Mus. Holm.) Precedenti maxime affinis, differt spinis angulorum lateralium thoracis duplo longioribus, magis sursum vergentibus. ALYDUS FABR. Alydus FABr., Syst. Rhyng. p. 248. (1803); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 542. Burtinus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 459. Megalotomus Fi1EB., Eur. Hem. p. 58 et 226. (1861). Subg. TOLLIUS STÅL. Corpus breviusculum. Antenne articulo primo brevi, apicem capitis haud attin- gente, articulo secundo primo fere dimidio longiore, tertio secundo paullo breviore, quarto secundo nonnihil longiore. Corium margine apicali recto, angulo apicali ad medium membrane extenso. Femora postica sat inerassata, apicem abdominis supe- rantia. ÅArticulus primus tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus simul sumtis plus duplo longior. 1. ÅA. (Tollius) curtulus STAL. Alydus curtulus STAL, Freg. Eug. resa. Ins. p. 234. 37. (1859). Patria: California. (Mus. Holm.) Subg. Atrypus FABR. Corpus elongatum. AÅArticulus primus antennarum apicem capitis subattingens, articulus quartus valde elongatus. Corium margine apicali sinuato, angulo apicali ultra medium membrane extenso. Femora postica apicem abdominis attingentia. Articulus primus tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus circeiter duplo longior. a. Angulis lateralibus thoracis obtusis, apice scepisstme distincte rotundatis, haud prominulis. 2. Å. (Alydus) ater DArr. Alydus ater DArrL., List of Hem. II. p. 478. 30. (1852). Patria: America borealis, Illinois, Wisconsin. (Mus. Holm.) ÅA. calcarato europaeo maxime affinis; an distinctus? aa. AÅngulis lateralibus thoracis acutis, viz prominulis. 3. AA (Alydus) eurinus Say. Lygceeus eurinus SAY, Journ. Acad. Science. Philad. IV. p. 324. 5. (1824); Compl. writ. ed. Le Conte. II. p. 247. 5. (1859). Alydus pilosulus H. S., Wanz. Ins. VIII p. 101. fig. 870. (1848); Darr., List of Hem. II. p. 478. 28. (1852). Patria: America borealis, New York, New Jersey, Texas. (Mus. Holm.) 214 CHSIRAT Subg. MEGALOTOMUS FIEB. Corpus elongatum. Articulus primus antennarum apicem capitis superans, arti- culus quartus valde elongatus, articulis secundo et tertio simul sumtis interdum lon- gior. Amnguli laterales thoracis prominuli. Corium margine apicali sinuato, angulo api- cali ultra medium membrane extenso. Femora postica apicem abdominis attingentia. Articulus primus tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus-cireiter duplo longior. a. Angulis lateralibus thoracis acutis; articulo quarto antennarum articulis secundo et tertio sitmul sumtis longitudine subequali. 4. 4. (Megalotomus) quinquespinosus Say. Lygeus 3-spinosus SAY, Journ. Acad. Science. Philad. IV. p. 323. 4. (1824); Compl. writ. ed. Le Conte. II. p. 247. 4. (1859). Alydus cruentus H. S., Wanz. Ins. VIL p. 100. fig. 868. (1848); Darr., List of Hem. II. p. 477. 26. (1852). Patria: America borealis, Illinois. (Mus. Holm.) aa. ÄÅAngulis lateralibus thoracis im dentem acutissimum prominulis; articulo quarto antennarum articulis secundo et tertio longiore. 5. ÅA. (Megalotomus) pallescens STAL. Alydus pallescens STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 34. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Nova Granada; Cuba. (Mus. Holm.) Subg. BURTINUS STAL. Corpus elongatum. Antenne articulo primo apicem capitis superante, articulo quarto articulis secundo et tertio longitudine equali vel paullo longiore. Thorax di- stincte transversus. Angulus apicalis cori ultra medium membrane extensus. Femora postica apicem abdominis haud attingentia. ”Tibizxe postice paullo breviores quam in subgeneribus precedentibus. Articulus primus tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus nonnihil longior. 6. AA. (Burtinus) notatipennis STÅL. Burtinus notatipennis Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 459. I. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.); Mexico. 7. ÅA. simplex WEsTW. Alydus simplex Wrstw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 18. (1842). Patria: Brasilia. 8. ÅA. parvus WEsTWw. Alydus parvus WEsrw. in Horz, Cat. of Hem. II. p. 19. (1842). Patria: America 2equinoctialis. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 2105 9. ÅA. rufipes WEsTw. Alydus rufipes Westw. in Hope, Cat. of Hem. II. p. 19. (1842). Patria: America 2quinoctialis. 10. AA. abdominalis WEsTtw. Ålydus abdominalis Westw. in Horze, Cat. of Hem. II. p. 19. (1842). Patria: Brasilia”? 11. ÅA. econsobrinus WEsTw. Alydus consobrinus WEstw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 20. (1842). Patria: Brasilia? 12. Å. vicinus WEsSTW. Alydus vicinus WEstw. in Hope, Cat. of Hem. II. p. 20. (1842). Patria: Brasilia? Obs. Älydus longipes DALL. et robustus DALL., qui ad Riptortum pertinent, in America certe haud in- veniuntur. STACHYOCNEMUS Står. - Corpus valde oblongum, subcompressum, remote setosum. Caput triangulare, longius quam latius, thoracis antico latius, levissime nutans, marginibus lateralibus in- ter oculos et tubercula antennifera subparallelis, leviter sinuatis; bucculis brevibus, mo- dice elevatis. OÖOculi sat prominuli. OÖOcelli valde elevati. Rostrum coxas intermedias attingens, articulo primo incrassato, articulis duobus ultimis brevibus, quarto tertio lon- giore. Antenn&e breviuscule, articulo primo apicem capitis vix superante, quarto in- crassato, tertio nonnihil longiore. Thorax antrorsum distinete angustatus, angulis late- ralibus acutis, paullo prominulis, margine basali late sinuato. Scutellum acute trian- gulare. Corium margine apicali recto, angulo apicali fere ad medium membrane ex- tenso. Pedes mediocres; femoribus anterioribus inermibus, posticis apicem abdominis superantibus, sat incerassatis, subtus per fere totam longitudinem biseriatim spinosis; tibis cylindricis, sulco destitutis, posticis subtus utrimque spinosis, spinis exterioribus brevioribus et numerosioribus; tarsis posticis articulo primo articulis duobus apicalibus simul sumtis fere duplo longiore. Alydo affine genus, antennis brevioribus, femoribus tibiisque posticis subtus bi- seriatim spinosis divergit. 1. 8. apiealis DALrL. Alydus apicalis DArrL., List of Hem. II. p. 479. 31. (1852). Patria: Texas. (Mus. Holm.) Subf. Gerrina STAL. Div. Micrelytrina STAL. TRACHELIUM H. S. H. S., Wanz. Ins. IX. p. 274. (1851); Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 542. 216 CREST AM, 1. T. bicolor H. S. Trachelium bicolor H. S., Wanz. Ins. IX. p. 274. fig. 990. (1851). Patria: Brasilia. 2. T. fulvipes H. S. Trachelium fulvipes H. S., Wanz. Ins. IX. p. 275. fig. 989. (1851). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) CYDAMUS Står. StåL, Rio Jan. Hem. I. p. 33. (1860); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 542. a. Scutello apice acuto et leviter recurvo, spina destituto; capite pone oculos levissime angustato, a latere wviso basi obsoletissstme coarctato; articulo primo antenmarum capiti longitudine subequali, articulis primo et secundo ceque longis, tertio illis viz breviore; tho- race distincte longiore quam latiore. 1. OC. adspersipes STAL. Cydamus adspersipes STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 33. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) + aa. Scutello apice spina armato; capite supra subtusque distincte convexo, basi di- stincte coarctato; articulo primo antennarum articulo secundo breviore, secundo tertio di- stincte nonmlil longiore. b. Årticulo primo antennarum apicem capitis multo superante. 2. CO. trispinosus DE GEER. Niger; maculis capitis, thoracis et pectoris, corio, limbo abdominis, disco elon- gato ventris, trochanteribus, basi femorum tibiisque dilute griseo-flavescentibus, his dense nigro-conspersis et annulatis; parte interiore lineisque duabus exterioribus ab- breviatis corii nigricantibus. &S. £?. Long. 8—93, Lat. 13 mill. Cimezx trispinosus DE GerrR, Mém. III. p. 354. 28. pl. 35. fig. 19. (1773); GOEZE, nt. Beytr. Up. 203 2 (INTS); OMP) Syst; mat. ISP IASS) Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.); Surinam. Statura fere C. picticipitis. ”Caput, thorax, scutellum, clavus et pectus remotissime griseo-flavescente- subsericea. Thorax, scutellum, hemelytra et prostethium distincte punctata. Mesostethium et metastethium ma- cula magna laterali grisea, rugosa, instructa. Basis articuli quarti antennarum, articulus secundus rostri, apex tyli, linea longitudinalis ante medium, fascia angusta ante oculos, regio inferior oculorum, interdum etiam ma- cula lateralis capitis ante antennas, thoracis margo apicalis maculaque lateralis ante medium, prostethium, ace- tabula et anguli postici metastethii griseo-flavescentia; prostethium nigro-maculatum. Thorax exempli typici DE GEERI solus restat. bb. Articulo primo amtennarum capitis apicem subsuperamte. 3. OC. pieticeps STAL. Trachelwwm picticeps STAL, Freg. Eug. resa. Ins. p. 235. 38. (1859). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 217 bbb. AÅrticulo primo antennarum capitis apicem haud attingente. 4. OC. femoralis STAL. Trachelium femorale Står, Rio Jan. Hem. I p. 33. 2. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) BACTRODOSOMA STÅL. StåL, Rio Jan. Hem. I. p. 34. (1860); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 543. 1. B. parallelum STAL. Bactrodosoma parallelum Står, Rio Jan. Hem. I. p. 35. 1. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) PROTENOR Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 543. 1. P. Belfragei HaGL. Protenor Belfragei HaGr., Ent. Zeit. XXIX. p. 162. 1. (1868). Patria: America borealis, Illinois, Wisconsin. (Mus. Holm.) DARMISTUS Står. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 469; et 1. c. 1867. p. 543. 1. D. subvittatus STÅL. Darmistus subvittatus Står, Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 469. 1. Patria: Mexico. (Mus. Holm.) Div. Gerrina STÅL. LYRNESSUS STÅL. Lyrnessus STAL, Rio Jan. Hem. II. p. 59. (1862); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 543. Coristenia Costa, Rendic. Accad. Napol. II. p. 260. (1863). 1. I. geniculatus GUuÉRr. Leptocorisa geniculata GUÉR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 392. (1857). Paryphes tibialis STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 31. 2. (1860). Coristemia flavicosta Costa, Rendie. Accad. Napol. II. p. 261. (1863). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Mexico, Oaxaca; Cuba. (Mus. Holm.) GERRIS FABR. Gerris FABR., Ent. syst. IV. p. 187. (1794); Syst. Rhyng. p. 160. (1803); Står, Hem. afr. II. p. 87. (1865); Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1867. p. 543. (9 Q) K. Vet. Akad. Handl. B: 9. N:o 1. 28 218 (OR SANT Myodocha LaATR., Gen. ins. III. p. 126. (1807). Leptocorisa LATR., Regn. an. V. p. 197. (1829). Myodochus Or., Enc. méth. VIIL p. 105. (1811); Burm., Handb. II. 1. p. 325. (1835). Stenocoris FH. S., Wamnz. Ins. IX. p. 244. et 275. (1851). 1. G. filiformis FABR. Cimex filiformis FABR., Syst. ent. p. 727. 157. (1775); Gorze, Ent. Beytr. IL p. 205 (US) RABR, Specs uns. Mp. suds 225 (ISIN Mant. ins, Ipsa085 203530); (CIN, OVSk man I 4 ja. MON HA (NSI Gerris filiformis FABR., Ent. syst. IV. p. 191: 12. (1794); Syst. Rhyng. p. 260. 1. (1803); Står, Hem. Fabr. I. p. 66. 1. (1868). Leptocorisa linearis Lar., Ess. Hém. p. 26. (1832). Leptocorisa furcifera WEstWw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 18. (1842). Leptocorisa tipuloides Darr., List of Hem. II. p 484. 5. (1852); GUER. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 391. (1857). excl. syn. Patria: Cuba; Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. &G. tipuloides DE GErr. Cimex tipuloides DE GrErr, Mém. III. p. 354. 27. pl. 35. fig. 18. (1773); GOoEzZE, Ent. Beytr. II. p. 273. 11. (1778); GMEL., Syst. nat. I. 4. p. 2194. 538. (1780). Mydocha tipuloides LATR., Gen. ins. III. p. 126. (1807). Mydochus tipuloides ÖOr., Ene. méth. VIII p. 106. 2. (1811); Burm., Handb. II. Is jös HAD 2 (NIH Leptocorisa tipuloides A. et S., Hist.- des Hém. p. 229. 1. (1843). SToOLL, Pun. fig. 162. Patria: Brasilia; Nova Granada; Ecuador; Texas. (Mus. Holm.) Segmentum anale maris apice obtusissime sinuatum, prope sinum utrimque dente parvo, interdum 2egre distinguendo, armatum. 3. G. nigricornis STAL. Pallidissime testaceo-flavescens; antennis, capitis maculis duabus lateralibus, una ante, altera pone oculos posita, macula minutissima humérali thoracis, macula minu- tissima laterali apicali prostethii pone oculos, apice rostri, apice tibiarum tarsisque ni- gricantibus; linea percurrente inferiore articuli primi articuloque quarto antennarum basin versus testaceo-flavescentibus; angulo basali membrane infuscato; dorso abdomi- nis lineaque longitudinali percurrente ventris sanguineis. £. Long. 17, Lat. 2 mill. Patria: Brasilia, Minas Geraös. (Mus. Holm.) Praecedentibus maxime affinis, colore antennarum tarsorumque divergens. STENOCEPHALUS LaATR. LäATr., Fam. nat. p. 421. (1825); Darr., List of Hem. II. p. 481. (1852). 1. SS. insularis DALL. Stenocephalus insularis DALL., List of Hem. II. p. 482. 3. (1852). Patria: Insule Galapagos. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 219 Subf. Pseudophloeina STAL. DASYCORIS Dar. Dasycoris DaALL., List of Hem. II. p. 487 et 519. (1852). Coreus Fi1EB., Eur. Hem. p. 57 et 220. (1861). 1. D. nigricornis STÅL. Dilute sordide favo-testaceus, fusco-setosus, superne infuscatus, marginibus late- ralibus vittisque quattuor obsoletis thoracis nec non limbo exteriore coril anterius pal- lidis; antennis, capite superne, femoribus anterioribus, maculis dense acervatis femorum posticorum, vitta angusta inferiore capitis, disco mesostethii, vittis obsoletis duabus laterum pectoris maculisque parvis obsoletis marginalibus abdominis nigro-fuscis vel nigri- cantibus; membrana alisque infuscatis, illius venis nigro-lineolatis; dorso abdominis flavo- testaceo, parte tertia basali, vitta laterali in basin segmenti penultimi continuata vit- taque segmenti ultimi nigris; connexivo nigro-consperso. S. Long. 83, Lat. 23 mill. Patria: Mexico, Oaxaca. (Mus. Holm.) C. pilicorni maxime affinis, nonnihil minor, supra obscurior, capite superne amtennisque nigricantibus picturaque dorsi abdominis diversus. Articuli antennarum longitudine sequales, secundus, tertius et quartus zeque ongi crassi, primus illis paullo crassior. 1 et crassi, pr ll ill CERALEPTUS Costa. - Costa, Cim. regn. Napol. Cent. 2. pl. 11; FrieB., Eur. Hem. p. 219. (1861). 1. CO. americanus STÅL. Dilute griseo-flavescens, capite, thorace, scutello, hemelytris pectoreque distincte fusco-punctatis; capite superne nigricante, vittis tribus percurrentibus, una media, una utrimque laterali, dilute griseo-flavescentibus; antennis testaceis, articulis duobus ul- timis nigricantibus; membrana alisque fuscescentibus, illa pallido-conspersa, his basin versus decoloribus; abdomine dorso rufo-testaceo, disco remote fortiterque punctato, segmentis basali et apicali nec non macula minutissima laterali segmentorum reliquo- rum nigris; ventre femoribusque nigro-conspersis, illius vittis quattuor indeterminatis posterius abbreviatis densius conspersis; femoribus posticis apice intus, basi apiceque tibiarum tarsisque nigris. A. Long. 9, Lat. 3 mill. Patria: Texas. (Mus. Holm.) C. livido STEIN, presertim quoad crassitiem antennarum, affinis, distinctius punctatus, punctis nigris, fe- moribus ventreque distincte nigro-conspersis, articulis duobus ultimis antennarum fere seque longis, capite ante oculos versus tubercula antennifera antrorsum distinctius ampliato, his tuberculis apice in dentem acutum sub- incurvum prominulis, thorace minus lato, angulis posticis rotundatis, marginibus lateralibus obtusioribus, ante medium obsoletius crenulatis, divergit. Femora anteriora subtus apicem versus spinula obsoleta armata, femora postica apicem versus spinis tribus magnis, posteriore maxima, et pone hanc spinis duabus vel tribus minoribus armata. Connexivum nigro-conspersum. Subf. Rhopalina STÅL. HARMOSTES Bury. Burwm., Handb. II. 1. p. 307. (1835); Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 306. (1862). 220 CISA TT) a. Thorace linea levigata vel carina subtilt obtusa percurrente vel subpercurrente in- structo, marginibus lateralibus denticulatis vel ecrenulotis; ventre anterius distinctissime sulcato. 1. II serratus FABR. ÅAcanthia serrata FABR., Ent. syst. IV. p. 75. 32. (1794). Coreus gravidator FABR., Ent. syst. IV. p. 133. 22. (1794). Syrtis serrata FABR., Syst. Rhyng. p. 123. 6. (1803). Coreus gravidator FABR., Syst. Rhyng. p. 199. 38. (1803). Harmostes perpunctatus Darr., List of Hem. II. p. 521. 3. (1852). Harmostes serratus STAL, Hem. Fabr. I. p. 67. 1. (18638). Patria: Insule America meridionalis. 2. H affinis DAL. Harmostes affinis DALL., List of Hem. II. p. 522. 4. (1852). Patria ignota. 3. IH nebulosus STAL. Harmostes nebulosus STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 307. 185. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) aa. Thoracis marginibus lateralibus inermibus, integris; ventre anterius haud vel ob- soletisstme sulcato. b. Årticulo primo antennarum longe ultra apicem capitis extenso. 4. I. reflexulus Say. Syromastes reflexulus Sax, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 323. 1. (1859). Harmostes costalis H. S., Wanz. Ins. IX. p. 270. fig. 992. (1853). Harmostes virescens DArL., List of Hem. II. p. 520. 1. (1852). Patria: America borealis, New Jersey, Carolina, California. (Mus. Holm.) 5. H raphimerus SP. Merocoris raphimerus SPIS. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VII. p. 164. 2. (1852). Harmostes rhaphimerus SiGN., Ann. Soc. ent. Sér. 4. III. p. 560. 44. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) 6. HH. minor SPIN. Merocoris minor SPIN. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VIL p. 165. 3. (1852). Harmostes chilensis DALL., List of Hem. II. p. 521. 2. (1852). Harmostes minor SIGN., Ann. Soc. ent. Ser. 4. III. p. 561. 45. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) 7. HH marmoratus BLANCH. Merocoris marmoratus BLANcH. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VII. p. 166. 4. (1852). ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 20 Harmostes marmoratus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 4. III p. 561. 46. (1864). Patria: Chile. (Mus. Holm.) 8. H. apieatus STAL. Harmostes apicatus STAL, Freg. Eug. resa. Ins. p. 238. 47. (1859); Rio Jan. Hem. IE fös HÖ 2 (MIIO Patria: Buenos Ayres; Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) ; 9. H. prolixus STAL. Harmostes prolizus STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 37. 3. (1860). Patria: Rio Janeiro. (Mus. Holm.) bb. Articulo primo antennarum apicem capitis haud vel vix superante. 10. H fraterculus SAY. Syromastes fraterculus SAY, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 324. 2. (1859): Patria: Texas. (Mus. Holm.) : 11. IH dorsalis Bury. Harmostes dorsalis Burm., Handb. II. 1. p. 307. 1. (1835). Patria: Mexico. AUFEIUS STÅL. Corpus oblongo-ovatum, depressum. Caput acutum, paullo longius quam latius, pone antennas subquadratum, ante antennas triangulariter productum, tuberculis an- tenniferis apice extus in dentem acutum prominentibus, parte laterali postoculari tu- mida; bucculis capite dimidio brevioribus, modice elevatis. ÖOcelli inter se quam ab oculis fere plus duplo longius remoti. Rostrum coxas intermedias attingens, articulo primo capite paullo breviore. Antenn&e graciles, corpore dimidio breviores, articulis primo et quarto incrassatis, illo apicem capitis vix superante. Thorax transversus, an- trorsum admodum angustatus, disco et intra margines laterales impressus, angulis an- ticis acute prominentibus. Scutellum nonnihil longius quam latius, parte apicali an- gusta nonnihil impressa, apice rotundata. Hemelytra parallela, apicem abdominis pa- ullo superantia; venis membrane hic illic anastomosantibus. Mesosternum longitrorsum leviter sulcatum. Anguli postici metastethii nonnihil producti, apice rotundati. Abdo- men nonnihil ampliatum, hemelytris latius. Pedes breviusculi, femoribus posticis non- nihil incrassatis, basin versus gracilioribus, subtus apicem versus spinis nonnullis ar- matis. Articulus primus tarsorum posticorum articulis duobus apicalibus longitudine subequalis. Harmosti affine genus, thorace disco impresso, carima media destituto, abdomine hemelytris latiore divergit. 202 CH SIT ÅL), 1. ÅA; impressicollis STtAL. Pallide flavescente-griseus, fusco-conspersus, articulo apicali antennarum discoque mesostethii fuscis vel nigris. S. 2. Long. 5—6, Lat. thor. 15—2 mill. Var. b. — Pallidior, magis flavescens, maculis fuscis sparsis destitutus. Patria: Mexico, Texas. (Mus. Holm.) Articulus primus antennarum obsolete et parce granulatus, articuli secundus et quartus xque longi, ter- tius illis nonnihil longior. Caput minus distincte punctatum, lateribus granulatum. Thorax distincte punctatus, interdum fusco-conspersus, disco ad impressionem utrimque ruga abbreviata instructus, anterius depressus, mar- ginibus lateralibus ante medium sinuatis, ibidem minute crenulatis. Scutellum totum punctatum. Hemelytra hyalina, membranacea, venis opacis elevatis, saepe fusco-conspersis, vena exteriore corii utrimque granulata. Mem- brana vitrea, immaculata. Subtus interdum obsolete minuteque fusco-conspersus et in lateribus pectoris ventrisque vitta densius fusco-conspersa ornatus. Pectus distincte punctatum. Abdomen maris apice imo anguste truncatum, femine late truncatum, segmento ventrali ultimo maris apice sinuato, feminae ad apicem abdominis producto, apice medio subrotundato. Pedes interdum fusco-variegati. CORIZUS FALL. FALL., Spec. nov. Hem. disp. meth. exhib. p. 8. (1814). Niesthrea SPis., Ess. Hem. p. 245. (1837). Subg. LIORHYSSUS STÅL. Thorax antice prope marginem anticum levem et subeallosum ruga transversa callosa levi distinctissima instructus. Rostrum coxas posticas attingens vel subsuperans. Metastethium posterius subtilissime puncetatum vel leviusculum, oblique truncatum. Hemelytra fere tota hyalina. >) 1. €. (Liorhyssus) hyalinus FABR. Lygeus hyalinus FABR., Ent. syst. IV. p. 168. 115. (1794). - — Coreus hyalinus FABR., Syst. Rhyng. p. 201. 45. (1803). Rhopalus truncatus F1eB., Eur. Hem. p. 234. 4. (1861). Corizus hyalinus StåL, Hem. Fabr. I. p. 68. 2. (1868). Patria: Americe insule. 2. C. (Liorhyssus) rubescens SPIN. Merocoris rubescens SPIN. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VII p. 173. 10. (1852). Corizus rubescens SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 95. 31. (1859). Patria: Chile. (Mus. Holm.) 3. CO. (Liorhyssus) lugens STAL. Ehopalus lugens STAL, Freg. Eug. resa. Ins. p. 240. 50. (1859). Corizus lugens SiGN., Ann. Soc. ent. Ser. 3. VIL p. 92. 26. (1859). Patria: Insule Galapagos. (Mus. Holm.) I Ad hanc divisionem pertinent C. natalensis STÅL, flavo-maculatus SIGN., rubicundus SIGN. et gracilis SIGN., hec species a OC. hyalino vix distinguenda. DD NA ENUMERATIO HEMIPTERORUM. ZE Subg. NIESTHREA SPIN. Thorax anterius punctatus, ruga callosa levi transversa anteriore destitutus. Ca- put longiusculum, tylo apice vix vel levissime deflexo. Rostrum apicem coxarum po- sticarum attingens vel subsuperans. Metastethium posterius leviusculum vel subtiliter punctulatum, postice oblique truncatum. Hemelytra fere tota hyalina. Apex scutelli integer. 4. 0. (Niesthrea) Sidx FABR. Lygeus Side FAsBrR., Ent. syst. IV. p. 169. 116. (1794). Coreus Side FABR., Syst. Rhyng. p. 201. 47. (1803). Corizus Sid& SIcN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 95. 32: (1859); STAL, Hem. Fabr. I. p. 69. 4. (1868). Coreus (Rhopalus) Side GuvEr. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 385. (1857). Patria: America meridionalis. (Mus. Holm.) 5. €. (Niesthrea) pietipes STtåL. Rhopalus pictipes STAL, Freg. Eug. resa. Ins. p. 239. 48. (1859). Corizus Mezicanus SIiGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 95. 33. (1859). Corizus prozimus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VII. p. 96. 34. (1859). Corizus nebulosus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 98. 39. (1859). Corizus pictipes STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 307. 188. (1862). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Buenos Ayres; Mexico. (Mus. Holm.) A C. Side vix diversus. 6. €. (Niesthrea) ventralis Sicn. Corizus veniralis SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 92. 27. (1859). Patria: Mexico. 7. CC. (Niesthrea) anticus SIGN. Corizus anticus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 99. 40. (1859). Patria: Buenos Ayres. Subg. AÅRHYSSUS STÅL. Caput brevius, inter antennas sat convexum, parte ante antennas sita &que longa ac lata vel breviore quam latiore, tylo apice plus minus deflexo. Rostrum ad vel pa- ullo pone apicem coxarum intermediarum extensum. Metastethium posterius laxviuscu- lum vel subtiliter punctatum, postice oblique truncatum. Hemelytra fere tota hyalina. Apex scutelli integer. 8. OC. (Arhyssus) punetiventris DALL. Corizus punctiventris DAaLL., List of Hem. II. p. 526. 3. (1852). Patria: America borealis. (Mus. Holm.) j 9. OC. (Arhyssus) Bohemani SIGN. Corizus Bohemani SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 86. 14. (1859). Patria: Carolina Americe borealis. (Mus. Holm.) [ND No = OMFISKNAIE 10. C. (Arhyssus) scutatus STAL. Rhopalus scutatus STAL, Freg. Eug. Resa. Ins. p. 239. 49. (1859). Corizus jactatus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 81. 8. (1859). Patria: California. (Mus. Holm.) 11. C. robustus WrEstw. Corizus robustus WeEstw. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 26. (1842); SIGn., Ann. Soc. ent. Ser. 3. VIL p. 103. 47. (1859). Patria: Brasilia. 12. CO. Vincentii WEsTtw. Corizus WVincentii Westw. in Horr, Cat. of Hem. II. p. 26. (1842); Sicn., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VII p. 103. 48. (1859). Patria: Insula Sancti Vincentii. 13. C. Iineativentris SPIN. Merocoris lineatoventris SPin. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VII p. 168. 6. (1852). Corizus lineatoventris SiGn., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 90. 23. (1859). Patria: Chile. 14. 0. maculiventris SPIS. -Merocoris maculiventris SPIN. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VII p. 170. 7. Hem. lam. 2. fig. 9. (1852). Corizus maculiventris SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 105. 54. (1859). Patria: Chile. 15. €. microtomus SPIN. Merocoris mierotomus SPIN. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VII p. 171. 8. (1852). Corizus microtomus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 105. 53. (1859). Patria: Chile. 16. &€. tricostatus SPIN. Merocoris tricostatus SPIN. in Gar, Hist. de Chile. Zool. VII p. 172. 9. (1852). Corizus tricostatus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 104. 52. (1859). Patria: Chile. 17. €. lateralis Say. Coreus lateralis Sax, Journ. Acad. Philad. IV. p. 320. 4. (1825); Compl. writ. II. p. 245. 4. (1859). Corizus lateralis SIGN., Ann. Soc. ent. Ser. 3. VIL p. 97. 36. (1859). Patria: America borealis, New York, Pennsylvania. 18. &€. punctipennis DALL. Rhopalus punctipenms Darr., List of Hem. II. p. 526. 2. (1852). Patria: America borealis. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 225 19. &€. novxboracensis SIGN. Corizus noveboracensis SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. VIL p. 97. 37. (1859). Patria: America borealis, New York. 20. €. nigristernum SIGN. Corizus migristernum SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VII p. 100. 41. (1859). Patria: America borealis, New York. 21. €. ruber Dar. Rhopalus ruber DALL., List of Hem. II. p. 525. 1. (1852). Patria: Columbia. 22. O0. puncetatus SIGN. Corizus punetatus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VII. p. 81. 7. (1859). Patria: Mexico. 23. O€. quadrilineatus SIGN. Corizus 4-lineatus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 90. 22. (1859). Patria: Chile. 24. €. fenestratus SIGN. Corizus fenestratus SiGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VII p. 93. 28. (1859). Patria: Chile. 25. 0. aurantiacus SIGN. Corizus aurantiacus SIcN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VII p. 96. 35. (1859). Patria: Venezuela. 26. CC. annulatus SiGN. Corizus annulatus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VII p. 98. 38. (1859). Patria: Chile. 27. €. pilosus Sten. Corizus pilosus SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 101. 43. (1859). Patria: La Guayra. 28. CO. parvicornmis SIGN. Corizus parvicornis SIGN., Ann. Soc. ent. Sér. 3. VIL p. 101. 44. (1859). Patria: Tabasco. 29. €. borealis UHLER. Corizus borealis UHLER, Proc. Acad. nat. scienc. Philad. 1861. p. 284. (1862). Patria: America borealis. : 29 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 1. ÖS 226 ONISKVA TN LEPTOCORIS Hann. Wanz. Ins. I. p. 200. (1831). Pyrrhotes WEstw. in Horze, Cat. of Hem. II. p. 6. (1842). ad partem. Serinetha SPIN., Ess. Hem. p. 247. (1837); DarrL., List of Hem. II. p. 459. (1852). 1. DL. trivittatus Say. Lygeus trivittatus Say, Journ. Acad. Philad. IV. p. 322. 2. (1825); Compl. writ. II. p. 246. 2. (1859). Patria: Mexico. (Mus. Holm.); Missouri. JADERA STÅL. Pyrrhotes Westw. in Horze, Cat. of Hem. II. p. 6. (1842). ad. part. Therapha A. et S., Hist. des Hém. p. 244. (1843). ad part. Serinetha DaALL., List of Hem. IL p. 459. (1852). ad part. Jadera Står, Rio Jan. Hem. II. p. 59. (1862); Ent. Zeit. XXIII. p. 306. (1862). a. Corpore superne nigro. b. Corpore subtus flavescente vel rufescente; lateribus capitis rufescentibus; margine imo exteriore hemelytrorum flavo-testaceo; capite superne et collari thoracis granulosis, gra- nulis setigeris, thorace preeterea ante medium granulis minutis raris obsoletis adsperso. 1. J. obscura WEstw. Pyrrhotes obscura WEstw. in Horze, Cat. of Hem. II. p. 26. (1842). Serinetha discolor STAL, Rio Jan. Hem. I. p. 32. 2. (1860). Patria: Brasilia, Rio Janeiro. (Mus. Holm.) 2. J. lateralis Står. Jadera lateralis Står, Ent. Zeit. XXIII. p. 307. 187. (1862). Patria: Mexico. (Mus. Holm.) bb. Hemelytrorum margine exteriore concolore, nigro; lateribus thoracis rufis; capite thoraceque granulosis, granulis piligeris vel setigeris. c. Capite nigro, orbitis oculorum rufis. 3. J. hematoloma H. S. Leptocoris hematoloma H. S., Wanz. Ins. VIII. p. 103. fig. 873. (1848). Serinetha hcematoloma DaALL., List of Hem. II. p. 463. 17. (1852). Lygeus (Serinetha) hematolomus GUÉR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 393. (1857). Patria: Mexico; Texas; Cuba. (Mus. Holm.) Variat corpore subtus toto rufescente. Membrana interdum rudimentaria. 4. J. pyrrholoma STÅL. Nigra, pilosa; orbitis oculorum, limbo laterali thoracis et prostethii pone collare nec non abdomine rufis; alis totis subviolaceo-fuscis; capite thoraceque sat dense distincteque, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 227 hemelytris remotissime obsoleteque granulatis, his dense punctulatis. S. £. Long. 14—18, Lat. 5—6 mill. Patria: Nova Granada, Bogota. (Mus. Holm.) J. hematolome simillima, abdomine toto rufo, hemelytris parce gramnulosis, collari thoracis minus elevato alisque totis fuscis differt. ec. Capite rufescente. 5. J. pectoralis STAL. Jadera pectoralis STAL, Ent. Zeit. XXIII. p. 307. not. (1862). Patria: Brasilia. (Mus. Holm.) aa. OCorpore superne griseo vel rufescente vel rufo-fusco, fusco-consperso et granulato. 6. J. sanguinolenta FABR. Cimex sanguinolentus FABR., Syst. Ent. p. 721. 118. (1775); Gorzz, Ent. Beytr. II. p. 257. 20. (1778); FABR., Spec. ins. II. p. 365. 163. (1781); Mant. ins. II. p. 300. 212. (1787). Cimex cruentus FABR., Mant. ins. II. p. 301. 214. (1787). Lygeus sanguinolentus FABR., Ent. syst. IV. p. 158. 79. (1794); Syst. Rhyng. p-. 224. 99. (1803). Lygeus cruentus FABR., Ent. syst. IV. p. 159. 81. (1794); Syst. Rhyng. p. 225. 101. (1803). Leptocoris coturniz Burm., Handb. II 1. p. 305. 3. (1835). Pyrrhotes bicolor WEstW. in Horzr, Cat. of Hem. II. p. 26. (1842). Therapha cinerea A. et S., Hist. des Hém. p. 244. 1. (1843). Serinetha? coturmiz DALr., List of Hem. II. p. 462. 15. (1852). Lygeus (Serinetha) coturmiz GUÉR. in SAGRA, Hist. de Cuba. Ins. p. 392. (1857). Serinetha sanguinolenta STAL, Hem. Fabr. I. p. 67. 1. (1868). Patria: Brasilia, Rio Janeiro; Cuba; Ins. Sancti Thomé. (Mus. Holm.) Variat hemelytris abbreviatis, membrana rudimentaria. (JR OA DAD. Serinetha cola DaLrL., List of Hem. II. p. 463. 16. (1852). Patria: Mexico; Texas. (Mus. Holm.) Precedenti simillima, margine exteriore hemelytrorum pallido, impicto. Species incerti generis et sedis. 1. Lygeus incubitor FArBr., Ent. syst. IV. p. 136. 8. (1794); Syst. Rhyng. p. 204. 7. (1803). Patria: Carolina. 3 . 2. Syromastes obliquus Sav, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 324. 3. (1859). Patria: America borealis. 228 CNUSKRANER 3. Coreus diffusus Sax, New Harm. Ind. Dec. 1831; Compl. writ. I. p. 325. 2. (1859). Patria: Georgia. NYTTUM Spin. Ess. Hém. p. 144. (1837). 4. Nyttum limbatum SPis., Ess. Hém. p. 144. (1837). Patria: Brasilia. 5. Årenocoris chilensis STEIN, Berl. Ent. Zeitschr. IV. p. 253. 4. (1860). Patria: Chile. ERETMOPHORA STEIN. Berl. Ent. Zeitschr. IV. p. 255. (1860). 6. JE. protensa STEIN, Berl. Ent. Zeitschr. IV. p. 255. 1. (1860). Patria: Monte Video. VILGA STAL. Öfv. Vet.-Ak. Förh. 1859. p. 474. Centrocoris F1rB., Eur. Hem. p. 60. (1861). 7. Vilga Acanthion Dar. — Clavigralla Acanthion DaLr., List of Hem. II p. 512. 3. (1852). Patria: Brasilia. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 229 Addenda-. PACHYCORIS Burw. 7. P. tigrinus Vorr. Pachycoris tigrinus Vorr., Versl. der Akad. Amsterd. Natuurk. Ser. 2. II. p. 176. 9. (1868). Patria: Columbia. Ad Polytem forte referendus. OPLOMUS SPIN. 4. 0. (Oplomus) tripustulatus FABR. Var. o. — Niger vel subviolaceo-niger; partibus apicali et lateralibus thoracis rufo-testaceis, marginibus lateralibus anticis ante medium nigris; spina basali, macula magna anteriore fasciaque posteriore ventris flavescentibus, macula illa ipsa nigro- bimaculata. 2. Oplomus hematicus Vorr., Tijdschr. voor Ent. VI. p. 122. 2. (1863). Patria: Surinam. (Mus. Holm.) Hzec varietas ad varietatem ! maxime appropinquat. CANTHECONA A. et S. aaa. Marginibus lateralibus metasterni nonmilil elevatis, etc. 6. &O. variabilis Vorr. Canthecona variabilis Vorir., Faun. ind. néerl. III. p. 8. 7. pl. 1. fig. 7 et 8. (1868). Patria: Timor. (Mus. Holm.) C. rufescenti affinis, differt scutello maculis basalibus magnis levibus flavescentibus destituto, thoracis marginibus lateralibus anticis obtusioribus, ab apice ultra medium latiuscule laevigatis, nitidis, subeallosis et fa- vescentibus, minus dense et magis obsolete crenulatis, parte levigata haud nisi interdum ad apicem punctis fer- rugineis instructa, angulis anticis paullo crassioribus, angulis lateralibus in spinam crassiorem productis tibiisque anticis simplicibus. 7. CC. acuta Vor. Canthecona acuta VoLrr., Faun. ind. néerl. III. p. 9. 8. pl. 2. fig. 1. (1868). Patria: Timor. (Mus. Holm.) Precedenti maxime affinis et forte haud distincta, differt tantum, secundum exemplum typicum, thoracis marginibus lateralibus läevigatis intra marginem imum densiuscule erenulatum serie punctorum ferrugineorum, posterius abbreviata, instructis, spina angulorum lateralium paullo graciliore, uti in OC. rufescente, cujus spinee a Vollenhoven mimis crasse sunt delineate, formatis, angulisque anticis in dentem graciliorem prominulis. Obs. OC. rufescens, variabilis et acuta membrana fusca, utrimque pallido-maculata, FEmsducn lateralibus thoracis apicem versus posterius denticulo, nunc obtuso, nunc acutiusculo, armatis gaudent. 8. C. mitis Vorr. Canthecona mitis Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 7. 5. pl. 1. fig. 5. (1868). Platynopus mitis STAL, Enum. Hem. I. p. 41. 9. (1870). Patria: Timor. (Mus. Holm.) 230 Co: SAN Ål Preecedentibus duabus valde affinis, thorace intra margines laterales anticos crenulatos punctato, spina angulorum lateralium breviore, obtuso, posterius in medio obtusissime ampliato, membrana levissime infuscata, angulo basali vittaque exteriore fuscis, femoribus omnibus (in exemplo nostro) ferrugineo-zeneo-vittatis et apicem versus ferrugineo-senescentibus, tibiis omnibus basi, anticis etiam pone medium obscure ferrugineis, tibiisque an- ticis superne extus pone medium distinete nonnihil dilatatis, divergit. ASOPUS Burw. 1. ÅA. malabaricus FABR. Amyotea nigripes ELLENR., Nat. Tijdschr. voor Ned. Ind. XXIV. p. 138. fig. 4 et 5. (1862). ÅAsopus nigripes Vorr., Faun. ind. néerl. III p. 14. 5. (1868). Patria: Java. (Mus. Holm.) Obs. Mares omnes hujus generis in Museo Holmiensi asservati, quorum antenna& adhuc restant, arti- culo secundo tertio breviore, feminse ommes articulo antennarum secundo tertio multo longiore gaudent; longi- tudo relativa horum articulorum secundum sexum verisimiliter variat. Mas A. malabarici vihi ignotus. EUSTHENES LAP.-» a. Femoribus anticis subtus prope apicem inermibus vel utrimque spinula parva ar- matis; femoribus intermedis subtus prope apicem spina distincta mediocri vel parva ar- matis; ruga mesosterni depressa, soepwus late distincteque sulcata, postervus latiore, convexa et magis elevata; metasterno anterius angustato, haud tamen compresso, basin elevatam ruge mesostermr tangente, posterius haud vel levissime inflexo; segmento secundo ventris medio plus minus elevato, basin metasterni scepissime tangente. b. Pedibus obscure piceis vel nigro-piceis; alis scepisstme obscure fuscis et leviter wvi- olaceo-tinctis. ce. Tarsis pedibus concoloribus; spiraculis flavescente-cinctis.) 1. FE. robustus St. FARG. et SERV. S Tesseratoma robusta ST. FARG. et SERV., Enc. méth. X. p. 591. 4. (1825). Oncomeris robustus BLANCH., Hist. des Ins. p. 142. 3. (1840). Eusthenes robustus A. et S., Hist. des Hém. p. 167. 1. (1843); Vorr., Faun. ind. need, NL ja At. NA (NICE Husthenes Elephas DoHrn, Ent. Zeit. XXIV. p. 351. 8. (1863). Patria: Java. (Mus. Holm.) G Thorax basi hemelytrorum distincte latior, marginibus lateralibus anticis nonnihil dilatatis, pone medium distincte rotundatis, angulis lateralibus distincte prominentibus, obtusis. Scutellum parte apicali pone frena pro- ducta latiuscula, subquadrata, apice obtuse rotundata, flavescente-castanea. Ruga mesosterni posterius convexo- elevata. Metasternum haud pallescens, saltem apud feminam ante medium antrorsum nonnihil angustatum, pone medium primum retrorsum nonnihil angustatum, dein lateribus parallelis instructum, basi truncatum, basi quam apice latius. Segmentum secundum ventris medio elevatum et metasternum tangens. Venter oblique pone spiracula macula parva flavo-castanea notatus. Tibia posticae maris (secundum auctores) curvatee, feminea rectae, subtus a basi vix ultra medium anguste sulcate. Tarsi postici, qui in exemplo nostro soli restant, articulo primo apice, secundo basi flavo-castaneo. Ala obscure subviolaceo-fuscae. Dorsum abdominis opacum. ”) Specimina tantum duo feminina maxime mutila, unum ad £. robustum, alterum ad E. scutellarem (= mi- norem VOLL.) referendum, examinavi. ENUMERATIO HEMIPTERORUM. ZH 2. E. scutellaris H. S. Tesseratoma scutellaris H. S., Wanz. Ins. IV. p. 81. fig. 410. (1839). PFusthenes minor Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 29. 3. (1868). Patria: Java. (Mus. Holm.) Heec species differt ab E. robusto magnitudine minore, thorace minus lato, marginibus lateralibus anticis subrectis vel quam levissime rotundatis, apice scutelli angustiore, longiore, pone medium sensim rotundato- angustato, apice angulato, ruga mesosterni posterius latiore et magis tumida, metasterno pallescente, uti videtur breviore et latiore, abdomine presertim pone medium angustiore, angulis posticis segmenti sexti acutioribus et longius productis, lobis analibus longioribus et angustioribus, pedibus posticis paullo brevioribus, femoribus po- sticis segmentum ventrale sextum haud attingentibus, articulo primo tarsorum posticorum breviore, hujus apice nec non basi articuli secundi concoloribus, quod tamen forte variat, alis (saltem in exemplo nostro forte im- maturo) pallidioribus, pallide subfusco-ochraceis, ut et abdominis dorso subviolaceo-nitido. cc. Tarsis pallidis, castaneis vel flavo-castaneis; alis subviolaceo-fuscis. 3. IE. Hercules STAL. Supra rufescente-piceus, subtus piceo-flavescens, vitta angusta media ventris fusca, spiraculis pallido-cinctis; scutello pedibusque fusco-piceis, pedibus posticis obscuriori- oribus; tarsis flavescente-castaneis; dorso abdominis obscure subferrugineo, obsolete puncetulato; connexivo subviolaceo-nigro, macula basali segmentorum flavo-castaneo; apice scutello castaneo. S. Long. 39, Lat. bas. hem. 20 mill. s. Segmento anali retrorsum - ampliato, apice late subtruncato, medio subsinu- ato, angulis posticis apice imo rotundatis; angulis apicalibus segmenti sexti abdominis minus productis, apice ipso obtusatis; metasterno a medio antrorsum et retrorsum Xqua- liter angustato, basi apiceque 2eque lato, posterius leviter inflexo; segmento secundo ventris medio haud elevato, metasternum haud tangente. Patria: Silhet? (Mus. Holm.) Quoad puncturam häc species a congenericis haud divergit; statura fere E. robusti et quoad formam thoracis ei similis, differt thorace hemelytris haud latiore, ruga mesosterni postice levissime elievata et fere usque ad basin sulcata, colore metasterni, lateris inferioris corporis tarsorumque, nec non articulo primo tarsorum po- sticorum, qui solus restat in exemplo descripto, longiore. Tibigx postice maris crassa, basin versus vix cur- vate, subtus anguste convexe, parte fere tertia basali late deplanata, sensim angustata. Apex scutelli et an- tennae exempli descripti las. 4. I. cupreus WESTW. Tesseratoma cuprea WEstw. in Horze, Cat. of Hem. I. p. 27. (1837). Eusthenes cupreus DarL., List of Hem. I. p. 342. 1. (1851). Patria: India orientalis. (Mus. Holm.); Nepalia. Sub nomine EE. cuprei in collectionibus verisimiliter commiscentur duz species distincta, licet similli- millime, una rarior, minor, (Long. 24, Lat. hem. 12 mill.), paullo magis nitida, parte anteriore thoracis heme- lytrisque basi extus olivaceo-subenescentibus, antennis brevioribus, marginibus lateralibus anticis thoracis haud reflexis, dorso abdominis disco magno nitide viridi eneo ornato, insignis; altera species in collectionibus frequen- tior, major (Long. 29—35, Lat. hem. 141—173 mill.), minus nitida, thorace amterius obscuriore, vix autem oli- vaceo vel anescente, antennis longioribus, marginibus lateralibus anticis imis thoracis angustissime reflexis, dorso abdominis disco viridi-zeneo destituto gaudet. Una inter has species E. cupreus, altera E. Theseus appellanda; cui tamen nomen cuprei sit adtribuendum, docebit tantum examinatio exempli typici WESsIWOODIL bb. Pedibus, magna parte articuli primi antennarum apiceque scutelli dilute casta- neis, femoribus posticis interdum fusco-castaneis. - 232 C. STÅL, ENUMERATIO HEMIPTERORUM. 5. E. Polyphemus StåAL. Pusthenes Polyphemus STAL, Trans. ent. soc. Ser. 3. IL. p. 598. 2. (1863). Patria: India orientalis, Dekkan. (Mus. Holm.) Mas hujus speciei quoad formam metasterni, segmenti secundi ventris segmentique analis Z. Herculi simillimus est; divergit ruga mesosterni posterius magis elevata et ibidem haud sulcata, tibiis posticis paullo minus crassis parteque deplanata inferiore longiore, medium tibiarum attingente. aa. AÄÅntennarum articulo quarto basi flavo-testaceo; etc. (vide pag. 72.) 6. IE. savus STÅL. Husthenes scevus STÅL, Trans. ent. soc. Sér. 3. I. p. 597. 1. (1863). Patria: India orientalis, Dekkan. (Mus. Holm.); China. Anguli apicales segmenti sexti abdominis maris subrecti, vix acuti. Segmentum anale maris posterius late obtuseque sinuatum, angulis posticis obtuse rotundatis. 7. BE. Jason STAL. Husthenes scutellaris Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 28. 2. pl. 3. fig. 6. (1868). Patria: Java. MEGYMENUM Lar. M. (Pseudaradus) parallelum Vor. Megymenum parallelum Vorr., Faun. ind. néerl. III. p. 48. 6. pl. 4. fig. 10. (1868). Patria: Java. (Mus. Holm.); Sumatra. Secundum exemplum typicum mihi nuper missum hec species ad Pseudaradum (nec ad Anoplocephalum), est referenda. Tuberculum anticum thoracis paullo minus elevatum quam in M. brevicorni. Segmenta abdominis, excepto primo, in medio marginis lateralis dente obtuso distincto sunt armata, angulis apicalibus magis pro- ductis quam in M. brevicorni. KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. Bandet 9. HYALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. AF A. W. MALM. MED SEX TAFLOR. TLLL KONGL. VET. AKAD. INLEMNAD DEN 11 JANUARI 1870. STOCKHOLM, 1871. P.A. NORSTEDT & SÖNER EONGL. BOETRYCKARE INO & SR MK 4 SEREFA 0 MAA IE NINE LAN - Inledning. D: jag den 8:de September 1869 vid Kongl. Vetenskaps-Akademiens sammankomst hade äran att förevisa kranierna af tvenne Hvaldjur, nemligen Ziphius cavirostris och Micropteron bidens, och på samma gång anmäla dessa högst intressanta djurformer såsom nya för vår fauna, omnämnde jag, att under den sednare tiden det Naturhistoriska museum i Göteborg erhållit flera subfossila fynd äfvensom större eller mindre delar utaf skeletter af hithörande djurformer, hvilka tillvaratagits efter inträffade strand- ningar vid landets vestkust, och att jag ämnade besöka rikets större museer för att jemföra alltsammans, hvilket för ändamålet medtagits, med hvad dessa museer tilläfven- tyrs kunde innehålla af arterna i fråga. Det var mig då ej bekant att det Zoologiska Riksmuseum egde ett större material, som tarfvade en närmare granskning. Då detta emellertid var fallet och Prof. CO. J. SUNDEVALL benäget ställde hela materialet till mitt förfogande under ett tre veckors uppehåll i Stockholm och för ändamålet anvisade plats såväl för uppläggning och studium af de i sanning lika rika som vackra sam- lingarna, omfattade jag detta tillfälle till en utvidgad kännedom af dessa djurformer. Sedan jag haft förmånen genomgå dem och på samma gång de samlingar af Hvaldjur, som finnas vid Kongl. Med.-Chirurgiska Carolinska Institutet och vid Kongl. Veterinär- Institutet, hvarest Professorerna G. v. DÖBEN och J. G. H. KInBERG äfven beredde mig alla de fördelar, som voro af behofvet påkallade, och tilläto att det, som kräfde en omedelbar jemförelse, för tillfället fick flyttas till Riksmuseum, hade jag slutligen efter bästa förmåga granskat och så vidt mig då var möjligt kritiskt bestämt det betydliga material på detta område, som finnes förvaradt vid dessa tre hvar för sitt ändamål utmärkta museer. Att arbetet kunde medhinnas på så kort tid, derför har jag ock att tacka Kongl. Akademiens bibliothekarie, hr D:r J. A. ÅAHLSTRAND, som med största beredvillighet försåg mig med behöflig litteratur, och Herr Konservator W. MEwzEs som gjorde allt hvad på honom kunde ankomma för att mina studier obehindradt kunde fortgå. : Från Stockholm begaf jag mig till Upsala, Köpenhamn och Lund, uti hvilka städer jag uppehöll mig sammanlagdt likaledes tre veckor, och hvarest likaledes de ce- tologiska samlingarna ställdes till mitt fria begagnande af de respektive cheferna, nem- ligen Prof. W. LirrsEBore i Upsala, Prof. J. REINHARDT i Köpenhamn och Professo- rerna FR. WAHLGREN och C. F. NAUMANN i Lund. Under ett par timmars uppehåll i 4 A. W. MALM, Malmö var jag ock, genom Lektor M. Euresu välvilja i tillfälle att bese Elementarläro- verkets museum. Då jag omsider återkommit till Göteborg och sedan jag der genomsett mina an- teckningar på detta område, fann jag slutligen, att frukten af denna resa bland annat äfven utgjordes af en temligen fullständig förteckning på hvad som för det närvarande finnes uti rikets museer. Men då jag antog, att åtskilligt torde finnas bevaradt i mu- seerna vid de högre elementarläroverken, hvilket kunde förtjena en närmare gransk- ning, vände jag mig till herrar Rektorer vid nämda läroverk, med anhållan att till granskning få mig tillsändt, hvad som utaf hithörande djurformer tilläfventyrs kunde vara förvaradt vid dessa institutioner, med den följd, att jag från flera håll så att säga samtidigt fick emottaga dels materialier in natura och dels upplysningar om hvad de resp. samlingarna innehöllo. Hrr. Rektorerna E. WIDMARK i Linköping, ZACHARIAS GÖRANSSON i Halmstad, S. G. CAVALLIN i Christianstad i förening med Lektor L. J. WAHLSTEDT dersammastädes, Fr. E. FAGERSTRÖM och Lektor ÅA. SAHLEN i Skara, Rektor J. RoprE i Uddevalla, CARL Monrtenivs i Jönköping och J. E. STRÖMBERG i Örebro, samt D:r CO. A. GOSSELMAN i Carlshamn och föreståndaren för tekniska elementarskolan i Norrköping, D:r AD. TÖRNSTEN skyndade att hvar för sig lemna meddelanden eller till undersökning insända det jag utaf hithörande djurformer önskade att få se. Jag fann då ock, att en del utaf det, hvilket jag studerat i museerna uti Stockholm och Lund, än ytterligare tarfvade en undersökning och omedelbar jemförelse, hvilket sär- skildt gällde åtskilliga kranier, tillhörande en del arter bland Delphinoidea. Äfven i detta hänseende understödde man mitt företag, och Professorerna SUNDEVALL, KINBERG och WAHLGREN sände mig sålunda hvad jag än ytterligare önskade att få granska. Till alla ofvan nämda personer står jag således i den största förbindelse och af- lägger här till en och hvar min uppriktigaste tacksägelse för det bistånd, som lemnats mig, och förutan hvilket jag aldrig skulle varit 1 stånd att nu på sätt som här sker kunna framlägga en omfattande och såsom jag hoppas kritiskt utarbetad öfversigt af Hvaldjur i Sveriges museer under innevarande tid. Men, i trots af alla de förmåner, som sålunda stått mig till buds, har jag, likasom helt visst en och hvar, som sysselsatt sig med studier på detta område, allt för känbart rätt ofta funnit de svårigheter, som man har att öfvervinna, då det gäller att anställa komparationsforskningar på detta område, och man dervid, i trots af en på förhand uppgjord arbetsplan, ej så sällan får erfara, att man genom förbiseende af ett eller annat detaljförhållande på ett skelett i det ena museet, vid ett besök i ett annat får skäl att önska sig, om än blott för ett ögon- blick, tillbaka till det, som man en eller annan dag förut besökt. De jemförelsevis 1 allmänhet kolossala formerna inom denna djurgrupp blifva nemligen just derigenom ej så lätta att i hast uppfatta och i en anteckningsbok medföra, äfven om man, såsom jag ofta gjort, tager till hjelp ett utaf de bästa medel vår tid har att i så hänseende erbjuda, nemligen fotografien. För att underlätta våra studier och derigenom befrämja den vetenskapliga forskningens utveckling på detta område, borde man väl derföre efter mitt förmenande vidtaga åtgärder för att snarast möjligt få allt hvad vårt land af Cete eger sammanfördt på ett ställe, hvartill rikets hufvudstad naturligtvis i alla afseenden vore det lämpligaste. Undervisningen vid våra Universiteter skulle ej der- HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 5) före lida någon känbar eller ens nämnvärd förlust, enär redan utaf det material, som nu hos oss förefinnes ett fullt tillräckligt antal af dupletter skulle kunna ut- gallras för dessa läroverkens behof. Och den eller de som specielt hade håg för att närmare forska på detta område, skulle otvifvelaktigt, med våra numera lätta kommunikationer, hafva ojemförligt större fördel af att hafva allt det vigtigaste sam- ladt på ett ställe, än nu, då man skall söka det än här och än der. Under för- hoppning om att den åsigt, hvilken jag här i förbigående ansett mig böra uttala, vinner genklang inför en och hvar, som mera ser på att hvarje tänkbar utväg bör upp- letas och begagnas för påskyndandet af den vetenskapliga forskningens utveckling i vårt, i LINNgs fädernesland, än deruppå, att såsom nu är fallet, flera samlingar stå mer och mindre begagnade och till och med af fackmännen äro svåra att såsom sig bör använda, just derföre att de äro spridda, vågade jag för min ringa del än en gång uttala den önskan, att de som kunna verka för utförande af nämda plan, samt och synnerligen skola göra sitt till för realiserandet af densamma, eller för åstadkommandet af ett ceto- logiskt museum i rikets hufvudstad, stäldt i förening med och således utgörande en integrerande del af det Zoologiska Riksmuseum. Såsom man uti det följande skall finna, utgör det arbete, som här föreligger, hufvudsakligen en, för så vidt jag förmått åstadkomma, säker utgångspunkt för fort- satta forskningar i detalj på detta område, eller en bestämning utaf de djurformer, som äro mer eller mindre fullständigt representerade uti våra museer. Derjemte har jag likväl ej förbisett vigten af att på samma gång för såvidt tiden sådant medgifvit an- teckna åtskilliga organisationsförhållanden inom hufvudsakligast benbyggnaden hos dessa djurformer, hvilka anteckningar ej lära vara öfverflödiga för en utvidgad kännedom af dessa former, som ofta komma hvarandra helt nära, men derjemte å andra sidan, här likasom på andra områden, hvad olika species angår, ha att uppvisa fullt ut lika så beständigt förekommande organisationsförhållanden. Utaf den ordningsföljd hvari samtliga här upptagna former förekomma, skall man finna att jag alltigenom följt Grays sista arbete, eller Synopsis of the species of Whales and Dolphins in the british Museum, London 1868. Men derföre vill jag ej anses hafva uttalat mitt bifall till, att han aflägsnat Ziphioidea så långt ifrån Baleno- pteroidea och Physeteroidea, 1 hvilkas grannskap de, äfven enligt min åsigt, böra upp- ställas. Men i ett arbete sådant som detta, har jag föredragit att följa den, som mer än någon annan bidragit till en utvidgad kännedom om Cete. Mitt arbete kan också i sitt nuvarande skick med större beqvämlighet begagnas vid sidan af hans. För öfrigt kan jag ej annat än uttala min beundran öfver Grays skarpa blick för hvad som är species, hvarom jag särskilt varit i tillfälle att öfvertyga mig vid mina granskningar . af Delphinoidea. Att äfven han kan begå misstag, det faller af sig sjelft, men miss- taget är ju oftast genaste vägen till en frågas snarare lösning, och, såsom en utaf Danmarks skarpsinnigaste zoologer en gång yttrade: »Den som ej begår misstag, han gör 1 allmänhet ej heller några tag». Att förse detta arbete med diagnoser eller åtminstone med en synoptisk tabell, detta har jag ock ansett öfverflödigt, isynnerhet som jag ofta af ett species ej haft an- nat att tillgå än ett eller annat fragment af ett individ. Diagnosen, ifall en sådan kan- 6 A. W. MALM, ske på en höft förut varit uppställd, skulle i så fall lånats af kanske ofta någon som ihopasatt den endast med ledning af tilläfventyrs knapphändiga beskrifningar och kan- ske dertill felaktiga eller annars mindre upplysande figurer. För så vidt jag deremot ansett mig kunna vara viss om identiteten af hvad jag upptagit och andra författare beskrifvit, har jag således inskränkt mig till att hänvisa till dessa. Vid tandformlen förekommer här ofta ett +, likasom på andra ställen i arbetet. Den siffra, som följer, antyder då det antal utaf t. ex. tänder, hvilka antingen rent af äro borta likasom alveoli för dem, eller ock sannolikt visa sig vara förhanden, i fall en omsorgsfullare preparering företages. Mätningen af nosens längd har jag gjort på sådant sätt, att jag först dragit en linea emellan bakre kanterna af inskärningarna uti öfverkäkbenet. Från midten af denna linia till nosspetsen, hvilket här ej är liktydigt med hakspetsen, har mätningen deref- ter företagits. Uti universiteternas, både det i Upsala och Lund, museer fann jag till min förvå- ning alla skeletter af Cete derutinnan origtigt uppställda, att framlemmarna, från och med humerus, voro förvexlade så, att den venstra applicerats på högra och den högra på den venstra sidan å skelettet i öfrigt, hvilket jag ansett mig böra omnämna derföre, att dessa delar af skelettet i detta afseende äfven origtigt beskrifvits, t. ex. af LirLJE- BORG i »Öfversigt af Skandinaviens hvaldjur», sid. 17, der det om Orca gladiator heter, att »Dess (ossis humeri) tuberculum majus är mycket stort, och caput riktadt nästan rätt åt sidan». De intressantare fynden för vår egen fauna såväl äldre, som i senare tider gjorda, kunna synas utaf den sammanfattade öfversigt, hvilken jag här anser mig böra med- dela. Dervid skola vi ock kasta en blick på allt som 1 äldre tider var kändt hos oss, från och med hvad LInnÉ upptecknat. Uti Fauna Suecica, Ed. 2, 1761, sid. 16 oeh följande, upptog LInsÉ sex arter utaf Cete, fördelade på fyra genera, eller: 1). Monodon monoceros, hab. in mari atlantico. 2). Balena mysticetus WIRE» vatlantico. 3): » — physalus KE TEEN OLVe COS 4). Delphinus phoccena, hab. ubique in mari vulgaris. SE » orca , » in mari occidentali. Svecis: Löpare. 6). Catodon macrocephalus. » —» — norvegico. Utaf dessa särskilt vid den tiden mer eller mindre bekanta arter, kan man väl med temlig visshet, på grund af det lilla LINE om dem anfört, antaga, att han ej hade sig bekant, att flera än Delphinus phoccena och D. orca träffats vid någon svensk kust, likasom att Monodon monoceros och Balcwna mysticetus ej ens vid skandinaviens kuster varit iakttagna. Det är ock troligt att LInngE ej sjelf på närmare håll blef i tillfälle att se ens någon del utaf ett vid skandinavien ertappadt hvaldjur, med undantag till äfventyrs af Delphinus phoccena. Omkring 40 år derefter, eller år 1800, utkom A. J. Retzn Fauna svecica. Ej heller han har mer än de nämnda af LINNÉ upptagna sex arterna; och allt hvad han om HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. (i dem anför är på det hela taget en afskrift från LInnE. Genom Rerzius hafva vi emeller- tid lärt känna ett par vigtiga fynd, hvilka han likväl ej på grund af vetenskapens då- varande ståndpunkt förmådde rigtigt bestämma, utan, ehuru med ett »forte», hänförde till »Balena physalus», en åtminstone diagnosticerad djurform, som ej ännu låtit igen- känna sig, hvadan ock detta namn utstrukits ur den systematiska listan. RETzm an- förande om dessa fynd förtjenar likväl att här återgifvas. Sid. 50, 1. c., heter det efter beskrifningen af 5. physalus: »Obs. Hujus forte cadaver, quod recens circa initium hujus seculi non longe ab Ystad in litus projectum et ex quo varia ossa in Museo R. Academie Lundensis servan- tur; ejus etiam integrum fere Sceleton non procul a Landscrona sub arena juxta flumen Heljarp ante paucos annos effossump. Här få vi således på en gång skelettdelar utaf tvenne arter och dertill af olika genera att åtminstone såsom tillfälliga gäster inregistrera 1 vår fauna; men det skulle dröja öfver ett halft sekel, innan man blef istånd till att kritiskt tyda dessa båda fynd, eller, hvilket var naturligt, till den tidpunkt då Cetologien genom materialiers anskaf- fande och omsorgsfulla bearbetande hade något så när höjts i jemnbredd med åtmin- stone åtskilliga andra grenar af mastologien. År 1820 utgaf SVEN NILSSON sin första upplaga af Skandinavisk fauna, Däggande djuren; och likasom han på andra områden inom denna djurgrupp genom sina rastlösa bemödanden redan då var i tillfälle att högst betydligt rikta och sprida ljus öfver våra faunistiska förhållanden, upptager han äfven på en gång ett långt större antal arter för vår Skandinaviska fauna än hans nämda föregångare. Men det framgår ock af hans ifrågavarande arbete, att han endast i få fall varit i tillfälle att genom autopsi bekräfta, att exemplar af åtskilliga af de arter, som upptagas, blifvit ertappade på de uppgifna platserna. De utaf NILsson anförda äro följande: 1). Delphinus delphis. Finnmarken — Sundet; men den upptages helt säkert en- dast efter berättelser och efter LEEMms och STRÖMS uppgifter, enär intet förekommer, hvaraf man skulle kunna sluta till att NiIrsson föröfrigt haft reda på något hithörande fynd från våra farvatten, eller ens sjelf sett något hos oss anträffadt sådant. 2). Delplunus tursio, likaledes efter andras uppgifter. Här tillägger NILSsSon: »Af denna art har jag ännu ej sett något cranium. Finnes i Nordsjön, men är ännu föga känd». 3). Delphinus orca. Nordkap — Kattegat, någon gång äfven i Östersjön, för hvilket senares bekräftande det i en not heter: »För några år sedan fanns en död Späck- huggare uppkastad på stranden vid Trelleborg». Då NiLsson beskrifver »skallen», synes det, såsom jag antager, tydligt att han då haft en sådan framför sig; men han nämner ej hvarken om den har hört till Trelleborgfynden eller något annat om dess härkomst. Längden af den angifves till 3 fot 5 tum; bredden öfver kindbågarna 2 fot I tum. Är det kanhända något af de två kranier, som finnas i Lunds museum, men för hvilka någon anteckning om fyndort ej förefinnes? En uppmätning af dem skall tilläfventyrs då till och med kunna lemna säker upplysning om hvilkendera. Men är det något af dessa, så måste det då ovilkorligen vara det större, enär det mindre enligt LirLJE- 8 A. W. MALM, BORGS Mätning endast är 2 fot 11 tum långt. Jag har försummat att mäta båda dessa kranier, mest derföre att några anteckningar på stället om fyndorten ej voro att tillgå, hvadan dessa kranier föga intresserade mig. 4). Delphinus phocena. I alla haf omkring Skandinavien och den enda bland Cetaceerne, som har sitt stamhåll äfven i Östersjön. 5). Delphinus albicans. STRÖM citeras, eller just det ställe, sid. 298, tom 1, hvarest S. yttrar: »Blant Tue-Hvalene sees undertiden en Deel ganske Hvide Hvaler, ligeledes forsynede med en Pukkel paa Hovedet; hvilket Slags bliver efter al Rimelig- hed den i Hr EGEpEs Grönlands Beskrivelse saa kaldte Hviid-Fisk». NILSSON säger att arten »stundom synes vid kusterna af det nordligaste Norrige». Från hvem denna upp- gift är hemtad, är jag ej nu i tillfälle att afgöra. 6). Hyperoodon borealis. Detta namn tilldelar N. PONTOPPIDANS Balena rostrata, hvilken upptages i faunan jemte den uppgift, att arten »finnes i norra oceanen, och be- söker stundom Norges kuster». 7)... Monodon monoceros. Meddelandet, sid. 406, »för några år sedan fångades en yngre Narhval i Bindalsfjorden vid Helgeland i Norge, är af intresse. NILSSon beskrifver två kranier, men uppgifver ej, hvarifrån de härstamma. 8). Physeter macrocephalus upptages efter PONTOPPIDAN, med tillägg att arten sällan besöker Norriges kuster. 9). Physeter microps. Upptages i faunan, men utan angifven anledning. 10). Balena mysticetus. Det heter under denna: »I äldre tider besökte denna hvalart i mängd Finnmarkens kuster; men han ditlockade också holländska harpune- rare, som troligen varit första orsaken till dess försvinnande. Numera infinner han sig der sällan eller aldrig». 11). Balena glacialis. »Nordkaparen är icke någon sällsynt Hvalart vid Skandi- naviens norra kuster. Han synes ofta både vid Finnmarken och Nordlanden». 12). Balena physalus. »Finnes på samma ställen som föregående, hvilken han i lefnadssättet skall likna». 13). Balcena boops, =>»boops musculus och rostrata». Om »rörhvalen» heter det, att han »är en bland de allmännaste arter vid norra Skandinaviens kuster». Upptages efter PONTOPPIDAN. Utaf N:o 8 till och med 13, synes det tydligt att NIrsson vid den tiden ej haft tillgång till något material, tillhörande dessa former. Och om detta ändå var fallet, var det med de hjelpmedel man då egde ej möjligt att bestämma, hvarken de fynd, som RETZIUS omtalat, nemligen Ystads- och Heljarps-fyndet, hvilka i ett tillägg om- nämnas, ej heller dem, hvilka under en senare tid inkommit till museum i Lund, som vid den tiden, genom NILSSONS rastlösa verksamhet, började blifva en upplagsplats för ett slutligen, under samme outtröttlige mans ledning särdeles rikt material för utredande af den skandinaviska vertebrat-faunan i allmänhet. Vånga-fyndet, eller det som redan SVEDENBORG omtalat, omnämnes äfven likasom följande, hvilket jag anser vara af vigt att här återgifva. Sid. 412 börjar nemligen tillägget sålunda »För ungefärligen ett år sedan blef en stor verteber af en Hval funnen på circa 8 fots djup i en grusbacke vid Hyby, nära 2 mil från Malmö och från hafvet. Ej långt HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. Ö derifrån var förut i jorden funnet ett refben af en Hval. Dessa fynd blefvo mig vän- skapsfullt tillsända af ställets Pastor Herr Theol. Licent. ERICHSON». Bland dessa 13 arter, åtminstone efter den tidens uppfattning, finnas emellertid ej mer än Delphinus phocena och möjligtvis D. orca, hvilka med säkerhet enligt NILsson kunde, 1 följd af närvaron af dithörande material, räknas till Sveriges fauna. Således samma former, hvilka redan LINNE anfört såsom tillhörande densamma. Sextio år hade således ej riktat våra kunskaper i detta hänseende, men nu, 1820, fanns, förutom Ystads- och Heljarps-fynden, äfven tillgång till Hybyfynden, hvilka utgjorde, i fall jag, såsom jag förmodar, lyckats åter i ljuset framdraga åtminstone det ena utaf Hyby-fyn- den, delar af tre arter utaf Edenticete funna 1 Sverige, men hvilka ännu en lång följd af år skulle vänta på en kritisk bestämning. Dertill förelåg ock det i Upsala förvarade Vånga-fyndet, men naturligtvis likaledes vid den tiden omöjligt att bestämma, ens till hvad grupp det hört. Huruvida alla de öfriga 11 arterna voro berättigade att hänföras till skandina- viens fauna, derom har NILSSON åtminstone på ett indirekt sätt, eller genom uteslutande af en och annan, yttrat sig i ett senare arbete, som utgafs vid en tidpunkt, då ceto- logien äfven hos oss, och det just genom NILsSSons nitiska bemödanden, började att, med tillgång på allt flera hos oss samlade materialier, kunna idkas med större framgång. Till detta arbete, eller Skandinavisk fauna, Däggdjuren, andra uppla- gan, Lund 1847, vilja vi derföre nu öfvergå, för att tillse hvad som för kunskapen om våra faunistiska förhållanden inhöstats under den tidrymd af 27 år, som ligger emellan utgifvandet af de båda upplagorna. 1). Delphinus delplhis upptages ånyo, men sid. 592 nämnes i noten uttryckligen att författaren »beskrifvit den efter exemplar i exotiska museer». »Jag har intet kra- nium deraf för närvarande till hands». Samt å följande sida: »Jag har ännu icke sett något exemplar från någon skandinavisk kust; men jag har dock anledning tro, att han då och då äfven här förekommer». 2). Delphinus Euphrosyne upptages på grund af »två till Lunds Universitets- Museum, af framl. Professorn A. J. Retzius förärade skallar af denna art, och »jag för- modar att de äro från Kattegat». 3). Delphinus obscurus upptages på grund af ett kranium, som förärats till Lunds Universitet af framlidne Professor FLORMAN. »Jag har anledning förmoda att det är från någon Svensk kust; säkert är det dock icke». 4). Delphinus leucopleurus RascH. Upptages efter RAscH såsom förekommande vid Norges kuster, Bergen och Christianiafjärden. NILSSON vill ock påminna sig, att arten fångats vid Marstrand, men af hvad anledning 1 öfrigt omnämnes ej. 5). Delphinus Ibsenii, upptages efter ett fynd vid svenska kusten, och arten upp- tages således här för första gången såsom funnen hos oss. NILSSONs anförande är: »för tre år sedan vid vårtiden togs ett exemplar, som förlupit sig på en sandbank vid kusten, mellan Skanör och Hammar. Det dödades af en förbifarande bonde och befanns vara en hona, som hade uti sig ett tre qvarter långt foster. Köttet rökades och befanns vara fint och välsmakande som ren-kött». Samt i noten: »För dessa uppgifter, äfven- 2 EK. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 2. 4 10 A. W. MALM, som för underkäken af djuret, hvilken nu förvaras på museum, har jag att tacka Hr Prosten JEAN Bruzeuws i Tomarp». 6). Delplunus turstio, upptages såsom tillhörande Sveriges fauna enär arten vid den tiden flera gånger fångats vid Fyen, dit han naturligtvis ej kunnat komma utan att passera Kattegat. Att han ertappats vid någon svensk kust, var emellertid vid den tiden ej bekant. 7). Delphinus orca. »Nordkap —Sundet; någon gång i Östersjön». Beskrifves efter ett kranium i museum uti Lund. Ett annat, der förvaradt omnämnes äfven; men för båda har man ej någon uppgift på fyndort, hvadan man väl kan säga att D. orca ej ännu med fullt skäl uppförts såsom tillhörande Sveriges fauna. 8). Delphinus globiceps. Upptages för första gången i skandinaviens fauna, lik- väl ej i Sveriges, på grund af en »underrättelse, som Stifts-Amtmanden hr CHRISTIE meddelat i Bergens Stiftstidende N:o 27 »(för den 4 April innevarande år). Enligt denna underrättelse infann sig kring den 8:de Augusti 1846, i Tjangsfjorden af Ridö socken i Helgeland, en oräknelig skara, kanske kring tusende, af dessa hvaldjur. »De jagade för sig im i fjorden en mängd sill och andra fiskarter, och de rusade från hafvet i stor fart, men stannade småningom en half mil inne i fjorden. Sedan de der någon tid uppehållit sig, gmgo de åter till sjös och försvunno. — Herr Stifts- Amtmand CHr1- sSTIE upplyser, 1 anledning häraf, att Bergens museum eger ett skelett af en ung grind- hval af 3 aln. 6 tums längd, som den 27 Juli 1844 blifvit fångad med vad i Tellewaa- gen 5 mil från Bergen» . ... »Im i Kattegat har man icke märkt att han före- kommit». 9). Delphinus leucas. Anföres nu endast såsom sedd vid det sydligare Norges kuster, eller efter STRÖM, Söndmörs Beskr. sid. 298. 10). Delphinus phoccena. Finmarken—Sundet—Östersjön. 11). Monodon monoceros. Bindalsfjord-fyndet omnämnes återigen här; men ock ensamt detta. 12). Hyperoodon borealis. Det artnamn, borealis, hvilket NILSSON år 1820 an- vände för benämning af PONTOPPIDANS Balena rostrata, återfinna vi äfven här, men hufvudsakligast, såsom det vill synas för den NILsSonskaA näbbhvalen, såsom jag med skäl skulle vilja kalla den, eller det enligt min tanka högst intressanta fyndet vid Lands- krona i April år 1823, och hvilket är uppställdt i zool. museum i Lund. PONTOPPIDAN ställes visserligen i spetsen utaf synonymien. Icke förthy har jag i detta arbete an- sett mig böra bibehålla det af NILSSON gifna artnamnet, åt nämda fynd, såväl derföre att etiketten på exemplaret i Lund är skrifven med ;NILSSonNs egen hand, som ock fast- mer derföre att jag uppfört detta exemplar under ett annat genus. Enligt PONTOPPIDAN strandade hans 6. rostrata år 1750 i Erkevige vid Fredriks- hall; men hvilken art detta exemplar tillhör, derom är jag ej fullt säker. ESCHRICHTS iakttagelse att fyra exemplar af hvad vi nu kalla Hyperoodon Butzkopf, den 14:de Nov. år 1838 strandade i Lilla Belt, emellan Strib och Middelfart, meddelar NILsson emeller- tid 1. c., s. 626, hvaraf man finner att detta djur med säkerhet åtminstone den gången strukit förbi den svenska kusten, och att således äfven den arten är, likasom så wmån- gen annan, berättigad att anföras i vårt lands fauna, änskönt jag ej uti våra museer HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 11 fått tag uti ett enda ben, funnet hos oss, som jag med säkerhet kunnat hänföra till densamma. 13). Balena rostrata. Beskrifves efter ett skelett i Lunds museum, hemfördt ifrån Bergen-trakten i Norge af M. v. DöBEn, hvilket jag likväl ej finner antecknadt. Såsom vistelseort, oftast om sommaren, uppgifves vestkusten af Norge och särskilt nämda trakt. 14). Balena physalus. Under detta namn afhandlas tydligt minst två arter, nemligen den RUuDoLrPHiISKA och den ROSENTHAL- HORNSCHUCHSKA hvalen. Båda dessa arter kunna derföre af samma skäl som nyss nämdes, för första gången vara upptagna i vår fauna; men NILsSson hade ej tillgång till något dithörande material från skandi- naviens kuster, ej heller från annat håll. RuporpHis B. rostrata är såsom bekant = Sibbaldius laticeps GRAY; och ROosEnNtTHALS och HOoRrNscHUCHS Balwnoptera rostrata torde vara identisk med Physalus musculus (L). 15). Balena boops. Någon fyndort vid skandinaviens kuster har NILSSON ej att anföra. Arten upptogs väl i skandinavisk fauna mest af det skäl att RuDorpni erhållit den utanför Elben. Att NILsSon på samma gång ej upptäckte att Heljarpsfyndet hörde hit, framgår tydligt af samma hans arbete, men något längre fram. Han hade ej heller då något material att jemföra detta fynd med. 16). Balcena mysticetus. Om denna heter det nu, sid. 643. »Fordom visade han sig äfven vid skandinaviens kuster; nu förekommer han knappast någonsin här, och kan således icke med skäl räknas till vår fauna. Jag har icke heller haft tillfälle att under- söka några qvarlefvor efter honom från någon skandinavisk kust». »Anmärkn.: Det skulle ej sakna intresse att få närmare bestämdt, hvilken hval- art de ben hafva tillhört, af hvilka kyrkogårdsmuren i Hasvig är bygd och de, hvilka ligga strödda i mängd på stränderna 1 Finnmarken (LErMm p. 301. von Bucua II, p. 36). En anmärkning, hvilken förf. af detta arbete ansett vara 1 hög grad värd att ytterli- gare fästa uppmärksamhet uppå. Under namnet »Fossil Fenhval (Balena prisca) försöker nu NILSSON, att, med tillhjelp af de medel, som stå honom till buds, bestämma det af A. J. Retzius redan anförda fyndet nära Ystad, utaf hvilket skulderbladet jemväl är afbildadt å sid. 644, fig. 9. NILSSON uppgifver derjemte att detta fynd gjordes år 1722. Det hade dock va- rit af intresse att erfara, hvarifrån denna uppgift är hemtad. Ett annat, senare fynd, eller det vid Gammelstorp, omnämnes äfven och föres till samma art, dit äfven Heljarps- fyndet hänförts fastän han ej särskilt nämner något om detta; men den derstädes funna atlas är afbildad å sid. 644, fig. 7. Här omtalas ock att »skilda ben dessutom äro funna i jorden på fera ställen i södra Skåne, ss. vid Hyby, Bara prestgård, i Lund m. fl. ställen; men någon annan redogörelse för dessa fynd lemnas ej. Om Hyby- fyndet hade man likväl i första upplagan, 1820, fått veta att det utgjordes af en stor verteber samt dessutom ett refben förut funnet i jorden ej långt derifrån, eller från Hyby. Detta sednare vill jag ånyo här hafva antecknat, emedan jag tror mig hafva anledning förmoda, att samma refben finnes i museum uti Lund, fastän det ej är för- sedt med någon uppgift hvarifrån det härstammar. 12 A. W. MALM, Längre ned, s. 645, omtalas det af SVEDENBORG anförda Vånga-fyndet, som för- varas i Upsala och »hvilka (neml. ben) jag der settv. Då N. strax derefter säger: »De synas mig tillhöra en annan art än den Skånska» (således Balcena prisca N-.), är han ock den förste, som i dessa ben sett lemningar af en hvalart, hvilken han hvarken kände eller åtminstone uti ifrågavarande upplaga af faunan anfört. Sid. 587 anmärker NILSSON att han »icke känner något bevis på att någon Sper- maceti-Hval (Physeter) i senare tider visat sig i skandinaviens haf», hvilket väl utgör anledning till att de två i första upplagan uppförda arterna alls icke omnämnas, hvar- förutom äfven Balcna glacialis Kr. helt och hållet uteslutits, förmodligen derföre, att G. CuVIER, men, såsom det sednare visat sig, förhastadt utströk den ur den systema- tiska listan, under antagande att den var identisk med 8. mysticetus. Icke förty hade åtskilliga nya arter inregistrerats i faunan; men bland dessa äfven ett par delfinarter, hvilka, just derföre att lokalen ej med full säkerhet var känd ej heller bestämningarna af dem kritiska, numera, såsom man längre ned skall finna ej kunna upptagas 1 vår fauna. Tretton år efter utgifvandet af andra upplagan, eller år 1860, meddelar NILsson i Öfversigt af K. Vet.-Akademiens Förhandlingar, s. 105 »några rättelser och tillägg till ”Skandinavisk fauna”». Genom EscHRicHTS försorg egde redan vid den tiden Univ. museum i Köpenhamn ett helt skelett af Balena mysticetus från Grönland. Tiden var nu inne för att möjligtvis kunna bestämma det som var uppfördt under »B. prisca; och detta försummades ej heller af den för utredandet af äfven den cetologiska delen af vår vertebratfauna outtröttlige Ninssos. Ystads-fyndet, ej blott det i faunan afbil- dade skulderbladet utan äfven de dithörande refben, hvilket allt förvaras sedan RETZI tid i museum uti Lund, jemföras nu med och bestämmas rigtigt! såsom tillhörande ett exemplar af Balcena mysticetus. Detta är väl värdt att återföra 1 minnet, då jag tror mig kunna säga, att ESCHRICHT och REINHARDT 1 det utmärkta arbetet »om Nordhvalen» ej kunnat anföra något exempel på att denna någonsin anträffats utom i de högarktiska hafven, eller 1 granskapet af sjelfva isen. I samma »rättelser och tillägg» göres ock det första försöket att bestämma Hel- jarp-fyndet, som uppgifves bestå af den i faunan, s. 644, fig. 7 afbildade atlas, jemte en del af kranium, fragmenter af högra armen och ett par refben, alla på museum i Lund. Dessa ben bestämmas visserligen till Balaenoptera musculus; men af NILSSONS yttrande till slut, eller »närmast står Balcenoptera boops, framgår det ock att han ej var fullt tillfreds med den gjorda bestämningen. Försedd med ett bättre material, skulle han helt visst träffat det rätta. En vigtig vink var emellertid lemnad. Det skulle således bli en utaf den lärde mannens elever förbehållet att kritiskt afgöra denna fråga, eller 'W. LILLJEBORG, som nu samtidigt med en annan, eller C. J. SUNDEVALL, vände sin upp- märksamhet åt våra Cete, för hvilkas utredning den länge sedan grånade läraren ända dittills stått ensam under en tid af öfver 30 år! Men innan jag öfvergår särskilt till en sammanfattad redogörelse för LILLJEBoRGS förtjenstfulla arbete på detta område, vill jag hafva nämt, att NILSSon äfven med säkerhet först visat, att Orca gladiator (D. orca N. p. p) till och med ingår i Östersjön. Det var nemligen vid naturforskarmötet i Köpenhamn, år 1851, som han var i tillfälle att redogöra för fyndet vid Ronneby i HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 13 slutet af Mars samma år, af det utmärkta skelett, som sedan den tiden är förvaradt i museum uti Lund. Under sommaren år 1860 företog Prof. W. LILLJEBORG en vetenskaplig resa till de zoologiska museerna 1 Lund, Köpenhamn, Christiania och Bergen, med hufvudsaklig uppgift att undersöka de 1 dessa museer befintliga samlingar af till den skandinaviska faunan hörande Hvaldjur, företrädesvis dithörande skeletter. Uti sitt arbete »Öfversigt af skandinaviens hvaldjur», Upsala 1861 & 1862, har han nedlagt frukten af sitt arbete på detta område. De arter, hvilka deri uppföras, äro följande: 1). Delphinus delphis. Uppföres för första gången såsom fullt säkert tillhörande den skandinaviska faunan, eller på den grund att »ett uppstoppadt exemplar, samt ett kranium af ett annat individ från hafvet vid södra Norge förvaras 1 universitetets i Christiania zoologiska museum». 2). Delphinus albirostris. Känd såsom funnen vid svenska kusten genom det af NiILsson anförda fyndet vid Skanör, antecknas arten nu äfven såsom erhållen vid Norge, Bergen-trakten, på grund af ett kranium derifrån, hvilket förvaras i Bergens museum. 3). Delphinus acutus. Uppföres efter RASCH. 4). Delphinus tursio. Antecknas här för första gången såsom med säkerhet an- träffad vid svensk kust, efter ett kranium i museum uti Lund från Bohuslänska skär- gården, hvilket kranium blifvit skänkt af framlidne Prosten C. U. EKstrRöM”). Det sid. 13 omtalade ofullständiga skelettet i Museum Marklinianum uti Upsala, känner man ej med säkerhet hvarifrån det härstammar. Det efter SUNDEVALL anförda exemplaret från Bohuslän, i Zoologiska Riksmuseum, hör ej hit, hvilket längre ned kommer att visas. Men två gånger är, såsom af materialet i Lund synes, arten redan då anträffad vid Sveriges kuster. De utaf NILSSON till Delphwnus Fuphrosyne och D. obscurus GRAY bestämda kra- nierna i Lund, uppföras äfven af LILLJEBORG under dessa namn och dertill, hvilket NIrs- S0N likväl ej gjort, utan ?? Men LILLJEBORG utmönstrar på samma gång och detta så- som jag kommer att visa, af fullt skäl de GRAYSKA arterna utur vår fauna. Men 3-de- lar af det ännu 1 Lunds museum förvarade vigtiga materialet, vigtigt derföre att det utgör typen för NILssons men alldeles icke för Grays D. Euphrosyne och D. obscurus, kan mycket väl härstamma till och med såsom NILSSON ock antagit från Kattegat, enär jag funnit att båda kranierna tillhörande D. Puphronsyne NILSSON äro utaf — D. delphis. Kraniet, som utgör typen för D. obscurus NILSSon, har jag vid likaledes före- tagen granskning funnit tillhöra Clymenia doris Gray. — Det är således ej utaf D. ob- scurus Grav! —, hvilken art enligt GRAY skall förekomma i trakten af Godahopps-udden. Är denna uppgift af Gray fullt tillförlitlig — den grundar sig nemligen endast derpå att arten är representerad i Capstadens museum, men jag kan ej nu påminna mig att GRAY anfört hvarest materialet ertappats — så är utan tvifvel fullt säkert, att ifrågavarande material, eller det af FLORMAN till museum i Lund skänkta kranium, ej ertappats vid våra kuster. NILSSON tillägger ock i så hänseende: »säkert är det dock icke». ”) LILLJEBORG säger, att den EKSTRÖMSKA gåfvan består af två kramier, af denna art, från Bohuslän. Det ena utaf de två i Lunds museum är emellertid såsom påskriften visar skänkt af framlidne Grefve EHREN- SVÄRD, och »funnet på stranden» förmodligen i närheten af Ystad. 14 A. W. MALM, 5). Grampus gladiator. Uppföres såsom anträffad vid Svensk kust, på grund af den NILSSONSKA späckhuggaren, eller Ronneby-fyndet. I Universitets-museum i Christiania förvarade »ceranier af tvenne exemplar, tagna i fjorden der» omnämnas äfven. 6). Grampus orca. Denna art, som allt sedan LA CEPEDES tid varit så att säga glömd eller åtminstone misskänd, föres nu af LirLJEBORG åter fram i dagen och upp- föres i skandinaviens fauna af skäl att Museum uti Bergen innehåller två skeletter af denna art. Dessa skeletter äro utaf individer, hvilka jemte tio stycken till, alla i flock, drefvos på grund i granskapet af Bergen under vintern 1860. Det i Skand. Fauna, s. 604 af NILssSonN omnämda mindre kranium, anses af L. »troligen vara af denna arten». 7). Grampus melas. Uppföres efter NILSSON. 8). Phocana communis. Tikaledes och naturligtvis efter egna iakttagelser af detta hos oss ofta förekommande djur. 9). Delphinapterus leucas. »Den hörer egentligen ej till vår fauna». Den upp- tages således endast för Norge efter uppgiften hos Ström; likväl med tillägg: »De zoo- logiska museerna i Norge förvara inga bevis på dess förekomst derstädes;» samt, s. 30. »I norska Finnmarken har jag icke erhållit någon uppgift om dess förekomst der». 10). Monodon monoceros. Uppföres efter NILSSON. 11). Hyperoodon rostratus. Upptages efter NILsson; men LirLJEeBORG meddelar notisen om ett fynd till, hvaraf skelettet förvaras i anatomiska museum i Christiania. Individet hade ertappats i Christianiafjorden. 12). Balenoptera musculus. Upptages här för första gången i skandinaviska fau- nan efter ett skelett 1 Bergens museum, som tillhört ett individ, hvilket under senhösten, Okt. eller Nov. 1858 ertappades i trakten af Bergen; samt efter ett kranium 1 anat. mu- seum i Christiania, hvilket erhållits af ett vid Öster-Risör, södra Norge, år 1857 ertap- padt individ. Norr-Sjelandska fyndet af år 1844, som EscHricHT beskrifvit, har LiIrL- JEBORG äfven studerat och omnämnt. I en not, sid. 52, anföres att Heljarps-fyndet ej tillhör denna art, eller så som NILSSON bestämt det, utan att det är »af en Megaptera, sannolikt M. boops (FABR.), således likväl en af de arter hvilka NIrsson tydligt varit villrådig om att hänföra detta fynd till. Under arten omnämnes en ländkorskota, som för- varas uti Domkyrkan i Visby. Fyndorten är ej bekant; men af hvad som nämnes, vill det synas som om en närmare granskning vore af nöden, framförallt om man kunde ut- forska, hvarifrån denna kota härstammar. ROSENTHAL-HORNSCHUCHSKA hvalen, som er- hölls vid Rägen år 1825, omnämnes äfven. 13). Balenoptera gigas EscHr., hvilken uppföres som identisk med den för mig i sanning såsom en ännu, så att säga, olöst gåta förefallande DUBAR-VANBREDASKA Östende- hvalen egnas en, och detta gäller båda två, utförlig och väl behöflig granskning. ESCH- RICHTS boops och Tunnolik, ESCHRICHTS och REINHARTS gigas, anses, såsom bekant, nu- mera af REINHARDT såsom hörande till Cuvierius Sibbaldii Gray. Ostende-hvalen har helt nyss, 1867, af LirLJEBORG uppställts som typ för ett eget slägte, eller Flowerius. Arten upptages såsom tillhörande vår fauna hufvudsakligast på grund af en af Prof. C. J. SUNDEVALL utförd teckning af ett skulderblad, som af honom anträffats på stranden vid norska Finmarken. Längden utaf detta skulderblad är uppgifven till 2 fot 8 tum; bredden till 4 fot och 3 tum. SUNDEVALLS teckning skall enligt L., s. 60, HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 15 fullkomligt öfverensstämma med DuBaArRs teckning af Ostende-hvalens skulderblad. Här synes det mig, som om vi, blott med ledning af nämda uppgifter af SUNDEVALL, återigen hafva en hos oss ej förut anmärkt art; men om detta skulderblad tillhört ett exemplar identiskt med ESCHRICHTS boops, gigas eller tunnoliken eller någon annan, derom kunna vi måhända vänta, att en framtid skall med större säkerhet afgöra, framför- allt, hvilket vore önskligt, i fall skelettet af Ostende-hvalen blefve närmare granskadt och beskrifvet, och derigenom bättre kändt, än hvad nu åtminstone enligt min tanke är fallet. 14). Balcenoptera laticeps. Upptages i vår fauna ej blott på grund af det af Ru- DOLPHI beskrifna exemplar, som den 21:sta Febr. 1819 strandade å Holsteins östra kust och af hvilket skelettet förvaras i Berlin; utan äfven af det skäl att ett af L. äfven beskrifvet skelett finnes uti Bergens museum, hvilket skelett af D:r D. C. DANIELSSEN dit anskaffats från Vadsö i Ost-finmarken. 15). Balcenoptera rostrata. Upptages efter NILSSon och egna studier af flera ske- letter i nämda museer; och likaledes från Norge. Att exemplar af arten ertappats vid Tromsö i Finmarken, Dröbak vid Christianiafjorden och i granskapet af Horsens på Jutlands ostkust, omnämnes äfven; men det var ej bekant att den anträffats vid någon svensk kust. 16). Balcenoptera robusta LILLJEBORG. Det redan vid naturforskarmötet i Köpen- hamn af L. anmälda, i systematiskt hänseende högst intressanta Gräsö-fyndet, hvilket numera med full rätt är uppstäldt såsom typ för ett eget Genus, eller Hschrichtius GRAY, afhandlas under nämde artnamn. 17). Megaptera boops anföres för vår fauna på grund af det af LILLJEBORG nu omsider kritiskt bestämda Heljarp-fyndet; hvarförutom efter EscHRrRicHT enligt uppgift af Stiftsamtman ÖHRISTIE ett exemplar omnämnes, som år 1846 strandade öster om Fäön och Karmön i Stavangers amt i Norge. 18). (Balena). Den Svedenborgska hvalen, eller såsom LILLJEBORG 1867 kallar den Hunterius Svedenborgu. Det såkallade Vånga-fyndet; omtaladt af NILsson i andra upplagan af faunan. Sid. 105 yttrar L., »att den sannolikt bör komma Biscaya-hvalen närmast, om den icke dermed är identisk? 1867 upptager han den som särskilt species. Jag tror likväl att det varit väl om L. i sitt år 1867 utgifna arbete »On two subfossil Whhales discovered in Sweden», vid beskrifningen af äfven detta intressanta fynd, som öfver ett och ett halft sekel fick vänta på en bestämning, jemfört det med skelettet af det unga Biscaya-hval-skelettet i Köpenhamns museum. Efter beskrifningen af denna art omnämnas flera subfossila fynd, såsom a): en kota, som förvaras i Edbo kyrka i Roslagen, »som tillhört den hval, som enligt RADLOFFS be- skrifning öfver norra delen af Stockholms län och en derstädes anförd vers ur Rimkrönikan, strandade i en vid Edbo belägen hafsvik 1489, och blef af bönderna sönderstyckad ;» hvilken kota »kanhända är utaf en 5. mysticetus» b): Ett stycke af ett refben, som förvaras i Örberga kyrka i Östergötland, nära Wettern och som enligt en i orten före- kommande sägen, skall vara af en hval, som i forntiden skall hafva strandat i närheten. Detta ben »tyckes komma närmast den Svedenborgska hvalens refben». cec): Den af A. Rrrzivs i »Öfversigt af K. Vet.-Akad. Förhandlingar, 1854, s. 111, omtalade bulla tym- 16 A. W. MALM, pani af en »stor hvalart», hvilken har blifvit funnen 1 jorden nära Kinnekulle i Vester- götland, år 1853. Detta ben lärer tillhöra Elementarläroverkets i Skara museum, som, enligt bref till mig, ej återfått det sedan det afsändes till RErzIus. 19). Balena mysticetus. Upptages efter NILsson på grund af Gammeltorps- och Ystads-fynden; hvarförutan omnämnes ett, såsom L. på grund af en honom meddelad teckning tyckes utvisa, sidoutskott af en ländkorskota, hvilket, »jemte andra hvalben förvaras i Visby domkyrka». Det förra anser L. ha tillhört en Balena mysticetus. Fyndorten är ej uppgifven; men :sannolikt är det från något ställe vid Östersjön. För öfrigt heter det, s. 112. »Den tillhör numera icke egentligen skandinaviens fauna; men under en äldre period, då denna fauna varit en nordpolsfauna, har den sannolikt nor- malt förekommit härstädes, hvilket tyckes bevisas af de lemningar af dess skelett, som nu någon gång hos oss uppgräfvas ur jorden». Ett sådant yttrande tycks L. likväl ej hafva varit fullt berättigad till att uttala. Ystad-fyndet var nemligen som bekamt, enl. Retzius den äldre, delar af ett i början af förra seklet der strandadt individ. An- gående benet 1 Visby kyrka »känner man», enligt L., »icke hvarest det är funnet; och om Gammelstorp-skulderbladet, hvilket först kom i författarens till föreliggande arbete ego, visste ej Möllaren å Gammalstorp — jag minnes nu ej hans namn -— att berätta något annat, än att detta ben i långliga tider hängt på en gafvel derstädes. Utaf föregående sammanfattning af det väsentligaste utaf LILLJEBORGS mindre arbete, med särskilt afseende fästadt på våra egna faunistiska förhållanden, framgår det tydligt, att han genom sina nitiska bemödanden att anteckna allt det material, som af honom kunnat uppspåras, på ett i högsta grad förtjenstfullt sätt och mer än någon annan före honom utredt eller, om detta för honom ej alltid varit möjligt, åtminstone allvarligt försökt att utreda denna del af vår fauna. Men, detta bör man väl ändå tillägga, han hade framför sig ett både rikare och bättre material än någon hos oss före honom; men så uppsökte han det ock på de vid den tiden bäst försedda plat- serna. Detta sitt innehållsrika arbete afslutar han med följande, som äfven här bör antecknas: »Anm.: Nordkaparen eller Biscaya-hvalen, som äfven hörer till slägtet Balcena, har fordom närmat sig skandinaviens kuster, men lärer numera hafva dragit sig längre åt söder, och visar sig icke här» , ') Enligt benäget meddelande af Prof. NORDENSKIÖLD sågos samtidigt en och annan till i samma farvatten; och någon tid derpå äfven vid kusten uf Österbotten. 20 A. W. MALM, som dessutom utmärker, att man är viss om tiden då fångst eller strandning egde rum, finnes hos oss träffadt material i rikets samlingar; är fyndet subfossilt, antydes sådant med ett T- Under den längre fram förekommande närmare redogörelsen, finnas äfven närmare upplysningar om samma material. År här nedan en art betecknad med S, så utvisar detta derjemte, att materialet anträffats i eller ock vid det svenska landet. N antyder, att exemplar af arten hittills ertappats ej vid Svenska, men väl vid Norska kusten. SYN = Balena mysticetus L. SME Hunterius Svedenborgii LirLJeBG ”). (S.?) T » glacialis (KL.)”). T = Megaptera longimana (RBup.). T Eschrichtius robustus (LILLJEBG). + Physalus musculus (L.). = Cuvierius Caroline (MALM). =) Rudolphius laticeps (GR.) I. + Balenoptera rostrata (FABR.). T Catodon macrocephalus (L.)'). Delphinus delplus L. Tursio truncatus GR. + Electra acwta (GR.). Lagenorhynchus albirostris (GR.). Pseudorca crassidens (OWEN). Phoccena communis LEss. T Orca gladiator (LA Ce>r.). T = » minor REINHARDT. T 200 ISAR SA = Globiocephalus svineval (LA Cer). TE?) Beluga catodon (L.) 11). Monodon monoceros IL. Tftt)- 1) = Hyperoodon butskopf LA CePr. VA rd VA Sara far Ar Va a er lg a Nr ar a Kar ba a VA a ) Båda dessa, i fall det tilläfventyrs skulle komma att visa sig att de utgöra ett och samma species, böra väl då uppföras under det KLEINSKA namnet glacialis. Att förkasta detta namn, derföre att det skulle lemna oss en orätt föreställning om artens vistelseort, detta är ej något giltigt skäl. Vi ha,som bekant, många namn af den halten, till exempel Voluta lapponica L., för en hafssnäcka i Ostindien; men ej har det fallit någon in att förkasta hvarken detta eller dylika af förenämnda skäl. Namnet vulgaris borde väl ock då ej eller få gälla för en art, der en med detta namn ej finnes. RUDOLPHISKA exemplaret i Berlin fanns först efter sin död, sedan det söderut passerat Kattegat. Sibbaldius gigas (LILLJEBG), uppförd af L. 1861—62 på grund af en teckning af ett skulderblad, sedt i Finmarken, uteslutes här. LILLJEBORG omnämner ej eller detta skulderblad då han i sitt arbete »On two subfoss. Whales discovered in Sweden, 1867, sid. 11, uppställer sitt Genus Flowerius för Ostende- hvalen. Här vill jag i förbigående anmärka, att till denna art (2) hörande tänder förvaras i Univ. i Christiania Museum, hvilka enl. V. BENEDENS citerade lista äro funna å Norges vestkust af D:r AXEL BoEcK. " enligt baron EDw. HIsSINGERS och Prof. NORDENSKIÖLDS uppgifter. Uppföres på grund af uppgiften hos NILSSON. De fyra exemplar, hvilka enligt EscHricHT den 14:de Nov. 1838 strandade vid Lilla Belt, hade natur- ligtvis ditkommit genom Kattegat. [ -—- HVALDJUR I SVERIGES MUSEER ÅR 1869. S. i + Lagenocetus borealis (Nirss). S. + Ziphius cavirostris Cuv. N. = Micropteron bidens (Sow.); Således tillsamman 26 eller åtminstone 25 å eller vid den Skandinaviska halfön hittills anträffade arter. OM CARPUS. För att möjligtvis äfven ifrån carpus och angränsande delar af framlemmens ske- lett kunna hemta karakterer af vigt för artbestämningen och systematiken i allmänhet, har jag ej försummat att begagna mig af allt det material, som stått mig till buds, samt afbildat hithörande delar utaf en temligen stor del utaf hithörande djurformer, hvilka afbildningar åtfölja detta arbete, som, i förklaringen af figurerna, äfven inne- håller ett försök till bestämning af carpustraktens olika elementer hos samtliga dessa former. Åtskilliga försök hafva 1 samma rigtning af andra forskare blifvit gjorda, till ex- empel af VAN BAMBEKE”) och VAN BENEDEN””) 1865, af ÖWEN ""), 1866, och af FLOWER t) 1868, likasom af mig sjelfit). Byggnaden af carpus hos de olika typerna inom ifråga- varande djurgrupp, till exempel Balcnoidea, Balcnopteroidea, Physeteroidea, Susoidea, Delphinoidea och Ziphiordea är emellertid i någon män olika, hvaraf följt, att de olika författarna vid sina undersökningar ofta kommit till mer eller mindre ifrån hvarandra afvikande resultater, utan att man ännu, för så vidt jag känner, fullständigt lyckats utreda denna fråga. Då jag härtill lägger de svårigheter, som ofta möta, deruti att materialierna på detta område ofta äro mer eller mindre oanvändbara, såvida de ej äro friska eller ock i sprit förvarade och derjemte omsorgsfullt behandlade vid prepa- reringen, så är det uppenbart, att jag här endast kan lemna ett försök att bringa denna äfven i och för sig intressanta fråga till en fullständig lösning. Denna erfor- drar måhända en långt mer i detalj gående undersökning, än den, hvilken jag varit i tillfälle att företaga; men å andra sidan vågar jag hoppas, att man ej utan intresse skall taga notis om det ej obetydliga antal af former, hvilka jag här afbildat, äfven om endast ett mindre antal af de hithörande figurerna fullständigt upptaga allt, som hör till carpus. Liksom de nämnda författarna, har äfven jag, 1. c., pag. 102, gjort ett försök att fastställa en namnbeteckning för de i carpus förekommande elementerna; och det är naturligtvis af vigt att man blifver ense derutinnan, vare sig nu att dessa delar af ske- lettet hos olika former eller hos individer af olika ålder inom samma art förekomma ”) VAN BAMBEKE, Sur le squelette de Vextrémité anteriéure des cétacés; Mémoires de F'Acad. Roy. de Bel- gique, t. XVIII, 1865. j ”) VAN BENEDEN, i referatet af VAN BAMBEKBS afhandling: Bulletins de TAcad. Roy. de Belgique, 1865, tom. XIX. "") R. OWEN, Anatomy of Vertebrates, 1866. +) W. H. FLOWER, Transact. Zool. Soc., Vol. VI, part. 6, 1868. ++) 4. W. MALM, Öfversigt af Kongl. Vet.-Akad. Förhandlingar, 1868, N:o 2. 22 A. W. MALM, mer eller mindre (hos de spädare embryonerna naturligtvis alls icke) förbenade. Det är utaf vigt, att dessa delar äfven uti beskrifningarna på annat sätt anföras, än såsom hittills i allmänhet sker, eller att den ena raden uppgifves utgöras utaf det och den andra raden utaf det antalet, isynnerhet som det ofta beror på beskrifvarens uppfattning af hvad som bör räknas till carpus, likasom på det sätt, på hvilket den ene eller den an- dre inräknar benen uti de olika raderna, huruvida uppgiften för till och med en och samma art blir sådan eller sådan. Såsom exempel härpå och till bevis att ämnet hvarken varit ej eller ännu är så lätt att utreda, vill jag här anföra, att CUVIER uti sitt klassiska verk Recherches sur les ossemens fossiles, 3eme édit., tom. 5, 1re partie, p. 305, säger, att Delplunus delphis har 3 ben i öfra och 4 ben uti nedra raden af carpus, hvaremot RAPP uti Die cetaceen &:cet, sid. 75, förklarar, att både denna art och Phocena communis hafva 3 ben 1 öfra och 2 ben uti nedra raden. Då Rarr tillägger, att det 4:de i öfra raden ligger vid bakkanten af ulna och lätt öfverses, derföre att det »sehr spät zu verknöchern scheinty, är det väl otvifvelaktigt, att han med detta menar os pisiforme; men det är ock lika påtagligt, att Cuvier uti ifrågavarande fall till carpus räknat så väl första falangen i pollex som i digitus minimus. Derom vittnar bland annat helt visst ej blott den säkerligen utmärkta figur 22, pl. XXI af samma del, hvilken medelst en kopia är återgifven i denna afhandling, utan äfven hans yttrande med hänvisning till nämnda figur. Det heter nemligen der: »Sous cet os antérieur, g (=p 1 å nämnda kopia här, tafl. IV, fig. 35) »que I'on pourroit aussi prendra pour un métacarpien, est un os pointu, I» (=p 2 å nämda fig. 35), »seul vestige de pouce». Hvad angår namnbeteckningen för de olika benen, har jag ansett det vara rät- tast att upptaga den, som af ÖMWEN, 1 c., blifvit använd vid fråga om Hubalcena australis, ) hos hvilken form carpus ock, bland alla af mig kända cete, närmast kan sägas hafva enahanda byggnad som carpus i vår egen hand. Men då jag utgått från E. australis, har jag äfven i detta arbete ansett mig böra bibehålla den namnbeteck- ning, hvilken jag, 1. c., använde, vid fråga om carpus hos Physalus musculus. Det förefaller mig nemligen, som om det ben, hvilket jag der kallat cunei-unciforme, äfven hvad angår läget till de fingrar det har att uppbära, vore homologt med Cuneiforme och Unciforme hos HE. australis. Det ben, som jag kallat cunei-unciforme, benämnde FLowEr så att säga samtidigt cuneiforme. Det, hvilket ÖWEN och jag betecknat med namnet magnum, är lika med FLOWERS unciforme; och trapezoides kallas af FLOWER magno-trapezoid. Det är onek- ligt, att FLOWERS argumentationer i högsta grad tala för rigtigheten af hans bestäm- ningar, hvilka ock böra hafva utfallit på ett tillfredsställande sätt af en så utmärkt o- steolog som han, omgifven som han är af de utmärktaste samlingar för komparativ forskning äfven på detta område; men då jag ansett mig böra lemna all den uppmärk- samhet åt bygnaden af carpus hos Fubalena australis, som man enligt min tanke måste ”) Det har förefallit mig anmärkningsvärdt, att FLOWER, 1. c., ej ansett sig böra erinra om bygnaden af car- pus hos nämnda djurform, för hvilken CuvIER redogjort äfven hvad angår denna del af skelettet = OWEN har kopierat fig. från Cuvier. Afven jag har återgifvit samma figur i detta arbete; och CUVIERS obser- vation är naturligtvis äfven uppmärksammad af EscHRICHT och REINHARDT i verket »om Nordhvalen». HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 23 egna åt den, vågar jag dock äfven här begagna samma benämningar, som jag 1. c. an- vändt; äfven om jag på detta sätt skulle göra mig skyldig till ett misstag. Uppmärk- samhet skall, såsom jag tror, än mer komma att rigtas åt detta håll, och frågan der- igenom så mycket snarare bli fullständigt utredd, på samma gång som vi då, hvilket som sagdt är af vigt, få en namnbeteckning uppställd, som är antaglig af en och hvar. Men må det tillåtas mig att äfven söka att enligt mitt åskådningssätt draga nå- gon fördel af en jemförelse med benen uti carpus i vår egen hand. De skiljaktigheter, hvilka förekomma emellan FLowErs och min tydning af dessa samtliga ben, inskränka sig likväl, såsom jag tycker mig finna, hufvudsakligast till huruvida os magnum efter reglen förekommer såsom ett fritt eller ett från ett annat ej frigjordt ben, eller ock alldeles icke förekommer. Såsom af det följande synes, är jag utaf den förra meningen, FLoweEr deremot af den sednare. Men inseende lika- som jag frågans svårlösta beskaffenhet, yttrar sig FLowERr likväl ej till fullo bestämdt. FLOWERS yttrande under momentet 4, 1. c. p. 361, synes likväl, under den sannolika förutsättning att carpus hos Hyperoodon i grunden har samma byggnad som den hos Ziplius och Micropteron, äfvensom hvad angår Monodon och kanhända efter reglen äfven Beluga, tala för rigtigheten af min åsigt. Det heter nemligen der: »4. The three bones of the distal row are generally represented by distinct ossificeations in Hyperoodon, Beluga and Monodon. These appear to correspond with the trapezoid, magnum, and unciform of human anatomy. Här äro vi således af samma åsigt. Men, vid fråga om förklaringen af fenomenet, då platsen för nämda 3:ne ben upptages af endast 2:ne, äro vi, såsom man finner, af olika meningar, hvarförutan VAN BAMBEKE- och jag ej eller äro af samma åsigt. FLOWER säger nemligen, 1. c., under momentet »5. In most cases the bones of the distal row of the carpus are reduced to two, which appear to correspond best with the trapezoid and unciform, the magnum being either absent or amalgamated with the trapezoid. I here differ from Dr. VAN BAM- BEKE, who considers that the two bones of the distal row represent the magnum and the trapezoid, the unciform being absent. Os magnum hos HZ. australis är utan gensägelse tydligt, likasom alla de öfriga, och antagligen har detta ben, likasom hos oss sjelfva, en mindre yta för understöd- jande af digitus annularis. Hvad jag äfven hos Ziphius och Micropteron kallar mag- num, har samma läge och samma betydelse, nemligen att baktill bilda grundlaget för digitus medius och d. annularis. På ett eller annat sätt varieradt återfinnes detta för- hållande hos hela denna djurgrupp, hvarföre jag tror mig hafva skäl att vidhålla min förut uttalade åsigt, hvilken naturligtvis ej ännu af FLOWER varit motsagd, då, såsom nämndt, publiceringen af våra afhandlingar samtidigt egde rum, eller år 1868. Det enda som möjligtvis för mig skulle kunna göra magnum något litet tvifvelaktigt, är att det 1 allmänhet taget är så fullständigt afskildt från scaphoideum, hvilket, efter hvad äfven jag hittills sett, förutom hos ett exemplar af Megaptera, alltid är med trapezium förenadt. Hos Zubalena, Platanista och Ziplius finnes emellertid en stor tillnärmelse 24 A. W. MALM, emellan dessa ben. Det efter reglen större afståndet emellan dessa båda ben, torde väl ock finna sin förklaring deraf, att trapezium, förenadt med scaphoideum, till någon del skjutit detta längre upp emot radius, likasom deraf, att carpus är så kort i jem- förelse med sin bredd, ett förhållande, som kanske är aldra mest utveckladt hos Catodon macrocephalus, hvarpå FLoweEr ock fästat uppmärksamhet; ty hos denna art är magnum genom lunare till och med afskildt från trapezoides, men ej derföre från sin vanliga plats i förhållande till digitus medius och digitus annularis. Då cuneiforme och unciforme hos Hubalcena, Ziplius och Micropteron äro för- handen såsom fria ben, af hvilka det förra sluter sig till ulna och det sednare, likasom hos oss, understödjer digitus annularis och d. minimus, och då det i stället ensamma benet, cunei-unciforme, hos öfriga af mig undersökta former har, ifall man så får ut- trycka sig, samma ändamål och i alla fall intager platsen för nämda två ben, anser jag dem i sådana eller allmännast förekommande fall ej vara frigjorda från hvarandra, hvilket är liktydigt med att de äro sammansmälta till ett enda, hvadan jag ej med VAN BAMBEKE kan förena mig om att unciforme här skulle vara alldeles borta. Efter att hafva förutskickat dessa små anmärkningar, öfvergår jag nu till en kort framställning af förhållandena i carpustrakten hos de cete, hvilka jag varit i tillfälle att undersöka, hvad det öfvervägande flertalet angår omedelbart, men i några fall med ledning af utmärktare beskrifningar och afbildningar, hvilka sednare jag ock kopierat i detta arbete. Hos Hubalcena australis, Megaptera americana, Ziphius cavirostris och Micropteron bidens och förmodligen flera närbeslägtade former, förekommer det största antalet utaf ben och elementer till sådana, eller 7 stycken "); men scaphoideum och trapezium äro representerade af ett enda ben hos Eubalena och Ziphioidea. Hos Megaptera americana likasom, enligt hvad jag tyckte mig finna, på det stora skelettet af Megaptera longimana från Grönland i Universitetets museum i Köpenhamn förekommer trapezium deremot särskilt, men cuneiforme och unciforme äro deremot representerade af ett enda ben. Hos Balcena mysticetus äro trapezoides och magnum sammansmälta till ett enda, hvilket äfven gäller om cuneiforme och unciforme. Delen Magnum förekommer emel- lertid äfven här under vanliga förhållanden, änskönt den endast med ett hörn berör digitus annularis, hvilket förhållande likväl ej blifvit anmärkt i den särdeles omständ- liga beskrifningen hos EscHricHTt och REINHARDT, oaktadt figuren visar det. Att d. minimus med ett litet parti stödjer sig på ulna är, såsom dessa förf. anmärka, af in- tresse; men ett dylikt fenomen, eller åtminstone ett närmande dertill, synes äfven före- komma hos Platanista gangetica, Neomeris melas och Beluga catodon. Med afseende på utvecklingen af carpus hos B. mysticetus, synes mig E. och R., I. c. pag. 145, meddela ett förhållande af särskilt intresse, iakttaget på venstra framlemmen hos ett 83 fot långt foster. Lunare och trapezoido-magnum — enligt min uppfattning af ifrågavarande ben — voro nemligen der »ikke heelt adskilte fra hinanden»; hvartill fogas denna anmärk- ning: »At dette kun har fundet Sted paa et umodent Foster maa bringe os til at for- ”” Uti Bull. de VAcad de Belgique, 1. c., pag. 390, talar VAN BENEDEN om en Hyperoodon i Stuttgart med 8 ben 1 carpus och säger 1 noten, att VROLIK på ett exemplar, strandadt vid Zantvoord, räknar 7, nemligen 3 1 första och 4 i andra raden; men här lärer båda antagligen till carpus räknat tummens första falang. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 25 mode, at den endnu heelt bruskede Haandrod först lidt efter lidt afdeles i sine enkelte Knogler.» Hos Physalus, Cuvierius och Balcnoptera förekomma endast 6, likasom hos det öfvervägande fertalet af Delphinoidea. Hos de förra är någongång pisiforme till en del förbenadt. Förbenadt har detta element af FLowERr blifvit iakttaget hos Catodon macro- cephalus och delvis nedåt och bakåt äfven hos Inia Geoffroyti; hvarjemte jag här an- ser mig böra anmärka, att bland 3:ne individer af Phoccena communis, hvilka nu före- ligga, elementet till pisiforme hos det ena är förenadt med första falangen af digitus minimus, utan minsta spår till sutur. Detta exemplar är det under N:o 32 v i detta arbete anförda 332 m.m. långa fostret. Hos Beluga catodon har jag på 6 i detta hänseende undersökta skeletter ej fun- nit att magnum varit förbenadt; men i den stora lucka, som jag städse tyckt mig finna emellan lunare och första falangen af digitus medius, förekommer antagligen elementet till äfven detta ben, enär jag på ett skelett från Grönland, i Universi- tetets museum i Köpenhamn, funnit äfven magnum till en del förbenadt samt, lika- ledes å samma skelett och äfvenledes å båda framlemmarna, unciforme afskildt ifrån cuneiforme, hvilket kan synas å taflan V, fig. 49 a. Men åtminstone detta sednare förhållandet torde tilläfventyrs böra anses som ett undantag ifrån den allmänna reglen. Att emellertid cuneiforme och unciforme äfven hos andra Cete än t. ex. Hubalena förekomma hvart och ett för sig, derom synas Ziphioidea, åtminstone Zipluus och Mi- cropteron afgifva ett vittnesbörd, eftersom båda de skeletter utaf de två arter, hvilka i detta arbete äro anförda och af hvilka carpus-trakten är afbildad å taflan V, fig. 51 och 52, visa att ifrågavarande två ben, cuneiforme och unciforme, förekomma särdeles väl utbildade, hvart och ett för sig såsom fullkomligt fritt. Att trapezium någon gång äfven uppträder såsom frigjordt ifrån scaphoideum, synes förhållandet vara, om ock tilläfventyrs ej efter reglen, hos Megaptera (se tafl. IV, fig. 28); och att lunare å andra sidan någongång sammansmälter eller kanske rättare ej ifrån början frigör sig från såväl enneiforme som unciforme, derpå tycks Balenoptera rostrata någongång afgifva ett exempel (se fig. 32 a, tafl. IV). Att äfven magnum stundom uppträder i förening med, således ej frigjordt ifrån, trapezoides, såsom förhållandet visar sig vara hos Balena mysticetus, har redan 1 det föregående blifvit omnämdt. Lunare synes alltid hafva två brachialytor, af hvilka jag kallar den främre super- ficies radialis och den bakre superficies ulnaris; men detta ben tycks ej sträcka sig så långt bakåt hos Edenticete som hos Denticete. Då scaphoideum och trapezium förekomma såsom skilda ben, såsom hos Mega- ptera americana, fig. 28, tafl. IV, understödja dessa ben index hvar för sig med en yta. Äro de deremot representerade af endast ett ben, hvilket synes vara reg- len hos alla öfriga former utaf Cete, understödjer detta ben, scaphoides-trapezium, hos Eubalena och Balcena pollex, hos öfriga här anförda Edenticete index; men hos alla delfinartade former pollex efter reglen med en längre, och index med en kortare yta. Hos JInia, Pontoporia och Platanista är detta scaphoideo-trapezium 4 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 2. 20 A: W. MALM, likasom förskjutet; hos de förra uppåt, hos den sednare bakåt, hvilket förra för- hållande äfven i hög grad framträder exempelvis hos Ziplius och Micropteron. Trapezoides uppbär stundom ensamt index, såsom hos Zubalcena. Hos Platanista tycks detta ben afgifva en om än helt obetydlig yta äfven för digitus medius; men hos de öfriga formerna har samma ben efter reglen en mer utbildad yta för uppbärande af index och en annan för digitus medius. Hos Zubolena synes magnum ensamt understödja digitus medius. Så ock hos Platanista. Men hos öfriga former, dem jag undersökt, har detta ben efter reglen en särskild yta för digitus medius och en annan för upptagande af en del utaf digitus annularis. Stundom afgifver det, till exempel hos Cuviervus, Balcenoptera och Neome- ris, ja till och med hos Örca, en om än helt liten yta för digitus minimus. Der unciforme förekommer fritt, har det, åtminstone hos Ziplius och Microp- teron, en särskild yta för digitus annularis och en annan för digitus minimus; men förenadt med cuneiforme har det efter reglen endast en kortare yta för digitus annu- laris men deremot en längre sådan för understödjande af digitus minimus, hvilken det sammansatta benet, cunei-unciforme, ofta nästan ensamt uppbär, såsom t. ex. hos Balcenoptera, Physalus, Neomeris, Orea och kanske framförallt hos Phoccna. Det är antagligt, att åtskilligt af det föregående kan vara att rätta af den, som är försedd med ett ännu bättre och rikare material, än det, som stått mig till buds, och är i tillfälle att offra ännu längre tid på ett omsorgsfullt studium af carpus-trakten. Jag har likväl ej velat undanhålla de anteckningar, hvilka jag gjort öfver ifrågavarande organisationsförhållanden, förvissad som jag är, att äfven dessa en gång fullständigare utredda skola lemna sitt bidrag till en närmare utredning och kännedom af hvaldju- rens systematik. Det har nemligen ej af mig kunnat lemnas opåaktadt, att en likfor- maighet i bygnad,- äfven hvad angär carpus-trakten, efter reglen förefunnits hos de många exemplar af samma art, hvilka jag varit i tillfälle att undersöka, och af hvilka jag i detta afseende afbildat en långt större antal, än hvad här, just i följd af likformig- heten af carpustrakten hos olika exemplar af en och samma art, ansetts nödigt att i tryck utgifva. Då någon gång en eller annan afvikelse förefunnits, till exempel hos Balcenoptera rostrata, enligt den med fig 32 a, tafl. IV efter EscHricHT här återgifna figuren, likasom äfven undantagsvis hos Beluga catodon, till exempel å det anförda skelettet ifrån Grönland i Univ. i Köpenhamn Museum: så vill jag i förstnämda fall förklara fenomenet genom en längre än efter reglen fortvarande sammanhållning emellan elementerna uti carpus, och i det sednare fallet derigenom att elementer uti carpus hos Beluga tilläfventyrs förekomma, hvilka ej tydligt låta urskilja sig utom på friska eller i sprit förvarade preparater, eller åtminstone ej på i sådant skick varande torra preparater, som de, hvilka jag varit i tillfälle att undersöka. Det kan emellertid ock vara en möjlighet, att förhållandet hos nämda skelett 1 Köpenhamn är en afvikelse ifrån den allmänna reglen hos ifrågavarande art, änskönt jag heldre vill antaga för- hållandet vara normalt, då äfven andra djurgrupper bland vertebraterna ej så sällan hafva dylika fenomener att uppvisa. Och att äfven hos Cete sammansmältningar före- komma till och med hvad angår falanger uti olika fingrar, derpå afgifver ett skelett, här upptaget under N:o 40 e, af Monodon monoceros i Univ. Zool. Museum i Lund, ett HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 27 exempel. Å detta skelett hafva nemligen tummens och pekfingrets första falanger, eller de utaf andra författare såkallade metacarpalbenen, på högra framlemmen sam- mansmält med hvarandra, eller kanske rättare ej skiljt sig åt; och fenomenet är just af samma beskaffenhet, som det, hvilket man är i tillfälle att skåda å likaledes venstra framlemmen af Catodon macrocephalus, neml. å pl. 55, vol. 6 af Trans. Zool. Soc., tillhörande FLOowERs utmärkta afhandling om skelettet af denna djurform. Hade frågan till sin helhet varit närmare bearbetad och utredd, så skulle väl bland andra ÖMWEN, 1 sitt nyss utgifna verk, Anatomy of Vertebrates, London 1866, in- gått mer 1 detalj äfven på det komparativa området. Detta har han likväl ej gjort; men han har bestämt benen uti carpus hos Fubalcena australis, hvilka ock, som sagdt, alla ligga särdeles tydligt och med lätthet låta jemföra sig med carpus-benen äfven uti vår egen hand. De festa utaf benen uti carpus hos Delphunus har han ock be- stämt. Att, såsom VAN BENEDEN synes vilja, upptaga GEGENBAURS namnbeteckning, tror jag ej bör anses vara af nöden. Det skulle måhända återstå att här uppställa åtskilliga termer för beteckning af ytorna å samtliga benen, naturligtvis med inberäkning af de ofta till stor utsträckning äfven hos äldre individer, såsom t. ex. af Megaptera, Orca, Beluga m. f. ej förbenade elementardelarna eller brosken; men detta kan här uteslutas, alldenstund jag redan i det föregående antydt, att jag betecknar dem med benämningar, hemtade från carpus- benet i fråga och det ben intill hvilket den ena eller andra ytan sluter sig. För sutu- rerna kunna således liknande benämningar uppställas. Allt detta är af vigt att iakt- taga vid fråga om en mer detaljerad beskrifning, och en fullständigare kännedom af carpus hos dessa djurformer i allmänhet är af behofvet påkallad, äfven för bedömande af hithörande subfossila rester utaf Cete. OM PELVIS. Äfven för utredningen af bäckenbenens läge i förhållande till columna vertebra- lis har jag gjort några iakttagelser, likasom med afseende på deras läge hvart för sig och till närmast omgifvande delar; men mina egna observationer i detta hänseende, åt- minstone hvad angår förstnämda moment, inskränka sig till Denticete. Äfven dessa observationer, anställda på nyss dödade exemplar, och utförda med största möjliga noggrannhet, vill jag här meddela, isynnerhet som de, såsom jag tror, äfven kunna gifva någon ledning, för dessa bens placering å skeletter, för de personer, som ej sjelfva varit i tillfälle att undersöka dem in situ. Huruvida en här nedan yttrad förmo- dan, att ett misstag af EscHricHT blifvit begånget med afseende på hvad som är fram- och baktill utaf Orca-honans bäckenben, tilltror jag mig ej med full visshet kunna af- göra, då jag ej undersökt någon 9 utaf det genus, utaf hvilket han lemnat afbildningar och beskrifningar af samma ben). Jemför man emellertid de af EscrricnHt 1. c., ') Se EscHricHt i Oversigt over det Kongl. danske Videnskabernes Selskabs Forhandlinger, 1862, N:r 7, sid. 247 & 248. 28 A. W. MALM, meddelade figurerna öfver bäckenben utaf honor af nämda genus med dem jag här meddelat å tafl. III, fig. 19, 20, 22 och 23 och dertill hvad han säger, sid. 247, om de derstädes afbildade, angående hvad han kallar framtill af benet, eller att de der slutligen äro «udvidende sig for at danne en Knop (Capitulum), der dog her kun endnu var brusket og om hvis Form der efter den for sildig anstillede Undersögelse ikke kan udsiges noget Bestemt», så synes det som jag skulle hafva grundad anledning för att antaga, att han misstagit sig om hvad som varit fram- och baktill hos dessa ben. Jag kan ej eller erinra mig, att han på något ställe anfört, att han sjelf iakttagit ifrågava- rande ben in situ; men detta är händelsen med alla dem, hvilka här äro afbildade och öfver hvilka förklaringen öfver taflorna lemnar en närmare underrättelse. Vid en jem- förelse emellan de af EsCHRICHT lemnade figurerna och mina, visa sig, såsom jag tycker mig finna, förhållanden, hvilka tala för rigtigheten af den åsigt, jag här vågat uttala. Men hållbarheten af denna förfaller väl blott vid betraktande af den rika erfarenhet ESCHRICHT egde vid fråga om organisationsförhållandena äfven hos Cete i allmänhet. Jag har lik- väl ansett mig böra uttala mitt anförda tvifvel, då jag tycker mig finna, att analogier böra förefinnas emellan så nära beslägtade djurformer, och framförallt derföre att han- narnas bäckenben hos Orca, Lagenorhynchus och Phocena, eller de former hvarom här närmast är fråga, i grunden till bygnad hafva stor likhet med hvarandra, hvadan jag anser det vara mödan värdt att ännu en gång underkasta honans bäckenben hos ÖOrca en närmare granskning, äfven om denna skulle hafva till följd, att jag blir vederlagd. Med afseende på läget af ifrågavarande ben, i förhållande till columna vertebra- lis, har jag antecknat följande: På ÖOrca gladiator, N:o 34 i, 3, ligger bäckenbenet med främre ändan under trakten af midten utaf sista (10:de) ländkorskotans corpus. Den bakre ligger 30 m.m. framom slutet af första svanskotan. Främre ändstycket ligger 232 m.m. nedom proc. transversus och 70 d:o innanför spetsen af denna process. Den bakre ligger 212 m.m. nedom processus transversus och 50 d:o inom spetsen af denna process. Båda äro till formen lika och likna såväl öfversta figuren hos EscHRricHT, 1. c., sid. 247, hvilket lika- ledes är efter en & af ÖO. gladiator, som bäckenbenen på & i Lunds Museum, här uppförd under N:o 34 b. Någon figur öfver båda dessa, 34 b och 34 1, har jag der- före här ej ansett mig behöfva lemna. Det ena på N:o 34 : håller 104 m.m. 1 längd. Det motsvarande eller venstra på N:o 34 b,.275 m.m. På Lagenorhynehus albirostris, N:o 30 f, z, ligger bäckenbenet med främre änd- stycket så pass djupare sänkt än det bakre, som höjden af samma ben, längst bak- till. Främre ändan ligger midt under midten af 1:sta svanskotans processus trans- versus; bakre ändan midt under början af yttersta tredjedelen af 8:de svanskotans proc. transv. främre kant. Afståndet emellan bäckenbenets främre ända och midt öfverlig- gande punkt på 1:sta svanskotans proc. transv., är lika med bäckenbenets hela längd (142 m.m.), eller lika med afståndet emellan de båda bäckenbenens bakre spetsar, hvilket afstånd förhåller sig till det emellan de främre spetsarne som 5 :4. Om Lagenorhynchus albirostris, N:o 30 g, 9, jun. var jag ej i tillfälle att göra några anteckningar, men min son, som under min bortovaro öfvervakade prepareringen af detta exemplar, hade omsorgsfullt utskurit hela det parti uti hvilket bäckenbenen fun- HVALDJUR I SVERIGES MUSEEBR, ÅR 1869. 29 nos, allt intill och med nedre kanten af buken, således i förening med vulva, samt behörigen gjort några vigtiga anteckningar om ifrågavarande parti, som vid skelettets rengöring togs till sido och inlades uti sprit. Bland annat, som jag således vid min hemkomst fick erfara genom detta preparat, var, att bäckenbenet hos honan ligger vida längre ned uti kroppen än hos hannen. Sedan preparatet legat ett par dagar i vatten, företogs en närmare undersökning, hvarvid det framgick, att bäckenbenet låg med sin midt midt för vulva, ehuru naturligtvis utåt sidan, och ej högre upp från djurets nedre kontur, än + af benets hela längd, hvilken, med frånräkning af brosket baktill (fig. 23, b') utgör 64 m.m. På Phocena communis, N:o 32 t, 2 adult. låg bäckenbenet i af sin totallängd (denna är =105 m.m.) under ofvanför liggande processus transversus, samt på ömse sidor af vulva och nådde med bakre ändan till midt för slutet af anus. På Phoccena communis, N:o 32 y, 9 pull. låg bäckenbenet med sin högsta punkt (emellan d—d å fig. 20, tafl. IIT) 25 m.m. under processus transversus. Främre än- dan låg midt för framkanten af första svanskotan och något lägre än bakre ändan, eller b. Ett utaf dessa ben håller i totallängd 29 m.m. Hos alla de exemplar, utaf hvilka bäckenben här blifvit afbildade, hafva båda så liknat hvarandra, att något särskilt i så hänseende ej är att här anmärka. Jag har ej eller ansett det vara af nöden att särskilt beskrifva dessa ben, då figurerna äro natur- trogna och i naturlig storlek, hvadan jag endast vill hänvisa till den på sitt särskilda ställe i detta arbete lemnade förklaringen öfver dessa figurer, hvarest jag ock försökt att bestämma benets (ossis ischii) olika partier hos t. ex. Lagenorh. albirostris, 3. Af dessa undersökningar framgår det, att bäckenbenen ligga i trakten midt för de främsta svanskotorna, vid hvilka de äro häftade medelst band, som äro fästade vid deras öfre kant. Men bland dessa väfnader, likväl framom os ischii, bör man väl ock antaga att elementer förekomma till os iltum. RAPP omnämner, 1. c., pag. 77, att PANDER och DALTON å Phocceena communis funnit ett udda, plant ben emellan de båda nästan cylindriska, således emellan dem, om hvilka här närmast är fråga, eller ossa ischii; och MareRr beskrifver, likaledes enligt RAPP, och, såsom han anser troligt, efter samma skelett, 2:ne platta ben, hvilka utgöra förbindningen emellan dessa ossa ischii. Sjelf har han ej iakttagit något dylikt, i trots af noggranna efterforskningar. Lika litet har jag påträffat något dylikt i de väfnader som sammanbinda dessa ben, på de Cete, hvilka jag här i Göteborg varit i till- fälle att undersöka; men på ett skelett af en &, 1 universitetets anatomiska museum i Lund, förekommer något liknande det MAYER observerat och dertill in situ, hvadan jag å ena sidan vågar antaga att dessa 2:ne såsom det vill synas förbeningar äro ossa pu- bis, samt å den andra, att de alltid förekommande banden emellan ossa ischii inne- hålla elementer till os pubis. På så sätt finna vi då, hvilket v. Barr (i Isis 1826, s. 807) ock antagit, ett fullständigt bäcken äfven hos dessa djurformer; men fibröst med undantag af ossa ischii och tillfälligtvis af ossa pubis. Atal I fo 18) äro afbildningar af den nyss omtalade hannens af Ph. commu- nis i Lund os ischii. Ifall ej de intorkade banden gjort föremålet mindre lämpligt för en afbildning, skulle jag ock här hafva velat lemna figurer af de ofvan anförda ossa 30 A. W. MALM, pubis å samma exemplar; men hvad jag om dem antecknat torde likväl förtjena att återgifvas, då det fullkomligt bekräftar, att elementerna äfven till dessa ben någongång benvandlas. Jag vill likväl, änskönt fig. 18 är i naturlig storlek och med för mig möj- liga största noggrannhet afbildad efter naturen, i samband med de nämda, äfven an- föra mina anteckningar om ossa ischi hos ifrågavarande skelett, som på ett särdeles utmärkt sätt var prepareradt under anatomie professor C. F. NAUMANNS ledning. Båda äro i grunden så lika hvarandra, att jag endast beskrifver det venstra. Det högra är likväl något litet mindre och äfven ett par millimeter kortare än det venstra. Det är på det hela taget rakt å de mellersta i:delarna, men såväl främre som isynnerhet bakre ändstycket visar en ej obetydlig lutning nedåt, då man skådar benet ifrån sidan. Det främre, hvilket är likasom tvärt afhugget, är mer afsmalnande än det bakre, som både är något tjockare och längst baktill något litet afrundadt. Undre sidan, något framom midttrakten, till en sträckning af 3:delar af benets längd, är 1isynnerhet vid benets midt starkt ansvälld, så att detta der har en bredd, som är dubbelt så stor som bredden af midttrakten af hvartdera ändstycket och såväl på in- som på utsidan bildar ansvällningen en ganska skarp, tvärsöfver trubb- vinklig, uppåtböjd ås. Emellan dessa åsar är ansvällningen något ojemn, prickig och gropig; och här är anhäftningsstället för corpus cavernosum penis; och detta anhäft- ningsställe går något längre upp på utsidan än på insidan af benet. Uppifrån sedt, är samma bens främre ändstycke ytterst svagt utåtböjdt. Bakre ändstycket är deremot temligen starkt inåtböjdt, på samma gång som det är ej obetydligt med öfre kanten likasom vridet utåt sidan. På insidan af bakre ändstycket finnes en liten knöl. Benets största höjd ligger vid början af sista 3:djedelen; men det har nära på lika stor höjd vid slutet af den första 3:djedelen. Ofvantill är benet till början af sista 3:djedelen rundadt; men denna är mer skarp. Främre delen är äfven nedtill rundad; bakre deremot skarp, till och med skar- pare än på den öfre sidan. Benepstatota läns du SG RAN Re are AI (2 msn » största höjd, på det ofvannämda stället ..... 0-0: 1250 » » breddö dersanmnast ade ski. .teskg ARS RATE ENSE 6 » » » 210 SN 40 (0 La KE EE ASAT STR PER RAS Tr rn SA BARA AN a a a a 10 DD Den på insidan af hvartdera os ischii uppåtgående 4:de delen af den ofvan be- skrifna, prickade och gropiga ytan, är tillhäftningsplats för den väfnad, vid hvil- ken å insidan de två framåt konvexa men der på tvärs å midten djupt exkaverade ossa pubis äro fästade. Det venstra utaf dessa är fullt en tredjedel större än det högra. Med insidorna nå båda tätt tillsammans och äro der likaledes förenade genom en väfnad. Hvartdera har en ej obetydlig likhet med yttersta ändan utaf ett finger, om man tänker sig bakre kanten starkt exkaverad och den främre med en på tvärs gående grop midtåt. Upptill är detta ben således bredast. Det utåt sidan vända par- tiet af benet är derjemte nedåt likasom snedt inåt pressadt. Benets (det venstra) längd upptill TU ÖRTER ARE fr dr 8 mill.m. » » höj args ge Ds RA MG DEE SKED » » bredd. NAO IE See. ER a ENS IDG LTD HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, AR 1869. Hi En mer detaljerad beskrifning af os ischii äfven hos honan utaf Ph. commvums, skulle väl här varit på sin plats, men jag anser mig kunna inskränka mig till följande, mer allmänna reflexioner, då äfven hithörande figurer äro så naturtroget utförda, som det för mig varit möjligt. Är detta ben i hög grad robust och kraftfullt bygdt hos hannen och der försedt med en stadig och starkt utbildad anhäftningplats för corpus cavernosum penis, så är samma ben i lika mån spensligt och tunnt samt iföljd deraf ofvan skarpare hos ho- nan. Anhäftningsstället för clitoris motsvarande del är ock i högsta grad obetydligt utmärkt mot benet i öfrigt; men så erfordrar ock detta organ hos honan ej ett så stadigt fäste, som hos hannen. Att detta ock varit närmaste orsaken till att benet hos & fått en jemförelsevis med 2 stor utbildning, måste man väl antaga, då dessa ben, hos ifrågavarande djurformer, så att säga endast för nämnda ändamål ega någon större betydelse. Att ossa ischii hos yngre individer åtminstone af honkönet ofvan hafva en starkare vinklad kontur, lärer ej vara något individuelt förhållande, då jag sett detta förekomma såväl hos Ph. communis som hos Lagenorhynchus albirostris. Se pl. III, fig. 20 & 23. Brosket, 23 b', å bakre ändstycket är deremot väl intet annat än en ej förbenad del af detta, änskönt jag observerat ett sådant brosk äfven hos Micropteron bidens, på ett individ, som tycks vara utbildadt om än ej fullkomligt utvuxet. Att ossa ischii ligga djupare ned uti kroppen hos 9 än hos & och att bäckenet hos denne derföre är trängre, detta är redan i det föregående omnämdt. Att va- gina fortgår ofvanför de väfnader, hvilka jag anser innehålla elementer för os pubis, likasom att rectum har sin plats ofvanför denna, behöfver knappast anföras. Att mycket på detta område ännu återstår att utforska, inser jag allt för väl; men ensam som jag här befinner mig med en mängd olikartade göromål vid naturhistoriska mu- seum, har ej min tid tillåtit mig att på detta område ingå i mer detaljerade undersök- ningar. De bidrag, hvilka jag här lemnat, om än tilläfventyrs behäftade med fel, kunna likväl ej anses som helt och hållet öfverflödiga. Mot RarPr tror jag mig hafva en berättigad anmärkning, då han, 1. c., pag. 77 säger, att ÖUVIER ansett det här beskrifna os ischii »fur das Schambein». Må vara att CUVIER sagt detta på något ställe, som jag ej nu kan citera; men uti oss. foss. sid. 285, säger han uttryckligen, att de »paroissent principalement représenter les ischions; och Fr. Cuv., 1. c., pag. 78 repeterar detsamma. Hos Balena mysticetus, är såsom bekant förutom os isechii och måhända os pubis samt »Levningen af os ilium» REINHARDT äfven femur och tibia påvisade). FElementer till de sistnämda torde måhända äfven hos tandhvalarna förtjena att närmare eftersökas. ”) D. FE. EscHRIcHT och J. REINHARDT om nordhvalen, sid. 151 (583). DÅ A. W. MALM, OM SPECIES. 1). BALZENA MYSTICETUS. = Balena mysticetus L., Fn. suec., Ed. 2: p. 16; NiLss. En., ed. 2, p. 642; LILLJEBORG. Öfversigt, pag. 107; Escmr. och REpTt, om nordhvalen; GRAY Cat. ed. 2, p. 81; — Synopsis, p. 1. a). Stockholm, zool. Riksmuseum. Ett nästan komplett skelett från Grönland, jemte barder af samma individ. Då epifyserna till och med å underarmbenen ej äro fastväxta, kan man sluta till, att individet varit temligen ungt. Utaf detta vackra skelett fattas endast bäckenbenen och en och annan af falangerna, samt, så- som jag förmodar, sista paret refben. Af brist på plats har detta skelett ej ännu kunnat uppsättas. Skelettets totallängd, kranium inberäknadt, 14,000 m.m.; men häraf komma 5,160 m.m. på kranium, rakt mått från cond. os. occ. till nosspetsen. Underkäkens totallängd, efter rundning, utvändigt, 5,360; höjd midt på, rakt mått, 300. Vertebrornas antal är: IFIASVente DuO TAN 7 (sammanväxta med hvarandra). NMS b0ssa0sbssooonsysapboasubaader 13 IHändkOnSNropyss seder 9 SMANLS Ks N dee SSR sele i SE er 20 = 54! (äfven den sista svanskotan finnes!) Refbenen utgöras af 12 par; men å 13:de ryggkotans apofyser visar en ansvällning af ändstycket tyd- ligt, att ett 13:de par funnits. Den första svanskotan har baktill på undre sidan en längsgående urgröpning, på hvars sidor längst bak finnas ansvällningar för artikulation med proc. spin. inferiores. Utaf sådana finnas 12. Fjerde ländkorskotan med sina lösa epifyser håller i längd undertill 195 m.m. » » » » » » » 1 höjd framtill... 248 » » » DD) » » DT Oeloonosnoboaros 200020» Det venstra skulderblanet är afbildadt å taflan 1, fig. 1 c. b). Stockholm, zool. Riksmuseum. Sjette svanskotan och ett skulderblad, det venstra, hvilka båda ben antagligen hört till ett och samma individ, som varit något litet längre än N:o 1 a. Nämnda kota är nemligen 10 m.m. längre än den motsvarande hos N:o 1 a, och skulderbladet likaledes något större, hvilket sednare dels kan synas å de mått, hvilka längre ned anföras, äfvensom af hithörande figurer. De ifrågavarande benen voro ej signerade. Det enda man känner är, att de funnits i samlingen före 1839, vid hvilken tid de voro för- varade i den ethnografiska samlingen. Skulderbladet är afbildadt å taflan 1, fig. 1 b. c). Stockholm, zool. Riksmuseum. Ett skulderblad, det venstra, ej signeradt, men, enligt uppgift af Prof. SUNDEVALL, för 3—4 år sedan af Prof. NORDENSKIÖLD hemfördt från Spetsbergen. Anm. Öfver skulderbladen N:o 1 a, 1 b och 1 c meddelas här några mått. Dessa ben äro ock alle- samman afbildade å hithörande figurer. Hit hör tafl. 1, fig. 1 a. I I N:o 1 a.| N:o 1 b.|N:o 1 c. | | | I Elöj dämid tätsps ale des) bo ballängd- ba. . su. ssk ssd es SADE SR sf R Ref ERE SR NASAS AKA RASA m.m. 1,077 | 1,070 1,160 | :Breddem ellansanguli5:s sosse. sees sasse sr se Ne ns as N ES SN LE SSSNESER RER WEAR > LO20MNER200 1,240 » a CrOmi0nkoChiWproC.kCOTACOLÅCUS--= besok ks SErdSUBS DE EE BS OST EO NEROS ANN ENE JT 310 310 310 | Acromionulångtrand tåla s..s aEn s sa AA Ae ES SU SR re ra SfE Tr Sr) 6 | - 2 MO | » Dredtipå mid tess s.sn seen ee se stals safes a sele 3 a Slo a fel ae ee Tjafs fela a SR a sl SA » 60 | 56 död SPE C:1YC OTO C:s IAN GE föl ag sg sla ejer farsa ra Bj raTN fa RENSA fa Räf elfel era oja FSE Sf SSL aJe ERS era fS aj Sjal SYS SSE » 105 | 120 150 IBTed dEminstasko fvanförEaCrom 10 EE... s ses Bede ss Ass SA Tele Y ss SN Sr AEA SANN GENRE SNR » 318 280 320 N:o 1 a och 1 b ha formen och rigtningen af acromion lika; men N:o 1 c är smalare upptill, med ra- kare sidor; men det är bredare straxt ofvanför acromion. N:o 1 c liknar till formen N:o 1 b, men det förra har rakare framkant. Acromion hos ce är dertill starkt inåt krökt, nedåtböjdt och gröfre; då deremot a och b ha acromion endast svagt inåtböjdt samt så föga nedåt sänkt, att det hos dessa är nästan framåt rigtadt. Genom acromions starka sänkning hos c döljer det öfre hälften af ”) Uti hela detta arbete är såsom första svansvertebran den upptagen, vid hvilken, baktill, 1:sta proc. spin. infer. artikulerar. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 32 spetsen utaf processus coracoideus; hos a & b deremot ligger acromion nära en acr.-minsta-bredd ofvanför spet- sen af processus coracoideus. ; d). Stockholm, zool. Riksmuseum. Ett foster, förvaradt uti sprit; men utan annan påskrift, än att det inkommit från någon gammal samling, törhända från den, som fordom fanns på lustslottet Drottningholm. Fullt säker uppå att detta foster hör till B. mysticetus L. kan jag naturligtvis ej vara, då någon undersökning af skelettet ej företagits. KINO Faa Ore SNAKE SS SYRA al SO ara SARA Fe AAA BESKA ARM SSR AR ES orten 428 m.m. IHrän Enossp ets emetinann sip ansa SS N sea TR TD » » 24 HO SAD fre er NE ere felen LANSEN DTE 12 » » » DH Af; ATG ULNNVE Ce bs ed es NÖD: ID » » » spetsen af den tillbakalagda framlemmen 216 » Näsborrarna bakåt divergerande och der utvidgade; (renmnd linieformiga. Bredd emellan dem framtill 13; baktill 4; längden af hvardera 5 m.m. ”) Uti Riksmuseum finnes, men utan uppgift hvarifrån, en petrificerad, upptill mutilerad venster-hälft utaf troligen 10:de kotan 1 skelettet utaf en räthval. Baktill är den försedd med epifys. Denna, hvilken jag betecknar med aa håller i längd nedtill, utan epif., 117 m.m. Motsvarande hos N:o 1a =» » » PRO ONE e). Stockholm, Carolinska institutet. Ett skulderblad, det venstra. Detta håller i höjd midtåt 1,043; bredd emellan anguli 1266; bredd nedom acromion 298 m.m. Detta skulderblad, för hvilket uppgift på fyndort ej fanns antecknad, egnades ej stor uppmärksamhet; men då processus coracoideus fattas, hvarigenom det i detta hän- seende påminner om skulderbladet af FHubalena australis (CUVv.) och jag vid tillfället ej trodde mig med säkerhet kunna afgöra, om en sådan funnits eller ej, har jag sedan dess i ett bref af den 22:dra Dec. 1869 fått mig be- näget tillsändt ett meddelande af Prof. G. V. DÖBEN, hvaruti han, på grund af min förfrågan, yttrar: »På det ifrågavarande skulderbladet förefinnes på det ställe, der proc. coracoideus brukar sitta, en knottrig yta, dock icke upphöjd öfver omgifningen, försedd med flera djupa gropar och spetsar, 6 centim. i längsriktningen af scapularhalsen, 4 i tvärriktningen, jemnt oval. Om detta är märke efter en afbruten proc. coracoideus eller ett starkt muskelfäste, kan icke afgöras i anseende till benets tillstånd». Det upptages således här, ehuru osäkert huruvida det hör till den art hvarom här är fråga. f). Stockholm, Carolinska institutet. En bardskifva. g). Lund, Universitetets zool. Museum. Btt skulderblad, det högra, och 3:ne refben, utan påskrift, men det är visst, att det är dessa ben, om hvilka det i katalogen heter »Scapula dextr. funnet i sanden 1772 jemte några refben». På det ena af dessa står utskuret: 1771. IRI. Det är ock helt visst dessa ben, som hört till den hval, hvilken A. J. RErzivus 1 Fauna suecica säger hafva strandat i grannskapet af Ystad i början af förra århundradet. Det är ock detta skulderblad, som NILSSON i sin Fauna, sid. 644, afbildat under sin Balcena prisca, men sedermera i Öfversigt af Vet.-Akad. Förhandlingar 1860, sid. 105 hänfört till B. mysticetus. Skulder- bladet håller i höjd midtåt 980; bredd emellan anguli 1, 130; bredd nedom acromion 260 m.m. ") Bland de samlingar, hvilka hemförts af 1868 års expedition till de norra polartrakterna, finnas åtskilliga hithörande skelettdelar, hvilka träffades på Spetsbergen och sannolikt legat der, sedan den tid då fångst af räthvalar iledeg 1 hafvet deromkring. De utgöras af följande; och jag JENS dem med motsvarande delar utaf det under N:o 1 a ofvan omnämnda skelettet ifrån Grönland. Nacktrakten utaf ett kranium. Fanns på Amsterdam-ön. Ya d:0o d:o Ad: d:o d:o dr d:o d:o d:0 d:0 d:o ; : 9:de ryggkotan eller 16:de i skelettet; Fanns på Amsterdam-ön. Den är i grunden lik den motsvarande hos N:o 1 a, men RE transversi äro hos ifrågavarande jemförelsevis något mer uppåtrigtade och vid basen smalare. Denna, eller d', har epifyserna förenade med corpus, hvilket ej är fallet hos I a. — an Balena spitsbergensis MART.? an Hunterius glacialis Kr. ? d': Längd nedtill, med PIE Sd 140; höjd framtill............ 180; bredd framtill............ 250. N:o 1 a » » Wes soosgerruston 170; » UNG BOBorbALIrEEg 184; » Uv oagöseneoadar 275 m. m. e': 28:de kotan i skelettet, dir näst sista ländkorskotan fanns på Amsterdam-ön. Den är jemförelsevis något kortare och har längre (men likaledes rakt utåtrigtade) processus transversos än motsvarande hos N:o 1 a. — an Balena spitsbergensis MART.? hade ju »bredare rygg än B. mysticetus»!) an Hunterius glacialis KL.? : Längd feiötipenora, en epif. 0 höjd framtill 235; bredd framtill 290; afstånd emellan processernas spetsar 1270. N: :0 12 a » » 190 » » 240; » » 300; » » » » yt 1090 m.m. f/; 36:te kotan i Krelebet cen den, som Ina 7:de svanskotan hos N:o 1 a; fanns på Amsterdam-ön. f': Längd midkeeno med epif. 165; höjd baktill 300. — N:o I a » » » 170: » » 325 m.m. g'. Btt refben, 8:de. OÖOfversta delen är enter men en längd af 2,7/00 m.m. finnes. Fanns på Charles foreland. h': Ett -d:o 6:te. Totallängd utvändigt, 2,400 m.m. Motsvarande hos N:o I a i 2,650 m.m. Fanns på Charles foreland. i'; Högra radius. Öfra epifysen nyss RS Fanns på Charles foreland. : Längd midtåt, peN epiph., 595. N:o 1. a » » » 608: K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 2. 5 34 A. W. MALM, h). Lund, Universitetets zool. Museum. Ett skulderblad, det venstra, skadadt å ena hörnet upptill. Detta ben har tillhört den mnaturaliesamling, som förf. egde i Lund vid slutet af 1830-talet, men hvilken jag lemnade efter mig, då jag år 1840 flyttade till Stockholm. Detta skulderblad fann jag nu i nämnda museum. Jag erhöll det genom köp af en möllare i Gammelstorp af Farstorps s:n i Vestra Göinge härad, den 13:de Juli 1838. Hvarken han eller någon annan i orten visste mer att omtala om detta ben, än att det »från gamla tider varit hängande på ena gaflen utaf qvarnhuset». NILSSON säger 1 sin Fauna, sid. 645, under sin B. prisca, att detta ben »fanns vid gräfning af en qvarndam» på nämnda ställe. Det har tillhört ett yngre individ. Det håller i höjd midtåt 840 samt i bredd nedom acromion 246 m.m. i). Halmstad, BElementarläroverkets Museum. Ett utaf de mellersta refbenen på högra sidan. Detta refben, som läroverkets Rektor, hr. Z. GÖRANSSON benäget sändt mig till granskning, anser jag ock höra till denna art, ehuru jag nu ej är i tillfälle att jJemföra det med ett dylikt af B. mysticetus. Det håller i totallängd efter rundning 1870 m.m.; och det här och der påsittande periosteum utvisar, att det tillhört ett individ, som lefvat för ej så lång tid tillbaka. Hr G. nämner i bref af den 29 Nov. 1869, »att det till läroverket blifvit skänkt af en handlande, hvilken köpt det af en hamnkarl eller sjöman, hvilken åter lärer bekommit det af någon hol- ländsk skeppare». k). Göteborg, naturhistoriska Museum. Ett stycke af en bardskifva. A ID d:o d:0o d:o . Större delen utaf 4:de ländkorskotan. A den del af processus transversus, som finnes, samt ett stycke in på corpus, är benets yta oskadad. HEpifyserna äro fullständigt fastväxta vid corpus. Detta stycke är afbildadt å hithörande figur i förening med motsvarande kota hos N:o 1 a, med hvilken den omsorgsfullt jemförts och hvilken den till alla delar liknar, utom det att den ifrågavarande varit nå- got större och tillhört ett utbildadt individ. Vid pass 5:te delen, längsigenom, utaf en amnan troligen näst intill sittande kota finnes ock, hvilken naturligtvis äfven har epifyserna fastväxta. Båda äro till färgen brunaktiga och hafva varit i sådant upplösningstillstånd, att de vid beröring lätt sönderfalla, hvilket likväl ej gäller om epifyserna, som äro af en särdeles hård beskaffenhet och med något glänsande ytor. Detta fynd är gjordt i Halland, Morup, på »flera famnars djup i jorden» enligt uppgift af hr Rektorn, numera Kyrkoherden J. KULL- BERG, som straxt derpå, den 26:te Juli 1852, aflemnade fyndet som gåfva till nämnda museum. Ofvannämnda 4:de ländkorskota håller 1 längd, 225 m.m. Fjerde ländkorskotan af N:o 1 a » DÅ NÅ (Det omnämnda andra stycket har samma längd som det utaf ifrågavarande 4:de ländkorskota). Då jag jemför längden hos dessa kotor med den hos N:o 1 a, framgår det, att skelettets totallängd hos det subfossila exemplar, hvarom här är fråga, utgjort omkring 16,150 m.m., eller något öfver 54 Svenska fot, således med tillägg af den längd, som djuret dertill haft såsom lefvande, eller sannolikt omkring 6 fot, den för individer utaf arten allmänt såsom högsta uppgifna längden af omkring 60 fot. Fig. 2 b å tafl. I visar den beskrifna delen af kotan. 2 a är motsvarande kota i skelettet af B. mysti- cetus N:o 1 a. m). Göteborg, naturhistoriska Museum. Vid pass 6:te delen, längsigenom, utaf antagligen 9:de länd- korskotan. Basaldelen utaf processus transversus på högra sidan finnes. Ytorna å denna del både öfver, under och framtill äro i det närmaste oskadade. Fastväxta epifyser finnas både fram och baktill. För öfrigt är hela detta stycke snart sagdt svamplikt och låter der ganska lätt söndersmula sig. Afven detta fragment har jag jemfört med såsom jag antager motsvarande kota; men jag har försummat att anteckna längden af en sådan å skelettet i Riksmuseum, eller N:o 1 a. Det ifrågavarande stycket är funnet i en torfmosse, 3 alnar djupt, hvar- est det låg på bottnen, som utgjordes af lera. Mossen är belägen 1 Bohuslän, Inland, Lycke socken, Thorsby pastorat, hvarest det fanns vid torftägt, förlidet år, af hemmansegaren SAMUEL LARSSON, som den 6:te Februari 1869 öfverlemnade detsamma till nämnda museum. Midtigenom håller denna kota i längd 200 m.m. 2). HUNTERIUS SVEDENBORGII = Den Svedenborgska hvalen, LILLJEBORG, Öfversigt af Skandinaviens hvaldjur, sid. 98; Hunterius Sveden- borgit, LILLJEBORG, On two subfossil Whales discovered in Sweden, Upsala 1867, aftryck af Nova acta . . .- Upsal. ser. III, vol. VI, pag. 35; GRAY, Synopsis, s. 1. a). Upsala, Universitetets zoologiska Museum. Här förvaras åtskilliga särdeles väl bibehållna delar utaf skelettet af denna utaf Prof. W. LILLJEBORG omsider bestämda djurform, hvars nämnda delar förvarats i Upsala alltsedan år 1710. Fem år förut blefvo de funna under gräfning vid Wånga i Westergötland, omkring 12 mil från hafvet och 330 fot öfver dess yta. Till en början förvarades de troligen i Skara domkyrka, men enligt ett bref af EMANUEL SVEDBERG — sedermera SVEDENBORG —, hvilket förvaras i manuskriptsamlingen uti elementar- läroverkets i Linköping bibliotek, afsändes det nämnda år till Upsala. Benen utgöras, likaledes enligt LILLJEBORG, or HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, AR 1869. Jd2 af följande: 12 svansvertebror, 16 verteber-epifyser, bröstbenet, 23 större och mindre delar utaf refben samt båda skulderbladen. Benen utvisa, att individet varit ganska ungt, då det slutade sina dagar för säkert många årtusenden tillbaka på en plats, som numera ligger på en betydlig höjd öfver hafvet långt inne i vårt land. En närmare jemförelse mellan dessa ben och motsvarande i det dyrbara skelettet af H. biscayensis i Kö- penhamn vore säkert af vigt, då dessa båda arter, hvilka jag såg efter endast två veckors mellantid, tyckas mig komma särdeles nära hvarandra. b). Stockholm, zool. Riksmuseum, en svanskota, funnen i samma ängd som N:o 2 a och år 1823 af major L. GYLLENHAL skänkt till Kongl. Vetenskaps-Akademien. LILLJEBORG, som haft denna kota för jemförelse med de i Upsala, har visat, att den hört till samma skelett. 3). HUNTERIUS GLACIALIS. = Balena glacialis KLEIN, fide EscHRr. & RPinSH; Balena biscayensis GRAY »Proc. Zool. Soc. 1864, s. 200»; — Cat. ed. 2, s. 89. Hunterius Gray Cat. ed. 2, s. 98. Lund. Universitetets zool. Museum. Uti detta museum förvaras ett refben utaf högra serien och hvilket troligen är ett utaf de, som förekomma något bakom midten i denna. Någon uppgift om lokalen, hvarifrån det erhållits, finnes dock ej. På intet utaf de museer, hvilka jag 1 år besökt, har jag funnit något, hvilket detta refben skulle kunna motsvara utom refben å skelettet af den Biscayahval-unge, som är uppställd i Univ. Museum i Köpenhamn; och hvilken föreföll mig hafva vida mer krökta refben än B. mysticetus. Det är emellertid endast en förmodan jag här uttalar, att ifrågavarande refben hör till denna art; men det har då ock tillhört ett temligen utbildadt individ. En kopia af den teckning, hvilken jag under besöket i Lund utförde, finnes å taflan 1, fig. 3. Följande mått antecknades äfven. fan od utvann digt efter rundning: han. tuberC WWE sssessssscrccesn sa ss cn sas E ET 2,100 m.m. IMEC CRNe CiCIS SNS SA ECE RARE, I AL STI DG TA a SA SSI a 1 SI ERE CRD RAR RRD Tjocklek (SOK KRATRAR (82 » Bredd på midten 92 oo» Tjocklek d:o 64 oo» Nedåt likasom uppåt äro kanterna rundade. Sedan ofvanstående länge varit redigeradt, afsände jag en kopia af figuren öfver detta refben till Prof. RPEINHARDT i Köpenhamn med anhållan om att han ville jemföra den med biscayahval-skelettet derstädes. Hans benägna svar lyder: »Ribbebenet kan maaske nok vare af B. biscayensis og er vel isaafald et af de bagre, det 8:de eller 9:de». Skulle ofvannämnda refben tilläfventyrs vara det, som NILSSON 1 första upplagan af Skand. fauna, 1820, sid. 413, säger vara ej långt förut funnet i jorden 1 Skåne, ej långt ifrån Hyby; och hvilket till honom insändes af ställets Pastor, hr theol. licent. ErRIcHSON? Jag är böjd för att antaga detta, derföre att jag fått reda på fynd- ort för alla öfriga lösa refben af edenticete i Univ. zool. Museum i Lund. 4). MEGAPTERA LONGIMANA. = Balaena boops Niuss. Fn., s. 639; Kyphobalena EscHr.; Balena longimana Rup. Abb. d. K. A. d. W. zu Berlin, 1829, s. 153. Megaptera boops LILLJEBORG, Ofversigt, s. 88; Megaptera Mam K. Vet. o. Vitt. Samh. 1 Göteborg handlingar, 10:de häft. s. 94; Megaptera longimana GRAY, Synopsis, s. 2. a). Stockholm, zool. Riksmuseum. Här förekommer en epistropheus -och en ryggkota, troligen den 7:de, måhända tillhörande detta species. Jag har nemligen ej varit i tillfälle att anställa en omedelbar” jem- förelse med motsvarande kotor uti fullständiga skeletter af Megaptera. Ej eller har jag antecknat att apofysen och parapofysen å epistropheus till den grad närma sina spetsar, att en om ej sluten, så åtminstone ganska fullständig ring uppkommer, hvadan jag ock vid första påseendet trodde mig hafva framför mig delar utaf Physalus Duquidii, Benedenia eller möjligtvis något helt annat. Bpifyserna äro visserligen borta å nämnda rygg- kota; men allt i öfrigt antyder, att de tillhört ett utbildadt individ. Photografierna, efter hvilka figurerna 6 a och 6 b å tafl. 1 blifvit utförda, jemförde jag likväl med motsvarande kotor i skelettet af Megaptera longimana i zool. Museum uti Lund. Jag fann då, förutom det nämnda förhållandet, en så stor likhet att jag åtminstone tills vidare helst vill föra dessa kotor till denna art. Att de ej tillhöra något af de öfriga genera, hvilka i detta arbete äro upptagne, det tilltror jag mig tryggt kunna försäkra. Bland annat har GRrRAYs anförande i sin Sy- nopsis, sid. 2, att »Lateral processes of the axis tardily ossified», ej obetydligt bidragit till, att dessa kotor blifvit uppförda under ifrågavarande nummer. Då skelettet i Köpenhamns Univ. Museum är af ett temligen utbildadt individ, hade jag väl der kunnat vinna någon upplysning. Jag försummade likväl att i detta fall göra 36 A. W. MALM, erforderliga iakttagelser. Då figurerna äro korrekta, förbigår jag en beskrifning af dessa kotor men anför några mått, jemte mått af epistropheus och 7:de ryggkotan af skelettet i nämnda Museum uti Lund, hvilket skelett, såsom nedan är anfördt, tillhört ett yngre individ. Kölenbatan: 2) Stockholm. Lund. — | N:o 4 a. N:o 4 d. Epistropheus: Corpus, lång nedtill, emellan ledytOrDna........sssssssseserses sirenresrsrsrerea mm. 79 60 46 18rer6l, Hr, Or ING OEI, BENT gn0005000800009800900009c00033553099290 367 390 350 HER em ellanWaPpo Lys ern asglspe ts all. speeds SSL SAS = | 730 630 Hj a EON S04ES PIN Alesse EU Leker ts bsE EEE = 150 — » > af det aflånga hålet innanför sidoutskotten — | h. 149; v. 159 — 18 (Ja [NEN HAKE IN EINER SB ro NG pt ASA Ng Pna BEN J SS bJÄSLR kd d bo REPAR SLLESRASE NIVA — REGI vn S0| — Afstånd från främre ledytan till apofysens SPetS.............. «.seso-esr20n> — | h. 2205; v. 220) — Öppningens höjd emellan sidoutskottens spetsar: på högra sidan ........ — 2 = » » » » DBT (ST VORE boscaces — 5| = SAND O fy.3 ens fm in S ba il) NPT a Las kf ee ers Eljo ar a e Re este] l Ne Fe a ER SEED =" 208 0 = Parapofysens » UR MER SSR Rd Sp s LAN Orr bdppa sor ON SP VEAN dps eSsNG — | hb. 72; v. 69 = 7:de ryggkotan: Corpus lång, nedtill, utan epifyser — 120 920 höjd, framtill ? = 215] 200 | bredd54 framtill Cs ETERN — 260 — Från öfverkanten af främre ledytan till spetsen af processus SPinOSUS..................... — 390/ = Emellan sidoprocessernas spetsar .... .....ss.... -o>- RR rt or a a tefle areN [Dn es so sj fe SAN Kr — 760) 600 b). Stockholm, Carolinska institutets anatomiska museum. 4:de? svanskotan ””) men utan någon annan påskrift än »Vertebra Balcene». Tndividet, till hvilket denna kota hört, har åtminstone i denna trakt af kroppen varit behäftadt med någon sjuklighet, ty samma kota är ej obetydligt olika på de båda sidorna, så att den är vida kortare på venstra än på den högra. HEpifyser finnas ej. Corpus håller i längd, nedtill 165, bredd framtill 320 och höjd dersammastädes 285 m.m. Fjerde svanskotan å ett nedanföre omnämdt skelett i Lund mäter resp. 190, 268 och 245 m.m. Exemplaret, till hvil- ket ifrågavarande kota hört, har således varit ej obetydligt större. c). Stockholm, Veterinär-institutets Museum. Här förvaras 3:ne hela kotor och ett fragment utaf en 4:de, men utan någon påskrift. Prof. KINDBERG förmodade likväl, att de vid gräfning blifvit påträffade inom Stockholms område, i den numera utfyllda Nybroviken. Kotorna äro följande och jemföras här med motsva- rande i det nyssnämda skelettet uti zool. Museum i Lund. Epifyser finnas ej. N:o 4 c. N:o 4 d. Längd | Bredd Höjd Längd | Bredd Höjd | nedtill. framtill. | framtill. | nedtill. | framtill. | framtill. | I | | | |Bf0:derlandkorskotan bss. ars RSA NRO Vd dk vi eiekNkN ARN 143 290 230 125 280 250 | |IR2: drar vanskotan ere SS er SR RR ARR a Ar fo 152 295 238 135 275 252. |irGrd: LEN BY ATBKO baDN Adi omsls alrsefd ne fse pe då aja sig eta fer Nea SAT RYS SE LR oc RARE AA 125 265 260 118 263 258 | o ”) Det stora skelettet i Universitetets Museum. De anförda måtten å epistropheus har prof. REINHARDT helt nyss benäget tagit och meddelat. ”") Jag är ej säker på att detta är rigtigt, då jag på ett annat ställe i mina anteckningar från Stockholm skrifvit »sista ländkors- kotan». HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, AR 1869. 37 d). Lund, Universitetets zool. Museum. Ett med undantag af bäckenbenen och några af falangerna uti fingrarna komplett skelett från Grönland. Barderna, som äro svarta, finnas äfven. Det är utaf ett yngre individ och håller i totallängd något öfver 10,100 m.m. Vertebrornas antal är: Halsvertebror ......... TA Ryggvertebror ........ 14. Ländkorsvertebror . 10. Svansvertebror ....... 21. = 52 (Äfven den sista svanskotan finnes!) Bröstbenet har i trakten af midten ett större hål, likasom fallet är å ett större skelett i Universitetets i Köpenhamn Museum, hvilket skelett äfven är ifrån Grönland och hvilket äfven här är omnämndt ”). e). Lund, Universitetets zool. Museum. Några delar utaf ett skelett af ett ganska ungt individ, upp- gräfda ur sanden vid utloppet af Heljarps å nära Landskrona. De å nämnda ställe funna benen äro enligt NiLsson, 1:mo: Atlas, under namnet Balena prisca afbildad i Skand. Fauna, 1, sid. 644; men sedan af NILs- sSoN i Ofversigt af K. V. Akad. Förhandl., 1860, sid. 105 bestämd till Balcenoptera musculus FABR., och slut- ligen af LILLJEBORG i Ofversigt af Skand. Hvaldjur, sid. 92, till Megaptera boops FABR., som torde vara syno- nym med ifrågavarande art. 2:do. Nacktrakten utaf kranium, ena armens underarmben och enligt katalogen öfver skelettsamlingen i samma Museum »några refben», eller antagligen de tre som osignerade förekomma i samlingen och hvilka tillhöra högra serien. Atlas, nacktrakten och nämnda refben hänvisa tydligt på Megaptera; men märkligt nog föreföll det mig som om underarmbenen ej obetydligt erindra om Physalus musculus. Kan- terna å dem äro emellertid något skadade. Atminstone dessa sistnämnda ben torde böra underkastas en förnyad granskning. f). Lund, Univ. zool. Museum, en ländkota och en svanskota, utan påskrift. g). 2:ne refben utaf högra serien, funna i Skåne, Glimminge mosse. h). Göteborg, Naturhistoriska Museum. År 1803, under vintern, strandade ett enligt beräkning om- kring 12,300 m.m. långt individ vid Buskär i Göteborgs skärgård. De rester utaf skelettet af detta individ, som finnas i behåll, äro sedan år 1840 förvarade uti nämnda Museum, dit de slutligen kommo genom båtålderman J. Å. SÖDERBORGS försorg. De utgöras af bakre delen utaf kranium, högra öfverkäkbenet, båda underkäkbenen, båda skulderbladen och båda radii. En närmare beskrifning af dessa ben har helt nyss af författaren meddelats i Kongl. Vet. och Vitt. Samhällets i Göteborg handlingar, häft. 10, sid. 94. 1). Göteborg, Naturhist. Museum. Den 23:dje Januari och 24 Februari år 1869 skänkte åboen PETTER NILSSON till nämnda museum 5 delar utaf refben, af hvilka de 4 hörde till ett och samma och med lätthet läto sammanfoga sig. Han hade hösten förut funnit dessa ben vid »mergeltägt» 1 en skalbacke, belägen å hans egen- dom Norslätt, Näset, Läfve socken å Hisingen, nära två mil norr om Göteborg. De träffades på 4 fots djup uti nämnda skalbacke, som är betäckt med 1—2 fot yngre till större delen sandaktig jordmån. Stället ligger vid pass 60 fot öfver hafvets yta. Fram på våren infann jag mig på platsen i sällskap med 15 unga studerande, hvilka i förening med flera personer på platsen anställde en betydlig utgräfning, utan att påträffa något vidare utaf det skelett, till hvilka dessa refben hört; men jag hade åtminstone det nöjet att taga närmare notis om lokalen för detta intressanta fynd. Den utgjordes som nämndt af en utaf våra här 1 vestra Sverige så allmänt förekommande skalbackar, hvars innehåll såsom vanligt till största delen utgjordes af skal utaf Mya truncata, Sazxicava rugosa, samt ett och annat exemplar af Natica clausa, Fusus despectus o. s. v. samt skal utaf Balanus porcatus. Jag har sedan dess noga jemfört detta fynd med motsvarande refben uti skelettet af ett stort exemplar uti Univ. 1 Köpenhamn museum och funnit, att ifrågavarande utgjort 8:de och 9:de uti ven- stra serien. Här nedan vill jag likväl anföra några mått utaf båda. Exemplaret Hage Norslättfyndet. i Köpenhamn. 8:de refbenet i venstra serien: Långt, från tuberculum, efter rundning Utvändigt.............-s.--ssowsesessnensnsosnan nen ran nan m.m. 2.360 1,035 Omkrets vid angulus .... ss 300 FO | 25 NG GL 100. IDE öppad lsd sp cop ps SNR SE. FAN ssh i SAGER EEE GÅ SELENE SEN Je LE SOS LES RLSARLNge » 117 = ”) Om jag ej missminner mig — någon anteckning härom har jag ej gjort —, så äro 1:sta paren refben, nedtill, mycket olika på skeletterna i Lund och Köpenhamn, å hvilket sednare de äro i hög grad utvidgade på bredden. 38 A. W. MALM, Exemplaret | — LIK | Norslättfyndet. 8:de refbenet i venstra serien: | 4HJOG VITAL ENGINE gosssar0o00da080sssdadnognsnssygans SKE BESSEJNNE SS SAS SNSS pocsgbag SYNLYSISSSSOJILENS m.m. 63 | 56 | San NOliKkGlän SÖT sen senses nee ANT e- el nes fe äjjelafe EI se risj effe a ej STA eS elen ÄfeNsfe S el » — 2,130 | 9I:de: i | han gtäfrandtuberculum,4 efter mun dningyutvän db ssk. see ee se as | 20 1,580 | OmlcretspvidFanguläskHas ser re dekl se sees Fr49 DERE EES sr ON D SOS SADE opEGD 04 GSNSAS SSE » 3001 | 260 155 HG le lö Ar ju RE er od SAG EU bd ad r LAS ASK NASA BEND BARA AN RSLE Sad Ad SED dd ACES LBBRSE SLL BYL GORA LE SSA SSBR » 113: | 26 | I) OCK TIVA an SUL US 2 es SR få Je sb] e YR TRA RE AR BRA Sö SS KR RAR sä SONET E NSU: AO NOIR DRA ANTAR Dal 16 2 [I Sp am Id ten Watt d enes ann ola slangde ss esse rk AR ser SANNA RAR » — 66 | SON OMC ÄN ÖAR a frå ST Sr er soo]: GS gal Bele fe lea [ej as oe fögn ar 6 Af AE Få fars f de Re FS FAR ST » SE 1,920 Skelettet i Köpenhamn håller i totallängd omkring 13,000 m.m. Det skelett, som Norslätt-fyndet till- hört, har enligt beräkning hållit omkring 11,400 m.m., hvilket är något öfver 38 svenska fot. Ifrågavarande refben äro afbildade å taflan I, fig. 5 a och 5 b. o På utsidan, upptill, äro de något mer längsåt exkaverade, än å skelettet i Köpenhamn. 5). MEGAPTERA AMERICANA. PP = Megaptera americana Gray Zool. Er. et Terr., p. 17. Stockholm, Riksmuseum. Doktor Gois har helt nyss, 1868, från St. Barthelemy i Vestindien hemsändt några ben utaf ett större Megaptera-skelett, hvilka utaf honom derstädes blifvit funna. Dessa äro: båda öfver- armbenen, venstra radius, jemte tillhörande carpus och första falangen af pekfingret; bröstbenet, samt 2:dra, 3:dje, 4:de, och antagligen 10:de, 12:te, 13:de och 14:de refbenen af högra serien samt ett utaf de framom 10:de belägna i den högra. Detta är längst utaf alla. Det mäter från tuberculum, efter rundning utvändigt 2,867 m.m. Största bredden, midtpå, utgör 130. Sedan jag, med undantag af det sistnämnda, i Stockholm fotogra- fierat och beskrifvit samtliga dessa ben, jemförde jag dem med motsvarande i det förutnämnda stora skelettet uti Köpenhamn, eller det utaf Megaptera longimana; men änskönt i hög grad lika de hos detta, har jag ej vågat hänföra det individ, till hvilket ifrågavarande ben hört, till samma art som det grönländska, utan tillsvidare, till dess en omedelbar jemförelse kan verkställas, uppfört det under ett annat namn, ehuruväl jag ej haft någon annan anledning än fyndorten, hvilken kanhända i och för sig är temligen obetydlig, då det kanske är möjligt, att M. longimana stundom gör utflygter från Grönland ända ned inom tropikerna. Resultaten utaf de gjorda jemförelserna meddelas här nedan. A taflan I, fig. 4 a till och med 4 h, äro åtskilliga af benen afbil- dade och å taflan IV, fig. 28, carpus jemte pekfingrets 1:sta falang; men denna figur framställer, för jemförelses skuld, föremålet i omvändt läge. | 5 S FS 2 rer | SLF Sa SS UTE SL FISK os £ 25 S = = SS I [5] 335 RS SOS a8e 8 | fErS SE sea 5 30 BE SP Oo SS SÄS 3 = 3 3 S FSTTS 5 5 AS | ELIN ex 085 LAT Sf TAN ansa såra je bla oe a sea aja SS SNART NSD Ar A UT NA ROSA RO BN m.m. 657 632 = NE Nm In STD TEA SSMILA UP åns s e ella Asea EKENS SPANA VARNA FRID SR EE IA DEER » 273 282 — |A bin gnd Eliyseotn yi EA og neo nd Ao rBr SoR BBCNEBENNN JYLGT vr dg IS NY PO SNANNES0 09 ESVSNS ASS NNYENENSEE BES » 1,142 1,043 940 » , minsta bredd » 198 185 140 oc [Lo] HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. I I = Kod DD RR ) FS 3 =S 1223 FS DE SRS SEA SS EG SJ I ER SENS SK UR SSA: TE SI SNES: G= AD s | = I ve NEN SETS | S | FT I I Radius, största bredd upptill ........ RR RN fn a rn Sr ar ra 2 SR Sjeja SS EA SEE on eb et m.m. | 254 — 190 | NR » » nn Eelnillsg Sör Bogåo PEKörsbEopEBOr NAS AE AG ORNNSRUEE GS HON GR Bär BU ARSA Al 378 420 | 270 | Pekfingrets första falang, lång midtåt ........ Er ER Ja NEJ [er ES FT AGNE Sa » 2301-01 260 — | » » Dog MIN SAND LEA AASE ora sl Fa SE SK egelela AR BS ora ee SÅ Se Sr aja sla eefi » d | 118 | TEN I IBIOSbb en etsilan g de RsS ET SA AARN RDEE a MIT RAA RER Tr Rd nh sea | 830 42089 il » LRoGlGl BOT INN NN 25osa900250sv08ssps4snaB Trons LI NNgssNAE. SASETSSNSSSALNEASKS BEN Do 480 | 600 | == | 2:tnalrefbenet, langt fran tvuberculum, efter fUNAMND.......«.--.-.-ss--s- snor acc n ocean Då 2,222 2,110 — | 5 ol 2 2,445 0 == SAN FEN2708 2557 = | 5 2,408 1,949 | — I » 260 TE: TOSCA — | D 2,110 1,924 | — | » — 1,465 — Skelettet i Köpenhamn håller i totallängd omkring 13,000 m.m.; Det ifrågavarande torde efter beräkning hållit omkring 14,000 m.m. eller omkring 47 svenska fot. Bröstbenet är å Köpenhamns-skelettet 1 trakten af midten försedt med ett stort hål: Samma ben hos ifrågavarande är helt. Men nämnda hål skall, enligt meddelande af Prof. REINHARDT, vid en ännu högre ålder, till sist helt och hållet försvinna. Tfrågavarande är på yttre sidan konkavt både längs och tvärsöfver; insidan är längsåt konvex och tvärsöfver konkav. För öfrigt tycks allt antyda, att dessa ben tillhört ett utbildadt individ; men förbeningen uti carpus har endast till någon betydligare utsträckning fortgått i den öfre raden och mest uti det element, som jag kallar Cunei-unciforme, hvars yttre ytor äro tillplattade. Det föreföll mig vid betraktande af carpus-trakten å skelettet i Köpenhamn, som om denna hade största likhet med den å taflan IV, fig. 28. Atminstone i den venstra framlemmen tycktes T äfven vara fritt; men, för så vidt jag kunde se, ej förbenadt. Detta tycktes deremot vara mer eller mindre fallet med S. LD. M och CU. 6). ESCHRICHTIUS ROBUSTUS. = Balenopteru robusta LILLJEBORG, Forhandlinger ved de skandinaviske Naturforskeres 8:de Möde, Kiö- benhavn 1861, pag. 602; — — Öfversigt af Skandinaviens hvaldjur, aftryck ur Upsala Universitets årsskrift 1861 och 1862, pag. 77; Eschrichtius robustus LILLJEBORG, On two subfossil Whales discovered i Sweden, Upsala 1867, aftryck af Nova acta . .. .. Upsal. Ser III, vol. VI, pag. 16. — GRAY, Synopsis, pag. 2. Utaf denna intressanta djurform förvaras 1 Upsala universitets zool. Museum större delen af ett skelett, som år 1859 af Doktor O. Vv. FRIESEN upptäcktes å Gräsön i Roslagen. Det fanns der på en odlad plats, 2—4 fot under jordytan, samt belägen 10—15 fot öfver hafsytan och 840 fot ifrån stranden af Östersjön. De lågo dels i sand och dels i lera, och på samma ställe träffades skal utaf Myrilus edulis och Tellina balthica af fullkomligt samma utseende som de, hvilka nu lefva i Östersjön. De i allmänhet väl bibehållna benen enligt LILLJEBORGS förteckning i det ofvannämnda arbetet »On two Subfossil Whales» et cet., utgöras af: båda underkäkbenen, 1:sta, 3:dje, 4:de och 6:te halskotorna, 7 rygg- 8 ländkors- och 14 svans-kotor, 4 processus spinosi inferiores, bröstbenet, ett af tung- benets cornua anteriora; 12 refben af högra och 10 af venstra serien, högra skulderbladet, venstra öfverarmbenet. högra underarmbenen, 6 karpalben och 8 utaf fingrarnas falanger. 40 A. W. MALM, 7). PEYSALUS MUSCULUS. = (Balena musculus L. Syst. N. XII, 5. 106?) Rorqual de la méditerranée Cuv., Oss. foss., t. V, 1 p; pag. 372. tab. XXVI, fig. 5; Rorqualus musculus EF. Cuv. Cét., p. 334; Pterobalena musculus EscHrR., Unders. VI; Balenoptera musculus LILLJEBORG. Öfversigt, p. 42; Balcnoptera musculus Mam, Ofvers. af K. V. A. Förh. 1868, pag. 95; Physalus antiquorum GRAY Synopsis, p. 2. a). Stockholm, zool. Riksmuseum. Ett utmärkt skelett från Finmarken; komplett med undantag af 4:de ländkorskotan, ena bäckenbenet och åtskilliga utaf fingrarnas falanger samt antagligen de 4 sista svanskotorna. Barderna och ryggfliken finnas äfven. Annu har det likväl ej af brist på tjenlig plats kunnat uppsättas. Skelettets totallängd, den förlorade kotan inberäknad, utgör 18,258 m.m., af hvilka 4,500 komma på kranium. Underkäkens totallängd efter rundning, utvändigt, 4,700; höjd midtpå, 340 m.m. Se vidare uti den citerade afhandlingen af författaren. Vertebrornas antal är: Halsvertebror......... 2 Ryggvertebror ....... 15. Ländkorsvertebror . 15 (med inberäkning af den, som är borta). Svansvertebror ...... 22 (jemte nte de 4? sista, som ej finnas) = 62 1. 63. Refbenen utgöras af 15 par. Carpustrakten är afbildad å tafl. IV, fig. 30. b). Lund, Universitetets zool. Museum. En ryggkota från Bohuslän. Utaf katalogen finner man, att denna kota inkommit till Museum den 7:de Maj 1840 likasom, att »hvalen, som den tillhörde, ertappades 10 år förut, vid Strömstad». (Anm. Uti samma Museum förekomma dessutom en rygg- och en ländkorskota, men utan påskrift, hvilka antagligen hört till samma art). ce). Göteborg, Naturhist. Museum. 2:ne bardskifvor, en svart och en med hvita längsband samt ett stycke utaf ryggflikens epidermis, alltsammans utaf det under N:o 7 a uppförda exemplaret? 38). PHYSALUS ANTARCTICUS. ? = »Sibbaldius antareticus BurM. P. Z. S. 1865»; Sibbaldius? antarcticus Gray Cat. 1866, p. 3S1; — Synopsis, p. 3. Stockholm, zool. Riksmuseum. Under fregatten Eugenies verldsomsegling påträffade Prof. HI. KiND- BERG åtskilliga ben utaf en i sanning jette- -hval, hvilka go på en strandbädd å Patagoniska kusten vid Magellansundet och förmodligen utgjorde några rester af en derstädes kanhända många år föra? strandad hval. Åtskilliga utaf dessa ben Hemsandes och förvaras nu i nämnda Museum, hvarest jag varit i tillfälle att jem- föra dem med motsvarande delar af det ofvan anförda skelettet af Physalus musculus. De tillvaratagna de- larna utgöras af följande: Nacktrakten å hvilken condyli ossis occipitis och foramen magnum äro Oskadade, andra askoten och sista ryggkotan, båda äfvenledes oskadade, men epifyserna finnas ej. Förutom dessa delar, de kolossalaste af alla de hvaldjur jag hittills sett, finnas dessutom fragmenter af ett par kotor äfven- som några i hög grad af tiden skadade delar af bakre delen utaf hufvudet. Vid jemförelsen med Ph. musculus, visar det sig tydligt, att de hört till ett djur af samma genus. De likna sina motsvarigheter så väl, att intet tvifvel i detta hänseende kan komma i fråga. Att deremot med full säkerhet afgöra, till hvilken art de hört, möter stora svårigheter; men säkerhet äfven derutinnan bör kunna vinnas genom att sätta sig i be- röring med något af Museerna i södra Amerika. Att jag här uppfört de nämnda delarna, likväl med fråga, under Ph. antarcticus (BURM.), har skett, derföre att jag velat inpassa dem på någon redan förut beskrifven art; men jag har tilläfventyrs i detta hänseende begått ett lika stort fel, som om jag uppställt dessa ben såsom tillhörande ett hittills ej beskrifvet species. Å taflan 1, fig. 7a, 7b och 7c finnas naturtrogna af- bildningar, och med ledning derjemte utaf nedannämnda mått, förde det ej vara svårt för BURMEISTER i Buenos Ayres att upplysa, om min bestämning är rigtig eller ej. För jemförelses skuld med den nordiska Ph. musculus har jag nedan äfven anfört mått å motsvarande delar hos denna å nämnda omkring 61 fot långa skelett i Stockholm. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 41 Ph. antarcticus.| Ph. musculus. | I2:AT ay Esko tan: Pang dant corpus,äned till äutaniepifFe ds nes sasse aa sl ENN 150 ') U| INGE RDI o05a000s00s0boadnysderobdddn JVSEGSEISES SOJNKS BSK SS SER HEN EERO DEE Bad UU DÄSRE SES 290 210 1025 CL CL RIE RAR 0 JR OA or Rn ERT TS RV IST abe er se NN NR apel re Fer TNT kela GANDE 420 310 DITA fö LOTAM ENS PIN ALE Rss snd sek snett fr sold Ase ke e kel VT on SAS 233 182 höjd » » DA SA las JES 3 3 So El ed SN STA SAERDNA ER SA KRIS SRS REL SS SKE 168 | 37 Afstånd emellan spetsarne af proc. transVerSl............ sostosossosissr2oon0 na SA REnage 1,180 | 314 Minsta bredden af nämnda process 160 126 Denna kota har snart sagdt i alla detaljer likhet med samma hos Ph. musculus, med sina lutande processer, sin elliptiska corpus, sitt breda foramen spinale, hvilket hos Ph. musculus lik- väl är relativt vida bredare. Sie Tycckorons Tänsit ör Göra MOFGIsccocorognsvodocdedsyocosaNnss YJNBJSsSLorJg]soNJJ0RNNaNSBSssESJNNSVES 237 194 höjd — » » 0 TVI odpsa 5adaoRNSBRatbdJSBREd VSB INRE SPID EEE NEpONdASBEJRONdSNE SLAS NAJLEA 320 221 bredd » » DR BAN Es ee TDife ake sej e En aff STARS FR ÅR BOTA TER oe KN 440 02 | » af foramen spinale 112 80 höjd » » » 220 130 arfständkemellanispetsarnerat PprOC: tLansverSl. csn Assn n desde 1,290 1,062 från öfre kanter af for. spinale till spetsen af Pr. SPinOSUS ....sssssssssersosssrans ana 720 420 Cantlylk ORG Oroikutts INN) IKT HIINGIING. ED E ak ska od RR e VA ss rn DIN) = 203 230 | > oo» DENA DIS Beobussrsbadsadnbd ranson dns NJA 5 9ORÖ= 146 180 | » BYTA 6 & OIL [101 Coe ST at At a ad AG 6 2315 4 = 135 |I öfverkäken 200 | Hela djurets längd, enl. FREw., 4 franska fot =1,296 1,360 Enligt samma uppgjorda skala visar GRAYS fi- | gurer dessutom följande: 1. Bredd emellan näsöppningarnas yttre kauter|] 1 1 = FRE 23 » : nosens, midt emellan slutet af tand- KadenWochHbasenkafiinOSsenE ..skeeee 12 =" 20 29 3. Bredd: nosens, midt för sista tanden ....... INST = 321. 22 4. oo» oo: mellankäkbenens, på samma ställe. 9 = 19 11 3. Höjd af båda käkarna, på samma ställe ... JUNE) = 36 36 6. Bredd: nosens, midt emellan basen och | SVÄRD Ne bag 0030 0850 SaqgYsr SRK N EEE NGE BOR SS FSEEG iLVSEH = 123 7. Bredd: mellankäkbenens, på samma ställe.. 73 = 8 3. Höjd af båda käkarna, på samma ställe.... 1135 = 24 9. Bredd emellan inskärningarna .... ........... 110 = 36 Utaf föregående mätningar framgår det såsom visst, oaktadt mitt exemplar ej varit mer än omkring 2 engelska tum längre än det Freminvilleska, att proportionerna likväl i så hög grad äro afvikande hos cranierna af dessa båda exemplar, att de måste betraktas som tillhörande skilda arter. GRAYS figurer, äfven om de ej skulle vara fullt rigtiga, kunna likväl ej till den grad vara felaktiga med afseende t. ex. på nosens bredd midtpå i förhållande till dess höjd på samma ställe likasom i förhållande till dess totallängd. här följande förhållanden: Jag antecknar derföre Figurerna hos GRAY: Mitt exemplar: 1. Hjernskålens längd förhåller sig till nosens längd som ...... ... 1:15; d:0 d:o d:o som 1:25; 2. Bredden emellan inskärningarna förh. sig till nosens längd som 1:4+t; d:o d:o d:o som 1:63. 3. Bredden af nosen midtpå förhåller sig till nosens längd som... 1:73; d:o d:0 d:o som 1:18! 4. Nosens höjd förh. sig till nosens bredd, likaledes midtpå, som... 1: 11; d:0o d:o d:o som 2:21! Framförallt äro förhållandena 3 och 4 i så hög grad afvikande hos båda dessa kranier, att en så be- tydande felaktighet hos GRrRAYsSKA figurerna ej är tänkbar. physis, förefaller det mig tydligt, att figurerna visa betydliga olikheter sinsemellan. hänseende något så när svara emot beskrifningen. Jag har kanske allt för länge uppehållit mig vid nämnda figurer hos GRAY; men sådant var väl ändå nödvändigt i och för de jemförelser, hvilka ofvanföre blifvit gjorda. med hvad jag har att meddela om det Det uppstoppade exemplaret håller i totallängd Från nosspetsen till ansvällningen framom nästrakten, midt på sidan » » DD OGANG sescbgorda 309 FINN E9ISBUSEn JEN PE NEEOR SN EEEENONSE NYSS BAS SANS NSA BRENN » » RRD äS ÖJ DILL BE Nf fee ef] SA SA Sa oa Slo sla HG RE tas apollo nas sa Sia EL sat pp ss br ses nr sk Edna » » PD) IENaNEG EID TING AH o60053-0409339 900594 US HIIRENDN IG rGNS NSCEYSISESNUHINSISSESOLEE CAPITA SSYPNINÖNKLSSSE Tarraska exemplaret. Arr ) till inskärningen emellan svansflikarna Men hvad angår läget för slutet af underkäkens sym- Fig. 1 tycks dock i detta Och samma figurer torde väl ändå vara temligen tillförlitliga, då de för andra gången, eller år 1868, blifvit offentliggjorda. Jag fortsätter emellertid, ”) Det utaf FLowEr 1. c. beskrifna kranium håller i längd 396; nosens längd 281 och symphysis längd 202 m.m. Det är således Nosen är ej obetydligt nedåt- 58 mill. längre än det härstädes beskrifna samt enligt FLowERr af »a perfectly adult animal». krökt; »probably the effect of age». "") Detta mått torde vara felaktigt och mycket för litet?! >+") Raka mått, då intet särskildt är anfördt. 48 A. W. MALM, RTANENOSS Pets ens tiLLD Or) VISA SSK ENAS ANANAS NNE NN RSS m.m. » » EIA LOTA YE SLIK ESKS eSATA ANN SNS Miaa a Ses sj Bak Ria SG bre » » » PE TÄT HA BRN IRS LAN s093o0apsopssnast sr Sonys ÄR bodd NES de sRNNNJ ENE » (Ö gatsj län gd-diameter:..4:-:.5.y.skossn. bea dR gg sn ob Sd key ens NG SA AR » Alfstän dets emellantmas öppningen sjiiam ätböj daNSpetSA seek sees sees sees olsslels na Lells ell SL SARA » Pra emm enSTOTe AVI EAS MYSA Sr rn Er PR rr Arne SSA Nere erg era » » SÖKS Le d And 6 ATT TTY ES ee San SA Sr NS NEN SA SN SANN NANNA SAN » » längd MEn HEN MINEN .v090000090399950090909008999054N005 003024J0YISSEY3SIJAS35IASI2N4033009990349N575706 » Ryggflikens vertikala höjd öfver den i jemn böjning fortgående, tänkta rygglinien m....seseesssesssirosennnsnnn UDD Afståndet emellan svansflikarnas SPetsäl.......s..sessews-essrnssresonnnnnn ornn nn PRESSAR RAS SR RAD ER fr ra As neea 360 » (Omkretsk straxt) bakom rap emMNAI I bss sees esse sele ske elek das SSA od Bis UH ses rig sf ANNAS 660 » Ansvällningen framom nästrakten tycks hafva varit längsåt rundadt kölad. Framlemmen vid basen in- knipen; framkanten bågböjd; spetsen trubbig, utkanten, eller den emot hvilken fingerspetsarna sluta sig, rät, nästan dubbelt så lång som bakkanten, i hvilken den med ett afrundadt, trubbvinkligt hörn öfvergår. Ryggfi- kens bas synes hafva egt en ansvälld fortsättning nedåt hvardera kroppsidan. Höjden af samma flik är knappt mer än + af basen, som baktill är kölad. Fliken är något tillspetsad, men bakkanten stupar lodrätt, så att en- dast nedåt en ytterst svag inbugtning låter förmärka sig. Svansflikarna utdragna och tillspetsade, baktill med en ytterst svag inbugtning. Inskärningen emellan dem ligger 32 m.m. framom den räta linien, som baktill drages emellan flikarnas spetsar. Svansen är bakåt, ofvan och nedan, slutligen allt starkare kölad; och något framom flikarnas början, är den något mer än dubbelt så hög som bred. Skinnet tycks der, hvarest det är uppskuret, antyda, att individet varit en hanne, att utgångsstället för penis legat 3 ryggflikhöjd längre framåt än punkten midt under ryggflikens spets; och att anus legat en hel ryggfliklängd bakom penis. Färgen undertill och långt upp åt sidorna, således öfver munviken och bakom ögat något högre än läget för detta, samt till + af svansens höjd längst baktill, brunaktig (har troligen varit hvit eller åtminstone hvit- aktig). Kanske här och der, såsom det vill synas, med något krökta, längsgående mörkare; längre eller kortare streck. Ett något nedåt böjdt band af brun (har varit hvit eller hvitaktig) färg finnes längs ryggflikens bas och sträcker sig ett godt stycke snedt upp emot spetsen. Kroppen för öfrigt äfvensom framlemmarna och svans- flikarna svartaktiga; men snedt öfver kroppsidan, upptill, samt midtför och ett stycke framom ryggfliken, före- kommer en gråaktig färg, hvilken, imvid den mörkare 1 grannskapet af främre delen utaf nämda flik, företer en skarp färggräns. Kranium: Längd från cond. oss. occ. till nosspetsen iEjänWinskärnin gens tillb OSS PetSCI ss. se ss sn ARS SSE UNNA ANTENNA STANNA ES SANNE z Bredd emellan inskärningarha....ososcsssesssosesesssns Underkäkens' längd ......essssss0. ROT STR Aa ad ENDS IBNGölscss09059509c30309000s00. s9500030330 lWUmndenkakens. bedö! TIGh OT SYN JASBcosss-0s0r0550009095v09000309000503ISINNNNNSJI000SaESIYSSN003E » CON AYLUST YR ÖJA ör =rr oe ssk Eos ls ss es SERA ad ASS SEEN ENE NN NANNA » » Lö) Ro (6 HESSEN AA RETA ESR EVAA 1 RR 0 AN SNR OR SI Anp Re 1 Or er GL na » från slutet af condylus till inre randen af fOramMeN......msstssssssoeseernnnnnnn nn 82 oo» » största höjd baktill » Skallens största bredd baktill........ » IBreddenkatatoram'enma aus SSNeA Nyss Ar » Afståndet emellan condyli oss. occ., upptill » » » » » DD DEGU seeda vb ale a stl Af gr AES SAS Se hr ESS ASSA 16) IFlöjd enat kena te ondyluski oskar ANS RAA STAN SNIA SN ee NN SNS NN er SN 31 » Bredden » » » 3 ASBOTSUAS ASKA TNE A Eee eta, bd SANS arr AN SRA RBP Er IR TRANS RARE SAR JAI Tang dena timman &EBOp ENE rEs sep a beses ble delse ke js el slels sl ta als LL SS SET BREES NR NS NER RASAR 57 oo» Den synliga delen utaf en af de längsta tänderna; höjd 9 ID » » » » » » » ; längd, nedtill .... O 30 11 » » » » » » » » >) bredd, Delle sr sense nlsa rea sens rn 23 » Då de afbildningar öfver kranium, hvilka åtfölja denna uppsats, äro troget kopierade efter fotografier, i vid pass half storlek, är en mer detaljerad beskrifning här öfverflödig. Men jag anser mig dock böra anteckna öljande, mer anmärkningsvärda förhållanden, hvilka ock 1 sin mån äro synnerligen utmärkande för denna form bland cete. De å nosen linieformiga mellankäkbenen äro genom en särdeles djup ränna utvändigt skilda från öfverkäk- benen, hvilka rännor bakåt slutligen förlora sig i öfverkäkbenets längst bakåt utbredda, skiflika del. En annan likaledes djup ränna förekommer å mellankäkbenet, hvilken på sidan utgör gränsen för triangelfältet, som bak- till är konvext, att ej säga likasom uppblåst, men framåt tvärsöfver nästan plant, men längsåt, åtminstone bakåt, ej obetydligt exkaveradt. Triangelfältet är framåt ännu tydligt begränsadt midtför 10:de tanden, HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÄR 1862. 49 räknadt bakifrån, af nämnda ränna. Att näskaviteten endast är utbredd öfver den bakre, ansvällda delen af tri- angelfältet, syntes tydligt, derigenom att dithörande mjuka delar funnos in situ före kraniets rengöring. Mellan- käkbenen nå föga bakom näsöppningarna och skjuta längst baktill in uti en vik, bildad af öfverkäkbenet. De beröra visserligen ethmoideum, men komma ej i beröring. med näsbenen, hvilka hafva en betydligt större längd- sträckning än bredd — hvardera för sig — framtill. Ofver pannbenets supraorbitalparti bildar öfverkäkbenet en längsklufven kam, hvars inre del är mest utbildad och vertikalt ställd. Rännan emellan kammens båda delar är på ett egendomligt sätt skrynklig, eller försedd med snedt löpande, irreguliera småveck. Alla criste äro sär- deles utbildade, tinninggropen likaså, hvilket sednare antyder starkt utbildade muskler här, som ock äro be- höfliga hos ett djur, hvars ansigtregion till den grad blifvit utdragen på längden som det ifrågavarandes.-: Den jemförelsevis väldiga processus zygomaticus ossis temporum, den baktill jemförelsevis höga underkäken, som framåt midt för sista tanden å ömse sidor är djupt fårad i likhet med nosen, äro ock utmärkande drag i kraniets bygnad hos denna djurform. I gommen, längst baktill, ett godt stycke bakom tandraden, börja 2:ne grunda längsgående rännor, hvilka midt för 9:de tanden, bakifrån räknadt, uppnå ett stort djup och der sam- mansmälta till en enda, som vid 18:de tanden blir särdeles grund och fortlöper till nosspetsen, men är ej obe- tydligt bredare emellan 2:dra och 10:de tanden, räknadt framifrån. Emellan de bakre tänderna äro de ursprung- ligen 2:ne rännorna skilda genom en skarp köl, som uppkommer derigenom att öfverkäkbenen böja sina kanter nedåt der, hvarest de beröra hvarandra; men från och med 9 m.m. bakom sista tanden och till kölens slut vid den 9:de, bakifrån räknadt, synes vomer framträda och till sist ensamt utgöra nämnda, särdeles fina köl. För öfrigt kan tilläggas att detta kramium ej företer någon märkbar snedhet, med undantag deraf att hjernskålens högra halfva är en hårsmån bredare och bakåt något mer utdragen än den venstra. Tandformeln: H. = 2 Vv. L Ze Alla finnas! Tänderna något utåtrigtade men något inåt böjda; vid pass 4 gånger så höga som långa vid basen, men der dubbelt bredare än långa. Nedom denna finnes en ringlik ansvällning, rättare att betrakta såsom sjelfva basen, hvilken är starkast utbildad längre bakåt. Afståndet emellan ett par tänder är oftast dubbelt så stort som tandens längd vid basen. Både i öfver och underkäken äro de utvändigt till upp mot midten nästan jemn- breda, hvarefter tandens yttre kontur fortgår rak till spetsen. De bakre äro deremot likasom snedt afhuggna. Att emaljen har en slät och glänsande yta behöfver väl knappt tilläggas. Roten är hos detta exemplar lyckt, ned- till snedt inåtböjd. Fjerde tanden i öfverkäken, bakifrån räknadt samt å venstra sidan, liknar i grunden den, af motsvarande tand, af FLOWER, 1. ce. meddelade figur. Venstra armen: Humerus midtåt utvändigt 3 gånger så lång som tjock nedtill, men der dubbelt så bred som tjock. Nedre kanten af ulna 3 gånger så bred som tjock. Största bredden tvärs öfver underarmen, nedtill 54 m.m. (Efter detta mått kan man lätt finna de öfriga med ledning af hithörande figur, som är ut- förd efter en fotografi af omkring half storlek). Corpus har 3 ben”). Pekfingret är längst och starkast bakåt- böjdt; långfingret ej obetydligt och ringfingret föga; men lillfingret är vid pass lika mycket framåt böjdt som pekfingret bakåt. Fingrarna, till antalet 5, hafva följande antal falanger: TI (MTDTDÖ NK s0590009830099999083080900 2. [REK OTEL = ssdsase osa sös sak n 7 (Den yttersta helt igenom brosk). IDENNSKHNGNSG so00003509909050050393 ö(- Al d:o AON IRNVDGINDEHANH-v o0oc0csa3990320933 900 OM Ed:O med spår till förbening). ITNE s500520c008: J390-S43SSE 4-( d:o helt igenom brosk). Hit böra figurerna 10 a, 10 b och 10 c å taflan IT, samt fig. 34 å tafl. IV. Hvad nu slutligen angår Pontoporians plats i systemet, så, änskönt ryggfliken såsom vi nu lärt känna är vida mer utbildad än den blott upphöjdt köllika hos nia, förete dessa bäda äfven hvad beträffar framlem- marna och specielt Carpus-trakten så stor likhet med hvarandra, att den med skäl bör hänföras till en och samma familj, eller Iniide. 13). STENO FRONTATUS. = Delphinus frontatus Cuv. Oss. foss., p. 278, pl. XXI, fig. 7, 8; Steno frontatus GRaAr Er. et Terr., Pp. 43; — Cat. 1850, p. 128; — Cat. 1866, p- 233: — Synopsis, p. 5. (Att GRAY citerar Cuv. oss. foss. tab. XXII, fig. 8, är origtigt). ' a). Stockholm, zool. Riksmuseum. Öfre delen af kranium. Utan påskrift. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NnOSSPetseh m.smsmssssssssrrensnn 548 m.m. JRR ns EunTGET IN NOS INTITN äo9000005090003900000803vnsobosgggbyssasobsgboranda 298 oo» 159RE00 Gran TNNSKEr NN NSEINNA, bockoodgrssgsssosssyrsg H3098900S94YN JV3JNEYSSErucEgST 105 oo» ”) Det 6:te eller pisiforme var fullkomligt broskartadt. Det lyckades ej eller att oskadadt framställa detsamma å preparatet. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 2, ( 50 A. W. MALM, 18+2 18+2 V: haft 2 tänder till på hvar sida, är borta. Tänderna skrynkliga. Tandformeln: IL. ; 18 finnas på hvardera sidan, men sjelfva nosspetsen, hvilken sannolikt 3 b). Stockholm, zool. Riksmuseum: Underkäken samt utaf öfverkäken till straxt bakom de sista tänderna. Med påskrift: »Brasilia». Underkakensplaän gdsCitatsete 445. Symphysisklan s dee SS 183. 22 2 Tandformeln: H. äant: V. öv: 22+1” 22 Tänderna skrynkliga. c). Stockholm, Carolinska Institutet. Kranium, komplett. Utan påskrift. Kranium rik angd frankeon di Oos:40CC oil Mm OSSpetSEM secs seek e ss ersL senere 5300 m.m. INNE anSkNNNSON HI BOJTININN 2095090050008000cobo00sg0sybg0be-0dgd0ga LIN 300 » TörPegltl Graan: Ting Kern SENDA ssaccasoosssossbbosssnyohoodssnodigssnokpsbssiossbandonde I Um derkakens Man sd See NASN NEN NNE NN NN SNR NASSA 427 oo» Sass äns iospsvsnsosssosoosorobbbygodnsadsgansassnaNbaskdsssasorsosEssvNas soo 144 =» 2 2 Tandformeln: H. 3 Wo = Tänderna skrynkliga. d). Stockholm, Veterinär-Institutet. Utan påskrift. Ibängsd må oOontih 08. OCK Il DOKJNPNIMNg05060000300033600000005080b035950550prossbo bassocor 5348 m.m. INTAn nsköratnscen 3 DNOCSSJNIGN. vaccocssi0066o009508005090: S00950999533090008533pbaPsNSrNs LINE 320 oo» 12raEGl GrONAn HaSkENLnELNNN socansosopacornss "pag 22 23 Tandformeln: H. 33; V- ag Tänderna skrynkliga. cec). Lund, Anatomiska Museum. Ett kranium, om hvilket Prof. C. F. NAUMANN benäget i bref meddelat följande upplysningar, med ledning af hvilka jag äfven bestämt detta kranium. »Kranium: Längd från cond. os. occe. till nosspetsen ..... > SARAS USA SA SSE NSNS DEER 499 m.m. Från inskärningen till nOsspetsen..............-..- SSJ SENS I St SE SSA AN AND Bredd emellan inskärningarNåa.............ee:sessess0000 UR os ROSES SAR Rd MET 106 » IKEA e bSKAS FOTS TAS OLE ACT sss sar Eset el ere Af fa ja SEAN SKOLE EAP EEA AN SAG 210 » Und et ace ms KÄNS does T RA Ne RSA SOLDR VA AS ISS 420 » Symphysis längd ...mmmceec -- 23580 500 uölde EslEs Sn ERESFpLAS BES PS Braosgodd Varan 130 » 20 20 Tandformeln: H. a Wo är Tänderna något litet skrynkliga.» f). Skara, Elementar-läroverkets Museum. Ett utmärkt vackert kranium, till alla delar komplett, för- utom de bakre trefjerdedelarna af venstra os 2ygomaticum. Det har erhållits år 1865 af sjökapten APELGREN, som hemfört det ifrån Indiska oceanen; och, »om jag ej missminner mig», skrifver D:r fil. A. SAHLEN, »bekoms det i Batavia». Kranium: Längd från cond. os. occ. till nosspetsen Från inskärningen till nosspetsen....... ........ Bredd emellan inskärningarna...............e..-..- |ÖaGlen Ekens NänSöl I0a00o00c0anso004a0099avodasassnEropgadorssosNBNan dv Re opis SSA Sy phyS15 Män GA eken ere seeks sen nns ss bössa ls Ness ss Tandformeln: H. 20 VV 2 2300 mo 22 Tänderna skrynkliga. Främsta paret i underkäken jemförelsevis mycket små, snedt framåt-uppåt rigtade. Det är sannolikt att ett par ytterst små jemväl funnits 1 mellankäkbenen, upptill. Vomer är synlig emellan framsidan af 3:dje och framsidan af 10:de tanden, räknadt bakifrån. På utsidan af det utvidgade partiet, fram- till, af os zygomaticum finnes, å hvardera utaf dessa ben, en intryckt, mer eller mindre sammanhängande linea, som i grunden löper parallelt med benets intill öfverkäkbenet och pannbenet liggande kant. Baktill öfvergår den i en å benet undertill förekommande afsats, som är belägen vid början af sista fjerdedelen af nämnda kants längdsträckning. Allt hvad som ligger ofvanför nämnda intryckta linea är, enligt min öfvertygelse, yttre kan- ten af os lacrymale, hvilket för öfrigt är sammansmält med nämnda parti af os zygomaticum. Det har så- ledes samma läge, som hos edenticete; men har, såsom bekant, ej hittills blifvit påvisadt hos Delphinoidea. Allt antyder, att detta kranium är utaf ett yngre individ. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. HI g). Göteborg, Naturhistoriska Museum. Kranium. Djuret, som det tillhört, ertappades i »Atlantiska oceanen, nära linien» af sjökapten C. G. ÖSTERSTRÖM, som den 25 Mars 1862 skänkt kranium till Museum. KTanum: Längd från cond.: os. Oocc. till NOSSPEtSEN...-.-1----s--sss.-ss0s FAN HE FANSEN HSORMmANA Från inskärningen till nosspetsen 320 » Bredd emellan inskärningarna ....... Hal» Underkäkens längd ........s.-.-..s++.. oc AD 2 SVAMP BYST SKRATT SLY AN SE ENN ENN TAN SANN SR ANN SNS Se 142) » 22 - Tandformeln: H. =; V. — Tänderna skrynkliga. 14). STENO ATTENUATUS. = Delphinus attenuatus GRAY, »List Mamm. B. M. 105»; — Steno attenuatus GRAY Er. et Terr., p- 44, pl 28; — b. Cat. 1850, p. 130; — b. Cat. 1866, p. 235; — Synopsis, p. 5, pl. 28. (Uti det sist- nämnda arbetet upptages den som typ för ett särskilt subgenus, Stenella). Stockholm, Veterinär-Institutets Museum. Ett i ganska utmärkt skick varande kranium, men utan nå- gon påskrift. De lyckta tandrötterna m. m. antyda, att det tillhört ett utbildadt individ. Det synes mig full- komligt öfverensstämma med såväl de beskrifningar som figurer, hvilka GRAY, 1. ce. lemnat, hvadan jag endast vill anteckna följande: Kranium: Längd från cond. os. occ. till nosspetsen... .... 420 m.m. Från inskärningen till nosspetsen........... ... Jo0pskabddeös 249 oo» T3reCE (Granen. TIS KELNNINSLINNEL cocogaopboorsssgs30005R50eogysonvsNysn Isa 30 SS905SLbe]LENNS 2 D [Un denkalkensi Van ödet een a ge frp rn Ske HSA rs Me 330+12”) m.m. (SJ NNENS: NIENYSCIg pågssbetosdnansbbobsagsrone SIkoodsJosEiodyddbstsdsLNganysteos NN La 58+12') » INOS en skb re de Sm At äss ss ARE RSS SA eger Sa aS 45 m.m. » höjd FE sundetkakenWnb ena ka a een se RASA 48 oo» Tandformeln: H. TEEN TaE UR i JG KB I midttrakten gå 5 på 24 m.m. Förhållandena emellan de anförda afstånden synas utaf ofvanstående mätningar. Mellankäkbenen hafva åtminstone å de bakre 3 af nosen något konvexa sidor; men sjelfva inkanten är i trakten framom triangelfältet mest böjd, så att den faller i det horizontela planet. Förmodligen hafva de genom intorkning strax bakom midttrakten skiljt sig från hvarandra lika långt som halfva längden af en midtför sittande tand; men öppningen emellan dem företer i öfrigt samma förhållande som å den citerade figuren hos GRAY. Vid midten af nosens längd förhåller sig hvardera mellankäkbenets bredd till bredden af det utanför liggande öfverkäkbenet som 1:13. Triangelfältet når fram till midt för sista tanden. Nosens bredd midtpå är lika med längdsträckningen af 9 tänder i midttrakten. 18:de tanden, räknadt bakifrån, är belägen midt för no- sens midt. Gomen, som är något litet inknipen vid början af vingbenen, håller i bredd derstädes ett lika af- stånd som längdsträckningen af 6 tänder + ett mellanrum 1 midttrakten, eller = gomens bredd midt för 21:sta tanden, räknadt bakifrån. På sidan är spår till den vid sista tanden obetydliga sidofåran att upptäcka ännu vid 12:te tanden, räknadt bakifrån. Plogbenet är synligt emellan 9:de och 21:sta tanden; men det ligger i en djup fåra, som något tilltagande i bredd fortlöper till inemot den slutligen undertill plana nosspetsen. Underkäkbenen hafva sin nedre kontur högst obetydligt uppåtböjd och mest midtför den 4:de tanden, räknadt bakifrån; likväl ej ens der mer än lika med nämnda tands halfva höjd. Någon gonyx förekom ej. L. c., sid. 394, beskrifver GRAY under namnet Steno capensis en art, som han jemför med sin S. atte- nuatus; den förstnämda afviker bland annat äfven derutinnan att den har ett mindre antal tänder, eller = mer sammantryckt och tillspetsad nos samt 4 tänder på en engelsk tum. Den uppställes ock derföre af GRAY såsom typ för hans subgenus Sousa. ") Underkäkspetsen är borta, men det bakifrån ännu sammanhängande skinnet med tänder eller ock hål efter sådana finnes full- ständigt i behåll, således äfven det som suttit på sjelfva bakspetsen. [DL [CA A. W. MALM, 14 bis”). STENO CONSIMILIS MALM, Dn. Sp. = Steno attenuatus GRAY, a & ec, Cat. 1850, p. 130; — a & c, Cat. 1866, p. 235. ?? = »Delphi- nus pseudodelphis W1EGM. SCHREB.» enligt GRAY. Norrköping, Teknologiska Institutet. Föreståndaren för nämnda Institut Hr D:r AD. TÖRNSTEN sänder mig nu, då detta anbete föröfrigt är fullständigt afslutadt, godhetsfullt ett kranium till granskning, hvilket till- Hög samlingarna derstädes och 1845 blifvit skänkt af fiskeri-intendenten G. V. YHLEN, som för mig uppgifvit att detsamma Ez en dansk sjökapten, utaf hvilken han erhöll det, uttogs ur ett individ, hvilket fångats på höjden af men öster om Madagaskar, under segling från Godahoppsudden till Tranquebar. Det är i särdeles utmärkt skick. Tandrötterna äro lyckta; men fndividet hvilket det tillhört torde ej ändå hafva varit fullt utbildadt. Kunde man bestämdt afgöra, om Delphinus pseudodelphis WIEGMANN & WAGNER (i Die Säugethiere, SCHREBER, enligt GRAY) hörer till det genus, hvarom här är fråga, så talar åtminstone tändernas antal, 42—45, för att denna i detta hänseende skulle kunna identifieras med vår art. Men då detta ej lärer låta sig göra, hvarom ock GRAY yttrat sig i Cat. 1866, p. 395, skulle det varit högst origtigt af mig, att vilja upptaga ifrågavarande kranium under detta namn. Enligt samme GRAY, 1. c., p. 235, finnes ett kranium under namnet Delphinus pseudodelphis i Leydens Museum. GRAYS anförande om detta kranium lyder i sin hornet, som följer: »Delphinus pseudodelphis W1iEGM. SCHREB. t. 358 (skull); REiIcHB. Cetac. Anat. t. 18. Teeth 3 äs Or 52 Skull in Mus. Leyden so named has the form of D. Malayanus, but beak shorter, and teeth RS and thinner, very like those of D. Delphis. Palate not grooved. . Symphysis of lower jaw rather long». May be the same as the dSteno attenuatus, but the Museum copy of ScHREBER does not contain the plate referred to». Detta yttrande, blott med afseende på tandformlen, gör att jag ej vågar identifiera ifrågavarande kranium med det uti Leyden; och skulle dessa två likafullt framdeles visa sig tillhöra en och samma art, så går det väl ändå ej an att upptaga arten under ett namn, som blifvit, såsom ofvan är nämndt, användt för en djurform, om hvilken man af författarna ej ens har så pass underrättelser, att man med säkerhet kan sluta till hvad genus den till- hört. Jag har derföre föredragit att heldre uppställa detta kranium såsom typ för en ny art, än att upptaga den under det ovissa pseudodelphis, isynmerhet som det då alltid skulle skett med ett: ? På så sätt äro redan i detta arbete tillräckligt många arter uppförda; men i dessa fall har jag, såsom jag tyckt mig finna, ej haft ett material af den beskaffenhet, att jag derpå velat eller kunnat grunda dd nytt species. Ifrågavarande art öde sena nära Steno attenuatus GRAY, för hvilken art Grays b, afbildad i Er. ÖR IT oa 28, utgör typen; men endast derigenom att ifrågavarande har mellankäkbenen starkt konvexa, att. ej säga likasom UPpblesta: ett större antal tänder i öfverkäken "och underkäkens nedre kontur starkt uppåtböjd: skiljes den lätt ifrån denna, eller S. attenuatus, hvilken jag ock varit i tillfälle att undersöka och under N:o 14 beskrifvit. Grars S. attenuatus a & ce kunna emellertid möjligtvis höra till vår art, då jag lägger märke till hans anförande i tillägget i samma Catalogue, pag. 394: Det heter nemligen der: »'The skulls from Mrs. Ince (a) and Mr. A. PEARSON (c) are not in good condition, and the beaks are more depressed in front and not so compressed, more like Delphinus, or rather Clymene.» Dessa förhållanden återfinnas nemligen hos ifrågavarande kranium, då jag jemför det med det kranium af S. attenuatus, som under N:o 14 af mig blifvit anfördt. Med sSteno capensis GRAY, hvilken tillhör ett annat subgenus eller Sousa GrRAY, kan det här vara öfver- flödigt att jemföra vår art, isynnerhet som jag redan under S. attenuatus nämnt några ord om de väsentligaste karaktererna för kranium utaf denna art. Huruvida något utaf de exemplar hör hit, hvilka BLYTH enligt GRAY, 1. c., p. 236, anfört under namnet S. attenuatus GRAY och hvilka förvaras uti Museum i Calcutta, derom kan jag 5 yttra mig. Öfver det ifrågavarande kranium har jag antecknat följande: Kranium: Längd från cond; oss. occip. till inOSsSspetsel 4 scscces-reskpssssspepessssesss 380 m.m. TNE INSE VaaGsG UI, NOS NISTNs06085s9000900900969305000953 S3PbavspHar]raggaNonsas 226 » Bred dikeme lan unskanin garna v-sssp. ess SS SSA NNE Ne Sd Ss fas BARA ED Und ex kalken span go Oss s or ans ess rss s Ess ss LI SITS ST SATSA SNIA 322 oo» SYD INISS HGnNSEN sorosan392909009009999850950009989509d0440030869055300590935Sa3E553000 FRRSORAG 61 oo» Bredd öfver nedre delen af proc. zyg. os. frontis..... .. ER SE LISTA 160 » INO S enis; ib redd. vid bn iAt SNES Eee SS SNS STRESS SNR AA NINe RR 405» » höjd dersammastädes, i förening med underkäken........ee. 3615 » NER Ek aaGUFGKAlSra 31, (ONONSEION. ocovstssossd0ocs) JSNNSdVsN NN Ysg0E- 0, LOFTVÄRG 196 » » » TUM ET RK G IN else es se ST Fr or SE SSE TE SSR TS 45 - 45 Tandformeln: H. 20) V. 0 I midttrakten gå 5+3 mellanrum på 24 m.m. ”) Då jag redan kringsändt etiketter till en betydlig del af det material, som är upptaget i detta arbete, och å dem hänvisat till numren i detta arbete, upptages denna art under ofvanstående nummer. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 53 I trots af det olika antalet i öfver och underkäken, är tandformlen till alla delar rigtig, emedan både de aldra främsta och de sista tänderna förefinnas, både upptill och nedtill. Utaf det föregående synes det, att nosens längd i det aldra närmaste utgör 3 af kraniets totallängd, likasom att afståndet emellan inskärningarna förhåller sig till nosens längd som 1:22. Mellarkäkbenet, med undantag af främsta sjettedelen af nosens längd, är tvärsöfver konvext, och isyn- nerhet bakom midten af nosen så starkt, att det nästan får utseende at att vara uppblåst. Den yttre kanten bildar derföre i förening med öfverkäkbenet en särdeles i ögonen fallande vinkel och stupar temligen brant i trakten af eller snarare något framom spetsen af triangelfältet. Från början af tredje sjettedelen, räk- nadt framifrån, äro inkanterna något nedböjda, hvilken nedböjning tilltager bakåt och är ganska betydlig bakom midten af nosens längd. Baktill äro de till en betydlig längdsträckning vidt åtskilda, och midt för sista tanden till ett afstånd, som är lika stort som ena, mellankäkbenets bredd å midten af nosen. Emellan 14:de och 20:de tanden, räknadt bakifrån, beröra de hvarandra på en half m.m. när; men aflägsna sig från midten af nosen allt mer och mer hän emot spetsen. Emellan 3:dje och 11:te tanden, räknadt bakifrån, finnes å öfverkäkbenet, utanför mellankäkbenet, en längsgående exkavation. Vid midten af nosens längd förhåller sig hvartdera mellan- käkbenets bredd till bredden af det utanför liggande öfverkäkbenet som 1:1+. Den till utseendet allt in emot nosspetsen eller till 40:de tanden raka tandraden, har likväl då den skådas framifrån en tydlig böjning inåt å midten af nosens längd. Nosens bredd midtpå är lika med en längdsträckning af 8 tänder och ett mellanrum i midttrakten. 20:de tanden, räknadt bakifrån, är belägen midt för nosens midt; och triangelfältet når fram till 4:de, ja nära till 5:te tanden; men spetsen af detsamma måste bestämmas efter dess upphörande på mellan- käkbenets inåt sluttande sida. Gomen, som är något litet inknipen vid början af vingbenen, håller i bredd derstädes ett lika afstånd som 7 tänder i midttrakten, eller = gomens bredd midt för 20:de tanden, räkuadt bakifrån. På sidan är spår till den vid sista tanden obetydliga sidofåran att upptäcka ännu vid 14:de tanden, räknadt bakifrån. Plogbenet framträder baktill midt för 9:de tauden. Med sin spets når det till midt för 23 —24:de tanden. Det ligger 1 en nästan jemnbred men ej särdeles djup fåra, som från spetsen af plogbenet till- tager i bredd, men till sist upphör vid den slutligen undertill konvexa nosspetsen. Nacktrakten likasom uppblåst; men ofvanför foramen magnum finnes en exkavation, midtåt på längs med en låg men tydlig crista. Underkäkbenen, som å främre hälften äro både låga och spensliga, ha den undra konturen starkt uppåt- böjd, och starkast midt för den 8:de tanden, räknadt bakifrån. Böjningen der är = 11 gång nämnda tands höjd, eller = underkäkens halfva höjd midt för samma tand. Hvad Gray kallar »gonyx» finnes lika litet hos detta kranium som å det under S. attenuatus beskrifna. Foramen interius vel posticum företer den egenhet, att det lancettformigt skjuter framåt och nålspetsigt upphör i yttre ytan af benet, midt för den sista tanden. Nu' har jag ej det under namnet S. attenuatus, eller N:o 14, beskvifna kraniet till hands; men hade någonting liknande förekommit hos det, så antager jag att det ej undgått min uppmärksamhet. Tänderna äro temligen tillspetsade och ej obetydligt inåtkrökta. Ofverkäkens sista tand är ytterst liten; den främsta ytterst smal men lång och synes, likasom den andra, sitta i mellankäkbenet. Underkäkens främsta tand sitter 1 öfre framkanten af käken. Den är spenslig och snedt framåt rigtad. Emellan denna och den andra finnes en lucka, lika lång som höjden af 2:dra tanden. Kranium är afbildadt å taflan VI, fig. 53 a, 53 b. 15). DELPHINUS LONGIROSTRIS. ? = Delphinus longirostris GRAY: »Spicil. zool. 1», 1829; — Temm, Fn. Japon., p. 13, pl. XXIV; — Gray Cat. 1866, p. 241; — Synopsis, p. 9. Naturhistoriska Museum i Göteborg eger den afhuggna framparten utaf öfverkäken af en gomfårad del- fin, hvilken i hög grad afviker från alla öfriga, hvilka jag varit i tillfälle att studera. Den har hemförts af sjökapten C. F. BERNSTEN, som skänkt den till Museum den 3:dje Februari 1864. Uppgift på fyndorten åt- följde likväl ej. Midtåt håller detta fragment 170 m.m. i längd; men snedt åt båda sidor afhugget och på den högra något längre fram än på den venstra sidan, mäter det på den förra blott 152 m.m. Bredden midt för det afhuggna stället på den högra sidan utgör 52 och bredden af mellankäkbenen på samma ställe 24 m.m. Denna mnosspets har i grunden fullkomligt samma form och samma dimensioner som ett motsvarande stycke på det kranium af D. delphis från Spanska sjön, som i denna afhandling är upptaget under N:o 16 b, vid fråga om nämnda art. Men mellankäkbenen äro hos ifrågavarande jemförelsevis något bredare, det af brosk utfyllda rummet emellan samma ben smalare, tänderna tätare intill hvarandra belägna, längre och vida mer rig- tade utåt sidorna, hvarförutan gomfåran sträcker sig betydligt längre framåt. På hvardera sida finnas 33 — det motsvarande stycket hos D. delphis har 27 — temligen fina och inåt krökta tänder, hvilka, från och med den 10:de, framifrån räknadt, utvändigt äro försedda med en ljust kastanjbrun fläck, som ligger något närmare spetsen än basen af tanden. Längden utaf en af de mellersta 54 A. W. MALM, tänderna är lika med 2 mellanrum + längddiametern af basen utaf 2 tänder — hos D. delphis är tandens längd lika med ett mellanrum + längddiametern af basen utaf 2 tänder. Högst sannolikt hafva ytterligare 6 tänder funnits på hvardera sida framtill. Spår dertill finnas uti den oafbrutna alveolar-rännan. Men, efter all analogi, vid jemförelse med D. delphis, hafva omkring 20 tänder fun- nits på hvar sida i den del utaf nosen, som fattas, hvarigenom uppkommer det stora antal tänder, RV som bland annat utmärker D. longirostris. Der, hvarest gomfåran förlorar sig 1 öfverkäkbenets plan, är afståndet emellan tänderna 3 gånger så stort som längden invändigt af den midt för sittande tanden — hos D. delphis = 54 g:r — <:Detta ställe ligger 45 m.m. från nosspetsen — hos D. delphis 76 —; och 90 m.m. från nosspetsen, men bakåt, hålla 7 tänder + mellanrummen 27 m.m. Hos D. delphis gå, på motsvarande ställe, 6 stycken + sina mellanrum på samma mått. Hit hörer fig. 11 å taflan III. 16). DELPHINUS DELPHIS. = PDelplinusi delphis tb. Syst: NS OT pa 085 FCuNS Oss fossylva pa 200303 tab KITE DD 10, XXIII, fig. 22; Delphinus delphis Ninss. En., p. 591; Delphinus Euphrosyne NiLss. 1. e., p. 595, med uteslutande af hela synonymien. Delphinus delphis LiLLJEBORG, Ofversigt, p. 6. — GraY Cat. 1866, p. 242; — Synopsis, p. 9. Uti våra Museer har jag varit i tillfälle att granska tolf mer eller mindre fullständiga kranier utaf denna sedan lång tid tillbaka bekanta art. Fyra tillhöra Riksmuseum, ett Carolinska Institutet och ett Veterinär-Insti- tutet i Stockholm. Universitetets 1 Lund zool. Museum eger 2:ne, Naturhistoriska Museum i Göteborg trenne och det i Malmö ett"); Men utaf alla dessa är ej mer än ett med säkerhet ifrån våra farvatten. Det är af vigt att återgifva följande anteckningar, då man numera känner flera närstående arter. Vi börja således med det fullständiga kraniet af det svenska exemplaret, som är 1848 hemförts från Bohuslän af Prof. S. LOVEN. a). Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till nosspetsen..........s«..+... 453 m.m. IRjnän fan skarmnun sen stillas Spetsen essay NN NaN 283 oo» lrodel. eTaellan. HNAS:ERINLNGLLIE cvssoocs90a050000050F98 909053 2590903850555495ISE03 NU00---» UD dera kensjplan 0:05. dess ense se rean seja Ta SS se NS SS 382 » Symphysis ers lf sng SNS ol Er sda deja re 0 Era ba er ÅS sa EL SR Je Sr 30 48+3 8+2 Tandformeln: H. 7 > V- 6 De djupa gomfårorna förlora sig i öfverkäkbenets plan midt för 38:de tanden, bakifrån räknadt. Baktill nå de fullt ut till inskärningen i öfverkäkbenet. Gomkölen midt för 15:de tanden, bakifrån räknadt, högst obe- tydligt smalare än den ena utaf fårorna midt för samma ställe. Triangelfältet uppnår, på en längsta tandlängd när, tandradens slut. Underkäkens exkavering undertill når till midt för 2:dra tanden framom slutet af symphysis. b). Fullständigt kranium, med undantag af yttersta nosspetsen, som är afbruten. Tillhör Riksmuseum, till hvilket det öfverlemnats af kapten WENNERQVIST år 1861; men uppgift på fyndorten finnes ej. Detta kra- nium har största likhet med N:o a; men har tillhört ett något yngre individ. Det har något kortare nos och åt sidorna mindre stupande mellankäkben. 4244 Care "4642 > 46+2 c). Stockholm, zool. Riksmuseum. Underkäken, hemförd af Korvetten Josephines zoologer år 1869 samt erhållen af en matros i närheten af Azorerna, men utan uppgift på den plats hvarest det individ ertappats, som denna underkäke tillhört. Tandformeln är H. Tandformeln: H Vs AR 46? Underkäkens längd ASoSDrSRSeS 382 m.m. SYM PDYSIS ALA NG Ce dels stef ee skal SR Lets ja sale skeden sl sk NTA SYST AE SNES dl oo» d). Stockholm, zool. Riksmuseum. Öfverkäken från näsöppningen samt underkäken; med påskrift: »Delphinus delphis (?). Gamla Alströmerska samlingen». ”) Enligt benäget skriftligt meddelande af Hr Rektor CARL MOoNntELtus i Jönköping, skall »i dervarande Elementarläroverks Mu- seum finnas ett kranium af denna art, hvilket för några år sedan inköptes från Köpenhamn». Jag förmodar att detta kranium är ifrån Spanska sjön och derifrån hemförts af D:r Jonas CoLLIN, enär en stor del af hans samliugar för några år sedan in- köptes af nämnda Muscum, 1 (ua HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, AR 18659. Tandformeln: H. = : a Anm.: Den är något litet olik N:o 16 a derutinnan att ifrågavarande jemförelsevis har något kortare nos och åt sidorna mindre stupande mellankäkben. Exemplaret tarfvar derföre måhända en när- mare granskning och jemförelse med flera exemplar utaf D. delphis, än de, hvilka stodo mig till buds i Stockholm. e). Stockholm, Veterinär-Institutet. Öfre delen af kranium. Utan uppgift på fyndort o. s. v. Skallen liknar N:o 16 a, men har tillhört ett något yngre individ. Tandformeln: H. Te, Vv. 20 f). Stockholm, Carolinska Institutet. Kranium. Utan uppgift på fyndort o. s. v. IGFermnuras IDänstl ia Bond OST OC AI NON bybossBN BVVIIINSLES INRE 435 m.m. Iman Ingkärnatysen till DOSSYINISA 30-dssbsvbpordesboaöocsvobassasessädsrssnssssAsatAD 267 oo» IöregE ETaLIAN INSKFRNINGIINEsc00ccos00s000054s50=33509a989b0o8b5bassavbbess ERA ASSER 90 » lUmdlerkäkensg: lÖNSEleNosososococsssasasadsnsson Jara ARSA RESER Såna Ra ss stR Se EET 370 oo» SYD P INyYSISK LA OT se near sann sk ee Se den säjer nen ANS Er RAL INNEE 45 oo» 44+5- 45+5 Tandformeln: H. 8 V. g och h). Lund: Universitetets zool. Museum. Uti det isynonymien omnämnda arbetet har Prof. NILSSON un- der namnet »Delphinus Euphrosyne GRAY» omnämnt 2:ne kranier och, såsom af de anförda måtten synes, beskrifvit det största utaf dessa. Enligt samme författare hafva dessa kranier förärats till nämnda Museum af framlidne Prof. A. J. REtzZIus; och NILSSON »förmodar att de äro från Kattegat». Med afseende på dessa kranier är det ej otroligt att så är förhållandet; men att de ej tillhöra Delphinus eller numera Clymenia Euphrosyne GRAY eller ens någon med denna närmare beslägtad form, derom har jag genom närmare undersökning af dessa kra- nier varit i tillfälle att fullkomligt öfvertyga mig. Huden i gommen förekommer nemligen in situ på båda dessa kranier, typerna till. NiLssons D. Euphrosyne, allt ifrån nosspetsen till ett litet stycke bakom tandraden. Men man kan insticka lillfingret under nämnda hud, längst baktill, uti den under densamma befintliga gom- fåran; och NILSSON har således ej observerat att nämnda hudbeklädnad förefanns, hvilket likväl varit tydligt om han lagt märke till nämnda förhållande längst baktill. Han har tagit huden för benet och derföre beskrifvit dessa kranier såsom varande utan gomfåror. Genomsticker man derjemte nämnda hud med en sond, hvilket jag gjorde på båda dessa kranier, finner man äfven att gomfåran å hvardera sida om gomkölen har samma beskaffen- het och utsträckning, som hos D. delphis. Att borttaga nämnda hud, har man således ej af nöden för bedö- mandet af species. Jag skulle ej eller velat göra det förra, äfven om jag dertill begärt och erhållit tillåtelse. Såsom typexemplar, böra dessa kranier förvaras i samma skick, som de voro, då NILSSON beskref dem. LIiLLJE- BORG, som haft en mångårig verksamhet vid nämnda Museum och vid sin vetenskapliga resa år 1860 återigen vistades någon tid i Lund, för att der anställa undersökningar för sitt förtjenstfulla arbete, »Ofversigt af Skandi- naviens hvaldjur», har ej eller observerat det omnämnda förhållandet, hvilket synes, 1. ce. pag. 14, då han säger »att i Lunds zool. Museum förvaras kranier af Delphinus euphrosyne och obscurus GRAY», eller just de NILsSSON- SKA typerna för hans arter, som äro upptagna »i Skandinavisk fauna». Anskönt beskrifningen hos den celebre naturforskaren, Prof. S. NILSSON, med undantag af nämnda för- hållanden, är såsom vanligt så god, att man af den genast bör kunna sluta till, att den blifvit gjord efter cra- nier af D. delphis eller den art, som han l. c., pag. 391, ock beskrifvit, men, såsom det i noten å följande sida heter, »efter exemplar i exotiska Museer», derföre att han af arten »har intet cranium deraf för närvarande till hands», har jag, förutom det redan nämnda, öfver dessa kranier antecknat följande: 2). Det större, således det af NILSSON beskrifna: (ej Kranium: Längd från cond. oss. occ. till NnOSSpetsel ....=+ semsssssssssrsnnnsonnnn -.. 404 m.m. Krang inskarnmm gen tillosspetsents45 4 F ses ass Uk SS SNS 202 oo» IBretd! emellan HaSkGrINGANINN,09:90909500299909500059850993s99903p00500309093399500059E00 84 » Udde rkaken skans se dare RA aset sla ses sldo ER Es eos ASSA oa BESS 348 oo» SVA Dp [Ly ST LäS Ce Eon sal Ros) le Bas ds åa ses näsan st SRS ASEA 305 D 48+? 46+? Tandformeln: H Vv CAR CS ATT h). Det mindre, således det af NILSSON endast omnämnda. Hos detta är högra sidan af nack- trakten borta. ISrevnnns IDänst rn Con OC OCC: HULL NORM mgssysvassusssusnss. buss NsNESINNSEES 394 m.m. IRFän in sSkanmnin sen kil In OSSp etS CNE. essens STA 500 VALD Bredd emellan inskärningarna......... så ogockt SE LD [UT derkalken slang ds se. sd sa re EAS sa be fe bög sal ARLA aa HASAN 332 » SYD PBYSTSL AS ÅSE beses tess gle ake lee sans lsors ee ten sa Sala Se) ease sjess jr saannnd 39 oo» 56 As W. MALM, Tandformeln: H. ed Wo ee Att NILSSON angifvit tändernas antal för lågt, eller »42—46», synes af det föregående, enär g bar 46— 48 och h 47—49, och båda troligen en eller annan tand mer, längst framtill, enär de främsta endast äro att märka genom småknölar på huden, hvilken de ej genomträngt. Framför allt det här under h anförda kranium är af ett yngre individ, hvadan bland annat nosen är både relativt och absolut kortare än hos y samt hos detta något kortare än hos t. ex. den härstädes under N:o 16 k anförda. i). Malmö. Elementarläroverkets Museum. Ett fullständigt och vackert kranium; men uvan uppgift på fyndort o. s. v. k). Göteborg, Naturhistoriska Museum. Fullständigt kranium. JExotiskt. Skänkt af bandlanden D. EF. LINCKE den 15 Januari 1856. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NOSSPetseD....m....ms.sse-s--o0sos00n0 nn 454 m.m. Från inskärningen till nosspetsen > TS) Bredd emellan inskärningarna (DM lRGlGRTEIORS: NGN 300 29009090590990000505093020200503 388 » SymNnnsS NAS iosossscocvoocoassooder s Stas do ere Ner Sera ef LESS SSA DORPAT SA 20 » 47 48 Tandformeln: H. 15: VT De 4 främsta upptill å hvardera sidan sitta i mellankäkbenet. Gomfåran förlorar sig i öfverkäkbenets plan midt för 33:dje tanden bakifrån räknadt och sträcker sig bakåt till trakten af orbita. Triangelfältet når, på en tandrotbredd när, till sista tanden. Underkäkens exkavation nedtill når till midt för 4:de tanden framom slutet af symphysis. 1). Göteborg, Naturhistoriska Museum. Underkäken och öfverkäken från trakten straxt framom inskär- ningen. Spanska sjön, sommaren 1868, skänkt af Matros B. OLsson, den 13 Februari 1869. TUMTGLeT KÖKET SK LAN O dras sees leasa er ER AS förre) ej sla ja ale ej ere sla klase SSE Ae fa HTS SV FA NTA SSA 378 m.m. SYTOp Ry STSIK AT Ops SE SNES NESS ANA SoS Sr STERN NS TN RASEN ARSA SAN NNE 49» a EG Tandformeln: H. =E; Vi — GS 47 45+2 Gomfåran förlorar sig i öfverkäkbenets plan midt för 33:dje tanden räknadt bakifrån. Triangelfältet når till midt för 2:dra tanden, bakifrån räknadt. Underkäkens exkavation nedtill når till midt för 3:dje tanden framom symphysis. Hit höra figurerna 12 a och 12 b å taflan III. m). Göteborg, Naturhistoriska Museum. Underkäke, skänkt af doktor C. W. HULTGREN, den 14:de Oktober 1869. Fyndorten ej antecknad. Und exk ake ns oda nn arsa a sa ös ee be fislåls sved jöje Releases rss Real Eee Sea Se 372 m.m. SYM Pp LYSIS: LÄG us osa sees be ble Sea rs ell sn TC sasse es sa see sl SR rs A SSR 00 » Tandformeln: H. 48: VN. GENT Underkäkens exkavation nedtill når till midt för 4:de tanden framom slutet af symphysis. n). Göteborg, Naturhistoriska Museum. Här förvaras slutet af en svans, både den uppstoppade huden och dithörande del af skelettet, hvilken jag förmodar höra till ifrågavarande art. Djuret ertappades i Spanska sjön. Hvad vi här ega af detsamma är skänkt straxt derpå, den 27:de Juli 1853 af öfverkonstapel N. Qvist- GÅRD. Svansens bredd emellan flikarnes spetsar utgör 390 m.m. De 16 sista kotorna finnas, sammanhän- gande, likasom äfven i situ 4 proc. spin. infer. De 3 främsta af dessa kotor, isynnerhet den aldra främsta, äro starkt sammantryckta och smalare än de närmast följande. Corpus af den främsta är framtill en half gång till så hög som den är bred. 17). DELPHINUS MAJOR. ? = Delphinus major GraYr. Catalogue of Seals and Whales in the British Museum, second edition, London 1866, p. 396; Synopsis, p. 5. Uti Naturhistoriska Museum i Göteborg förekommer en underkäke i utmärkt skick med alla tänderna i behåll; men den är, ty värr, afsågad straxt bakom slutet af den framåtgående bugten af foramen interius vel posticum. Exemplaret, som denna underkäke tillhört, ertappades af Sjökapten RoorH »på höjden af Cap finis- terre» och förärades af honom till nämnda Museum den 10:de Februari 1863. Fullt öfvertygad om att den till- hört en art af det genus hvarom här är fråga, förer jag den derföre till den art, som GRAY för kort tid sedan på nämnda ställe hbeskrifvit under namnet D. major, med hvilken den hvad angår tändernas antal och storlek samt anordning till alla delar sammanfaller. Det kranium, på hvilket GRAY grundat sin art, finnes i British Museum; men utan angifven fyndort. Om mitt exemplar är skildt från D. delphis, det kan jag likväl ej nu med full visshet afgöra. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 51 Då afståndet från hakspetsen till nämnda sinus endast är 7 m.m. större, än samma afstånd på under- käken af det exemplar af D. delphis som här är anfördt vid denna art under N:o 16 1, hvilket är ifrån Spanska sjön, hvadan dessa båda käkar i det närmaste äro lika stora, vill jag här i följande korta beskrifning jemföra dem med hvarandra och särskilt framhålla afvikelserna. Underkäken: Från hakspetsen till nämnda sinus ..... 285 m.m. Hos D. Delphis, N:o 16,1...... 278 m.m. » » » tandradens slut... 245 oo» » » DIE ARON SE S: 228 oo» Symphysisklangdet oo Alga » » yt OTRA TR Fl : 5 EERPR SEN tt Tandformeln: H. ä8; Wo 27 På en längdsträckning af 263 m.m., eller nära en engelsk tum, vid 90 m.m.s afstånd från hakspetsen, finnas 3 tänder. Underkäkens exkavering nedtill når till 3:dje tanden framom slutet af symphysis. Relativt likasom absolut är således symphysis kortare, tandraden längre tillbakagående, tänderna fullt ut dubbelt gröfre, hvartill slutligen kan läggas, att hakan är bredare än på D. delphis. För öfrigt hafva de här jemförda underkäkarna i högsta grad likhet med hvarandra. Hit hör figur 13 å taflan III. 18). DeELPHINUS FRITHIL. = Delplinus Frithii BiyrtH, Rep. Asiatic Soc. Calcutta, 12; — GRAY Catalogue of Seals and Whales in the British Museum, second edition, London 1866, p. 248. Gray har uti ett af sina sista arbeten efter BLYTH uppställt denna såsom det vill synas ifrån alla hittills kända samslägtingar väl begränsade art, utaf hvilken några fragmenter finnas förvarade uti ett par utaf våra Museer, men tyvärr utan uppgift hvarifrån de härstamma. FRITH ertappade den under en resa från England till Indien och kranium af typexemplaret förvaras uti the Asiatic Society Museum i Calcutta. a). Riksmuseum eger en underkäke, bestämd till Delphinus delphis, hvilken funnits i samlingen åtmin- stone före år 1839. Den håller 390 m.m. i längd och har en symphysis af 46 m.m.s utsträckning. Dess kon- tur undertill är konkav ända fram till midt för andra tanden framom slutet af symphysis. Tandformeln är: 15K 53? Na 53 b). Uti Veterinär-Institutets i Stockholm Museum finnes utaf ett individ hela nosen allt ifrån trakten straxt framom näsborrarna samt dessutom underkäken utaf ett annat individ; men båda likaledes utan ringaste på- skrift. Den förra är 1 särdeles utmärkt skick och företer ofvantill den karakter, som synes vara af synnerligen utmärkande beskaffenhet, eller att mellankäkbenen i vertikal genomskärning, till exempel midt för 10:de tanden, bakifrån räknadt, tillsammans formera en fullständig halfcirkel, hvars ändstycken sänka sig lodrätt ned mot öfver- käkbenet och hvars diameter ej är fullt så stor som bredden af det utanför liggande öfverkäkbenet. Gomtrakten har temligen djupa sidofåror. Underkäkens längd utgör 395 och längden af symphysis 62 m.m. Tandformeln fe 49+3- 49+3- SER Ne IN c). Den nyssnämnda underkäken i sist anförda samling visar följande tandformel: H. 50-2; Ni = Formen och byggnaden i öfrigt hos alla tre här omnämnda underkäkar äro till alla delar desamma och skiljas vid jemförelse lätt ifrån öfriga här anförda samslägtingar, äfven ifrån den nära stående D. delphis. 19). DELrPHINUS MOOREI. = Delphinus Moorei GRAY Catalogue of Seals and Whales in the British Museum, second edition, Lon- don 1866, pag. 396; med figur öfver djurets yttre form och färgfördelning. — Synopsis, p. 9. a). Utaf denna art, hvilken såsom ofvan synes helt nyss blifvit beskrifven, finnes uti Riksmuseum ett kranium, 46 sammanhängande kotor, de bakre med sina proc. spin. infer. — slutet af ryggradspelaren finnes ej — samt huden, till samma individ, uppstoppad. Alltsammans i särdeles godt skick. Färgfördelningen är visser- ligen något olika med Grays beskrifning, men detta har ej af mig ansetts tillfyllestgörande för uppställandet af vårt exemplar såsom typ för ett särskilt species. Exemplaret har blifvit hemfördt af sjökapten MoLLriN, år 1840. Det hade ertappats »nära S:t Helena» i södra Atlantiska oceanen. Vid Författarens besök i Stockholm i Sep- tember år 1869, var det uppstäldt under namnet »Delphinus nove Zelandie». Öfver exemplaret har jag anteck nat följande: Lo) K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 2. 58 As W. MALM, Det utmärkt väl stoppade och väl bibehållna exemplaret, som efter allt utseende är en hanne, håller i längdifränthakspetsenbtilinskaynin sen4e mellan ksvanstikaln a... oc scees oc ocbend sides sas e csr eee ske RASEN 1,365 m.m. Pränbhakspetsenurll Fay oe fken sub ör) ang SSA ee ae SoA es sa SS SANNA Na ke NO ODIE » » 2 Gl wa FYN SIT 002952. BASERA, BAI SIRLARE JIA YO FOA EERALA PAFA IA 800 » Framlemmens längd, räknadt från främre armvecket ................- Rn Rn rn SG AR nas SA 210 » » » » » bakre » 150 oo» » DUN St a DNE UID STTND AS STAN Sea Söslgr na Nasas seg Se SA ar rr rra 60 >» » Fire lnradc, Oi3 vä INN NSI MIT s0d600000009909909003039530390970903I00ENIL YE =0959379 30053 fsssenae HD Ryggflikens höjd, lodrätt från basen eller den sammanbundna rygglinien ..mssssssesssssessrssrrensnn innen nnn nn 130 » Bredden emellan svansflikarnas extremiteter ......... SR SER LA UTN SSA TN AR AEA TN SARA SKER SA Sr RAA + F2B0L» Det af GRAY beskrifna exemplaret, som var en 2, höll i totallängd 1,906 m. m., och afståndet emellan nosspetsen och (början af ?) ryggfliken utgjorde 834 m.m. Färg: Ofvan svartaktig. Sidorna gråaktiga med ett längsgående hvitaktigt band, som börjar under och straxt framom ögat samt, tilltagande i bredd, upphör något framom trakten midt under ryggflikens spets. Midt under ryggflikens början, men nedom det förutnämnda bandet, börjar ett annat, som baktill är öppet, det vill säga sammanhänger med den hvitaktiga färgen å buken, men nedtill begränsas af ett under slutet af ryggflikens bas till sist sylfint, svartaktigt streck. Bakåt, på sidan af svansens början, förekommer en hvitaktig längsfläck. Ryggfliikens nedre del, på sidan, och framlemmens bas utvändigt olivgrå, hvilken färg troligen varit hvitaktig. Nedom ögat samt nedom det först omnämnda, hvitaktiga bandet börjar ett annat, men något mindre tydligt än det öfre, och öfvergår under trakten af främre armvecket i bukens hvita färg, hvilken sträcker sig halfvägs un- der svansen, och som från haktrakten till ett litet stycke hän under framlemmen, straxt nedom den ofvan- före befintliga mörka färgen, är försedt med ett linieformigt, svartaktigt band, som fortlöper parallelt med den nedom mungipan mest uppåtböjda färggränsen. Framlemmen tillspetsad, baktill med en framåtgående utskärning. Ryggfliken baktill utringad, temligen spetsig; men spetsen når ej så långt tillbaka som slutet af flikens bas. Svansflikarna jemförelsevis föga breda, men desto längre. Midten af genitalspringan ligger + ryggflikhöjd (vertikal) bakom den linje som drages från spetsen af ryggfliken vinkelrätt emot kroppens längdaxel. Kranium: Längd från cond. oss. occ. till nosspetsen ”).. ........ 380 mm. GRrRaAYS exemplar höll......... 443 m.m. iRränkainskarnimgen! till Mmosspetsenisss. Sahast bag 2200 » » 9 NSNOMOTED iBreddkemellansunskannin galna. ccs ks tres esse es 3 Doo » » DÅ Rs er AND UR [Um dexkälenstian gas nn Massa ou see SS SS AR St BD o3 » » Ms OO ND Syänp DySLSNAn Se SSA ANER NN ANS SEEN ES SKEN SUND Tandformeln: H. är j 254 Triangelfältet är ganska långt, men når ej fullkomligt fram till sista tanden. Gomfåran slutar ett lika långt stycke framom inskärningen, samt förlorar sig framtill i öfverkäkbenets plan midt för 37:de tanden, räk- nadt bakifrån. Gomkölen tvärsöfver konvex; midt för sista tanden dubbelt så bred som gomfåran. Baktill är hjernskålen starkt konvex, men stupar brant ned emot foramen magnum. Mellankäkbenen formera ofvantill, der hvarest de beröra hvarandra, tillsammans en längsgående, stark konvexitet, med sidorna hastigt sänkta emot öfverkäkbenen. Framtill äro de förra vidt åtskilda. Tänderna föga spetsiga och helt litet krökta inåt, jem- förelsevis med tänderna hos D. delphis. Midt på sidan finnas 8 tänder på en längdsträckning af 28 m.m. Den del utaf ryggradpelaren, som finnes, har stor likhet med det motsvarande hos följande, eller D. Walkeri. Uti fingrarna finnes följande antal falanger: UNT s0g000soskucrs RA Sdf El Sa ae DS SSJ Sa 3, af hvilka de 2 första med förbening. IB EJGÖT OKC boss sent se lisa sre es dolg so issn SAR As a SEN LOPID IRON » » Långfingret........... TEN a SEGT SE NN NSSA NS Nb CO Do DM EO » » IRAN OLIN FCT sees ses 6, » » 5. LD » » INN SLE 0 ere ssscscr des ler ber) els er nd SNES SSD RESO 20, DD Dr» » » Carpustrakten är afbildad å taflan IV, fig. 36. Anm.: Denna och följande art skilja sig från D. janira, som förekommer utanför New Foundland, bland annat derigenom att den sistnämnda har ett färre antal tänder. Den likaledes nära be- slägtade D. nove zealandie från Nya Seland afviker från de båda förstnämnda bland annat der- igenom att ryggfliken hos D. nove zealandie jemförelsevis är vida längre framåt belägen. Se Quoy et Gaim. Voy. Astrol. 49, t. 28. Färgfördelningen hos denna, såsom den är afbildad och beskrifven hos de citerade författarna, har emellertid ej obetydlig likhet med samma hos den, hvilken jag här beskrifvit. ”) Denna är något skadad; men den sannolika längden är tagen med i måttet. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869, 59 b). Göteborg, Naturhistoriska Museum: Här förvaras, sedan före 1848, ett å hjernskålen delvis defekt kranium af ett särdeles ungt individ, men utan påskrift hvarifrån eller när det inkommit i samlingen. Alla tänderna äro utfallna. Jag uppför tills vidare detta kranium under denna art; men förr än jag blir i tillfälle att anställa en närmare jemförelse med kranium utaf N:o 19a, är jag ej fullt säker på att det ifrågavarande hörer hit. Det har följande dimensioner: Kranium: Längd från cond. oss. occ. till NOSSPetSCN.....ssesssssssssrersrrssesrserenr sor nen na 202 m.m. iElrånvamskarmin gen till MOSSPpetSCD-se ssk sdksse cos sblees Ses skal Soros 102 oo» Bredc! Gragllan FaskRRIINSWNIN.,ssvospasorcsdocoscuntdasndodnsoscbsvssygnRsSoNsNE3 ENT IJINJLNE 42 oo» [UN dera kens Ane lyan els Elen faser Sån sf alle Sala sissi je FSE valdes ESA be be ns ale UD SY DMP Dy SISE LAT Oja eos bas se re de oe Res äss ke Es SN Lee sas fen aska ee ses 20» Triangelfältet når 3 m.m. framom alveolarrännans slut. Gomkölen, som starkt och jemnt tilltager i bredd bakåt och der är konvex, är vid tandradens slut af samma bredd som bredden af nasalgången vid dess halfva höjd, eller fullt ut dubbelt så bred som gomfåran midtför. Denna förlorar sig bakåt mot orbitaltrakten; framåt når den till inemot spetsen af öfverkäkbenet. 20). DELPHINUS WALKERI. = Delphinus Walkeri Grayr Catalogue of Seals and Whales in the British Museum, second edition, London 1866, pag. 397; med figur öfver djurets yttre form och färgfördelning; — Synopsis, p. 5. Äfven denna art har för kort tid sedan blifvit beskrifven och af GRAY uppställd vid sidan af samma författares D. Moorei. Kranierna hos båda äro hvarandra i grunden så lika att, såsom han uttrycker sig, »it 1s not easy to point out any difference in words». Han framhåller likväl såsom något väsentligt ej blott det något större antalet af tänder, hvilka jemförelsevis äro mindre, utan ock en och annan afvikelse rörande gom- traktens byggnad. Samma olikheter har äfven jag funnit å ett exemplar, som är förvaradt i Riksmuseum, och hvilket var bestämdt till »Delphinus nove zeelandie Less». Det har blifvit hemfördt af Kapten NORDVALL år 1843, som ertappat detsamma i »Atlantiska oceanen, söder om Azorerna». Att den är väl skild från den här ofvan under namnet »D. Moore» upptagna, derom är intet tvifvel, likasom att den är identisk med D. Wal- keri, GRAY. Preparatet uti Riksmuseum utgöres af ett utmärkt skelett; men tung- och bäckenbenen äfvensom sista svanskotan, några proc. spin. infer. och några falanger äro borta. Mina anteckningar öfver detta skelett äro följande, förutom det, som under D. Moorei redan blifvit anfördt: Skelettetsktocalan sd (kran Mb erakna dt) Lose tad 1,505 m.m. Kranium: Längd från cond: oss. occ. till NOSSPetSCD.....m-:sssesse srorrssssrssernrsnn nan 395 oo» Br änföins kanin sen bill o SSpets e.- ses sa susse esse AA AA AS SOA 202 oo» lönen Tal MAST NnNSEIRNA opus9ssssysysss0NJNSHscotdnss JUL LsNbdonNabdbIaEN 82 » Um Gerba kens äns Sea dr a SEEL sr Aes ASSR Est STEN SARV fe RNA et. See JAN 320 oo» SY PONY SLSL ET ÄTT r dee oddset Je He RS ASS cketr sf sie SE FÅR JA TE of A ARSA Elak 38 » 49 Tandformeln: H. a8: V- 48 Gomfåran når till midt för inskärningen i öfverkäkbenet. Gomkölen, som är något tillplattad och stu- par med skarpa sidovinklar, är midt för 15:de tanden, bakifrån räknadt, smalare än gomfåran på samma ställe, samt midt för sista tanden ej dubbelt så bred som gomfåran derstädes. Skelettet, som tillhört ett äldre individ än den näst förut beskrifna D. Moorei, har följande antal af vertebror, nemligen: Halsvertebror ......... 7 (Atlas och epistropheus sammanväxta med hvarandra). Ryggvertebror ........ 14 Ländkorsvertebror . 20 Svansvertebror. ...... 30 (+den sista, som är borta) således tillsammans 72. För öfrigt finnas 14 par refben och 8 par sternalben. Bröstbenet består af trenne stycken. Uti fingrarna finnes följande antal falanger. IDNENTONNEa ockuvasodoskodkan 2 (+1 ?). 12 DNS s000cocobsoabers OT He Långfingret.............. do (+2 [NT SNS sc. vosarsscoso 2 (2 SE ID UUl ba (SINAN bocsacosoonnos 2 Carpus-trakten är afbildad å tafl. IV, fig. 37. 60 A. W. MALM, 21). ÖLYMENIA DORIS. = Delphinus doris Grav, Er. et Terr., pag. 39, pl. 20; — Cat. 1850, p. 114; Tursio doris GRAY. Cat. 1866, p. 255; Clymenia doris GRAY, Synopsis p. 6, pl. 20; Delphinus obscurus NILsson Fn. p. 597. (non = D. obsurus GRAY) Lagenorhynchus? Nilssonii GRAY, Proc. Zool. Soc. 1864, pag. 238. a). Stockholm, zool. Riksmuseum: Ett kranium med påskrift »Delphinus leucopleuri af.; men utan uppgift på fyndort o. s. v. IKuansum EN an odöifrancond. Foss: oce-tilln osspets en sr. ss saa ee sas 400 m.m. Bränn Skarnin oe mt 0SSp etSCTLs sas SSA NS SN ANS Sr rs ea 234 oo» Bredd emellan inskärningarnä.......eeesse.ssssssssessna SA sElA Sad fe Söb esk ran EL öda SOM Um derkakensplan gerna sossar Tesen rkDEN rss seneste snaa 340+3 m.m. SY P Ly SYS KLAN SC rod esp susse susse reg Sets EA ss on gar Sass sel SNS Öar INO SETS DTS dn AU see ers RASEN AE SRS SEAN AEA NR SSA NNE SA SR 536 m.m. hoj done dan b ex äknin oskar sUund erkalken seas SSR NNE aNNANN 33 » Tandformeln: H. EE WE = Triangelfältet når till midt för femte tanden, bakifrån räknadt. Tänderna jemförelsevis med öfriga här upptagna arter af slägtet Clymenia, temligen stora, eller midt i käken, vid dess kant mätt, 5 på 26 m.m. Att nosen är något litet mer än 34 af kraniets totallängd, synes af de anförda måtten, likasom att bred- den emellan inskärningarna förhåller sig till nosens längd, som 1:23, eller rättare något mindre. Mellankäk- benen hafva straxt framom midten af nosen nästan fullkomligt rätlinigt sluttande sidor; men bakom midten äro inkanterna bakåt allt mer nedböjda, eller så att vid spetsen af triangelfältet detta är tillfället med nära 3 af hvardera benets hela bredd. På midten af nosen är hvardera mellankäkbenet på en midtför sittande tands halfva längddiameter vid basen när, lika med bredden af det utanför liggande öfverkäkbenet. Framtill sluta mellan- käkbenen sig intill hvarandra midt för 23:dje tanden, räknadt bakifrån. Tandraden rätlinig, allt intill 30:de tanden, likaledes räknadt bakifrån. Nosens bredd midtpå lika med längdsträckningen af 9 tänder i midttrakten. 14:de tanden, räknadt bakifrån, är belägen midt för nosens midt. Gomen, som är tydligt inknipen vid början af vingbenen, håller i bredd derstädes ett lika afstånd som längdsträckningen af 6 tänder i midttrakten = gom- mens bredd midtför 20:de tanden, räknadt bakifrån. På sidan är spår till den vid sista tanden obetydliga sido- fåran att upptäcka ännu midtför 9:de tanden, räknadt bakifrån. Plogbenet är synligt emellan 7:de och 20:de tanden, i midttrakten till en bredd =3 af en midtför belägen tands höjd. Dess rundade nedre del ligger bak- om midt-trakten af dess synliga längd i samma plan som öfverkäkbenen, men framtill slutligen allt djupare i den framåtgående och först å spetsen af nosen sig förlorande rännan. Underkäkbenen hafva nedre konturen starkast uppåtböjd något framom slutet af tandraden eller midt för 4:de tanden, likväl ej mer än 3 utaf nämnda tands höjd. Den lyckta tandroten likasom förhållandena i öfrigt utvisa, att detta kranium hört till ett fullt utbildadt individ. Det har derföre jemförelsevis med bakdelen af kranium något längre nos samt i öfrigt något gröfre tänder än förhållandet är hos följande. b). Lund, Universitetets zool. Museum. Ett kranium, med påskrift å etiketten, »Delphinus obscurus NILSSONS Faun., skänkt af Prof. FLORMAN», således typen för NILSSONS D. obscurus. Detta namn finnes skrifvet, såväl i basilartrakten, med tillägg »NILSSons Faun., som på utsidan af högra underkäken. På den venstra står »N. N:o 54. Delphinus Delphis», antecknadt med en annan hand och måhända ledande till någon upplys- ning om hvarifrån detta kranium kommit i FLORMANS ego. Arten, utaf hvilken ett kranium nu ligger framför mig och hvilket jag genom Prof. WAHLGRENS godhet fått låna från nämnda Museum, upptogs af NILSSON i hans fauna derföre att han hade »anledning» — månne någon annan än den att kranium fanns i Prof. ELORMANS samling? — »förmoda att den (delphinskallen) är från någon svensk kust» men tillägger han: »säkert är det dock icke». NILSSON 1. c., p. 598. Jag tviflar äfven mycket på att det är från våra farvatten. Det förundrar mig ock, att NILSSon, som haft tillgång till det reseverk, hvilket han citerar, ej jemförde ifrågavarande kranium snarare med D. doris än med D. obscurus GRAY. Genom sin utåt nästan cylindriska och långt utdragna nos, genom sina raka käkkanter, ett förhållande hvarvid NILSSoN till den grad fästat sig att han kallat arten »delfin med räta tandrader», genom triangelfältets mindre utsträckning m. m,, afviker det särdeles mycket ifrån D. ob- scurus GRAY; men i alla dessa afseenden, ja i allt, är det så lika med D. doris GRAY, att man skulle vara frestad att tro, att detta kranium legat till grund för den af GRAY lemnade figur, 1. c., pl. 20. NILSSON an- gifver antalet af tänder till 30—32. Det lägsta talet finnes ej i någon af tandraderna, men väl något mer än det största. Ofver detta kranium har jag dessutom endast antecknat följande, på grund deraf, att de relativa förhållanden, som vid föregående nummer äro anförda, i grunden till alla delar äfven finnas hos detta kranium. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER ÅR 1869. 61 IKfanrumsplan sdifräntcond'Foss:iocc still mOsspetselits..-srroscrcepe-sdboranssisekleeen 372 m.m. Erån inskärningen. tilll NOSSPetSCE0,. hvarom texten talar, men att detta ej är fallet, torde framgå utaf det följande, änskönt GRAY ej någonstädes i de arbeten, som nu föreligga, anfört något, som positivt visar, att sistnämnda tandformel har tillkommit genom ett tryckfel. Ty utan att något härutinnan blifvit anmärkt uti samme författares Catalogue etc. part 1, Cetacea, 36» 5 många måtten, veta att det i Er. and Terr. afbildade kraniet är det, som derstädes äfven blifvit beskrifvet. 1850 pag. 114, uppgifves tandformeln der till -S or Der får man emellertid, hvilket synes af de återupprepade, hade Gray emellertid 3 kranier till att omnämna; men han anförer ingen större tandformel än = nemligen för ett kranium i Ipswich Museum. Uti Grays Catalogue, 1866, pag. 255, är hvad angår Tursio doris alltsammans aftryckt, som står att läsa i förutnämnda arbete, således äfven uppgiften om tändernas antal. Något vidare om arten har författaren der ej haft att tillägga; men, 1. c., Cat. 1866, pag. 399, förekommer, under beskrifningen af »Delphinus pun- ctatus, ett anförande, som är vigtigt att här äfven återgifva, enär deraf synes framgå, kanske just i betraktande af de olika uppgifterna om tändernas antal, att man ej är säker på hvad Tursio doris är för en art, hvilket till och med för GRAY sjelf ej tyckes vara fullt klart, änskönt han först uppställt den såsom ett särskildt species. Efter att hafva anfört tandformlen för D. punctatus, heter det längre ned: »the skull is much like some of the skulls I have named Clymene doris; but perhaps I have included several species under that name, . ....-- The one here described (således D. punctatus,) differs from all of them in having a more slender and attenuated beak», hvilket ock synes af de angifna måtten. Uti Grays Synopsis 1868, sid. 6, finnes emellertid straxt efter artnamnet, Ciymenia doris, en hänvisning till tab. 20, hvilken likasom fertalet i detta arbetet är ett troget af- tryck af taflorna i Grays Er. et Terr. Efter den lilla diagnosen följer endast citater af »Grar, P. Z. S. 1866, p. 214. Tursio doris, GRAY, 1. ce. eller (Cat. 1866) 255; Zool. E. et T. t. 20», eller endast till nämnda tafa, men ej till beskrifningen uti sistnämnda arbete. Men härmed har väl Gray ådagalagt, att det endast är be- skrifningen i t. ex. nämnda Cat. af 1866 och figurerna på de anförda ställena, som han vill öfverföra på Cl. doris. Ofverflödigt hade det emellertid ej varit att på samma gång nämna något (om sådant skett i P. Z. S. 1866, p. 214 känner jag som sagdt ej) om anledningen till ändrandet af den i Er. et Terr. angifna, höga tand- formeln. Förestående anmärkningar gälla emellertid ej blott nämnda motsägelser, utan afse fastmer, att, efter en 62 A. W. MALM, företagen närmare granskning, få ett som jag tror rigtigt artnamn för Delphinus obscurus NILSSON, eller Clymenia doris GRAY. En uppgift på hemlandet för denna art har GRAY ock omsider ansett sig kunna lemna, eller hafvet om- kring Goda hoppsudden, enligt LaAYARD. Se OCat., 1866, sid. 400, med citation af P. Z, S. 1865, 522. 22). ÖLYMENIA BEUPHROSYNOIDES. = Clymenia euphrosynoides GRAY Synopsis, p. 6; Delphinus Euphrosyne GRAY, 1. c. Tab. 31; — OWEN INPADS. Vb Sy MIR I Do 2 fal By NA Do Göteborg, Naturhistoriska Museum. Ett särdeles godt kranium men med ingen annan påskrift än: »Exotiskt.» Det fanns i samlingen redan år 1847, men utan anteckning hvarifrån det kommit. Då detta kra- nium har största likhet med GRraAYS, 1. ce. lemnade figurer, och hvilka, såsom det torde synas af samme förfat- tares Catalogue, 1866, pag. 251, vid fråga om Delphinus Euphrosyne a, äro utförda efter det på nämnda ställe till en del beskrifna kranium a, har jag ej tvekat att hänföra ifrågavarande kranium till den af GrRaAYr seder- mera 1 c., under Clymenia Euphrosynoides särskildt uppställda arten. Det synes likväl, som om GRAY i sin Synopsis af år 1868 hade bort citera sitt nämnda, tidigare arbete, för att derigenom hafva visat, att en om än kort beskrifning finnes öfver de å tab. 31 lemnade figurerna. Samma tafla och i följd deraf samma figurer cite- rar emellertid GRAY uti samma synopsis och på samma sida 6, men å första spalten. Detta är förhållandet vid hans Cl. FPuphrosyne, till hvilken figurerna å taflan 22 naturligtvis ock hänföras, enär de återgifva typen för detta GRAYSKA species. Men detta dubbelcitat har väl uppkommit genom felskrifning och mindre uppmärk samhet vid korrigeringen. På annat sätt kan åtminstone jag ej förklara det. GRAY angifver tandformeln till Te men underkäkspetsen å tafl. 31 synes utvisa, att några fler skola finnas, i fall en närmare undersökning eger rum, vare sig nu att det af honom afbildade och det ifrågavarande tillhöra samma species eller ej. Jag antager emellertid det förra, enär nämnda figur särdeles väl passar på det här ifrågavarande kranium, med un- dantag måhända deraf att hos detta mellankäkbenen hafva något mer rätliniga yttre kanter i trakten af triangel- fältets främre del; nämnda ben äro ock å nosspetsen betydligt mer framskjutande, och bilda der, hvart för sig, en lancettlikt framom öfverkäkbenen utdragen spets. Detta kranium synes ej hafva tillhört ett fullt utbildadt individ. Jag vill för öfrigt här om detsamma anteckna följande: kranium Bansdifrånkheondoss:f:0oce: till NOSSPetseD-.m tess ssebbebese seende ses ska 395 m.m. Iman NS kEbarhnSEn BU TDOSSDIKGN s0909390900050a0500290553995309994230900993950009599 593000 234 oo» 185500 (Fra lAN NNSKEN NINGEN NG boocporbgorgoros Es ss I0990099EE930504935930S0000NLONNEE 90 » [Und erkaken span sd TESS SS ONS 3326 oo» Symip Hystsklan Sd Se SD Nos enskbre damn dtp ars Ne gran Te beer tt öd DT » höjd, » WGS NYBRINK vreskronssv. Ao0ENsPSIrVERNSBJDES YE 25 SSK 444 Zylapil Tandformeln: H. 5 ? V. AVR Proportionerna kunna synas af de angifna måtten. Mellankäkbenen likasom tillplattade, med i grunden rätlinigt fortlöpande utkant, alltifrån inskärningen och närmast intill slutet af öfverkäkbenen framtill. Framom midten äro sidorna något sluttande och isynnerhet vid yttre kanten längsåt något exkaverade. Bakom midten äro de något litet konvexa; men inre tredjedelen af hvardera benet ligger i det horizontela planet. Triangelfältet når till midtför sista tanden. På midten af no- sens längd är hvardera mellankäkbenet så mycket smalare än det utanför liggande öfverkäkbenet, som 13 längd- diameter af en midtför sittande tand. Mellankäkbenen beröra hvarandra från sista till 16:de tamden, räknadt bakifrån; och nosens midt ligger midtför 17:de tanden. Oppningen emellan mellankäkbenen sträcker sig sålunda något bakom midten af nosens längd, men den är helt smal och vid slutet af öfverkäkbenen ej bredare än det ena meilankäkbenet på samma ställe; men detta skjuter 3 gånger längre fram och bildar en något nedåtböjd spets, naturligtvis eu sådan på hvar sida om öppningen emellan ifrågavarande ben. Framom midten har öfver- käkens yttre kontur en så att säga jemn böjning allt intill nosspetsen, likväl ej obetydligt starkare från 32:dra tanden, räknadt bakifrån. Nosens bredd midtpå lika med längdsträckningen af 11 tänder i midttrakten. Gomen, som är endast högst obetydligt inknipen vid början af vingbenen, håller i bredd derstädes från utsida till utsida, ett lika afstånd som längdsträckningen af 8 tänder i midttrakten, = gomens bredd midt för 22:dra tanden, räknadt bakifrån. På sidan är spår till den vid sista tanden ej obetydliga sidofåran, hvilken som en grund ex- kavation sträcker sig framåt, synlig ända till 22:dra tanden. En liknande men vida grundare exkavation finnes slutligen äfven något längre fram, men fortgår ej till den slutligen lätt konvexa spetsen af öfverkäkbenet. Detta är ju ändå något, hvarigenom ett mer än vanligt närmande förefinnes emellan denna art och de egentliga del- finerna, hvilket OWEN 1. c., ock särskilt velat framhålla och med en figur belyst; men ej tror jag, att dylika för- 2 HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, AR 1869. 63 hållanden utgöra något egentligt störande för den sednaste GRAYSKA grupperingen af dessa djurformer, hvilken, jemförd med den äldre, fastmer underlättat öfversigten af de många såsom jag håller före goda species, hvilka framförallt i den sednare tiden blifvit allt mer utredda. Plogbenet är synligt emellan 14:de och 27:de tanden, räknadt bakifrån. Den största bredden i midt- trakten af dess utsträckning är ej större än något litet mer än längddiametern af en midt för sittande tand. Det ligger uti en ränna, som börjar långt bakom, eller redan midt för 6:te tanden. lIramemot nosspetsen höja sig de allt intill öfverkäkspetsarna slutligen allt bredare mellankäkbenen till jemnhöjd med öfverkäkbenen, och bi- draga i förening med dessa i ej obetydlig mån till formeringen af gomen i denna trakt. Underkäkbenen hafva nedre konturen starkast uppåtböjd i trakten af 21:sta tanden, samt till en grad lika med nämnda tands höjd. I midttrakten af nosen går längdsträckuingen af 5 tänder och ett mellanrum på 25 m.m.; och höjden utaf en tand derstädes är lika med längdsträckningen af 2 tänder + ett mellanrum. Tänderna äro således jemförelsevis långa och särdeles spetsiga, ej obetydligt utåtrigtade men med spetsarna snedt nedåtböjda. Då bakre delen af hufvudet ej synes förete några vigtigare karakterer för artbestämning, kunna vi här utelemna en närmare beskrifning af densamma. 23). ÖLYMENIA BURMEISTERI MALM, D. Sp. Stockholm, zool Riksmuseum. Uti detta museum, som, hvilket af detta arbete kan synas, eger ett ej obetydligt antal af preparater utaf delphinartade cete, förekommer äfven ett kranium, hvilket jag ej lyckats ötverföra till någon med säkerhet ännu beskrifven art. På etiketten stod: Brasilia D:r N2aGELI, genom M. Huss, 1867. Det har ej obetydligt, som påminner om Delphinus Euphrosyne Gray, Er. et Terr., pl. 22; men denna har käkkanterna raka, att ej säga något inböjda, hvaremot vår art har käkkanterna något utåtböjda och derföre en i midttrakten jemförelsevis bredare nos; men, likasom på D. eller numera Clymenia Euphrosyne når på vår den främre öppningen emellan mellankäkbenen fullt ut till midten af nosen. På vår är nosen dertill jemförelse- vis något kortare; och de bakom midten likasom starkt uppblåsta mellankäkbenen hafva från nämdna ställe, allt in till triangelfältet, yttre kanterna utåt- och ej såsom på Cl. Fuphrosyne till och med något inåtböjda. På Cl. Euphrosyne når triangelfältet till midt för sista tanden, på vår deremot ända till den 5:te, en karakter hvilken bland annat hänvisar den till en helt annan grupp, eller till det af Gray år 1866 uppställda genus Tursio, men uti hvilket ingen art förekommer, till hvilken denna kan hänföras. En annan af GraAY, I. c. beskrifven och å pl. 21 afbildad art, eller D., numera Chmenia styx, påmin- ner ändå mer om vår, hvad angår nosens yttre konturer och, likasom hvad angår mellankäkbenen; men C styr har åtminstone i öfverkäken ett något mindre antal tänder, ett antal likväl, som troligen ej haft stort att betyda, om ej äfven denna, som är ifrån Afrikas vestkust, hade likaledes »the triangular impression just to the line of the hindermost teeth». GRAY nämner i sin Catalogue, 1866, pag. 252, att BURMEISTER underrättat honom om att han har ett kranium af D. Euphrosyne i Museum uti Buenos Ayres, erhållet från mynningar af Rio de la Plata, men näm- ner derjemte, att han anser det ganska troligt, att om exemplaren från Bengaliska viken (enligt BLyYTH), Nord- sjön, kusten af England (enligt GRAY) och från Rio de la Plata jemfördes med hvarandra, man tilläfventyrs skulle finna att dessa under Cl. Euphrosyne uppförda former tillhörde skilda arter; eller å andra sidan att »there may be some confusion in the habitats». Em sådan confusion med afseende på förekomsten af Ol. Euphrosyne Gray, låter alltförväl tänka sig, då man äfven, på grund af NILSSONS uppgift, velat antaga att Cl. FHuphr. vore ertappad vid Sveriges kuster. Att detta åtminstone ej hittills inträffat, är under rubriken »D. delphis» i detta arbete definitivt afgjort. Något kranium af Cl. Euphrosyne GRAY finnes ej, för så vidt jag hittills kunnat ut- röna, 1 något utaf Sveriges Museer. Då det kan vara fallet, att det kranium, som nu föreligger, tillhör samma art som det BURMEISTER till GRAY meddelat underrättelse om, har jag velat vid arten fästa denne utmärkte zoologs namn. Ofver detta kranium, som tillhört ett troligen ej fullt utbildadt individ, bar jag förutom hvad ofvan blifvit nämndt antecknat följande: Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NOSSPetSCN.....m...sssssssrsrorssrsnnnnn na 426 m.m. IE änW i Skannin oem tu Eno SSp e ts ense se 0 Area TNE NN ANEMI 252 oo» I3redel emguln HASHI GYIIL cscoswodsoscdooopaooneccatgooneososderssrckKonaososstbrYasss så 100 » Underkäkens längd Symphysis längd Nosens bredd vid midten » höjd derstädes, i förening med underkäken 64 A. W. MALM, ARR Vv 43+1 422 148 Utaf det föregående finner man att nosen är 5 och en tredjedels niondedelar af kraniets totallängd, lika- som att afståndet emellan inskärningarna innehålles 23 gånger i nosens längd. Framom midten hafva mellan- käkbenen hän emot nosspetsen plant sluttande sidor; men bakom densamma hafva de, isynnerhet uppemot triangel- fältet starkt nedböjda inkanter och äro der föröfrigt likasom uppblåsta, hvadan de tillsammans i midten formera en temligen djup fåra. På midten af nosen är hvardera mellankäkbenet, på en midtför sittande tands längddiameter när, lika med bredden af det utanför liggande öfverkäkbenet. Bakom midten stiga mellankäkbenen temligen brant upp ifrån öfverkäkbenen; men framåt falla båda på hvar sida så att säga 1 samma plan. Mellankäk- benen beröra hvarandra endast emellan den 6:te och 17:de tanden, räknadt bakifrån, hvadan en framåt slutligen särdeles vid öppning uppkommer emellan dem, som sträcker sig fullt ut till midten af nosens längd. Tand- raden något litet utåtböjd och ej obetydligt i trakten af början utaf nosens sista fjerdedel. Nosens bredd midtpå lika med längdsträckningen af 11 tänder och ett mellanrum, allt i midttrakten. 19:de tanden, räknadt bakifrån, är belägen midt för nosens midt; och 5:te midt för spetsen af triangelfältet. Gomen, som är endast högst otydligt inknipen vid början af vingbenen, håller i bredd derstädes, från utsida till utsida, ett lika af- stånd som längdsträckningen af 9 tänder + ett mellanrum 1 midttrakten, = gomens bredd midt för 26:te tan- den, räknadt bakifrån. På sidan är spår till den vid sista tanden obetydliga sidofåran ännu att upptäcka midt för 13:de tanden; och litet längre fram blir den ytterst grunda exkavationen i en viss belysning synlig till inemot spetsen af öfverkäkbenet, eller till midt för 35:te tanden. Plogbenet visar sig som en i midttrakten af- rundad, smal list, hvilken ingenstädes har större bredd än längddiametern af en tand, midt för. Det synes först vid 10:de tanden och når med sin spets till midt för den 23:dje. A den främre hälften ligger det något under gomens plan i öfrigt, samt slutligen i plan med mellankäkbenen, som framåt slutligen allt bredare i betydlig mån å denna trakt af gomen deltaga i formeringen af densamma. Underkäkbenen hafva nedre kon- turen starkast uppåtböjd midt för 6:te tanden, samt ända fill en och en half gång nämnda tands höjd. I midttrakten af nosen går längdsträckningen af 5 tänder och ett mellanrum på 25 m.m.; och höjden utaf en tand derstädes är lika med 2 i längdsträckning vid basen. Tänderna äro temligen spetsiga och ej obetydligt imåt krökta. Då bakre delen af hufvudet hos hithörande djurformer i allmänhet ej tycks lemna några vigtigare karak- terer för artbestämningen, torde en närmare beskrifning af densamma här kunna vara öfverflödig. Kranium är afbildadt å taflan VI, fig. 54 a, 54 b. Tandformeln: H. 24). ÖLYMENIA OBSCURA. = Clymene obscura GrRAY Proc. Z. S., 1868, p. 147, fig. 1; Clymenia obscura GRAY Synopsis, p. 6. (angående Delphinus obscuwrus NILsSS. Fn., p. 597, se i det föregående under Delphinus delphis!). I samband med den längre ned anförda Cl. similis granskades det, som utaf ifrågavarande art förefin- nes uti Stockholm, hvarvid jag, i likhet med hvad GraAY iakttagit på sina exemplar, fann att dessa båda arter äro särdeles afvikande ifrån hvarandra, änskönt de komma hvarandra ganska nära. a). Stockholm, zool. Riksmuseum. Skelett, med undantag af underkäken, framlemmarna, tung- och bäckenben, några af de bakre sternalbenen, vid pass halfva svansen samt ett par af proc. spin. infer. Den har ertappats vid Cap Horn af Kapten WÄRNGREN och är år 1846 af honom skänkt till Riksmuseum. A etiketten var dessutom antecknadt »Delphinus», samt, på ett särskilt papper, »nära Delphinus obscurus GRAY». Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NOSSPetSCD.......eeeeee-eecsss0000s0r0nnnes 360 m.m. rån un skärningen tilEnOsSpe ts ess ss. sees: SS SNS ES NS AN 198 oo» 18ecT Galan ng TIRNINSNINNssascc00000a505093909009905000490500309955S 308053 330000909999 095 90 oo» 2 Tandformeln: H. 2. V. Set Gommen baktill ej sammandragen från sidorna... Vingbenens sidopartier rundade och ej kölade såsom hos CI. similis. Processus spinosi jemförelsevis spensliga och pr. obliqui, särdeles å de främre svanskotorna, ganska stora, så att de utgöra en tredjedel af proc. spin. hela längd. Triangelfältet når fram till midt för 8—9 tanden, bakifrån räknadt. Vertebrornas antal är: IETalS Vetter Ore AE 7 (Atlas och epistropheus sammanväxta med hvarandra). IBIVS OMETDE PLO Tee sreee erna seek 12. Hand KOBSVeNtePLOT error erne ense sn RDR SVANSVENe DLOLG == oespors bb oe sker a 9 (de öfriga äro frånskilda och borta!). HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 65 b). Stockholm, zool. Riksmuseum. Öfre delen af kranium. Nosen är något skadad. Påskrift: Cap Horn, Kapten WÄRNGREN, 1846. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till nosspetsen 340 m.m. (Det å nosen skadade inberäknadt). Från inskärningen till nOsspetsen......mssssse.00o00000 180 » Bredd emellan inskärningarna....ssssssssssesen ses nan SUL CD» Tandformeln: H. EN. V. 2370 Triangelfältet når till midtför 8:de tanden, bakifrån räknadt. 25). /CÖLYMENIA SIMILIS. = Clymene similis GRAY Proc. Z. S., 1868, p. 147, fig" 2; Clymenia similis GRAY Synopsis, p. 6. Endast för få år sedan har GRAY beskrifvit den art hvarom här är fråga och med rätta skiljt den ifrån sin Cl. obscura. Båda har jag i en och samma samling varit i tillfälle att närmare studera och jemföra med hvarandra samt då, rörande den ifrågavarande arten, antecknat följande. Stockholm, Riksmuseum. Skelettet komplett med undantag af bäckenben och ett par af proc. spin. inferiores. Skinnet af samma individ, uppstoppadt. Båda med påskrift: »Cap, April 1845, J. WAHLBERG». GRAY anför ock, uti det sist citerade arbetet, hafvet kring Godahoppsudden som hemvist för denna art. Det stoppade exemplaret håller i totallängd till inskärningen emellan svansflikarna... 1,666 m.m. Iärängen oSSp ets en tila sg Likenst bon anse. sdf Sr adsl a ekfela so ask En TA ef ddR fs RER » » » midt” för TYSKEN SSP etsas bebber dee. ebb d de oa dd Ses ÖRON » » » VAR DINROP tslutetkat ryggtikens) bast: piren oe » » » Di ALFATTE ALM VE CKE lf = Hee es de Ke STR RANE in Bo Ra SKER » Framlemmens: längd, räknadt; från främre armvVvecket......sms.sisss sessrsren sareesnsstn arna » » bredalemellantarmyeckeD4 spade. deeds ss Le of are. oh enee a Ad PE ERA OE a » Ryggfikens höjd, lodrätt från basen eller den sammanbundna rygglinien........ee..e...- » Be ddenWemellanWsvanstikarnaskspelSälb.-s senses kebe.sssks sket ec er keel sec ses SEALS » Framlemmen tillspetsad; bakkanten utringad; likasom inknipen vid basen. Ryggflikens bakkant djupast utringad nedåt. Dess bas når något längre tillbaka än spetsen. Hvardera svansfliken af framlemmens form, men något åtminstone bredare. Midten af genital-springan, som tycks annoncera att exemplaret är en 2, ligger midt under spetsen af ryggfliken. Färg: Ofvan oliv-svart, undertill hvitaktig likasom på sidorna framåt till snedt upp öfver ögontrakten. Denna färg afbrytes af ett mörkt band, som går från ögontrakten snedt nedåt och bakåt till främre armvecket. Under ryggfliken förlänger sig ock den mörka färgen snedt nedåt och bakåt uti den hvita, hvilken sednare ej når längre tillbaka på svansen, än till och med två tredjedelar af "denna längd. Från svansens mörka färg fram- skjuter emellertid undertill i den ljusa tvenne — ett på hvar sida — tillspetsade partier. Skelettets totallängd 1745 m.m., hvaraf kranium utgör 373+12. Det sist anförda måttet angifver, huru mycket underkäken når framom nosspetsen. Kranium: längd från condyli ossis occipitis till NOSSPEtsCD.........ssseessscsessrrsnn arenan 313 m.m. ING tagTlnangen HI NOTIS vansoosogarcaorarssacobnresn.c sNcEBrLYDbe on IESNG: P3 200 oo» IBNE Cd diken ellan in Sk ÄnNan sak Aseas sel Ass ss STAS NS SN NAN SOM Underkäkens längd ........... PEN SE EE ra a SE ar MA ser rdr Br rs arr REL SAD Symphysis längd .... sessssses-- Da SEE ER OG EL EE OSP SUSSEN SO YIN SEDES Spree DD 32 31 Tandformeln: H. Vv. 27: "> 29 Gommen, såsom GraAY äfven uttrycker sig, baktill sammandragen och sidorna utaf vingbenen kölade samt derigenom särdeles afvikande ifrån Cl. obscura; hvartill jag vill lägga, att processus spimosi hos här ifråga- varande art äro jemförelsevis breda och pr. obliqui, särdeles å de främre svanskotorna, ytterst små, så att de blott utgöra vid pass en åttondedel af proc. spin. hela längd. Triangelfältet når till midt för 8:de tanden, bakifrån räknadt. Carpustrakten är afbildad å taflan IV, fig. 38. Vertebrornas antal är: 15[61SVEHSNKOTososccygnbors Ore 7 (Atlas och epistropheus sammanväxta med hvarandra). RYGEVEKTEbLON es ribeskekrnsnser T[205 Ländkorsvertebror ............ 23. VAD SVENIEDIO KS eeR AA 3l—+1. O K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 2. 2) 66 NT WAI MATM, Refbenen utgöras af 5+7 par. Proc. spin. infer. 19 +1(2?). ANNE JNA oooor 033650 3 falanger. Pekfinoretrdg ss vd 9 » 1 DErNSNNSKON dos bosssa 00 As d » Ringfingret ...... ........ o+(1?) falanger. ITIS s00008susedanatsnon 1 » 26). DELPHINAPTERUS PERONMH. = Delphinus Peronä Lacer. H. N. C.; p. 316 ); — Cuv. Oss. foss., p- 289 etc., pl. XXI, fig. 5, 6, pl. XXIII, fig. 20; Delphinapterus leucorhamphus PERoN. ÖOMWEN; Delphinapterus Peronii Less. Voy. Coquill.; — Grav Er. et. Terr., p. 36, pl. 15; — Cat. 1866; p. 276; — Synopsis, p. 6, pl. 15. Utaf denna uti Museerna 1 allmänhet sällsynta djurform, men hvilken enligt PERON”) påträffas i talrika skaror omkring Sydkap å Vandiemens land, har ett exemplar blifvit hemfördt af Fregatten Eugenie. Det ut- märkta preparatet förvaras 1 Stockholm, Riksmuseum. Komplett skelett förutom tungben, bäckenben, åtskilliga af fingrarnas falanger och sista svanskotan. Försedt med påskrift: »Delphinus leucorhamphus TLEss. PERON. Vid södra Chile Februari 1852, Eugenies expedition». Enligt benäget meddelande af Professor HJ. KINDBERG, som såsom zoolog åtföljde nämnda expedition och som välvilligt delgifvit mig åtskilliga af honom gjorda anteckningar och teckningar öfver exemplaret straxt efter att det hade uppdragits utur hafvet, fångades detsamma »på vägen från Magellans-sundet till Valparaiso den 15 Februari 1852, på 49” 9; 78 50». Enligt KINDBERG skola viscera utaf detta individ finnas i Carolinska Institutets anatomiska Museum, hvarest de, vid Prof. A. REtzi död, voro förvarade uti en större zinklåda; men dessa meddelanden erhöll jag så nära före min afresa från Stockholm, att jag endast hann att omnämna förhållandet inför nämnda Instituts inspektor, hr. Prof. G.: Vv. DUBEN, som lofvade taga rätt på nämnda delar, i samband med hvilka man ock torde finna tung- och bäckenben. Det förtjenar ock antecknas, att KINDBERG uppgaf, att uti Riksmuseum skall under signaturen »E. E., N:o 451» uti sprit förvaras en parasit (?), som fanns under huden på samma djur. Professor KINDBERGS anteckningar öfver det nyss döda djuret, äro följande; men här af mig anförda i meter-mått. EA EO Ba VENT SSA ISS Arr Fd SS SRS SE FST. EA Bub DE HS VAG RR vE LED SSR OS ODER Ska SRS 1 dbNo SRA eg 1.850 m.m. 5) (TA PE b EES s en renen slog sker elf SRS a få NE SVE SERENA eV I BÖRD ENE åå a SLA KRA 202 » SIKRTANENOSSPetsenstaillöfrämneN are Ck etsas SR fe SERA RASA 452 oo» WHFanNL Em In Sn Själ a KS AAA SNES 310 » »Från nosspetsen till anus ELAN »Afståndet emellan svansflikarnas spetsar 353 oo» » Om kre tsk ao nia SN Es Le Er AR RR re FEAR URResnRS 906 » DER UNGA TAND (OfENN Or bSre bena agaos eos dessas ISS EDNER ENAS FAAGNET HÖ oe kf SAKNAR ASSR 286 oo» » » PER ASO PP III SENASAT REPA LA DER SL RAT AE DE EA 22 oo» SVANS 27 Sjöö CE) RA Ela EEE sär ref SSE EA SARAS 99 oo» » » bredd Se) Ks SEN SES NRA Sad sann 00) BON SgSNSE ANGGGNINSSNSINOLSTN LUGBESISSESNad 20 anod enats senitaloppIm Fen CASES ANS S SANN SAR eNeN STA FT AA 5 ARE I SNR NRA 127 oo» DD 2 FATNUS 20 eSATA GAY SAS A BN NT AN GRIS LÄSTS 480 sor åME RENSAT SLENTAKREEE. (RUS DANSA 43 (+12 1). m.m. Å några meddelade figurer af djurets yttre har Prof. KINDBERG antecknat följande: »Svansspetsen ofvan svart; flikarna stålgrå, åt spetsen mörkare», samt, vid fråga om färggränsen på kroppens sidor, bakom framlemmarna: »svart kontur framtill, baktill med svag öfvergång», hvarförutan åtskilligt rörande färgfördelningen är antydt å de nätt utförda blyertsteckningarna. Så långt i enlighet med Prof. KinD- BERGS meddelanden. Ofver skelettet, som är så egendomligt genom sina jemförelsevis låga processus spinosi och sitt ovanligt breda skulderblad, eller just ett sådant, som det, hvilket CuUviIErR afbildat 1 Recherches sur les ossemeus fossiles, t. V, 1 part. pl. XXIII, fig. 20, har jag dessutom antecknat följande: ”) GRAY cilerar en sida, som ej finnes, eller 517, hvilket jag i förbigående bör anmärka i förening med det önskvärda att GRAY, om möjligt, ville rätta den mängd fel, hvilka äfven på detta område förekomma 1 hans eljest utmärkta arbeten öfver Cete. ”") Se LAcEPEDE, Hist. nat. d. Cétacées, Paris, 1804, pag. 316. "") Antagligen straxt framom svansflikarna: (min anmärkning). +) Antagligen enligt KINDBERGS meddelande den såsom vanligt ej skarpt begränsade, afrundade öfvergången i den bakom liggande, rätliniga, nedre konturen. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 67 Skelettetsktotallan Sd N(kranuna inberaknadt) id. dd ARR JONS 1,730 m.m. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till nOSSPetsel....smm sees 390 oo» iBrån inskaärmingsen tillNOSSPetSe0-.....osc.s.ssssio eran se FSS aa RADIEN SER 220 oo» IBred diem ellankans kanin SaLD As... ser 93 » [Une kalken Stl OR RSS Self Sass sen) [sjal elelr dra HM SMP BYSLSKE TEN AN nn a a ng am NR Jet 42 oo» - 42 Tandformeln: H. ä5 NE SAN Triangelfältet når framåt till midt för 10:de tanden, räknadt från slutet af tandraden. "Tänderna spensliga, långa och inåtkrökta. Vertebrornas antal är: Halsvertebror .. sossmmmsmmsnn 7. (Atlas och epistropheus sammanväxta med hvarandra). Ryggvertebror.........=......- 14. Ländkorsvertebror .......... DV Svansvertebror ........e. .. 30+1. Refbenen utgöras af 14 par. Bröstbenet af 4 stycken; den främsta delen med väldiga, vinglika sido- utskott. Processus spin. infer. 19. Tummen har 2 falanger. De öfriga fingrarna äro imkompletta. Anm.: Egendomligt nog hafva hos detta skelett alla tänderna, utan undantag, rätlinigt, men vinkelrätt emot skelettets längsaxel, remnat midt itu. Carpustrakten är afbildad å tafl. IV, fig. 39. 27). TURSIO TRUNCATUS. = 0) elplunusktunsion (UYAB RIM En NSronl sp: 4IN) GUN OSSKOSSSVANLSE pa odd pl XT OSA — NILSSON Fn. p. 602; — LILLJEBORG Ofversigt, p. 11; — GRAY Proc. Z. S. 1864, p. 2, s, 237. Tursio truncatus GRAY »List. Mam. B. M». — Cat. 1866, p. 258; — Synopsis, p. 6. (Angående Delphinus tursio SUNDEVALL, Ofversigt af K. V. Akad. Förhandl. 1861, p. 385, tab. 7, hänvisa vi till Lagenorhynchus albirostris, längre ned). a). Stockholm, zool. Riksmuseum. Ett fullständigt kranium, som funnits 1 samlingen före 1839. Det är ej försedt med någon uppgift om fyndort. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NOSSPefsCD.....se+.me-ees0eccesnnsnn 5340 m.m. Inn Rn Sk ätnn oe na bn OS Sp EC tS GI s ss SAN ASEA er Er a ASS 300 » 15:metltl Graan TIDS kKNiNGEINNE 55050 p04009509500694900p3 50-090 303A) IFO RISNDSEIJIN BS. ORE IG 145 oo» [Und exkra Ken Sk AO ÅSA os öde Ia se ojn sakt sas etie ser aac aa beter d ängs ad FS 455 oo» SVIN p DNYSTS BLÄ Or SA An SEE SST TR ON ER EE Men AST RR a NER vOD i: 2 24 Tandformeln: H. 35; NE 5 Triangelfältet når fram till midt för 4:de tanden, räknadt bakifrån. b). Upsala, Marklinska Museum. Kranium jemte en del utaf det öfriga skelettet, men utan uppgift om fyndort. Detta skelett har tillhört ett särdeles ungt individ. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NOSSPetSeD....sssssssssssssssissrnssnner 390 m.m. IDRE ng ehnntnysen, BU NOS JNISN s00s0ovosksor Jaso srssocssBsgrNd SILSENADIENININS ET N-SELoe 160 » IBreddikemellannskäamin sana. Lesser de BED SR LEE SL le aa 115 oo» [Un Gen käken sel anod AR FER COS ALETE RTL ATESN SN 07 SSA LeTSTT: SV SFR SEAN 200» handradensku:d:0, Iang0orserdss nast SER NIAAE MERA SRA OONON RR SRA AE Sa TAR 145 .» ISAF + (FD) Tandformeln: H. ACE): VS (Fo OM stor del voro nemligen borta. Mellankäkbenen ofvantill plana allt in till de motliggande, inre kanterna, hvadan nosen är temligen till- plattad. Triangelfältet når till antagligen 8:de tanden, bakifrån räknadt. c). Lund, Universitetets zool. Museum. Ett kranium från Bohusläns skärgård, skänkt af prosten OC. U. ExKstrRÖM d. 16 Februari 18583. LILLJEBORG säger i sin »Ofversigt», sid. 12, att 2:ne kranier af denna art skola finnas i nämnda Museum, hvilka båda äro ifrån Bohuslänska skärgården och skänkta af Prosten C. U. EKSTRÖM. Jag såg ej der mer än ett sådant, hvadan jag förmodar, att det andra är det, hvilket här är uppfördt under följande nummer. 68 Ar UW MA EM, d). Lund, Universitetets zool. Museum. Ett kranium, skänkt af grefve EHRENSVÄRD d. 20 April 1854. Det är vidare signeradt: »(från stranden?)», hvadan man väl kan antaga, att detta kranium blifvit funnet å hafs- kusten någonstädes öster om Ystad. 28). ELECTRA CLANCULA. v / Vå = Lanorhynchus clanculus GRAY »Proc. Z. S. 1849»; — Cat. 1850, p. 102 — Cat. 1866, p. 271; Electra clancula GRAY Synopsis, p. 7, tab. 35. (? = Delphinus superciliosus Less. Voy. Coquille, p. 181, tab. 9, fig. 2). 18568 ; Afven utaf denna intressanta djurform, af hvilken ett kranium förvaras i British Museum, förefinnes ut- märkta preparater i Stockholm, Riksmuseum; nemligen skelettet, med undantag af os hyoideum och ett utaf ossa stylohyoidea, bäckenbenen och någon af proc. spin. inferiores. Skinnet utaf samma exemplar är uppstoppadt. Det har ertappats vid Cap Horn af Kapten WÄRNGREN, som år 1846 förärat exemplaret till nämnda Museum. På etiketten lästes dessutom: »Delphinus superciliosus». Onekligen har den ock största likhet med den figur, som under detta namn är afbildad i Voyage de la Coquille, la partie zoologique par LEsson, hvarföre äfven jag var böjd för att upptaga arten under namnet Electra superciliosa. Då den LEsSSONSKA arten emellertid är känd endast genom nämnda figur och dithörande i sig sjelf knapphändiga beskrifning af djurets yttre, har jag, hur karakteristiska dessa äfven synas vara, ansett det rättast att upptaga arten under ett af en senare författare gifvet namn. Säkert synes det emellertid vara, att nämnde författares D. superciliosus snarare är att föra hit, än, så- som GRAY gjort, till Cl. obscura. Det stoppade exemplaret håller i totallängd till inskärningen emellan svansflikarna...... 1.470 m.m. [Brann OSSp ets en Mt Eny SS HKen Sk Od) Ur eder SN ANN ARA 280 oo» » » EO (UCI LÖ TARISy & 0 Ik 10 SÄNSTD Ci SJ Aer RS SSR 880 » » » rele OR SImKon Qt SGI DAS oosåorooossvcdosnd asBboLssso Aa 915 oo» » » ECE ÄMTE SAL IAVECKE bj ojeela ss sie fs rede slösar så Seas NR od 6 are af RE ra nd AA SS ESR HUD iEramlemmens längd, räknadt från främre armvecket , sc...sscss.:s-sssscburoussr annas nes nssean 265 oo» » löretlel SMAD MAIVGOISN bo00505508000054500NysJNade Bod ÄsbåGasnsrsnNodBNSLESENOSNS IS LSSossNONE 85 » Ryggflikens höjd, lodrätt från basen eller den sammanbundna rygglinien. ......e.ssees+.-- 185 » Bredden emellan svansflikarnas Spetsar ............=sss.eesssssssorsansenn aa san i bese fafe for TS 390 » Ryggfliken, synnerligast nedtill, utringad. Exemplaret är undertill skadadt, så att man ej der finner anledning att bestämma dess kön. Färgen ofvan svartaktig, så ock framlemmarna utvändigt, äfvensom ryggfliken och svansflikarna. Ofvan- före nosvecket förekommer ett hvitaktigt band, som bakåt tilltager i bredd och på öfre delen af kroppsidan sträcker sig bort under trakten af ryggflikens början, men dessförinnan afgifver en lob, hvilken öfvergår i den hvita färgen på bröstet. Midt under basen af ryggfliken, ned på sidan, börjar en hvit större fläck, som är be- gränsad af svanssidans för öfrigt mörka färg. Denna fläck är bredast framtill och der snedt nedåt och bakåt rätlinigt begränsad. Skelettetskhöobtallan da (krantumkinberAkna lb) ks css spets sa SIR STANS 1,528 m.m. Underkäken, som ingår i föregående mått, når 8 m.m. framom öfverkäken. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NOSSPEtSEN m.ssmmsssssssrssssrrnssnser ennen snn inn 338 m.m, Hnaninskärmnin gen. tillb TO SSP etS CDR sasse NL e bl ee AR EES ISSN 505 ILS Bred di emellantiunskarnmn garna... 0. ..ss ss NS SA SR ee SN PERS FUEL SAS 105 oo» Underkakens. läng sosse ss TA AREAN EE TA SNS LSS 286 oo» » Höjd, vid PI:dertandens bakifränraknadtum esset steken 15 2» » HL» ENPTOCESSUS (COLON OLA EUS moss oel se bre SERA TRONS INN NE 68 oo» SKNanyss TNT 5 scdooockopesuppnanssgapssassnnar 20 99]0d09030960870003N 000000 CM ocvssrostbosnene 1 falang. Carpustrakten är afbildad å pl. IV, fig. 40. 40 a=Scapula. 29). ELECTRA ACUTA. = Phocena acuta GRAY »in BrRooKes's Cat. Mus. 39, 1828»; Delphinus leucopleurus RAscH, 1843; — NILSSON Fn., p. 598; Delphinus acutus LILLJEBORG Öfversigt., p. 9. Hlectra acuta GRAY Synopsis, p. 7. Jag måste tillstå, att jag åt representanterna i våra Museer af denna art ej egnat den uppmärksamhet, hvaraf de utan tvifvel varit förtjenta, för att i någon mån äfven här kunna lemna några upplysningar såsom bi- drag till en, såsom det åtminstone af GrRAYsS arbeten synes, närmare utredning af synonymien. Uti den här ofta citerade catalogen, 1866, af nämnde författare, uppför han p. 273 Delphinus leucopleurus RAscH och NILSSON såsom synonyma med sin Lagenorhynchus leucopleurus, hvilken GRAY i sin Synopsis, p. 7, benämner Leucopleu- rus arecticus. Tandformeln för denna art, angifves såväl i Er. et Terr., p. 34 som i nämnda Catalogue till > eller ett antal, som jag ej funnit hos. de två individer, å hvilka jag under min resa antecknade detta för- hållande. I samma Catalogue, p. 270, uppföres, under GRAYS Lagenorhynchus acutus, »Delphinus leucopleurus, var., NILSSON, Skand. Fauna, p. 598»; men ej kan jag upptäcka, att vår berömde NILSSON under nämnda art anfört någon varietet. Sidan 599 heter det om tändernas antal »kring 30 (28—35 RaAscH)»», men utan antydning till att det mindre eller större antalet tänder skulle vara utmärkande för en varietet af arten. Att GrRaAY ej eller sjelf har fullt klart för sig väsentliga karakterer för sina nämnda två arter, detta synes måhända af en anmärk- ning, i Cat. 1866, under L. acutus, då han säger: »Professor EscHRICHT informs me that the animal is very like D. leucopleurus, and Professor NILSSON considers them to be the same»; och i Proceedings of. the Sc. m. of. the Zool. Soc. af London, 1864, p. 2, sid. 239, hvarest det heter: »NILsSoN thinks my ÅL. acutus may be only a variety of L. leucopleurus: the skulls are very unlike»; ty detta är allt, hvarmed GRAY bemöter den af NILSSON uti Synonymien, Fn. p. 598, med ett ? uttalade förmodan. Jag vågar ej betvifla, att båda arterna äro goda, isynnerhet som de numera af GRAY i hans Synopsis, p. 7, äro uppförda under olika genera: men af försummande som sagdt att öfver hithörande materialier i våra Museer göra nödiga anteckningar, är jag för närvarande ej i stånd att afgöra, om allt hvad jag här upptagit hör till en och samma art; men att åtminstone 29 a och 29 d höra till Delphinus leucopleurus RAscH, derom är in- tet tvifvel, då dessa exemplar troligen af honom granskats innan de afsändts. Men med hänsyn till att GRAY uppför denna som synonym med sin Lagenorhynchus leucopleurus, eller numera Leucopleurus arcticus GRAY, blir det i sanning fråga, om ej jag här hänfört nedanstående till och med till ett origtigt genus. Af brist på fullständiga anteckningar, kan jag ej ens afgöra detta. Ej eller har jag här i Göteborg ens ett hithörande kra- nium till hands, utan får öfverlemna frågan till slutlig lösning åt de resp. forskare, som på ort och ställe äro i tillfälle att fullständigare kunna granska nedan anförda material. a). Stockholm, zool. Riksmuseum. Btt utmärkt skelett; men tung- och bäckenbenen, ett sternalben, sista svanskotan och på ett par fingrar en och annan af de yttersta falangerna äro borta. Det är från sydkusten af Norge och har till påskrift: »Delphinus leucopleurus, Norge, Christiania, 12:te Juli 1845». Skelettets totallängd (kranium inberäknadt) 2,160 m.m. hvaraf kranium utgör 406. UlnGlerkölkent. MinSUss, vo stsdssdsr enes yrsa sg FONEL NA SARS os SU SEE FOSS KL REESNS FOR BASG SANNE SEN 341 m.m. SYDIP BYS LSKAL ÄT SA ease use FÖRSE RSA BIKE STOR 2 VE EU NRA EN DIR RS VR VRENA 48 » ”) Uti Trans. Z. Soc., Vol. VI, p. 6, sid. 349 nämner Prof. FLOWER, att Delphinus superciliosus i Museum uti Leyden har »C. 7, D. 13, L. 23, 0. 30—=73. Häraf kan man kanske sluta, att skelettet i Leydens Museum är utaf samma art som det ofvanföre beskrifna. Men huruvida nämnda skelett i Leyden hörer till den art som LESSON 1. c. under namnet D. superciliosus anfört, kan man väl ej med full visshet afgöra. 70 A. W. MALM, SUR 3 31 Tandformeln: H. 3045 | Ve 35" Vertebrornas antal är: Halsvertebror..................... dT. Ryggvertebror -.....mmm..m....- 15. Ländkorsvertebror.............. 18. Svansvertebror .................. 38 (+den sista, som helt visst är borta) = 79. Refbenen utgöras af 5—+10 par, = 15; men det 5:te paret är häftadt vid bakre broskpartiet å sternum. Processus spin. infer. 29. (Alla!). Uti fingrarna finnas följande antal falanger: KIRUNA GI esse EP 2 TIN DNAN oocos0509050949950000o5 9 (+1?). IDEKISNDARENS o0csc0090009055355065 6 (+12?). Ringfingret imkomplett. 1UNUUNINN GRE 0342000900053090896305 1 (+1). Carpustrakten är afbildad å tafl. IV, fig. 41. b). Stockholm, zool. Riksmuseum. Ett uppstoppadt exemplar; men detta hör ej, enligt meddelande af Prof. SUNDEVALL, till ofvan anförda skelett. c). Stockholm, zool. Riksmuseum. Ett uti sprit förvaradt P9 foster med påskrift: »Vid Norge, 1846. Från Hoeg i Bergemw. Hör måhända till denna art. d). Stockholm, Carolinska Institutet. Skelett, med undantag af tung- och bäckenben i det närmaste komplett. Exemplaret är från Norge, Christianiafjorden 1842, RascH, och har till nämnda Museum aflemnats af Prof. CH. BoErcK. Skelettets totallängd (hela kranium inberäknadt) 1,960 m.m., hvaraf 409 m.m, komma på kranium. Underkäkens längd... .o.ocoo0. GS 09 SAR EN INSE. B OL ENT. PR AAIDgI OR TR A-IAOTI 333 m.m. SYM PY SIS AD Oda crktet: ot fre gg Tra AS LG nl ste Sr sr er ag 46 oo» Tandformeln: H. = & V. 2 => Vertebrornas antal är: IEalsvertebrors a. To INNGSVE KNOP sograsaa! dadgnge dor 115 Ländkorsvertebror ............ 20. Svansvertebror............. .... 38 (+den sista, som helt visst är borta) = 81. Refbenen utgöras af 14 par + ett 15:de ben på högra sidan, som ej når upp till proc. transversus. 27 proc. spin. infer. finnas. e). Upsala, Universitetets zool. Museum. Skelettet af ett ej fullt utbildadt individ från Färöarna. Bäckenbenen fattas. Uti fingrarna finnes följande antal falanger: FIUME en SER ESSER SEA 2. JE (va Heh sad sb Kobsabbodss sas 10. IB £5IVSN UNS NON scnodkesvusosorsotNbdS 6 (+1). IRAN OTID EES HAST AST dne 3 (+?) 159 UaV ES HEN a bov sssbusssdespassgsoR 2 Radius och ulna, största bredd nedtill, 77 m.m. Carpustrakten lik fig. 41 å taflan IV. f). Lund, Universitetets zool. Museum. Skelett utaf ett yngre individ, som håller i totallängd vid pass 1,930 m.m. Radius och ulna, största bredd nedtill, 76 m.m. Carpus-trakten lik fig. 41, taflan IV. g). Lund, Universitetets zool. Museum. Kranium. h). Lund, Universitetets zool. Museum. Stoppadt exemplar med ej uttaget kranium. 30). LAGENORHYNCHUS ALBIROSTRIS. = Delplunus albirostris- GRAY »Ann. & Mag. N. H. 1846»; — LILLJEBORG Ofversigt, p. 8; Delphinus Ibsenii EscHr., Undersögelser, 5, p. 73. — NILSSon Fn., p. 600, med tydlig häntydning på att L. alb. GRAY hör till samma species; Delphinus tursio SUNDEVALL K. V. Ak. Förhandl. 1861, p. 385, tafl. VIL. Lagenorhyn- chus albirostris Grav Cat. 1866, p. 272; — Synopsis, p. 7. Tab. 10, f. 2; Tab. 11. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. ÄL Uti »Ofversigt af Kongl. Vet. Akad. Förhandlingar för år 1861, sid. 385 har Prof. C. J. SUNDEVALL be- skrifvit och å taflan VIL afbildat en ung delfin, hvilken han bestämt till Delphinus tursio. Allt sedan jag här i Göteborg för några år sedan var i tillfälle att studera den art, hvarom här är fråga, har jag misstänkt, att SUNDEVALLSKA exemplaret hörer hit, hvilket ock besamnades vid granskningen af detsamma. Förutom hvad SUNDEVALL om detta exemplar meddelat, har jag antecknat följande: a). Stockholm, zool. Riksmuseum. Stoppadt exemplar och dithörande skelett. På det sednare fattas bäckenbenen, händerna och ett par af de aldra sista svanskotorna, men såväl händer som nämnda kotor finnas måhända i det uppstoppade exemplaret. På etiketterna läses: »Delphinus tursio 9 jun. Strömstad den 1 Aug. 1861, Prof. S. LovEN». Det uppstoppade exemplaret håller i totallängd 1,233 m.m., eller, såsom SUNDEVALL angifvit, »obetydligt öfver 4 svenska fot». Framlemmarnas, rygg- och svansflikarnas form och läge, färgfördelningen, hvilken ännu låter iakttaga sig, likasom skelettet likna i allt det jag tillförene iakttagit såsom egendomligt för denna art, med undantag af sådana förhållanden, som äro att vänta hos ett så spädt individ som det ifrågavarande. Skelettetskrotallangdi(kraänium inberaknallb).-.....ssbs end skor tee nr 1,117 m.m. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NOSSPetseD...mssssessssssssssessnss 295 oo» [UTderkakensplan sd ssd rr sed SN ss IAEA IATA SN AAA 227 oo» ISM) ONES). TERS. or bo Sas Rskhbsos ses arFoognad Bäst udadys rSSNSESERFS eng d SR KNSENNJSLGS LÖNEN 28» 25 Tandformeln: H. 4; VA två 1. tre till ligga helt visst längst framtill i alveolarrännorna, men kunna 5 ej lakttagas utan en närmare granskning. Från och med ryggkotorna äro verteberbågarna ej sammansmälta med sin tillhörande corpus. Alla ster- nalbenen äro deremot utbildade. Vertebrornas antal är: IEIAlSVente brors > 7 (Atlas och epistropheus sammanväxta med hvarandra). INNYGEVSNGNROT- sabenosgo00c Fasus-<> 15. TLändkorsvertebror .......0..-... 26. SVOLSVSRIJILONVT 0s00000c55oorsokror . 41 (+1 eller 2—=de sista, som äro borta). =390! Utaf refben finnas 13 på högra och 14 på venstra sidan +2 lösa, eller 1435 par. Sternalbenen utgöras af 3+2 på hvar sida; och af proc. spin. inferiores finnas 26. b). Lund, Universitetets zool. Museum. En underkäke af ett individ, som omkring år 1844 strandat på en sandbank vid kusten mellan Skanör och Hammar. Det dödades af en förbifarande bonde och befanns vara en hona, som hade uti sig ett tre qvarter långt foster”). Denna underkäke håller i längd 388 m.m. Tandformeln: H. 37 V. 37 c). Upsala, Universitetets zool. Museum. HEtt särdeles vackert och fullständigt skelett af en 29. Bäcken- benen finnas äfven. Prof. LILLJEBORG uppgaf att detta exemplar blifvit för några år sedan tillvarataget vid Gullholmen (Boh.) af Docenten Smitt. Ofver bäckenben och högra handen gjordes några anteckningar och de afbildningar, hvilka finnas återgifna med hithörande figurer. Högra handen, som var komplett, hade följande antal af falanger. TUNSTR TN Rygcgbosourronassnasdsts Sveden 1-falang. IREkfNOKet FökAe. AR Are 00 ILENNSINDOTS Bor gessvbobbsysr vadKogN DA TORRE TISKT. oboedkodousgosedsNbossen ATT UTA STEGE ocacobsooooopsaspnesnsorsa SMD Fig 42a å taflan V är carpustrakten afbildad och fig. 22 å tafl. III os ischii. d). Upsala Universitetets zool. Museum. Högra armen utaf ett individ. (Från ?). INNTTnGD NOR. Sösgebögask onde bss 1 falang. REK Oe UMD sr ars ertnsars 9 (+1?) falanger. 15 hoSlNaSTEK INET nosade eksrerera 7 falanger. [RAT On One DE 4 » ICalbinanen CD Ieuoptosselbösnson 3 » e). Upsala, Universitetets anatomiska Museum. Ett ofullständigt skelett från Bohuslän, Gullholmen; enligt benäget meddelande af Prof. W. LILLJEBORG. f). Göteborg. Naturhistoriska Museum. Bohusläns skärgård, Korshamn, hvarest den kommit på grund och blef dödad den 1 Oktober 1867 samt genast insänd till författaren. &, utbildad om än ej fullvuxen. ') Enligt Nitsson, Skandinavisk fauna, andra upplagan, Lund 1847, sid. 601. 72 A. W. MALM, Det omsorgsfullt uppstoppade skinnet, det kompletta skelettet, således äfven bäckenbenen, finnas, likasom vi- scera. Dessa sednare förvarade uti sprit eller i glycerin. Det färska djuret höll i totallängd 2,820 m.m. Hela skelettet, torkadt, håller i totallängd 2,470 (+10 = underkäken framom nosspetsen) m.m. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NOSSPetseD m.....ssss-s.ssss0 sssrrsresnnsnn ann 445 oo» rån Wanskannineenwtillm osspetsen ss ssss sees sees sasse NANNA 220. » Bredden ella sk anntn oa a RA Ne a NA a ra 162 oo» Underkakensylano ds gts: ss öre ss Ana SE AA El a a ta rann oa as a nal SHORE YAN p DY SISK LAT SÅ 53 4yg ccs saotealo sr nen ER a eleföl ars RTR ER oielele nsk RR KATE na AED sa EBES EE RER EN 45 oo» 1 1 25 Tandformeln: H. ; Vr FRAN 24 Vertebrornas antal är: IETATSVGNte DN OT ers NANA Sr 7 (Atlas och epistropheus sammanväxta med hvarandra). INNESVO ADD ssesopsdbdaoddsnsabeg 16. Ländkorsvertebror ................ 22. IVAN SMET 6 DR OTIS SSE 45. = 90 Refbenen utgöras af 16 par; men de 2 bakre paren nå ej upp till processus transversi. Sternalben 9 par, af hvilka de 4 främre paren artikulera med bröstbenet, som utgöres af ett enda stycke. Proc. spin. infer. 34. ADDA rar NERE, 500005043330900 390090 1 falang. 2ONNSRIN D: foc00ssarv0sgr0032Y8Vad il0) IDfTNStnSRA0. NE bs0g0s00sns SMD IRAN OLM OLE UV pr Nesser rs:Eke An 1bällNnsret MN odococssnsopoarnnors 3 » . Alla äro kompletta. Anm.: Framdeles kommer en närmare beskrifning att lemnas öfver detta exemplar, åtföljd af flera af- bildningar. Fig. 42 taflan V är carpustrakten jemte hela handen; fig. 21, tafl. III, os ischii. g). Göteborg, Naturhistoriska Museum. Bohusläns skärgård, Sälöfjärden, 16:de Sept. 1869. Yngre 9. Skänkt af hr GERH. V. YHLEN. Exemplaret var färskt, då det erhölls; men då förf. vid tillfället och just i och för hithörande forskningar vistades i Stockholm, blef endast det fullständiga skelettet och ett och an- nat af viscera tillvarataget; men bäckenbenen i situ tillsammans med genitalia inlades i sprit, för hvilka anordningar jag är skyldig att tacka min son, philos. studeranden A. H. MALM, som under tiden bestred min tjenst vid nämnda Museum. Hela skelettet, 1 torrt tillstånd, håller i totallängd 1,470 m.m. (+ underkäksspetsen = 8 m.m.) Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NnOSSPetseD m.sseessscsssesessesnsan an 405 » IEiän fan skaran sen tulla Oo sSp ets ens NESS Sa Se Ae eNS SN es TIGER Bred afemellanjunskärnino alna doses scberisss je SSE Ts Se SA SSA 124 oo» Vind erkakensylan gnat ceosupe te snöre kg er OST sd sf ngr Nee See 333 » SYNNp By S1SLÄM ÖL effe sl een sej br esse ige seb efure fn sr Raser SSE a 43 oo» iandförmeln sö: 21ov 26 andformeln: H. 55; V. öG Vertebrornas antal är: BASSE KO arsossonssspaudsosso ade 7 (Atlas och epistropheus sammanväxta med hvarandra). INS SVENS ÖKNEsokoccocssoocasssnynenE 16. Tan dkorsvertebron........ss...... 23. SNANSVSIKOE ocvosadsdrsoond sas 45. = '91 Refbenen utgöras af 16 på högra och 15 på venstra sidan. De sista nå ej upp till proc. transversi. Sternalben 8 par, af hvilka de 4 främre paren artikulera med bröstbenet, hvars 3:ne stycken ej ännu samman- smält med hvarandra. Proc. spin. infer. 32. INTOG ING sos00550800065549900 56 1 falang. PGO MN sossovbsorstsdbassrsåsds 0» än gfNgre ti Ia. s.. see SMAD [Bydalen MD opgasegin VB0sad)A 4 oo» Malm STet. Mn by fund SÄD A tafl. III fig. 23, är os ischii afbildadt. Anmnn.: Afven öfver detta utmärkta preparat vill jag framdeles lemna en närmare redogörelse; men några mått, antecknade af min son vid exemplarets styckning, anser jag mig här böra anföra. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, AR 1869. 13 »Afståndet från nosspetsen till sista refbenets nedre ända, rundt måtty....sssessssmssnsssssnnna 1,000 m.m » » » » » » » Drakt DIE ERRE 2 ef AM 2 ENL SR IEA DORA 6 968 oo» » p » » skulderbladets främre kant, » DVI LESS IE LET FARAN ST 677 oo» » » skulderbladets framkant till hufvudets motsittande belle RN sö ANA BO DD 31). PSEUDORCA CRASSIDENS. = Phoccena crassidens OWEN. »Brit. fossil Mam. a. Birds, p. 516» enligt RHpbrt.; Orca crassidens GRAY Er. et Terr. p. 34; Pseudorca crassidens Rupt., Overs. K. D. V. S. Forhandlinger, 1862, p. 103; — GRAY Cat. 1866, p. 290. — Synopsis, p. 8. Under sommaren år 1862 visade sig 1 det sydliga Kattegat och Bälterna den djurform, hvarom här är fråga. Strandningar egde rum dels i Danmark och dels vid våra kuster, troligen mest tillfölje deraf att flocken på mänga ställen gjorde förtviflade ansträngningar för att komma ut ifrån våra trängre farvatten, hvarigenom ett halft dussin fingo plikta med lifvet. Då jag med REINHARDT, som 1. c. beskrifvit de fynd, hvilka tillvaratogos för Universitetets Museum i Köpenhamn, antager att arten är identisk med den såsom fossil i England funna och af OWEN beskrifna Phocena crassidens, är det ju i högsta grad anmärkningsvärdt, hvilket. REINHARDT äfven yttrat, att denna i och för sig kolossala djurform ej såsom tillhörande nutidens fauna förut blifvit iakttagen. Plötsligt som denna flock kom in till oss, försvann den åter, sedan den afgifvit en del material för forskaren. Ilvar arten dessförinnan likasom nu uppehåller sig, derom är man i fullkomlig okunnighet. Att han tillhör Nordsjön eller åtminstone norra Atlanten, derom är väl emellertid intet tvifvel. De museer i vårt land, hvilka ega preparater utaf denna art, erhöllo dem så att säga samtidigt, hvadan med visshet kan sägas, att de tillhört individer af samma flock som den, hvilken drog förbi Sjaellands vestkust. Det hos oss tillvaratagna finnes i: a). Lund, Universitetets zool. Museum. Skelett; det större. Inkomplett. Prof. FR. WAHLGREN i Lund har benäget i bref meddelat, att detta skelett »kom till nämnda Museum den 17:de Dec. 1862. Individet hade på hösten strandat vid Torekov nära Båstad och tillvaratogs af häradshöfding NIBELIUS, som skänkte detsamma till vårt Museum». Carpustrakten är afbildad å taflan V, fig. 43. b). Lund, Universitetets zool. Museum. Ett likaledes ofullständigt skelett men utaf ett något mindre individ än förenämnda. Enligt Prof. WAHLGRENS meddelande, »dref detta individ i land i Lommatrakten ti- digt om våren år 1863 och tillvaratogs af eleverna vid Alnarps landtbruksinstitut samt kom genom byte till vårt Museum». c). Göteborg, Naturhistoriska Museum. Ofullständigt men ändå uppstäldt skelett utaf ett individ, som dödt och redan defekt dref i land i närheten af Falkenberg i Halland »under slutet af sommaren» år 1862. Först den 27:de Januari år 1863 erhöll jag i bref notis om detta fynd genom handlanden i Falkenberg hr FR. ANDERSSON, som af nit för vetenskapen med ej obetydlig omkostnad hopsamlade de delvis spridda resterna af detta dyrbara fynd och kort derpå skänkte alltsammans, omsorgsfullt inpackadt, till nämnda museum. Hvad som af skelettet fattas, kunde han ej taga reda på i trots af flitigt sökande på en betydlig sträckning såväl norr som söder om den egentliga fyndorten: Kadavret, som var i fullt upplösnings-tillstånd då det dref i land, hade ock helt visst förlorat det saknade förr än det hamnade på stranden. Utaf detta visserligen defekta men ändå i och för sig vackra skelett finnes följande: underkäken — tänderna äro utfallna — 7 halskotor af hvilka de 6 första äro sammanväxta med hvarandra, 11 ryggkotor, 10 ländkorskotor och 14 svanskotor — de sista, antag- ligen 9 stycken, äro borta —; 9 refben på den högra sidan, bland hvilka äfven det 11:te eller sista, som ej når upp till proc. transv., och 8 på den venstra sidan; sex (6) sternalben af högra och 4 af venstra serien; hyoideum och ett af stylohyoidea; bröstbenet, som består af tvenne stycken, nemligen ett litet längst baktill; 7 stycken af proc. spin. infer., bland hvilka det främsta in situ. Detta består af tvenne stycken, som ej sammansmält vid spetsarne. Två utaf de bakre vanligtvis fria paren äro med hvarandra sammanväxta. Allt antyder, att detta individ varit fullt utbildadt. Den; delutafi.columnardvent.ksOME INNE SLI ÄGER: sa se ss AIR 4,300 m.m. [UM dlerkalke spans dess Neon ser än sla Hrfekele sjalen saa 330, KD» SYM py SIS LÄN SÅ s sr stgskeg noggran RA ER RAR Sr RN RR rn asatron a ÅK ene kisani ark DD Längden af mdreden STR ns Er RANN LÄRA a RER LAN BON ER a a sa ir) Ra Tse END SA få ab SOL Då alla hålorna för tänderna är oskadade, kan man med full visshet angifva Tandformeln: H. 10; V. 10 K. Vet. Akad. Handl. B.: 9. N:o 2, 10 74 A. W. MALM, På 41:sta kotan är processus spinosus endast köllikt tillstädes. Denna kota är ock på en hårsmån när dubbelt så lång som den 42:dra, å hvilken nämnda process uppträder såsom endast en ytterst svagt framträ- dande köllik knöl. Alla epifyserna äro sammanväxta med corpora vertebrarum. På båda sidor ofvantill, emellan 26:te och 27:de kotorna, finnes en ej obetydligt utbredd förbening i ytan af ligamentet emellan dessa båda kotor. Emellan 33:dje och 34:de kotorna finnas ock några kalkkorn på ytan ofvantill. 32). PHOCANA COMMUNIS. = Delphinus phocena L. En. Sv., p. 17; REtz. Fn. Sv., p. 50; — NiL1ss. Fn., p. 616; Phocena com- munis Less. Man., p. 413; — LILLJEBORG, Öfversigt, p. 25; — GRAY Cat. 1866, p. 302; — Synopsis p. 8. Denna jemförelsevis lilla cetoid, som helt visst är den allmännaste invid våra kuster och som äfven (ständigt ?) uppehåller sig i Östersjön, är uti våra museer representerad såsom följer: a). Stockholm, zool. Riksmuseum. Ett uppstoppadt exemplar och skelettet tillhörande samma individ. Skelettet är komplett med undantag af käkbenen, ett par af de mellersta proc. spin. infer. samt fingrarnas fa- langer — undantagandes några få basalfalanger — hvilka troligen sitta i det uppstoppade exemplaret. På etiketten läses: »Phocena communis Tess. 9 Bohusläns skärgård. OC. EKSTRÖM 26 Juli 1844». Det är ett ganska ungt och ej utbildadt individ. Larynx, torkad, finnes äfven. Skelettetsktotalläng di (Mufvu detiinberaknadt)ysss cease SN NN Ne NN 1,306 m.m. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NnOsSspetsen susmsmsmssssssssssssessnnan > 20 [Underkalkensp längt .sgolpecsto aa ds as eN NE Nessa 205 oo» Syn py SISE TÅG saras are ja eeh ATA a sla fs SAN BA FRAN 26 » 2 K ? Tandformeln är H. 33; NG So Vertebrornas antal är: IFA lSVEnte bLOTAT EES NE ASTM IRS UUSI Es00 s0000309530905009 13. Ländkorsvertebror ................ 15. Svansvertebror...................... 31. = (H03 Refbenen utgöras af 13 par. Det sista högra föga mer än hälften så långt som det motsvarande ven- stra, hvilket mäter 3 af näst föregående å venstra sidan. Det sista paret når ej upp till processus transversi. Processus spin. infer., med beräkning af det par som ej finnes, 18. Carpustrakten lik fig. 44 å taflan V; men förbeningen har ej sträckt sig så vida som å det exemplar, efter hvilket nämnda figur är tagen. b). Stockholm, zool. Riksmuseum. ANS SoPsvIsdNLbaNIEroNS YR 124 oo» 13 +1 13 Tandformeln: H. 19 Vv =—= 12 Vomer är 1 gommen synligt till 143 m.m.s längd och midtpå 83 m.m.s bredd, samt upphör midt för ö:te tanden, bakifrån räknadt. Triangelfältet slutar med en långt framåtgående spets, som sträcker sig till mid- ten af nosens längd, hvarest denna häller 174 m.m. i bredd. Afståndet emellan mellankäkbenens ytterkanter på samma ställe utgör 60 m.m. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 31 Vertebrornas antal är: iFalsvertebrorisö ES 7, af hvilka de 3 främre ha sina proc. spin. sammanväxta. Ryggvertebrör sassmesssmssessesss 12. Ländkorsvertebror .....ss0.c. 10. Svansvertebror «ssssessssssss 25. = 54. Refbenen utgöras af 12 par, af hvilka sista paret ej når upp till proc. transversi. Sternalbenen, 7 par. Proc. spin. infer. 16. Bröstbenet utgöres af 3:ne stycken, af hvilka det första är försedt med ett hål i midten. Uti carpus är förbening börjad och något framskriden i endast tvenne utaf elementardelarna. TINTINS INA ska00s00sbygoban secs 2 falanger. IFÖIIMNNGKNN I (gössorar IsSURLJSKENSNArAA ds IDEAS ERAN. INDIE C890000330000390N NES 4 (+1, hvari förbening ej ännu egt rum). INNDSNNSRAN > Mi Idco0osvsbodsdasdsr UR 3 (+1, d:o d:o d:o ). Klin one bk oe SST a a 3. Carpustrakten är afbildad å taflan V, fig. 46 a. Till formen liknar bäckenbenet fullkomligt samma hos såväl det »BENZONSKA» som NILSSONSKA individet eller 34 b i denna uppsats, men ifrågavarande är endast 100 m.m. långt. k). Göteborg, Naturhistoriska Museum. En gipsafgjutning utaf högra os ischii af skelettet i Universi- tetets zool. Museum i Lund, hvilket skelett ofvanföre är anfördt under N:r 34 Db. 1). Göteborg, Historiska Museum. Under C, N:o 2 förvaras 1 nämnda Museum en af de större tän- derna i underkäkens högra sida, sannolikt den 6:te, hvilken tand hos här föregående N:o 347 den till alla de- lar liknar, utom det, att ifrågavarande är något större: Cementet har under den säkerligen långa tid denna tand legat i jorden antagit en lergul och emaljen en gråblåaktig färg. Den är helt och hållet ihålig och strutlik och har således tillhört ett ungt individ. Spetsen af kronan är emellertid afnött, snedt framåt. Un- der antagande att denna vore hel, håller denna tand i längd, rakt mått, midtåt, 830 m.m., största bredd 37, största tjocklek 223 m.m. Denna tand, som är försedd med ett hål i hvardera sida, nära nedre kanten af roten, är funnen af artisten G. Bruswirz på omkring 1,200 m.m.s djup i jorden på en plats, hvarest det fordna Konungahella stått. Då jag för ett par år sedan bestämde denna tand och såg de två nämnda, konstgjorda hålen, uttalade jag ock deu förmodan, att den här burits af fornfolket, på samma sätt och måhända för samma ändamål, som jag sett våra lappar bära björntänder vid sitt bälte, hvarest de upphängda på en läderrem förva- ras såsom amulet mot sjukdomar. Sannolikt hör denna tand till ifrågavarande art. 35). ÖRCA MINOR. = Delphinus orca LA CEP. H. N. C., p. 298; Delphinus (Orca) orca ScHLEGEL Abh. 2, p. 2, pl. 7, 8; Grampus orca LILLJEBORG, Ofversigt, p. 19, p. p; Orca grampus SUNDEVALL ”) Ofversigt K. V. Ak. Förh. 1861, p- 391; Orca minor Ruäpr., 1 Universitetets i Köpenhamn zool. Museum. a). Lund, Universitetets zool. Museum. Ett kranium, som förvaras 1 detta Museum, men utan uppgift på fyndort, anser jag i likhet med LILLJEBORG höra till denna art. b). Skara, Elementarläroverkets Museum. En kota, antagligen den 1:sta svanskotan, med så intimt med corpus förenade epifyser, att knappast spår kan upptäckas till sutur. Den har ock helt visst tillhört ett fullt utbildadt individ af omkring 6,000 m.m.s längd. Processus transversi äro ända intill corpus omsorgsfullt — afskurna. Processus spinosus är både fram och baktill ej obetydligt uppåt behandlad med tillbjelp af eggjern; men dennas betydliga höjd, änskönt den ej upptill är fullständig, har bland annat gjort att jag ansett denna kota höra till ifrågavarande art. Hr Rektor FAGERSTRÖM säger i ett bref till förf., att den är subfossil. Detta har den ock isanning utseende af att vara. Men hvarken han eller D:r SAHLEN har hittills kunnat få reda på, hvarest den blifvit funnen, ej eller när den blifvit till läroverket öfverlemmad. Kotan håller i största längd » » 1 höjd framtill » Sva Dre dd göran till ert rr OT NES 147 oo» iIElojdeny afiforamenyspiinalertram tl FISEN 20 oo» Bredd » » 203 [sa LIKSOM HU ISS En OS SEM ESR AN Doc sR SR an AS Up FIS SADE SALG Nee SNN Sd SYD Från basen framtill räknadt finnes 140 m.m. utaf proc. spinosus. ) Detta namn hade bort upptagas för arten, om ej, hvilket ofvanföre är visadt, ryggfliken hos Orca gladiator äfven jemförelsevis vore låg hos yngre individer, hvadan en bestämning ensamt efter den ej gerna låter sig göra. K. Vet. Akad. Handl. B: 9: N:o 2. 11 32 A. W. MALM, c). Göteborg, Naturhistoriska Museum. Den 17:de Juli år 1849 emottog jag utaf arbetskarlen CARL ÖSTERBERG 5 stycken kotor, hvilka samma sommar blifvit funna i en torfmosse nära Warberg, på något större djup och antagligen på sjelfva bottnen af mossen; men först nu har jag varit 1 tillfälle att närmare jemföra dem med motsvarande kotor hos våra tre nu lefvande mnordiska arter af detta slägte, och på samma gång kritiskt bestämma detta fynd. Då jag på en gång såg framför mig utmärkta skeletter utaf dessa tre arter uti Universitetets zool. Museum 1 Köpenhamn, visade det sig ock genast, till hvilken ifrågavarande kotor borde hänföras. Så nedåt smala och så höga processus spinosi hade ingen utaf dessa tre arter mer än det skelett med påskrift Orca minor, RHDtT. 2, som der är uppstäldt, och hvilket år 1844 af HorBörr blifvit hem- sändt från Davidstredet, Godthaab. Detta skelett håller i totallängd omkring 5,050 m.m. Det har efter allt utseende vertebrornas epifyser fastväxta vid sin tillhörande corpus och torde böra anses som ett fullyuxet om ej fullt utbildadt individ; men uti carpus är, såsom jag tyckte mig finna, endast ett element till dels förbenadt, eller det, som ligger straxt nedom beröringspunkterna emellan ulna och radius. Hos ifrågavarande kotor äro epifyserna ock fastväxta, så att allt antyder, att dessa kotor hafva tillhört ett utbildadt individ; men endast en utaf dem är så fullständig, att jag med full säkerhet vill "bestämma dess plats uti skelettet, på samma gång som jag här nedan ock vill jemföra den med motsvarande kota uti nämnda skelett af Orca minor. Båda äro såsom vanligt försedda med hål vid basen af hvardera processus transversus. 5:te svanskotan, eller 34:de 1 skelettet. Från torfmossen nära Warberg. Från Davidstredet. ian gdne dtillFlörut om We pahyS erna Ferber NAN VINN SSAGER BOLMP INS ESUETIERT 88 m.m. FFöj diska tullbs Hesse sagt ed AR ERT AK dd ad SENOR IEEREG 127 nV DMFSREE SAR SANNA 126 oo» Bye db anti Brr nee fre Man ka 2008 Ber bald RN re FSS ANSE NANNE [20 MD RR dre 124 » Från midten af öfverkanten utaf corpus till spetsen af processus obliquus IJZ —M odosseseesessreser 2 sea ) Bågenskbreddipårdetiismalastenstallet Etts AASE SARA see ARP» IRS SE MRS Ö) Båda individerna hafva således varit ungefär lika stora. En afbildning af ifrågavarande kota finner man å tafl. IV, fig. 24 d). Göteborg, Naturhistoriska Museum. Den 3:dje Oktober år 1866 erhöll jag från Hr. Kommendör- kapten LILLJEHÖÖK på Lindhult i grannskapet af Falkenberg, men genom M:r LLoyp, som vid samma tid be- sökt nämnda Hr. LILLJEHÖÖK en kota utaf en Orca, hvilken kort förut ertappats vid Halländska kusten. Först nu har jag dock lyckats kritiskt bestämma detta enskilda ben. Det har utgjort 8:de ländkorskotan uti skelettet af en Orca minor, hvilken art mig veterligen ej tillförene blifvit observerad vid Sveriges kuster och derföre här för första gången inregistreras i vår fauna. Men, såsom vi ofvanföre under N:o 35c sett, upptages arten ock såsom snibfosst från samma landskap, hvarest ifrågavarande kota blifvit funnen, eller från Halland. Vid Norges vestkust har arten ett par gångar ertappats, och skeletter utaf densamma förvaras uti Ber- gens Museum. Ifrågavarande kota har epifyserna fastväxta vid corpus, men åtminstone utåt kanterna ej så särdeles in- timt, hvadan man kan antaga. att individet, som den tillhört, varit nära fullvuxet, om än ej fullkomligt utbil- dadt. Jag jemför den här med motsvarande kota i ofvannämnda skelett i Universitetets Museum i Köpen- hamn, hvilket af Kapten HoLrBöLL hemsändts från Davidstredet, Godthaab. 8:de ländkorskotan, eller 26:te i skelettet. Från Kattegat, Falkenberg. Från Davidstradet. Hängd nedtill förutonmepilyS eka, ss s.k fe See INR NEN tINA SNR YET SN ARN TURAS AREALER 96 m.m. Elöjd Efrana tilltar ra SORTS art AD ne Da1 12 TB aa CI: Pere > Neue RR NLGR EAA 1067 2»? Ler SER arRARA 108 » Bred'd;framtillteee ls Snön bara Moe Esks dre AE TIP ro ae Oe RAA TLS OSEIOAN IVT 122 oo» Från midten af öfverkanten utaf corpus till spetsen af proc. obliquus ....... SOM RANA 2) » » » » » » » » » » > SPInosus ....... TON HE ARN a 0) IBågenspbreddäpar detiismalaste svalletik..tu.. boss. a. ess. ss UR nn a AFORE RNE BROM ED) Afståndet emellan spetsarne af Proc. trällSV:...ssseeeessesseessussskanssnnner ene nnn ann SOMRAR ON FaR 0) Exemplaret har således varit något mindre än det ifrån Davidstradet. Samtidigt med att manuskriptet till detta arbete var färdigt att afsändas till Kongl. Vet.-Akademien, er- höll jag ytterligare 3 sammanhängande kotor utaf nyss anförda individ. eller 1:sta, 2:dra och 3:dje svanskotorna, hvilka jemte följande skrifvelse från Hr. Kommendörkapten LILLJEHÖÖK insändes till Naturhistoriska Museum. »Till svar å ärade brefvet af den 22:dra Oktober, får jag upplysa, att jag såg den af hr Intendenten »omskrifna hvalen en tid efter att den flutit i land vid Åckerös, mellan Falkenberg och Morups fyr. Den var »då ännu till en del hudbeklädd, men strandbefolkningen tog späcket af den, och snart förstördes alltsammans. ”) Båda dessa mått försummade jag att anteckna vid mitt besök i Köpenhamn. ”") Jag försummade i Köpenhamn att uppmäta dessa distanser, men iakttog likväl, att dessa stodo i samma förhållande till mot- svarande hos ifrågavarande kota, som de, hvilka blefvo uppmätta och ofvan äro anförda. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 52 »Jag har lyckats ytterligare få de tre sammanhängande kotor, som jag här öfversänder till hr Intendenten; mera »kan jag ej nu få reda på. Hvalen tycktes vara 10 alnar lång». Falkenberg & Lindhult den 23 Nov. 1869. C. J. LILLJEHÖÖK. 36). ÖrRCA ESCHRICHTI. = Grampus orca LILLJEBoRG Öfversigt, p. 19, p. p.; N.B. det p. 22, 23 anförda skelettet i Köpen- hamn, å hvilket LILLJEBORG observerade åtskilliga af honom 1. c. anförda egenheter. Orca Eschrichtii STP. i Universitetets i Köpenhamn zool. Museum ”). a). Uti Naturhistoriska Museum uti Göteborg finnes ett kranium, hvilket jag efter noggranna studier vid sidan af de beskrifningar, hvilka EscHRICHT lemnat öfver den af honom såsom ny art antagna Orca-formen från Feeröarna, hvilken i Universitets Museum i Köpenhamn är uppställd under ofvananförda benämning, och hvilken art der representeras ej blott af ett utmärkt skelett utan äfven af flera kranier m. m. TIfrågavarande kranium, som är ifrån Bohuslän, Lysekil, är skänkt före år 1848 af kontrollör D. M. DEYENBERG ”'). Det är ej blott på grund deraf att vomer ej till någon den aldra minsta del är synlig i gommen som jag på sätt som här sker bestämmer detta kranium. Den jemförelsevis stora bredden öfver såväl kindbenens främre delar lika som öfver tinningbenen, antyda ock att detsamma hörer till ifrågavarande art. Kraniet är baktill skadadt, der- utinnan att den bakre delen af occipitaltrakten är borta. Bakre delen af underkäken är ock borta, så att en- dast den venstra tandraden är hel. Då det emellertid endast är condyli os. occ. och närmast intillliggande delar som fattas, har jag beräknat längden utaf detta och i följande anteckningar äfven upptagit det sannolika måttet på kraniets längd. Att individet varit utbildadt; derom vittna de i roten på ett fint — 1 m.m. i diam. — hål när lyckta tänderna. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NOSSPetsel sssmsmsssesssssssrronsennnrsne 10. asken vasen WIN NOS] HRT vosarsgsysseposssoordessesordrdvsss IN 3JES Bred adlemelan uns kamin Sa Asks k ss se esse sal As als ss SAS as » öfver os. front. och os. zygom. utbredda delar RES FOTS EAS KTL TNE os ar sr oa TN na rr Aa AS ålar oe SS Ta er äre TS SVAN PILYSTSK LÄN Oc RA ISIRe PURIRAL = UUAA: HIA KRA RA RR. Re OA BSS ANNE: RAR COGRadeg . Sy LEN Et Tandformeln: H. SEN NG 13 Alldenstund nosens hälfter midtåt äro skilda något litet ifrån hvarandra, kan man ofvanifrån tydligt se, att vomer äfven längst framtill är fullkomligt helt, likasom att det der upphör midt för 3:dje tanden, räk- nadt bakifrån. Det ligger emellertid så högt uppe, att det undertill helt och hållet döljes af de med sina kan- ter äfven längst bakåt midt uti gomen sammanstötande öfverkäkbenen eller 10 m.m. öfver gomytan. Triangel- fältet slutar med en långt framåtgående spets, som sträcker sig till midten af nosens längd, hvarest denna håller 262 m.m. i bredd. Afståndet emellan mellankäkbenens ytterkanter på samma ställe utgör 113 m.m. Tänderna framåt i båda käkarna starkt afnötta. Ofverkäkens med ganska starkt inåtböjda kronor. Underkäkens mer raka, eller hvad formen angår i det aldra närmaste sådana som figuren A hos EscHRICHT, 1. c., pag. 264 ut- visar. Den svartaktiga färg, som finnes på utsidan och något nedom midten af tänderna, har naturligtvis ej något att betyda hvarken i osteologiskt eller systematiskt hänseende. Det är ingenting annat än för tanden främmande ämnen. I den förmodan att bestämningen utaf detta kranium är fullt rigtig, är således denna art här för första gängen antecknad såsom tillhörande Sveriges fauna. b). Christianstad, Högre elementarläroverkets Museum. Ett subfossilt kranium, särdeles väl bibehållet, men de större processerna på sidorna baktill likasom tänder och underkäke fattas. Alla tandhålor äro likväl så väl bibehållna, att tandformeln med säkerhet här kan angifvas. Genom vederbörandes vid läroverket benägna välvilja erhöll jag detta högst intressanta fynd till bestäm- ning hit till Göteborg, vid samma tid, som detta manuskript höll på att afslutas, samt omedelbart efter en skrifvelse, som jag med anledning af detta mitt lilla arbete straxt afsände till samtliga högre elementarläroverken i riket. Endast detta fynd var värdt det lilla besvär, som blef en följd af denna uppmaning; och det var i sanning mer än jag hade väntat, att denna art på samma gång skulle anmälas som en lefvande och som en subfossil medlem af vår halfös fauna. Herr Lektor L. J. WAHLSTEDT i Christianstad har uti en skrifvelse af ") Säväl öfver denna som öfver nyss förut anförda arter af slägtet Orca har EscHRIcHT i Oversigt o. D. V. S. Forh., 1862, N:o 5 och 7 lemnat vigtiga bidrag för utredning af dessa tre arter. ZLILLJEBORG tillkommer likväl förtjensten af att 1. c. hafva gifvit uppslag till frågans lösning. ”") Enligt uppgift af Entomologen N. WESTRING; ty nämnda kranium var ej signeradt, då jag emottog vården af nämnda Museum. 84 A. W. MALM, den 26:te November 1869 meddelat, att ifrågavarande fynd »påträffats 1 en torfmosse vid Ormatofta, 135 a 2 mil »sydvest från Christianstad och lydande under Ovesholms gods». Vid en anställd jemförelse med 36a har det visat sig, att båda dessa kramier äro nästan fullkomligt lika hvarandra, utom det att det subfossila är något litet mindre och har triangelfältet bakåt en hårsmån dju- pare samt inskärningarna på sidorna af öfverkäkbenet relativt ej fullt så vida. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NOSSPEtsCN m..ssssseeserisserrrnnosess sonen sr sne 883 m.m. jr nn Sk arnin sent In 0 ssp e tis eva aAa NN as SS NN NN rn gr SEN A 434 » Bie d/dllem ellan in skanna & AD as d:e as sdN ER elelr e be ls EEE Les Le er ER TA SANS 293 oo» Tandformeln: H. 10. V. 22 Genom den öppna springan emellan nosens halfvor synes tydligt den oskadade, tunna spetsen af vomer. Den når till midtför framsidan, vid basen, af 3:dje tanden, räknadt bakifrån. Endast genom den öppnade sprin- gan i gommen låter samma spets iakttaga sig; och medelst en införd sond emellan öfverkäkbenen visar det sig, att undre ytan af spetsen utaf vomer ligger 13 m.m. ofvanför öfverkäkbenens, midt under, annars sammanfly- tande gomytor. Triangelfältet slutar med en långt framåtgående spets, som sträcker sig till midten af nosens längd, hvarest denna håller 252 m.m. i bredd. Afståndet emellan mellankäkbenens ytterkanter på samma ställe utgör 108 m.m. Nacktrakten något litet exkaverad, midtåt med en låg längsköl. (På den oskadade delen å 36 a ser man vid jemförelse att äfven detta i samma trakt varit af ett likartadt utseende). Afståndet emellan yttre kanterna af condyli ossis OCCipitls... sesmmmmmmm reses 182 m.m. iFföjdenkmtatiidentenar utatidessa——Aen Hö SLA. AA ATA Ne NN gr 138 oo» IHOrame ny ana om wWwm ARAaLex/ NOJ AN. as AGN AN RA SRA SER UREA NA rr 35 oo» » » Av MILD TE CL CLE R 2 AEA JARRE LES EES RSA SJUER AENRRR SN AV STIApERR 38 oo» 37). GLOBIOCEPHALUS SVINEVAL. = Catodon svineval LA CEP. H. N. C., p. 216; Delphinus melas TRAILL fide Gray; Delphinus globiceps Cuv. Ann. du Mus. XIX, pl. 1, fig. 2 & 3, enligt samme förf. R. A. 3 ed., p. 177; — NiLsson Fn. p. 608; Grampus melas LILLJEBORG Öfversigt, p. 23; Globiocephalus svineval GRAY Cat. 1866, p. 314; — Synopsis, p. 8. a). Stockholm, zool. Riksmuseum. Ett kranium, men utan uppgift på fyndort. Det har följande dimensioner: Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NnOSSPetseh m.mmsssssrsssssss 2 seserssreea innnan 630 m.m. IRranv ins käns engtillnOsSp etS EIN beses el dd LE RS EE 322 oo» IBre d/dlHennellankn skanna gala se EES ENN EST NN SRIEEL DN 222» Un derkrakenstlan gg... sfbölmalen odla di oh sgile eek) ÄRAS AEG NAT ER 498 oo» Sy Mm pbysislän GO. 83 boss disse sera AN Sker gast sd dist pe se. se Ae os ARN cl AT 65 oo» ? ? Tandformeln: H. 10; NE '- b). Upsala, Universitetets zool. Museum. Ett skelett från Färöarna, temligen fullständigt men ej uppsatt. Carpustrakten är afbildad å taflan V, figur 47. c). Upsala, Universitetets zool. Museum. Ett kranium från Färöarna. Enligt benäget meddelande af Prof. LILLJEBORG. d). Upsala, Universitetets anatomiska Museum. Ett ofullständigt skelett från Färöarna, enligt benäget meddelande af Prof. LILLJEBORG. e). Lund, Universitetets zool. Museum. Ett temligen fullständigt skelett, utan uppgift på fyndort. Detta håller i totallängd omkring 4,000 m.m. och har tillhört ett yngre individ. Bland annat finnas ej bäckenbenen. Radius och ulna, största bredd nedtill, 156 m.m. OCarpustrakten lik fig. 47 å taflan V. f). Lund, Universitetets zool. Museum. Ett kranium, ett refben och tungbenen, utan uppgift på fyndort. g). Göteborg, Naturhistoriska Museum. Ett kranium från Bohusläns skärgård, utsidan af Tjörn, d. 3 November 1861. Skänkt af författaren. Individet hade kommit på grund å nämnda plats; men då jag ett halft är efter strandningstillfället fick notis om fyndet och kom till stället, återstod ej mer än kraniet, och på detta voro tänderna utfallna. Man finner emellertid häraf, att äfven denna djurform någongång besöker våra farvatten. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till nosspetsen........e.:...e+-00+semsmccenssnsna 683 m.m. BrAT an SKärnan gem O SSG 65 EIN ss RS SE ARTS TAS EA 340 oo» HBTed djtem'e ann skar oa ass ESA EA SAN SSR re SRS 280 oo» Un derkäkensplän oe ao aa sr ssd sasse en RAA SERA TE MA (Tr SA lg 535 oo» BYMD RYSIS HIA N gÅR Er knarr förde bråk fas br SERA BR Aa ROT HSN HABER äjleler ERAN 63 » HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 85 Tandformeln kan med temligen stor säkerhet angifvas till: H. V. - h). Anm.: En uti zool. Riksmuseum i Stockholm förvarad torkad svans, med särdeles spetsigt utdragna flikar, emellan hvilkas spetsar afståndet utgör 840 m.m., hörer måhända till denna art eller antagligen åt- minstone till detta genus. Uppgift på fyndort är ej antecknad. 38). GLOBIOCEPHALUS PROPINQUUS, MALM n. Sp. Göteborgs, Naturhistoriska Museum. Den förste Juli år 1848 emottog jag såsom gåfva åt nämnda Museum af Hr Kommendör-kapten K. L. NATT ocH DaG ett föga öfver en fot långt foster utaf ett delfinartadt djur, hvilket foster blifvit uttaget ur modren, som kort förut af samme Hr Natt ocH DaG ertappades i Atlantiska Oceanen, helt nära men norr om equatorn. Detta foster har således en lång följd af år varit uti sprit beva- radt i samlingen, men utan att jag närmare studerat detsamma förr än nu, då jag ansåg mig i detta arbete äfven böra redogöra för ifrågavarande fynd. För ett sådant studium har exemplaret blifvit skeletteradt, men endast på den ena sidan; der likväl så omständligt, att alla vigtigare iakttagelser kunnat göras. Den frånskilda, ena framlemmen är deremot fullständigt skeletterad; och på taflan V, fig. 48 finnes en afbildning af densamma i naturlig storlek. Fostret visar således fortfarande exemplarets yttre form, enär hela ryggfliken och ena svans- fliken lemnats orörda. Efter slutade studier af det sålunda särdeles instruktiva preparatet, som naturligtvis fortfarande förvaras uti sprit, visade det sig, såväl hvad angår detta fosters yttre form som skelett, att det är en Globiocephalus. I förra hänseendet tala härför bland annat hufvudets form, ryggflikens form och framförallt läge framom midten af kroppen samt de temligen långa och lågt ned åt bröstet belägna framlemmarna. Dessa nå nemligen ett godt stycke bort under ryggfliken. Kranium har alla karakterer, hvilka tillhöra en Globiocephalus; och så litet det än är, företer det snart sagdt till alla delar en påfallande likhet med ett kranium af ett temligen utbildadt individ utaf Gl. svineval från aker hvilket nu ligger framför mig. Lägger jag slutligen härtill det stora antal fa- langer uti pek- och långfingret, eller resp. 12 och 9, samt kotornas antal i ryggradspelaren, hvilket uppgår till 55, är det alldeles öfverflödigt att här omständligare behöfva ingå i jemförelser med nära stående former, såsom Spherocephalus, Pseudorca, Grampus och Orca. Hr. NATT ocH DaG aflemnade vid samma tillfälle tvenne sugfiskar — FEcheneis — och ett större foster utaf ett annat delfinartadt djur; men detta sednare öfverläts för några år sedan till Professor ESsCHRICHT i Köpenhamn. För att emellertid få närmare upplysningar om dessa fynd, vände jag mig för kort tid sedan medelst en skrifvelse till Hr Kommendör-kapten NATT ocH DaG i Carlskrona; och de meddelanden, hvilka derpå följde och nu föreligga i ett bref af den 24:de December detta år, eller 1869, äro af det intresse, att jag här anser mig böra meddela desamma, hvadan jag ej ens utesluter det, som har afseende på det större fostret”), hvilket nu förvaras uti Universitetets Museum i Köpenhamn, ej eller hvad Hr NATT ocH DaG anfört om andra Cete. Hr. NATT ocH DaGs benägna skrifvelse i ämnet lyder som följer: »Med anledning af skrifvelsen af den 20:de dennes, får jag härmed, så godt sig göra låter, meddela de äskade upplysningarna. Jag vill dock förutskicka den anmärkning, att som jag vid tillfället ej förde någon en- skild dagbok, och den fartyg et tillhöriga, som fördes ombord, der gvarlemnades vid min afgång denter kan jag ej med nautisk noggrannhet uppgifva stället, der fångsten skedde, det vill säga imom en eller ett par grader. Men som jag mycket väl påminner mig både stället och tilldragelsen. blifva de uppgifter, som i detta ören komma att lemnas, troligen för afsedda ändamålet tillräckligt noggranna. Såväl de delfinartade djuren, från hvilka fostren togos, som sugfiskarna, fångades samtidigt på omkring 2 å 3 grader nordlig latitud och 19 å 20 grader longitud, vester om Greenwich, således i norra atlantiska oceanen, något norr om eqvatorn, och betydligt närmare afrikanska än amerikanska kusten. Såsom Ni mycket rigtigt förmodar, var modren till det större fostret, som tycktes vara nära fullgånget, mycket mindre än modren till det mindre, hvilket var i ett vida mindre utveckladt stadium. Modren till det större var nemligen af den art, som på sjömanspråket kallas springare och som vanligast förekommer nästan öfverallt isynnerhet i norra atlantiska oceanen. Modren till det mindre fostret var deremot af en art, som mer sällan fångas och af sjömän vanligen kallas papar, förmodligen för det runda, svarta hufvudets likhet med det rundklipta och slätkammade eller oc kalottklädda hufvudet hag den katolska presten i allmänhet». »Under mina resor öfver norra atlantiska oceanen har jag dock ofta sett sådana djurformer: men om detta varit fallet på andra haf, kan jag ej nu minnas. Vanligen gå de några stycken i sällskap, men aldrig i så stora flockar som man stundom träffar springaren. Gå de ostörda, så sticka de, vanligen på reguliera mellan- tider, hvar och en sitt runda, svarta hufvud öfver vattnet för att blåsa ut och hemta frisk luft». ") Prof. RENANRN nämnde förliden höst, att EscHricH bestämt detta till Delphinus albirostris; men det måtte väl tillhöra någon annan art. 36 A. W. MALM, »Färgen på hufvudet och öfra delen af det fångade exemplaret var svart eller nära så; men huruvida det var af samma färg eller ljusare under bukenv, detta kan jag nu ej påminna mig. »Formen var ungefär sådan som teckningen i Edert bref utvisar”), eller hufvudet och främre delen af kroppen nästan rund; och sedan afsmalnande mot stjertev. Dock tror jag, att tjockleken var något större i för- hållande till längden, eller denna sednare omkring fem (5) gånger diametern. Hvad jag om innandömet bäst erinrar mig var, förutom fostret, lungan. Den syntes nemligen vara sammansatt af en massa små, med fina, ljusa hinnor omslutna blåsor, emellan hvilka voro strödda likasom små, ljusröda körtlar. Formen af lungan, vill jag erinra mig, var mer rund på den ena sidan än på den andra; och var det hela ganska stort och så lätt, att då det kastades öfver bord, syntes det nästan hvila på vattnet som om detta varit en fast kropp. »Så vidt jag nu kan erinra mig, var djuret, såsom Ni förmodar, omkring 14 fot långt. Största diame- tern var 23—3 fot. Det afspäckades ombord. Späcket lemnade vid ofullständig utsmältning omkring 20 kannor olja, eller något derutöfver. Då blåsigt väder inträffade straxt efter fångsten, voro vi angelägna att skilja oss från kadavret så fort som möjligt, hvarföre både afspäckningen och undersökningen blef ofullständigare än de i annat fall skulle blifvit». »Sugfiskarne medföljde det större djuret, fastsittande på detsamma. Troligtvis hade det haft flera sådana på sig, hvilka affallit under den strid, som föregick djurets dödande, eller ock vid intagningen ombord, hvilken, i anseende till djurets betydliga tyngd, var ett ganska svårt arbete och måste ske med stor försigtighet». »Den mindre eller springaren — modren till det större fostret — var svartgrå eller mörkgrå på ryggen, öfvergående till ljust grågult under buken. Nosen hade samma färg som ryggen, åtminstone öfra delen af den- samma. Längden var omkring 6 å 7 fot och formen ungefär sådan som teckningen i edert bref utvisar, en- dast med den skilnad, att afsmalningen mot nosen var mer jemn eller utan den afsats vid nosen, som teck- ningen utvisar. Framlemmarna, vill jag minnas, voro mycket små, såväl på det mindre som på det större djuret». »En egenhet med alla hithörande djurformer, synnerligast hvad angår springarna, är att de vanligtvis gå mot vinden. Då man någongång får se dem i flock gå åt annat håll, anses detta som ett förebud, till att vin- den skall komma derifrån, således från det håll, ditåt de gå. Af hvalfångare har jag hört berättas, att hvalen, så fort den är dödad, alltid vrides så, att hufvudet kommer att ligga emot vind och sjö, samt att han alltid drifver åt det håll, hvaråt bufvudet är vändt, således äfven mot vind och sjö; likasom att den lättast låter bog- sera eller släpa sig åt samma håll, och att, då den behöfver bogseras undan vind och sjö, man först alltid måste vända den, emedan den ej låter sig, åtminstone med båtkraft, bogseras med stjerten före». Sedan jag sålunda meddelat Hr NArr ocH DaGs äfven hithörande, värdefulla upplysningar, återstår det nu att tillse, huruvida det ifrågavarande Globiocephalus-fostret med säkerhet kan hänföras till någon förut beskrifven art af detta genus. Men detta torde ej hafva sig så lätt, då beskrifningarna af de exotiska formerna af detta slägte såsom bekant äro särdeles ofullständiga och oftast inskränka sig till några meddelanden, antingen ute- slutande om ett ifrågavarande individs yttre form eller färg, eller ock ensamt några ofullständiga uppgifter om kranium, och hvad angår detta, nästan uteslutande en och annan uppgift om dess storlek och tandformel. För ett par arter är ock kotornas antal antecknadt; men då samtliga hithörande uppgifter synas utvisa, att arterna uti de olika hafven hafva särdeles stor likhet med hvarandra, är det af vigt att samla upplysningar för åtskil- nad emellan de troligen, då de blifva närmare kända, olika species, som förekomma inom olika zoner eller delar af sådana. Detta lilla foster, som till könet är en hanne, har 1 sanning ej obetydlig likhet med figuren 1, tab. 27, af den Japanesiske Delphinus globiceps TEMM., Fn. Jap. = Glob. Sieboldii Grav, likväl ej större, än man tro- ligen kan ha att vänta hos en och hvar art inom detta genus, som hvad angår species är högst ofullständigt ut- redt. Beträffande kotornas antal i columna vertebralis, kommer det ifrågavarande särdeles nära den benga- liska Globiocephalus indicus BLYTH, enär denna blott har en kota mera; men äfven derutinnan tyckas de arter, för hvilka detta förhållande är kändt, komma hvarandra mycket nära. Då Gray i Cat. 1866, p. 322, efter att hafva anfört BLytHs beskrifning af Gl. indicus, tillägger »Per- haps a JIVeomeris», vet jag isanning ej af hvad skäl; ty BLyrH talar både om ryggflik och om dennas storlek. Kotornas antal annoncerar ej eller någon Neomeris, hvilken har 63—64, ett antal hvilket för så vidt jag vet ej ännu blifvit funnet hos någon Globiocephalus, utan der högst 58—60. Att vårt exemplar hör till denna, eller Gl. indicus, derpå har man kanske anledning att tvifla, blott vid betraktande af de olika fyndorterna för den BLYTHSKA arten och ifrågavarande. Beskrifningen af Gl. indicus är emellertid ej sådan, med undantag af nämnda förhållande, vid hvilket jag likväl ej kan lägga allt för stor vigt, att jag ej med någon slags bestämd- het kan uttala mig i denna fråga. Globiocephalus FEdwardsii A. SMITH, som förekommer vid Godahopps- udden, är deremot en art, som att döma af lokalernas större grannskap med hvarandra, tilläfventyrs kan vara identisk med vår; men äfven dervid kan ej fästas någon stor vigt, blott i betraktande af att vi i det lilla Kattegat numera iakttagit tre species af Genus Orca. Beskrifningen äfven af denna, eller Gl. Edwardsii, är ej ”) Den af mig uti brefvet till NArr ocH DAG meddelade figuren var en kopia af D. globiceps i Fauna japonica, HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 87 eller i någon väsentlig mån upplysande”). På tal om Orca, så tror jag ej att GRAY haft skäl till att under Genus Globiocephalus fråga 1. c., p- 320, »What is Delphinus Victorini GRILL?» Det kan väl hända, att denna art ej vidare skall igenkännas, då intet meddelats, hvarken om skelett eller tänder. Men den af GRILL efter VICTORIN offentliggjorda beskrifningen af djurets yttre former, vidare upplysta af, på grund af den erfarenhet jag eger, troligen ganska utmärkta figurer — se K. Vet.-Akad. Handl., ny följd, II, 2, 1858 (tr. 1860) p. 21, tafl. 1 har det varit en tydlig Orea, som den 9 Juni 1854 fanns vid Knysna-river å sydostkusten af Afrika och på stället beskrefs af nämnde, af döden allt för tidigt bortryckte VICTORIN. Under namnet Globiocephalus Grayii skall, enligt GrRAYs Synopsis 1868, BURMEISTER i Ann & Mag. N. H. 1868, p. 92, t. 2, f. 2, 3, hafva beskrifvit en art, förekommande vid Buenos Ayres. Afven detta arbete har ej ännu kommit mig till handa. Skulle den ifrågavarande tilläfventyrs höra hit? Den närmaste framtiden torde derom komma att lemna upplysning. Jag har således upptagit detta foster såsom typ för en, för sävidt jag hittills kunnat utröna, obeskrifven art, och går nu att meddela en så fullständig beskrifning, som kan behöfvas för en jemförelse såväl med utbil- dade individer af samma art som med de beskrifningar af tilläfventyrs densamma, hvilka ej för närvarande stå till min disposition. Att den är väl skild från den nordiske Gl. svineval, finner man blott vid betraktande af den sednares större antal kotor i columna vertebralis och större antal falanger uti fingrarna. Hufvudet har en jemn, fortgående afrundning ända fram till sjelfva nosspetsen, som slutar med en om än obetydlig spets, eller vid pass så som å den cit. figuren i Fauna Japonica. Båda läpparna lika långa. Nacken kullrig; halsen tydligt afsatt, framförallt ofvantill. Framlemmen liebladformad, särdeles utdragen och långspetsig, så att den, tillbakalagd, når till början af andra tredjedelen af ryggflikroten. Armen ligger så lågt, att främre armvecket ligger endast en ögondiameter ofvanför bröstets undre kontur. Ryggfliken något nedböjd baktill, men uppåt ganska betydligt inskuren. Spetsen af ryggfliken vid pass midt öfver nafveln och något framom midten af kroppens totallängd. Svansen särdeles låg, alltifrån anus, sammantryckt samt såväl ofvan som nedan kölad. Från nosspetsen till inskärningen emellan svansflikarNäa......sssseesssese00 315 m.m. » » » mungipan 203. DD » » NEO OA UR AS SS SENS SST esp AN SS AA SA SSA SA Se 43 oo» » » DINA äS DO TLA Aga E ss ST Abel RR LSE Fer enl rr ec 49 oo» » » DYER FKA MT ya LNY E CKE bosse s oss e el ssfo0 son sej.ls SSA sana UD ID » » » bakre A:0M bd NR SERA ANTAG: AI BAD » » » spetsen af framlemmen, tillbakalagd. s..smessesnsna 129 oo» » » D SSG Ho Nn gsodossadr005900000030859299699503308553 114 oo» » » » » SPetSE: ROTAR de NÄRA Ed FAN 163 oo» » » » » LÖ TSNAD AGT LR NS AES Sö EA NSL esse 170 DD » » AT ATV 6 [TEA as SO Sa ee] bef STAR SAGA NGA 160 oo» » » DFDS ogboducsssssnsnd brus vebtc bs NARE Dao bONSAL ED SRSSENESr OSS EEEE 202 » » » ÄRR INS AA er rr Ra Jef SA SER UR Selene ler EA 23 TaRnnvTndors brSdét ÄG ÖGONGN sorossssrdocdu-sUrBbordrNs bSresnnEbsdsldonosrbodnsFcIsELsnsEa 66 oo» IKrOp pen skbre ad diävicdEb akne arnnuve CKe fasas sees es RS ANA 305 oo» » höjd d:o A:OSE BSTN: 2 VR So SA Le MN bra MR 62 oo» iBramlemmenskangdträntiramret anmveckets.st....ce.s. cat... RNE 56 oo» » bred distraxt: ne dom b bas ehe. ssd. ER SAITO SENOR ES Ae 14 oo» » » DA er ]rGKTEsNG NIGEL. occcscacsoodocoaseasonrbassssnsnsnarardors 1570 Ryggdlikensi vertikala, höjd från, rygglllle0 oss s oo sysespes char so snokar onda Rss 1806 -0 Afståndet emellan spetsarne af svansflikarnåa m.m. seesssssrssessssrssrneserensn nana 60 » Skelettets totallängd utgör 312 m.m., kranium inberäknadt. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NOSSPEtseD........ssss-sesssssnisssersnn sen san 73 m.m. nånn skannan ge nyitilllän OSSp e t5ED4 Er adress ATA SON AN SAN SAS 30 oo» Bredd emellan inskärningarna............ rod om a a a fr SR vf) sjok LA TN EES SAS 25 oo» JRR OSV ET OrDIt2e5 Aram tU AR rn ere SES (ER SSR AE SR a SSR er ra 4200 LUGN la kEkKGnS NÄRSG So0csooposossoospskosnberdaLasbbarssbnsFILARE SEE EE Sn SR oe SEA TEE SSR SS ER 56 oo» (Allve olarrännan slang dun derkakeN success screkossebssceer nets See 28 » Tentnteng TänG0) SFC INS NSstssnes dr DNA SNS öre SRS NS. BSS Nod 17 oo» SY p ILY STSIEL AN CN rs sann se area Sp ba Bale ss steeen sele bes CRSSpNSeS Se SENSE SSE SS GD ”) Det har varit en afsaknad för mig att cj ha tillgång till Smrrus African zoology; men antagligen har GraY återgifvit det vig- tigaste af hvad der om arten är anfördt. 88 A. W. MALM, 2 Triangelfältet når till nosens halfva längd, hvilken å midten håller 24 m.m. i bredd, hvaraf 18 komma på de särdeles å nosens midt breda mellankäkbenen. ÅA hvardera af dessa finnes framom nosens midt en snedt ställd, rundad köl, hvilken ofvantill är fint skrofliig. Båda dessa kölar tillsammantagna divergera bakåt. På det hela taget är nosen något framom midten ganska tillspetsad, och hela kranium, underkäkbenen inberäknade, har i grunden samma form som hos Globiocephalus svineval. Os hyoideum håller i längd midtåt 64 m.m. Af- ståndet emellan sidohornens spetsar utgör 39 och längden af ett utaf ossa stylo-hyoidea utgör 21 m.m. Tandformeln: H. = V. = Men tänderna, som ligga dolda under tandköttet, synas således utvän- digt endast genom de vertikala intryckningar, som finnas å detta. Öppnar man tandköttet, komma de i dagen och förete ett utseende i det aldra närmaste sådant, som den spetsigare halfvan af skalet utaf ett vanligt höns- ägg. En sådan tand har den afrundade spetsen till färgen brunaktig. 4:de tanden framifrån räknadt håller en m.m. 1 höjd men är ej fullt så bred vid roten. Vertebrornas antal är: Halsvertebror ...... As Ryggvertebror...... illa TLändkorsvertebror 11. Svansvertebror ..... 26. = 0 Refbenen utgöras af 11 par, af hvilka 8 hafva sternaldelar. Bröstbenet består af åtminstone 3:ne stycken; och af proc. spin. infer. finnas åtminstone 12. På 12:te svanskotan förekommer proc. transversus blott i form af spår till en knöl. Proc. spin. och pr. transv. i allmänhet temligen långa. Längden af 1:sta ländkotans cor- pus, mätt till gränsen mot intilliggande kotor, förhåller sig till kotans bredd som 1:13; och till längden af samma kotas pr. transv. som 1:13, samt till höjden af proc. spinosus som 1:22. kummin e nya 3 falanger. RO SNNSAD- obs osa0s 12 » Långfingret har..... 9 » Ringfingret » ..... 4 » TNT Se EE 2 » Os ischii, som uppåt är starkt och regelbundet bågböjdt, är nästan jemnbredt. Det ligger med främre spetsen midt under slutet af 1:sta och med bakre midt under slutet af 3:dje svanskotan. Det håller i längd 10 och i höjd midtpå 23 m.m. Den ena framlemmen är i naturlig storlek afbildad å taflan V, fig. 48. 39). BELUGA CATODON. = Physeter catodon L. S. N. XII, p. 107; Delphinus leucas PALL. Reisen, 3, p. 92; NILSSON Fn., p- 614; Delphinus albicans FABR. Fn., groenl. p. 50. Delphinapterus leucas LILLJEBORG, Öfversigt, p. 28; Beluga catodon GRAY Oat., p. 307; — Synopsis, p. 9. a). Stockholm, zoologiska Riksmuseum. Ett med undantag af bäckenbenen fullständigt skelett, med lösa epifyser å rygg- och ländkorskotorna, således ett yngre djur, hvilket 1857 hemförts från Spetsbergen af O. ToreELL. Det är ej uppsatt; men, för att med så vidt mig varit möjligt fullkomlig säkerhet kunna taga reda på de olika benen utaf 3:ne olika fynd tillhörande detta slägte, har jag omsorgsfullt begagnat mig af allt det material utaf denna art, hvilket varit att tillgå uti de museer jag besökt. Ofver detta skelett vill jag här anföra följande. Skelettets totallängd omkring 3,870 m.m., hvaraf kranium Utgör... scmsmmrssssrsssnssennens 656 m.m. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till nOSSPetsCD.mn..msmsseesssessrrssrssnressnnnnn oa 656 oo» IRrånkan skärning entilnOSsSp ets CNE == ses. ANSE NSS SNRA 347 oo» 189 GE Örn NEN pssonsocsogsrssosssbyaLNdNJEg BbbgN]K SI BIJSLNEENSN rp YSJEg SA 216 oo» Um'derkäkens»lang dias toes se ss ps ME ae SE bese fale Dees else är a ss Ela rats RIS 500 oo» SYKE P DY SLSE VAT SE fe NN Ars LAR SSA NENNSNNSSR A No ASS SO PNRSAR Sn es 100 oo» Tandformeln: H. 3; NG 7 Tänderna slitna. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, AR 1869. 89 Vertebrornas antal är: 15 EJ SVSWNNNOT socoss0socsas03590083a0s0ba 7. INVSEVONIGIKOR si oscedosasoossas03d3a000 ill Dan dkorsvertebrOha-cccocssstc Co SVansVenbe bl Olas ee SAO = 50, (äfven den sista finnes!) Refbenen utgöras af 11 par. Sternalben 7 par; och utaf proc. spin. infer. finnas 11 stycken. b). Stockholm, zool... Riksmuseum. Hud — ej uppstoppad — kranium och framlemmarna; Spetsbergen 1857, O. TorEir. Kranium är söndrigt och å fingrarna fattas åtskilliga falanger. UTG ISNNEN SnG) IGN Slo AD bare rs öns NN S SSB RO RUNS RANE IgE RANN NOG PES ENS SSP LAER SAS bor FÖRARE 415 m.m. (SVÄTD DUNST LES! esp ge deta ka NE ed SR 1000 SAR RE ER SS ROSE EAS UV: 10 SN 20) Y 5 5 =E Tandformeln: H. 10: V. 10 Tänderna slitna. Carpustrakten är afbildad å taflan V, figur 49. c). Stockholm, zool. Riksmuseum. Columna vertebralis till och med 33:dje kotan, bröstkorgen samt 3:ne proc. spin. infer. Alltsammans hopsatt. Utan påskrift. Detta inkompletta skelett fanns på vinden år 1839. Alltsammans håller i längd omkring 2,000 m.m. Sternum har undertill, närmare framkanten, en knöllik ansvällning. 3:dje och 4:de halskotornas apofyser och parapofyser äro ringlikt förenade. 7:de halskotans apofyser äro särdeles långa, så att hvardera från närmaste kant af foramen spinale till spetsen är något längre än bredden af nämnda foramen. Vertebrornas antal är följande: [ENATS KO GO 1 se as eaten Zc 1NYG3 OP or009v00009 3355 SNES 10 NAT RKO SKOG OT 9. SVATSK OG OT rasa SS Se a je 6 (de öfriga finnas ej). d). Stockholm, zool. Riksmuseum. Kranium. Endast signeradt med ett »R». Kranium : Längd från condyli ossis occipitis till DNOSSPetSCD.....sssemssssesssresssrosene seesnn nan 792 m.m. IEämsjam skannin Sen tilllEn'o ssp ets enn. 42. Asea. See SAR Re 345 oo» Bredd emellanfinskaming annat. sd bat sd se dd. eek. La dee SEN a 198 » Underkäkens längd............... a TS a Sr adel 2 RAS As fe se ls fe DES ESA 484 » Symphbysiskelan Sd se sag. SPELA kf ack SSR DE GI NRA NERE KE vo ELK 88 oo» Tandformeln: H. = V. = "Tänderna slitna. e). ”') Stockholm, zool. Riksmuseum. Kranium. Endast signeradt med ett »S». Kranium: Längd från condyli ossis ossipitis till nosspetsel.... ssssssme secs MORE AMN 526 m.m. Från inskärningen till NOSSpetsen-.ssnllasssossssssssssss ss J205-ESUlyraa ASA 268 oo» Bredd emellan inskärningarna...... NE ERS. ok kr AT RLEIS, å. BOM JOINA I Stek NGC Underkäkens längds=En...... Ios SELLGE SUI RNA. AIMS RI ASL. GRS LT ORSA MESA SLIK VIP HySTSKEL an QS der Akon JOAN ERA RER SSR, 4 OSA SMS EREE RN BE NATO SKARAN SAS Ar. OD UAE 65 Tandformeln: H. Vs = Tänderna här och der slitna. f). Stockholm, Carolinska Institutet. Skelettet utaf ett yngre individ från Grönland. Nedre delen utaf ossa stylohyoidea, hyoideum, bäckenbenen och de sista svanskotorna äro borta. NReIetöretSMto Fallan sder250.5 60 an aka ant ROTE sas se EAS kf SATS SES 390 m.m. iKSanTumERTan sdpfrånkcondylipOssisiocCipitis) till =MOSSPetSCN.:.--s.k bk -becconosastsusscsssslsse sens 390 oo» [Un eler. ka ken Sjöl AT egen RA SAN Sr SE REN SEE a a SA RES TS ARTS Es re SL 280 oo» SVIT PY ST SKÄL äl CL sate Aes sara a ENE SAR AE RNE RE Rss ANI Sur NE TG NN Vertebrornas antal är: 15 (2) ENYGHELNTOP:s0sa00sbesödssgonsNN NNE ÖCEEE TNG S VE NGNOP ocgosbssooasorsbosss ser 10 ") Till Riksmuseum hafva ett par skeletter utaf denna art blifvit hemförda utaf 1868 års expedition till norra polartrakterna. EK. Vet. Akad. Handl B. 9. N:o 2. 12 90 A. W. MALM, Ländkorsvertebror ................... 10. DVANSVELte DOT ses 20 (+3, hvilka äro borta). Refbenen utgöras af 10 par, och utaf proc. spin. infer. finnas 12. g). Stockholm, Veterinär-Institutet. Ett ej uppsatt skelett från Grönland, utaf hvilket jag endast sär- skilt granskat och genom Prof. KINDBERGS godhet haft till låns de ben, som motsvara de här nedan på annat ställe anförda subfossila fynden från Göteborgs och Bohuslän. Hit höra figurerna 14 a och 14b å taflan III. h). Stockholm, Veterinär- Re En underkäke, utan påskrift hvarifrån. Underkäkens Teve ARN rer 1 VORO OR EIT (ER nen SI RAL ra HIELI SLIK MORE 0 IRA, RARE 435 m.m. Symphysis längd FAST ILL, - KOLLER BU) BRA ALU EIA AR DRGE PITT AN CANS. -AäeaR ADA TA AR EIA SNA 80 » i). Upsala, Universitetets zool. Museum. Ett uppstoppadt exemplar, med huden täckt af en särdeles väl utförd öfverspackling och målning, så att det hela troligen ej är mycket olikt det lefvande djuret. Några delar af skelettet finnas äfven. Största bredd af radius och ulna nedtill 95 m.m. Carpustrakten lik samma å taflan V, figur 49. k). Upsala, Universitetets zool. Museum. Ett skelett, från Spetsbergen, hemfördt af O. TORELL. Detta har följande antal falanger uti fingrarna: TUNG LIbeoso0ob303s0oonys Bdpbuont 3 falanger. THING AV), ocagsadnsnsernrsbbrgd SRA 6 (+1?). IDENNSNNGTAN NP sro0g08900399600499500 6. 135 bnSInbueREG. (VM boddopbadbeonsbag]yson 4 (+12). IDNUUbnbaSKOG MA vobbecskbvsosdssronnn 4. Största bredd af radius och ulna nedtill, 101 m.m. Carpustrakten lik samma å taflan V, figur 49. 1). Lund, Universitetets zool Museum. Skelett af ett yngre individ. Grönland. m). d:o d:o d:o d:o . Skelett. Spetsbergen. ,0.: TORELL )- n). Göteborg, Naturhistoriska Museum. En subfossil kota, eller sista ländkorskotan, eller 27:de uti columna vertebralis. Denna kota fanns i en skalbank vid grundgräfning å Ofverås, en åttondedels mil från Göteborg, den 3:dje September 1860 och skänktes till nämnda museum af Grosshandlaren J. J. DICKSON. Stället ligger omkring 40 fot öfver hafvet. I samma bank fann jag en mängd af Mya truncata, forma elongata, Astarte semisulcata LErEAcH och AÅstarte elliptica BRoOwnN; de båda sednare ofta med epidermis och båda skalen tillsamman. För detta fynd af Beluga såsom subfossil hos oss, lemnas här nedan en närmare redogörelse. Epi- fyserna äro borta, benet af en särdeles lös beskaffenhet: således af ett yngre individ. Kotan är afbildad å taflan III, figur 16. 0). Göteborg, Naturhistoriska Museum. En subfossil kota, eller 5:te svanskotan, eller 32:dra uti co- lumna vertebralis. Den är funnen i Bohuslän, Jörlanda socken, invid Grömossen, Röröd by, samt låg på 7 fots djup i ett »nästan kalklikt alluvium». Ofver detta lager fanns »skalmergel»; derofvan »snäckblandad blålera»; öfverst »mossjord». Straxt efter att detta intressanta fynd var gjordt, öfverlemnades kotan till nämnda mu- seum af studeranden E. N. JÖRLANDER, den 26:te September 1868, utaf hvilken ock förenämnda uppgifter erhöllos. I samband med föregående, N:o 39 n eller Ofverås-fyndet, vill jag äfven redogöra för denna verteber. Epifyserna äro borta; benet särdeles löst: således af ett yngre individ. En afbildning af kotan finnes å taflan III, figur 17. p). Göteborg, Naturhistoriska Museum. Sex subfossila ben, nemligen os hyoideum, 1:sta venstra ref- benet, 2:dra, 4:de, 6:te och 7:de ryggkotorna, eller 9:de, 11:te, 13:de och 14:de i columna vertebralis. Detta i hög grad intressanta fynd anträffades vid grundgräfning 1 Mölndal, + mil från Göteborg, den 18:de Maj 1850, af handlanden F. A. LINCKE, som i form af gåfva öfverlemnade detsamma till nämnda museum. Dessa ben lågo »i en lerbädd, 6 alnar djupt». Alla dessa ben äro särdeles väl bibehållna; tungbenet är helt, blott här och der något slitet; å refbenet fattas öfre kanten af öfre delen, alltifrån något acdona angulus, snedt hän emot capitulum, som ock är borta. Å 2:dra ryggkotan fattas spetsen af proc. spinosus; 4:de är hel; 6:te är något mer defekt än 2:dra, så att äfven mellersta delen af arcus upptill är borta, och 7:de är så att säga i samma tillstånd som den 2:dra. Fpifyserna äro intimt fastvärta, hvart och ett par med sin corpus. Detta gäller äfven vid fråga om tungbenets sidohorn. Alla benen äro af en särdeles fast beskaffenhet, så att allt ut- visar, att dessa ben tillhört ett fullväxt och fullt utbildadt individ. Hit höra figurerna 15 a, 15b, 15.c och 15 d å taflan III. Hvad nu angår såväl detta som fynden N:o 39 n och 390, så har, efter noggranna jemförelser med flera skeletter af såväl exemplar från Grönland som från Spetsbergen, det tydligt visat sig, att allesamman otvifvelaktigt höra till Beluga. Derom vittnar till och med ensamt för sig det jemförelsevis med Monodon korta och öfverallt breda och tillplattade refbenet. Att de tillhört samma art, som den, hvilken nu bebor det nordliga polarhafvet, ”) Enligt benäget meddelande af Prof. O. TORELL likasom af Rektor STRÖMBERG, skall ett skelett utaf denna art finnas uti Elemen- tarläroverkets i Orebro Museum. Detta skelett har ock blifvit hemfördt af nämnda Professor. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 91 detta lider väl ej eller något tvifvel, änskönt Mölndalsfyndet eller N:o 39 p afviker från alla de exemplar, hvilka jag sett utaf B. catodon, åtminstone derutinnan att ledtapparna för refbenen jemförelsevis äro hälften kortare å ryggkotorna hos Mölndals-fyndet. Apofysernas divergensvinkel är mindre, alla fyra kotorna äro nedtill mer hoptryckta och kölade, hvartill slutligen kan läggas, att Mölndals-fyndet tillhört ett individ, som varit fullt utbildadt och på samma gång, efter all analogi, ej hållit mer än omkring 3,320 m.m., (=11 fot 2 tum, Svenskt mått i totallängd, beräknadt för det torra skelettet). Enligt LiLLJEBORG, 1. c, har B. catodon en kroppslängd af »12—18 fot och mera». GRAY omtalar 1. c. skeletter af 153 fot; och det torra skelettet till det kranium, som ofvanföre är upptaget under N:o 39 d, har, kranium inberäknadt, sannolikt hållit i totallängd 4,670 m.m., eller 153 Svenska fot. Att ryggkotorna nedtill äro så starkt kölade, åtminstone den 4:de, 6:te och 7:de, härrör väl deraf att individet varit utbildadt; men om den anförda, jemförelsevis ringa längden ej är något individuelt, så skulle man väl med stöd derjemte af hvad som ofvan sades om ledtapparna kanske vara berättigad att uppställa detta fynd som typ för en särskild och dertill sannolikt utdöd art. Under förmodan emellertid att individet ifråga tillfälligtvis utbildats utan att uppnå den för arten normala storleken och under förmodan att äfven en skilnad till storlek hos arten förekommer könen emellan, har jag likväl ansett det rigtigast att, på grund af de skäl som ofvan blifvit anförda, endast upptaga detta fynd under ett namn, som häntyder på den här under N:o 39 p i korthet beskrifna särdeles egendomliga form, eller Beluga catodon, forma Mölndalensis, utan att jag derföre på samma gång, på grund af materialernas tillhörande N:o 39 n och 39 0 beskaffenhet förmår afgöra, om dessa äfven skola räknas till denna form. A följande tabell har jag lemnat åtskilliga mått på samtliga tre fynden äfvensom på motsvarande delar af skeletter utaf vår nu lefvande Beluga catodon. t A. W. MALM, 92 5 = 2 s , u D = Os hyoideum. T:sta "venstra Vertebror. = z refbenet. S 4 [S (75) fa = ES I EI = AE | RE er AN ER ed RK ES LE ARR RES AR = - - DA Do [= sk 3 = -M & Sm I = 5 5 ae SA EEE EES ae le & = 3 3 ol ES | SS AT | FA | så 23) 2 Ör S GD IE 3 —- [a] :? A | 3 = E Cd = HA -— H fa] 2 = SA [52] IC AH D 2 3 = ÅA a; BT ) 39a| Stockholm, R. M. Spetsbergen. .............. 3,870 !) |-656 | 80 46 262 | 182 | 215 | 140 38 = | — — — |] — D:o 2:dra Ryggkotan...........ssssss0-s0 | — nl = = | 3 56 61 165 | 6 D:o 4:de d:o ro — =) — — — I -- = = 59 52 60 155 ONE D:o 6:te (HÖ ATNLSsdon dos OTO —— = = = I -— — = 1 10 55 63 150 | 60 D:o T:de (7 ONE Re as ROTA ce laslan L = = = 71 60 66 155 | 56 39g | Stockholm, V. I. Spetsbergen .. 3,604 ?) äl — | 75 43 224 | 162 | 184 | 105 32 — - -— - — | — ID) 02: Ar ERY 8 BKO DAN er Es es sed = | EE — — |] — — — -— 42 50 60 173 | 66” D:0 RA: deja Läd:oR Se SN SR = | SES) =S (5 BL | | 0) D:o 6:te AO Sass ss —|] — = — — 66 55 58 145 | 62 — ED:o 7T:de CL: ORSA ba jus ods a rele | | — |] — — — — 69 58 61 150 | 5£ 39p | Göteborg, N. M. Mölndalsfyndet.............. Zja23 a —I 8 41 | 228 | 167 | 168? 9521 36 — — — -— IDG CHIEN RNE DI poocosasodsos sens Bo LA = | =S — — 44 50) GR 134 | 6£ IDE = EGG SEG Ho ee SR ot | EN — 60 | 0-1 3 | Gl Er D:o — 6:te CBD or Sno JE a i - = — Bi I Go BA bl GE D:o TZ:de do Fare | AN -- 627 1 5611 38 12201 0 39n | Göteborg, N. M. Öfveråsfyndet............ — — |] — I midtige- | I nom baktill | Sista ländkorskotan = 27:de i skelettet ...... — —)] — — — — -— — — 91 — ?P 8 | —|] — | | midtige- nom 390 | Göteborg, N. M. Jörlandafyndet............ al — Sf 55 — — 68 — |] — 5:te svanskotan = 32:dra i skelettet. — — |] — — — — - -- — — — — -|] — Ej midt- 39 a | Stockholm, R. M. Spetsbergen. 27:de i ske- | igenom | Tettebian.t..anse TAN RE LR är älå a -— —] — — — — | — — - 83 — 96 92 | —I — | | Ej midt- D:o RM. Spetsbergen. 32:dra i ske- igenom Jebteb snar Alfa se alglars OM ss oh — — |] i- — — —] — — -- 73 - 90 9 =] — DD = 3 fot: Rå 3 =S IKfoutume 1) —11 fot 2 tum, Svenskt verkmått. HVALDJUR 1 SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 93 Anm.: Å ett omkring 3,600 m.m. långt skelett från Grönland, af ett ungt individ i Universitetets i Kö- penhamn zool. Museum, höll os hyoideum midtåt i längd 68 m.m., samt mätte emellan utsidorna af sidohornens bakre spetsar 214 m.m. 2:dramrygokotansnollsislangdy nedtälkss5t53 5 yes oroa aan stepet: 39 m.m. 4:de » DI BEND Dr SN NS Ls saa TR 2 AE AG 46 oo» 6:te » I Då Då RE ne TT orala sr ET a ADR elf ja ris sa a 52 » 7:de » SD Nn mf ba a ER ES es ab SA 535 oo» 27:de kotan i skelettet mätte midtigenom i längd... mussmmsmmmm nn. SSD 32:dra » oo» » » » 2) EE ha rare Se NN SE SALAS Se ge 65 oo» 40). MONODON MONOCEROS. = Monodon monoceros L. Fn. su., 2, p. 16; — RETzIus Fn. su., p. 48. — NILsSsoNn Fn., p. 619; — LILLJEBORG, Ofversigt, p. 31; — GRAY Cat... p. 311; Synopsis, p. 9. a, b, c). Stockholm, zool. Riksmuseum. Tre stycken utaf öfverkäkens framtänder af två eller 3 indi- vider; men utan uppgift på fyndort. d). Stockholm, Carolinska Institutet. Skelett från Grönland. Ganska fullständigt; men tung- och bäckenben finnas ej. Exemplaret har endast en stöttand, eller den venstra. Skelettets totallängd 3,970 m.m., hvaraf kranium utgör 600; men härtill kommer den 1,700 m.m. fram- om nosspetsen utstående tanden. Kranium: Längd från condyli ossis occipitis till NOSSPetsCD....ssssmsssssssssrsesnsn sea oenennaan 600 m.m. [Un derkakensyläng Are: Asse ss RT a ml a AA ar aa ade neg ds a dar a 480 oo» SVIUP DYS1S HL Än gg ee REA TAR Pegg DEE RE Sa ease ERA SA ne DH oo» Vertebrornas antal är: IFHalsventeb ror a Er ra 7 (Andra och tredje sammanväxta med hvarandra). IRYSSVERISN LONA EA 11. Ländkorsvertebror ................... 10 (Måhända en utaf dessa hör till Ryggvertebrorna). Van SVEnte DOE Se Ve 29. = 53 (Äfven den sista svanskotan finnes). Refbenen utgöras af 11 par (måhända ett par till, längst bakåt, funnits). Proc. transv. upphöra på 8:de svansvertebran. Utaf proc. spin. infer. finnas 12. Största bredd af radius och ulna, nedtill, 84 m.m. Carpustrakten lik fig. 50 å taflan V, men cunei- unciforme är ej förbenadt. e). Lund, Universitetets zool. Museum. Skelett från Grönland. Förutom den framom nosen utstående tanden, eller den venstra, som mäter 750 m.m., håller detta skelett i totallängd 4,300 m.m. Den ena handen synes vara komplett och har följande antal af falanger: KRUT 04 950cE sc SS us AAGE 2 (+12). 1 EAT DKA bppdards users Vass OLLE 6. IMAN On SLE Gese SS SAS SA RE MAA d. INT SIN Oe Er er ssk SSA 4. 1 NU TIYS RER socaosoc8B5RJaN endas NF EES 3 På högra handen äro tummens första och pekfingrets första falang sammansmälta något nedanför midt- trakten af den förstnämnda. Carpustrakten är för öfrigt lik fig. 50 å taflan V, som är en bild af den venstra, men, för jemförelses skuld, tecknad i omvändt läge. 41). HYPEROODON BUTSKOPF. = Hyperoodon butskopf LA CEP. H. N. C., p. 319, efter BAussARD i Journal de physique, Mars 1789; Hyperoodon Butzkopf F. Cuv. H. N. C., s. 241; — Gray Cat. 1866, p. 330. — Synopsis, p. 9, pl. 3. Neeb- hvalen, Chenocetus EscHRICHT Undersögelser, 4:de afhandl.; Hyperoodon rostratus ”) LILLJEBORG Öfversigt, p. 34, men med uteslutande ur synonymien af åtminstone citatet af NILSSON, samt, utur beskrifningen, den utaf ske- lettet af H. borealis NILSSON, på Universitetets zool. Museum i Lund. Stockholm, Carolinska Institutet. Ett skelett, temligen inkomplett och utan påskrift hvarifrån 0. s. V- Det har inkommit under Prof. A. RErzi tid, som troligen erhållit detsamma af EscHricHt. Det är uppsatt, och ”) Då det väl ej är möjligt att afgöra, om PONTOPPIDANS Balena rostrata är att räkna hit, har jag i likhet med GraY uppfört ar- ten under det säkrare artsnamnet »butskopf». 94 A. W. MALM, följande delar finnas, samt i godt skick. Ofre delen af kranium, griffeltungbenen, 43 vertebror, 9 par refben och 9 proc. spin. infer. Skelettets totallängd 5,380 m.m., hvaraf kranium utgör 1,140. Då kranium ställes horizontelt med sin längsaxel är öfverkäk-kammen något lägre än kraniets högsta punkt baktill. De äfven framtill skarpa men afrundade och släta kammarnas inre sidor konvergera något uppåt. Afståndet emellan dessa kammar, upptill, förhåller sig till kammens höjd, invändigt, som 3:4. > NE ON Afståndet från spetsen af den ena utaf de stora tänderna till hakspetsen utgjorde 240 m.m. Uti gomen å den särdeles långt utdragna nosen synes vomer till en längd af 176 och till en bredd, på det bredaste stället, af 5 m.m. Tungbenen äro spensliga. HEpifyserna äro fastväxta, hvart par med sin corpus vertebrae. ”) Det är uppsatt så, att det har samma längd som då det var rått. K: Vet. Akkad. Handl. 'B: 9: N:o 2: 13 98 A. W. MALM, Vertebrornas antal är: 151ENSYS IN 09) bodacrbovbygacksnsgsboo 7 (Atlas och epistropheus sammanväxta med hvarandra). Rygg vertebroxrg so reor 10. Ländkorsvertebror..... -..:...s.s..- E) SMEDER NGLNIKO orga Snosssgnsss]Lor red 20. = 46. Refbenen utgöras af 6+4 par; sternalbenen äro för handen, men endast i form af brosk. Bröstbenet består af 5 stycken, endast de två bakre fullständigt sammanväxta; och af proc. spin. infer. finnas 10. AENNTNGNGT NER ör0bgs05200030 ove sasbekca 2 falanger. IP kafin oe ta? TE) » (+1!, som å båda händerna är borta). 1DENNShnbaskren INO anob0sespasssng ense 6 » Inst bnTRN NN d6d0009NRa saBerEREED hlD Lillfingret DA NERFÖR DEDE JAR FdSANSdEE 3 » Hvardera bäckenbenet håller i längd 63 och i största bredd 9 m.m. Carpus-trakten är afbildad å taflan V, fig. 52. I b). Stockholm, Carolinska Institutet. Gipsafgjutning utaf, såsom det synes i nacktrakten, det skadade kraniet i Oxford. Det liknar fullkomligt det utaf mitt exemplar; men det förra är något litet större. Å gipsen vill det synas som om de små tänderna hos originalet varit bortfallna i följd af exemplarets högre ålder. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. FÖRKLARING ÖFVER FIGURERNA Å HITHÖRANDE TAFLOR. (Obs.: Fig. 7b och 7c äro efter fotografier på samma plåt). Taflan I. Balena mysticetus, Spetsbergen: Riksmuseum; venstra skulderbladet; höjd:............s...--- 1,160 m.m. » » Från >? 3 » 5 » » 5 DI 8 Bosggoabsdssosnidsast 1,070 » » » Grönland =; » » » SALT ORRER NOT » » » » Ed ländkorskotan ; aned mede SEcbbsrådeg 105» » ” Subfossil, Halland) Morup, »på flera famnars djup i jorden». Göteborg, Naturhistoriska Museum; venstra skulderbladet; längd nedtill: ............ 225 oo» . Hunterius glacialis, från ? ; Lund, Universitetets zoologiska museum; 8:de eller 9:de E refbenet i högra serien; längd efter rundning, utvändigt, från tuber- (BIT [BTR S So STORE SARA RAA 4 41.2 BR ÅS dr BoRS UA 6 SAR rr UR area 2,100 » Megaptera americana, S:t Barthelemy; Riksmuseum » » SE, » ; » ; venstra humerus; långt midtåt:...... 657 oo» » » SR, »” B » R » radius; » ) doctorg 1,142 » » » 2 DV Då 2 » 3 » carpus; » 3) SOPA » ; » SO pekfingrets — första falang, läme TINTINS ococacrosspssarsorsan 230 oo» » » HD » ; » ; sternum, framifrån; långt midtåt:... 350 -» » » 5» » 3 » ; 2:dra refbenet i högra serien; långt fa UD Ex CTS PR » »” od DD » 5 » 3 3:dje d:0o d:o d:0o d:0o 2,5D7 » » » 52 » B » 3 4:de d:0o d:o d:0o d:o 2,193 » » » 2 » 3 » 5 10:de d:o d:o d:0o d:0o 2,408 » » » KD) » ; » > d2:ter d:0o d:o d:o d:0r 2560 » NERD » ; » sek3:demmd:o d:0o d:0o Ad:0R2LORE (Obs.: Alla föremålen under N:o 4 fotografierades på samma plåt, hvadan figurerna äro i samma skala förminskade). Megaptera longimana, Subfossil, Bohuslän, Hisingen; Göteborg, Naturhistoriska museum; 8:de refbenet i venstra serien; beräknad totallängd: s.ssmmmmmmssssso00a 2,130 » » » » Subfossil, Bohuslän, Hisingen; Göteborg, Naturhistoriska museum; 9:de refbenet i venstra serien; beräknad totallängd: .......ms.s--....--- UA D» (Obs.: Figurerna 5 äro efter fotografier på samma plåt. De punkterade partierna an- tyda hvad som enligt beräkning fattas å dessa ben). Megaptera longimana, Från ? ; Riksmuseum; Bpistrofeus, framtill; total-bredd:........... URI I » » » (TES » ; 7:de ryggkotan, från sidan; längd nedtill: 120 » (Obs.: Fig. 6 a och 6 b äro efter fotografier på samma plåt). Physalus antareticus, Magellans-sundet; Riksmuseum; foramen magnum och condyli ossis occipitis. » » 5 » ; » ; 2:dra ryggkotan, framifrån; total- 10 HE0 Ko [SE nbsp rne dödas ROR UA KEEL USS USA NLS TA SÄRAKS RS O » » 5 » ; » ; sista ryggkotan, från sidan; längd XE CCI Se SA ej AA DD 100 A. W. MALM, Taflan II. Fig. 8. Ouvicrius Caroline. Göteborgs skärgård; Göteborg, Naturhistoriska museum; kranium från öfre sidan. Figuren är utförd efter noggranna mätningar samt en tjugondedel af den natur- liga storleken. ac, ad och cd äro räta linier dragna å högra öfverkäkbenet; den sistnämnda :' vinkelrät emot ad. «a är den längst framåt belägna kölen å öfverkäkbenet, b den längst inåt benet gående inbugtningen, y den upphöjda kanten vid panntrakten, d är beläget straxt framom inskärningen i benets utkant. Från e,/f och g äro linier dragna vinkelrätt emot ad till i, & och ! samt så, att afståndet emellan a och y är indeladt i 4 lika långa delar. AA är en punkt midt emellan a och g. (NER No NG Va DB Bab oh So BUU KRO SS AST SSR SER SEE Er AL NT SrNA SA SE ONA ST EA OA Sr RS AE Fd TA ne a | 1,820 m.m. » De, HC! LEN TGRAN NET gn elen ARS ARra ÅS Nena Briefe are Sp SA Fi SS NSI 202) DD » FAN (ERE gande bar osss ND OLNSS Ne SA » ÖNZR LI GAS EARL as SELF mfl ROLE Selar 92 oo» » » 4 till benets inkant 2 ” » k ” » » 102 » » alk » » 9 » » » e till benets utkant 48 oo» DÅ » J » » » 70 » » Di ND » » 56 2» » DD » » 39 » Mellankäkbenets bredd vid i, men mätt å en linea, som drages emellan i och motsvarande punkt å venstra SIda0.......:sseseccenssr sena JONES C:ovi dy em attan khetinae dfrore SaendelS NANNA 125 oo» [0 SONTADAR AS MVG RAN 1 VE HÄ RE DNAEb ENN Sa Sn anES OS KSRRRBEA AD ASPEN SNS bgn30 3 BORBSSOS SOUS NBT NSANS IRIS HEN 11 Ck > lö D STR SPARE BE TES CSA RN SY UNS AD EON EOG LOGG RS ANNONS TN 200 INA (CE OD by 0 AES 15) [OR Ers Se Et Er ESR NS a EYä fe ae IGT SE Ae ES ASSA ROD SS 85 » » I. Balenoptera rostrata, Norge, Bergenstrakten; Lund, Universitetets zool. museum: Figu- rerna äro utförda efter noggranna mätningar samt sy af naturliga storleken. Högra öfverkäkbenet, B af ett större individ; A af ett mindre. 2895 DISKNING: IRA 10) = ML Posoonoo- vdndarvossannadvsnasrosssn as » » » oe till benets utkant » » » I » » » > » » » » » 3 )» JG. EYISENnGNSN yra Ej = CÅ IL Paboassossepöpdollog. BSkOdEassaNNNodS]IS YI JNSYO DENNA » » Näe, OILLND ENE SYN GRAM br vs fs ere er äre ej RS Ra ES TSE Öv D » » fä » » 2 FORNA LOVELE: BUNNESYLJVLNEALJÄSLENENNANNTNLJIYA AE 2») 2» » » g » » WE UGosobosoönpogagbodd SONORA LYILEPYPINESAE 6 » Å det under B. rostrata uppförda skelettet N:o 10g äro förhållan- dena följande: FÄfstan det, från diss dl ass sn sb der SERLSLSNESER Ape EO Mo AS 1,033 » » He bil LRD SIE CSKA Ag a Ne FSA rer TS SE SAS RES SA HEN » DID » YES San RN SSSK AN 10D6 IR SGrR SAS DA ERE AS (0 » »”» » »” SITE 56 BONCORARGdNOCÖPdaGHÄVLYLVYNNSVALYOJNBYIHAN YSL 73 » (Obs.: De ej här anförda bokstäfver, som finnas å fig. I, finna sin förklaring vid ge- nomseende af det som är anfördt vid förklaringen af fig. 8). » 10 a. Pontoporia tenuirostris, Montevideo; Göteborg, Naturhist. museum. Figuren är utförd efter ett särdeles väl uppstoppadt exem plar som i totallängd håller ... ss... 23600 > HOV » » : » ; » , kranium, högra sidan. Det mäter från nosspetsen till slutet af condyli ossis OCCIPIEISE afsked ee feels one ee SSSK RR KN 308 » » 10c. » » 5 » ; » , Ofre sidan af kranium. (Obs.: Z0b och 10 c äro kopierade efter fotografier). HVALDJUR I SVERIGES MUSEER, ÅR 1869. 101 . 11. Delphinus longirostris. 12a. Delphinus delphis. 13. Delpihinus major. l4a. Beluga = catodon. 14 b. » » Taflan III. Från ? ; Göteborg, Naturhistoriska museum. Ett stycke af nosen med 7 tän- der, 90 m.m. från nosspetsen, naturlig storlek. Spanska sjön; Göteborg, Naturhistoriska museum. Ett stycke af nosen med 6 tänder, 90 m.m. från nosspetsen. Naturlig storlek. Spanska sjön; Göteborg, Naturhistoriska museum. Ett stycke af underkäken med 6 tänder, 90 m.m. från hakspetsen. Naturlig storlek. Cap Finisterre; Göteborg, Naturhistoriska museum. Ett stycke af underkäken med 5 tänder, 90 m.m. från hakspetsen. Naturlig storlek. Spetsbergen, Veterinär-institutets museum. 4:de ryggkotan, sedd framifrån. » ö » » Ede » > sedd från venstra sidan. 13a. Beluga catodon, forma melndalensis. Subfossil från Mölndal vid Göteborg. Göteborg, Naturhist. museum; 4:de ryggkotan, sedd framifrån. 15 b. » » > forma melndalensis. Subfossil från Mölndal vid Göteborg. Göteborg, Naturhist. museum; 7:de ryggkotan, sedd från venstra sidan. 15 c. » » > forma melndalensis. Subfossil från Mölndal vid Göteborg. Göteborg, Naturhist. museum; 1:sta refbenet i venstra serien. Utsidan. 15d » » > forma melndalensis. Subfossil från Mölndal vid Göteborg. Göteborg, Naturhist. 16. Beluga catodon, subfos IHilo » » >, subfos museum; os hyoideum, öfre sidan. sil från Ofverås vid Göteborg. Göteborg, Naturhistoriska museum: sista länd- korskotan; sedd från venstra sidan. sil från Råröd i Bohuslän; 5:te svanskotan, sedd från venstra sidan. (Obs.: Figurerna 14—17 äro efter fotografier, tagna på samma plåt och således i samma förminsk- ning. Os hyoideum, fig. 5 d, håller 228 m.m. emellan bakre ändarnes utsidor, hvaraf fram- går storleksförhållandena hos samtliga dessa figurer). 18. Phocena communis. &; Oresund; Lund, Universitetets anatomiska museum. Det venstra os ischii, utsidan "); naturlig storlek. a främre ändan, b bakre, c—c anhäftningsplats för corpus cavernosum penis, d—d öfre kanten eller anhäftningsplats för de band, som förena detta ben med spetsarne af de midt öfverliggande kotornas processus transversi. 18". » » ov »; samma ben, sedt ofvanifrån. HE), » » . Q; adult. Kattegat. Göteborg, Naturhistoriska museum. Det venstra os ischii, utsidan; naturlig storlek. a främre ändan, 6 bakre ändan, c—c anhäftnings- plats för clitoris erektionsapparat, d—d öfre kanten eller anhäftningsplats för de band, som förena detta ben med spetsarne af de midt öfver liggande kotor- nas processus transversus. JIE » » ov -Q; samma ben sedt ofvanifrån. | 20. » » ov QQ; pull. Kattegat. Göteborg, Naturhistoriska museum. Det venstra os ischii, utsidan; naturlig storlek. 20. » » ov »; samma ben sedt ofvanifrån. 21. Lagenorhynchus albirostris; A; Kattegat; Göteborg, Naturhistoriska museum; Det venstra os ischii, utsidan, naturlig storlek”). 2 » » , »; samma ben sedt ofvanifrån. 22) » ) » 2; Kattegat. Upsala, Universitetets zool. museum; Det venstra os ischii, utsidan, naturlig storlek. 225 » » , »; samma ben sedt ofvanifrån. - 23. » » » »; jun. Kattegat. Göteborg, Naturhistoriska museum. Det venstra os ischii, utsidan, naturlig storlek. 23. » » »; samma ben sedt ofvanifrån. 5' är brosk vid bakre ändan. Bok- 2 2 stäfverna i öfrigt hafva samma betydelse på figurerna 18—23. ”) Försök till förklaring af benets olika partier: eavitas articularis ossis ischii. ytterligare föreningsställe med excisura ischiatica. excisura ischiatica minor. tuber ischii. excisura anterior. os ilium, ifall ett sådant ben förekommit hos dessa djurformer. spina ischiatica; ligger invändigt. fäste för corpus cavernosum penis. margo interior rami adscendentis. 102 A. W. MALM; Taflan IV. 24. Orca minor. Subfossil från Halland, Warbergstrakten. Göteborg, Naturhistoriska museum; 5:te svans- kotan, sedd från venstra sidan. Efter en fotografi på samma plåt som figurerna 14—17. 23a. DLagenocetus borealis. Subfossil från Bohuslän, Uddevallatrakten; Uddevalla, Elementarläroverkets museum; humerus. 25 b. » » . »” » » 9 » 3 » 2 radius. 29 » » - D » ” ; » 3 » ” ulna. (Obs.: Fig. 25a, b och c äro efter fotografier på samma plåt; 23» håller, rakt mått, från a—a 215 ns 26. HFEubalena australis, kopierad från CUVIER, Oss. foss., t. V, part. 1, pl. XXVI, fig 23; Carpustrakten. sr af naturliga storleken. Obs.: Från och med fig. 26 å denna tafla till och med fig. 32 å den följande eller 5:te taflan, är öfverallt samma beteckning använd för de partier, hvilka jag anser motsvara hvarandra. Jag lemnar derföre här på ett ställe förklaring öfver de använda tecknen: betyder = Scapula. ANEMI: betyder os trapezoideo-magnum. » spina scapulce. M. » » Magnum. » acromion. UU e. » » unciforme. » processus coracoideus. CHU. » Cunei-unciforme. » brosk. Dp. » första falangen i pollex. » humerus. Öa » » » i index. » radius. d. med » » » 1 digitus medius. » ulna ' d. ann. » » » i , annularis. » os scaphoideum. d. min. » » » TRA minimus. » » scaphoideo-trapezium. Vidare äro siffror på några ställen använda för be- » » UMunare. teckning af fingrarnas falanger. » » Ccuneiforme. Det bör vidare anmärkas, att då os pisiforme endast » pisiforme. ytterst sällan förekommer förbenadt, har jag ej varit i os trapezoides. tillfälle att utsätta det mer än på några få ställen. . 27. Megaptera longimana, kopierad från EscHricHt, Undersögelser over Hvaldyrene, 5:te afh., sid. 95. Carpus-trakten 34 af naturliga storleken. Hela skelettet höll enligt EsCcHRICHT 45 danska fot i totallängd. 28. » americana, S:t Barthelemy; Riksmuseum; Carpustrakten. 29. Poescopia Lalandii, kopierad från CUuVIER, Oss. foss., t. V, part. 1, pl. XXVI, fig. 22; Carpus-trakten, sr af naturliga storleken. 30. Physalus musculus, Finnmarken; Riksmuseum. Kopierad från den af författaren lemnade afhandlingen i Ofversigt af K. V. A. Förhandlingar, 1868, tafl. 3, fig. 6. Carpus-trakten. 31. Cuvierius Caroline, Kattegat; Göteborg, Naturhistoriska museum. Kopierad från förf.s Monographie illustrée, pl. 17; fotografi. Bredd af radius och ulna, nedtill, 400 m.m. 32. Balenoptera rostrata, Norge, Bergenstrakten. Upsala, Universitetets zool. museum. , kopierad från EscHricHT, Undersögelser over Hvaldyrene, 5:te afh., sid, 93. Carpus-trakten. 34 af naturliga storleken. Hela skelettet höll enl. ESCHRICHT i totallängd 31 danska fot. Jo. Platanista gangetica, 2, Hooghly 3 Dec. 1845; Köpenhamn, Universitetete museum. Venstra armen och carpus-trakten. Största bredden af radius och ulna nedtill är 70 m.m. Figuren är här, för jemförelses skuld, omvänd. 34. Pontoporia tenuirostris, Montevideo; Göteborg, Naturhistoriska museum. Hela venstra armen förutom scapula. Ej fullt haft storlek. Efter en fotografi, då brosken voro uppmjukade. Den skelettdelen omgifvande konturen utvisar likaledes troget framlemmens form. Största bredd af radius och ulna, nedtill, 54 m.m. 390. Delphivus delphis, kopierad från Cuvier, Oss. foss., t. V, part. 1, pl. XXIII, fig. 22. Carpus-trakten. + af naturliga storleken. 36. Delplinus Moorei, nära S:t Helena. Stockholm, Riksmuseum. Carpus-trakten å venstra framlemmen. Figuren är för jemförelses skuld omvändt tecknad. Största bredd af radius och ulna, nedtill, 54 m.m. 37. Delphinus Walkeri, söder om Azorerna; Stockholm, Riksmuseum; Carpus-trakten å högra framlemmen. Största bredd af radius och ulna, nedtill, 52 m.m. Fig. HVALDJUR I SVERIGES MUSEER ÅR 1869. 103 38. Ulymenia similis, Cap. b. spei, Stockholm, Riksmuseum; Carpus-trakten i högra framlemmen. Största bredd af radius och ulna, nedtill, 65 m.m. 39. Delphinapterus Peronii, vid södra Chile, 5 52, Stockholm, Riksmuseum; Carpus-trakten å Höga fram- lemmen, Största bredd af ads och ulna, nedtill, 58 m.m. 40. Electra clancula, Cap Horn; Stockholm, Riksmuseum. OCarpus-trakten å högra framlemmen. Största bredd af radius och ulna, nedtill, 60 m.m. 40 a. » » , Cap Horn; Stockholm, Riksmuseum. Carpus-trakten å högra framlemmen. Högra scapula af föregående. 41. » acuta, Norge, Christiania; Stockholm, Riksmuseum; Carpus-trakten at högra framlemmen; Stör- : sta bredd af radius och NG, nedtill, 73 m.m. Taflan V. 42. Lagenorhynchus albirostris, F, Kattegat; Göteborg, Naturhistoriska museum. Carpus-trakten och hela handen; högra framlemmen. Största bredd af radius och ulna, nedtill, 107 m.m. Exemplaret är anfördt i denna afhandling under N:o 30 /f. Polar ” » > 8, Kattegat; Upsala, Universitetets zool. museum; carpus-trakten af högra framlemmen. Exemplaret är anfördt i denna afhandling under N:o 30 'c. 43. Pseudorca crassidens, Kattegat; Lund, Universitetets zool. museum; carpus-trakten af venstra fram- lemmen, omvändt tecknad för jemförelses skuld. Exemplaret är anfördt i denna afhandling under N:o 3Za. Bredd af radius och ulna, nedtill, 75 m.m. 44. Phoccena communis, P9, ad. Kattegat; Göteborg, Naturhistoriska museum. Carpus-trakten och hela handen; högra framlemmen. Största bredd af radius och ulna, nedtill, 54 m.m. Exemplaret är anfördt i denna afhandling under N:o 321. 45. Neomeris phocenoides, Från ?; Stockholm, Riksmuseum. Hela högra framlemmen, med undantag af de lande falangerna. Största bredd af ulna och radius, nedtill, 35 m.m. 46. Orca gladiator, A ad., Östersjön, Ronneby; Lund, Universitetets zool. museum; carpus-trakten af ven- stra framlemmen, men figuren är, för jemförelses skuld, omvändt tecknad. Exemplaret är anfördt i denna afhandling under N:o 34b. Radius och ulna, största bredd, nedtill, 382 m.m. 46 a. oo» » >» A jun, Kattegat; Göteborg, Naturhistoriska museum; carpus-trakten å högra fram- lemmen, efter en fotografi. Största bredd af radius och ulna, nedtill 140 m.m. 47. Globiocephalus svineval. Från Färöarna; Upsala, Universitetets zool. museum; carpus-trakten af högra framlemmen. Exemplaret är anfördt i denna afhandling under N:o 37 b. 48. » propinquus. Nära Equatorn. Göteborg, Naturhistoriska museum. Den ena framlemmen i naturlig storlek. Exemplaret är anfördt i denna afhandling under N:o 36. 49. Beluga catodon. Spetsbergen; Stockholm, Riksmuseum; carpus-trakten af högra framlemmen. Största bredd af radius och ulna, nedtill, 106 m.m. Exemplaret är i denna af- handling anfördt under N:o 39 b. 4J a. oo» » Grönland; Köpenhamn, Universitetets zool. museum; carpus-trakten af högra fram- lemmen. 30... Monodon monoceros. Grönland; Lund, Universitetets zool. museum; carpus-trakten af venstra fram- lemmen i omvändt läge. Största bredd af radius och ulna, nedtill, 98 m.m. Exemplaret är omnämndt i denna afhandling under N:o 40 e. 31. Ziphius cavirostris. Bohuslän, Gullmarfjorden; Göteborg, Naturhistoriska museum; carpus-trakten af högra framlemmen. Största bredd af radius och ulna, nedtill, 122 m.m. Ts äro borta, men har sannolikt haft det utseende, som den punkterade linien utvisar. Fingrarnas falanger med undantag af p Z, finnas ej in situ; men anordningen å vår figur är högst sannolikt riktig. Exemplaret är anfördt 1 denna afhandling under N:o 43. 32. Micropteron bidens. Norge, 18—-20 mil nordvest om Udsire; Göteborg, Naturhistoriska museum; carpus-trakten af högra framlemmen. Största bredden af radius och ulna, nedtill, 88 m.m. Att de förbenade partierna af p2 och d. min. 1, 2, 3 här äro särskilt skuggade, har ej något att betyda med afseende på figu- ren i öfrigt. Exemplaret är anfördt i denna afhandling under N:o 42. 104 A. W. MALM, ' Taflan VI. iSteno consimilis. Madagaskar; Norrköping, Teknologiska Institutet. Ofre sidan af kranium, + af naturliga storleken. Efter fotografi. : E » » oc Madagaskar; Norrköping, Teknologiska Institutet. Kvranium från sidan, + af na- turliga storleken. Efter fotografi. i COlymenia Burmeisteri. Brasilien. Stockholm, Zool. Riksmuseum. Ofre sidan af kranium, 4 af na- turliga storleken. Efter fotografi. » » . Brasilien. Stockholm, Zool. Riksmuseum. Kranium från sidan, + af natur- liga storleken. Efter fotografi. Balena mysticetus, kopierad från EscHricHT och REINHARDT, Om Nordhvalen, sid. 142. Venstra carpus-trakten, i omvändt läge här återgifven. 3 af naturliga storleken. Exemplaret höll 433 danska fot i längd. Catodon macrocephalus, kopierad från FLOWER, Trans. zool. Soc. vol. 6, pl. 61, fig. 1. Figuren är här omvänd. Inia Geoffroyti, kopierad från FLOoOwERr, Trans. zool. Soc. vol. 6, pl. 25, fig. 3. Figuren är här omvänd. Neomeris melas, kopierad från TEMMINCK, En. Japonica, pl. 26, fig. 4. Figuren är här omvänd. Kongl Vetensk Acad Handling ar, Bd.9 N? 2 ; Malm , Hvaldjur Tafl. I = 1 : . Tr ohlachler IF Stockh R. Vollhaase hun Teckn. efter Nat, ar fört Tr. ho ochlachter & Heedorif, Stockh Malm Hvaldjur Tafl. Tf 209 FSA GN d a a Yelensk Akad Handlindar' I Kong th Vollhaase li R Tr.h. Schlachter & Seedorff, Stockh Teckn. efter Nat. af förf. — Kon fl. Vetensk Akad. Handhn$ar. = Malm, Hvaldjur Tafl. II. 3 BNESReASSAN ASASTSRNE Pe (ORSA sats ND 08 ö 5) 02 - ö q e tra, REN uar ör) 13 STATS KNävTsR aase lith. R. Vol Ir.h. Schlachter & Seedorff, Stockh. Teckn . efter Nat. af för. (SD Ur djur. Tafl. N. Tval Malm ,£ Bl. ndlingar a 61 Vetensk.Akad.H Kon$ utur'p uur pOI RE 0 vv ST EN R.Vollhaase lith Itockh EG I, Tr. h Schlachter & See dorf Teckn. efter Nat.;af. förf. Mi Hvaldjur Tafl 2, Malm 2, ar. Bd.9.N? ud. Handling al 3) (0 =E h Kongl Vetensk..Ak ÖL oM (& Ei —3 (2) e 7 hd 3 ] EEE | | 2000 e Sa "Ir.h Schlachter & Seedorff, Stockh. Teckn. efter Nat,af. fört. (| pour I (ar E AL | ; | re oo EE RJ ; i : NASN KDS ARA 4 LD TOCS TOT Melm, Hvaldjur Tafl. YT. ANVNYRO ROM AY DIR AF ONE NNG NE R. Vollhaase lith. kh. dorff, Soc Cr ÅLDER Tr h. Schlacht i Teckn . efter Nat..af förf. KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. BANDET 09 No 3. UNDERSÖKNING PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. AF AXEL MÖLLER. FÖRSTA AFDELNINGEN. >TILL KONGL. VET. AKAD. INLEMNAD DEN 5 MARS 1870. STOCKHOLM, 1870. P. A. NORSTEDT & SÖNER EONGL B KARE SF ALARIK oh TRON NNE SE ÖKA OEI ESKO TE | i NT SORG NS Sa ” 3 2 pt BB tr KKR NR en Å RANG ; ' ERE STEIN DOG ASG ER Gp É FT ESA öR FA Vv b Undersökning af Planeten Pandoras rörelse. Första Afdelningen. Utveckling af de absoluta störningar, som förorsakas af planeterna Jupiter, Satur- nus och Mars, och som bero af första potensen af de störande planeternas massor. 1. Planeten Pandora upptäcktes af SrEArRLE i Albany den 10 September 1858, och har sedan dess blifvit observerad 1 alla dess oppositioner förutom den, som inträffade 1866. Ur de observationer, som anställdes under oppositionerna 1858, 1860, 1861 och 1863, har jag härledt följande elementer för dess rörelse, hvilka finnas meddelade i N:o 1467 af tidskriften Astronomische Nachrichten: (1858 Dec. 30,0 Berl. med. tid co, = 1657-31", 92 11 30 29, 06 IPEnglore 4 Zn MO AD 0, SLF NH: 03 OO I NU ny = 173", 94790 [| med. 2qu. 1860,0 Då dessa elementer ännu vid den under förlidet år inträffade oppositionen ganska nära angåfvo planetens läge, har jag ansett dem ega erforderlig noggrannhet, för att läggas till grund för beräkningen af planetens absoluta störningar. Jag har derföre antagit dem oskulera för epoken, och under denna förutsättning utvecklat störningarne . efter de metoder, som HANSEN angifvit i de 3 afhandlingar, hvilka under titel: »Aus- einandersetzung einer Zweckmässigen Methode zur Berechnung der absoluten Störungen der kleinen Planeten» finnas intagna i Sachsiska Vetenskaps Akademiens Handlingar, Banden V, VI och VII. Dessa afhandlingar betecknas i det följande med I, II och III, hvarjemte den sida angifves, från hvilken de formler, som användas, blifvit hemtade. 2 För ofvan angifna epok och hänförda till samma medelzequinoctium har jag ur BouvaARrRpDs tabeller beräknat följande elementer för Jupiter: 4 AXEL MÖLLER, 1858 Dec. 30,0 Berl. med. tid & = Ol 20 MG) ma TATT = 2 I AM | OS Jupiter. = 1 18 38,3 | 60, g'= 2 45 56,68 n = 2991-1286 EA 1 20 RR hvarest den stora störningen redan blifvit anbragt till medelanomalien, samt värdet för massan blifvit antaget i öfverensstämmelse med BEssers bestämning. Härur finner man (1.186): 2 = u = 0,3864972 6u = 2,3189832 llu = 4,2514692 2u = 0,7729944 du = 1,1594916 4u = 1,5459888 5u = 1,9324860 7u = 2,7054804 8u = 3,0919776 Ju — 3,4784748 10u = 3,8649720 12u = 4,6379664 13u = 5,0244636 14u = 5,4109608 15u = 5,7974580 De minsta integrationsdivisorerna förekomma således vid argumenterna 2, — 5, 3,—8 och 5, — 13; till följe häraf har jag i de följande utvecklingarne vid beräkningen af koefficienterna till de 2 första af dessa argumenter medtagit en decimal mera än vid de öfriga. : Koefficienterna till det tredje argumentet äro deremot icke märkbara. 3. Ur equationerna (1.107): sin I I, sin 3 (PT, + PP.) = sin 3 (3, — I) sin I (i, + 7) sin $ I, cost (P,+ PP) = cost (I, — K) sin 3 (t, — i) cost I, sin 3 (P, — P.) = sin 3 (3, — ) cos3 (i, + i) cos3 I, coss (PP, — PF) = cost (I, — KX) cost li, — i) HM, =71,— I, — På IHY rr Pp 0 erhållas derefter följande värden: Jupiter och Pandora. Po — 2619 40'57",26 P, = 349 37 57,46 = TOD il, = 10 BB, = MM 2 HD vå 4. För beräkningen af (2) har jag användt följande formler: till:a k sin K = cos I, sin IL k, sin K, = sin II, | ET äg k cos K = cos IL, k, cos K, = cos I, cos I, (1.138) hvarjemte jag delat periferien i 24 lika stora delar. UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. t MD In IP = 20 Fd 20k cos (II, — K) | (1.139) p cos P = 2a cos 9&'k, sin (II, — K,) fr v sin V = 20 cos p, k sin (I, — K) v cos V = 20 cos Pp, cos P' k, cos (IL, — K,) wisin W =p 20? = sin P w cos W = v cos (V — P) w, sin W,= v sin (V — P): w,cos W, = 20? 3 cos P (1. 140) fsin(F— P) = w sin (e-F W) — ep f cos(F— P) = w, cos (e-F W,) R= 1—+0a? — 20? e? 7, = R — 2e, cos & + eh cos? e + e'f cos F are? ID = 0 ar se | Ei = D—f cos (€ — F)-F + 73 cos 22 | Ag [CA [| Jupiter och Pandora. K= UNT SSA log k = 9.9998634 Jo MLS BADA log k,= 9.9966062 log a = 0.2753710 P= 268" 25' 28,54 log p = 0.1318833 V =359 36 20,91 log v = 0.5680644 W=0L 98251 logw = 0.5762969 WE==9E 149576 logw,= 0.5680421 R = 4,537650 log y. = 7.9177834 (1. 167 och 168) Jag har sålunda erhållit: . 3 D log f F—: € D log f o 454.50490 0-5535226 359 29'17,"20 180” 4,654868 0-5978956 15 45452938 0-5535357 o 046, 89 195 4649717 | -0-5963230 30 45459751 0-5542165 | 03428, 84 210 45635520 0-5926157 45 45471202 0.5558875 | 2 HG 225 4,613983 0.5872484 60 4,487518 0-5588696 TATA 240 4>587580 0.5808900 75 45508595 0-5633205 21441; 39 255 42559120 0:5742987 90 45533734 0-5691154 2 34 48, 30 270 4,531278 0-5681863 105 45561492 0:5758132 2 40 345; 70 285 4,506222 0-5630797 120 4>;589707 0.5827272 22916, 25 300 4.485391 0-5592279 135 4,615720 0-5890600 201375 06 315 45469465 0.5565948 150 4>636748 0-5940543 I 16 53, 52 330 4,4.58523 0-5549450 165 | 4650353 0-5971164 1 -o02227,91 | 345 I 4452303 —0:5539877 pP—:e 359723" 5,30 358 25 4, 97 357 34 31, 08 356 56 24, 61 356 33 59» 73 356 28 11, 95 356 37 30, 56 356 58 25> 49 357 26 28, 12 357 57 28, 16 358 28 38; 16 358 59 1 67 6 AXEL MÖLLER, 5. För att kontrollera förestående värden har jag äfven beräknat CJ ur följande 0 equationer: k' sin K' = cos I, sin II, ki sin K,' = sm I, lö SON = Co ih lör GOSIG = COS Jy COS LIN pi sin PI 22 — 20 k' cos (I, — K') pr coskkl= 2 cosPy kk sm (IN KV) v' sin V” = 20 cos qi k' sin (IM, — K') YICOSNÄN= 20 COS COSKPLkNCO SK TI er KL) (dl > AD) WS =" pler 2 2 sin P' wiIcOSW="orcosHE- RA w, sin W,;' = v' sin (V'— P') w, cosW, = 2 23 cos P' RE RI (1.150) usa (TI JE) =" Sa (6 MN) = Gp fu rcos (EI PN="wcosler=F MN) Yo = BR — 20e' cos & Hee cost et +Hef cos F 2 El =7Y, — f cos(e — F') + e?cos”e 0: hvilka gifva följande värden för konstanterna: Jupiter och Pandora. = NOUS BS NA log £' = 9.9998746 EG == 0 HOTAD log k, = 9.9965950 JES UGN ON log p = 0.3259160 VE 0880, 08 log v' = 0.5680763 Häl 2 ATS OM log w' = 0.5762899 WORDS logw, = 0.5680498 R'— 4,513854 Under antagande af & = 20" har jag för de 24 värden på £, som finnas angifna 1 föregående paragraf, ur begge equationssystemerna erhållit öfverensstämmande värden 2 ban (|A för ( : G Ch De potenser af za hvilka behöfvas för beräkningen af störningarne af första ord- 0 6. 3 Er ANS Sen 3 EARL ningen, äro (2) och (2) ; men då jag haft för afsigt att framdeles beräkna störnin- 0 170 UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. T garne af andra ordningen, har jag äfven utvecklat Er . Jag har dervid användt föl- 0/ jande formler (1.168): ÅR An | AND feos(er FT NR a TENS D—/f cos (EF 209 cos 2:' + gr D— f cos (et — Py Ey (1 +cos 22 | An 3 =? 203 Ba (2) =)D f cos (£' FP) : a ID f cos (€'- F)x ya cos 2 13 D- fö cos (£'— FP) OLLE ) [| -Yy2 COS 2e (=) Fan DE 2 Vid användandet af dessa formler måste man först af expressionen D —f cos(€ — F) utveckla potenserna — 3, — 3, — 3 och — 3, hvarvid det är fördelaktigast att börja med IP =] cos (EA — FP) i Utvecklingen af denna potens erhålles genom följande formler (1.153): Sn EN 3.1 SöRA RFA 2 IT ER NR SE Doll An. SS (20 + Ci + 1) SS rer I 2 Ag oh a etc. etc. AGT SSE TA Yi 1— pi 1— 4: 1—7; TEST 1— etc LE 2-1 JÅ F AE AT END 4 — (FDR (ör 2 IGEN ND Sod i på SR F; Yi a = [EN of på of ADA pr ([D—fcos(€— F))-i= a + 208 cos(e—F)-+ 20? cos AE— F)+ 207 cos 3(E— F)+-:r: Vid den numeriska beräkningen af utvecklingskoefficienterna a; «a; a etc. har jag först bestämt begynnelsevärdet «& ur equationen (1.152): 1 sin?$y 1.—1 3.5 /sin'3yV2 , 1.—1.—3 3.5.7 |sm?3yN3 fl oc t tr ff) + 2.4 fr Rs el) eten] hvarefter jag i förestående equationer till begynnelsevärde för i antagit i = 16. Ur de sålunda bestämda värdena för «'? har jag slutligen medelst equationen: BP? = I a”m - 206265" «? (1.190) erhållit följande koefficienter i utvecklingen af expressionen: bem . ID —f cos(E— lä BP+263 cos(e"—F)+2B3 cosUÉ€-F)+2p? coså(€—F)+etc.. , S AXEL MÖLLER, Jupiter och Pandora. AR RR RE | 09 I I-2220886 1.0588665 0-8428642 0-6041862 0-3527765 0-:0931868 9-8278891 9-5583786 9-285629 15 I-2209375 1:0574097 0-8410578 0-6020168 0-3502381 0.0902763 9-8246047 9-5547191 | 9-281594 30 I1.2200008 1.0564957 0-8401698 0-6011558 0-3494045 0-0894704 9.8238265 9-5539687 9.280871 45 I:2202909 1.0575410 0.8420788 0:6039617 0.3531221 0-0941074 9-8293877 9-5604571 9.288289 60 I.2229115 1.0620632 0-8487782 0.6129228 0-3643823 0-.1076866 9-8452977 9-5787056 9-308881 75 1.2286985 1-0711464 0-8616435 0.6297196 0.:3851768 O-1325141 9-8741794 9-6116552 | 9-345908 99 1-:2379451 1.0850367 0-8808804 0-654 5203 0-4156379 0.1686872 9-9160954 9-.6593339 9-399363 105 I-2502075 I-1029115 0-9052464 0-6856511 0.4536555 0-2136570 9-9680566 9-7183119 | 9-465375 I20 1.2642532 1-1228967 0-9321383 :7197531 0-4951035 0.2625240 0.0243866 9-7821334 9-536708 135 1.2781666 I1-1423102 0.9579833 44 0-5345338 0-3088847 0-0777206 9-8424687 9-604064 150 1.2896812 | 1I-1581518 0-9789103 35 0.5662242 0-3460705 | 0-1204374 9-8907396 | 9-6579905 165 1-2966946 | 1-167748I | 0-9915532 67 | 0-5853252 0-3684707 0.1461588 9-9197966 9.690307 180 1-2978794 1-1694512 0.9938687 48 0-5889396 0.3727489 O-1511053 9-9254143 9-695598 195 I-2930927 1-1630852 0-9856378 73 0-5767539 0-3585425 0-1348645 9-90971303 9-676265 210 I-2834227 I.1499922 0-9685135 72 0-5510899 0-3285170 0-1004488 9-8683056 9.633018 225 I.2708042 1.1326030 0.945 5299 : 74 0-5162758 0-2876049 | 0-0535203 | 9-8152758 9:573870 240 1-2574435 1.1137852 0-9203456 -7051598 0-4776561 0.2421937 0-0011560 9-7559913 9-507647 255 I1-2452730 1.0961837 0-8964409 -6746791 0-4404773 0.1982513 9.:9504106 9-6984173 9-443226 270 1.2356073 1.0817427 0-8764837 0-6489755 0-4089247 0.1607949 9-9070175 9-6490663 9-387903 285 1.2289962 I1.0714274 0-8619053 o 6299615 0-3853984 0-1327153 9-8743601 9 6118152 | 9-346047 300 1-2252597 1.0651796 0-8527751 0-6178347 0-3702244 0-1144670 9-8530214 9-5873758 | 9-318500 | 355 1.2236581 1-0620974 0-8479964 0.6112932 0-3618907 0-1043255 | 9-8410627 9-5735938 9.302891 | 330 I-2231710 1.0608156 0-8458048 0.6081565 0.3577933 0-0992591 | 9-3350222 9-5665755 9-294893 345 1.2228385 1.0600070 0.8444 514 0-6062373 0-3552991 0.0961849 9-8313652 9-5623343 9.290066 € log 82 | log 5$V log £97 log £2 log £3 log £$£7 log 892 | log 252 ; IRS 9-010312 8-732909 3-453776 3-17319 7-89135 7-60845 | 7-32460 7:03994 PIECES 9-005900 8.728120 8-448610 8.16764 7-88543 7-60215 7:31792 | —7-03287 | 30 | 9-005206 8-727453 8-447971 8.16703 7-88485 7-60159 | 7-31740 | 7-03238 45 | 9-013554 8-736733 3-458184 3-17818 7-89693 7-61461 | 7-33135 | 7-04726 | 60 | 9-036494 8-762023 8.485827 8.20818 7-92928 7-64932 7-36841 7-08668 [RS 9-077605 8-807223 8.535119 8.26156 7-98677 7-71090 7-43410 7-15647 90 | 9-136846 8.872258 8-.605953 8.33820 8-06921 7-79915 7-52817 7-25635 | 105 | 9-209905 8-952373 3-693139 8-43245 8-17053 7-:99755 7:64364 7-37891 | 120 | 9-288762 9-038765 8.737066 8.53393 | 3-27957 8.0o2415 | 7-76780 7-51063 135 | 9-363152 9-120200 8.875553 8.62948 | 838218 813382 | +7-88454 7-63445 150 9-422574 9-185212 38-946 162 8.70569 8-46399 8.2212 7-97758 | —7-73310 | 165 9-458330 | 9-224325 8.988637 | 875153 | 851320 | 827383 | 8-03353 7-19242 | 280 | 9-465295 9-231967 8-996955 | +8-76052 | 852288 | 328418 8-04456 7-80414 I 195 | 9-442908 | 9-207523 8-970451 8.73196 | 849225 | 825148 8-00980 7-76731 | 210 9-395231 9-155407 8-913893 8.67095 8.42679 | 818157 | 7-93544 7-68848 | 225 9-329952 9.083988 3.836327 8.58723 8:33692 | 8.08554 | 7-8332 7-58012 | | 240 | 9-256776 9-003851I 8-749220 3-49315 | 3-23585 | 7-97749 | 7-71820 7-45810 255 | 9-185497 8-925704 8-664198 | 8.40125 | 8.13707 | 7-87182 | 7-60564 7-33804 | | 270 9-124191 8.858407 8.590904 | 332195 | 8.05177 7-78051 7-50832 2353 | 285 9-077723 | 8-807321 3-535196 | 826162 | 7-98680 | 771092 | +7-43409 | 715644 | | 300 | 9-047063 | 8.773544 8-498299 | 38:22160 | 7-94366 7-66465 | 7-38470 7-10393 | | 315 9-029623 | 3.754271 8-477193 | 2.19866 | 7-913888 7:63803 | 7-35624 7-07363 | | 330 | 9-020645 8-744311 8.466249 | 3-18673 7-90597 7-62414 | —7-34136 7-25777 | | 345 | 9-015230 8.738309 8.459658 | 8.17955 | 7-89820 | 761578 I 7-33242 7-04823 För att kontrollera beräkningen af dessa koefficienter har jag antagit: e€—F=0 tillfölje hvaraf: bem Tv (D—f) "=88 + 287 + BP + +...) hvarefter jag för hvarje särskildt värde på e pröfvat denna likhet. Jag har dervid funnit: UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 9 E | Or 152 SOME 609 | 75? 00 105901 12008 135006 1EL500 165? I a am Ad | SS AE) | 714184 171; "1324 79; '9264|71;' 2740 72; 3212174,'4023 77, 6696 82;'0814 87)'32 z6| 9277 7716 97, 4910/100;'4871 oo AT SRS ) | 755461 1715 1303 170"'9845'71, 271672, 3186 74> 3991 77> 6654 82, 0755 87> 3193192, 7607 97: 4767!100, 4703) Diff. JE 23 + 2144 I9+ 24tH 264 32+ 42+ s9+ 33 + Iog|+ 143 + 168 E | 1802 1959 121095] 2250-11-2402 142559: 1 27020 28500 | 3000-11 -3150 1 3300 3450 1 cm -(D—f) = | " | i" | " | "” | ”" "” " | " | " "” | ”" | | TE IOI, 0501 99, 0775 95. 1176190, 1016/84, 9767. 80, 4483 76, 9047 174, 4476172, 9668 72, 2130 71, 8748) 716668 | BN FAP FP) jI0n > 933099: 0620] 95> 1048 90; 0918 84; 9700] I80, 44371760> 9007 743 AB sön 725 210671; 8725; 71, 6643 Diff. + I7+ 155 + 1284 98t 67+t 46 + 404 34+ 274 24+ 23 + 25 Förutom denna kontroll har jag äfven användt följande. Då log 63, log 63 etc. alla erhållas ur log £? genom successiva additioner och således, om den sista är riktig, äfven alla föregående måste vara riktiga, så har jag från början beräknat alla dessa logaritmer med 7 decimaler, och derefter för hvarje särskildt värde på e bestämt £$8) medelst equationen (1.152): på Brag hvarest: SEB EENEBS igt Sin der NOR ROR (Dcos7)z Vid detta prof var öfverensstämmelsen fullständig, hvilket deremot icke kunde inträffa vid det föregående, alldenstund inflytandet af de icke beräknade koefficienterna pg, 53 etc. der måste blifva märkbart. - dc Ur de i föregående paragraf beräknade värdena för 6? erhåller man medelst equationerna (1.155 och 192): om = IDG Ae f ov oc rn 2 ORC TA 2) 30 = 09 = (000) BY = denn 0 = rk AO) följande koefficienter i utvecklingen af: SM. = AD—feos(e—F)F "= Ba + 280 cos (e' — F)+28Y cos2(e€—F) + 28'8Ycosä(e —F) +... K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 3. = AXEL MÖLLER, Jupiter och Pandora. m— [1 | al log BV log BP log BV |. log Bl? 1og 8 | log 34? log BV Sf LOS | oo? 1 -0-9710896 0-:3880197 9-9707950 | 9-5967131 | 9-242752 | 3-900482 8.565868 8.236658 | 7-911470 NE LNYNRINNO 0.3873511 9-:9697362 9-5952695 9-240926 | 3-898274 8.563278 8.233688 | 7-908120 30 0-9705097 | 0-3870603 9-9694744 9-5950363 9-240722 3.898098 8.563130 8.233568 | 7-908029 45 | 0:9702953 | 0:3878595 | 9:9712377 | 9:59775907 | 9-244382 3.902701 3.568675 | 8-240054 7-915453 60 | 0:9703785 0.3905018 9-9703127 9.6052254 9-:254242 8.914940 3.583290 8.257040 7-:934810 | 75 | 0-9709038 | 0-3954863 9-9855323 | 9-6186218 | 9-271791 8.936630 8.609111 | 83.286988 7-968882 90 | 0.9719358 0-4028526 9-9989060 9-6379178 9-296973 8.967681 8.646019 8.329747 8.017488 Io5 | 0.-9734228 | 0-:4120814 0.01 54626 9-6616941 9-327924 9.:005782 3.691259 8.382116 8.076978 | 120 | 0-9751956 | 0-4221562 0-0333779 | 9-6873290 9-361228 9-046728 | 8.739833 8.438307 8.140779 135 | 0:9769826 | 0:4317395 | 0:0503045 | 9-7114815 | 9-392556 9:08 5209 38-78 5447 3-491047 3-200640 150 0.9784641 0.:4-394307 0-0638347 | 9-7307522 9-417527 9-115857 8.821760 3.533017 | 8-248263 | 165 -1-0:9793434 | 0-4440518 | 0-:0719675 | 9:7423363 | 9-432537 | 9:134279 3.843588 3-558245 | 3-276886 | 180 | 0-9794409 | 0-4449034 | 0-0735263 | 9:7445990 | 9-435480 9-137910 3.847904 | 8-563244 | 8-282569 195 0-9787467 | 0-4419149 | 0-0683856 | 9-7373344 9:426126 9-126465 8.834372 8.547630 8.264874 210 0-9774264 | 0-:4356557 | 0-0574879 | 9:7218770 | 9-406141 9-101970 3.305379 3-514145 3-226900 225 0.9757631 | 0-4271827 0-0426074. | 9-:7006943 9:378701 9-068296 3.76 5483 8.468036 | 8-174.585 240 0-9740730 | 0-4178023 0:0259747 | 9-6769242 9-347842 9-030372 8-720510 | 8.416022 | 8115537 255 0-9726238 | 0-4087981 0.0098297 9-6537467 9-317676 8.993242 38.676431 | 8.365004 | 8-057582 270 0.:9715858 0-4011931 9-9960056 9-:6337942 9-291633 8.961130 8.638259 8.320777 | 8:007311 285 0-9710104 0.3955702 9-9855948 | 9-6186630 9-271810 8.936628 38.609078 3.286945 | 7-968819 300 | 0-9708381 | 0-3919979 | 9-9787938 | 9-6086779 9:258661 3.920323 8.589633 | 8-264343 7:9439073 315 0.9709251 | 0-3900886 9-9749872 | 9.6030001 9-251121 8.910930 8.578386 3.251248 7-928129 330 0:9710929 | 0-3891871 | 9-9730694 | 9:6000796 9:247204 8.906018 38-572484 | 8-244353 | 7-920243 345 0:9711787 ' 0:3886333 | 9:9719073 | 9-:5983173 9:244845 8-903063 3.568936 | 8.240211 | 7-915509 | a) CI | Ru | [GD] (1) 01) kn | SE log 54 log £4'0 | log fv | log 54 log £4's log p54 log 8953 | | SEE log 7-58940 | 7-26979 | 6.95222 6.63632 6.32184 | —6.:00856 5-69636 | 15 | 7-58566 | 726568 | 6:94773 6.63145 6.31658 6.00294 5-69035 30 7-58560 | 7-20505, 1: 6:9477A 6.63146 6.31664 6.00301 | 5-69044 | 45 | 7-59396 | 7-27494 | 6-95795 6-64264 6.32876 6-01607 5:79445 60 | 7-61559 7-:29904 | —6.98442 | —6.67149 6.35996 6.04963 5:74038 | 75 | 7-65389 7:34136 | 7.03086 6.72203 6.41462 6.10843 | —5-80328 | 90 7-70832 7-40165 | -7-09698 6:79399 6.49242 6.19205 | 589273 | 105 7-77495 7-47536 7-17781 6.38194 6.58748 6.29422 6.00201 | 120 | —-7-84635 7:55437 7-206443 | 6.97615 6.68927 "7 -6.40361 6.11900 | 235 |) HOI 7-62846 7:34:502 I JT-O0444 6.78469 6.50613 | -6:22861 | 150 E7:90659 7.68737 7-41017 7-13464 6.86052 6.58759 | -6.31573 | | 165 | 7-99861 7.72278 7-44898 | 7-17684 6.90610 6.63656 | 6.36809 | | 180 8-00498 7-72984 | —7-45672 | 7.18525 6.91519 6-:64635 6.37854 195 7-.98520 TIKEN FENA 7-15924 6.88712 6.61619 6.34630 210 7-94274 7:60MO4) | T7:3Sn3O6L i 710333 6.82673 6-55132 6.27697 | 225 7-88423 7-59633 7-31046 7-02624 | -6-:74343 | 646184 6.18130 | 240 7.81816 7.52323 7.23032 6.93909 6.64927 | —6.36065 6.07308 | 255 7-75328 7-45142 glsusE I KIRVAG 6.55669 | 6.26115 | —5-96667 270 7-.69694 7-38905 7-:08319 6.77898 6.47621 6.17464 "| 5-87412 | 285 7-65381 7-34125 | 7-03073 6.72189 6.41446 6.10823 5-80308 | 300 7-62492 7-30922 6.99556 | -6.68358 6.37301 6.06365 5:75535 315 7.60812 7-29058 6.97507 | 6.66124 6.34883 | 6.03762 5-72748 330 | 7-59924 7-28071 | 6.96422 6.64940 6.33600 | 6.02380 5:71267 345 | -7-59392 7.274.80 6.95771 6-64230 6.32830 I —-6.01551 5-:70379 I För att kontrollera dessa koefficienter har jag likasom i föregående paragraf antagit: S=E=!7=0 tillfölje hvaraf: +2(84' + BV + BY + etc Eb hvarefter jag för hvartdera membrum i denna equation erhållit följande värden: UNDBRSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. il & (OM | 1 30 AD 60 5 00 | 105” | 120? | 350 RELDÖ 163 am (D—=) SS 117; 55138 17." 52792 17)/'51592 17," 53954 17, "62502 17, 79248 8, gaspalar 38468 18, 176831 19; font 46985 19,"66730! BYFUSPFSVF.)I7 55123 117, 5278217, 51584/17, 53939|17> 62492117, 79232. 18, 04905/18, 38451 18, 76804/19, 1501019, 46937/19, 66672 Diff. + 15 + 10,.-+ 8 + 15 + 10/+ 16 + 17.+ 17] + 27,+ 37 + 48/+ 58) 5 20 ee RS ER | 300 | 35 | 33 | 345 Mm LV | | | | | Tä san ONA [19,7 '70397 19; 's7490] 19,'31055/18," 96497 18," 59836 18,"26194 17, "98977 117) 79610]17," 67732 17," 61623 17," 58869 17,"57170 BVFAVFReEV+F. )'195 70340/19, 57437 19» 31012:18, 96461 /18, 59814'18, 26174/17, 98960! 17> 79596117> 67723117, 61610/17, 58860) 175 57163] Diff. HE > see - sa9P > 495 sö > 2ake ot omr oo SITES löd gp 3. För utvecklingen af (D—/f cos (£— F))-? användas likaledes de i paragrafen 6 beräknade värdena för 8'?. Man erhåller nemligen medelst equationerna (1.157 och 192): ) (6 ef +raP (5) (= CAN ar CN D—J 4 ALA CAR) — al) — SES DIFF Re NA 2 3f SA (3) I 1203) (6 1 Cm (5) BN 9 OSPAR på + BE = ab min (08) + ot) = or EN c tm BR — IBV 5) — (5) 1 (5 (3 a? pa BS = 12 sin” (e 2 a 2) RRD SA (ET Ch NA ör ag AON re. I Bi IÄSETL (0504 Nr (03 Pi 3f Pi—1 f följande koefficienter i utvecklingen af: RN ID eos (et Er = Bb) + 230) cos(e' — F) + 280) cos AC —F) + 286) cos Us —F)+. sin1l” Jupiter och Pandora. € | log88 | logg | log 821 108 88 | log BP | log 8 | log BV | log 8? | log 88 | log BI log Bf) | log 87 | 1og 883 log 892 I | | | 09 -11.648758] 1. 589364! 1.467896 1.309529 1.126896| 0:927 141] Salen 049240 0-26232 | 0-02594 | 9-78423 9-53818 | 9.28812 | 9.03505 15 | 1.646463) I. 586909 1.465174) 1.306497]| 1-123530| 0-923429| 0-710606] 0.48800 | 0.25757 | 0-02088 | 9.77884 | 9-53261 | 9-28230 | 9-02948 30 | 1-:644931] I. 585389 1:463674]|1.305021 T-122579| 0-922007] 0:709210] 0-48663 | 0.25622 | 0-01957 | 9-77753 | 9:53138 | 9-28102 | 9.02838 45 | 1-646349) 1-587201] 1 466146) 1.308256| 120144] 0.926918] o- 715014] SS 0.26382 | 0-02798 | 9-78700 | 9-54145 | 9-29247 | 9-:03974 | 60 |1.653081] 1. :594932/ 1.475525) 1-319572| 1-139528| 0.942472 0-732758| 0-51330 | 0.28606 | 0-05256 | 9-81376 | 9-57068 | 9-32363 | 9-07374 75 |1-666901] 1. 610464] 1.493913] 1-341308| 1.164866| 0-971554| 0-765681| 0-55011 | 0.32681 | 0.09725 | 9-86244 | 9.62327 | 9.38023 | 9.13406 | 1 99 -|1-688355| 1.634297 | 1-521756| 1.373867| 1:202512 1-014492 0.814057 0-60399 | 0.38632 | 0-16233 | 9:93330 | 9-:69966 | 9-:46270 | 9-22178 | 105 | 1.716356| 1-665127| 1.557406| 1-415219| 1-250020] 1:068430| 0-874582| 0.67124 | 0.46032 | 0-24323 | 0-02101 9-79446 | 9-56421 | 9-33076 | 120 |1.748101| 1.699805) 1.597154] 1.460998 1.302330] 1.127569]| 0-940729)| 0-74454 | 0-54083 | 0-33106 | 0.11613 | 9-89701 | 9-67403 | 9-44816 | 135 |1.779338| 1.733703| 1-635720| 1-.505147| 1-.352548 1.184140]| 1-003839| 0-81431 | 0-61735 | 0-41440 | 0.20633 | 9-99414 | 9-77810 | 9.55926 | 150 |1.805097) 1.761516|1.667186] 1.541001 | 1.393191) 1.229798| 1-054675| 0.:87040 | 0-67879 | 0-48121 | 0.27859 | 0-07180 | 9-86130 | 9:64779 | 165 |1.-8208111-778441| 1.686282] 1.562718| 1.417768 1-257384 1-085354| 0-90424 | 0.71584 | 0-52149 | 0-32216 | 0.11863 | 9-91150 | 9-70126 180 |1.823601] 1-781472| 1.689748] 1-566708 1.422333| 1.262549) 1-091143] 0-91066 | 0.72291 | 0.52920 | 0.33052 | 0-12764 | 9-92115 | LEG 195 |1-813143| 1.770278 1.-677227| 1-552587 1-406460] 1-:244840 1-071535 0-88913 | 0-69939 | 0.50374 | 0-30299 | 0-09821 | 9-88951 | 9: .67816 | | 210 |1-791755| 1-747274| 1.651344 | 1-523229 1.373318 1.:207716 1. 030324. 0-84374 | 0-64978 | 0-44985 | 0-24485 | 0-:03572 | 9:82284 | 9:60709 | | 225 | 1:763598 1:716833/ 1-616866 1:483909]| 1.328727 | 1.157598| 0-974519) 0-78213 | | 253 | 0.37641 | 0-16547 | 9-95022 | 9-73138 | 9: :50928 | | 240 1 1:733480] 1.684053 1.579443| 1-440947]| 1-279750 1.102332 | 0:912781] 0:71379 | 0-50731 | 0-29463 | 0-07694 | 9-85476 | 9-62916 | 9-39985 | | 255 |1-:70568111.653553 1-544295| 1-400284] 1.233116 1-04.9463] 0.853506| 0-64800 | 0-43492 | 0-21559 | 9-99119 | 9-76229 | 9-52988 | 9-:29382 | | 270 | 1-683197| 1.628654 1.515286| 1-366428| 1-194020] 1.004913]| 0-303344 0-59216 | 0-37327 | 0-14821 | 9.91783 | 9-68327 | 9-44460 | 9-20325 | 285 1|1.667375|1-610929] 1.494363] 1-341741] 1.165280| 0-.971950 0-766055) 0-55048 | 0-32713 | 0.09760 | 9-86268 | 9.62364 | 9-38031 | 9-13457 300 —|1.657961) 1.600211] 1.481472] 1-.326297 1.147096 0:950997 | 0-742098/ 0.52355 | 0-29724 | 0.06467 | 9.82684 | 9.58471 | 9-33873 | 9:08984 I 315 |1.653435| 1-594913) 1.474888] 1-318210] 1.137388| 0.939520] 0:728979| 0-50867 | 0.28059 | 0-04619 | 9-80655 | 9.56247 | 9:31464 | 9-06344 | 330 |1.651634] 1.592695, 1.471980]| 1.314492 1.132806 0:934028] 0-722571| O-50131 | 0:27227 | 0:03690 | 9:79626 | 9-55117 | 9:30224 | 9:04994 | 1 345 1|1.650489] 1.591302] 1.4701711 1.312203 1.-129992] 0.930683! 0-7186591 äSEDG 0.26725 | 0-03131 | 9.79013 —9:54447 ! 9:29507 | 9-04222 | 12 AXEL MÖLLER, Äfven dessa koefficienter hafva blifvit kontrollerade medelst equationen: 1 ot m! D AE (GEO (EE) (5) (5) S TR ON ÖR NSP TIN RINA hvilkens begge membra blifva: I [1 | I | [CR ER RE ER fn [Reg 4 5 I ES :(D—J) —” |290;"609|288,"672/287,"685/289,"630|296)"757|311," 126 334,29 366,"465 406, 29 449"4n8] 488, "164|513,"424; 88 +A0V+BP+F..)290 339 288, 414287, 426289, 362:296, 464310; 777 3335 7911365, 8901405, 531448, 352486, 813511, 369] Diff. 0, 270!-Fo0, 258/+0, 259/+0, 268/-Fo, 293/-+F0, 349/+o0, 438! +0> 575! +0, 798 +t1, 066 +1, 351/+1> 555 I SÖN SLIDE 210? 220 240? | 205 | 270 | 280 3007 | 31 | 320” 345 ERE :(D—f) = 518) 228) 501)! 477468)" 518 428/'068 388,/"260354,"395 328)”761 31442 301;”186 296,"018 293,/"711 292,'295 BR+A EN .) 516; 627 500; 012:467, 309427, 133|387> 5631353» 8611328, 343311, 299 300, 879295, 729/293> 435292; 019 Diff. |+z, 601/+1, 465. +1, 209/+0; 935 +o> 697/+0; 534 to, 4180; 3521 +0; sorlet 289. Fo, 276!-F0> 2761 Je Slutligen erhåller man medelst equationerna (1.157 och 192): BV + BM = BOM TES NG 0 + all) = Bö + 3280 DJ tm, or & Bö—:3 80) FP rv NS cm (7) 4(i—1 84 2= oj sind” ol = 2 (0 RN eÖ, följande koefficienter i utvecklingen af: = 80 + 280 cos(e — F) + 280 cos2(e' — F) + 280 cos — F) +... 1 of m 1 sinl” -(D— feos(e' — JE Jupiter och Pandora. e log 89 | log AP |log AP | log BP | 108 BT | log AP | 108 BV | log BP | log BP | log BP | 10g 6F2 | 1og 6IR | 108 AY | 108 Ai i I I | I 0? | I-60383 | 1.57423 | 1.49797 | 1.38703 | 1-25020 | 1.09334 | 9-92094 | 0-73569 | 0-5404 | 0:3362 | 0.1253 | 9-9075 | 9-6858 | 9-4582 15 1.60035 | 1.57067 | 1.49421 | 1.38304 | 1-24590 | 1.08877 | 0-.91599 | 0.73050 | 0.5348| 0.3302| 0.1188 | 9-90051 9-6777 | 9-4490 30 1.59822 | 1.56855 | 1-49210 | 1.38095 | 1.24382 | 1.08672 | 0.91393 | 0-72848 | 0.5327 | 0-3284 | 0.1165/| 9-8990] 9:6747 | 9-4484 45 1.60084 | 1.57138 | 1.49540 | 1.38487 | 1.24845 | 1.09212 | 0.92014 | 0:73551 | 0.-5406 | 0-:3370 | 0-1263 | 9-9090] 9-6872 | +9-4588 60 1.61187 | 1.58295 | 1.50814 | 1.39919 | 1.26454 | 1I.11017 | 0.94017 | 0.75770 | 0-5649 | 0.3634 | 0.1548 | 9-9396| 9-7193 | +9-4937 75 1.63406 | 1.60605 | 1.53328 | 1-42704 | 1-29549 | 1.14450 | 0.97803 | 0-79925 | 0-6101| 04126 | 0-2079| 9-9971 | 9-:7809 1) +9-5607 990 1.66818 | 1.64141 | 1.57150 | 1-46903 | 1.34188 | 1.19559 | 1.03417 | 0-86046 | 0.6769 | 0.4846 | 0.2858 | 0-:0799] 9-8707 | 9-6539 | 105 1.71246 | 1.68716 | 1.62066 | 1.52274 | 1.40087 | 1-:26029 | 1.10494 | 0.93747 | 0-7603 | 0-5746 | 0.-3823 | 01834 | 9.-9804/| 9-7715 120 1.76240 | 1.73863 | 1.67567 | 1.58253 | 1.46620 | 1.33168 | 1.18270 | 1.02189 | 0-8515 | 06727 | 0:4873 | 0.2956.| 0-0993 | +9-8980 135 1.81141 | 1.78902 | 1.-72928 | 1-64054 | 1.52931 | 1.40042 | 1.25734 | 1-10273 | 0-9384| 0-7663 | 0-5869 | 0.4022 | 02113] 00175 150 1.85177 | 1.83041 | 1.77320 | 1.68786 | 1.58069 | 1.45616 | 1.31783 | 1.16801 | +1.0089| 0.8416 | 0.-6680 | 0-4878 | 0:3037 | 0-1134 165 1.87635 | 1.85562 | 1.79987 | 1.71659 | 1-61177 | 1.48991 | 1.35430 | 1.20746 | 1.0513 | 08873 | 0:7165| 0-5400/| 0-3584 | 0-1725 180 1.38080 | 1.86019 | 1.80475 | 1.72187 | 1-61755 | I :49621 | 1.36120 | 1.21494 | —1.0594 | 0-8959 | 0-7260| 0.5499 | 0-3696| 0.1839 195 1.86454 | 1.84356 | 1.78720 | 1-70308 | 1-59728 | 1-47433 | 1.33757 1.18952 | 1.0322 | 0.8667 | 0.6950| 0.5167/| 0-:3345 | 0.1464 210 1.33118 | 1.80937 | 1.75105 | 1.66422 | 1.55527 | 1.42882 | 1.28840 | 1.13646 | 0-9752 | 0-8057 | 0.-6298/| 0-4475| 02608 | 0-0687 | 225 1.78711 | 1.76414 | 1.70303 | 1.61242 | 1.-49902 | 1.36773 | 1.22215 | 1.06488 | 0.8900| 0-7230 | 0.5412 | 0.3532 |. 0.1606 | 9.9626 | 240 1.73977 | 1-71543 | 1.65108 | 1.55612 | 1.43760 | 1.30079 | 1.14926 098597 | 0.8129 | 0.6316 | 0-4435 | 0.-2493 | 0:0505 | 9.-8467 255 1.69587 | 1.67012 | 1.60252 | 1.50317 | 1.37959 | 1-23722 | 1.07990 | 0-91049 | 0-7312 | 0.-5435 | 0-3490 | 0.-1482/| 99431] 9-:7325 | 270 1.66012 | 1.63309 | 1.56261 | 1.45935 | 1-33133 | 1.18404 | 1.02165 | 0.84685 | 0.6621 | 04687 | 0.2687 | 0-06Z0| 9.85I1| 9-6348 | 285 1.63470 | 1.60668 | 1.53390 | 1.42764 | 1.29608 | 1.14505 | 0.97857 | 0-79973 | 90-6106 | 0:4130| 0-2080] 9-9971| 9-78021 9-5600 | 300 1.61941 | 1.59069 | 1-51639 | 1.40806 | 1.27420 | 1.12060 | 0.95158 | 0-76993 | 0.5785 | -0:3778 | 0:1713 | 9-9569| +9-7408| 9-:5156 | 315 1.61178 | 1.58264 | 1.50742 | 1.39784 | 1.26258 | 1.10741 | 0-93677 | 0-75335 | 0-5601] 0-3574| 0-1490| 9.9321| 9-7138 | 9-4850 330 1.60856 | 1.57922 | 1.50347 | 1.39328 | 1:25720 | 1.10129 | 0-92967 | 0-:74552 | 0-5510| 0. 3478 | 0.:1375 | 9-9206) 9-6991 | 9-4720 345 1.60656 | 1.57709 | 1.50105 | 1.39047 | 1.25396 | 1.09757 | 0-92548 | 0.74083 | 0-.54601 0. 3423 | O.1321| 9-9148] 9.6943| 9.4669 UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 13 De begge membra i eqvationen: 4, om! mm (0) c a 7 Ba? ft er 20 FA For blifva: I | | I | | & le 30 | 4 | 6 | 7 | 90 | 105: | 1201 185 | 150 | 168 | atm ERA 7 | | | | I | + TZ sin 1” (D—f) > 332,"71| 329,"61| 328,"03| 331; = 342, "ed 366,05) 404» "67 460,34] 531,"94| 612," 55| 687,"74| 738,08 je Par RAR I OKT 33 327> 251330; 35 341> 69365, SK 32 458, 60529; 42609, 06) 683, 281732, 34 I Diff. Flor 730 7310 780 alert. g2/+ 1, os 1, 35 + 1, 74/+ 2, 5243, 49/+ 4, 46 + 5, 24! e 180 | 1957 | 2107 | 225" | 2407 | 2557 | 270 | 2855 [ 300 | 315: | 330 | 345 | I | | | | TZ sma (D-JN) 74776) 7145" 14 64973] 572>'211 4995" 13] 439525) 395,43] 366)" 57| 349,79) 341," 41| 337,69] 335542) | | 1 ctm j | | | | | | | | | I BY -F280 FB -.:) 742, 44) 709, 241 6455 20] 569, 231496, 96/437, 76 394» 20365, 50 348, 99340, 62336, 86) 334, 64] | Diff. + 5 324, got 4, o2+ 2, 98+ 2, 17+ 51, 49/+ 1, 23+ 1, o7/+ 0 Sot oa, 79/0, 8340, 78 10. I de 4 sista paragraferna äro de 4 expressionerna / SE a DJ vo (SIN TZ sin 1” rn DD —f cos(e — FT” TSAR 12 sin 1” + sön ID —/f cos (e' INT SInvdL ANDE Ten (SE 2 sin I utvecklade i serier, som fortgå efter cosinus för multiplarne af vinkeln & — F. Betecknar [CE n man en af dessa expressioner med 4 >? och beräknar (1.158): (2). — alm) is DT ; ”=B80 a yr0 =O cos(F—e 1 VÄN (n) ss Je TZ = (Ca 5 + VY, =84 sin (F—e) RV ye =80) e) I Kr 2 Br sin 2 (F—e) etc. etc. så blir AT? =YN +2Y) c08 (e — e)+2 Y cos 2 (e — e) + .. 4270 sin (&' — e) +2 vo sin 2 (e' -— e) +... hvarest koefficienterna äro funktioner af e€ samt beräknade för 24 speciela värden på denna vinkel. Betecknar man derföre de särskilda värdena för en af dessa Y-koeffi- cienter i ordning med: ; Y,, Y5, Yger Yog, Yay, så kan hvarje sådan koefficient framställas såsom en periodisk funktion af & af formen (1.159): Y=1 cy + 6, COS €+ Ca COS 2e + 063 COS Je +... +, SiN e+s, SIN 2e + 53 SIN Je +... 14 AXEL MÖLLER, medelst följande eqvationer (1.161 och 162): i (OZ = 12) (0. 12)+(6 . 18)=(0 . 6) (0.12) — (6 . 18)=(9) ÖR Mg =0 > 15) (15 183)--(0 » = > I) (Ö-A - IN=6 Bb (Z+ Ya) =02 14) (2.14) +(8 . 20)=(2 . 8) (2.14) — (5. 20=(3) SÖ EV) (023) (ör 17) (AT-23)= 56-11) (Gr) (23) 12 (Y, AT Y,)=(2) im CT RR ir (3 My) (6) ER Y;;)= CN 1 (ca +2610)= (0.6) + (2.8) + (4.10) I (ec, —26c0)= (1. V)+(3.9)+(5. 11) 3 (Ca + 19) = (5) + ((B) — (1o)) sin 30? 2 (C3 — 10) = (GH) — fo) C08 309 > (ca + 08) = (0.6) — [(2 - 8) + (4. 10)) sin 30? 3 (ce, — 68) = ((1 + 7)+(5-11)) sin 309 -— (3.9) c6 = (0 — (A+ 3 (52 + Sw) = (GM) + (FD) sin 309 + (3) 3 (2 — S10) = (8 YT Ci cos 309 3 (Sa + sg) = [(1.7) — (5. 11)) cos 30? 2 (sa — se) = (2-8) — (4. 10)) cos 309 ss = — + (T) > (0 + eu) = (BT (GG) — (48) 05 309 + [(f5) — (ÅN) cos 609 3 (6, — eu) = (15) — (GB) c08 159 + (45) — (20) 008 459 + + ((f) — (9) C0S 75? 3 (C3 + Co) = (15) — (16) + (Åv) 3 (e3 — 60) =) GH — (GG) — BD1— IGN) — (15) c05 45? > (65 + er) = (2) — (GT) — 48) 008 30" + (5) — (0) c05 609 2 (65 — 7) (GT) — GH) sin 150—1((B)-—(2D) sin 450 + (($)— (10) sin 759 > (5 + su) (a) + GH) sin 150 + (GB) + (2) sin 459 + ((fr) + (19) sin 759 3 (5, — Sn) =) + (35) sin 300 + (6) + (Å)) sin 609 + (45) 2 (53 + 59) = + BN+ GB) + — [fr + 7) 05 459 3 (83 — 590) = (&) — (FT) + 39 | > (55 + 57) =) + 3) cos 159 — (3) + (D) c08 459 + (Fr) + (17)) C08 759 2 (55 — 57) =((Tr) + 38$)) sin 309 — (6) + (Ån) sin 609 + (45) Dessa eqvationer hafva gifvit följande numeriska värden för utvecklingen Y-koefficienterna: UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 15 aka = AD TIKCOSI (CE IE 3 Jupiter och Pandora. I (1) (1) 7 (1) 7(1) 7 (1) | | PG MT YR nn Mn I I TE = DÅ = AT ARSA TE | c s ec S [4 | S [4 | S c Ss I | ER I o-+225;'80073 + 61,"60761) — 051584 a + 24; 57017 = AN 1— 1,07460 + 0;"05033|— 2, 03374 + 0'07430l-+ 4574 + 15"58120l— 1, 46951 + 0,'06394/+ = 4678 + 1,"25834] 2+t 0,45812— 0, 12044|+t 05 56540/— 0; 12564|— 5181/— 0. 30108i-F 0; 42475)/=— 89261l— 4616/— 0, 27306] I Sogn 518/— 1742 + 576]+ 267, + 8701 2651 + 733/+F Sa LEG 4/+ 326/- 1731 + 348 — 186|— 69/— 137|/+ 424/— 199] — 120)— 293 [ES 21+ 15|=- 21/-F 16]-+ 4+ 10l— 26 + 18/-+ 9 + 17 6/+ 4/— salt 2 SEE EN fre SLAS Id 11 bo) fot ES En 4 (1) (1) 7 (1) 7 (1) 7 (1) 229 ec 3, 8 2 c 2 S JR c I c | s C | s c | s c s c | s ot VR = VIN) + 4;'98600 = & "26607 + 2:'360937 1/— 0, 93313! + 0;'04806l-+ 3756 + 0,'82906|— 0, 56159 + 0,03348|+ 2750 Ar 0," 50838|— 0, 328075|+Ho)'022268 2+ 0, 28786 — 5845|— 3398 — 0, 20165|+t 0: 18549 — 3689|— 2322/— 0; 13697|-F 0, 115841/— = 22774 3 2728 + 7111+ 608 + 2442 2328 + 596]+ ST + 2166|— 17915/+ 4569 4+ 439) 193l— 146/— 359) TF 402— 166|— 139 — 353] + 3350 ra gg 5) 39 + 19]-F 17)F Själ 42 + 23) 22/-F 38l—- 418! 209] 6l=F Ala 3 25 3l+ 4 4 äl st Sö la 37 d I (1) (1) 7 (1) 7 (1) (1) | JE NG MG Ii JOE I | [4 | s c I S ec | Ss c S c | S | | | o— 0,"'098119 + 1 113775] = 0,"05663 4 + oO55515 ä — oj! 'o3220] + 18496! + 0;"300206|— 0, 18806 + o"'o432/+ 1209/+ 0,'17320/— 0; 10638/+ 0;00901]+ 769/+ o0;! l09333] 2 5 SENS jar 7078 — 1388)— 978 5574) 4253 — 8371 615 3423] 3 + 4226 + 17004|— 1291 + 330l-F 311/+ 1239/— 885 T 233)T 220 + 859) 4/— ITÖT 3054 2621 z01l— 91 243 193 — 74] 69— 184/ sit 194 + 4021— 37!F 18) 19+F Sr 31/-F 121-F 15 + 33] ÖR 301 s5såt ll 21 Zl 4l + == 21 4! (1) 7 (1) 7 (1) (1) (1) AN c É MN S | YT ec Yg s Xho C | s c | S | c S c S c | S i | I | ol + 0;"273437 CX "18061 + 013566 — o,"o1006] + 0,'06767] Mö 59612 + 0"0055201-+F 4763 + 0;"055218]— 3316 + 0;'003321+ 292, + 05"03073]— 1835 + 0,'00199 [HZ 0 25239) 4999]-— 3814 — — 20664t 1482/— 2971]— 233l— = 1230 861/— 176 35 5903 + 1547|T 1485 + 57421— 382.-F 102]+ 98 + 374|— 244 + 65 AF > 2 526/— 491 1330] 95] 36l— JA gal + 66 25) ö— 253)F 120]+ 119 + 250] 20+ 8rT 11 + 20/— 13/+ 7 6 44/— 27 26/— 41l+ Aj a 2 in 4/+ 2 I | (65) (65) (1) a) (65) JG Ss MIN VAG We VG I [4 | Ss [4 s c S ec S c s | ol— 000556 + 003395 = 0;'00307] + 001707 =— 0"00168 | föds 175) + 0'01699/— 1009 + 0''00118)+ 102] 0 00935) 553) + 0;'00071]+ 62/+ 900513] ZER 144/— 726]+ 498/— 99]— 85/— 4221/+ 2861 61j— FA 245/ gla 65 + 2351— 153 44l-+ 40/+ 150l— 93 + 28l+ 25/+ 92 4 241 52 45 T1Ö [far 18/— 21+ 28/— 13— 10— 29| 5+ 5, 13] 12+ 2]+ JE 0 Hd 3+ st 2+ 7| 6— 2/— 21+ A= 1|— a 1] + 21/— 1l— = 31 16 AXEL MÖLLER, | E — |; a) | a) 4) a) Ge 13, s | 2 ec 14,8 ec S | ec S | ec S c 3 ol + 0;'00865 — 0,'00088 + 0,'00437 — 000052] 1/— 301/+ 0;'00041]+ 35 + 0''00279]— 166|+ 0);'00024|+ 21+ 000153 2+ 162/— 34! | 30/— 140 3 2/0 | 19/— 80 3 56 + 18) 15 + 56l— 33 + 3+ 9 + 34 4/+ 20 Zl Sim 18) = 4j— Ar 13 ler 3 + 4 ot lm Slar 211 21 5) 6 Ola I Ols Zl I o Ola I 12: em EE = 2 ED fe TAN Jupiter och Pandora. Stadt? f (3) (3) (3) (3) (3) 225 ec 1, c VN s 2 ec ve 8 | | c s c | s c | s c | s c 8 | | | I ot 426,"0100 R l+ 302,"3635] = DBn mo Ja 929936] - = HO 5 i Rö OR GBG LIKA BYS 2935 Tr Jar 7085) i 167 Bear 0, '72111-t 0, 4416 + 9>'7136| 2t 6, 0953— 1 3453]-F 6; o0652/— 1, 2998l— 0 29311— 1; 7039)F 5» 3316/— I; T041|— 0; 4055/— 2; 3776| la SAR KI 4575 F 0, 1320] + 428 0, 1626l— 0; 5033-+ 0 1384|-+ 792/ + 0, 3111] lat 0 0860/— 413] + 3884 — 417) 112— 267) t 930/— 423)— 208/— 505] Ser 3o+t EN 83/-F 48 + 16 + 28l— 95/ 53 + 30 56| 61+ 12) 3 + 12/— JE 4/— st 16/— TO | 4l— 7 I I (3) (3) (3) (3) (3) JC 3,8 45C JE s Je ec c S cC S c S c S c | S | ol + 114,"6852 — 2,"8588 |+ 66,'9232 jE 2,"2193| + 38,"33931 1— 12, 9812 + 0'6429+H 0 4643/+F 8"7258— 9 2762+ 0"'5282/+ or 4138 + 6;"7701/— 6, 29909|]+ 0,'40711 2/F 45 2801/-— 0, 8625/— 0; 4017/— 2; 3519lF 3; 2203/— 0; 6374|=— 0; 3440] — 1, 9957|F 2; 31010/— 0, 45251 fa SA DNA far 969! + 0 3860l— 0; 4663 + o, 12211/+ 976 + 0 3896|— 0, 39464 + 0, 10275 4T 947] — 410)— 260— 659) T 906— SZA 277 715 FEB 3255 SPE 109 + 57) 45)F 34|— par 61)-+ 51 94 SA 592 I 6 I | ol 9/— 13/+ 15/=— TT 11/— 16/+ 184/— 123([ | (3) (3) (3) (3) (3) | ONES) 6, c 6, s YT c UD | [4 | S c S c | S c S CC S | - 158583] z |+ 21,"6833 EE FRASER FE 121475 = SR . | Il + 0, 33447 + 4"'83404i— 4 1230 + 0,"'2988|+ 0, 2529 + 3;"'27101— 2, 62521-F o,'21121+F 0, 1824-+ 2,"1311 | Alen 127130 ma. 2 54857/F 1, 5976l— 0, 31211/— 0, 2024/— 1, 1321/-F 1, 0739)— 0, 2250 0, 1453)— 0, 7931 | 315 8758) + 0 34727|— 0 3135)-F 818) JA 0; 2847)— 0 2374 + 625] + 567/ + 0 2200 4/— 2618/—- 6907|t 687/— (27 rm 227/— 610 555 212]— 185/— 507 Får 527. + 1075|— 112/+ s4|t 531 105/— 98 + 49|+ 47 + 98 61--- 108/— 167 19/— 14|— HAE 18|+ TÖl= äl Ol 14 (3) (3) (3) (3) (3) 20 c Ve s 220 c iv s | WG | c | S [4 | S c | S c S | cc S I | | | | o 6,"75608 5 — 0,"44381 > +F 37360) - — 0,"2753 ; 2,'0563 ; | 1— 1, 63586 F 0,'14438]-+ o, 12669 + 1,'35043l— 1, 0018+ 00963] + 0, o855/+ 0"'8374|— 0, 6050/+ 00631 | 21 0, 70523I— 0, 13911|— 0, 10097/— 0 53752 + 0 4544/=— 906]— 687/— 0, 3552lF 0, 2881/=— 585 I 3/— 0 17294 + 4592,t 4251/+ 0, 16245|— 0, 1220/-+ 3281+ 307/ + 0, 1158|— 837 T 229 | 4IF 4303— 164.5/— 1484 — 3998 + 319 — 120— 113/— 303] 236 — 90/ ES 340 + 406)+ 391! + 814]— 69 31/+ 34 + 65)— s2+t 25| 6|+ TS li CHA = då 152] 16/— el= 3 13/+ ÖT rn 6 UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. ig I ov (2 Ö D i (3) 7 (3) | 7 (3) (3) 7 (3) 7 (3) | 2 S Xi 11, c Y 11,s Y; c 12,s 13,c E EA Hit e c | s | c | s c | s c s I c | s c s U| U I | | | | | ol-— 0," 1683) å + 11277) — 0," 1010] j + agn = — 0,'0600] 5 + 033581 + 563 + 051020, 3615 + 0,'0406/-+ — 365/-t0;'3069]-—- 0 2136/-t0,"0254|-+ — 235/+0,"1824|— 0, 1250/+0,"0162 2 461|— 0, 2300]-F 0; 1803 370 299/—90> 14611 0, ITNE | 2490 193 916 680/— 147 Slav 802 NK S02 157) + 149 + 543) — 376-+ —ro6)-+ 100 360— — 241/+ 68 Af 84/— 1 220l-F = 167| 64 59) 159)F > rI8 47 42 112/+ 78— 30 5+t Fjlar 53 41 18) + 17/T öl 29+ 15)+ 15 28/— 21+ 12 Gl (Ör II 3 [5 las Olla 8 SEE sl öl la 2/— 4 (3) 7 (3) 7 (3) 7 (3) (3) TIS | Y 14,c Y 14,8 | Y 155e | ve s c S (4 S c I S | c S | c | S I I | I o— 0,"0352 + 0; 1826/ Z — 0;"0208/ 5 + 0;'0993/ F — oxlor2| | | 1 + 146|-+ 05" 1074|— 728 + o0,'o101-+F 93/+0;"0625|— 421 +0,'00621-+ 53 +o> '0362 | 2 124/— 568ltF = 411 89 fll 347) T 249/— 57 49] 212 33 Gr 23AR as ar 46/+ 43 151]— 98 29) 29) 97 ib 28 77) 5315 20— 20— sit 35l-T TA | 13 nn 33 Sjelg Zn 20l— 14 + 7 t ÖRE 15l— 10+ st 6+ 10] [0 21— 6i+ 3l== Gl NE 4lT 4 Iles EE 13. atm D ec ah F lr $ Ö Sn eg 0205 (ef NE Jupiter och Pandora. | (5) (5) (5) (5) (5) I | Y; c Y: VR | 2, c | 2 | | c | s c s c | S | c | s | c | S | ee | : : | | | ol+ 1247," 022 + 1106,'752 Galler 9169] ; + 861,"629 - 14, 259) | = 127, 474 + 4726] 124, 622 — 4794]K 1 468+ 275"900] I12, 323-+ 47750T 20523 + 43; 343) 21-r 42, 432/— 18, 627 415 4195 8 354 1 294]— 75 485) 375 9635 7 543) -2 I4IT 125-392] A= 12 Braar a SR 2 Far ARR RN 1, 279/— 4 978 FK 1 340t 0 599-+ 22.369) 4+ 0 998- = 445|t — 1 004— 0 444/— 961 0 239]-t 1 019 0 439—- 10 177 0 452 är & fear ZOlmar 028 nr 68+ 19/-+ 34 ln ORSA Z3la 34 + 67 ÖRE Ch SH i 16) 201 1/4 | ENS 6)-+F 20l— 15 | ENN nes 12 xÖ | e | Ho y& vo) | | d, C É ES 4 3 = 4 SL 2 = 3 ec dd JE | c | s c | s | c s c | s c s I U | I | | | ot 619"369 åf AS IF 422177] = 390 + 277,"088 AA Hem —935 hdZ3| 4512 3» 020l-F -46,1607/— 73; SI5IF 45016 gp Gar KKP SR Hue ED 2F 32, 732 6, 409) 2, 488— 145 305l+t : 26, 740/— 5, 180l— 2; 448/— 1 13> 917/F 205 880] 4, 022 2 fb Söder tb Ear oo Ch tyjar oo cb a LA Gar a KKR Ch AR och Sd ch ERT 054 4 + 1, 013 0, 424|— 0; 233/— 0, 604)+ Ch GiB & SAF Oo; 264/= o, 6931/t 057 90xI= 0357 ä— 6 far 73 48 Gg- G RS 75 F 57/F & 116 0 148! 76 älRr 2 Eg TO | Ty 25 16|— 14/— 205 205 im 171 I 25) r I å A = (5) 715) (5) 7 (5) (5) I 5, s 28 c i S i c vg S | | Er NE FE : (H S c S ec S c S c S | | d Olen fen Me nt r7650799 = ESKO + sr00se = 0 SPP Tea? 2 749 134:4523Ier 0393 2785 2k7o9lek ov 25 392) 260345les 27 255] Aa AS DARRAR UPPE AF IP uda ig Aeöfar 5 BO NEpLEPA rn Br Ch OK 11, 425] 2 213] DB 436— 7, 696 3 & 83 3 192 3 370] 0 887/+ 0 729-+ 2, 3355 2, 712/+ 0 719l-t 0 6I9+ 2, 367 dl EO 265/— & JRF BR AA LÖK Le 2 IG BOR 678 — O3112159 [inr LON TS er ROES9O lea har CC vo IE AS 72/+ Ögjar ÖA GS isar 64l+ friar G 6— 16|— 211 26|/— 16|— 18/— 23/+ 24/— TS le 16 z 22 3 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 3. AXEL MÖLLER, 5 (5) 6 (5) 7(5 (5 | | JE 2 HA 55 Sr I,s y 10. 10.8 | I | TE 5 [RE | | c | S c | 8 c S c | s c | s c | 8 | | | | | | (SER pigg — 4420 | + 40,"967 I 35000 | 1 Ing 2450-492]. ctöAee lar OEM ENEE M I r | 18, 410 + 157546] + 1, 381 (au OEICV fe 12, 168 + 1,/113] I I, o12 + 9,"054|— 75 893/+ 0783] F 0; 720 + 5:" 992] Nar LA SM LA BA vg NTE So LA (55 605] 1, 107| —- 0, 308 4; 102)tT 37 805/— 0; 764| — 0, 582 | 2, 870 3— 2, 104 + 0; 564] TF 0 498 + 1, 886|— I, 581 To; 428 0; 386 + For (AI 155 + 0 318) + 0, 293 + I, 069 4 IF 9 :557|/— 0 223) — 0; 186//— 0;498]-F 0, 436|— 0; 166 0; 148 |=— 0, 402l-F 0; 337|— 0; 1301 — 03 TIS 071313] [EE 2 HiGar ur Sar 521 0 FT Gar or GAR AGE AR 31 411 + NE cn 3 GES 21— Toll 151= 23 + 22) | TEN) före Trl= 19) TU 13|— 9 — 18/ I 5 7 (5 (5 5 75 3) | | | Be IA JG 12.0 VAR i 13. Na | - - | | c | Ss c Ss c s e | S c | s c | s | I | | | o It 14,"503 — 1,"291 + 3,"'512 — "826 | + 4,"965 | = 0,"518 | I 1 I— 5, o41/+-0,"538l + 0, 500 + 3,"886]— 3, 174 |-+F 0;"362] + o, 338 fr 2,"479] — 1> 976 + o0”'239] | o, 227 + 1,"558 | 2]/+ 25 537/— 90; 521 0, 408 1, 963) I I, 668 0; 344 0; 1281 |— I; 3171 I; 0821 0; 230 0, 191 |— 0; 867 I 3] & 823) + 0 2311 + 0 214 |+ 0 773] — 0577 | + ox 161] 0, 152 + 0 544] — 0 398 + 0 14] + 0; 107 Fo 370 |A ar 254/— 961] — 90 |— 0 2421 + 0, 186 fr Ga 65 TG ca VS 0, 134 49 501 0, 126 3 63 + 30] 28 + 1 52 + 21 250 3 38 + 18) + 18 + 34 LÖR oo TORSK AN ARS föl ÖF (2 |G TNT OM i JE 61/— 10| 14. am D |; r I— - SAND COS (eka Jupiter och Pandora. Er 7) = ZR Z 78 8 Ha | | ec | S c | S c S c | S c s [3 | | ol t 1245, 80 + 1174)"83 -— 9,66 + 10065"96 | = 16,53 | Til 12033 45 | ar gl Ok ar 20 eg ilkar SG RAD Ar ga BIar oc BRA | 2 inses 135 6 sil 6997 13530 INO = Töprvöglljar Ofta Hp A= Gö 0 gå 3/—= 11 17/ + 2.951 11 14) + 2,92] + 055 | + 2 24/— 10 99] + 2, 88) F 107 | FK 45 17| Za 2,46] — 1, 02]+F 25047 | ETS HOZ KO; K2ORN Storg Ota AV me tg GÖ I NE 0 | 3 0; 37 | +F oo Säl 0, 39] F 0 211] +F 004 | FE 0 071— Ox AO ar 052200 I OROGEIE SE ONKEAN GlER- 28 Cl oölar OMOSH ONS 0, 00 | — 60 SE (030 Ol OS Skil LE 0 = 7 Y? 70 y0 yo 1 ÅT i — 1 = IS) c | s c S c | s c | s ec 5 | | | | | al + 302,63 | — 19,72 | + 605,31 — 19:80 + 437523 1| — 158, 81 | + 7,58] F 4,73 | FH 59,"48]| — 131, 46 | + 7plool F 5, 11 | F 59,65) — 104, 13 | + 6,20 INSER AGA UT SN HÖR NA KOMA run DSS LE KVA fn klo (ÖN NS 2 HÖ Ara OR YO Sila NGA AN SR GR ar GB SÖS FÖRR Kar IG ar VU Kar 0 FI EP NAR JAS 4 FF 2,42 OR AN [la DY20 ar HPgagn TS CH Gl GH HIS FA ADILAR > OJ INA DB 5j-— 0 40 )-r 0231 + oo f4 I-F om 240 - 10 42 | KF 0, 23 I + 0 14 | -F OG <0Ox SSI or OA gi KF 0 081 — 0,05! — 0 03 | — 0 os! + Jo 07 — 0,04 | — & ov I — orvo6) + fo ll — om 05 | Väse Vas YR VAN Vän | [H | S cC | S [4 | S [4 S c S | lsd] I | ol — 175"83 | Å + 305,27 | — 14)"93 | + 207)"27 Å — 11,77 e | la 42980 rt s20gle 2942 IKE S24a lt FARA LE SARS SE SSG ent 429 ja, SON ia SRA) EE ER EA) a 0 0 am 2 NS i AN EO ar 2 POLIS a BR 2 Hö sl Stal NGN nr 630 Merl9 lack 251038] Tr KEDES9 Kelsen O Ol NORS | SR Fe ar NAR 525 | Zn SÖN SA SA ar ig 0 T Se SE — 1> 54] + 2 af ee (60 (AS I SO Sen | sl Ft 016 | + oo 3] 3 HLR eb ANUS Ög | ars I FA HK Ö2RKAF CAN IF oo 31| Gi ON og OO] =E 0,08) = 105 os | = ör 3 0 jr GJ 6 OR OA 0 ON I UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 19 (7) 70) > (0) 7 > FC) | ec AS c | S c 0 RS ec YES c | 5 c eg mA Nl | | F IE 137, 62! | at 8,89 ST 89," 59 å 6,51 | JE 57.44 Sr 462 SI 223 160 32 39] + 33 06 + 265170] — 295 581 2,58 | Fr AT far 19,48] — 20, 36 | + 1,93 | + 1, 81 |+ 13.79, 21-F 18, 97/— 3, 064] — 2, 42 |= 12, 35). -t 13, 88|— 2, 701 — 1, 92 lg Glan 0 OSS ÖN AN I 3/= Sr 2 a NAR NA RT ar SER SN 3> 17 | + 0 861 + 0, 76 |+ 2, 81| lä KF 1, 46! —0, 55.) — 0; 47 = I, 25l|-+ I, 20 os 45| HR 2 ar Bj ( 35] 0, 33 |— os 881 5) 33) Fo 181 + o 16 = 0; 391 SS 14.) T 0 14 a CH NT Rea IN a Klar 22 löl+ o o7/—0, os — 0, 04 = 0 o7l + 0 08/—0, os! — 0 03 = 9 o8l + 0 07 /—0 o3l — 0 03 |— 0 05 T ZU Ar (1 7 >A ye ye 2 v& Y8£ ERE | (4 S C | S C | S (4 S (ö | Ss (4 | S I | I | | Di sES03E ORE Brn «| 2270 = 25 SH) RER sl BA | 11 13: 73 | trr4gol tt 133 957) 9 11 I o:g9] + 0 97 IF 649] — 5595 | For69) + 0 67 |+F4”34 21 F 7, 01 1, 43 I O9 | 56 tr] ANS ar 15NOO 0, 79 3, 651 F 3, 30 HK DS rr 53 3 Par SAR HGT Ar I a ar ENAT SAN ar SO se DA ar ss AL HI | 15 | 4| Foo, 77 0, 29 2,0; 26 | 0 6gi lo 601 ( 23 | GH ONS 53) ar ARA 6 5 | SAO SU 0; 22 | Fo; Ir] + 0, 09 | For 171 — 05 19 | To, 101 +F 0, 06 (5 OM amn Cl fn re CREST fn mi SL Milla mo GUN EO 03-05-02, OS MO3 Ar 0310 01 | TE HOMO I 031 OS U| Br 03 LO TE [10 30 Si ITE 0304 | 0303 | 03 02) OA 15. Inför man nu i stället för den förut använda allmännare beteckningen: Y = Icy + 6, COSE + Ca COS2E + C3 COS + .- + Sj, SIM & + So. SIN 2e + S; SIN 3e + ... följande speciela beteckningar (1.165): AO NG OT COS € + OCK COS2E + .. åse 20 + CY sine + Or Sin 28 + ... SYS USA äta SNI ICO SKEN shell SNS CO SIZE ca SNR Sinlel SAST SID 2 - och insätter dessa värden 1 equationen (paragr. 10): AT? = Yo + 2YT, cos(e — e) + 2YT cos2(e' — e) + .- 0.c SM ga (ed — DE MV nd — DA ao så antager denna equation formen (1.165): Ar = SSKOC FF SO eos + ne tel] + SISON TSK sin 6 EN te 0 hvarest ? och » representera alla positiva hela tal från 0 till «&, samt konstanten CW har sitt dubbla värde. Då : = 0, gälla dock endast de nedre tecknen i denna equation. Medelst de i paragraferna 11, 12, 13 och 14 beräknade värden på C- och S-koeffi- cienterna har jag sålunda erhållit följande utvecklingar i anseende till £ och £€ af de med A=? betecknade expressioner: AXEL MÖLLER , Jupiter och Pandora. I , , 3 , Ey D i | LD Zz Sp ecos e—D sim -(D—fecos ep? CT Å (D fa Z cåm 6 (D—feos e—DF I , | sin1” 1 sin 1 sin 1” if sin 1” FRE | cos sin cos | sin cos | sin cos sin I | I 1 [DC Öar 225;8007 + 3. 426,"010 | + +. 1247)"02 Sk HR 1, 10 — 1, 07460) + 0,'05033] — 18, 6314] + 0,'6810 |] — 127, 474) + 47201— 203, 45 | + JaL92 [EE 2 Ar 0, 45812] — 0; 12044] + 6, 0953) — 1, 3453 | + 425043 BON gögsB ok 23 | 33 TRIO RE Nera (5 MKr SINN (3142 SLN KAOS I Fat ar I BA slag PARA 2 Ag O-Ar 070033 |— 9, 0017 | + 0, 086 | — 0, o41 | + FÖNOOW Ume LOS -4 SN IT 27 5 | —= 1, o LR VS ler 0, 0002 | + 0; 0001 | — 0 SA |A DB II & HA ar 2 NI hb ol DA | (GEO | + 0, 00I o, 000 I + 0, 02 | — 0,02 I + O3 EL Kr ROSE == | 0, 0000 | + 0, 0001 I + 0, 002 | + 0 001 I + & Oh | ar 02 ar Ox 0; Oo = OFOOO3E ran 03 OOO2A [frn Oro Gr GC 0 I OT BA DA = RA 0, 0048 | + 0, 0025 | + (ÖH MG ar cn OKT |IAr tg 2 AR (0 FA Ar Zp & jig 3 ERS Gr OR OM OZOM Mr ONLY lasa GEL RO VA 13, 4 = HH 3 Ear 0, 8665 | + 0, 1774 | + 7, 769 | + 1> 593 | + 48, 90 + 965 | + ge AN Tas | Od fn 3]LOMA ON ra OR I2005 frn Pg NR NL ta ANI GR Få ANN 22433 = MH 9 | ToleTN Kre 61, 6076 | + 0, 5158 I + SD27 SA I. ar 2å HA Ar TEL.O 65/5 NE 9 RE ENADES ar Ch I | 2,1 )— 0,4525 | + 0, 0286 |— II, 748 | + 0, 437 |— dö 2 AR 8 3 169,0 | FH 5, 9 | 3 Kn O5204:34 kOKO/S SK 451 3010 J5r007A lr 20 OFF IA DI Ar 60, 5 = Hus I | AR = 0, 0087 | + 0, 0031 | — HON IT TIN gy Gt LAR 5 Så 8, 9 EP fd Gt I (Sö än 0, 0021 | — 0, 0012) + & dANI Ar & 3 = CH IA Ir 2500 = DH I ÖN 0, 0001 I + 0, 0001 | — 2 MIKA KLAN OFOG TETNO SKO SE 0; 3 ar RON P2 | Ar 0, 001 | 0, 000 I + OD KR är (oj 1 0, Oo = NAR 0, 0001 0, 0000 | + (OH LE I ar JJK: FH MN ar DM OK NAr Oy KH är 9, n = NN ONO004-0] krm 03 OOOS LK FH MN KH DN (35 2 Hua OM 5 0 2 =2 2 ar 0, 0072 | + 0, 0032 | + (FH HT ar ON IR TNE AJ lm OJAO2A Inn 2 Ch är da 3 a 2 0, 0480 |— 0, 0128 | — (OSMAN Pr OT TS VEG rn RN UR NE 2 Ox097SKIEEKON 1354 Ff HIN Nar 2 HAr HANAR ÄT KA 82, 2 SE ETSSA i 2 29 NER NE 20311509) ars Vb TOST I SSA SÄ NE 232503 = än I | 2523 | 3 24, 5702 | + 0, 4108 | + FOOT a gy Sr ön BA | Ir mg JÖ IAF 1007, Oo är dö 5 2,2 (Här DN BYN JORVA. sh 2790 la 83 Gl ar 2525 132, 6 ar of 2 An 2 0, 1517 |— 0, 0431 | + 2, 954 | — 0 699 | + 2558 571 ameo 4B37org ka: FER 0, 0050 | + 0, 0018 I — FH OATAr LOK 20 a (DAR | 5 Ar 0, 0013 | — 0; 0007 I + & DN SÖ DAR Ar ÖS 0 20 lar Ty! 5 = & Ö | HAN 0, 0001 | HF 0, 0001 |I=— (& ELLI ar MAA NA (HB HAR. NN ÖH 3 I är (& Id | 8-2 | ar ör BIN DM OLA 0, om |— 0, OT | ER | = 0, 0001 | + 0, 0001 | + 0, 002 I + 0; 002 It HL 3 BR Ar OF OR Gt I 2 0, 0007 | — 0; 0004 | — FH LR DH RIE (FAS BO 0, 6 = Oh = 9 Lar 0, 0080 | + 0, 0034 I + (o LR ar Ya igår OA Ar 25 TSE BEN HOZ | HH JA ÖH SAF HN IN 2 NI 167 2 — Tab 0 = Ar 0,4895 ! + 0, 0924 | + 6, 632 | a 1 MLA äg OLART cd 0 |A sh OSP il 22 15:70220EKOrrO85ON rg ÖRNEN RN HG SIN 5 NE 218, 3 = tan Bg NEF TO SIOON als Or 2708 M nh FATTA KOSS H do ÖKCR k| ae St ar 802, 6 Fr 0 I CN 0, 1041 | + 0; 0105 | — ARE255M ON DZENE Ag ag lar 4 Ochs SR 2 | Br GAIN KH NINA 0 TN AG Ar 23 Ag = sg |A SN | ÖNS 0, 0029 | + 0, 0010 |— (OF T23 ER NOOSSK TS JO Har OST HYR Br i & | Ya Ar 0, 0008 | — ,0,; 0005 | + OxO29M a OLONAR TE OA = 3 ör 109 2 = 0 5 BERN 07; 0001 | 0, 0000 |— & OJAN ar Oy LD MH IN I DNA HA är. Od | CSES I ar OJ NOT en ROOT lag Iller 0, 0001 | + 0, 0001 I + 0; 003 | =E (HO ar ÖL FF I I AR OL | är (Öd | FERRAN 0, 0008 |— 0, 0004 |— (Oy SÄL OH Oi Ar 2 & ANN 0; 7 ONA: | Ost 4 ata 0,0075 | + 0, 0030 | + AN ar HN ar Ho, ÖJ ar GÖ IFA 3, 8 Fr 1 5 | Iölonnr 4 ren 0, 0449 |— 0, 0113 I|— GR | RH LIA ZON 2 tr NU äl 2 | 294 NAR 2 SN Ar DN MIR ar Gr ud ar OR AO Bar gg ÖAR FR IAF LS eb : gom AES i AT | Då OJ NE 09, OMG | = Oy AN Dibg Ib lr FT ET Og = 2 Aslan 4 IR 4, 9860 | + 0, 1661 I + 3 ekar 27 Due Kar AGA tt ar RA BRAALAR HA 3 I ar Ao ble 0, 0532 | + 0; 0063 | — 20 HIT Og RT 3 LE ar 0 ON FR SE TO Gl O3104:8150| OFKOLASYA 20 AF = Oy POS ar TORA 2 SK nr ag | EA Holm Ale 0, 0016 | + 0; 0006 |— & MIN ar FYN sig 26 MER NR NE 35 OR rna EL Nar 0; 0005 |— 07; 0003 I + OJ TOTOL ON OLLON KE Oj AN = Dh ar 0, 8 = DM Lt 9 — 4 | = 5 GEL ar CK O3O3N ns 0) OT O, I KO, I UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 21 sin 1” sin 1” Sin ON go (D—feos (£—) > Vem (D—fcos (£-— ET om ID —£f cos (€'— BE cm Un cos (£—F) - | - I | COS sin cos sin cos sin cos sin | rmnmmmmmm nn mn + 0,'0001 + 0,'0001 + 0003 + 0,'003 + 0,05 + o"03 ARE or + 10,1 SS — 0, 0004 — 0, 022 — 0, OII = = 0, I4 STRÖR AS eo 4 | + 0, 00640 | + 0, 00249] + 0; 1503 + 0, 0587 = 1, 61 + 0, 62 + 20 I Ar. ip 5 = 9, 03492 |— 0; 00879] — 07 7419 | — 0 1903] — —-7x 20 mA ALS (0 ar Ch PY | DN INN as SINAN + 0; 7239 AR OJ an 020 ar I Ög åh Ar. dag (D =" I — 0; 0408 =" LG SON ge =O LR = Ög RTV LNS = Hg ar 2 SOLO + 0, 0981 RO arg HBO + 2772 99 ar Fung RO Tr AD Ar: gg = Ch PNG + 0, 0038 =" HANG ar NY = HALO a der 08 = JK 5 + 2 ur OR =— 0; 0075 ar Og = 0, 181 är 3, 68 Säg Gå a 20, = Sö — 0; 0009 + 0; 0004 =O ar (eh) (oe =) Ho ol Ar = 2500 PIE. Og + 0; 0003 = 0; 0002 + 0; OI2 — 0; 006 ar (Of fr2 OR Hm OFOG Le 0, 6 OG Lr (öl (SON 0) OO == 0, 02 TOO KO = Os 0, Oo ar dej Glo 0, 0000 ar GL TRKOKOOS I 0, 05 EE 0; 03 är 0, 2 är do = 0; 0007 — 0, 0004 = 0 — (Ch NR 0 10 OM ROSIS =D TR = 3 AA + 0, 0050 + 0, 0019 ar eu I vt OO är 1, 46 ONS a SRS FAL NG = (0) &N GAFA | SKRIN FÖ UN = 8 20 = ng 0 = NEJ = "8 + 0, 1265 0; O237 är NN ar (et UA TS 04 FRAS ROA An Guten Ch Är. 0 gå = OO HH LI SENT mn OD 0 = OM = 124, 2 EE 0 I AF LSI + 0, 0566 Ar (RIS args ON TRL7OSO STO ar BO0 + 14, 9 — 0, 0149 + 0, 0022 LV Of 0:04, Ku OK KOKA: = 6 Ö ar ÖN + 0, oI50 — 0, 0041 ae AON RO är 5> 74 FE NON TANT TI -syhA — 0; 0005 + 0, 0002 — 105 (CA) + 0, 009 = 0; 53 Arn (oh tilö = IRS Sr GR CL + 0, 0002 — 0, 0001 + 0, 008 == 03; 004 + 0, 13 = I CA är 0, 4 Fn oe Sr do. Oj | 0, 000 = Oo, OI TKO KOT I = Os I 0, Oo + 0, 0001 0, 0000 ar ON ILO O002 är Oo, 05 TRONS är Ch KOL — 0, 0006 = CV OIL ——ROMO20 = GOTO = 0 28 = 0 = 0 Pp ONA: + 0, 0038 + 0,-0014 a NOFIOO + 0, 040 är TA ar ON är 350 är solig & =" 0 OG = Or OY =O EL = 0 ue) = INO mm RISNSA = Hg = Gr + 0, 0768 + 0, 0145 ASTRSO + Gc; 356 ar KOR an OG ARA ONS ga gt = 2 20006 SON OS BAN NE ANS SN — 94; 0 FA CO + 0, 5551 ar Oj OA Tr K2, TA 10) 700 ar LÄIOHE Hl GO NO OD == ären T2N TO + 0, 0013 | = 0; 0003 + 0, 058 OO LO:S = (OH ut Le AG) SN TIS RLO — 0, 000I 0, 0000 — 0); 003 | + 0; 001 —RLOMOG OO = MO ref TAN IO + 0; 0001 0, 0000 + 0, 002 [fn OKCOT arr ojj tok PCH TN OK 0, Oo Sr LIT + 0; 0001 0, 00090 + 0; 002 | + 0, 001 + 0; 03 + 0, 02 ar (ol 0, Oo | 6,— HH = OA — 0, 0001 = 107008 | — 0, 003 = Or = 0 ONA (OSA I FAR + 0, 0009 + 0, 0003 ar ONA | = 0, OI2 ARENOR + 0; 19 TNE ORT | LT — 0, 0030 — 0, 0008 — 0, 110 | — 0, 031 = 5:00 OA = GB | = I EA + 0, 0092 + 0, 0018 0320 + 0, 067 är LO EKOIA TER2DE 255 | RE — 0, 0194 —— 103 0022 =— ANN RÖ 0 0 | Fö Lt = 22008 Ina 0 | een TI AOI + 0; 0031 Ar RN ID NOR SITA NES O BA RTR, ar SÖS An Rs | | NN TT —LOMOOOY + 0, 0002 ONS I + 0; 004 SE AJUOHLIG | + 0, 04 il do SEN | HR + 0, 0008 — 0; 000I + 0, 034 I. — 0, 007 är OL FR NA APA LAG) II SR TAS II ORO InALEK (SL OS HAKORAO2 =O I AR (OT a INET Se) IKOSNOOT | 0, 000 ar OA | FR OST | 0, Oo | ÖL? Sir FOOOT ar io Et an lovet INTO OT ROSA OO | öv — 0; 0001 0, 0000 = 103006 071003 = Or = 0; 05 OMS | — 0, 2 | BA + 0, 0006 + 0, 0002 + 0, 023 + 0, 009 0730 + 0, 14 SPA | Fo 4 | Ör lj — GR HT BIN = 0 =O) ON SR 2 rn OST SR ESA ÖR I | 10, — 12 + 0; 0053 + 0, 0011 0203 + 0, 043 2095 + 0, 62 RSS SE dn | II, — I2 — £; 0107 met) 003 0 00 — 10; 049 0 505 =O) YO = ut NRO | T20E 2 TRO» HOLE + 0, 0017 i OROMG + 0, 060 NE + 0, 83 EZ 25N) AA | RER — 0; 0004 + 0, 0001 mr OÖNKOST + 0; 002 KORG + 0; 02 mL R25HO | OMOREE | VR + 0, 0004 — 0; 0001 + 0; 020 = 0; 004 mA OEI 0 ar = 02 US = ÖT + 0, 001 ROOS ar OA a RON | 0, Oo I Ja Hg + 0, 001 + 0, 001 + 002 | + 0, oI EOS oo | [EES SS IS OK OO 0; 0000 Sr 0 NON OO2Z NOR = (eh AL NON 0 | [EO Ske TA + 0; 0003 + 0, 0001 + 0, OI5 + 0, 006 I EO,2000 7 I -ERONIO ROS FÖR I TOS OKOOL — 0; 0003 mr ONOAS = HN OG — 0,77 | — 0 22 24 =0 7 sg Ae + 0, 0030 + 0, 0006 Tr 0; 125 NOA ISO | + 0; 42 PUR TARA | NG — 0, 0058 — 0, 0008 O23 2 FOO NET OL LO TAN | FR + 0, 0086 + 0, 0009 rO33O + 0, 035 +, 4> 96 SON 2 + 14, 0 År une T4>— 13 0 BR TEKOOOOT = ORK 0; 002 = 107 41 ar HO ON = ru 6 0, O | UR tg ar io eg | 0, 0000 a OMKOTTE Ne OC STOR 2T ROND EON FÖ | HÖ ut = OC OaKOOT ROS OKOME ÖR IA | 10; IOOT | +-0, 001 | IA — 0; 0001 0; 0000 0003 — 0; 001 TO IA | + 0, 0002 + 0, 0001 + 07; 010 + 0; 004 I1, — 14 — 0, 0007 10) 10002 NO KOGIT ÖROLG UA + 0, 0017 + 0, 0004 + 0, 076 0 OLA | 103 sk = ONOK — 0, 0004 ÖIS NOOLO | 14, — 14 | + 0, 0044 I + 0, 0005 TKONISS ar OO USA RR | 0; 0000 = (Ch + 0, 001 IN + 0, oo001 | 0, 0000 + 0); 006 NO) OO är 15 | + 0, 001 0; 000 | IOnT— IG | = 0) 1002 SC OL | PI 15 + 0; 007 + 0; 003 12, — 15 I —— 0 EL = | P3 gen PSN + 0; 046 ar ON 14,-— 15 | = MV Hö — (0 Mö Eje + 0, 099 Or OL2 | 16, — 15 =" 0 ar (öh (oo I | 17,— 15 | | + 0, 004 | — 0, 001 I ND [SG] UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. Sätter man en af förestående serier under formen: n A= (i, v) 6) C08 (te —VE)+ ET (i, i, 5) sin (te — i£'), så finner man lätt, att hvarje särskild afdelning med argument = 7£' är uppkommen genom utveckling af: 2Y cost (e—e)+2YI” sin i (€— e) =6 (6 cost (F— ee) cosi (£—e)+BV sinti (F— e) sinv (ec el =6 8 cos i (e — F). Man erhåller derföre en sträng kontroll på beräkningen af dessa seriers koefficien- ter medelst equationen: : GRS LERLAOO SR KE . JR = MER Oo ö NR 68; cost (ee — F)==(6, ec) cos (ie — i'e')+= (6, tv, s) sin (ie — te"), . i=—00 i=—00) i hvilken man för £ kan antaga ett arbiträrt värde, samt för € något af de värden, för hvilka £” i det föregående blifvit beräknadt. Jag har antagit e=15" och £=7" samt för alla afdelningarne funnit en fullständig öfverensstämmelse. De för de särskilda afdelningarne erhållna värdena har jag sedan summerat, och sålunda erhållit en ytterligare kontroll genom att jemföra summan med det direkt be- n räknade värdet för A>?. Jag har dervid funnit: S=I05 s=0 ST (D—feos(e—F)) ”; Tr (D—feos(e— FF)”; sm (D-feos(e—F)) "; ST (D—foos(e—F)F SOL Nn Ol > sin dr X Direkt beräknadt: +206,'2625 +804,"960 +F3141,"44 +3449>"4 Medelst utvecklingen: + 206, 2646 +805, 004 T3143, 13 + 34542 5 Diff. = 21 — 44 mm HLI50D Ad SA 16. Sätter man nu: N 1 2 mal å H ln VREDE cm | DRF SEN TA = 3): = AD f cos ( HÖ MO; = ND f cos(e— PM) MC); cm 2 ae om 7) DN Ce — NO SD 008 (SIN =D, Ao å dd de 013 MANDA 2 SA . så öfvergå de för Uver lingen ALA , (=) och (+) i paragrafen 6 gifna equationer till följande: 1 VY a I q fa Tia - 1 2 0 MW — 22 MC) co8 2e' + år: 22 MO (1+ c08 4e') sin Au? 6 ot q 2 2m' 3 /, (5 V=MO—2 MO cos 26 +14 22; MO(1+ 00546) VV =MO-—3y, MO c08 22! Ze 272 24 AXEL MÖLLER, eller, om man för « och y, inför deras värden: m Sin am | EL sin atm sin 1” = M0+2 (6.463951,) MW cos 26'+2 (3.1040) MP (1 +cos 4e') = M0+2 (6.941072,) M'? cos 2e'+2(4.35371) MO(1 + cos 4e') = MO +2 (1.113663,) MO cos 2e' hvarest de inom parentes ställda talen äro logaritmer. Sedan jag verkställt de tecknade multiplikationerna enligt de reglor, som HANSEN meddelat i sin afbandling: »Untersuchung iber die gegenseitigen Störungen des Jupiters und Saturns» sid. 101, samt adderat de termer, som hafva lika argumenter, har jag slutligen erhållit: Jupiter och Pandora. | | I m' 1 An em An ) om! |A | | Fil STO sin 1” ( A sin 1” ( A Er ER] | COS sin cos sin cos | sin | | SE 0, oltt.225,'7965 | + +. 425,'928 + +. 1246,"17 | TSKO a 1, 06666| + 0;'05061 | — 18, 4900] + 0,"'6857 | — 126, 194] + 41705 | 250ON in 05, 402501 053 1235 lit 30 SAVA NIA 3754200 ME 851706 3 ON 0, 0130 | + 0, 0051 = 0; 378 NON L20 = AST Srila SL STAG 2 9 Ola 0, 0025 | — 0; 0015 är 0, 065 — 0, 036 är 0, 75 = (ONE ON far 0; 0001 + 0, 0001 = 0, 006 sr (0 OA NI 0, 08 ar sen I ÖFELO är Oo, O0I 0, 000 ar O, OI — 2 2 | —5,— 1 | 0, 0000 | + Oo, O00I =r Oo, O00I + 0, 00I är o, 02 + 0; 02 =4,— 1 |— 030002, FLN 0002) fi— 0, 008 = GH OM [hk Öp — 0, 08 —3,—1 |+ 0, 0036 | + 0, 0022 är 0, 087 + 0, 047 ar 0, 93 ar Shko | 2 0, 0227 | — 0, 0083 |— 0, 536 = KH tig = 30 (ej = Ha bo ör &5; YAN DK BO Ar 6, 802 + 1, 600 | + 42, 30 | + 9 69 | o,1I |— 3, 6068 | — 0, 1202 | — 275020 IN O2S 151, 26 0820 rg A (Frtor MI ANG Kar 30 250254 IRENE 2 2 1105, 93 SIG SEGE | 2/5 fan 0, 4460 | + 0, 0289 == TT5E 020 05442 Il 95> 52 SPOLAS SA gg far 0; 2309 | — 0, 0746 är 3 BIO = LO är 20557. OM TON ASL an 0; 0075 | + 0, 0030 = Oo, 254 + 0, 088 = 35 ar rt AO FST 03000 | 0; OOTT ar 0; 047 — 0, 027 = O>; 57 =S de oj BN 0; O00I + 0, 0001 = (EH LEN Hi ar OR = HJK Ob | Höja I + 0; 001 | 0, 000 0, 00 | — 0, OI | I LAN 0, O00I Oo, 0000 är Oo, O0I | + 0, 00I la 0, 02 + 0, OI | =S 0, 0003 | — 0, 0003 = 0, oII | —0, 007 |— HUSA & I =2,—2 | + (O;KOO5GE KErL0,10028 + 0; 108 | 0 055 + TSETO TERO EST —1,—2 |— 0, 0426 | — 0, 0126 | — ONS le O2 AN 6, 29 — 1,90 | 0,2 + & SY IKE ÖV NGA Ar ÖSOTG MN Fars S OO lt Zip IG ar OO | ET 251Ä7 22200) KO TOS rr 26, 451 | F 0 IS = 154, 54 SG 22 24505 07 | RON ATO9 a 190, 926 =E 3 181 Sr 860, 89 + 14, 26 | 3,—2/— 05, 12004]. = 05 KOTA le 75, 030, || + 0, 284 I— 6793 IE sr 25030 | L BIE LR OI322 AN 1050437 Ar 2, 585 a Or är 22, 43 ASRO 5 2 0, 0043 + 0, 0018 — o, 165 + 0, 058 = 2020 ar (eh gg | 6; 2 0, 0010 | — 0, 0006 = OH TN AR OVAT 0, 43 =O 05 öka 0, 0001 | + 0, 0001 = & OJ | Ar CH OA = 0, 05 ar EKO I 2 | | + OSP DN + 0, OI = (OM I | UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. mn Ag cm ( a ji em ag V3 : SINE sin Lv A sin 1” 22) ENE 1 cos sin cos sin cos sin —3,—3| + 0;"'0001 | + o0o001 + — o,'001 + 0,'001 + 002 2 Al 2 — (2 IN — 0, 0004 =r o, 014 — 0, 009 = Oo, 17 Tv 0 ie = 3 + 0, 0059 + 0, 0029 ar 0, I2I + 0, 059 ar I; 21 0 50 HAN SN MI = & PL = 0, 762 NO220 = 6, 76 = 2, 02 np —=G ar 0 LONG + 0; 0917 ir 5, 665 Tr 7 200 0405 95 SER Ch Ol 2 — 2 7980- — MU Ri a RR — 139, 43 = do SA 3 —3/ + I0, 8138 Tr LOrkK2709 + 114, 630 E2508600 är Okt gg ar LiGg Sj älg gg — 0, 1008 + 0, 0107 = 4, 174 är (0 NS = CU a tg Gt 3 + 0, 0750 — 0, 0249 är 1, 685 = (0 Ly ar. 0 (0) = Ah Ö —3 105. 0025 + 0, 0010 = 0, IO5 + 0, 038 -— 15050 ur Oo DN Hoang är (eh EleL) I — CH-ELELN år 0, 022 = (oh Ott ar Oo, 3I = 0 uf 8,— 3) — 0, 0001 | 0; 0000 = — (Oh + 0; 001 = OL OO PA 6) | ale 0, OI = (0 Oi == 20 CL TRO SKOOOT + 0, 0001 ar 0, 002 + 0, 00I a 0, 02 ar Ch OK 4 TR (0) 0000 — 0; 0003 = Oo, OI15 — 0; 009 = Oo, 18 = (NO Lu a MH MIL + 0, 0026 ar OLD ar 0 OK är 1, 25 a & NI AN = 3 ON = GC OO = 0, 720 = (2 = 0 00 i Oj SLA + 0, 2669 Tr OKO59Z är 4, 463 + 0, 968 är Sö At ar Fo Sås FÖ SHR OL = 3 OL = 5 0 CY — 114, 98 — Ha Ag >äNN IF 4 OS + 0, 1661 + 66, 881 är Og DIG) + 421, 66 TF Go CA Bo Fel =S SOHO + 0, 0064 = 2, 447 är (CH NK = Ce OM ar tg OM ÖN a FH AA = 10;50140 är 1, 070 mO:300 är lig: 0 = 2 74] = (MH AIR + 0, 0006 — 3 AN + 0; 024 = HO AF 2 SO eu ar CH OCC TT DM LL se 0, 014 KR 0, 009 är OO; 21 KOST Of 4 = 0, 00I + 0; 001 = 0, 02 mr (Oo So lia 5 + 0, 0001 | + 0, 0001 ar 0, 002 + 0; 002 ar 0, 03 an CHA (Osem 5 = & GC I = HH IS = Ce — 0, 009 = NG = O 2 5 + 0; 00461 TO; OO2T2]/ EE SEO LIIO + 0, 0509 ar I, 20 FT: 0; 54 2 = BH SÄ FF RAY Aa CH OLIK SKID = 0 Hj Sig Co Zo0r 5 ar (OUR a ROs OS 2 3» 3172 OS 7IIOI + 285 91 0 Co sms 062609 — 0; 0408 = dug ORD = 103 742 KSSS = 0 3 5 TT 2 HAT + 0, 0981 in gg JO ar 3 I + 276> 69 ELI: 39 GÖ 5 — 0; 0205 + 0, 0039 = TNRINA23 ar Cb (OY = OO 7 05.06 Ho =: Hl or NN = MR SY ar BI = NIO are Ila DO = i 0 SS SM OM + 0; 0004 = 0 LC +0; O15 = 0 JO SÅ 03 124 Oe 5 + 10, 0002 — 0; 0002 + 0, 009 — 0; 005 är OUR = GG IO, = 5 | l FM OM + 0; 001 = BOON AK OD (Ojan ar OM OM: 0, 0000 0, 003 + 0, 002 är 0; 03 Ed 03 02 Hg 0 = 0 KO — 0, 0003 = Oo; 016 — 0; 009 = 0, I9 = TO 2,— 6 + 0, 0036 + 0, 0016 Ar 0, 097 + 05 043 + 1, 09 TT OKA'O 8 — 0, 0206 = 0, 0061 = I Ck — 0, 148 = 5> 21 = 20 50 ASO + 0; 1070 + 0, 0231 är 2, 361 TH 103, 502 T022;.,50 är 5 gig SÖ FE JMS ==0> 0264 | — 72 364 | — 0 552 = Of 50 ESKO G= a a NIO + 0, 0566 ar ig OM 2 19 OO + 176, 49 Fd 85 70 sm ONE RON OTA:O + 0; 6023 = HEKONS2S + 0, 048 02550 + 05; 44 8,— 6 ar 0 EO = 0, 0042 r 0, 406 = (oh HA + 5 = ög OM 0 — 0, 0004 + 0, 0002 = 0, 025 + 0, 009 — 0, 45 FO; 16 TO 0 + 0, 0001 — 0, 0001 ar 0, 006 — 0; 004 ar 0, IO = MH EI, 6 = Oo, O0I 0,” 000 = 0, OI FA OSOL NY) + 0, 0001 Oo, 0000 år 0, 002 a CH är 0, 03 ÄR KOR CP ZH oo DIT = 0, 0002 = DM Ok = & AJ = vy Hö = ONAO AY + 0, 0028 + 0, 0012 + 0, 079 ar C Ck är 0; 95 540, 42 AN 3 OVE = (0 LA = 0 370 = Ch INKL RASK20 — I, 28 Sölman/ + 0, 0656 + 0, 0140 är I, 625 + 0, 346 ar 00 Ri 56 RN = BA SÖ NN = äg IG = & IL = 46, 08 = IH 93 Ho I ar (Ko SY ir 05 0322 är NR NRA + 0, 700 anv Lido Lil TT Öga Sö i KOSKOO7A + 0, 0013 = 0 AG + GO OM = 7, 86 + 0, 28 ON ar SM = ( ON är Oo, 245 = Oj SR är 2520 = MH Ju 0 I =" ONT + 0, 0001 = 0, 014 ar (oh OM = 0, 29 år 0 HG) Hä + 0, 0001 0, 0000 ale 0, 004 = CO Do är 0, 07 = (0 ot TZ = HÖ 0, 00 K. Vet. Akad. Handl. BYIJIEN:003: 26 AXEL MÖLLER, mo, do em ( an V3 [CER ( ag I | nl] Sin LR SN sin 1” A ) Fal I NA [NS el | 22 : & EN ES ; => | cos I sin cos | sin cos | sin | T | | 2,— 8 + 0,'00005 | + 0;'00004] + 0,"'0020 | + 0,"0014 + o,'o2 + o,"o2 SS — 0, 00034 | = 0, 00020 — PN — GM IJIN = NR = 0109 Ag + 0, 00198 + 0, 00087 ar oe MIN | I OY Yt ar I ar Ch 23 3 I — 0; 0094 — 0, 0028 = (HH — 0, 084 ONA = 0 Dt GS + 0, 0396 + 0, 0085 ar kg OR I SN ar Mg är (fO AA = (5 La — OH NI = 20 BN = HS = (Guig HO — 05 DÅ [ES RS är (6 + 0, 0180 + 6, 746 | +'0, 444 + 675 55 + 4, 42 I = (ch CL + 0, 0008 = MH AA I Ar Oy OKC = fl 9 + 0, 18 TOS + 0; 0040 = 0,00L2Z no of VR = BOD are (kd = (oh Du Hig — 0; 0002 + 0, 0001 — 0, 008 | + 0, 003 = ar (2) T25 8 + 0; 0001 = 0; 0001 + 0, 003 IE 0, O0I Ar OL MN — Ch Gs 9 + 0, 0001 0, 0000 + 0; 002 Tr 0, 001 + 03102, | ROOT As — 0, 0003 — 0, 0003 — 0; 009 — 05: 005 SS RONELG 05 OM fos (6 + 0, 0014 + 0, 0006 + 0, 046 + 0, 020 ar of (0 är Ly MM — 0, 0062 — 0, 0019 — 0, 198 | — 0, 060 = 2 SS 5 If Na 205; 10235 ar CN JIA är 0h gÄNG rn BRN T35 08 ar Hg DG job & = 203100377 — 0, 0062 | = Dn =0 HA = Big 22 är 9 ue INS + 0, OIOI ar. ga Je ar NS ar Le HO ar <5 AD IOr— 9 05; 100227 Fa 050004: = OL5O a Oh DA 203 oo Ar OD Hig 10) + 0,,0022 | — 0, 0006 + 0, 086 = är tg Gl 0, 32 TS 9 0, 000T- | 0, 0000 — 10; 005 + 0, 002 =O NA a OXO4: NAS & Ir öeh ot VI FR SEO 02 = CK 4» — 10 | EF OLOOT | + 0; 001 ar (03 (0 ar o BO = "1 DR — 0, 0001 7 Ch SM I OD GEL = (0 0 I Ö-o + 0; 0009 + 0, 0004 + 0; 035 IT LON HIREOSE4 ar Oh Lå ssk = BH LV 5 10; O0I2 = NED SOA = fy 29 =O 5 NON ar ONE + 0, 0031 Ane LO AG OA NGOs Sr LA 49 By to oo 2 ONA 0; 0037 = KÖN = Oj LU HET35L 78 = 09 HA 10, — 10] +tlo, 0676 | + 0, 0056 Er 23005 20 EONIOS + 24, 41 + 1, 98 Piren 10 = ÅOROOL3 + 0, 0002 7 103090) EI KOROOS = Ur are Hj T25 TO + 0, 0011 = 00003 RO O5I == (0 Oe ar (0 1 0) [un LO — 0; 0001 0, 0000 = 0>1002 + 0, 001 ROOS TE ONO2 TAN IO + 0, 0001 0, 0000 + 0, 002 = &» ON 0; OT =) HUR + 0, 0001 Oo, 0000 ar (oy log TO; KLOOI ar > CH Sr (ch ( GG — 0, 0001 = CN — 0, 006 — 10; 002 = i 0 (OM =D I ör + 0, 0007 + 0, 0003 EKO: O25 mn SKER (0) ar OR ar OEI: ( 11 — 0; 0025 — 0, 0008 = 105 092 mr ONO029 = lg a KOSKAT GH + 0, 0081 + 0, 0017 + 0, 290 + 0, 064 NANA SOR + 0, 89 KOLIT — 0 MAN = (Ch = 10,10605 KOOJ:A. = a = Ol a Ib 10 + 0, 0338 ar Oj ON SERTSUT205 NOLL TAS rig 26) RR RH — 0, 0006 + 0, 0002 KO TOS2 + 0, 004 SS iD OM all AROS | Ne + 0, 0007 — 0; 000I + 0, 030 — ar Eg SO LOSsKEL2 TAS LI NL ar Holot KSR (OK ar (CK TING LA + 0, 001 Oo; 000 mEnCK (ON =D ÖT 0, 000 + 0, 001 -kié 10; OL + 0, OI el = LOOOOME | 0, 0000 = Ch SLL — Cr = 0) = 10504 SY L2 + 0, 0005 + 0, 0002 Arisleg Y + 0, 008 ar 0 Sj al FONT Ör — 0, 0015 — 07 0005 = ONO02 — 0; 020 = 0 CA (0 10,-— 12 + 0, 0047 + 0, 0011 + 0; 182 + 0, 042 + 2, 68 IT ON IPEBETT2 = 0 DO mm TOFAOOLS KO; 04 = (CL = 83 Or — CH JO | 12, — 12 MONKI + 0, 0017 + 0, 614 + 0, 060 IF 48 OSA | 13, — 12 0, 0004 + 0, 0001 = 1031029 NENO;KOO2 = DO Ar (OH ( HETA an IA + 0, 0004 — 0, 0001 + 0, 017 — 10; 004 AMOR = 10;MO6 Nl) = (oh Loof KO; OOT = 0 OR OO UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. mo Ag oem! ( aAa j atm of ao V5 | Å SinLE TA sin 1” A sin 1 ( | | E€, € I | at : : | cos | sin COS sin cos sin | | | 7, — 13 + 0,"'001 + 0,'001 + o,"o1 + 0,01 | 8 —13| — 00001 0,'0000 — 0; 003 — 0; 002 FT OKSRA L FRRRS SIS + 0, 0002 + 0, 000I ar (oh (OL T 0; 005 OO a LON | EL GRE — 0, 0003 — 0, 040 — 0, 012 =& 03 | | | 23 + 0; 0027 + 0, 0006 + 0, 112 0020 är äg gfd ar (Oh Man | I2,— I3| — 0, 0058 — 0, 0008 = & pg ='M OJ = 2 GO — 0, 47 | | RARE + 0, 0086 + 0, 0009 ar ON SAT ar. CH ON + 4> 94 + 0, 52 | RB — 0, 0002 + 0, 0001 = 0; 017 + 0, 002 0 0) + 0 oI | 15, — 13 + 0, 0002 0; 0000 T 0; 010 ORD Ar OO Ut ONA | HÖ 2 1 0, 02 + 0; oI 0 RA + 0, 001 ar (CE EL | OS emA = ÖH DL 0, 0000 = (Bh KA = Ch GO | 10, — 14 + 0, 0001 TKO OGOT NO; KOOJME I en ON OOA I 11, — I4 — 0, 0006 = Ch LCC — 0, 026 | —- 0, 008 I HO HA + 0, 0015 + 0, 0004 + 0, 069 + 0, 016 | Ry == = DM OR ON — KV LIL = Oj UV = 0 OC) I | | RA Ar GH ej Li ar CO OJSY TOFELSS | 0, 021 I I | IS 14: oc 03 0001 0, 0000 = ÖN KS | I HH DI | 16, — 14 + 0, 0001 0, 0000 + 0; 005 0 AM A ===. 5 KG | = OO0K | 0, 000 | HER = HG — 0, 001 | — 0, 001 I | TISK + 0, 005 an | f25— 15 | — 0, 016 — 0, 006 LETS bm ES I + 0, 042 TRON OMI | Däg ARG | == MG — 0, or | | BS tg + 0, 099 ah 0; OT2 TÖJ IS | — 0, 006 = Oj OO | I | ga | + 0; 004 + 0; 00I | | 27 Såsom kontroll har jag med de i föregående paragraf antagna värdena på e och £ beräknat värdena på förestående expressioner såväl direkt medelst eqvationen: som medelst serie-utvecklingen. An ) ad a ID —f cos(e —F)+34y cos2e't Jag har dervid funnit: n 5 =S =O m' Ao cm ay V3 atm 0 13 direkt beräknadt: + 205,'8092 + 799,"666 + 3107,'08 medelst utvecklingen: + 205, 8116 är UGN NS + 3108, 55 Diff. — 24 — 42 — I, 47 hvarest de 2 första differenserna öfverensstämma med dem, som erhöllos i förra para- a grafen, men den tredje är något afvikande, emedan de af (D—/f cos(€—F)) ” bero- VAG ; 5 ö ay V5 ende termerna blifvit negligerade vid utvecklingen af (£) ; ASSR 5, I MÖJETLER > 17. De i föregående paragraf erhållna utvecklingar af qvantiteterna m' gy, 20.13 och cm (hy NE STAS SE SLL A sin 1” AN äro af formen: F=55 (i, 1,0) c08 (ie — e')+ EE (i, i, s) sin (ie — ie), hvilken bringas till formen: HES0 0) c08 (ie—ig')+ = (Ch i 5) sin(ie — i'g') medelst eqvationerna (1. 170—173): (C i, e))=(6 OET r((6, 0 lg ÖLET — Var ((0g Ar OT (bd Ma DIET Plas(0 02 GETT Ne (C i, AG SAS Fö) 0 Is) = Verb DIES Rose to (B VINST "(GRE Is sr i hvilka P-koefficienterna, som bestämmas genom utvecklingen af: ” k=2+ 00 (€) TS ek på följande sätt erhållas. Antag: NL 2 3 (0) (2)? (BA (BYS us 12 to Po gg I ett... : 2 å och bestäm de successiva värdena IM, IQ, etc... medelst eqvationerna: Ym TT Pm FR = 1 1 Tm+1 ma ete. ö a Pm = EN 0 10 10 Då Pass Dm så blir: (CN (bk — i) Elg TE I ji hvilken eqvation gäller för alla värden på k, som äro positiva eller negativa hela tal med undantag af k=0. För detta värde är: EJ, == a JA = MN, On för hage: Ft =0, Medelst dessa eqvationer har jag för I-funktionerna erhållit följande värden UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 29 Jupiter. log 4 = 8.3824907 7 | 5 ull 0 av (GD) 20 (0) (3) 14) 0) (0) ä log (Ti, —L) 5 Lo | BE kö | ST ön ST SSR | I | 6.764923n 8.382364 6.46387 4.3693 2.150 2.1 7-366796n 8.381985 6.76464 4.9711 3.053 3 | 7-718659n 8-381353 6-94031 5:3230 3-581 4 | 7:968091, 8.380467 7-064.66 5-5724 3:955 2.24 5 | 8.161341, 8.379327 7-16081 5-7657 4:2454 2.63 6 | 8.319008, 8.377932 7-23907 5-9233 44824 2.94 7 | 8:452079n 8.376282 7-30492 6.05642 4-6826 3-:212 3 -| 8.567115n 8-374376 7:36164 6.17145 4:8558 3-:443 9 | 8.668344n 8.372212 7-41135 6.27268 5.0084 3:647 252 10 | 8.758657n 8.369789 7:45550 6.36299 5:1447 3:829 2:43 II | 8.8401127 8.367106 7-49512 6.44445 5-2678 3:994 2.64 12 | 8.914233n 8.364161 7-53096 6.51856 3800 4.1439 2.83 13 | 8-982176n 8.360951 7-56359 6.58650 5-4830 4.2819 3-001 14 | 9-0448309n 8-357477 7-59348 6.64915 5-5782 4:4095 Sjön 15 | 9.1029185, | 8:353734 7:62098 6:70724 5-6666 45281 3:310 medelst hvilka jag erhållit följande utvecklingar af: Jupiter. = i zg4 Z!3 z2 Å 20 | 2 fe | FS VÄST FD FO ff | | [ | | = I 2:24n 3.581, 14-9711n 6.46387n | 8-382491n] 6.76492n |8-381985 |6.94031 | 5.572 4.:2454 | 2:94 =0 3:354n 4.6703n | 8:683394n | 7-366796, | 8-682383 |7-36569 |6.0667 — 1|4:7834 3.513 Zz Zl ff SE Te | Zl AG | Br Zl HE) fö SAC) JA | = 20 6.94099] 8.8 59106, | 7-:718659n| 8-857588 1|7-63793 | 6.4004 5-1597 3:920 2.68 | = Av 4-:9713n| 7:36670 1|8.983413n| 7-968091n]| 8-981387 |7-84113 |6.6585 5-:4579 4.249 3-036 GO 2.85 5:6701a |7-63928 —|9:079437n]| 8-161341n] 9-076902 |8.00389 |6-8704 5:707 4-528 3:339 g/—2 2-3 2 AD 2/6 gt 2-8 Z—9 2/—10 2/1 2/—12 2—13 = 613-831 | 6:IOI2n| 7-84281 9-157478n | 8.319008n | 9-154433 |83.13979 |7-0509 5:9229 4.772 13.606 = I 1 4:4258 |6:4175n 8.00591 | 9:223030n]| 3:452079n]| 9:219474 |8-25645 |7-:20809 |6.1129 14-989 3:846 hmm 25 Fila EU gl 8 2 9 2 10 st —11 ot: 12 2 13 gt 14 2! 15 | I 0 I — 814.8588 |6.6688n| 8.14216 1|9.:279372n]| 8-567115n|9-275302 |8.35859 1|7-34754 |6.2831 5-1850 4-064 = 9 3:195na+) 5-1996' | 6:8775n 3.25916 |9:328618,| 8.668344.| 9-324031 | 8:44936 |7-47280 |6.4372 5-:3637 4.264 20) 3-6287 | 54824 7-05642n | 8:36164 19.372212n] 8.758657n| 9-367106 |8.53096 17.58650 1|6.5782 5.5281 = 3:98 5n 5:7240 7-21284n, |8-45274 |9-411182n,]|8-840112,] 9-405554 | 8.60498 17.69054 |6.7080 re 12 4.:291n 5:9350 7.35186n | 8-53468 | 9.:446287n| 8-914233n | 9-440132 |8.67266 1|7.78642 =S) 4-557n 6.1223 7:47693n |8-60906 1|9:478104,| 8.982176n| 9:471420 |8.73492 —14 4-793n 6.2908 7-59058n |8-67709 —19-:507079n| 9-044831n | 9:499862 LS | 3.382 5-:005n 6.4439 = |7-69465n |8-73968 —19-:533568n] 9-102918n | hvarest de angifna talen äro logaritmer. Beräkningen af I-funktionerna har jag kontrollerat derigenom, att jag ursprung- ligen beräknat fy (6) erhållna värdena med dem, som jag direkt beräknat ur equationen (1.173): För utvecklingen af y' — 2" 7Ö La (iX)8 (CCI (05 (2)? GMT .2:3..6 h- erhåller man en sträng kontroll medelst equationen: 157 12. 787 123780 - Jo Cost = PV VETT NT a AV TKRSKR : fre r I SS o : ERE z hvilken för €=4g' = 0 öfvergår till: 1= 5 PO k=—0 med samma antal decimaler som I, hvarefter jag jemfört de sålunda 30 tillfölje hvaraf summan af koefficienterna i hvarje särskild af ofvanstående utvecklingar måste vara = 0. AXEL MÖLLER, 18. Medelst förestående värden har jag slutligen erhållit: Jupiter och Pandora. I | m ag em ; (År om : (£) &, g i SINVLEEEA gta IL ADA 7; BINTLNANA | cos | sin cos | sin cos sin | | I I | 0 Ool+tF-2259705 ++. 427,"232 ++. 1253,'47 | [75 fr Op BYN ar LAG = 25 SAR NIT NTA DS rä NN 2500 at Ox 41381) — 0 122251 I 55 OSA AS Ar 393-039 en SNOA SHEISKON a OF OL8ZA I IrOOOGYT 0; 472 OS 200 rr 4559 20 RIGNSO a äg AA O:HO027T | (OKOOLO It Ox OZ Hin 038 lö DD HA |( ES SEEO er 0, 000I | + 0, 0001 I — 0; 007 Are OT 0, 09 TF (BH || 6, ol | mL 0, 00I 03 1000 ar AO FOO FN Oo, 0000 ar ( Co ar Oo, 001 + 0, 001 ar Oo, 02 I ar ek SA 0; 0002 | — 0, 0002 |-— o, 008 = KH DAG = OL = (DB IS | = lär OA I ar Cy ELR AR 0, 086 ar Oj OG dar (RR HH FN |D ST 0, 538 0 ARNE 3 VI DH ör | = FINNES ÄN Ar O5EJ(A AHN ART ONO + 42, 76 ar GÅ 3 Os Sj ÖRA) = ARA 27, 322 == Ha OS rigga Re 6 HÖ Ile fr (Fu DOO AON US SI ESR Ar ÖR ÖT IRArRT DA 2 mr 1, 6323 | + 0, 0090 |— 203494! känn LOK SVE mr 137, 11 | + 2, 68 BOT Ar 0, 2502 | — 0, 0752 I + 4> 256 = Hg OM ar Sd 25 AS ATS Ox OT4OFFEEF 0005 0, 383 ARN (ASTRA Tar tTSS NA By NAR O3LOOLOL | OM OOL2E I nte 0, 056 = 05 030 Ar (BOO ET Ör LT 0, 0001 | + 0, oo001 | — 0, 005 03 004 OFÖR OO NOSK Ja | = 0, O0I 0, 000 (SN KK (Me | AA + 0, o0cI | 0, 0000 I + Oo, 001 + 0, 001 ar OO 20 EERO | =S 030002 TO OOOS linen 0, 009 — 0, 006 I|— Oj AR (& —2,—2 + 0, 0050 | + 0, 0026 | + 0, 096 + o, o51 | + 0, 98. | + 0, 52 =B2 OO2470 lem 0 OO8ATli 0, 546 == (HV HN 530341 RS Öar 2 NA AR Ge ar 6, 008 IAI Y ar /X Dt lar St || IEA 150 26055] er O:KOAS lr RI: E5IOR ETASTOB Ifon rIGO SON Bona Hi7e KE | I 2 lar 24, 6269. | + 0; 4170 I + 191, 775 + 3, 267 ä 866, 75 I TALE SER Sy nn 0, 9846 | = 0, 0042 I— 155 252 a O:OS OM I far 112, 05 FJISNOO MAN 0, 1506 | — 0, 0439 I + 35NO3T — 0, 715 YT 2605 64 | — 155 54 (Sk 0; 0099 | + 0, 0036 | — 0; 293 + 0, 092 I 3> 47 SEIN OR I a6,— 21+ 0; 0013 | — 0, 0007 | + 0, 041 SBA HA 0 SYN |ES SR 2 ör OKOOOTNI TT FOKOOOT If 0, 005 + 0,.003 |— 0, 07 + 0 04 SÄ | 3 0; 001 2 GS Ar OO I nt FOR ' I = = 0, 0001 | + 0, oo001 | + 0, 00I + 0, 001 + OO IEEE IRON OZ SRA 0, 0003 | — 0, 0003 |— 0; 009 = (09 LI 0, 12 ROOS =p 2 |jar 0, 0045 | + 0, 0025 I + 0, 094 SOTO är BH AF 2 HO OS 0, 0196 | — 0, 0067 |— Ch LYgG7 SE HN IE 455 OM | FTSE O OM 1, — 3/+ 0353 257 | at EO SA ents 4, 696 ära Gar SR Roar tg AL 231531 HH IG GE HYSA SN IS FA one 35 SN TOFS5LON Kar Os 2702 RKS 240 ai TOS 2 läste O235 AA MERLOSROZ Ag il 0, 5764 IS 0076 1 10; 514 = HO NI BR ON = MK OD SAR illar 0, 0896 | — 9 0249 | + Oh (Ch LYO + 203 FE RRAKOO | B=3- 0, 0068 | +' 0,:0023 |— öv DAR + 0, 066 |— 270724 | USER: | SZ 0, 0008 | — 0, 0006 I + 0, 031 10; OTO 3; (Al 23 KI RAI 0; 0001 0; 0000 | — 0; 001 Sr eh Ol 03 0614 110303 SI | ua oo, 01 | — 0, OI =9202 —4| 0, O00I 1. + 0, O00I är OsKLOOIEN oath (O3LOOE är Oo, OI Vv AR (GR NN CN 0; 0081 — 051005 = GIN & OO 0, — 4 /|+ LJ | ON KN Ar Ey AJ | SP VT + ÖH BAR Oy Ag 1, — 4|— 0; OI25 | — 0; 0048 |— Gp. DOC | IRI NE ASIEN Ham TIGA ONEN 2,— 4/4 RE Far ON OKT ar 3, 382 ar 2 BN ar 27079 EE vAnS fö RNE 03, 30001) [rar 0: 104.50H7 [er 7, 992 = One fe 3 ORI B 3 I 4,— 4 + 535007 FO) KI7OA Ilse 67> 313 2302 3 ADEM + 14, 66 Se AN HBO | XR NAN 6, 955 OST I ar 625185 ET 069 6,—4/|1 BH YAN RAN | 15975 mr L0:N290 ur TA>0OS VE ran 2 ND, fa Ly 0; 0043 | + 03 0015 0, 152 | + 0 045 = 25505 RONNA Ce ullar 0; 0006 | — 0, 0004 I + OMOTO OL + 3 fd AN Ch CH = 0; 002 + 0, 002 | — & Mt ITF BI | UNDERSOKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. mao om! Ni RN CE a I sin 1" A SINE VA iu 1 insin Il ( k COS sin cos | sin cos sin = 5) F FO + 00001 + o,001 + 0001 d-ONO2 ar OR OS — 0; 0002 — 0, 0001 =— Di KN — 0; 005 = 60 = HO ND + 0, 00259 | + 0, 001461] + 0; 0657 + 0, 0363 är OG Ar OCh AG 255 ONOO79 2 Fra 0: OZ a ON2087 — 0, 0989 = use = lp Hi 335 REKO TO2SE rn OKO3293T I 23 ONA + 0, 6435 + 20, 91 + 05, 62 Gals ee OTSO2 NA OM 0270] AT 488 7 Ch OO = So = LD 55 är 2 SA + 0, IOII + 38, 600 Tr ISNOGS Tr 2790:-30 mn (SL (BFT — OO — 0, 0058 = bade = Oh dugg = 4420 = AO slöa 5 + 0; 0307 mn 00075 + 0, 892 — Gju är HO 7 Ule 5 — 0, 0028 + 0, 0010 — 0; 104 + 0; 030 = SO ME RNOSRAT Os + 0, 0003 — 0, 0002 IFTAOOLG = OKOO ROSAS = ONT ION— 5 I = CH OM + 0; 002 = 0 OO LEO O2 ÖN AA Chi | 0, 0000 + 065002 + 0, 00I är Oo, OI | + 0, or 1,—6 | — 0, 0001 | — 0; 0001 — 0; 006 = 0804 KOMNOS | = hd Pg MI ar Ob NY Ki a DINA +T 60; 050 + 0, 028 är HANS a 0 | os SY | — 0, 0021 5 0; 186 =" ( CY — 2; 45 Jä 0, 92 ARD 2 OA Nar ORO rd GU sd) SF AS ar MS DM + 14; 22 5,— 6 = 0 SA — 0, 0165 = 2 OD a LONA = Sd öra Ag 6, —6 + I, 1451 | + 0, 0587 + 21, 854 ar Hg KD SIISSRAOR ill ar ROS 2 Zoe Ö ll FF OK LOS — 0); 0042 = gr I SV MH NG =— Sol SF BIG BÖN ÅF OO — 0, 0040 ar SN = 05 109 FF ga U| = IA OF Ön/NERIOOO + 0, 0005 mm OO i ON020 = By Oj ONS TOO + 0, 0002 — 0, 0001 ir OOIO — 2 LAN Ar o, 18 = ON I 0 | ==" Sv 0, 000 OO NO: Köl KR OHOOOT | 0, 0000 T-OSLOOP | Oo, 000 är 0, OI ar (oh (ot 25 7 OKOSOI 0; 0000 = AO ll — OK) = 0 Mjj = 0 Of Sa Ja ar OH ONA I KH SIN ar CHG N DC är 0, 46 NO 20 UJ — 0; 0030 = OMOOIA = NON a - HOK = ngt = 10 00 FEN a OO I rr HOVA ar ON BEI Sr OKkfa ir KTO 50 är SN OG OZ = 010441 | = 020098 = 1 AS NE DB = 200. 00 = OR HE = 035594 I + 00330 Ar Mg RI ar AO + 111, 48 SEIN a I = 2 OUR I — Ch EE) TEA = (H Oh =1 20 = 10 gp JT 7 | dT 0, 0102 | — 10, 0020 SEE KONESISSNN Elna ONOGS + 45 79 — 0, 74 TON — 0, 0011 | + 9, 0003 = OY NT ON = 2 get FREO SENTIO) NN == g/ + 070002 | Oo, 2000 är Coe do Tr OO + O3LIS — 0, 06 I = (BEON 0, 000 — 0, 02 + 0, oI 2 + 0, 00002 | 0, 00002 + 0, 0006 | + 0, 0005 0, 00 SEO OM SälaO = 000000) | —- 03-:00005]T Tr OXKOLG2 = 1053K0029 =S JA 0 = Bot AS + 0; 00077 | + 0; 00048 a 00251 + 0; 0147 är 0; 33 EOS 20 Fl = BH OM Dj IK = RNA — 07-034 = HigPo sl = Hu 6,—8 | + 0,0213 | + 0; 0066 + 0, 604 + 0, 187 + 7510 + 2, 15 ÖN RÖ 0 I h I = ig. OMG) OF IS = 145 19 = Dy KG DÖ ATNONONHNNTT ÖOERO GSE + 0, 472 EG SNEAO TTR ASK OT == Oh Oj SANS = da de = 0 OL = Hö 19 0 Ce (A 10, — 8 + 0, 0059 | = 0; 0011 Ar BD = 3 är Song SA On Ng = 1051 0007) | dr 05 0002 = GV) + 0, 008 = 0 HÖ M FÖ Hög HJ Ar MV LM = Ch SN ar HS = & ÅA är Öv JA FO Na I — AO | 0, 00 J=9 + 0, 0001 | 0, 0000 äro OO | 0, 000 4, —9 — 0; 0001 — 0, 0002 = Cd KN — EB = Org — CH 50) + 0; 0005 + 0; 0003 a KRO + 0, 010 Ar Ö, 24 FR OSTAS 63 9 — 0; 0011 — 0, 0005 = HIT = 0 GK = & I KORS Nn) EOTKOTTS + 0, 0038 ar ONL37O sr 03 IIS är 4> 70 ir Me Ag 0 =" (DB PA = 0 OA = (3 HÖ = Gy NvL = Gt == 19 HO 9» — 9 är (05 NR + 0, 0107 Tr I TO ar Oy LE RF ASTERAO är Öp Åh 10, — 9 — 0, 0178 =— CP = = & OJ =" 0 al OLA TIO + 0; 0033 — 0, 0005 Ar OK GVA = 0, 020 är 2, 07 0 12,—9 | = 90; 0004 0; 0000 == (0 OG + 0, 005 = & 835 = 10308 = Ar (BOON oO0I + = 03 31 32 AXEL MÖLLER, m' ML om sd 2 cm NG &, g STORA tr Al sin 1” 2) cos sin cos sin cos sin NG | = HE ox'0000 — 0001 = GAN = = (35 —1 20 + 0; 0002 + 0, 0002 + 0; 012 + 0; 007 ar ej OM ROLE Yo LO — 0; 0006 — 0; 0003 = 10; 033 — 10:1015 TT VORGS = 0, 26 Ua 0) + 0; 0066 + 0; 0022 + 0, 224 Fr 0; 075 arg + 0; 99 OTO — 0; 0068 — 0, 0018 — (Oy NL = 0 MH 2 ba 35 == Ho TONSTLO + 0, 0685 + 0, 0059 + 25082 ar (9) utt I 245 SI ar pg IIS 10 — 0; 0099 -= 0; 0008 TF Co a ONO25 AES — 0, 36 TTO + 0; 0018 — 0; 0003 + 0, 082 Sr OSKOMIT 1 -BI5N32 = (OREIA TIS LO — 0; 0003 0; 0000 = ÖH Pr ar ONOOS = DA ar (0 Gt 14, — IO + 0; 0001 0; 0000 + 0; 003 = OKOOI är (eh oj =— I SLL + 0; 0001 0, 0000 I 103 OM 0, 00 BB ut 0; 0000 0; 0000 mr OF MOOIT 0; 000 0; 00 =— Ga + 0; 0002 + 0, 0001 + 0, 008 + 0; 004 a (ON HG ROOF Oy Bu =— 0 0004 "= 0; 0002 7 Oj CD) =— 0; oIO — Oy 10) 0, 16 Oy + 0; 0036 + 0, 0011 OF A + 05 045 ar Jia 5 FRONDA HÖ JU 0 MJ — 0; OCII = 0 He) — 0; 044 = Sh 42 = (NG III + 050343 ar O (VN FI RTSNETAS + 0, 110 + 145570 + 17 42 Hog Mt = 0 OA — 0; 0004 = Of220 = ÖH Og = 2 IH —= (0 25 NA tt + 0, 0011 — 0; 0001 + 0, 050 — 0, 006 ar DL — 0; 09 äg — 0; 0001 0; 0000 — 0; 007 + 0; 002 Og hose 0 Ub Ert + 0; 002 0, 000 ar Dh — MH Oh ÖS L2 0, 000 + 0, 001 7, — 12 I — 0, 001 — 0, 001 =— 0, oI —L0:OT ÖT FO; MOOO2E Fr: KOOOI + 0; 005 + 0; 003 ar Ch MH skn03 05 OblantT2 — 0, 0002 — 0;::0002 = OMOLS = 051007, =— 0 25 —NOSTELE I de + 0, 0020 + 0; 0007 + 05079 ar 107 028 TR KIGR2A + 10; 42 Dig 21007 SK — 0; 0006 = (0 ta) SB PY = 2 OJ = CM Al TSL + 0; 0174 + 0, 0019 ar CH JA + 0, 066 ar oto ( är 0 02 Nag HO — 0, 0029 = 030002 = (034126 — 0, OII = ip Od = lof. 100 TAS + 0; 0006 — 0; 0001 + 0; 029 = (Ch CL är HE — 0 OL 15> 12 = 031000T 0; 0000 — 0; 005 + 0; 002 = OH AV (ROR 16, — 12 | ar ( Mt I 0, 00 GA SAN + 0, 00I 0, 000 ÖPlrELS SS CK = ( OM BE TG + 0, 002 + 0, 001 18 16) =— MH AA — 0, 0001 =" MM =D MA) TIGA + 0, 0010 + 0; 0004 ar: fo (lg LO OL7 HPA 15) =S ÖOOKO = OLOOOA 103005 = 3 SIN Hg == te) + 0, 0088 + 0, 0010 + 0; 341 + 0; 039 Hilg NG — 0, 0016 FO ST a OMOJA = (CH MY Hög LG + 0; 0003 0; 0000 ar Og 0; 001 103 Ne | a 0 0, 000 | ÖA ar! (oh (0 + 0, 001 0 = Lä = 0), O00I 0, 0000 = ON ON 0; 000 IOF LA 0; 0000 0; 0000 + 0; 001 an Tio 4: — 0; 0001 0, 0000 = OMNOO5 = 0002 HO + 0, 0006 + 0, 0002 ar (oh ÄG + 0, 010 HAr Hä = 0, 0006 — 0; 0002 = MV OO SV i 14, — 14 + 0, 0045 + 0, 0005 + 0; 187 + 0; 023 Ng VA — 0; 0009 — 0, 0001 = 2 VAL — 0; 004 16. — 14 + 0, 0002 0; 0000 + 0, 010 TT MN TR Ufa — 0; 09 0, 000 OL + 0, 001 0, 000 TOS 0, 000 0, 000 HISS + 0; 001 + 0, 001 IPA Lt = HH IF = HI TOS ar (0) (Vt KO;KOOY HÄN" = (0 — 0, 006 TTR 7 Oo + 0, 013 il — 1019 SC 0002 Tala Ls + 0; 007 = "3 DI He tg || = MV CN 0, 000 UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 32 Vid beräkningen af förestående koefficienter har kontrollen blifvit förd enligt de föreskrifter, som HANSEN gifvit (I. 204). 105 Antag: H = cos(f + II,) cos(f' + IIy) + cos.I, sin(f + IT,) sin(f + II) (8) = gr (7) (a) 2 (I) = sin I, (5) sin (EST) (Iy = sin I, (57 () sin (f + IT) (D'= gm 0820 (5) så bestämmes störningsfunktionen och dess för beräkningen af störningarne af första och andra ordningen erforderliga partiela differentialkoefficienter medelst equationerna (I. 120): dON a cm faoN? HEN I fr XY rom 40 2 las sa EN > (AR am CJ Leg (0 (2) Sa 2) z sin Z, (5 ;) sin (f + II) + (I) d20 (a2 5 (fr) am" [ag fr NE, ov m' fa 0 3 2 )raor(7) - le | | Sa (å ) (ö) RR (&) — (H) ( ( = 3 ar la (G ( ( GEES Sa ;) sin ("+ IIy) +3 Säm(&) -sin Z(S)sin(f +) 3 (7) = EN 2 = sinI, (5) sin (f' + My) = = (2) > ayd (7) = = 2 = sin I, (ö ) sin (f + II) — (I) avtt'r (22) ==3 sr (2) iG ;)— (> | sin, (> -)sin(f+ IL) sc) a Sin, (4 Jöin(f+IL)- (I) aja (Za) = ar) = sin Zy (> ;) sin(f EET) Tsin, ( ) sin(f + IT,) + are) Leos, (HE Af de 1 dessa equationer ingående expressioner har jag först bestämt dem, som ingå 1 faktorerna till de olika potenserna af hvarvid jag användt följande formler (0 Me NYG)S ; 7 XY? ö a (5) = 1 + 3 e3 — 2e, COSe + 3 ed COS2e Ve Vv (1) , 2) cos 2y' (3) cos 3g' (5) = MA Re OR log c0S 2g' -- $I3,, C0S 3g ... K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 3. 34 AXEL MÖLLER , 1 . (ER . då NN I = sin Zy[<7 )Sin(f +II,)= = 3 ec, 170 (2) t ir TD (3) ) DV 72) (4) ) , äl EF UU | Ca COSY + 3 Tar —L öjt C2 COS2g + 3 Hä I s3t Co COS dy... IN EET (ers SE FO er sing ET SA Sn ER 22'( 1 : ; + sinZ (+) sin (f + II,) =— 964 + 6, COSE + C3 SiMe n hvarest: = I sinI, cosq' cos IL. e, = Lsgin I, sin II, a [4 0 9 COS 0 COR o SIN IL = fn si = sin I, sin II C3 = — SIM Ly COS GQ, COS II) ca = — Sin I, sim Il, , hvilka gifvit följande numeriska värden: Jupiter och Pandora. )= = (9.4536166) +2(8.6016459,) cos « +2(7.151974) cos 2: (= +(1.543133) + 2(8.6833942,) cos (— g') +2(6.164644,) cos (— 2g') +2(5.14690,) cos (— 3g') +2(3.654,) — cos(— 4g' sin I, (5) sin (f +II,) = — (6.98341) +2(7.822386,) cos(— g')+2(8.5182317) sin (— y') +2(6.20458,) cos (— 2g')+2(6.90051) sin (— 2g') +2(4.7629,) — cos(— 3y')+2(5.45886) sin(— 3g') +2(3.395,) — cos(— 4g')+2(4.0909) — sin (— 4g') sin I, (5) sin (f + II,) = = (1.257684,) +2(1.804266) cos e + 2(8.5151566) sin e. Härur har jag genom mekaniska multiplikationer beräknat följande värden för faktorerna till (2) och (2): Jupiter och Pandora. 2 (5 — (= (9.5954202) + 2(8.6337881) cos e& + 2(6.52282,) cos 2e +2(5.9297,) — €08 3e +2(4.179) cos 4e +2(6.01140) — cos (F2e— gy) +2(7.461132,) cos (F e— g) + 2(8.7160428,) cos ( — g) +2(4.093) COS (F2e— 2g) + 2(5.5423,) cos (F e€— 2g') UNDERSÖKNING AF PLANETEN + 2(1.048714) +2(3.924,) +2(5.4310) +2(3.898) a? JN : sin z(5) sin (f+II)= — (7.075193,) + 2(7.329485) + 2(6.58635) +2(5.1323,) +2(6.66375,) +2(6.11717) +2(6.66375,) + 2(4.745,) +2(4.199) + 2(4.745,) +2(3.127,) +2(3.127,) NE (AN Sn (sine) (T124973) RO nn br + 2(4.135,) + 2(4.975) + 2(6.42403,) +2(7.682448,) +2(3.356) +2(4.806,) +2(6.31188) +2(3.364,) + 2(4.8704) + 2(3.447) (1.832321) +2(6.09871) + 2(7.494898,) + 2(6.17834,) + 2(4.862,) +2(3.080,) SS sin? Z (+) (5) sin(f+II,)sin(f'+IIy)= — (4.7182,) +2(5.26480) +2(7.493144) +2(5.55719) +2(1.527214,) +2(5.87541) +2(3.939) + 2(5.90945,) +2(4.4346) = sinZ (5) sin (f' + TN = fc a PANDORAS RÖRELSE. 3) COS ( — 29') cos (F &— 3g') COS ( — 3g') COS ( — 4g') COS & + 2(8.3490122) sin e& COS 2e +2(7.292894) sin 2e COS 3e + 2(5.8432,) sin 3e c08 (—e— g') + 2(7.374642) sim(—e— gg) COS ( — g') cos ( e— g)+2(17.374642,) sin( e— g) cos (— &— 2g') + 2(5.4559) — sin(— e — 2g') COS ( — 2g') cos ( &— 2g') + 2(5.4559,) sin( ece— 2g') COS (— ee — 3g') + 2(3.838) co8 ( &— 3g')+2(3.838,) COS & cOS2e cos (F2e— yg')+2(5.6702,) cos (F e— g)+2(7.119878) cos ( — g)+2(8.3747887) sin ( sin (— & — 3g') sin ( e€— 39') sin (F2e— y') sin(F e€— g') == 00) cos (F2e—2g')+2(4.052,) sin (F2e—2g') cos (F e—2g')+2(5.5022) = sin(F e—2g') COS ( — 29') + 2(7.008489,) sin ( —2g') cos (F e—3g')+2(4.061) sin (+ e—39g') cos ( —3g') + 2(5.5670,) — sin ( —3g') COS ( —49g') + 2(4.152,) sin ( —4q') COS ( — g')+2(6.27980) — sin ( — g') 008 Co ATA fa VN) cos ( —3g') + 2(5.8010,) — sin ( — 39') cos ( —4g) + 2(4.483,) sin ( —49g') cos ( —5g9') + 2(3.079,) sin ( —5g') COS € + 2(5.97569) — sin & cos (—e— g)+2(7.108237) sin(—&e— g') cos ( — g)+2(6.253037,) sin ( — g') cos ( e&— g)+2(5.34694,) sin( e— g) cos (— ee — 2g')+2(5.49038) sin (— e — 29') cos ( — 2g') + 2(4.6853,) sin( —2g') cos (0 e— 2g')+2(3.124,) 973 1I5s— Il + 54, 8139 + 0, 4602 I = Co; 097 + 0- 496 SRA TF fö DS Part + 0, 007 I — 0. 036 | DAS lr 05, 0075 RK RE ER 0, 000 I- O- 577 SER ff St + 0, 0444 | == 0; 007 + 6, 036 ENS 10: O030 105 007 | = Do SN ADDA re + 0; ofog I — 0, O54I 0; 000 IT Oo; O4I = fee + 0; 0036 | | + 0, 003 PS T 0; 0003 + Os O00I | ] 0 — 41 — 0, 0047 0; 0000 + 0; 0008 = (0, 1OC4E + Oo; 003 TI NO510325 + 0; 0003 Oo 5] — 0; 0003 + 0; O00I — 0; 0003 1, — 5| + 0, 00241] + 0, 00002 Eb + 0; 0002 | | | Alla såväl i denna som i föregående paragraf erhållna utvecklingar äro kontrol- ö 2 lerade medelst speciela värden för £ och g. 21. För störningsfunktionen och dess differentialkoefficienter har jag slutligen erhållit följande värden: AXEL MÖLLER, Jupiter och Pandora. jdN dd DV [AS dd. av | LU (7) OR (22) dgr” ()+ dor (5) sin cos sin | cos | sin cos sin +-225>'9705 + F$. 40,"9378 + I. 07020 | + +. 114)"98 57171] + 0,"04246]| — 6, 85248) + 0,'16728] — 1, 94502 | — 9;"77355] — Dk AG or OMG 41381 — 0, 12225] + 17 44:883| — 0; 42808) 0, 123121 + 0, 51208] (3 On = 2 0 Ok I ar DD HAN 0, 129 + 0) 049 = 0; 060 = MN [ 97 = O038 0027 | — 0, 0016 | + 0, 019 = Oj OL | Sr 0, 005 + 0, 009 ir Ob 7 NA vn SAO TE O00I ar OL 0, 002 + 0; 001 3 O; 001 TT TN = FL ar TR o000 ar (0 (El: Oo; 00 är (oh (DI GT OR 0, 002 = 10) O0I ——RO:002 är 0 CA ey fA = MH 0 0035 + 0, 0022 I + 0, 024 + 0, 015 ar 0; 007 = MH Oh är Oo, I9 ar (Ch 0229) — 0 0084 | — 0, 160 = 0; 059 = & I IT Ön TS NRTA Un O3 AA 2606 ar Oj OA 1, 322 1 FNL fä TAN ORO ar ga Al Ar 20 PRO = & LI 49 300 MH 20 = Hg Nr a 0 HN Pig OD oo 2 8854 | + 0, 0609 I + 2301 S72 | 0 1202 rn BG HI =— 0; 204 | 88, 30 är CH gb (Bs ar DM AKNE 50027 RO KOS5 = fo LAN ROTA 20, 59 ar (0 GL 2502 | = 0; 0752 VT ig LIN IN + OK O89IEE KTEO:393 är Sa GAN — Yi o140 I + 0, oo51t | — 0, 102 ri SS 3 LA I = & 0 I o, 81] + 0, 32 0019 TT 0, 0012 II Oo, OI5 — 0, 009 är 0, 004 | + 0, 008 ar ON — 2 (ej! I ar O LL | Oo, O0I + 0, 001 = Oo, O00I | 0, 001 = o, o2/ är fo St är O00I 0, 0000 | | = SFI 0 MIN IT 0; 003 = 10; 002 =" NN TN HR — KH BA I 0050 | + 0, 0026 I + 0, 028 + 0, 016 ar (SN = 0 OA IMF Öh + 0, 14 = 0726 | — 0, 0169 | — 0, 256 =O YI = TT OO ar BUT HD & AV + 2464 | + 0, 1406 | + 2, 683 + 0, 480 0 AI EE ar 9, 30] ot 2, 22 = 5472 | — 0, 1492 |— 15, 136 | — 0 417 FF 2 ue RITA LÖR SN I++ GADD ar BO LMYD|lar 50 OF IA RR ar TS CS KE NS AD ar 2 35 FF 9346 100042, I 25 Gö I FN IA IA KÖ = BN 18, 04! + 0, 39 + 15065 | KO, 0439) lt 0 31 | = 0, 237 är 0, 060 + 0, 279 TF Ag GM. = ny = 0099 | + 0; 0036 I— 0; 078 | FO; 029 = NO FOO 0, 67! OT 0, 25 ar OM) = KH OM KI 0, OII = CC AMN ir 0, 003 | + 0, 005 ar Ox Hej = DN MN (FS 0001 | + 0, 0001 |— 0, 001 + 0, 001 = 0 dr II FM OR NI Oo OoI + 0, oI o001 | + 0, 0001 | 0, 00 ar OD 0003 | — 0; 0003 I — 0, 003 — 0; 002 a FOO + 0, 003 TE 0; 03 7 (dj (AK 0006 | + 0, 0018 | + 0, 030 + 0, 016 ar Ch Aj 0 OR är O23 OF IG 04-21) 103 OO I 0, 198 = "0; 064 = Oy ONS OS LZ 2 If Fo Ulm CH GD 1045 | + 0, 0838 | + 1, 568 + 0, 395 + 0, 121 — 0, 381 | + 8369 TG 59330 0072 6, 527 OSA = I ig KIKAR FÖ ARNE ATC oo Ho HI 8510 OK 27/0 2 3155 O82 GON 09 ar ONS MANN [äte 051280 Är HG) DÅ 3 2 BYTE HF 2, 835 IE 0, 009 = Ox S7N | 2, I27 = 15, IO ar (ef) tg 89 0M ON 0249 IT o, 568 = Oy HV SF 0 OH OA SEG RA ar 20 OM FF 2 HE OVE EE 0: 023 I 0, 057 ar St = 0 ON ÖN PH 5JSJ - 3 0 0008 | — 0, 0006 | + o, 008 | =OMOO5 är (SJR Oh är 3 it = CN OF 0001 | 0, 0000 0, 000 | + 0, 001 = 0, 02 + 0; OI är O00I + 0, 000I = GS SATAN 0, 003 = 0 OR = (0 SEO BNI HN & ar 0082 + 0, 0020 | + 0, 032 + 0, 015 är OTOO7E I LO OLA ar Oo, 25 ar OH LL - (0453 103 OO rr 0, 196 = ÖH OS = 0, 069 | Er ONES OK Ir TV = Oj AK ar 198200 O54A Ft 1, 161 O4300 TK IT | ==" Aa FSIGYNIE SR dig Chi = 30008] L0:04:501 ll 20 ns I =D 208 — 0, 862 | + 3, 688 |— 28, 57| — I, 78 får 0073 är (0 Lyft lar 2150773 KRONA EO NEI5O — 0, 178 är 99; 04) + 37 30 = ZOOM 00074 i 1, 938 = 05 024 = 0 AM = one 11, 98 0; 00 AR 0528 la 0, 0139) I Oo, 385 — 0, 102 Är 0, 024 + 0, 122 ar 231991. fran 0380 0043 ar ÖRA Oo, 041 + 0, 014 = Oo, OII = ON = 0, 41 arv 0 LG 0006 = JIA ar 0, 006 — 0, 004 är 0; O00I + 0, 003 är OF OYT ORO = Oo, O0I + 0, 00I = Oo, OI är OA | | I UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. a (5) 2 |A2L 2 dN eg a, 2 tor (är dy (2) aoY ( )+ dor ( a) | | | cos | sin cos sin cos sin = —>5 + oÖ'o0oo001 | + 00001 SANN GOT oy," 00 BH5 + 0, 0001 — 0, 0001 — o,"002 — 0,'002 — QÖ'"002 + 0002 — 0; 03 — 0) 03 IN 5 + 0, 00018 + 0: 00144 TF ONO205 OLOV + 0; 0050 0) OO FISEN AT ROTA 2, 5 = & SM I ÄRA TG NE = "(DV Yle — 0; 0504 + 0; 0990 =" 24 MN EG 42 2H=—=5 + 0; 11633) | + 0, O3293) TÅ Or 3052 + 0, 2205 + 0, 0603 — 0, 1602 + 6, 48 TANSS åy 5 = ÖA — 0, 0276 mg ER25IESITA 0 NG — Ch fo 25 TAG = Dig. sj = Hg 50 Iyble 5 ar 2 SM I JE ON SET 2N 744 ar (GH + 0; 093 SC LG NO, ST 227099 ÖS = OMTS7O I — 0, 0058 = to 0 ON 0) TI2 0 (RIO = 0 OM = (MH fble5 ar & OO — MV OMS pls ONA = 10) 003 + 0; 014 är ep Og är. veg 16) TR KONNSG 5 = 60) 0028 + 0, 0010 = CH CO + 0, oIo = (CH SM 0 MN SUR dk är eh At 9 — 5 + 0; 0003 — 0, 0002 + 0, 004 = 0; 002 + 0; 001 + 0; 002 a Le OM = GO 05) = NN OM + 0, 001 | | 0 0, 00 0, 6 + 0; 0001 0; 0000 | + 0, 001 0; 000 I öl 0 — 0; 0003 = DM DAN mr FONOO3 — 70, 002 = MM + 0, 002 = OM = 10;1.02 20 + 0; 0017 hIFON OOIO ROOTS + 0, oIO + 0, 004 — 0; 006 Ar keH AK are LOT 360 = 0) 0049; | — 0, 0021 — 0, 086 LMV SI = CH OG + 0; 067 — 0. CO DM 35 4, — 6 + 0 0669 | + 0 0196 Tjock OSS Re AE + 0, 040 — 0; 099 IF Z O ar mg 25 SÖ = GA I SM RI AGG | SD NS a (309 KRRN222 = ig OO — HS = Ar Hg TAR + 0; 0587 IT FTAN320 + 0) 375 ur IL Hä OT: 10 är cl BS TF Fö 7 =O =0& Of =— 0) 0042 — Ch HAD | MA — 0 059 | — 0 378 = 03 50 = 2 8,— 6 + 0, 0177 — 0; 0040 + 0 164 | — 0; 039 + 0, 008 | + 0, 048 ar. dig BJ — 0, 38 Oj 6 =O GI + 0; 0005 mm O:O20 + 0; 006 = 0; 004 ="70, O1O OMG FF 0; 08 TOO ar (ep GEL: I = CN LON. a CM DK — 0, 002 + 0, O0I I ar OD Vv ON AA HA | 11, — 6 ÖR 0 000 | | — 0, oI + 0, oI tio J/ + 0; 000I 0; 0000 | Ze — 0; 0001 0; 0000 ST Ch CL 0 OM = 0) 001 | + 0 001 Ch (0 = MG =P AF HH ON + 0; 0007 a ON ol SLE I + 0; 003 | FRÖN ar LD + 0; 09 Ag — 0; 0030 — 0; 0014 — 0, 058 | — 0 022 = 0 OP + 0; 044 = & 7Ö = & 2 BT + 0; 0379 + 0; oI14 är ooh GYM + 0, 102 + 0; 026 — 0; 060 a GG + 0; 94 ÖR — 0 0441 | — 0) 0098 TROSA — 0; 105 — 0, 181 + 0, 688 = HO ue = 0 I + 0; 5594 + 0, 0336 är > fl HSO Lar KD + 0, 034 — 0: 056 ar Se SE Mt DJ — 0; 0585 — 0; 0029 = | — 0; 020 = 10) 032 0; 208 ANNO 0 tig OY + 0; 0102 — 0; 0020 ar CR el — 0; 023 + 0; 005 + 0 029 Shade IO 0 10, — 7 OO + 0; 0003 0 OK + 0, 004 SOC ek | — 0, 006 NO; LÖ + 0; 05 Tig = + 0, 0002 0; 0000 ar OM [Re o0I + 0; 001 + 0, 001 40), 03 0 CP 27-18 + 0, 00002 | + 0, 00002 ar eh GEL | + 0, 0002 FIKON OOOTT 4-0; O00I 200 OJ OOOOOE I frn ON OOOOSIN ort CO OOT4T FE = 0 OOTO TT KO;OOOGE | far ON OOOY INO ORO Ag 5 + 0; 00077 | + 0, 00048 + 0; 0092 Ile 0; 0053 + 0; 0019 0 OA OST +' 0; 07 | HE — 0; 0017. | — 0, 0008 = & OJ | NN — 0; 015 + 0; 028 = ne föl FKP | 6,—8 ar oy ING + 0, 0066 ar MH Bg SFR LÖ FO, OT6 = OO RE 2AO] SO, 08 mm — 0; 0236 = Ch GS = I KV | =B SR 10)-LON — ON GA = 1 DN DR 7 8 —8 + 0; 2759 + 0, 0189 =lN233O + 0, 160 + 0, 021 = 0 IN + 19; 95 | ISTER 9 — 8 = & OJH | S CM OR = MV Bug = 0, 015 = (& ON =O ru — ep Aga ÖT 10, — 8 + 0; 0059 — 0; 0011 T > MN Oo; OI3 + 0; 003 + 0 018 TONAR TONI HC — 0; 0007 + 0; 0002 =— CH SÄ 0, 002 — 0; 001 — 0; 004 SN eh un re Qt TS = 0; O00I — 0; 0001 + 0; O0I = 2» LO 3 CM CA = & Oh Sp 9 + 0; 0001 0; 0000 4,— 9 — 0; 0001 — 0; 0002 = ER (AE 0; 000 —:0)--001 Jar Or 00 — 0 SOON 50) + 0; 0005 + 0; 0003 ar eh CN a Ch OC + 0; 001 — 0; 002 + 0; 09 ar & Of 6, —9 — 0); 0011 = 0, 0005 = (0 = 0, OIO = 0 OTO ar CH Oy = (MN 10 = 00 5 7 —9 + 0, o118 + 0; 0038 FT (PU + 0; 042 + 0; oIo — MN Kh är I Om + 0 48 0 = 0; OLI27 — 0; 0033 = MH — 0; 044 — 0; 060 + 0) 213 =— 925. or DM Lt 9 — 9 OAL HL + 0; 0107 + I; 299 + 0; 100 + 0 012 — 0 022 FÖREN + 0, 96 10, — 9 = eh si MH RV = » Lv = ON — 0; 009 = MK = 0 = Or | TIN + 0; 0033 | — 0; 0005 + 0; 040 — 0; 007 + 0; 002 + 0; oIo HOST a ONPIO T25 9 — 0; 0004 0; 0000 — 0; 005 + 0; 002 = MM OO — 0; 002 = oh I ar TZ 9 | AT MM KL | AXEL MÖLLER, | | | a2 492 2 ELON | al ag 2 ar ( ar) dyr (2) dor? (7)+ agr ( ar) | Eg | | NIER SURA [151 RN FN NER. RSA NER i | | cos | sin c08S | sin cos I sin cos sin | 5 — 10) — oj'0001 00000 | | — o'o0o1 — o,"o1 | 6, — 10 | + 0, 0002 | + 0; 0002 + 0;'004 | + 90;"003 + oloor | — oloor + 0, 06 | + 0, 04 HO — 0, 0006 — 0; 0003 — 0); 015 = 0, 006 — 0, 006 | —++ 0, ot = 2 Te stt | 8, — 10) + oo, 0066 | + 0, 0022 + 0, 081 | + 0, 027 + 0, 006 | 0) OTIS + I, Io + 0; 33 I BO =N BM — 0, 0018 — 0, 168 — 0, 028 = ( OY + 0, 117 = 0 = 0) 38 I 10, — 10] + o, 0685 + 0; 0059 + 0,,720 | + 0, 062 are | RA | + 7, 64 + 0. 66 I LO — 0; 0099 — 0; 0008 — 0; 116 — 0; 007 — MH JM ES Ch ot — 10 3 — 0, 08 12, — I0 + 0, 0018 | — 0; 0003 + 0, 025 = (MH ML +P oo: 001 | + 0; 006 + 0 33 = 0; op II öl = h GR | 0; 0000 = & 003. | HF 0 001 = & GJ =B KR = + 0, or | 14, — 10] HK 0, 0001 | 0; 0000 + 0 001 | 0, 000 | + 0; or — 0) 01 | T T 5, II) Och 0, 0001 0; 0000 Öre TKA 0; 0000 Oo; 0000 | | 7—11)] IK 0, 0002 + 0, 0001 + 0; 003 + 0, 001 + 90, 001 — 0, 00I | | 8 II — 0, 0004 — 0); 0002 — 0, 009 — 0) 004 — 0) 004 + 0; 006 I 9 — II! HF 0 0036 | + 0 0011 + 0, 049 + 0; 016 + 0, 004 — 0) 007 | | LI SIT NR — 0, 0011 = HA == 0; 017 = ie + 0, 064 | | 0: o343 | innuo: 0033 + 0 397 + 0 038 + 0 004 -= 0, 008 HOEL — 0; 0053 — 0; 0004 = (Ch eh — 0; 005 == = 0, OI8 | | 13, — II + 0, 0011 — 0, 0001 + 0, o15 — 0; 002 0; 000 + 0, 004 | | 14, — II — 0) 0001 0; 0000 — 0, 002 + 090, 001 0, 000 — 0) 001 | | 152 — I | + 0 001 0, 000 | | 8, —121] Ho, 0002 | + 0, 0001 + 0, 002 | + 0, 001 | | | | 9 —I2|] — 0 0002 | — 0; 0002 = CH EL M SN KL ar OL | | |. 10, — 12 | 0, 0020 + 0; 0007 + 0; 029 | + 0, o10 + 0 002 | — 0) 004 | | II, — 1I2| — 0, 0021 — 0, 0006 = (OM | — 0, oII — 0, oII | + 0 035 I 12, — 12] FT 0 0174 + 0; 0019 | + 0, 218 | + 0; 023 + 0, 002 | 107005 | 13, — 12] — 0; 0029 — 0; 0002 = MV LG — 0); 003 — 0, 001 | — 0, oto | | 14, — 12 + 0, 0006 — 0, 0001 + 0; 009 | — 0; 00I | 0; 000 + 0, 002 | 15, — 12 — 0; 0001 0; 0000 — 0, 001 | + 0; o01 | 9, — 13 | | + 0, 001 0; 000 | | | | 10, — 13| — 0, 0001 — 0, 0001 — 0) 003 — 0; 001 II, — 13| FK 0, o010 + 90, 0004 + 090, 017 + 0; 006 | | | | 12, — 13 — 0, 0010 — 0; 0004 AR OMOSIE = N/ I | 13, — 13 + 0 0088 | + 0; oo10 + 0 119 + 0 013 | | 14, — 13 — (0, 0016 — 0; 0001 Ch OJ NL I | 15; — 1I3 + 0, 6003 0; 0000 | + 0, 005 0, 000 | [ONES — 0; 001 0; 000 | | I CRS MN AN | 0, 0000 | | 10, — 14 | 0, 0000 | 0, 0000 0; 000 + 90, 001 | | | LIGE I4N: — 10; (000 | 0; 0000 — 0, 002 — 0, 001 | I 12, — 14! TK 0 0006 | + 0 0002 + 0, o10 0, 004 | 13, — 14 | — 0, 0006 | — 0; 0002 — 0, 017 | — 0 004 14, — 14 | + oo 0045 | FH 0, 0005 + 0, 066 + 0, 008 | 15, — 14 | — 0, 0009 | — 0 0001 = GV OM — 0; 001 | 16, — 14 | + FK 0; 0002 | 0, 0000 + 0; 003 0; 000 | | Jupiter och Pandora. — : = 7 rr | | ag (Fe ) Aga (72 a (25) a ar|( 22 ) ag? & (2 ) | ARN 0" Nar dZ 0 (az? o|laZz 0 drdZ' Ö dZaZ | = = = — — I cos sin cos | sin cos | sin cos | sin cos | sin | I > I oy SE r- 2,32] —+. 112,00 — +. o,"68 — 3. aa +L. 107533 9 OF 9 DN Ear SI — Bf Ar &v Sr byg > & 18] + 29726] 13:19] + 0,80 23, Ola 0; 74. 2 47 O51 > 1744. I 0 KON IO OSSE 17 20) = 4799 6,18] — 27 09 | 9 I HSAN DYK far 0 36| — 0 I5 IF 0 08) + & 17 Ft s2/ + 1, 13]— 0 57| + ox 24 | 4 ot 0, 06) F 0; 101— 0, 08) + 0, 06 |- 0, o1| — 0 or | 0, 08) — 0, 14]+ 0, 12] — 0, 08 | of OF & Gl SM Oj LOL 1001 + o, o2/ or o21— oy ot! HF 0, or | UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. (EE HES aga (22 ara ( gt Kom (0 20" az: 07 Vaz: 107 Väraz! cos sin COS sin COS sin COS sin —4,—1| — o'"o02 | + Öv l+ Ör | + oo | ar ÖE — BR sö Ir) + 0 06 |I- om IX -- 0 I0 | = & 07 I Skor | + VrO2 | = 0 09 IT Oo 16 I (AA ER SIDA HATAR ar (eh HO MH Tr HINNER =p Ar HD | Bg FNS BH YAN arg GÖ = över ae Or T|- 4,84 It 227 25 IT 7 3 | to ox 67 I + 22-08 I 92 69 IT 72 29 I 32, 96 I, I | + 2, 20 |I-+ ox 20 = 787; 10 | — 0 67 =" (Gp OM = CN = HÖG [SG 2/5 Ti a 4502 a 20323 RE SA SOK Te OM 32 +T 1, 88 + 9, 80 TB AE RR PT Fö FINT ANN OT | UN HGF NE Ah Le == IR I HOT FIN HL ar (oh + 0 13 fr Ott la OT FO FF & OF (THAM FS DA |: oI 0 OO = (HR SNR KR ÖN = rot =S NO OLA EEE — SF ej OL KARE | =9 =|= MG AF ÖGAT MH Ka CH | TI GDI DN 220-000 Hk 0; 20 10), I2, [I 0) 08 — OM are CM er OÖFATO a ONT = =E = Ga oa SOVA SLA Tr BH ar Ch ON | 25 AF Or SA EA a HO NS I BH SN I gl + 0, 61 = Ip St Ir AS =P — GS Pf | ar Ag la fe RANA ÖH Fru gg |G ärKLOG at 203109 2,2 FF 3 30 |A -& DNF Ad — Ht ll GM BN HS KI SDN og 2 2 = Op | KT I MN FI är Hg IA + 65 20 + 5, 06 | + 26, 81 24 2) håg la ÖIS 2 | AF & KÖ | HT DAD IK ÖH AE SÖ MH ll Hyllar Rel HS ar (op GL + 0; 09 Ar Op stl) ar NS ÖL TF BM OM Nar GGN MV Stl MO = (oro 7 Oj OM = (Ch OH I GV UD |A FL SON OO | ar (Sj (NL RO OT [frn =2 =g|) FA lar BH PST Öl ar HO | XT GÖ | (HH ==) FM ÄN JF DI SIS NN = KH HK) — & OM a MH FÅ IS HH ONT Ly 3 3 IA BH MIT SH 3 | HO Ar MH | — AA ar Oj SA BIO Jr 0 Oo J 0 NI ABN = YO == GH up arv 3 IT AR AA 3 Oc 23) — Zl På | ONT AN TT SR TT ÖT HT TON JP I) FT ög 49 IS tg I 2 AK Oy I HAr MN ANI NOS Ag = =P OR FRI TE 2 DI Örn ar Ch OM ir NR År 8055 INSE AO SöS nr OS arg ll Ta nl 10 44 ln Om 97Å nm (034 le AK ÖNSAN EA 2 ST ÖHRN HK ar ÖRON NH MS + 0; 03 + 0 06 SnG OR ÄT CST ga SN AE HR a HTT KN RT Oy 00 | — 0 OI = (Lt I BH MM 2 3 = & Moll HO Sri ON IR. ID == Hg | = GOA NAD OA SHR KON O2I nd 250) SM & Lb TP HN HI MAS Ge I DO + 0, OI = ON HN ar > KG 9 AN AAA &Ö BJ Ia Ila är BORT ILS HO sr (Ch Zl EE 2 KR D | 20 =) PH RI JE HH OF I I ag | = BH dö DM AV ar & AL I ARI AR 2 NS > ZA) FR 0 ITE ig GM Nar 2 KO ar OKI ar & HM = 29 (Oj ar se 1280 Ag =) NOR | HN el ASK FY ORK OL i 5) = fö 32 = I Sea IIS HH OA ar Ör ir 29 Kf ar 0 sh + 13, 60 Öl a AH 2 är mg OR U M Bö ar IL || = & Al BH Jo ög 35 AN RÖRS HT nr OO I Ar CSA ar oe Ob | var LONA CR cy Lar OSS AR RA cn FH = MOBY & > 9-4 OM OOM EONOE IF GORA DR BHS KH ON ar CH Or 0 or | + 0 or ar ÖA IT SN & MN HÄR Hu HAT KH KM ar & OM || = HM | SH nl 25 BI NE HINTSA AT CR are ST ar Hål HN SSI ar CH OM NI PRO Te AN KK LER ET (Ch ON ar OH I MH OT LO Ar AB 2 rg ONA LA | AKA SAN RN TT NN AN 5 =E & IA BH NI EN HAN ee Ms li RH SN Lp ES CR Eb Tar BH =S RH IF Ag llar ON FH HS H NIA ur ar dig 4 lr OT Z—=5 + O Hl RH 2 I & Hbl F BM IT & & ÖV | hv | LR 3 er H=5) = & AY |= 3 7 IT. 3 MM |3H KM | AF Ö OM. a & || ar CB |A & NN ORT SN TENOR TSE O Oo | + Or OI — 0 02 |— 0 04 | + NOG 0 00 |— 0 OoI | ar oj | + 0, oI K. Vet: Akad. Handl. B. 9; N:o 3: 42 AXEL MÖLLER, ee je d9 (42 | BA SR UNT | 077 Nar za) do (22) 20kC ( iz) Po (22) o (aa) EXLg, | cos sin cos sin cos sin cos sin cos sin | I | | 1, —6 | — oj"o2 | F Ö"o2 | F "or | + 001 |...22—6 II + 0 06 I — 0 o9. || — 0 08 I — 0 06 | 3,—6 | — 0, 28 | + 0 56 0, 16 | F 0 09 | äg | IP 5 = 2 | = 6 | == Fh NO bo EA 00 SON ir DIN Ar HA 3 I PG ol = fl = Hy vol = FR Aj öl Oo, 50 Sat) ar Or OG 0; OI 0 | are: el ar BAG — BM 33 | ar ILO 9 —6 0; 05 0, II | = 0; 05 | = 0; 02 | Hä -Ö Par OL |A BE FHI 0; 00 | 25 ar ORO2A NON + 0, 01 | + 0 or | 7 I ARG Of SG MN RO FR LK | 7) —& 22 | Fo 41] + oo ir | Fo 07 FF ara Sö =O HH ON = CL 6,—7 | — I, 344 | TF 4 96 | F 0 50 | ++ 0 15 Ta || re AR SS ERAN SA ro ÖR 7 & 351 = 03 0; 39 0, 00 9,—7 | + 0 06 | Fo 321 — 0 20 | + 0 06 10,—7 | — 0, 03 | — 0 08 | F 0 03 | — 0; or 117 0, 00 | + 0 o1 | — 0) oI 0, 00 22 Förestående serier, hvilka äro af formen: F=53((i,i,0)) c08 (ie—ig')+ = ((i, i',s)) sin (ie — ig'), skola slutligen bringas till formen: F=53 [i, i, c] cos (ie — i [c'+y .e— ol) + EE [i i, s] sin(ie—1 [ce + .- e— oeg]) medelst eqvationerna (I. 181): [i 7, e]=(6, 2, 0) IN) +(G—1,1, 0) IN +(6—2, 5,0) IN) +- 1 (2) (CIO) (GR ROAT 2,1, s]=((i, 7, 5) (0 i', 5) NE (i—2,i',5) Ia 22 2 —((i + 1, DER I + (li + 2, 1, s)) I 2 Ealge hvarest: A=34e9 (0) 1) 5 3 AE ve och 5 I etc. bestämmas genom de i paragrafen 17 gifna eqvationer. För I-funktionerna har jag härvid erhållit följande värden: UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 43 Jupiter och Pandora. log 4=8.4385042 ; (TO 1) (2) (3) 7 | 70) 6 d 27 Mos ED og ST las Se RSS is ns | 2: RESO [6 GGR FDR nt DORA ANGER | TR NN REG of kni I 6.87693n 3-438340 | -6.:5759 4:537 2.37 | 2) 7-478740n 8.738880 7.17760 5-4401 3.578 | I | 3 7-830515n 8-914152 | 7-52924 — | 5:9680 4.282 2.50 4 3-079819n 9:0379440 | 7:77835 6.3422 4:781 3:123 5 8.272903n 9:1333780 7-97119 6.6322 5-1681 3-607 I | 6 8.:43036 5n 9.:2107527 8.128350 6.3689 5-4841 4.002 2.44 | 7 8.563194n 9:2755614 8.260822 7:06864 5-7510 4.336 | 2.84 8 8.677950n 9-3310818 | 8.375164 7-24139 5.9820 4.625 | 3.189 9 3.778862, 9:3794276 8-475607 7:39345 6:1855 4:880 | 3:495 2.04 10 8.868821, 9.4220409 8.565038 7-52917 6.3672 5:1079 — | 3:769 2.36 11 8-949884n 9:4599494 8.645517 7-65162 6.5314 5:3137 | 4.016 | 2.65 12 9-023 5744n 9-4939113 | 8.718 564 7:76309 6.6811 5-5014 | 4.242 2.91 13 9:091047 In 9:5245007 8.785335 7:86532 6.8185 5:6738 4:449 3:157 14 9-1531994n 9-5521636 | — 8.846725 7-95965 6-:94.5 5 5:8333 4-:641 3:382 hvilka jag kontrollerat medelst följande eqvation: An - 1 1 , UJ I 3 Vi ' c COS ig =I9 COS 1 (C'— ucg + ue) + 200 sin 4 (c'— ucy + ue) sin EDI COS 1 (C'— uCg + He) COS 2e+ FADO DN 3 +21;, sin? (c'— ucy + ue) sin Je +... i hvilken jag insatt speciela värden för &€ och g', beräknade under förutsättningen: FO 23. Med de i föregående paragraf erhållna värdena på I-funktionerna har jag slut- ligen verkställt den ifrågavarande transformationen, hvarvid jag dock i stället för a,2 och ad (22) substituerat (i) a,2 och (1) Kära (EN Jag har dervid erhållit: Jupiter och Pandora. . ah > fd CAR [AP i (ft) ay2 aor (ar) GIS (22) agr (G=) + ao ( r HE S | cos sin cos sin cos sin cos sin ORO ++.40,"9378 +3-0,'7020 +13. 114,"98 I, ol = 2,"57171)] + 0x"04246l— 6, 85248 + 0'16728l— 1, 94502] — 9:'77355) — 23, 45 + 0,"89 [2 ON TE 058 27.0 2 ng 05 24450 |Ifa Tr IGN AASSGI Ta ONA 2808]ETr 03 L23 TE Ar KORST208 ET 6, 81 =O 3 Ol = GO an Oh Cfhi | ÖN BAN I DM DAG = 0, 060 OLA — 0, 97 ar ON 4) Ol 3 OO | = SS AMN är. & OO | GD OR AA I EL + 0, 009 ar (OK Nf 05 IO FA — I Ch + oxdort | 0 OO — 0, 001 = 0, 02 + 0, 02 = LA 0, 00 Är (0 OL PN SKONKOOE ar Sh OL = MH OO = = Oo, 002 + 0, 002 = 0, 02 —KONOA ISSN = Crane HSN ar 0, 029 = 05 O17 är 0, 009 = 0; 016 år Oo, 22 ar Oj LG) [—2,—1| + 0, 053 + 0, 019 |— 0, 197 | — 0, 069 I= 0 085 + 0, 180 |— 1, 34 | — 0, 49 [—1,— I = Oro OO TA ONE ar LOs 4OT NK ONILGO = HE + FI FS 25KOV BN = H All = FIA ANNA KONEZO2 lr RIK ANA ar (Ög ONE 205 HR SNÖ Ng Kl a DB ONT | a BS DAL Ar AA NV ar OG far ONES ar Oy ud ar 88, 21 + 0, 69 2 HN = 0 OCh ar Öv IS An ONA ar Ghus = g LEK = (35 HD 18, 32 ar eh gl ZA I & = &Ö 220 ar OD OS =O I JT RO FC 207 | SF 5, 43 = 5 70 Zl ul = SO ar & OL II MH Ht + 0, 029 I-— 0, 040 — 0, 078 = 0, 66 + 0, 27 | Sö + 0, 008 = DH far DOE — 0, 008 ar MV + 0, 006 + Dy — 0, 08 ÖN NA = MJ + 0; 001 = OO = CV OD = 0, 02 + 0, OI AXEL MÖLLER, . [090 a fd 2 fd? 2 dA | (£) a, 2 ao (5) då 2) [a (7 + AN (& E, ME cos sin cos sin cos sin cos sin = 3, —2 | + 0,001 + o,'001 = —0,005 — 0,"003 — 0,"'002 + 0003 = 0504 — 0;"03 =S2 2 I DM Oh = 07 000 + 10; 04:60 + 0, 021 + 0, 012 Te VA sr 30 är (9 Ag i 25 & SM + 0, 016 = (MLA) — OD HO = Ör 00 Sr 0. YT = 0 00 — DH Ö-A ar (ANNO + 0, 0104 ar 0 SY0 ar 05499 ar DN SV LIA + 12; 23 är 229 2 ANI 0 235 — 0, 1945 — 18, 061 = (KH LMG = 2) OD + 9, 718 = Ab = Hip Bl Ag | ar ko OG + 0, 824” + 555 987 Ane Ck ar 0 ANS NR: + 148, 54 Ar 2 Ale Za Al SH ANN ar oh Ge — 10 Mu ar ON 05060 = gg — 10, 08 ar ÖN AA CH HG = KB NYG är 3 OO | = MH 5 ar Ch OI5 + 0, 080 AF fb 2 = Sp 22 SIA > ar 2 BV = HH OM + 0, 016 — G CD = 0;104:9 == Oe ar (0 dar OM = (CH MO ar 0 MN = (0 G + 0; 001 + 0, 002 rr & SY — AI PT 0 CI + 0, 001 = Dh DI = CO 0, 00 mn 0, OT —>3=d h 0, 00 ar 0 Må 29 |A Or: Sa OMOOL 0 OM — CH OL = &h I + 0, 004 = (HB OF = (3 OJ = HI | = OK OO SN MM a ÖH OA ar oj CR 2 & OM 0 KO24 Ar HIN Tr 0 GJ IE CO | CH SM = GR AKI AN = 0 AIR är (0 ige 2 2 = (& 39 I | AD LOJOL | EE DN KY är 25 100 SF Oh che) år MH == OS Ar kilo, ig) är Do DM 2 NN BOMKT I DN AA = 0 209 = & 303 = fy 35 Ar (00 AA JAS = Ho då sla dög sta Ar (OG GA SGD TAS Mian OS SSG SERONLAG ar Ole TT 205-79 ar 8 OG Aly SR OS ar (oh (Vt + 0, 044 + 0, 078 i 0 SL = 2 HÖ = fl V Tr & HS SÅNT HS INS DH HA art OAS RN + 0; 009 ar ( ar GS Ab = 19 (OV Ög) & DM I Th CY 1 OO Dj + 0, 008 La 0, 016 = Ol = CO 20 ar (OR 10) Jo | TF BD = HO ar HN = 0 OY. ar AN ar (ob SJ ar HD = oh (OL 00 5 | | 0, 000 + 0, 001 = Ch OM ar Mt Iyl==4' = Oj DIRT I ON OL — 0; 003 + 0, 005 = (0 = ÖH ot ÖA & OM I IT RH SM ar MH OM + 0, 022 ar (OH (ORIN —— Ah ju Ir 10) 40 ar (I AD gä HAT I SRA 346 | — 0, 088 0082 = 10; 185 = "29 ou2 105 08 Ala HIS I a KH LANG ar vid. gOR STNOSAG + 0 174 = CM ar UND HO ar 2 4 [= 2 MV | — 0 196 = (0 Jo FÖ SI — 0, 860 = 35 029 = 0 Dh = 9 2 fig AN BONN + 0, 663 + 21, 281 OFOG El OO + 0 358 + 96; I0 SSE BFA IKAR KO + 0; 046 + 0 395 + 0, 066 — 0; 196 =" 20 = tg GA ar Ö AL GAO ORON OS OBE rar ONNIOO + 0, 003 — 0; 009 rd OM == & JO Ja HOT AT DL = (oh IS + 0; 003 — 0; OIO = MIG = OM tb + 0; 06 4 | Ar MH DR | = BH DR a KIOOO3 i AROI0OS 0, 000 + 0; 001 ar sb TRONS 9, —4 | 0, 000 | + 0; 00I 0; 00 + 0) oI 5 I | an oh Ck 0; 00 Orr sl 0 00021 LE 0) O02LIIE Or OOOKH I 0) OO ON CS + 0; 004 = 0 = OOS I, —5 | tT 0; 00604 | + 0; 00326 | + 0; 0453 | +. 0, 0201 + 0; 0123 — 0; 0232 ONA + 0, 19 25 FH MIN RN ANS GG SG + 0, 1380 = 2 SO = (0 0 BT Sölar ANNT + 0, 1158 Fr Tr 2A35GNT st 24:56 TR Oy 1243 | = 0; 4300 a CR JS Er 2 Ft Am SN RIGG — 0, 164 st AN LOG | ma 0259 OS Sr23 1003 = 203 12 SS 0 JO ERS är sg AO + 0, 486 är MN SKL + 0, 508 + 0, 036 + 0, 258 + 67, 06 RSA Öja SN KRONA JA + 0; 041 0 420 TR OLOKS = HL — 0; 675 ar eh OR + 0; 39 7T—5 + 0 172 | — 0 053 4 07 OG | 0002 0; 000 MN ON arg (0 = MN 55 Bä SN IENON OO + 0; 001 = OÖNO + 0, 001 — 0; 006 = 60) OI2 OO + 0; 04 Or HERON OO (of (og År eh (Sov) = 0, 001 ar MH Os == MV I 10, — 5 | | — 0, 001 + 0; 001 | ee oI 0, 00 (Jr | 0 OROOZ 0, 000 är 0 OM 0; 00 ED la Ci 0; 000 = 0007 OODA — 0; 002 + 0; 004 = MH I — 0; 04 2,—6 | + 0; 0099 + 0; 0041 + 0, 039 OMOTO + 0, OIO =S CM OC) ar DM LG + 0, 18 NE PR SIT NN KH TN EN NH OH — 0; 044 + 0; 097 = 0 Of == & 55 AON (oh AL + 0; 093 + 0, 849 ar Ogg + 0; 084 = 0) 205 7OROD TI AT SEEN) HI = ORL25 = Pr BIO HN =—1 03-305 + I, 183 = 2107 = 9 Lag) MT har 1 JG är (Cp SAG ar gr PA I ar I Vy + 0, 015 + 0, 175 + 45; 28 + 2, 19 ONS 2 + 0; 033 SP (SSG + 0, 041 = 0053 = DIE ar TN ar CN 2 Dy (ÖMMAR Lera 0 Sö ONT — 0; 038 = MV SM 1 (Ch (ot I ige = & HV ITE MH SI — 0; 001 ar: (OJ 0; 000 = OMOOA = = NO + 0; 02 10,—6 | + 0, 001 I TT OO SM OM SFREOO2 "ep OM sb Fa OROOL 0, 000 = NO;LOL ar o ot UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 3 NL a of d?2 dd 3 (£) a, 2 aor (7 ) dy ae) Ao (EF + or (5) HE cos sin cos sin cos sin cos sin 1,— 7 + o'or + oj'or 2 HN o;'0013 == 0;"0005 — 0006 = 0;!'003 — 0)"''002 ar 0;"' 003 = oh CM — 0; 04 = Hl BH AM + 0; 0042 ar ( MI + 0, 014 + 0, 008 0; 014 JO) 3 + 0, 15 A= 7 I KÖ = OG = (Ph VV | Go Oh — 0; 030 + 0; 065 = äg 50) — 0; 44 5 | FR + 0, 069 + 0; 562 + 0, 119 + 0; 055 — 0, 180 ir 5 I/O + 1, 08 GBG Hl HH Gö = MV OM = 10. DG = ÖIS = OL + 0; 659 — 15, 09 — I, 16 Ha INS 3 GÖ + 0 221 ar SR MN + 0, 224 + 0, 005 + 0, 114 är Cop DM + 115 65 a Zl & 205 + 0; 024 är. Ch 252 + 0; 030 — 0; 029 — 0; 204 Ar dig oj + 0, 26 GS Var Ch OJ — 0; 018 Hr OFOSOF = OMO22 0; 000 = OO F—03;r7.8 = (Cl "ER gillar Oh CL = (oh CS + 0; 002 0; 000 — 0; 002 — 0; 004 0; 00 + 0, OI NS Gå lar GT 0, 000 a (MH OR E FH AM + 0, 00I 0; 000 + 0, 02 — Ch (or A= HIT 3 SI + 0, 0001 ar I Ch ERT var OH CO + 0; 0004 | — 0; 0004 är eh OM AT ON 23 = HS SM | = MH SIMRHN | GL FA KH ITNE FIN + 0; 0022 XC Oj = C Oj ANT IH IRA + 0, 0037 ar eh PRE. an CK + 0; 0054 | — 0; 0098 a 0 JO TF O 12 Få 01- BY = 0 ONS = 0 OHL = CO) = (C PO + 0; 043 = 2 = (0 35 BA Har AR + 0, 049 ar OVE I a RAN ar (OIL SC ör Ar Lig ig + 0, 80 Hoa OS 3 OS — 0, 062 = & GM =—! 0, 086 = UT + 0, 363 = io id = CH By Dar 26 HSK ar (oh Hb K25ETSA + 0, 142 + 0, 001 ar 0 Oe är 0) Gl + I, 18 0 Har Ch MV + 0, 019 är (Og 0, 021 = GV Dit = un ar & OÅ ar (0 20) He Bar CO CY = (OK OLI ar M Of 10, 012 0, 000 — & OM = Ch Hå = GC ut Ing HIS CH CC 0, 000 ar OR = 0; OOK SO CM — Ch CL 0, 00 ar Cm ts tillar 03 GE OT OOT ar rot FO OOT 0, 000 OK OOT är CHOO 0, 00 Ja DA BD MIK + 0, 0002 ar AN Oo; CO A= OS DM ONE =" DOS I BO — XM OM = OO ar Ch CC =" = 0 5 Ola + 0, 003 + 0, 016 + 0, 008 + 0, 004 = CH CM T & 2 ar Oh LO) GG OF BH = & DO = & = (Ch EO 0 Oc + 0; 027 = Ch CO = & 20 fo BN ar (Obs AT CH CA är 0 PV ar Ch (Ol sOO22 0007: ar - gg an LV 2 ON DH Suv = 0; 042 = 0 SO — 0, 056 = 3 OKI ar CH LE = ( Oc = & Oc Aa ONS g HA + 0, 088 ur IS202 ar CK MY = (oh (Ms + 0, 045 är ig OR är Ch tK = Ola OR RA + 0, 012 år oe NG ar (oj Oh — 0, 008 03000 ar ING + 0, 14 ur Gar CO = HH OO RT ROOS = SM 0, 000 — 0; 005 a 0 5 — 0, 09 12,— 9| t 0, 002 = CC OM är (a 0; 000 = 0; OO CC LR ar (ON 0, 00 8056) 0, 00 = 10, OM A= HÖ CH LER; 0; 0000 | av oo i 0, 00 SKO | = Go 0, 000 = (MH Ol MB I = (6 GÅ = CH et ÖL + 0, 002 SK OSKOTL + 0; 005 + 0, 003 0 OM ar Ch 2Y/ KOOS == Ol > P5 = 3 CY = OO — 0, 013 — 0, 008 + 0, 018 = 6 É5 = DM» IG Ba HÖNA & + 0, 022 7 103-142 + 0; 033 ar Oy OK —KONRO4O ar lg GL SOA 0 HOJ HK SN — 0, 026 = OA I HO = Gp CP + 0: 107 = 1 20 = Ch AG Hen He lar CH OK + 0, 053 ar ex ÖF || Ar OK = CH OM + 0, 028 är (0 ge är CH Gö rg HO |A & Hö + 0, 008 ar (NO ar (2 OC — 0; 004 — (hh ar & HÖ TO IO 2 OA OG DY = Ch OD Sr 05 ONE | — CY OS 0, 000 0 BO KONG = 3 Mc Tåg 0) 0, 000 = (FB CM arm Ch OO 0, 000 = MAI — 0, 001 0, 00 0, 00 14, — 10 | + 0y; 00I 0, 000 ar GD 0, 000 0, 00 = Ce OM ÖN CS 0, 000 == 0, 000 0, 000 + 0; 001 fa Nar 2 + 0, 002 + 0, 008 + 0, 003 + 0, 002 — & OO Bö TT ONONS 003005 = — 0; 009 — 0; 005 + 0, 010 9, — II | + 0, 056 + 0, 013 = 10; 088 || + 0; 020 + 0, 008 = CH CPI NO Hu = CC NG — 0, 018 = 2 LO = & = 0, OY ar Ch OR Mig MW ar O Som ar & Of ar CNS 2 07 032 — 0, 001 + 0, 016 Hg Lar CH CN + 0, 006 ar (OA + 0, 006 — 0, 00I OO TZ III OM OI2 — 0, 00I EOSKOLN = MV CL 0, 000 — 0, 001 14, — II | + 0, 002 0, 000 XT MN 0, 000 0, 000 = 2 OO Höje JR + 0, 001 0, 000 Ho 23 =" Ch Dt 0, 000 85 — 12 | T 0; 003 + 0, 002 + 0, 006 + 0, 002 + 0, 001 — 031002 GON & OO — Ch CL = & OM I — Oj CA = Ch CC) + 03 007 He Nar CH OD + 0, 009 ar CA OA ar (Ch ON + 0, 005 = 0; 014 LAI & AR = & NG = ÖH ung | =O Oh 0 OO ar Ch OJ UP NAN ar 2 LOT + 0, 019 ar oc LO + 0, 019 — 0; 00I + 0, 009 Hg NA ar O ON + 0, 005 ar CH Ck + 0, 004 — 0, 001 — 0, 009 Hägg Nar CO MN = 0, 001 a BOM | — BH OM 0, 000 — 0; 001 Ur ar ON OC 0, 000 är (C CC Oo, 000 AXEL MÖLLER, 9 LO dd (il93 (0) 0, Pål = (2) ag 2 aor (5 ) FÖ (FER = I sin cos cos sin + 0,"'o01 är o0I ar 003 + 0,"'001 — 0, 006 — 003 = OII = 2 (AD mr ON 020 år 006 ar 032 ar (09 (CN — 0, 046 = 007 Tr 063 = 03009 + 0, 105 + OII + TO3ÉE Ik ar OO | + 0, 016 3 003 3 Ox | + 3 I ar R OL o00 a 004 0, 000 + 0, 00I | 000 + 0, 001 000 är 002 Hr 0002 | = & OO = O0I = COM = 070002 OFOG 27 003 ar o19 + 0, 005 | = & OM = 004 = 036 mt DM + 0; 057 la 006 är 056 | + 0 006 + 0; 009 oh [I T 009 | + 0, 002 | | + 0; 002 o00 RT 002 | 0, 000 AG OM 000 I oo1 | ox 000 I sg | Hört bt sa sr [AR | Jupiter och Pandora. deR 3 | o ER AA ov AR drdZ to ( ) (i) avd (73 50) ZörA (a [ . Ev : . cos sin cos sin sin COS +. —I.112,"00 +3.107)"33 — 23,42] + 6, 83] — 050) + 142 | + 6,93 + 29,26/= 13, 19) + 080 | ar BOR Zl OM FRAN gl 2 00 = 6 OMR (35 =O = 0 ÖN Or JAS HA ar (0 MA | ar Ri FRATRIS ang (HEN ar LL ar — o, 08] + 0, 06 = 38 MA TR = 0 Ar eH HA — 0 => r (5 ON 0 Lt ar ej CRF Oj Mir OM NO SKO2lE CA EN ar Ch OL = CO ON =" ON AO UN OF UL Tr OK Ch a ON (ÖN in LO 205 Os LÖ AR 0 Vt + 0, 99 l+ Ch SN Ar Eb = (0 2 + 0, 45 RIKA rer KY = 23 | = Ag RN 3 Su = BS OR gr i ge TO an ou TF 2 AT 20 nålar 9» 31 + 0, 04 OFOG la O3 == 220 Ol FN ON = ar tg AR gg OA FI 2 Oc || = ur SS Fö far ung Su Ar — 20, 37]t 333 — 0 37 | + 3 74 | + 19, 62 + 33, 461— 6, 45] + NILEN 2 AY ARON 0 AN PET up = ep Br Ag Ful = = 0 SIT OA I FO DÅ | a OS Ag SEONKSA Sn & AA År 65 OM I Ar LI 0 | Lt = 0 OT OKI CH OM = är OTO KO; KOL I BIR CK OM AR ir är 0, 02] + 0, OI = OF 0, 03] — 0 0; 091) — FF ud ul — SOV TF BA = BO sl ON 24 O5 19: ar Ox 13 är är 5 FA Tr EON AN ET AK KS = IgG KK NB 30 NS be 5, 65] — 2; 04 0; 08 | + 0.34 är > 0 OT 6, 40) + 2, 25 ar ur jar gb SA Ar € BS AF Ao Cr) BO = 257 00 T45 79 = 098 Tr Fr äg KOLIT OO JO — ue 06 45 OZ. 2943 SOL der = 'z59 GOT 1, 33] — 0, 27 | + 3, 37 | + 18, 63 är 0 Öl 2 SÖ + & 40 ar a 9 GA ÅR BA | 3 22 = 08 = 00 Or Sy KN = 2 DG - ar CH LG MK OK I ar. Oy HON a OS a SV GG ov | i = 3 OM 30 0, 05 0, 04 = 0 GÖTT & OM RH Lt | CH Dl + 0, oI j Dj Du = Mt | UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 2 d?Q a> (7) (i ad a ( 27) ana d?QR He SOVA fa 0" |aze 2) 200 az em FA | COS sin [AO sin cos sin cos sin = DO TT 1 OF ar DM KN I ON a FH | = KO Ilse = UFS AROR = 6 Al Ol FLN OSKOL = ep OA Ce are | + = 3 = GB 57 | to I3JN TF KHG rr HI | TB RH Bl T ÖR I GA — GT 3 SE SN AON ST do I ORO vr CbCS Lagar Rs | =E 28 äg 75 FN AA a TN NR VOR EON EE RO = a) SF 28 NN Fe AN Bö KÖN — &H GI LO I 2 BO TF LIN ae cD I | A=) = Gå FR TT BG GO 0) ar Bg SR omg a BAR är 10 SÖ + So ÖRON TE ÖLEN TRE SSA re HO SO fr OM RI a CDI) 0 GÖ = | = 0 HN = DM 2011 3 SN HO + 0, 16 ar OO PAA DÖ Fr (0 AG PST SI ar Oe ar ss GOA OK SAIK OM + 0, oI =" 0 GA & 3 | = 3 ÖA) FR OM | 3 MM ar ON ar (Dh = fy ål) — SÖ IEA KHL + 0, 02) + 0, 02 | ar (oh (0 0 ORI OS 4 Kia OSJETSA | am OS 245 fran 10347 rn KÖR LINA ert 103 1OI TE 14105 OT] = OR (KA: ar 0 ADIA 2, =4) = DB 53 | AT PONT SOT KÖK KS MNF RO RANE AN 274) IF do Dl 9 OO NR I iTT Ke ONS ad ISAIAG fri IST KA Ar NV CESA SE AN 7 DAN DAN SSR RR LO ER GR SAR SA OT ONE Asien AN ala OST. 2 JAR IRON TA 0 Ge Et 2O 2 Ia EA 20A RAS AOMI KET 55 AN 39 28 = 7 FA vo ON OA IAF IEA NER SR ar 2 DM är figa LL ar Ba Ebl) ar SKV ar 10 ALS I Aa ONA MH OH CHG ONA | AT 0 AI är =) = & Ol) Sr tar HP OM ar, On KAN AF BO LO Oe Tr & Öl Ba 4) FT HÖ OM ar ep OM mm KKR ON ar (lot TOO 2 ra OS ÖT TTO O2 O3an 4 Oo, 00 = Ch Ok OKOT ar OR fot ÖAR ar eb ell ar OH ELI a OM ar. OM cf) = ONA 5) FOA EE DM VR ke CARLON Im CANE) SV fler TD HOSEO3 I ang FO BRATE rr LAOS 22 na 2, —>5) = Of | Fi da RT BS TT & 25 I DA | = CO PAN ar Oo AI & DN SA For SV g NE GAN SN SE RETE EO 27 sm OS SIONA ale 25KO Sia Ag 51 = 2 PO FF io BA ar sl rd VA är do Pb) AR 4 kl TF 29 JON gr - 5 FOA ar ng HO 2 VA Or NES AL ND RO — 3 I9] + ÖS) FS 75 I Aa SA KN DM DI da He ARA gj CN AR ng Sd Ar Sar lm REON 04 aa 0 O6N I ON 48 IE SERONTOR Ila ON 06 art 10; OZ OO | = LON IIS 8 — 5| — 0, 06 | — 0, 12 03; 00 = Oj OI +10, 06 | + 0, 171 + ox 10 | + 0, 19] — OG Oo, 00 ar vet Ok EH-GOESFR OO + 0, OoI ar fv GE =O OK = OR | Är TO Oo, 00 = I Ch OK I TKO OT år SHI i =0 — 2 ar LO SA Kar Te OJ ar | 20 IF Gy Un = C& Al CH tv) Oy | 26 = 87 I Tr IN KN ND glo = ÖF OM HIN 2 NR VNÖ FN NA 50 SÖN = HA NE ge SYN REIN GG) FÖ 25 Fo gel 4 Bö God 7>— 61 — 0,45 | — 3, o5l — 0; 12] — 0, 07 [| 3 Ör Sr OM | = ÖKA MB NT OK OL AO ON = & H/ 0; 00 | 0; 00 ue Ö 0, 00 Fr 6 Ol ORO o, 00 | TN FR 08 ar > 2 OL AT ( OKR OK | 27 ar (Cb OM fr ReNu ENL 0 AV I | AN SR Nar SH GI a HIN EA KV AG SN 2 STD HO SEN in Spy G= = YAN SO &S He a OL Ja FN IDR ET KN ON TKA SN NA SBI SIE Og) F ROR NE SS KN HT RR Or Fl) = Be | = & 0; 00 0, 00 Ting = = OO 0, 00 | Förestående koefficienter äro kontrollerade enligt (I. 216). 48 AXEL MÖLLER, 24. För utvecklingen af Saturn-störningarne har jag ur Bouvarps tabeller beräknat följande elementer: 1858 Dec. 30,0 Berl. med. tid. = 3 06 gr = 0: I UN =112 27 12 I med. equ. 1860, 0. Saturnus 17 = 2 29 26, g) p9'= 3 12 30,16 n =120,"'45483 m =35016 hvarest den stora störningen redan är anbragt till medel-anomalien, samt värdet för massan antaget i öfverensstämmelse med BrEssELs bestämning. För beräkningen af integrations-divisorerna erhåller man således följande tal: = u=0,155637 4u=0,622548 7u=1,089458 2u=0,311274 5u=0,778184 8u=1,245095 3u=0,466911 6u=0,933821 IJu=1,400732 tillfölje hvaraf de minsta divisorerna förekomma vid argumenterna 1, —6 och 1; —T7. Det har dock icke varit nödvändigt att beräkna koefficienterna till dessa argumenter med ett större antal decimaler, än jag användt vid de öfriga argumenterna. Medelst formlerna i paragrafen 3 har jag vidare erhållit: Saturnus och Pandora. Pp —=241" 411,96 Pp, —=342 23 46, 00 = 3 6480 I, = 18 8 20, 00 Ile 06 AG 3, 04 29. För utvecklingen af störningsfunktionen har jag här användt den metod, som HANSEN framställt i sin afhandling: ”Entwickelung der negativen und ungeraden Potenzen der Quadrätwurzel der Function r? + r? — 2rr' (cos U cos U' + sin U sin U' cos 1)”, hvilken finnes införd i 4 Bandet af Sachsiska Vetenskaps-Akademiens Handlingar. Derma metod leder till följande formler (II. 8—10): 2m'! a: Mo — As 2n1 Yaan aa 1 008 HG F (n — 2f, — (mn — 2f — 29))=yn tg29 Ty (a (9, 0) — b (9, 1) tg2 II, +a (9, 1) tg" blo. ns oo. —b(g,f—1)-tgs-23I,+a (9,1) tg All) UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 49 An = 3 (fn — 2f, — (0 — 2f — 29)) ur = au —(m= 29) leo a le (0 hvarest a (g, 0), a(g,1),... blg,1)... äro oföränderliga tal, hvilkas värden finnas be- räknade i ofvannämnda afhandling. De tvenne första af dessa formler gifva följande numeriska värden: log « =0.5386328 log 7, =0.9917538 log 7, —=0.4509518 log 7; =9.9101498 log 7, =9,3693478 log 7; =8.825546 log y, =8,287744 log y, =7.714694 log ys; =7.20614 log 7, =6.6653 log 7,,=6.1245 26. För de i A, ingående I-koefficienterna har jag erhållit följande värden: Saturnus och Pandora. v | 5 d od o g OM 23 tl log fö) I | logFööla Al log rt la I log rt) Äg tl I | log F(i,') | ö i | log T(ö) 1 Ar As As | AY | Ar; I, — I| 0.6907238 |4,—4| 8.806206]5, — 5| 8.219647 | 6, — 6| 7.64105 |7>— 7| 7-06807 I, + Il 8-390337 4>— 21 7:10788 | 5, — 3| 6.6182 6, — 4| 6.1188 gl TSE FR 4 ol 4.984 I 5, — Il 4-619 6, — 21 4.217 5, — 5| 6.7441 : 2, — 2] 8.536429 | 33 — 3| 7-92847 14, —4| 7-33255 |5>— 3) 5:739 5 5:230 | ÖS 2,— 2| 0-0249831 |I2, ol 7-21119 | 3, — Il 6.7344 |4,— 21 6.2418 5, — I) 4-066 2, 0 3.025626 — |2, + 21 51367 | 35 + Il 4-837 4 ol 4471 3, — 3) 6-6185 |4,—2| 5-281 5, — 31 4-769 25m2542420 ML ol 8.481567 1, — I) 7-84294 |2,— 2/ 7-22496 | 3, — I) 5-786 2, — 2| 5.947 3, AR 3| 5-335 0, ol 9-:8401160 1, + I| 6.7615 2, — Ol 6-28'19 3, + I) 4.168 2, ol 5-300 35 — I) 4.792 A 2, t2) 4536 TT I 65653 ; Oo ol 7-19143 | 1 + Il 5799 3; — 3] 9-4049998 32 — Il 7:58173 3 ot I| 52813 | 1, — I| 9-1654635 I | 1, + Il 7.65801 I I Medelst equationerna: TC0) STEN NET erhåller man ur förestående tabell äfven värdena för de öfriga argumenternas koef- ficienter. K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 3. 7 50 AXEL MÖLLER, 20. Beräknar man härefter (II. 12): EEE RON cos Bli, — 4) = F(6, — 6) sin(ill, — il), så blir A, af formen: AD = zA(n 2f) (n — 2f — 29)) 2 (ee +V— EB (n — 24, — (n —2f— 29) 2” Ty (n — 24 29) 29) 1 hvilket uttryck jag för A- och B-koefficienterna funnit följande värden: Saturnus och Pandora. | 4 i | log Alt) | log Bli TER I log A(i,7') |1og B(iyi ör | log A(ii') | 10g B 0 i, log AG) | log Bl) | 3 08 (2) 8 OBE E [2 5 | | | | Ar AY AV Ag | I, — I |9.:9855594 |0-6821137n| 5>— 5 | 8-142532 | 7-95742n 7— 71 7-06088, | 6.3246 9, — 9 | 5-923 5.263 | It I [8:014760n |8-347943 5 — 3 | 6-5923n 6.1440 75 = 51 5:012 4:351 SJ EEE SY Sr EE OR E Av SB) BONO | pra Al ED | 75 7, — 9 | 4:548 4196» | z SS RK | 6.5896n» San 5 0:6673 6.48227 | 3575 4-840 | 2, = 2 |(9:9898317n| 9:6122386 | 33 — 3 | 7-67731n | 7-84646 5 — 3 | 5:713n 5:265 72 51 4:716 1 3:45 2,0 |7-932046 —|7-797728 | 33 — 11 6.6031 6.5628, 5 — Il 4:064 3:09 n 5 — 7| 4.553» — | 4-578 2, + 2 15:23396x | 5:30727n 3» TF I] 4:780n AS) 35 FS SA 5 FD | 5-164n 02 |8-013394n |7:394916 | 1, — 5 | 4-051a 4:602n 32 — 3 | 0-3673n | 6-5365 S7karS MLS AS RE 29 0, 0 |9-:8401160 AE ny Gl SA 6.7341 Sä SOS 5:614x 3, — 5 | 4.315 | 4-740n Oo + 2 |8-013394n |7:394916n | 1, — I | 7-13778 | 7-83433n | 35 Ft Il 4:IIIa — | 3:85 3, — 3! 5.084n = | 5-253 | | A EN 6.3859x | 6-7191 I, — 5 | 3-50n 4.050 3, — I | 4.661 18462 OR | 3 1, + 3 | 4631 4731 n 1,— 3 4.363 5.786 EEE [4.792 SR 0 SR = . C 2 d n : tg I SAD UA | 3, + I I 52242 14-964 FN JR | 7-60891, | 1> + 31 3.962 4.062, ra) | 4-:757 1, — 3 |6.1587 7-58142 6, -—4 1 5:2749 | 61143 A 1, — I (8.460299 +|9-1568534.| QX — 21 3:183 — | 4215 Ö | I; + I | 7-28243n | 7-01502 sb (0 | 6.04-74.n 5-842n 8-2 | 6.4991 |IslEng SEO 15-175 a AN 41 R7SLYSS AN JALSSOS 3, — 6 | 4.501 5-088, | Å 4,— 211 5:953a | 0-1750m > 1-6, — 8 | 4-864 5014 | | S 4 01 -3:948 AO Ö- Ol ITNE 6.1292n 14, —4 |8.651980 | 8.659340 25 OMRAL2TOR 23-095 6, — 4 | 4.386 5.226 Ag | LION | TVN K t BA NGA NG (NSI SED 4, 014-460 14-963 2,—2 | 7-18981a | 6-8122, 4, — 4) 5.865 | 5:873 Pg ål | NOPAR 6.3120 2, 01 61883 | 6.0540 4; — 21) 4-:992n | 5214» 2,—2 |8.501278, |8-123684, | 2 t 21 4:346n ARA 2, — 4 | 5.275 4.485 2, 0 |7-11761 — |6.9833 0, — 41 4:373 4:251a AN HO | 3535 20 Fl 21 4:946a I 1 5:02007 0, 2 | 6.2697a 5:651 25 Ol SM | 5:072 0, —4 |4.385 4-764.n DNS IT AT 0, — 2 |7-19896a |6.5805 Oo + 21 -6.2697 n | 5-651n : 3 | ÖS ÅS Z oo 0 |8.481567 | — Ox 41 4373 425 0 + 2| 5.288, 4-669n & ar FANOR KIA | | 5 | o, + 4 14-885 4-764 I I denna tabell äro koefficienterna angifna endast för positiva värden på i; de som motsvara negativa värden på z erhållas genom equationerna: Ah NS AG) BEEN (GM UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. HU 28. För att kontrollera förestående koefficienter har jag äfven utvecklat störningsfunk- > tionen under för utsättningen f = o, hvarvid jag användt följande equationer (II. 14—15): giSInE==CosPiysSmiti 9 cos LC = cos Il, h = sin I, sin I7, 2m! SN STAS) a ent! sin 1” = 2 < u 2u = 2,9 O =(—1) Rh — ) JA —n—20) = N(—n—24) cos(n a 24 (L Eg 1) ) = N(—n—24) sin(n = 2u)(Z ar 11, 2 ER RR OG ÖT ee hvarest R-funktionerna äro numeriska koefficienter, hvilkas värden finnas beräknade i den i paragrafen 25 omnämnda afhandlingen af HANSEN. Dessa equationer hafva gifvit mig följande numeriska värden: 26 NORS logg = 9.9995823 log h = 8.6418763 log e, = 0.9939230 log e& = 0.4552902 log £; = 9.9166574 log e, = 9.3780246 log e&; = 3.839392 log e, = 8.300759 log er = 7.16213 log e, = 7.22349 log e, = 6.6849 z | log N(E) | log P(i) | log Q(T) I log ND I log P(E) | log Q(f) i | log N(E) | log PE) | log Q(i) M, | M, | M | / | . = 9 | TA 7-:07139n | 6.3831 | — I |0.6924753 |9-9808893 |0-6841206,] — 4 | 8.813212 | 8.664139 | 3-661246 | — 5 | 6.8013 6.7199 6.5487n- | M — 2 | 8.565128 | 8.531042, | 8-146218,| — 3 | 6.7073 6.4504.n 6.6279 | | 2 o | 8.517677 | 8-517677 = — 1 | 6.6705 | 5.959 6.662, — 2 |0-0284861 |9.-9944003n| 9-6095758 » | NV y 5; 7 o |9-8507188 |9-8507188 — 20 | MSN de ere Mg SARA — 5 | 8:228404 | 8-147037 | 7:97584n P5 SA 2 M. KO 66 88696 6 | 6.2284 5-816n 6.1931, | ; IS agge | Age Hagge. | 4 Granen | 5:975 — 3 |9:4102543 |9-:1533654n| 9-3308236 EP1EVELD ROS I I IN0RN 7:22729n= | — 2 | 6.0803 6.0462, | 5-661n | — I |9:1850472 |8-473461 |9.1766925, | M, OM 6:06 64 18 6:06 64 | | — 6 | 7-.05156 7-23961, | 7-:61628, I Ma | — 4 | 7:37988 | 7-23081 7.22791 = 9) 5:949 5:942 5;2213 = 2 1-F2055 7-26149n | 6.8767n 7 | 5-660 5:651n 4:96 o | AR RETT FOS 5:471 5:3900.» | | | = 3 | 5498 5:242n 5:419 | I | = |) Bag MT ÄNGR 5466 n medelst hvilka man erhåller den kontroll, som finnes angifven (II. 16). 52 AXEL MÖLLER, 29. Då det i paragrafen 27 angifna värdet för A, insättes 1 uttycket för 2002 —+5), sådant detsamma förekommer i paragrafen 25, så komma de särskilda termerna i sub- stitutions-resultatet att innehålla faktorer af formen (Ca Dessa faktorer skola nu framställas såsom funktioner af den störande planetens medelanomali medelst serier af formen: t= + 0 IN - UR RAL — NM it = Pr BA KE [14 (Å , ÖV i hvilka X-koefficienterna äro gifna medelst följande equationer (II. 18): 1:o. Då i—m är positivt eller = 0: Nm — (= Re CE p=- Nr 2 —2m) ONE RR de Dean ÖMe ARe Sea 2 i =Mm —-M+2 2:o. Då m—? är positivt eller = 0: NIEMI (EG OR BE Q (n+m) PEO +0Q (n+m) pe SORT ER ERK i m—i m—i+1 mM—i+2 De i dessa equationer ingående P- och Q-koefficienterna bestämmas åter genom equationerna (II. 18—19): (f) — Erlkokopt2 kelkokopk3 i kälkkopså4 oo k4l vp vp PI op Rö ÖN SIROREg OD TI TT kö TAG. (2) — E+1kk - 2, keläkog+3 , , k+lEkog4å kl = va va 2 1.2.. NOR EE RS ONT AE ST Lä S Drag hvarest: v = COS1q'; B = tgig'. Då p=q4=0, har man dessutom: (5) ; (£) POM 1; SV Med användande af dessa equationer har jag erhållit följande numeriska värden: Saturnus. MER 20 gl Za gg lg ZI 2-8 FU 9 Cm i I — I; 01 0:000000 | 3.44674 7-1944 5:99 4.82 == —2 1 9-999319 | 9-047945 | 8-02278 6.9691 5.90 4.82 Rh Ua AA 025193 5:47 4:32 odd | == — 8.44674n | 9-:996589 | 9.289010 | 8.42222 7-4861 6.511 5-51 4.50 — 3 01 0:0020436 | 8.92556 7-8491 6.765 5-67 4.58 [== =Pof 6 Ng | 2 —(y 5 —0" 6.593 8.74623» | 9-991789 | 9-440900 | 8.69110 7-8485 6.951 6.017 5.06 [FA 8.75134 0.0027279 | 9.:226309 | 8.31756 7-3521 6.354 5:34 4.31 | |[=2 + 11 8.75134 | 7:6372 6.529 5:42 4:31 2 ; ERA — 4:50 n 7-1939 3.91976, | 9-984881 | 9.550791 | 8.89382 8.12869 7.2977 6.422 (=S LT 8.45252 0.:0013752 | 9.401098 | 8.61733 7-7491 6.831 5.88 4.91 —5, 01 0.0068041 | 9-150475 | 8.19837 7.2038 6.185 5.15 4.10 0552 BEG 6.257 5:14 4.02 UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. KBM | 2'0 | JEN 22 f=8 HEL 25 0 JT PD 219 ? | I im Cale 5 | 5:47. 7:5443 9-04II09n | 9-:975814 | 9.635867 | 9-056057 | 8.35703 7:5840 = ÖOF3 05 7:0763 6.423 9:997974 | 9-:523711 | 883804 | 8.05031 | 7:2008 6.309 5:39 — 6, — I| 9.056115 | 0.0088451 | 9.354940 | 8.53566 7-0412 6.703 5:74 | 4:75 = (ar ul ORT | NN 7-0391 6.000 4.95 DE BL 4:33 EA KE då , VR EEE NO . 0 5:99 n 7-7917 9:133382n | 9:964516 | 9-704338 | 9-:190782 | 8-54949 — 7 — 4 4:49 5-61 | 6.899 8.44158n | 9:992500 | 9-617263 | 9-012297 | 829305 7-5030 6.664 mb 207:9020 8.93316 | 0-0088634 | 9.492602 | 8.77715 7-9663 7-0979 6.191 LEG 4:30 = 72 ol 0:0142502 | 9.301025 | 8.44478 7.5239 6.565 5-58 4.58 blek 27-9020 6.855 5.830 4:73 ; | — ön 4:32 6,365n — | 7:9823 9:206872, | 9:950894 | 9:760768 | 9.305480 = 5 4.13 5.18 7-0706 | 8.74178, | 9-:984910 | 9-692048 9-155785 8.49612 7.7588 = 9 HO 7-7168 8.75916 0.0068575 | 9-595688 | 8.96486 8.22495 7-4177 6.564 5.68 — 8, — Il 9.:237303 | 0.0176269 | 9.456920 | 8.71052 7-.8760 6.989 6.066 Fox 4.15 — 8 til 9.237303 | 834307 | 7-3958 6.417 | 5:42 4:40 = arg) of RS 4-50 NA Å et | 2 = Bö 4.82 6.653 n 8.13678 9.267059n | 9-934832 | 9-807949 = EDER 5:03 n | 7:3680 8-91462n | 9:975146 | 9-753548 | 9-277273 | 8-67037 — 94 5:34 6.425 7:5076 8.46367 | 0:0028120 | 9-:677341 | 9:117934 | 843954 | 7:6864 6.881 = OA RIGA 9-160600 | 0.0189969 | 9.570884 | 8.91340 | 8-15237 7-3275 6.:4.59 5.56 4.64 — PH -0-0:0243262 | 9-415940 | 863740 | 7.7788 — | 6.872 5:93 4:97 =" sr 2 BVPRN 7.2557 6.258 5.24 4.21 | — 9 Ft 45:34 4:25 | & AR = FRÖ 5.20 6.888 n 8.26608 9-317203n | 9-916184 FT Cha é S7OR 7-6281 9-034923, | 9-963132 | 9.805028 | 9.:382169 LOS | 5:09 6.178 7.:3040 6.949 9-996697 | 9-744227 | 9-246727 | 8.62261 7-9179 = 0 | PARA 3.09879 9-065628 | 0.0183682 | 9.660086 | 9.077024 | 8-37954 7-6103 6.791 5-94 — 10, — I| 9.368678 | 0.0290063 | 9-542525 | 8.85751 8.07490 TERS 6.349 5-44 4.50 — 10, + 1| 9.368678 | 8.55687 7-6740 6.748 5:79 4.81 FEX03F S PO 6.087 5.06 4.01 Fortsättning. NHR g'—10 g2/—U | g'—12 2/18 214 2/15 i jane | 04209 2 | sd or; 5 AS ASO ÖR ol) 70 5:90 | 5:01 | 4-II 3 MAAS) - é — 7617-8278 | 7-0499 1 6.230 | 5:38 4:52 jm/b4; MON 4:90 | pe BO Nl SÉESS3. | OG) TNA 6.523 5.71 4.86 05 Sj 6.136 | 5.27 | 4:40 Om |A | NGE — 92— 8 -9-:404870 | 8.3612 8.22762 | 7-5302 6.784 6.000 mn Da VAC: 7:2317 | 6.439 5.61 4:77 =O KO 5:16 1427 2 É —10,— 9| 9:847713 | 9-492124 | 8.99074 | 8-39562 | 7-7336 | 7-0209 | —10,—7 8.82268 | 817550 | 7-4661 6.710 5.92 5-09 | KO Hl HLK NN 2 5-51 4.66 I (EFRON ANN I Uti förestående tabell, i hvilken de angifna talen äro logaritmer, har jag endast anfört koefficienterna till de negativa potenserna af Z'; de till de positiva potenserna hörande koefficienterna erhållas nemligen omedelbart af de gifna medelst equationen: NM NM RE 54 AXEL MÖLLER, Sjelfva beräkningen har jag kontrollerat medelst equationen (II. 39): ma Sr S 7 (5) ” cos mf ==X AE CS RE E FR COS g + IX ELON EN COS 2gq' + .. 2 I hvilken för: G= 03 jo =03 r' = a (1—e') ef ON SANS - NB Sell nm — NM öfvergår till följande: (I) = 00 FAR mA de NM FR NET Ar 30. Utför man det i paragrafen 27 gifna värdet för A» fullständigt, så erhåller man: Tr Ne I så pons — (0-2 SA (ff 5; (fa, = (F) z £'A(n,—n) TÅ (ar ED an OA (a a AA DOS Ann) ck + (EE GT ”JA(n—2 NL ENA (0 2 DN 2 + A(n—2,—n— 4)" (=) +... A(n—2 nja” | + (5) a JAC nn” + Ann) TP ARR) OT? AP oo A(—n—2,n)z”t I (5) FR JA(—n,—n)z Pa A(—n,—n=— 2) TR A(—n,— n—4) RR . A(—n,n) LÄN 2 vf) ÄG zB(n—n) £ "+ Bin n—2)2z "+ B(n—n—A4) ha B(n,n) Zn + Vv) 2 Bln-2n) a + B(n 2 —Nn-—2)2' NER + B(n—2, —n-A)z' FÖRS .B(n—2 mja” Ir ooo FEN SE sä AB. —L SR 00 — =S Ag ”B(-n—2 VET INN Ce + B(n2, NA) CE AE o6 B(—n—2,n) Zi +V (5) Br na” + B(n—n—2)a I; Bon, n Ax (2?) +-.. -B(—nn)z"t hvilket uttryck medelst de i föregående paragraf gifna formler öfvergår till följande: a'Va+1 7 —n—1,—n i NS —n—L1,= (n—2)) ve —n—1,n i) (5) AA, = (Än, —n) EX ZE Al (00 Nn 2) ; Bats SA (0) 00) ESX SINE NA T Lå ( + LT VA (n- 2, 1) SKR Ra SA (0 TO NISEG Sn e [ 2 1 IA W=0, dos sm =D) AN Fo a 2 Sd ERAN Er (a NA SS mn NEDSATT FN (n—2) i SAR SE DA ARG +... A(—N—2,n) EX a ; UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 20 Rd FESTEANDE VER SR ÄR ESO ONE Ze A(—n—n) SKA i SAR DNS ke em Ha A(—n,n) EX GC Mn 2 MV = £")B(n—n) SÄS tg B(n,-n—2)2X Eg ES - B(nyn) = TS NEN 29 SN [AAA i arr = AG) lr 5; 2 VEG ”B(n—2,—n) San = ER (Glo fö 2) ASEXGERE SEE RAN B(n-—2 NSX TR SR FANG SG og ; Eu +Y 0 NERE SR IE) SK rå (RR 2 B(En- BMS = === i ERA —I = ; 2 VET IB(En,—n)3X 5 FTIR E TE MT > B(N; MSE ke 2" hvaraf man slutligen erhåller (II. 21): ' FAT Na = 2 =9 ERE (ER ra ET Jet + (EPT VE EJ (ESA VET BE | n—2 NN — nyn—2YX nn—2 nn—2) ,—1 AR (rt VETE ”+(E NR EE) S AD (EE NE ESO a | se RR ER a gr OR AN NG (EA MG ES 2 EE NET BR JR - a'Yn+1 NyN—2u N—Du > NyN—2U MU 2 eller: (5) NESSER RAG ET SSI RE SINE = då man sätter: EKS =S SE SV =) —— SN ond) 2/ = ; 21, = AVN OT NES RN TAGS == saft —G) — LA RR lara (fa = RA FEV =B(n,—n)X jE SEE (== SNI 15 & I + B(n, n—A)X ; & DNE (fn) RA BPA RR 0 ef HANE I RErg — Ska aj ER AD) rn NN (NE LA ET FÖ=B(n-n)X El (0 een 2) ENG SR 3 B(n,nA)X 7 AR D+... B(nyn)X Er etc. SO (EE SR ll —ESTWESfpg TA AE RA NAN NE . A(n—2,n)X SG 4 RE (rn rr RÖ TR CE (fn KA EE (nn et ROR a Ng SE (Ur 56 TU NSONe ÖR BE A(n—2,—n)X Ad + A(n—2,—n—2)X RN R A(n—2,—n—4)X—” 25 Fa ; A(n—2,n)X "7 3 n—1,—n IR RG =B(n—2,—n)X AA 2 FE (ER nen EKS AN AT er +... B(n—2n)X etc. ÖRE de A(—n—2 —2,—n)X ör TE —h—2)X RA SE Va A( En 2 NA) KT AROR AP) AE sr ER AR SN ER ER ARR 0 KN NE RA (EN Nn? FD FEET RR + A(—n—?, ENN NS FA (EDDAN er 1, —(n—2) il TVI BE EDA +B(-n-2,-0-4)X "br Bln—2 ny etc. ES AE) KÖR AR Gt Ås XT AO ES 0 0 , 2 A(—n,n)X =" 5 Ny—N RP -—N Då —N -—n—1 ET SN ST (n—4) EEE BE MA + B(—n, ENG + B(—n,—n—4)X i +... B(—N,N)X 2 = AE DR FO AE RT TRA RR a Al—n,n-—A4) FE Å -- A(—n,N)X RR g = 22 (a NS + BC ONA SER NT + B(—n, ANA Ae = (0 SR (ER Kam etc. Ag S - a'Yn+1 : sale ö , I förestående uttryck för (5) A, har jag endast angifvit koefficienterna för de negativa potenserna af z', emedan, då den ifrågavarande quantiteten är reel, koefficien- terna för de positiva potenserna erhållas genom equationerna: TND pd JL ? —J nm n,—m I SIP i —i UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. DM Förestående equationer hafva gifvit mig följande numeriska värden för £- och F- koefficienterna: Saturnus och Pandora. n—2u logegr fa0vrilog AE log: SN ng TogeEt gm LogeE LOgEEINs Zm log gg AT lag | A; 3 ud = 3 |, = 9.984876 —|0.6814320n»] 9-033504 1|9-730058» |8.00834 8.70490na 16.955 7:52 = NH =E | =E 7-9978n 3-30880x | 7-0519a — |7:3705n 6.029» 16.352a 4:98 n 5:30 Az ar 2 ge 7-7998 8.44787 8.07857 9-986394a |9-:608781n |9-278831, |8.90123n |8-41205n | 8.03446, o |9-:842160 8.76782 5:84» TE ZNIn 7-3905 7.2052, 6.684 6.380 5.82 = 2 |7:9341 |.7:79982 16-855 6.723 n 5:63 5:32n 4:30 | | AG + 3 16-199 6.158, 7:4445 7:3990x — 17:9253 | 8:08497n |9:145445n | 9-314665 18-59468, 18-:76385 TE 7ERSRS 7-8955n 3.46291 9-159525n, | 7-6858 1 8.386942 16-870 16.882 6.021 6.863 = 0 | yr 7-8955 JE2,500H ER k7-5SA JOS 6.497» 6.811» 5:43n 5-83n 4.007 4:70n — 3 |6.199 16.158 4:60x |4-30 4:30n |4-99n As 3 4 |ÄOD 4:78 5.282 5:48 n (III 7:0137n 7:5906n 7-6097n 3.63659 | 8.64378 + 2 -17-0993 6-975 6.854» (6.382, 3.50234a | 8-12457» 17-9979n 7-5267x 5:967 6.548n o |8.48825 7-6275 5-04 7:0441 na 6.582 6.543n 5.98 BET 2 5.00 = 2 | TI 6.975n 6.253 | 6.127» 5:08 4:70n 4:00 = a NAS 4-78n 1 4:00 n | II || AV Fr 5 4.60 4.00 6-53In 6.029 7-2193n 7-0187 T 3 | 205 5:61 a 6.605 16.562 5:95 5:91 n 7:6739n 7-8435 7:2049n 7:3777 är 4 | ÖN 6.855» 7-1458 | 7-8428 a 6.493 7.1889n 5:83 6.486 Ban 6.179 =2n'E 6.107 6.855 6.365» 16.658, B:J2n 6.049» 4-60n 5-08x =3 5:65 15:61 4:00» 14-00 4:00» 4:00» Ae a Ö 4:30n 4-00n 4-70n 4-90 6.013 4 4.30 4.90a | 5-087 5-96 a 6.182, 5:84, 5:95n 7-1691 7:1755 + & NÖRÖY 6.049 6.009» BIR 7-1976 a 6.819n 6.686, 6.307n 5-88 5-08» Oo |7-:2079 6.473 4.60 6.164.» 5.66 BJ 5:15 4:90 4.00 = 2 NÖD 6.049 n 5:48 5330 4:30 4.00 md 4:30n BETS Ok Aj FS 4:30n Tr 5 4.00 4:48» 4.00 Bg SER 5-66n 5:38 TF 3 4:90 4.85» 5.66 5:61 4-90 (ORSA 6.540 SEO En 6.143 + I 14-90 5:-12n 5:87 6.573» 5:32 5:996n 4:78 5:64 4:30 5:32 = Hi | aldNO 5:72 5417 Sedin 4:90n 5-18n 4:30n | — 3 14:90 4:85 [EE | | Ag : a Ö 4.39 5.23 a ål 4:15» AS 5:OLn |I5E20n 4:30n 4:60n 5.86 5:87 +T2 15:20 5:04 4:902 4:30 a 5:93» | 5:54n 5:46n 5:IIa 5:08 Oo 15:95 5.28 5-20n MAJ 4:78," 4.27 4-:30n = 8 |G 5:04.n 4.62 4-49n AR I | A, mn 5 4:76n 4:31 4-40n 3:95 | Tr f VAD 4:00 .n 4.69 4:65, 4.00 4-00 5-10n BR 4:74a 4.91 SE 4:48 a 4:61 5:31a 4:13 4:78n 4:70 4:45 TR 4:48 4:45 4:70n 4:30n =3 |403 | 4:00 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 3. 8 58 AXEL MÖLLER, Fortsättning. n—2u läg ST SIR log.El almökdlogE logE 2 log F log.E 2-8 log EF log El Zl? Seen [aa OR Avlasta i fr res a FR EE OB Fr I ÖN RR ESR ER | AE a | a 5:89 6.582n 4.81 5.-51n 4.42n SARA 4:25n I Az | | Tr 2 7-4760n 7-0984n 6.500n 6.123n 5-50n 5-12n 4-49n 4.-11n | o 5:4.6n 4.88 4.52n 3 As3 I är 09 7-8449n 8-.01406 7-0024n 7-1714 6.105n 6.274 5-17n 5:34 4-21n 4.38 än od 5-15 6.190 4:30 5.38 4:53 MU 4..00 4:30n £E > = | An | AS 8.20265 8.20997 7-5458 7-5530 6.781 6.788 5.95 5:96 5:07 | 5:08 | TS 6.435 4-30n 5:89 4:84 5:18 4:30 4:40 | | [0] 4-78n I Y FT | As arg 8-11744 7-9327n 7-7781 7:5931n 7-1984 Å O137n 6.500 6.314n 573 | 5-54n + 3 :279n 6.064 5:00 5:95n 4:95 5:52n 4-30 4:907n | 4172 är od 4.00 5-48 4.60 4:00 AS | är: (9 6.360 6.782 7-1743n 7-5719n 6.9152n 7:3126n 6.4012n 6.800n 5:76n 6.158n | sr Al 6.305 6.308 Bg 5:97 5-41n 70n 5-08n 4-78n 4-48n 4.00n | le 5:76 4:78 5:15 4:30 4:30 4:00 4:00 I o 4.00n 4.00n tt 3 | | Ar = I 5:46 4.60 6.312 5.52n 7-0094n 6.276 6.821n 6.085 6.366n 5.63 + 5 6.647 6.464n 6.367 6.187n 5-61 5-:20n 4.00n 4.84 4-48n 4-60 rg 4-:30n 5.25n 4:70 5-:28n 4-30 4-78n 4.00 4-21n Sn ENE 4:70 = As + 8 4.00 4.48 4-90n 4-00 5:71 4.60n 6.431 4.542 6.305 ar 0 4:70 5.28 5:71n 6.097n 5:46n 5-:37n 4.60n 5-20h 4.30 a 4 5.56 5.56 4.60n 4.30 4.78n 4-48n 4-44n 4.23n 4.00n SOA 4:90 4.16 GSE Z Ar Ao SO) | 4-00n 4-19n 5-28n 4-69n 5-83 5.18 RS 4:71 4:34 5:53n 4:80 5-40n 4.64 4:78n 4:00 5 5:32) | 5-16n 5:09 4-91n 4.00 4-00n 4.25 är oc 4.00 | 4.48n 4.06 4.48n | al. Beräkningen af förestående tabell har jag kontrollerat medelst de i paragrafen 28 utvecklade P- och Q-koefficienterna. Utskrifver man nemligen fullständigt det der gifna värdet. för M,, så erhåller man för f = 0: (5) "ar, (5) NP” P2) Ia P(-n4) NA Pn)” + VE (7) 10-02" + 0-0 4 -n 2 Ann An] UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 59 LÅ eller: (5) MENDES ENN NSP (0) SEM de dr VE RT SN ER U + a Q(NNSKT fa TA hvarest W-koefficienterna erhållas genom följande equationer (II. 28): B ="1g9390 Mp 27,7 G (UTAN 270 nyn . nn — 2n—1 MR ByBaE Bö— nn VZ 2 CO 00 PES fa 1 BW n I [EN rn 2 BW ) Wo 3 PU etc. WE gr WE BAR 2 7 NM S nm - n,m VE =BC085 PO W;"4— 280083 90 WT + C0S?3 Go Wii4 n+1,m+1 2 7 - I 5 Vä — COS Sif Ha — 28 coS?1 gp WERE + £?Cc08?1 9, Maa Medelst dessa equationer har jag erhållit: UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. Pandora. nn Mm R gr y y? y' y yr Ya Ye y” I, FI |9:152383n |9:997793 | I,=— I |9.152388n |7-7049 | | 2, 2 |8:48087 9-45I1211n |9.995586 | 2, 0 |90-0043588 | 9.152388n |7-7027 | | 2,—2 |8.48087 | 7-1583n 5:41 33 |7:8551m — 18.87660 —|9-:625095n |9:993379 3 TI |9:455603n |0:0107941 |9:152377n |7-7905 33 — I 1|9-455603n |8-48160 7-1572n 5-41 33 |7:8551n 16.584 5:04n | 4 tT4 |7:2505 8.30005n —|9:145460 —19:747827n |9.991172 | 42 |8:88026 9-:633850n |0:0171032 |9.152355n |7-6983 4, oo |90:0255815 |9-459940n | 8.48232 7-1561n 5-41 | 4,—2 |8.88026 7-.8562n 6.583 5-04n Ae 4 ERS OS 6.007n 4-5 OR a | 5 F5 |6.658n 7:7254 38.62884n 19-349307 |9-842530n |9-988965 5 tt 3 |8-30335n |9-152041 |9.760915n |0-0232902 |9.152322n |7-6961 | 5 TI |9-:642478n |0-0399719 |9-464223n |8.48303 |7-1550n — |5-40 | 5— I |9-642478n | 8-88389 7-8573n 6.5830 5-04n I 5 = I | ENKI | TAG 6.007n 14.54 | JES Ames) 6.658n 5:43 4.04n | | &+6 |6:074 7:1533n 3.09562 8.88987n 19-513432 | 9-919504n |9-986758 i | & 4 |7-:7285 8.63433n |9-358794 |9-859923n |0.0293590 |9-152278n |7-6939 | 6&T2 |9-:158558 19:773779n |0:0539872 |9:468453n |8.48373 7-1539n — |5:40 6, oo |0.0620522 |9.650983n |8.88749 7-:8584n 6.582 5-03n 6,—2 |9-158558 1|8-30663n 17.2532 6.007n 4.54 (87 = | FFI 6.660n 5:43 4-10n 6,6 16.074 4.86n | 77 |5-49n 6.583 7:5538n = |8:39924 — |9-:106347n |9-650722 |9-984244n |9-984551 | TD T5 |7:1562n 8.10045 8.89755n |9-525812 1|9-941174n |0.0353131 |9.152223n |7-6917 | 7:+F3 |8.63978n 19-368176 19-876969n |0-0676470 |9-472631n | 8-48441 7.1528n 5-40 | DPI |9-:786427n |0-0834033 |9:659369n |8.89105 = |7-8594n + |6-582 5-03n 7 — I |9-786427n |9-165010 |8-30987n" |7-2545 6.007n 4-54 EA NIGER TTG 6.661n 5:43 4-00n TF 5 ISAR 6.075 4-:87n Mans | ES:9 226) 8, +3 |4.92 6.0167z 7-:0073 7-:8904n 8.65667 9-291227n |9-768655 | 0-0400289n] 9-982344 | 8, +t6 |6.586 7-5582n 8.40583 9-116200n |9.665984 |0-0101637n| 0.0411560 |9.152158n |7-6894 | | &tT4 |8-10527 8.90516n 19-538038 | 9-962351n |0-0809697 |9-476759n |8-48508 7-1517n 5:40 | 8 +2 |9:377454 |9-893685n |0-1040780 |9.667639n |8-89458 7-8605n 6.581 5-032n | 8 oo l|o.1116593 |9-798868n |9.:171399 |8-31310n |7-2557 6.007n 4.54 | 8-2 |9:377454 |8-64519n |7-7346 | 6.663n 5:43 4.00n 84 |8:10527 7-1592n 6.077 4-85n I HO |G 5-50n 4:25 LB ARA CD +F9 |4.35n 5.45 6.4.58n 7-3702 8-18084n | 8.88012 9-452522n |9-871958 1|0-088944n | 9-980137 | 9Öt7 |6-019n 7-0112 7-8963n 3.66501 9.303252n |9-786786 |90-0701709n| 0-0468912 |9-152082n |7-6872 | tt 5 |7-5626n 3.41238 9-125968n |9.681034 |0-:0354197n] 0-0939723 |9-480836n |8-48575 7-1505n 5:40 9 Ft 3 |8-91271n |9-550113 |9.:983061n |0.1241232 |9.675797n | 8-89808 7-8615n 6-581 5-:03n 9, TI !9g.910085n |0.1388587 !9.811109n |9-177726 18.31630n |7-2570 6.007n 4-54 9, — I 19-910085n |9-386631 +8-65055n |7.7376 6.664n 5-43 | 4-00n 9—3 |8.9127172 | 811003 |7-1621n 6.078 4-85n 92 — 5 |7-5626n 6.589 | 5-50n 4-25 9— 7 |6-019n 4.92 I äl RASIST Beräkningen af denna tabell har jag kontrollerat medelst equationen: (1 hvilken för: öfvergår till följande: il s=03 r=ay(1—e)) (EN ENE adl n,—m + W7 1 +W”5 "+ ST (ET cosmf = Varga NV Pe W”1lcose +IW+ VER COS2E + ... f=0; 62 ARK EL MIO ENR, 33. o - -”- o & ”- -” je n mn 2 -- & - Då det i föregående paragraf angifna värdet för (5) Zz insättes i uttrycket för 1 : 20, (2 —5), så antaga dess särskilda termer formen: 7 Vafa 0 il 2 (Era po JE SU +-W'y Nn +W>yY än er | -+(E' + va) les VER aerl =—=0) —) 259 n— RESER y + WIN FEMTE far oa b oo +(E”T FEVER Je NyN— L (£ en + etc. 6 = PE — | KIT ER SEE Wmh—n—2 or I Wh—n—2 gr Wh—-n=2 y”+ 1 beg | braBge (pe (n—2) + Vara? Je? ( 0 1 2 ) 0 0 + (Eon I FI ja | TN = 0 nN,—N n, RR I | BEN je i 0 eka AG y + WT) yr W”5 ya +(E PEN = d +(E' LEE a sa eller (II. 30): (Sa DET VE fn hvarest: GE WEE SÖNER RBS pe RE AR RA RA Sätter man nu: Ki, —i') = 0, a ER a Gc a L(i—i)= HH? 4+ HÖ, 4 HÖ så blir slutligen: 2ao 2—5) = NK, 0) VET LG Nya Sätter man vidare: M(i, 7) = 20310; är IGN + 46,” + 8 N(G,—0V)= 21, + SE ar AE. a Af Bb) 226 SG RAG SÖEP) =D Ma SANNA Y—7 t—? Öm samt öfvergår till det reela, så erhåller man equationerna (II. 32): (2 — =) = SEK(i,—(') cos(ie —i'g') — EEL(i,—1') sin(ie—1g') aor |) = SSM(i, i) cos(ie—ig')— SEN(i,—1')sin(ie—ig') dr SA dd 3S å 5 5 YI Fv MU; NS Willi gl Sal agr(e) är aor (4) = SI B((,—1) cos(te—i'g') — SES, —1) sin(te—ig') i hvilka equationer konstanterna (0,0), 127(0,0), R(0,0) hafva sina dubbla värden. UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 63 Medelst förestående equationer har jag beräknat följande värden för koefficienterna i utveck- : 1 d2 d?Q dN ar a (Dj JES mv) | se SEN a lingarne af ad 2 =), ag lo] och ay (= + aorl är ) Saturnus och Pandora. Il 0 = COS | sin | co3 sin cos sin & oltt-o'73668 | TE: 154613 TFF. 3402 1; ol= 0 10972 | + o'or088 I=— 10, 23981 I++ ox03322 I — — 0 571| — OIoS 23 Ol 0, 01422 |— 0 00879 It 0 03375 |— 0 02216 | F 0 0921 + 0 064 3 FE FH TN TR KT FÖL HH SM ON TR 4» ol + «0, 00001 |— 0, 00003 | tT 0; 00002 | — 0; 00013 0; 000 | + 0, 001 4 I | 0, 00000 | + 0; 00001 0; 00000 | + 0; 00004 | = ZH I!— 0 00006 | + 0, 00001 | — 0; 00029 | + 0; 00004 I=2,— 11 + 0 00167 | — 0, 00023 | tF 0, 00471 |— 0; 00148 —1,—1/— 0 o1116 | + 0 00894 |— 0, 02712 | Ht 0; 02948 SLA & BHS | FR Ar: NiNND T VINSS | HIT 0 01435 |T 0 15979 | + 0 06172 | 049333 | 2— 11 T 0 02133 |— 0 03559 It 0 03340 | — 0 09992 | | 3 FIT 0 00357 | + 0, 00380 IF 0 oT217 | 0, 01284 | 4, Il= 0; 00012 || = 9 00003-]=— — :05:-00063,1|=— 0) 00020 | Far S SN | 0; 00000 lat 0; 00005 0; 00000 | FRE I RH 2/— 0 00001 | + 0 00001 = 0; 00003 | 0 00004 =02=— 6 0; 00000 | — 0; 00017 |— 0; 00003 | == 0, 00067 | —1,—2/TtT 0; 00258 | T 0 00146 I++ 0, 00640 | + 0, 00531 | 10, 2/— 0; 04023 | TF 2, 00243 = 0, 09120 I= 0; 00357 | Tofi 2 | TEE 210 SA [Or SA le ke 03 ON a LOG 2,—21— 0 99890 | + 0 40780 I— 2, 07685 IF 0 83668 | 321 tF 0 01385 | TF ox 00943 IF 0 04845 | | 0, 02501 | 4,—21/— 0, 00091 | + 0 00127 |— 0, 00403 | T 0, 00553 I 5-2! 0 00002 |— 0, 00003 JF 0) 00011 |-= 0; 00020 | Ör 0; 00000 | HF 0, 00002 | | —2,— 31] 0; 00003 |— 0, 00001 |— 0: 0001 |— 0); 0001 I —1,—3/+ 0; 00063 | — 0, 00010 |-F 0 0017 |— 0, 0003 | Or 31 0, 00763 I + 0, 00409 |=— 0 0168 It 0, 0113 | 13 FK 0 04753: = 10; 04186 I++ 0; 0920)! |— 10; 1083 | 2,31 0 13594, | + 0 17475 |— 0 2243 IF oo 4598 ZH SIE MH UgRN H HYR fs o ANG = (H ON 4, — 3 0 00292 | + 0 00531 | — 0, o106 | + 0; 0229 SNR 0; 00041 | — 0; 00019 | — 0; 0022 (ON EI 5 —=8 | +F 0, 00001 (Er 0; 00001 | + 0 0001 | 0 Go0r =2 =4= BM GL + BD SJ —1,—4/+ 0 00007 | — 0, 00006 |-HF 0 0001 |— 0 0002 Oo 4/— 0 00071 | + 0, 00095 |— 0» 0010 | ++ 0, 0028 ig 45 ar &M SRJ | CK 00795 + 0; 0009 = "(0 Or 2,—4/— 0, 00151 | 0, 03075 IT 0 0308 It 0 0781 H—4/— 0 06631 |— 0, 03437 |— 0 2314 | — 0 0812 äg älar ÖOA & LAY NA S KAS CR I SY aa BS Herngra 0); 00192 I=— 0; 00072 I— (SF. MT FE AIN Öja 4 | +F 0 00003 |-— 0, 00012 | + 0; 0002 — 0, 0008 — 17 — 5 | 0; 00000 |— 0; 00001 O—5— 0 00002 | + 0, 00013 I + 0, 0001 | + 0 0003 UN SI ÖH SMA I MH HIM I (HH KP | FP SVT 2,— 5) +t 0 00225 + 0, 00285 IF 0 og | 0 0038 35 0 01350 | + 0, 00137 I — 0 0450 | 0 0190 4-5 FI 0 00692 |— 0, 02305 | + 0, 0190 |— 0 IoIO 5 TF & 01300 | + 0, 00931 I + 0, 0658 | + 0 0479 6, —5 + 0, 00013 | = 0, 00065 I++ 0 0007 |— 0 0040 VOTE + 0; 00004 0; 00000 + 0, 0003 0; 0000 64 AXEL MÖLLER, II ill | a (192 di ; dy (2—5) Cytt (7) dgr? ( 7 :)+ dy ( 7 ) Ör (0 cos sin cos sin | cos sin | = - I OO o''00000 | F 00001 | | 15 0 — 0; 00006 | — 0, 00006 — 0;'0003 0; 0000 | 2, = (ö + 0; 00040 | + 0; 00003 + 0, 0015 — 0; 0010 | 260 — 0, 00143 | HF 0, 00136 — 0) 0029 + 0; 0076 Alm O) = 0, (OOIA2 Il = ONOOSZ2 = OM OLIN = (OH OG bl 6 + 0, 00748 | + 0, 00080] —+ 0, 0395 + 0; 0009 | Gi = GCFA Ar KH SI = 10, OXO9L | = Ox O225 | 7, — 6 + 0, 00021 | + 0, 00001 + 0, 0015 0, 0000 HZ —6 0, 00000 | TF 9; 00001 0; 0000 + 0, 0001 SG — 0, 00001 0, 00000 20 7 + 0; 00003 | — 0; 00003 0, 0000, | — 0; 0003 | EE — 0; 00002 | + 0; 00025 + 0, 0006 | + 0, o011 | lg = = MH SANYA |D SIYTT — 0, 0044 = MH OG SO I = 0, 00182 | = 0, 00084] —=Ir 0) 0090 — 0; 0062 | | Ön + 0, 00019 | + 0, 00223] + 0; 0022 + 0; 0137 | Hg — 0, 00102 | — 0; 00014 = OOOJZ — 0; 0010 | Sa + 0 00001 | — 0 00005 + 0; 0001 = M GL | ERE Re ENT MR UN dr 1 "2 Nr a 2 Jr a; 000 5 Ae rå fee vr SE AL 3 EV AA RR AD | 2,—8 | 0; 00000 — 0, 00001I | 3, — 8 + 0; 00002 | + 0, 00002] + 0; 0002 0; 0000 ASS — 0; 00014 0, 00000] — 0; 0007 + 0; 0004 0 + 0, 00021 | — 0; 00035 + 0, 0006 = 0 SIA | 6, — 8 + 0; 00042 | + 0; 00059 0; 0033 + 0; 0034 2,— 8 — 0, 00068 | F 0, 00018 — 0; 0048 + 0; 0015 | | 8, — 8 + 0; 00002 | — 0, 00026 + 0, 0002 = 0, 0021 | Oö KOOVOO2 + 0; 00001 —KOFOOOZ 0; 0000 | =E | lg (3) — 0, 00001 | F 0; 00001 0; 0000 + 90; 0001 | 5 9 — 0, 00001 | — 0; 00007 — 0; 0002 0 0004 6, — 9 + 0; 00016 | + 0; 00007 + 0, 0011 + 0, 0002 | RS OS & GR | SAG DANN FTP + 0, 0014 | | KÖ dh = & CNN IF DM ANG — 0); 0008 =— 0) 0014 | | 9 + 0, 00006 | — 0, 00001 + 0; 0006 — 0, 0001 | | Till kontroll vid beräkningen af förestående koefficienter användas de i paragrafen 31 erhållna R- och S-koefficienterna. Man erhåller nemligen för f=0 equationen (II. 36): (EF EV = (1—sing) HRF VAS an och således, då man sätter: Oo=1—sing, 2 2 T;= OCR + 0” RA + OR FR 2 Ur o” SK + 0? SK + ot ST +... följande uttryck för 200 (2—5): o Det i denna paragraf utvecklade uttrycket för samma qvantitet öfvergår å andra sidan, då man deri sätter y = 1, till följande: 20, (2—5) = Se NN) ri 0) AO, 0) + PEO) Foss +V= EE) I(—2,—1) + U—1,—1) + L(0,— 7) + L(1, — i) + L(2,— 2) RE UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 65 och kontrollen af K- och L-koefficienterna erhålles således genom equationerna: T »= £(0,—?) + K(1,—7?) + K(2, — VV) +. + K(—1, — 7?) + K(— 2, — 7) +... U ,» = (0, —?) + L(1, =?) + L(2,—) +... + L(—1,—i)+ L(—2,—7?) +... Slutligen kontrolleras M- och N-koefficienterna medelst equationerna (II. 37): (0,0) = DAGEN Er DFK EG A(Gj—=0) = Di(0y= DE JL, BIE EGEN droca 34. FÅ har man equationen (II. 38): az av (37) EE 140 (2—5) ab 20ar (2) + (a) Er NER ale) 107 sin, (+) sin(f' + IT')) a eller (II. 39): — (Z)==— sinZ, cosIl',|+(5) sinf + (5) sinf (ZP + (5 OlaNr ag För utvecklingen af ( hvarest: Z= a M 4 UU sia I il 3 rä — sin, sinIl', 1 (5) COS" + (+) cosf (5) L De i faktorn till (Z) ingående termerna i uttrycket för as (53) äro- gifna genom den före- gående räkningen, emedan: FNENDA — (a 1) (MIA ERS PENNE NN 2 NI ' 3 5 - G samt (El och (5) hvar för sig äro utvecklade, så att deras produkt erhålles genom en mekanisk 0 r' multiplikation. För de ifrågavarande qvantiteterna erhåller man således följande värden: Saturnus och Pandora. = [ANG mt ING) IR | a [AND 1 .N9 falNQ | | al ZAJSA i r V2[e3 I MÖNSÉEA m r V2 [AN > I NAN a3sinl” lag) Ae leg 2SNEGNNEY GPsin du Vag NE cos sin cos | cos sin cos & ++. 2,'89529 (—2,—3| +F 00001 3 | — 0; 40712 | —1,—3|— 000016 | + 0,"'00144 — 0, 00024 29 a HR PAD 0 —3 | — 0; 00430 | — 0, 02169 + 0, 00168 | I | 1 —3|/+ 0 03042 | + 0, 1512 — 0; 00024 == ski 00) 00121 2,—3 + 0) 00001 " " SL —1,— I | OroI501 | EF ot3s380l — 0 03414 | 2 —1,—4/|— 0; 00001 | + 0; 00013 = 0, 00002 0, — I 0; 40727 |— 2, 05484] +F 0, 24278 TRA (a Aa Ork 4. 0; 00038 0, 00192 +H 0, 00014 Ty I |-h 2, 882491 IF 14, 33301] =— 0 03414. TA 1, —4| + 0 00269 | + 0: 01337 0; 00002 2,— I + «0, oo0121 = 2 = up - 5 0, 00000 | 0; 00001 —2,—2 + «0 00010 | 0, — 5|— 0; 00003 | — 0; 00016 + 90, 00001 —1,—2/|— 0, 00172 | Ft 0, o1517| — 0, 00286 1, — 5 | 0, 00023 | TF 0 00114 Eb Oo —2/— 0 04555 |— 0 22986] + 0 02036 OO 0; 00000 | — 0; 00001 1, — 2/-+ 0, 32240 | + 1, 60318 T 0; 00286 1, — 6 | + 0; 00002 |+ 0; 00010 2,—2 - - | 2 | ? HS 1, —7 0, 00000 | + 0; 00001 I ”) Hansen har i denna formel felaktigt A, i stället för Ar 9 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 3. 66 AXEL MÖLLER, Med användande af dessa värden samt de förut angifna värdena för a, o—5) och aor (2) I har jag erhållit följande utveckling af faktorn till (Z) i uttrycket för ac r | dZ Saturnus och Pandora. RA = , ZN ÄT GA e&, I (Z) dZ cos sin o& ol tt. 67243 9 FOI RANA HN 20 lar 3 KH HI 20 OI- BH ONT HV | är 0; 0000] — 0; 0002 —3,—1|— = 0; 0007 0, 0000 [—MS RIS > BON — MH I I—I1L—I1|— 0 1145 F 0 2017 BA KH NON 2 VG 1, — I] + 2, 9861) + 15; 4801 | 2,—11+ 0 0893) — 0 2354 | RET 1 NAR ÖS CV 41 0 0013] — 0 0004 I [= 21 3 ER HN |j=R=2 +F 0 o108 + 0 0273 Ö— 21 0 24771 — 0 2346 1,—2/+ 1, 8767| F 1; 1771 AI > FS LFN ar ASIA 32 TF & 1107) +F 0 0594 Mg LANKA FÖR 5 —2/+ 0 0002] — 0) 0004 Af de i uttrycket för (Z) ingående 7 (5) cosf' = KR db PET. de —2n,—1 HN SLR (T—2n,—1 —2n,1 |A ge Ad Alf dc EN —n,1 , (——2n,—-1 —n,1 21 C0B dera) Ca fy idag il > fdA2 > NAR . (AROR (2) , FAO (2) e& gJ e& gJ ; | | cos sin | cos sin —2,—3 | — 00002 | — 00002 1, — 6) — 00007 0; 0000 —1,— 3| Ft 0 0036 | F 0; 0007 Öar GM SRS MH IF 03) — 0, 0440 | F 0; 0050 3,—6| — 0, 0072 | F 0; 0166 1,— 3| + 0, 2617 | — 0; 1072 | 4,rr OM — 0; O244 | — 10) 0480 2,— 3| — 0, 5845 | F I; 0943 5 —6| F 0 0865 | F 0 0026 | I HAN SA ÖN IAI) AA h LAN 4, — 3] — 0) 0241 | + 07 O51II 727—6| F 0; 0032 0; 0000 SN SU Rn (0OO4SK rar DNOO245 3, — 6 0; 0000 | F 0; 0002 6, —3| F 0, 0002 | + 0) 0002 n 25 Vi 0; 0000 | — 0; 0006 SA ar MM EL) I 3 LOL SSJ ar &M IRANA h IP 0 — 41] — 0 0030 | F 0, 0046 Agi = HH DI | IH DR TA ar ONT ÖR BT ar 3 ARN MH ot 27-14. I 0 060 lt 0; 1869 Bg AA KH I 0; 0296 AN ÖT RR TR I = MH DY 0; 0021 Bg Zu ar HA Dh ING 8, —7| +F 0; 0002 | — 0; 0008 5 —4) — 0) 0219 | — 0, 0073 - 6—41 + 0 0004 | — 0 0017 3-8) F 0 0004 0; 0000 | 4,— 8| — 0; 0015 | F 0, 0008 0 — 5) + 0 0002 | F 0; 0005 ON Sri DR DN CNN RN Ho H KR 6,—8| F 0 0070 | FT 0 0074 | 2,— 5) F 0 0260 | F 0, o104 7a— dl = 0, 0103 | I Oj 0032 | HF) = H ORHAN OJ 8, — 8! + 0 0004 | — 0; 0045 42 5 T 0; 0449 | — 0 2250 9 —8| — 0 0004 0; 0000 | 5 — 5) F 0 1446 | | 0, Io5I - | BFL Sr NG | HR OL NES 0, 0000 | + 0, 0002 | 5 ar MH II 0; 0000 5, —9| — 0 0004. |-— 0; 0009, | 6,—9| +F 0 0024 | F 0, 0005 | =O =D OS 0; 0030 | Öl DM DRA | BH IA | 3 0, 0013 | — 0» 0002 | 30. faktorer erhållas de, som äro af formen ( (5) cosf', medelst equationerna (II. 39): —n1 i =X sd N—R a) Z il TT Tr hvarest X-koefficienterna således bestämmas genom de i paragrafen 29 gifna formler. faktorerna (FF, (= Ao 7) multiplikationerna, för att erhålla utvecklingen af (Z). Pp sinf” och sin 2g' + ... COS 2g' + ... Vidare äro jö etc. redan beräknade i paragrafen 32, och det återstår derför endast att utföra Medelst de särskilda formlerna har jag härvid erhållit följande numeriska värden: UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 67 Saturnus. XM 20 JA S- 253 2-4 | g-5 2-6 g—1 i I — 1, — I) 8.447246n | 9.998638 | 8.92244 7-8213 6.713 5.60 4.49 = 1, +) 8.447246n | 6.5935n 5-17n 3-84n — 3, — I] 8.448950 | 0.0006831 | 9-145809 | 8.18329 7.1765 6.145 5:10 4.04 — 3 ti) 3.448950 | 7-2936 6.144 5.00 — 5» — Il 8.929136 | 0-:0054501 | 9-294928 | 843344 | 7-5051 6.538 5-55 4:54 — 5 Fil 8.929136 | 7-8760 6.8119 5:74 4.66 — 7, — Il 9.155406 | 0-0129065 | 9-408457 | 8.62730 7-7640 6.852 5-91 4:94 = 7, + | 9-155406 8:21344 - | 7-2302 | 6.222 5-20 4.16 5 — 9 — Il 9-307301 | 0-0229969 | 9.501356 | 8.78687 7:9792 7-1150 6.212 5.28 | = 9 Fil 9-307301 | 8.45624 7-5423 6.591 5.61 4.62 — II, — I| 9-:423548 | 0-:0356435 | 9.581000 | 8.92332 8.16428 7-3426 6.478 5.58 — II, F I| 9-423548 | 3.64763 7:7936 6.892 5.96 5.00 4.00 I co8s0.g | 2cosg | 2cos2g' | 2cos3g | 2cos4g | 2cosdg | 2cosbg | 2 cosTg | a ; | I COS ir 8-447246n 9-:697437 8.62133 7.5203 6.412 5.30 4.18 a'v3 or | = COS f 8.448950 9-700505 8.84521 7.8825 6.376 5.84 4:79 NA ND (5) cos f 8.929136 9:707631 8.99532 8.13329 7-2047 6.238 [BE25 4:23 NT I (5) cos f 9-155406 9-718714 9-110298 8.32798 7-4641 6.552 5.61 4.63 I lang 3 I (5) COS | -9-307301 9-:733587 9-205073 8.48860 7-6800 6.815 5-91 | 4.98 | a' Vl1 ) | å 4 | | IT osf | -9:423548 9:752033 | 9-286999 8.62632 7-8659 | 7-0436 6.178 | SES I I 2sing | 2sin2g' | 2sindg | 2sin4g | 2sindg | 2sin6g | 2 sin Tg' | 2 sin f 9-697779 8.62148 I 75204 6.412 5:30 4.18 INSER ; (5) sin f 9-698798 8.84435 7-8820 6.875 5.88 14-79 (CD 9, va (5) Sin jf 9-701185 8.99247 8.13153 7-2035 6.237 5.25 4.23 ND Goa (5) SIN få 9-704930 9-104536 8.32456 7-4617 6.550 5.60 4-63 I 9 3 n (F) Sin f 9:710027 | 9-195527 8.48306 7-6763 6.813 5-91 4.98 ANG a ; SV j 9-716466 | 9.272826 3.61823 7:8605 7-0396 6.175 5.28 Saturnus och Pandora. | > (Z) 3 (Z) I 4 24 1 I =E S 20 : cos | sin cos sin Oy O +10;"001007] — 2, — 2 | — 0; 000002 O''000000 | 1, olt 0 000022 — 1, — 2 | + 0; 000043 | + 0, 000005 | 2, Ol 0 000002 0 2|/— 0; 001965 | — 0; 000233 —2,—1|=— 0; 000014) — 0," 000002 1, — 2 | + 0 000043 | T 0; 000005 | —1,— 1 + 0, 000289) + 0; 000034 2, —2|— 0; 000002! 0; 000000 | | BN PRAG — 0; 002616 —1,— 3 Fo; 000005 | 0; 000000 1, — 1 + 0, 000289! + 0, 000034 0 — 3 | — 0; 000165 | — 0; 000019 2, — 1|/— 0; 000014] — 0; 000002 1, — 3 | 0 000005 | 0 000000 | 0 —4|— 0 000013 |— 0 000001 Oy 51 0; 000001 0; 000000 68 AXEL MÖLLER, Sedan detta uttryck för (Z) blifvit multipliceradt med det i föregående paragraf a IR 2 erhållna värdet af (7:20 (2) så erhåller man slutligen: Saturnus och Pandora. ad [OJ dd.) | Ag (2) ; dör ( ET | fr a (2) | & I É e I T Eg | COS sin | cos sin | cos sin | oo oltt-0"'o0798 —1,—3 | F 00001 le o,' 0010 1, — 6 0," 0000 | F 0;'0002 | 1, ol= 0 10959] — 0'"33012 MAA MÅ STI, OK NNK 27 Öl 07 0005) EE 0 OLDY | 27 ot 000967) -F 0; 00414 | 1—3| TT 0 0417 | — 0, 0609 33 OO 0035 IE OSKODDK | PB SFR SH ORO ll FH 0006 2 MAR (ON ( OA 4,—6| — 0, 0023 | FI 0; 0055 | äg RE & OLM 0, 0000 33 3 TE 10 00707 [er 03 (OOOT 5, —6| =— 0, 0031 | — 0); 0024 | I 4,—3| — 0, 0081 | + 0, oto 66 10310002] | OODDA [=3—rT|= 0, 0001 | + 0, 0002 5 3 | HF 0 0003 | — 0; 0002 Ja Dar BIT 0; 0000 SMHI & GY |= BV CC Öl 3 | 0, 0000 | + 0; 0001 - —1,— It 0; 0133 | Ft 0; 0340 ; 2,— 71 — 0; 0001 | 0; 0000 Ö I— 0 1413 |— 0, 0204 —1,—4| — 0, 0001 | — 0, 0001 33 — 7) F 0; 0005 | — 0, 0004 | I —1T/=— 0, o191 I— 0, 0028 0 —4| + 0, 0015 | + 0, 0010 4,—7| + 0 0002 | F 0; 0016 | 2,—1/+ 0, 1071 |— 0, 0605 ÖS BARD BER | 5—7| — 0, 0022 | — 0, 0004 3—I1I/)— 0 0016 | + 0, 0025 2 LALAaR Or CA SN 6,— 7) + 0 0005 | — 0; 0011 | 4, —1|tF 0 0002 | — 0, 0004 Sar HORI ar & DIN) 72—7)| F 0; 0001 | — 0; 0001 | ES | 4, —4| + 0; 0005 | + 0, 0032 8—7 0; 0000 | F 0; 0001 EEE 0005 |— 0, 0001 Gamm4: | OOiS lir 03 TOO : : |—1,—2/+ 0, 0045 |— 0, 0021 6,—4 | + 0 0001 | + 0 0001 3, — 8] 0; 0000 | — 0; 0001 o—2/— 0, 0210 | + 0, 0545 i 4-8) +F 0 0002 | + 0, 0003 HAE H SAN 2 HG Ox 5] + 0 0002 0; 0000 Bö FOjKOOOO 0; 0002 2,— 2 > 0; OOI9) | = 0; 0147 ip — 5 = CM GM | Ar CM II 6-8 | 0; 0000 | — 0; 0007 | 3—2/+ 0, 0263 | Ft 0; 0310 2,— 5) F 0; 0013 | — 0; 0066 72— 8) F 0 0003 | F 0; 0002 | AFF & do I KN 3,— 5) F 0, 0128 | + 0, 0086 | > OO 0, 0000 Ag RN DM AY | + 0, 0082 BRI HO |ar KK 6, — 5) F 0; 0004 | — 0; 0011 : å9 : För att kontrollera förestående utveckling af ap (2) har jag beräknat värdet på denna quantitet såväl ur den ursprungliga formeln ($ 19) som ur utvecklingen, samt för följande värden på de variabla: s=0 I =03 0000-05 . . . TE roRene er In md ERE hvarvid jag funnit: av (53) direkt beräknadt: — 0,'0398.5 =D medelst utvecklingen: — 0, 0398 — 1, 2808. 36. 7) och ö 1 Det återstår nu endast att med de funna utvecklingarne af a, (0—5), dor - dl å Ö Ö ag? (=>) företaga den i paragrafen 22 angifna transformation. Med användande af der dZ 2 paras 3 anförda equationer har jag härvid erhållit: UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. Saturnus och Pandora. log 4 = 8.043470 st 0 . TD SAC) . 73) se gäll lg SA OSS I 6.0869n 8-043444 5-:786 | 2 6.6889n 8.344394 6.3879 4.25 3 7-04106n 8.520353 6.7400 | 14:78 4 7-29085n 38.64.5106 6.9897 5.158 5 7:484.55n 3-741777 7:18341 5:449 6 7-64276n 8.820666 7-34158 5.686 gj 7-77649n 8.887268 7-47524 5.887 4.17 8 7.89227n 8.944861 7-:59096 6.0607 4:40 9 7-99435n 8.995562 7-69296 6.2139 4.61 : a aN 7) agl2 aor | ] av” | ?) &, LE (2) av dr VAEITA cos sin cos sin COS | sin &Ö- & ++. 1,' 54613 $.0,"01798] 1, ol &"'10972 | + "01088 |— 0 23981] + 003322 | — 0, 10959) — 033012 2, olt 0 02844 | — 0, 01758 | + 0; 03375) — 0 02216 | + 0, 00967) + 0; 00414 9 OBOE 0; 00129 |— 0; 00047) | 0 00175 |— 0; 0010 | — 0; 0006 4, ojt 0 00004 |— 0 00012 ( 0; 00002] — 0; 00013 ff O> 0001 | 0; 0000 1 I —3,— I | F 0; 0002 0, 0000 |— 0) 0004 0, 0000 |— 0, 0001 | + 0; 0002 —2,—I1|— 0, 0035 | 0, 0006 I++ 0; 0050 | 0, 0018 I— 0; 0013 | 0, 0017 —1,—I|+ 0, o111 |— 0, 0089 |— 0, 0283 + 0, o311 I+ 0; 0149 | + 0, 0342 0, — I GH DIRT ER JAR CNN NE BD NNK ES Gö NINI BH AT I, — II +t 0, o139 | + 0, 1606 |+ 0, 0626 | + 0, 4927 |— 0; 0219 |— 0; 0023 2,— I| TT 0; 0427 |— 0 0695 I++ 0, 0340 |— 0 0945 IT 0 1069 |— 0, 0605 3, I] TK 0 of12 | +] 0 0106 I+ 0, o126 | + 0, 0117 I— 0; 0004 | + 0, 0018 ASU GB OCC 0, 0000 |— 0, 0005 |— 0, 0001 IK 0 0002 |— 0; 0004 —2,—2/+ 0, 0001 | + 0; 0004 0, 000 |— 0; O00I = MH GL | 0; 000 —1,—2|— 0; 0025 |— 0 0015 |+ 0 009 |+ 0, 006 är Oj do = GR 0,— 2|/=— 0; 0071 It 0 0022 I— 0) 105 0; 000 — 0, 020 | Ht 0 062 1,— 21 0 3398 |I— 0 1107 I++ 0 674 |— 0, 186 — 0, 027 |— 0 343 25 2 IK G9I2 KSR Or ST25 NN 27003, |-Ér 07 832 +F 0 001 |— 0; 023 321 0, 0025 | + 0 0462 I+ 0 003 | + 0, 043 + 0, 026 |+ 0, 031 4,—2/— 92, 0032 |+ 0, 0059 I— 0, 003 |+H 0; 006 | —2,—3 | +t 0; 0001 0; 0000 | —1,—3|— 0, 0006 |+H 0, ooo1 I+ 0; 002 0; 000 0, 000 |— 0) O00I 0, —3|— 0 0017 |+ 0 0016 I— 0 020 |! + 0, 015 + 0, 005 | + 0; 013 1,— 3 0, 0563 |— 0, 0537 I++ 0, 098 |— 0; 124 — 0; 045 |— 0; 059 AN &H 200 0; 3090, Il ON 207 + 0, 478 + 0, 115 = DM KO JIA & 4200 = M Bg NI DA & VY + 0 012 |— 0; 001 Ag I & + 0, 0002 |— 0; 025 + 0, 001 0 (Ch OT + 0, oIO BSI HN — 0, 0006 = 2 0003 = Ny MN —1,—4|— 0; 0001 0; 0000 I 0o—-4/— 0, 0001 | + 0, 0004 I— 0, 001 I+ 0 004 +F 0, 002 | + 0; 001 1, —4|+ 0, 0032 |— 0, 0107 |— 0, 001 |— 0; 025 — 0, 011 |— 0; 002 2,— 4) + 0, 0061 | + 0, 0654 I+ 0 041 |+ 0; 080 ar & CM = CH Ck 33 41 0) 200711 + 01 0925 Ii: 0; 238: 1 KOOJO + 0, 020 | + 0, 034 AASE O LG SE CR GK ar LIG or 180 + 0, 001 | + 0, 005 SAIT CE CNY KOR OTTA: 01-002 a FO; OLI TT (Ch ECK — (Cj CC | FA & KR = ER 0; 000. |— 0) O01T | 69 70 AXEL MÖLLER, G dAR old 22 le (i) a, 2 ag ) dy (2) cos sin cos sin cos sin 5 0,'0000 | + 0,'0001 | 1, —5 — 0, 0004 | — 0, 0012 | — 0,'003 — o,'002 — 0,'001 + 90,"'001 5 + 0, 0067 | + 05 0053 + 0, 014 + 0, 002 0, 000 = (DH SA 3,— 5 | — 0; 0416 | + 0; 0096 | — 0, 045 + 0, 025 + 0, 013 + 0, 008 4,—5 | + 0, 0218 | —'0;-0943 | + 0, 013 — 0, 102 — 0, 009 + 90, 009 5 + 0, 0662 | + 0, 0415 + 0, 066 + 90, 042 = 10,1 002 0; 000 Ö=5 + 0, 0044 | — 0, 0015 + 0, 004 — 0, 002 0; 000 — 0, 001 Jr 5 + 0, 0004 | — 0, 0001 1,— 6 — 0, 0001 0, 0000 — 0, 0004 | + 0; 0001 2,—6 | + 0, 0011 | — 0, 0003 | + 0, 0017 | — 0, o0151 — 0, 001 — 0, 001 3,— 6 — 0, 0038 | +F 0, 0054 — 0, 0019 | + 0, 0089] + 0, 004 0, 000 AQ — (0 ORAL =— BH PP = HH OP = HAN =D SK + 0, 006 5, — 6 + 0, 0375 | + 0, 0011 bh 003921 = 0, 0020] -—— 0; 003 — 0, 002 6, — 6 — 0, 0081 | + 0, 0224 — 0, 0084 | + 0, 0225 0, 000 — 0, 001 7, — 6 + 0, 0008 | + 0, 0015 + 0, 0009 | +H 0, 0015 3, — 6 + 0, 0001 | + 0, 0001 + 0, 0001 | +HFH 0, 0001 | 25 0, 0000 | — 0, 0001 T 3 7 + 0, 0002 | + 0, 0009 + 9 001 | + 0, o01 AG = 0 OM | CO CL = (0 HN =LOLOONL = + 0, 0087 | — 0, os54 | + 0, 008 — 0, 007 6, — 7 + 90, 0024 | + 0, o130 | + 0, 003 + 0, 013 7,—7 | — 0, 0070 | + 0, 0001 — 0, 007 0, 000 TJ 7 05OOO5 — 0, 0004 3 SP SN 0, 0000 4,— 8 — 0, 0006 | + 0, 0002 — 0, 001 + 90, 001 5 —8 + 0, 0007 | — 0, 0020 0, 000 — 0, 003 I 6, — 8 + 0, 0030 | + 0, 0032 + 0, 004 + 0, 003 HDI OG | ar NY 0, 004 + 0, 002 3-8 = (MN GASA || 1 OKOME (SK (Slo ON Cl) ÖNS — 0, 0002 — 0, 0001 | Alan 0, 0000 | + 0, 0001 5, — 9 | — 0; 0002 |. — 0; 0004 Ör 6) + 0, o011 | + 0, 0003 HQ — 0, 0011 | + 0, 0013 0) FF & OL) | SK Lr Ia 9 0 0004 | — 9 0002 : . - Pa [EP dd ha . . Det i paragrafen 33 angifna värdet för ar? (22) + aor (4) förblifver vid denna transformation oförändradt. 37. För Mars” elementer och massa har jag enligt LEVERRIER antagit följande värden: 1858 Dec. 30,0 Berl. med. tid. & 3146'31,"3 TE =BVDD AD DY 48 2855, IL g'= 521 6, n =1886,51831 0, 0000003339 med. 2qu. 1860,0. HR Mars: i DD ' G= UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 71 hvarur man erhåller följande tal för beräkningen af integrations-divisorerna: = u=2,43052 4u= 9,75008 ; Tu=17,06264 2u=4 87504 5u=12,18760 3u=19,50016 du=7,31256 6u=14,62512 IJu=—21 93008. De minsta divisorerna blifva således 5 — 2u, 12 — 5uu, 17 — 7u och 22 — 9Iu, men ingen af dem är så liten, att den förorsakat någon särskild tillökning i decimalernas antal vid den följande utvecklingen af störnings-funktionen och dess partiela differential- koefficienter. 38. Med användande af formlerna i paragraferna 3, 4 och 5 har jag beräknat följande värden på de för utvecklingen af (2 erforderliga konstanter: i Mars och Pandora. P,=311928' 8,'5 P,—348 5424, 1 I. 05-515519 II = IN Sju TIP, =899 SSG, I K =33303847,"5 log k =9.999549 K,=333 24 23,4 log £,=9.998173 log «=9.742034 Po =325017'45,"1 log p =9.915901 V = 38 1658, I log v =0.035281 Vä (SRL2 ANNES log w =0.040887 WG VRDDDO log w,=0.036683 R=1,299533 log 7y,=7.42357 K= 1134 8,76 log £ =9.999908 OAL NGT log k',=9.997813 JP ==I04 NON log p' =0.357469 VE BL 298806 log v' =0.036621 VW == BLA log w' =0.040891 Va SN NAR log w', =0.036678 R'=1,264491. Vidare har jag delat cirkelns periferi i 16 lika stora delar, hvarefter jag för qvan- titeterna y,, / och F erhållit följande värden: AXEL MÖLLER, e 70 log f Ed EO SV F | | oo o' | F LIIo521| 9.996121 35'54' o,"8 | 1807 o' | + 1,516462 | 0-084352 | 219734'12,"1 2230 | F 15099033 9-:991511 6043 38, 4| 20230 | + 1,522042 0-084165 23940 53> 5 45 o | FT 1I15505 |] 9:994534 854534, 3] 225 0 | +F 1,491246 | —0:077420 | 260 340, 6 6730 | + 1-160695 0:005902 110 28 59, 51 247 30 | F 15431850 0.06 5687 280 58 29, 4 | 90 o | + 1,230644 0:023800 13421 50, 5| 270 0 | + 15355993 0:050941 302 34 16, I | 11230 | F 1,316042 0-044.363 157 523, 11 29230 | + 1:276503 0.035108 324 53 23, 6 135 o | F 1,402610 0.063297 178 4013, 8) 315 o | F 1,204201 0-:019764 347 54.23; 7 15730 | + 1,474073 0.077250 19922 6, 51 337 30 | + 15147002 0-:006246 NE SGD 39. Medelst eqvationerna (I. 146): Er 1 mo HARG 1 mf 20= TV oc) sin 2F sm ITV of 2 sin 4F y=mod 2— mod[Z22422 2V cos 2F — mod Veg Nl cos 4F a 2f2f 2f2 äg Q=f+z log br. 4 =log br. f+y h==103 ID TE —Y C=7o+72 sin? Q log br. bringas den i paragra afen 4 gifna eqvationen för (2 ) till följande: ()= (C—2cos(e— Q)) (1 — 2 cos (e' + Q)), i hvilket uttryck de särskilda faktorernas potenser kunna utvecklas efter samma reglor, enligt hvilka potenserna af qvantiteten (D —f cos(e — F)) blifvit utvecklade i para- ferna 6—)9. För de i förestående uttryck för (2) ingående koefficienter har jag erhållit föl- jande numeriska värden: Mars och Pandora. | | E C log q Q—:e log q, oo 1,11144 9:99572 36” 3'50" 7:4279 22.30 1,10106 9-99220 38 22 30 7-4314 45 0 1,11820 9:99583 4047 & I 74277 67 30 1,16303 0.00688 425216 | 7:4167 90 o 1,23201 0.02383 44 1147 7-3997 112 30 1,31645 0-04-3 50 44 28 20 7-3801 TS5NKO 1,40261 0.06209 43 39 47 7-3615 157 30 1,47437 0-07632 4158 2 7-3473 180 0 1,51754 0-08413 39.43 26 7:3394 [202430 1,52402 0.08475 3719 5 7.3388 225 0 1,49382 0:07855 35 654 7:3450 247 30 1,43441 0.06682 33 24 54 7-3508. | 270 0 1,35788 0.05146 324225 7.3721 | 292 30 1,27739 0.03469 32 14 3 7-3889 | Hu O 1,20432 0.01860 32 50 15 7-4050 337 30 1,14711 0.00 506 34 920 7.4185 | UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. (6 Beräkningen af dessa koefficienter har jag kontrollerat derigenom att jag jemfört de of AN? å 3 Å värden på (2), som för ett antaget värde på €£ medelst desamma bestämmas, med dem, som härledas ur den ursprungliga formeln för samma qvantitet. 40. Uti utvecklingarne: (C—49 cos(e— Q)—: =00 +20 c08 (& -— Q)+200 cos Ae — Q)+.. (C—q cos (£'— QI + =0 MU +2a0 cos (£ — Q)+20a0” cos 2A€'— Q]+... har jag vidare erhållit följande EA för koefficienterna: Mars och Pandora. m' (3) 2! (3) m 00 ET Mm (3) 9 nm (3) 1 m' 0 | m' Oljvs Mm" — (3) S lo8$sn to log$3 sin 1" "1 | 088 jue 088 smart 3 08314 083 Bsind" 25, | logsg inc l088snner | or ol 852233 | — 842369 8.28396 SIL253 AN SN7:95S ERA STENS ggg Fd FARS | 22 30 8.53272 | 8.43496 8.29631 8.1388 7-9793 | 7-7946 7-6138 | 7-4291 | 45 ol 850007 | — 8.39752 3.25300 8-0893 7-:9144 | 7:1322 7:5448 7:3535 67 30 8.43439 = | 8:32265 38.16699 7-9915 7-804.5 I 7-.6100 7-4102 7.2065 90 o 8.35001 8.22629 8.05629 7-:8657 7.6632 7-4531 TS ZI 7-0179 112 30 8.26133 8.12445 7.93892 7-7320 7.5129 7-.2860 7:0535 6.8169 I 25 8.18142 8.03196 7-83179 | 7.6096 7-3749 7.1322 6.8839 6.6315 | 157 30 8.12036 | 7.96066 7-74870 | 7-5142 7-.2671 7-0118 6.7508 6.4856 | 180 o 8.08490 7-91881 7-69953 7-4574 | 7-2026 6.9395 I 6.6707 I 6.:3976 202 30 8.07796 | 7-.91021 7.68904 7-44.50 | 7-1881 6.9230 6.6522 6.3772 225 0 3.09949 | —-7:93510 7-717760 | 7-4777 7-2249 6.9638 6.6971 6.4262 247 30 8.14729 | 7:99093 7.78280 7-5523 7-3092 7-0580 6.8011 6.54.01 270 0 3.21680 | — 807215 7:877560 7-6612 7:4324 7:1957 '6.9534 6.7070 292 30 8.30140 8.17063 7-99229 7-7929 | 7-5815 7.3623 7-1376 6.9089 315 Oo 8.39087 | 8.27400 8.11217 7-9391 | 7-:7365 7-5353 7-3287 7-1181 337 30 8.47060 I 8.36520 8.21721 3.0498 7-8711 7-6851 7-4938 7-2987 (1) (1) m oM | nm aM SR Mm (1) 3 0 (MM) 2 MN £ ogt Th logt STA 088 08 08 E rr | 108 | 0 TES | OO 8.03079 7-54171 7.21261 6.9251 6.6571 6.4005 6.151 2230 3.03355 7-54589 7-21809 6.9319 6.6651 6.4097 | 6.162 45 o 3.02650 7.53118 7-19632 6.9032 6.6296 6.3674 6.113 67 30 3.01135 7-509173 7-:15360 6.8475 6.5611 6.2860 | 6.018 I 90 o 7-:99096 7-46331 7-09840 6.7758 6.4731 6.1817 5.898 | 112 30 7.96882 7-42212 7-03931 6.6991 6.3789 6:0702 5:769 135 o 7-94847 7-38412 6.98467 6.6281 6.2915 5:9667 | 5.649 I 157 30 7-93265 7-35432 6.94161 6.5720 6.2224 5-8846 | 5-:554 | 180 o 7:92345 7.33653 6.91566 6.5380 6.1804 5-8346 5-:496 | 202 30 7-92180 7:33268 6.90970 6.5299 6.1703 5-8224 5:482 | 225 0 7:92762 7:34298 6.92427 6.5487 6.1933 58496 5:513 I 247 30 7:94018 7-:36638 6.95796 6.5926 6:2473 5:9136 5588 270 o 7-95795 7:40029 7-00715 6,6568 6.3265 6.0077 | 5-:696 292 30 7-97887 7:44093 7-06637 6.7343 6.4221 6.1215 5.828 BILSKO 8.00027 7-48284 7-12746 6.8142 6.5206 6.2387 5:964 337 30 8.01885 7-51905 7-18004 6.8829 6.6052 6.3389 6.080 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 3. 10 AXEL MÖLLER, 4] Sätter man nu: bat 0—4 c08. (€ — Qj AT? och fortsätter räkningen enligt föreskrifterna i paragrafen 10, hvarigenom man erhåller: TSV) En (SOL (n) sy, cm Sisin Lt 0 1 n 1 NV SN ”m (n) AN 1 Vr) 1 0) : SY Ba 0 008 (0 — 2) syr mcd i sin (Q— ee) 1 Rs = m' (n) 20Q ba 1 (n) =1 n 2 ACA SÅ SORTS 0 COS e) BLS Töm 2 - ay” sin 2(Q — e) etc. etc. ATT ERAN Cod — FE Borr + 2Y/” sin (€' — e)+2Y)” sin Ae — e)+.. så bekommer man VY-koefficienterna utvecklade i periodiska funktioner af e& , alldenstund periferien nu är delad i 16 delar, medelst följande eqvationer (I. 160): 1(Y,+ Y; )=(0. 8) OT FTECE0A (0. 4)+(2 .6)=(0'. 2) TMA) = (190) (3 NEG LN-LAT (1 HB) (3. 1)= (1253) 1(Y,+ Yvw)=(2.10) (2:10) +(6. 14)=(2.6) E ; (8 LITE) (Sd) s(Y,+ Y,;)=(1 -15) Si (CY Yg )=(8) 8 (4 = Ka FÖ s(Y, 0 (6) s(Y, RE (45 5) I (60 + 203)=(02) 3 (co — 2cs) =(1.3) (0, + e5)=(0-8)— (4.12) Ile — ce)=([(A-9) — (5. 13)]— [(8 . 11) — (7. 15)]) cos 459 =(0.4) 2.5 3(8 + sJ=(IA 9) — (5. 13)] + [(8. 11) — (7. 15)]) cos 459 1(s,— s)=(2.10) — (6. 14) s, = (1.5) — (3. 7) (er + e7)=0(8) + (Go — (Tr) 008 45? 3 (e, — e7)=(($)—(45)) C08 220,5 + ((17) — (45)) c08 679,5 3 (63 + C5)=( CD) — (1r)) 08 45? > (63 — 65) =((45)—(15)) sin 229,5 — (Cr) — ()) sin 679,5 3 (5 + s)=((5) + (+5)) sin 229,5 + ((f) + (7) sin 679,5 2 (51 — S)=(() + (fr) C08 45" + (15) > (53 + S5)=((5) + (15)) c08 220,5 — [(fr) + (15)) c05 679,5 3 (53 — 55) =((10) + (fr) C08 459 — (75) UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 3 Y = 1o) + c, COSE + Ca COS2e + C3 COS Je +... + Sj SIN & + Sy SIN 2e + S3 SIN Je +... De numeriska värdena på c- och s-koefficienterna blifva härmed följande: m / —I SOUS (OE & cos(e' — Q| kr Mars och Pandora. | 7 T STAR RANE Sad | 7 (1) 71) 7(1) 71) 7 (1) TG Re JING SK VOR | c | S c S ec | S c | S [4 | S o Folrsg43 + 0;"034739] + 0"'027233] SG + 0;"018136 Tie 9356 + 0;'c02902]+ 4514 — 0;'000119]+ 2637|/F0;'002737|+ 1341 —05'001587|+ 2932 Hoj'001384 [2 497/+F 415]-F 555 + 138l-T 125 -F 332)-F 369/— 165)-F 377 317) 3 48 34 64/-F 321T fr 24]/T 58/ ol+t 42 49) + o+ EE + sl+ at er 3+ 210 öl+ ö (1) 40) 7 (1) 7 (1) 7 (1) 7 (1) ING 3, s Yi 2 S VA VER c I S ec | S ec | S ec I S (& | S ec S — 0;'00357 + 0;'00794 | — 0; 00377 + 0)" 00200 | — 0," 00211 — 0," 00038 | d — 39 | — &"'o0o142] + 194 | — 0;'00002 | — 91 |— 0; 00069] + 79 |— 0;" 00059] — 72 |— 0; 00009] + 6|— 0; 00055 | + de 301 + 41 + 11]— DAN rr 23] + 29|= 10] — 21/— 38 + OM 14 är Clhsa SE Far 4 Ol= 4l + 7 | oll 4— 3lls Tf 2 fa 1 Ö l—? VV mn OS EON Mars och Pandora. | 7 (3) 7 (3) 7 (3) 7 (3) Å 7 (3) I Je Te Mi 2NC c | Ss c | s c | Ss c S c | s | o + o"336601 + 019879 + 015575 | H+Ho'04077 | = +0,"16528 | | Ir] + 82529/+ 0," 025461] + 5823 | + 000968 | + 4060 + 0" 02298] + 1826 |— 0,"0o1164] + 5193 far 0" O2011/ 2.1 13172 857] + 11:56 | TF 476 | + 571 + 729] + 650 2501 + 1002 + 811] | ; + 1954 + 1879] + 196 | + 131 | + 65 + 139] + TOT 8 + 161 + 198/ 4/T 329 360] + 339 281 + ER 24/ + 30 + sj + 23 [-Tr 39) ES s4 + 69) + 6 + 3illste Sar Sn 5 | AA 5) YI CE RA | | | 7(3) 7 (3) 7 (3 7 (3) 7 (3) | I | KE EE 4,ce a OMG I | TE | ec s c | S ec I S (6 | S c | S | ol— 00448 + 0;'0998 — 0,"0606 + 0;"'0321 — 0;"0413 å | Til DL EE HOLD | ar 386 | + 00049 | — 227 |— "o134] + 168 |—0&"'0073 | — 193 | — 0;"0038 | 2 Of ls 68 | + 105 | + Sv SOM fr 64] T ZOR r XO lan 64 29 | SIST OR fr 14 | + 21 + 15 |— 7 | 19] + 20 | + 11— TA fr 14 | 4 + 21- 2 11ar 31 Själ Tf Slt 3 ar 2 201 3 | 7 (3) (3) 7 (3) I DD, 5 AA ING c s c S ec | s ol — 00074 | — 00169 — 0;"0189 | | lr ll 2 = oy'o105 | — 101 | + 0,'0026 | — 78 |— 9 0074 | 219 221 44 [lm 470 als a 16 lr 42 SIT 535 rr SM bn 07 4 GE 14 4 SR SA AN fen 2 Ar 3 4 AXEL MÖLLER, 42. Medelst equationerna 1 paragrafen 15 erhåller man härur vidare: Mars och Pandora. I I | HUA NEE 4 CE e 8 —3 | ; Sin IC 2C08 (e ol sn" C—q cos (£'—Q) &, € cos | sin cos sin | & ol+t.0o"' 15194 +3.0,"33660 1, olt 0 00936] + 000290 I++ 0; 08253) + 002546 2, olt 0 00050 + 0, 00041 It 0 01317) + 0; 00886 3 olt 0 00005) + 0, 00003 It 0; oo195) F 0 00188 4, olt 0; 00001 0; 00000 |+ 0 00033 + 0; 00036 & I | + 0; 00005) HF 0; 00007 UU i I I 0; 0000 |— 0; 0001 I—R—I| + 0; 00001] — 0; 00001 | + 0; 0001 |— 0; 0004 (—2,—1/ + 0; 00004 — 0; 00004 I++ 0; 0006 |— 0; 0020 —1,—1 | KF 0; 00022] — 0, 00026 It 0; 0043 |— 0; 0105 O—I1| +t 0; 00178) — 0, 00252 I++ 0; 0352 I 0, 0503 1,—I| + 0; 03474| — 0, 02723 I++ 0, 1988 |— 0; 1557 2,1 + 0, 00725) — 0; 00276 I++ 0 0812 :]— 0; 0309 3—I1 | + 0, 00089) + 0 00001 I++ 0; 0188 |— 0; 0009 | I++ 0 00009] + 0 00002 It 0 0033 | + 0 0007 | 5) + 0, 00001 0, 00000 |-+ 0; 0003 | + 0; 0002 6,—1 + 0, 0001 0; 0000 —2,—2 0; 00000] — 0; 00001 Å|— 0; 0001 |— 0; 0003 —1,—2 | + 0; 00001| — 0; 00004 |— 0; 0004 | — 0; 0015 | Ö—2|+ 0; 00005] — 0; 00021 |— 0; 0015 |— 0; 0075 1,—2|/— 0; 00004) — 0; 00134 |— 0; 0018 | — 0; 0403 I 2,2] + 0, 00446] — 0; 01814 |-+F 0; 0408 |— 0 1653 J—2 | 0; 00272] — 0, 00452 It 0; 0384 | —" 2, 0636 | 4—2/ + 0; 00069) — 0; 00054 |-t 0; 0147 | — 0, 0125 5,—2/ + 0 00011] — 0; 00004 | + 0; 0036 | — 0; 0017 6,—2/+ 0; 00001 0, 00000 | ++ 0; 0007 | — 9, 0002 Sätter man: så blir (I. 166): och beräknar man derefter: m —F | m a | sr | 0-4 08 (E-Q) > =T 4 cos (CE ä €, € På En / cos sin cos sin BH | — 0001 — 0)" 001 1, — 3) — :0;"0001 | 0o;'o0001 | — 0; 004 = 0 004 Ad = IRL ERETI I- MH BYN I SS MH HSF DL | IH I Ag = FH TAN ROR SAN BO 5, — 3) + 0, 0002 2 GY ar DN OA KE MH DN Gr AR HN | 0; 0001 | Jr 0, 002 I (0003 RES I =F 0; 001 0; 000 | : . 1, — 4 — 0, 001 | 0; 000 2,—4 0, 0000 MH OJ || = BD DR | = 2 OR SA 0; 0003 & SIM | MM DIF = KH OO AU Oj DIR 0, 0020 | — 0; 061 = (0 OA BA = Ch AMN & GM | — MJ | = > RO 6 41] — 0; 0002 0; 0005 | — 0; 007 OO Hah 0; 0000 (EC fi KR NE (MH SA ÖN Oo; 000 = fo IN Hg HH SR 0, 0000 | — 0, 002 | F 0, 001 AES = CM OR 0, 0000 | — 0, 009 | F 0, 004 5 — 5) — 0, 0021 | F 0 0004 | — 0, o41 | + 0; 007 GS SÖ BRI DEI OO = 0 Sh Jo Hl = HH BIT | CH OM | Oy BR | = HO bl S EM 0, 0000 | — 0; 002 = 0 DM 2-3 0; 000 = 0; O0I 4,— 6 0, 000 + 0, 001 Sö = 0, 003 | =E 0; 005 6,— 6 = 0; oL7 + 0, 019 arO) = 0; 017 + 0, o1o 8,— 6 — 0, 009 + 0, 002 Ön = 103003 0, 000 I0;=0 = & OM 0; 000 43. bl—a cos(e' + ÖN = BB AB = ll + n 3 cos(é + Qt; 8 VV =35 0 008 (Q — £) så öfvergår uttrycket för B->+ till följande: Bi =1+ 27 cos(e+&') — 2V' sin (e + e'). 1 8 V=n35 a sin (Q — 2), UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. rd Quantiteterna V och V' erhållas såsom periodiska funktioner af e utaf formen: V=3D, + Di cos & + D> c08 28 + ... + D', sine + D', sin2e +... V'=1 EE, + Ej COS: + EH, COoS2e8 +... + E', sine + E', sin 2e + .. medelst equationerna i paragrafen 41; och då dessa värden insättas i förestående equa- tion, så öfvergår den till: B-i=1+(D,— E') cos (e— €') + (EE, + D')) sin (€ — £') + (Dy, — E',) cos ( —&') + (E, + D')) sin( —e') + Di c08 (—E—e') + BE, sin (—e—e') + (Di, + E'3) cos(—2e—8) + (E,—D') sin (—2e—e') + (D3 + ES) cos (—3e—E) + (EE, —D'5) sin (-3e—e'). Utvecklingen af B-? erhåller man af förestående equation, då alla dess termer med undantag af den första multipliceras med 3. Med användande af dessa equationer har jag erhållit följande numeriska värden: Mars och Pandora. V = + 1.0,00095452 + 0,00006076 cos & + 0,00000365 cos 22 — 0,00000016 cos 3e — 0,00002305 sin & + 0,00000241 sin 2e + 0,00000054 sin 3e V'= 1.0,00074838 + 0,00002309 cos: — 0,00000249 cos 2e — 0,00000051 cos 3e + 0,00006074 sin & + 0,00000359 sin 2e — 0,00000013 sin 3e (1 — 9 cos (€ + Q))- 2 =1 + 2(4.559) - cos (— 3e — e') + 2(4.389,) sin (— 3e — e') + 2(5.7835) cos (— 2e — e') + 2(5.3630) sin (— 2e — £') + 2(6.67875) cos(— e€ — e') + 2(6.57309) sin (—& —é') (1 — q, cos (€' + QI? = 1 + 2(5.036) cos(— 3e — &') + 2(4.866,) sin (— 3e — e') + 2(6.2606) cos (— 2e — &') + 2(5.8401) sin (— 2: —£') + 2(7.15587)cos(—e — &') + 2(7.05021) sin (—& — e&') hvarest de inom parentes ställda talen äro logaritmer. 44, Sedan multiplikationerna blifvit mekaniskt utförda enligt equationerna: 1 C — q cos (£'— Q) 1 — q, cos (E+ EN Sn KAN msn CS 2? TT) = an (C q cos CON I —gcos (€' + Q) har jag slutligen erhållit följande utvecklingar af + och (£)' AXEL MÖLLER, Mars och Pandora. mm ( An m' (a, 3 - 1 STOL 2) AN EEE 9 COS sin COS sin 0, ol+tF-0" 15194 + 3.0,'33660 1, ot 0 00936) + 0;'00290 I+ 08253! + 0,'02546 2, ot 0, 00051) + 0, 00038 I-+ 01328 + 0, 00842 3, ot oo, 00005] + 0; 00003 I++ 00207) + 0; 00179 4» ot 0 00001 0; 00000 IT 00033] F 0, 00036 & & + 00005) F 0, 00007 == 0000 |— 0; 0001 —3,—1/+ 0, 00001) — 0; 00001 I+ 0001 |— 0, 0004 —2,—1/ + 0, 00004) — 0, 00004 I+ 0007 |— 0, 0019 1,1 + 0, 00029) — 0; 00020 I++ 0048 |— 0, oIoI oo I++ 0, 00178) — 0, 00252 I++ 0353 |— 0, 0502 L—IT 0 03474/— 0; 02723 + 1988 |— 0; 1557 2,—1/+ 0, 00725) — 0, 00276 |-F 0812 |— 0, 0309 AL + 0, 00088] 0, 00000 + 0186 0, O01II AE Je [ GacEt), + 0, 00002 IT 0032 | 0, 0006 ör far 0, 00001 0, 00000 I++ 0003 | + 0, 0002 6,—1| äl O00I 0; 0000 | = 0; 00000] — 0; 00001 |— 0001 |— 0, 0003 2 a 0, 00001) — 0, 00004 |— 0004 — 0, 0015 02 0, 00008) — 0, 00021 |— O0T0 | — 0, 0075 Ir Zee 0; (00004) (0) OOL34 IE 0017 .— 0; 0402 2,—2/ + 0, 00446 — 0, 01814 IT 0408 — 0, 1653 ,—2/+ 0, 00272/— 0, 00452 | 0384 I — 0, 0636 EE 0, 00069] — 0, 00054 It 0146 | — 0, 0126 5,—2/ + 0, 00011 — 9, 00004 IT 0035 — 0, 0018 &—2+ Oo, 00001] 0, 00000 I++ 0007 |— 0, 0002 Vidare har jag medelst equationerna i paragrafen 17 erhållit följande 45. | m!' (2) m (2 7 e'| sin 1” A sin1” A ) | FE EN TT I cos sin co8 sin | 0,—3 001 0,'00I es NCR TTT 004 | — 0 004 I 2,3 | — 07 0004 | — 0; 0005 oI17 —KORO20N 2 & OR IF KH IKON 045 = (9 Ke Asa 0; 0004 | — 0; 0034 007 =" (6 II 5,— 3 | = 03 0002 II — I 0; 0007 GT NN MD oj ÖF 31 ar BL = OJ I DM I 7—3 001 0, 000 =24 oor1 | 0, 000 | DL] 0; 0000 | — 0; 0001 HR I SH Te | =) = = DB HI OF | = DB Do SL OH LO FE ON OD 061 =— (3 I SA = &S GR | MH OJ 030 = & KD || Öl — MH OR | MH KL CF NM FHI ls 0, 0000 | — 0, 0001 dor = 0 004 | == || GIT I &H | I I | SS MH IAN 0, 0000 002 | F 0, o01 = 5 0, 0002 0, 0000 009 | + 0 004 | 5,—5| — 0; 0021 ES 0, 0004 OR MAP 2 DI G= RN MH AI 030 = (0 Yt gl & IR | 3 OII = (0 OM | BI DM AT | 0, 0000 AF I — 1 I Ön | GON I KH JTI 4,—6 | 000 | + 0; 001 Som 003 är & 005 GE || 017. | F 0, o19 | | 76 017 | FH 0 o10 f 8,—6 009 | F 0 002 OsmÖ 003 0, 000 10,—6 | o0I | 0, 000 utvecklingar: Mars. log 4 = 8.668710. I al a (AO) (D (2 | 1 73) | (4) i (log (2-2) log I EN | log ST 0) log FL | log SE sj | log 0-1 I I I | | 7-33718n 8.66824 7-03607 5.228 I 2 7-93851n 8.66682 7-33616 .82 | | 3 5:829 | | 3) 828956n 8.66445 7-51067 6.1801 4 | 8.53777n 8.66113 7.63340 6.4283 | —5-098 5 8.72946n 8.65685 T-T2747 6.6200 | 5387 6 | 83.88523n 38.65159 7-80317 6.7758 RES: 2 2 | I 71 9-:016309n 8.64533 7-.86596 6.9065 | 5821 | 83 | 9.:128465n 8.63813 7-91921 7.01899 | .5:992 | | 9 | 9-226734n 8.62978 7-96484 7-11715 | -6.1419 | 5-066 I 10 | 9.313738n 8.62060 8.0046 1 ERA DS MR KREGES75SO [FÖRSENAS | UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 2 | 2 Zz FONT ZI MRS RS REA | Zink | a FEN SN EE | | | | — Il 5.829, | 7-03607n) 8-66871n| 7-33718n| 8-66682 |7-51067 |6.4283 | 5.387 | ==21 -5:529n 8-96927n]| 7:93851n | 8-96548 |7-93443 |60-9210 15-923 | 3 | 7-51319 |9-14394n | 8-:28956, | 9-13825 |8-20459 |7.2529 | 6.298 | —4 5:830n 7-93822 |9.26651, | 8-53777n| 9-25891 |8.40523 | 7-5086 | 6.594 | | =35 6.528, 3.20964 |9-36010n | 8-72946n| 9-35056 | 8.56493 | 7-71796 | 6.8409 | 5-944 | 6 6.9582n |8-41155 |9:43500n] 8-88523n| 9:42348 | 8.69736 | 7-89530 | 7-0537 | Mars och Pandora. | | l m ( [L ) nm ( An | m ( [LA m' An ) I & g SIN A sin 1” A &, g Sintel dl sta IL = cos sin cos sin | cos sin COS I sin 0 ot. orI5sI77 +: 0,'33331| Oslamni3 — 0,"o001 | — 0,'002 1, ot 0, 00773 + 0'00416I+ 0, 07304 + 0, "03225 1, — 3 0,'0000 |— &"'0v003 |] — 0, 003 | — 0, 008 2, ot 90, 00017 + 0 o0051l-+ 0, 00946|+ 0; 00977 2,— 3 0; 00001 | = 0; 0022 || — 0; OI2 | — Ox 035 3, ot 0 00001 + 0, o0003l-H+ 0, 00120 0; 00182 NEGRER = OL | Bh KO | 4 ot 0 00001) 0, 00000]-t 0, 00018 0; 00033 4,53) | tr 0; 0004, | =— 03, 0030], =Ir 103 005 0, 052 ESSIN 0, 00004 0; 00007 5,—3 | + 0, 0005 | — 0, 0004] ++ 0, 009 | — 0; OII 6,— 3 | + 0, 0001 0, 0000] + 0, 003 | — 0; 001 =/ly = 1) 0, 0000 |— 0, 0001 förs är & CO | ar I CI | | —3,— I/+ 0, 00001i— 0, o0001fHtK 0, 0001 |— 0, 0004 T | —2,—1/+tF 0, 00003/— 0, 00004|+ 0, 0006 |— 0, 0019 1, —4 | | — '0, 00I 0, 000 = IL — Il 0, 00025/— 0, 00023" 0; 0046 |— 90, OIOI 24 0, 0000 |— 0, 0003] — 0; 005-| — 0, 005 o— IT 0, 00177/— 0, 00250l+ 0, 0353 | 0, 0494 33 4 I 6, 0007 I-— 0; 0012] = 0, 020 | = 0 OL | I, — Il-F 0, 03467|— 0; 027051 0; 1985 |— 0; 1516 MA) — & GR |D Al — MB OG == "3& 040 | 2,— I1/+tF 0, 00682/— 0, oo10o6l-F 0>'0771 |— 0 0155 BFA KH OT SI = BG KV KR 3 — It 0, 00061/-+ 0, 00040l+ 0, 0150 |+ 0, 0045 6,—4 | + 0; 0001 | — 0, 0005 O EO | = & KA 4, — 1IT 0, 00003|+ 0, 00006i+t 0, 0018 |+ 0, 0016 Jar 4 0, 0001 | — 0, ooo1 | + 0, oo1 | — 0, 003 FX ; 0, 0000 |+ 0, 0003 | Zn Stl mr 0; O002 | 034 OOOT |A = Ox OO5K EON 002 =—=2,—2 0, 00000] 9, o0001|— 0, 0001 | 0, 0003 KS (PEN DNR LD SA I KH OK —1,—2 + 0, 000021— 0; 00005)I— 0; 0002 | 0, 0020 5,—5 | — 0 0023 | Fo, ooo] — 0, 043 0, 000 oo —2/+t 0, 00016/— 0, 00032]+ 0, 0008 | 0, 0096 | MEH || — OM OIL LOI F— OC FRIGÖR | I, — 2/+t 0, 00159/— 0, 00258IF 0; 0081 |— 0, 0465 FI — SIR IN I — MB BV | = 3 2, 21/tF 0; 00481/— 0, o1804I+ 0, 0466 |— 0, 1625 DN = HE 0, 0000 EL I 2 JK 3 — 21/+ 0, 00324/— 0, 00338I-t 0; 0451 |— 0, 0492 5 + 0, 001 | — 0, 001 4,— 21/+ 0, 00071/— 0, o0008It 0, oI5I |— 0, 0047 5 —2/+ 0, 00007) 0; o00005l+ 0 0027 |+ 0, 0003 fn —=(6 = & va | TE Bo cat| ö,—=2 0; 000001 0, o0001I+ 0 0004 I 0 0001 6 — & Ord | AL Gö wa ös | =— FÖ0-000I | 0; 0000 6,—6 — 0, 023 | + 0, o16 =O — 0, 018 | F o 008 | | 0 — 0, 009 | | 0, o0r 0 =63 — 0; 003 Oo, 000 Ne (0 = (oh (Ma | 0; 000 Härefter gifva eqvationerna i paragrafen 19: Mars och Pandora. (5) — (4) ]=(9.544856,) +2(8.851358) cos e+2(7.40169,) cos2e +2(8.152306,) cos g' +2(6.51920,) cos 2g' +2(5.1871,) cos 3g' +2(3.980,) cos4g' +... [0 0] S AXEL MÖLLER, — 0 sin I, 3 sin (f' + IT',)=(1.54641,) + 2(8.098133) cos (— g') + 2(6.16574) cos (— 2gq') +2(5.6102) cos (— 3g') + 2(4.528) cos (— 4g') +... +2(8.399952) sin (— g') + 2(7.06786) sin (— 2g') +2(5.9111) sin (— 3g') + 2(4.329) sin (— 49) +... samt eqvationerna i paragrafen 20: Mars och Pandora. ; (H) dT) EN cos sin cos sin " I " | I —1,— I | + 0,'01998 | F 0,'01961 | 0, — I | — 0, 02518 | + 0, 019661) — 0,"'01026 | — 0,'02056 1, — I | + 0, 15732 | — 0, 15805 | —1,—2 | + 0; 00371 | + 0; 00326 Oj 2, | 0; 00469, || = 0; 00306] 0; OOIGI Is 05 100383 1,— 2 | + 0, 02928 | — 0; 02904 | I —1;—3 | + 0, 00058 | + 0; 23055 | Ox 3 | — 0, 00074. 0, 00058] — 0; 00030 | — 0; 00060 | Iya 3] sh 0; 00460) | 05 00450 | —1,—4 | + 0, 0001 | + 0, 0001 | | reg I HE ar IL 0, 00000 | — 0. 00001 | TG | + 0, 0007 | — 0, 0007 | | | | SS I 5 0, 0000 0, 0000 Oslrnn5) 0, 0000 0, 0000 - 1, — 5 | + 0 0001 |. 0; 00901 Sedan multiplikationerna blifvit utförda, har jag slutligen erhållit medelst equa- tionerna i paragrafen 19: Mars och Pandora. Q (2 af 22 [eg dör ao dr OLA 2, cos | sin cos sin cos sin | | | 0 oltb:o'i5177 —+-0,"18343] —F: 0; 100279] 1, olt 0, 00773) + 0,'00416]|— 0, 00820) — 0,"01059 0; 00182) — 0,;'00679 | 2, ol+t 0, 00017| + 0, ooo51|— 0, 00008] — 0, oo1o1 It 0, 00034] — 0, 00228 | 3 ot 0, 00001) F 0 00003]— 0, 00015) — 0, 00007 IHF 0, 00025) — 0; 00040 4, olt 0, 00001 0, 00000 Å— 0, 00003) — 0, 00003 + 0, 00006] — 0, 00005 | 5 | 0, 00000] — 0, 00001 + 0, 00001] 0, 00000 | I —3,—1|+t 0, 00001] — 0, 00001 0, 0000 | F 0, 0001 I —2,—1/+ 0, 00003] — 0, 00004]— 0, 0001 | + 0; 0002 I++ 0, 0004 | + 0, 0002 | = I) Lil 0) 01973] = 0, 01984 Ir 0; 02085 == 030088) Istr 0; OTO) sr 0 OOTSE o—II+t 0, 02695) — 0, 02216 |+t 0, 0214 | — 0, o125 |— 0, 0065 | — 0, oI21 1, —1/— 0, 12265) + 0, 13100]— 0, 2374 | F 0, 2103 |— 0, 0017 | F 0, 0020 2,—1]+t 0, 00682] — 0, go106|— 0, 0162 | — 0, 0022 = 0, 0039 | — 0, 0028 3, — I++ 0, 00061) + 0; o00040]— 0; 0011 | — 0, 0017 I|— 0, 0009 | — 0, 0017 | | 4, —I1]+ 0; 00003) + 0, 00006 0, 0000 | — 0; 0001 0; 0000 | — 0, 0005 5, — I | 0, 0000 | — 0, 0001 | UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 31 (A00 dd I å ; Ag så Ag Y (7) dy ( 17 ) GC ; | cos sin cos sin cos sin | I ' —2,—2 o,'00000 | — 0,'00001 + 0,'0001 07'0000 — 1,— 2| — 0, 00369 | — 0; 00331] — 0:"'0037 | — 00030 | + 0; 0004 | + 0, 0001 | o,— 2) + 90, 00485 | — 40, 00398 | + 0, 0042 | — 0, 0024 | — 0, 0001 | =Ö& 0031 | 1, — 2! — 0, 02769 | + 0, 02646] — 0, 0325 | + 0, 0368 | + 0, 0060 | + 0, 0033 | 2,— 2) + 0, 00481 | — 0, o1804| == 0, 0159 | + 0, 0599 | + 0; 0002 0, 0022 | 3, — 2) + 0, 00324 | — 0; 00338) — os 0127 | + 0, 0086 | — 0, 0032 | + 0, 0003 Ag Al ar & CLEO | 3 OIL — BJ I & SIR MÅ DIA KH LI | 5 —2) + 0, 00007 | +F 0, 00005] — 0, 0001 | — 0,-0002 | — 0, 0002 | — 0, 0003 6, — 2 0, 00000 | HF 0; 00001 0, 0000 | + 0, 0001 9; 0000 | — 0 9001 | | | | =|= SH OM | FR =O OM I CH OJ + 0; 0001 | 0; 0000 0 — 3) TF 9 0007 | — 0, 0006 + 0, 001 | — 0, 001 > ANAN | — OD AIN 1, — 3) — 9, 0046 | + 0, 0043 I — 0, 005 | = 0, 006 + 0, 0016 | — 0, 0002 2 0; 0000 | — 0; 0022 + 0, 001 | + 0, 008 + 0, 0046 | — 0, 0006 | J=Z = 3& co | = FH OL + 0, o14 | ++ 0; 035 + 0, 0013 | +K 0, 0012 9 =9 (3 OSA | = & EC I & SR KI ar KH IV — 0, 0014 | + 0, 0015 38 0; 09005 | =— 9, 0004 | — 0; 092 + 90, 001 — 0, oo11 | + 0; 0002 6,— 3 | + 0, 0001 o, 0000 | = 9; 0003. | — 0x 0001 | Ja 8 | | TT Ch CEO | — CH ML | T I Oy Lt | | 0; Q000 | — 0; 0002 | I, — 4) — 0, 0007 | + 0, 0007 | — 0 001 | + 0, o0o1 + 0, 0002 | — 0; 0002 2,— 4 | 0; 0000 | — 07; 0003 + 0, 001 | + 0, o01 + 0, 0010 | — 0, 0008 | 3 A= &S OLM | KH SMA + 05.003 | + 0, 005 ar 0 CE | = CK SV | 4, —4| — 0; 0037 | — 0, 0024 | + 0 020 | + 0, o12 + 0, 0012 | + 0, 0001 3 ON = LV HH ar OL a KH IV — 0, 0001 | FH 0, 0013 6, —4| + 0 0001 | — 9, 0005 | — 0 001 | + 0; 002 — 0, 0005 | + 0, 0006 Za 4) I Ox 0001 | = 0; O001T i = 0 CR |. a HB SM | By LL | | — 0, 0001 | 0, 0000 | 5 & KS SR + 0 001 | +:0, 001 4, —5 | — 0, 0009 | — 9, 0004 | +F 0, 004 | + 0; 002 lr 5 5 | — 10; 0023 | + 0; 0001 I tr ox O13 | 0, 000 6, — 5) — 0, 0013 | — 0; 0002 | F 0, 007 | + 0; 003 7, —5| — 0, 0003 | — 0, 0002 | + 90; 001 + 0, 002 | Hl TR OC 0, 0000 | | 56 =F 0; 003 | — 0; 001 | 6, — 6 ar OO CO | 3 OL | Ja 6 + 0, 004 | — 0, 002 | | 8,—6 + 0, 002 | 0, 000 I 47. Den sista transformationen af störningsfunktionen och dess partiela differential- koefficienter har jag slutligen verkställt enligt formlerna 1 paragrafen 22, hvarvid jag erhållit: i K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 3. AROS MI ÖR Mars och Pandora. log 4 = 9.238307 ” | | sl (0) . 71) | 72 T2) . TD 70) (6) | (7) (8) JOSE ID og RAT | 3 | vi Te | log, Zl log logi I | | | 1 | 847335n | 9:231784 | S-17I24 6.934 5:57 | | | 21 9-065639n 9-:513044 8.76020 7-8268 6.766 | 5-61 | ” 3 | -9:401468n 9:055487 9:090334 3.33864 7:4574 6.478 | 542 4 | 9:629281n 9-731987 | —9-:309746 8.69171 7-9407 7-0898 = | 6.158 | 51 9:792374n | —9-:762952 9:461436 3:95070 8-30238 75519 O:7TO HSA ENS 59 6 | 9-914044n | —9:756272 9:567897 9:150635 3-58949 | JE 2331 | RGENBA 6.173 5-29 ÅR AN d2 | | (£) a, 2 agr ( ) ag” ( 7) | & tel Se 0) OT Nee ONA | I | cos | sin cos | sin COS | sin | | ör | NN | ; —1.0;"18343| EO KOD 29 | lr 20, OO 00773 | + 0,'00416|— 0; 00820] — 0;"01059|— 0, 00182) — 0;'00679 | 25 ol + 0, :00034 | + 0, 00102] — 0, 00008] — 0; oo1oI | + 0; 00034] — 0, 00228 3> ol + 0, 00003 | + 0; 00009] — 0; 00015) — 07,00007]| t 0; 00025) — 0; SEO | | är ol + 0; 00004 | 0, 00000 | — 0; 00003) — 0, 00003 | + 0; 00006) — 0; 00005 | 5,RON I 0; 00000) — 0; 00001] + 0; 00001] 0; 00000 | [4 UP CEELPII EN DLC | OCR ET eNOeekul FÖRT DITT ER = DN SS GRYTA FO Fr KO 0; 0000 | — 0; 0003 | BE TF rÖLTE FRE FÖRETA | + 0, 0039 OR ITE Oj OT FE ÖRON FOI HOTA ALI ONA Ng) OO TARO | ar KE O ar AJ I HGF I MN DIS 2 BH LINNE STONE HONA OIRUNE (FIONA MH II | 33 — I] + 0, 00226 | + 0, 00270] — 0, 0073 | + 0, oo1I |— 0, 0016 | — 0, 0020 Ayla I a 0 00052] Ir 03 OVOHZI- -O;OOPOLIF- 070002, |-T 10:0902 |F-—T0; O008 5,— 1) + 0; 00005 | + 0, 00006 0; 0000 | — 0; 0002 I —4, — 21 — 0, 00002 | — 0, 00002 i | | = sa Ol OM LR rn Oj OLLE I ON DIET Ch ON I 2 2 AH ORO BO NAT AA DIN + 0, 0006 |— 0, 0001 | — 0, 0002 | I LE 2 ar Ch RN nr VAR TNT HTTP ar HATT EF KR MIG GA a KR OMS TS BOMAN a AVANT CO OKI HOMO = HC I; — 21 — 0, 02686 | + 0, 034751 — 0, 0231 | + 0, o125 | + 0, 0051 | + 0; 0012 205 Ol — HI GRHJN -— OS MOLN |- POKAL AA HH SN Ar GÖ OC 3, 21 + 0; 00922 (035 OI9O7Älk FOOXAR EF arONO204 Hl OOO20R KREON OOTS 4>— 211 +. 0, 00593 | — 0, 00556. I=— 0; 0075 ar 0 EJE I CH OO I — DH AR SFS ÖH 00184 | — 0, 00071 | — 0, 0018 | + 0, 0005 |— 0, 0008 | — 0, 0004 (ör FRIAR Ch 60035 | TI 0; 00003 1— 0, 0003 + 0, 000I = Ch (dr || = TV MA Al a MH IN ar DY LILA 0; 0000 | — 0; O00I UI = dT Ar ar OLM | + 0, 0001 | = FR OOC — 0; 0003 är 0 DI 0, 000 = "Oj MR HO OOOL = UPN SAN + 0, 0009 | — 0; 002 0, 000 + 9) 0002 | + 0, 0003 BA Aaro TN TMNT a 1 OA — ONA = 167 CO I OM Kg SI CH OC are AR IFA HR INKA Or YT = .& LOMI FH SLM 2 Bar JNA är (NRA K KK — 0, 006 ar Or OL LD OO SA ORD O ON ar « (0 OA ar CO DN ar ON | = O; O00I ZH A OK RS Ox TRO + 0, 025 ar OEM | ar MN SIA SN ar OR | = OO OM + 0, OII = (en Cr + 0: 0010 Al ar MH SMR | 3 CO I MH OJ + 0; 003 == 0, 0008 + 0; 0003 gy ar Oj SAT | KH BL = AMF > SDI ÖNA TKO OOOI Her LO; KOOOIL 0; 0001 | — 0, O000I UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. I I | A aR AR | (£) a, 2 dor ( Z ) Cy (2 I €, UE | 4 | | ; Å | - AG I COS sin cos I sin COS sin T | äö | 1, —4| — 0, '0001 + 0,'0001 ; : 0, '0000 | + 0,'0001 Oy Lb ar MH DO = OSA Tr KH OO o;''000 0, 0000 0, 0000 | NYE — KH MIR + 0, 0004 OO OT | 0, 000 Gr AMT | = KH HIT I 2 — Al — BH MPN IT KA MTF + 07 002 | Oo, 000 — 0, 0003 + 0, 0005 | 2 bl ODIN | AR 0014 = 10, 008 | — 0, O0I + 0, 0012 — CSR gett KH SY — 0, 0038 ar Ch ONS HI Ir 0; 0020) || = 0, OOI8 5 AJ = & OT — 0, 0090 är (Oj OK ar IA ar ( DIN 0, 0000 | ÖA = 3 GI = & KY + 0, 005 + 0, 009 + 0, 0001 | + 0, 0009 | HAN HH MÄN Tr KH SYN T 0, 001 + 0, 003 = 10, 0003 + 0, 0006 | OZ ar OO | — HH MIN & GIN I IF HON = 0 AIK || IT KH IFA | Ja 4| tt 03 0001 — 0, 0004 0, 0001 + 0, 0001 NG 0; 0000 | + 0; 0001 I 25 rr KH MJR KR DR RN FÖ 0008 | + 0, 0010 ar (8 CO = OMR 4, — 5) + 0, 0029 | — 0xr 0013 |— 0) 003 + 0, 002 FS) RH ON MH TA lar HAI Oo, 000 Ö, =5 | — 0; 0097 + 0, 0001 ar Bh OR I Oo, 000 | =S) = HH DRZ ="0 OMMA || ar (ÖH OH |A KH OO | SS) = HH MP | MK OMR | BH ML | FO OA 5) BH OCT | GO OJ | HH ORT | AF ÖH SMR KÖ Fl KH HIN | — 9; 0001 | | TS = GK dd | 0, 00900 | Då den metod, efter hvilken störningsfunktionen här blifvit utvecklad, är full- komligt analog med den, som blifvit använd vid Jupiter, har jag äfven kunnat använda samma kontroller, som der blifvit anförda. Då jag 1 det föregående icke specielt om- nämnt någon af dessa kontroller, anser jag mig derföre nu böra slutligen tillägga, att desamma öfverallt blifvit använda, och att de erhållna utvecklingarne således blifvit till- räckligt verificerade. 48. Sedan jag nu redogjort för utvecklingen af de störande krafterna, öfvergår jag till integrationen af de allmänna differential-eqvationer, hvilka gälla för första potensen af den störande massan. a? dZ 2 Betecknar man de erhållna utvecklingarne af (1) a,2, ar (5) och ay” ( satt (I 63—73): (i) a, 2 = EE li, i, 0) c08 Jie —t' [c' + ule—co)]| + ) på följande SE (i, i, s) sin lie —t [C'+ ule—oc0)]| = SE c(i, i, c) c08 Jie —i [c' + ule—oco)]| + EE c(i, i, s) sin Jie —i [c' + ule— co) 209 [ t 0711 009 [ SE d(i,i', ce) cos lie —i [e' + ule—cy))) + EX di, i, s) sin Jie —4 [c' + ule— co) p2 p2 2 ade e2, EE en ANA UNG = 2 cosy n SR 2 cos Yn —1 4 NERE (GRE re ARG I. so Ö 2 cos?q,, V 2 cosqn 0 4 i (ANNE I a SS : 2 cos ”q,, 1 2 co8?Yn N 4 en 1 én eo Å,=—35— le Nor 20 2 2 cos?q C, 2 cos?q n 2 4 84 AXEL MÖLLER, G(i,t,e)= AA 7; B(ö + 1, i, c) + Aj Bl, ec) + Al B(C— Lt, e) + Ar pl(e =2,1) 0) + Cr eli + 1,i', ec) + Ch elt,ö,e) + CC e(i — 1,5, 0) + C3 eft — 2,7, 0) H(i,i,0)= AA ,;8(0—1,i,c) + AA, Bl, t, ce) + Ar Bl( + 1,7, 0) + A> Be + 2,7, c) —C 7, e(i —1,i,e) — Ch eli, i', ce) — Ci el + 1,5, e)— CI eli + 2,7, c) F(i,i',c) = — 3 iG(i+1,i',ce,) + H(i — 1,7, c)) — Bli, 7) c) . Uli i,0)= ON ridit lie) + Nyd(i, ie) + Ny dli—1,i, 0) + Ny d(i— 2,4, 0) V(i, i,e) = — N- 4 di —1,i, ec) — Ny d(i, i, c)— Ny dé + 1,2, 0)— Ny dé + 2,4, 0) ING, 050) == VP = MID HONG FORDS TER EER T korp SIR a R(i, ö. Jj= Pi, 0) — 5 Pi 35 Pi NOS e) S(CUNOE FE RO wi) = ER ng samt G(1, tv, s), Alt, t, s), Fl, 7, s), U(t, , s), V(i, t, s), (e, 7, s), J2(05 v, s), Q(i, ty s), Bi, v, s), S(i, i, s), Yi, i, s) och Wi, 7, s) ur eqvationer, hvilka erhållas af de föregående, då man i dem utbyter c mot s, så blir: = = 22 Pit, ec) cos lie —7 [Ce + ule— — co) ]) + EE P(i,i', 5) sin fie — i [c' + ule — cy) )t 2 = = 3 Q(i,1',s) cos fie — i [c + ule — co)]) — EE Ai, t', ec) sin fie — i [ce + ule — co); ZA ' RE = IIW(i i, s) cos fie — i [c + ule — co)]) — EI Wi, i', ce) sin fis — i [ce + ule — co); ny 2 =—3Z RB(i, 1, s) cos fie — i [c + ule — co)])) + EX Bi, t', c) sin fie — i [ec + ule — cy); EEE SS SM i, c) c08 fie — i [c' + ule — co)]) + EE Si, i, s) sin fie — i [c' + ule — eo)l) sa = Y(i, t', ec) c08 föe — i [0 + ule — co)]) + EE Y(f, 7, s) sin lie — €' [c' + ule — co) För att kontrollera beräkningen af förestående qvantiteter, beräknar man äfven: 30 MG se i, 8; oy ADC 0 50G) i— Vu SN F(i,i',s) + G(i+ 1,i,s) + Hi —1,i', 5) TI (CUNS)E TN ; då kontrollen erhålles medelst eqvationerna: II(i, i, ec) = Sli,i, ec) + Pli, i, 0) II(i,i',s) = S(i, i',s) + Pi, i, s) Y(i, i A= Sk Wi, £, 0) 30) i— Vu (0 ah sj AES i—Vu UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 85 hvarigenom alla qvantiteterna blifva kontrollerade med undantag af R(i, 1, c) och R(i, 7, s), hvilka endast genom en dubbel beräkning kunna kontrolleras. Genom kontrollräkningen erhåller man äfven integralet: v Uj Or hvilket behöfves vid beräkningen af störningarne af andra ordningen. Oo Oo Oo Förestående eqvationer göra undantag, då :'=-0; detta fall behöfver således sär- skildt betraktas. = Mö VG) 00 ds — FAT ue Gl — SS Mid, dy se HET fule ANN 49. För det fall, då '=>o0, erhållas integralerna på följande sätt. Utelemnar man den mellersta index :', hvilken här är = 0, och beräknar qvantiteterna: P(0, c) = G(1, c) i P(1,c) = F(1, ec) + 3 G(2, c) | Q(1, ce) = 3 G(2, c) P(2,c) = > F(2,c) + 3 G(3,c) + H(1, c) Q(2, ce) =3G(3, 0) — HA, 6) | P(3,c) = 3 F(3,c) + + G(4,c) + 5 H(2, od Q(3, ce) = + G(4, c) — 3 H(2, c) | etc. etc. (1,0) = F(1,0) + GC, 0) + HO, 0) | Yo) — TA, ce) + LUB, I (2,c) = F2, c) + G(3, c) + HA, c) | Y(2, ce) =3 T(2, c) +3 U(3, c) + V(1,c) | etc. Y(3,c) = 3 T(3, 0) + + U(4, ce) + 5 V(2, ” etc. samt A0,9); AMS oo URNA UID INKA TANT VIND Sas VE eqvationer, som erhållas af de föregående, då c utbytes mot s, samt vidare: R(0,c) = P(0,e) — 3 P(1, 0) ] R(1,c) = P(1, c) — ey P(0, c) — 3 P(2, c) | R(1, s) = P(1, s) — : P(2,5s) | R(2, 0) = 4 [P(2,0) —3 P(1, ec) — 3 P3, c)) ( R(2,s) = 3 (P2, 5) — 3 P(1, s) — 3 P(3, s)] I R(3,c) = I [P(8,0) — 3 P2,c) —3 P(4, 0) (3,5) = + |PG, 5) — 3 P2) — 3 P4, 91 | etc. ete: så blir: ; li bt (050) H(0,c) + > H(O, s)not + |P(1, c) + ky| COS & + |P(1,s) + 5 H(0, 5) + ko) sin & + H(0, 5) nat COS & — H(0, c) nat sin & + |P(2,c) + > H(0, c)| cos 2e + |P(2,s) + 3 H(0, s)l sin 2e + P(3, c) cos 3e + P(3, s) sin 3e etc. etc. dv eo SS + |Q(1, s) — kyl COS € — !Q(1, ec) — ky | sin € + H(0, c) nat Cc08 & + H(0, s) nat sin & + 1Q(2,s) — 3 H(0, s)| cos 2e — |Q(2, c) — 5 H(0, c)| sin 2e + Q(3, s) co8 3e — Q(3, c) sin 3e etc. etc. 86 MARKS TO SIMO EIS IR, 20 I (0, 5) Nr + V(0,s) + | cose — | Y(1, ec) + V(0,c) + I) sine — V(0, c) nat COS & — V(0, s) nyt sin e + [2Y0(2, 5) + 3 VO, s)| cos 2e— |2Y(2, c) + > V(0, c)| sin 2e + 3 Y(3, 5) COS 3e > — 3Y(3, c) sin 3e + etc. + etc. ma = 6 + |1+B(0,0) + k— al no ROD er (OA 2 HO) + ( —Yn) sine + H(0, c) nt c08 & (dl 2) H(0, s) not sin & — |R(2, 5) + 3 (5 — 2e0?) H(0, 5) — 7 kal cos 2e + |RÖ, 0) + 2 > H(0, ce) — 7 hy | sin 2c — 2 H(0, ec) nat CcoS 228 = : : H(0, s) nyt sin 2 & — (23,5) — 7 H(0, s)| cos 3e + IR(3,c) — + H(0, c)| sin 3e — RF(4, s) COS 4e : + B(4, c) sin 4e etc. etc! 2v = 2 C — ey H(0, 5) nat + |Q(1, ce) + H(0, c) — kyl C08 & + |Q(1, 5) + (1 — ey?) H(0, s) — kol sin € — H(0, s) nat C08 e + H(0, c) nyt sin & + 21Q(, c) — eg H(0, c)| cos 20 + 311Q(2, s) — eg H(0, s)) sin 2e + 1 Q(3, c) C0S 3e + 1Q(3, s) sin 3e etc. etc: = = U(l,0) —3 7(0, ec) — el, — ev V(0, s) not + | Y(1, c) + I) C08e 2 YE AO, 5) UV Sns + (0,5) no e — WV(0, c) not Sn é bi + | Y(2, c) + 3 VO, c)| cos 2e + | Y(,s) + > V(0, s)| sin 2e + Y(3, c) cos 3e + Y(3, s) sin 3e etc. etc. J-=K+ > H(0, s) nat — M'(1,c) 008 — (M'(1,s) — "2 H(0,s)| sin e — 34 IT' (2, c) cos 22 — 3 II" (2, s) sin 2e — 1 II' (3, c) co8 3e — 1 IT'(3, s) sin 3e - etc. etc. 1 hvilka eqvationer qvantiteterna (GLEN lära Idag OR EG I ol representera de arbiträra konstanterna. Men då integrationerna icke kunna gifva flera än 6 arbiträra konstanter, så äro 2 af dessa qvantiteter beroende af de öfriga. UNDERSÖKNING AF PLANBTEN PANDORAS RÖRELSE. 87 50. Med användande af förestående eqvationer har jag erhållit följande numeriska värden: Jupiter och Pandora. log A4-,=8.0125964 log C-,=8.0125964 log Å, =9.3373298, log CO, =8.8602085, log 4, =0.3076847 log C, =0.0044478, log 4, =8.8602085, log C, =8.8602085 | | | T i SSL | c s ; ; | | | RS +I( o) Gt OO 2TA | F( 3) — 25049] + 0686 INET = SR — HE EK ma O-— EI EVA | GTA NE ox 26M) —— Om 25 | | G( SM — 0, 006 | — 0, 010 | — 0, 02174 (H( 2,—1)) F 2, 510) — 0, 796 | JE = Sr & OG a 3 OL H i oj 5005 | — 0 196 | ARR ENE | Se il 2 OFR 4 SA |A OR KC | AC 3) SE Or ga = HH I JA SA I & dl Kö Sö |A MN 9 24673) + 0 30614 | AC SD REN BEI - HEN ÄN TFA Rh | ? + 0, 138 + 0, 112 Jal( > 2) 0, 207 | HK o, o81 | Jäl( EB = & Fl = e& må | JA ME 2 Or + 0, 742 TANT O57 | IE | I I OR SN ESA SE RSS Gl 3 ONS RV IN KS Me Jä SÖN SET ar ÖRA NAN Oe TK 35 Hl i, ot 25799 | — 0 931 (GC SGD ar EO ER LR | GL Ar NGN = HS VD | ar Bg | BY dEd( läsa LK RN SMI KJ 33 BOR | JE IDA KS KOFI CN MK RAR SS ERE RR RR G& b 8 | — oo, | I EC -2,—3) 18, 81 AS EEE bok F—2,-2)) = 0 003] + 0 om FE ER (= & 053 + 90, 027 G(—1,—2)| = ÖN FF JE(( NT ON JEM ar ÖS GAN Ar ÖS OM rf SIENS 3 | 5 | > 086 0, 374 | JE Ag NTE 0; 929) | + 0 017 a 0, 027 0, 000 | | | Gl 55 ol 0 002 | + 0, 002 5 JCs On 25 I Al 3, ot 0 038 | — 0, 024 P(—1—2)) F 0 273) — 0 om G( 4,—3)) + 29, 884) + oo, 726 de 0 OK 005 ä( 0-2) = > 0 078 | + 0 094 (FaR Ir song I 2 Bo Jä(=p 2) = > 590] — & 105 + 33, 255) + 0, 324 IN WS > Cb EO NF SCR I (ENE a adep MA SN NA | 220 NAR BR GLAS 3 | SE mg I CE NI AT = 0:-003 JU ÖP) = — £ MALL ör ENSO RA ar OK | HE 5 1- 0, 002 | 0, 000 | EL PAR ög BJOL = 3 300 | H(-3,—3)) — = 3, 773 | + o, 083 | 0, 000 | F 0 001 Jäl(E Rs Sr AAA HO = 1 BGK ER oc ji NER JE | [ar Sa SOLAR ÖS EN | (GT 0, 024 0, 017 | I | E(I 53) IT, 060) = 0 378 (i (| KO SON Ha OSKO 2 [220 AE oh OS AR TE I G( &—3)) + 0, 269) — 0 093 Jäl(=A NA NH ME KH SM | EC EAT RH SG (0 3 Gt TA TIG (EON 46 | 9000 | — 9 003 SM ARS 93 | | EE LG, ga — BG ny JA(2 0 MS KN | = 0 043 | RA OR SER | F(-6,—3) + 0 046 | — 0, 019 GE I DT 0 208 | + 0; 099 —E( 2.—2) = HD SL ag | Gl ge EG CST SO JEN —S—10N = 2 - & OH 1 G( 3,.—2)| F 42, 2671) + 0, 692 | IH =S — 3 I OM I I SömTSd| >» 079 » 103 =— 0; 035 | + 0, 006 | (RE 2) fl 5 6 NAN [RET re Oi =" & cp SÄ On | | | | > Bäg | > 828 | | | FÖ (TD) | OAS aln ON 209 | EINER5e FÅ TR SSC Jil I Jo ÖRA Ir SV | Gl GV NS IN JÄ( BÖR 8 OB SM RO G( 8—3)) F 0 003) — 0 001 | H(F2,—-1)) + 15 291 | + 0 224 | EAA GI are O5G [Fä NM NR 3 | & 20 | = 90, 086 Jl(, BN EN ÖN ar SS 0 | | EF 0 004) — 0; 002 F( o—1))+ 3, 212 | — 0, 009 | = 09407 fr & 038 | | i - | Gin) Ede 462 Ne 0206 IF 4,—2)]— 1, 506| + oo, 532 F(—1,—4) F 0 008) + 0, 002 180 NS Ja AGN 1 NRO Gl ARE 0 ör SÖ BN G( or 4) ofo03) -F 0; 001 = 2 JG | ar OO Hl 3-2) + 1, 662) — 05 597 JEN OJ TOTSN LL me 03 006 JA( mo NE Sr SO | IA ar Öv AM. os KH = OR = BH OC Gl 2,—1 = 8, 988 | = OO | JAGA SG 084 | — 0 035 | ÄTS = 0 Hr FR Ne Jäl( OH Ar dör POR | ar & 203 | | G( 6,—2) F 0, 007) = 0, 001 | G( 1,—4))| so, NO2TIL ir 07 006 | är 7 Ö87 | ar ie Of Jal(I NS KÖ Fr & OK. (LSE Ar en HEP ar 2 DR F( 2,1 5 8, 8321 = 07 Hal = & | Ir MO lar ar BORA | 5; > ) | ; | | | Gl EE 0, 595 | + ov 035 | 20 2 — 1 EL ARE | F( 1,4) + 0 554) +F 0 097 | AZ D- 10, 8600 I 0 197 I F( 7-2) + 0, 002) 0, 000 GRZ AL 10,NIg8lL — 10; 0021 | =S Di Öl I ar I SJ | J24(. GS GO) = DM OG J2( SANS Bb Fu = 9 NV - — — - | FL 0; dos) — 9: 004 = & 350) FS AXEL MÖLLER, C S | UU JAG 20 SN = Dr G( 3) Sr I, 030 — 0, 004 J20( RAN ar 3 Ö-A o& AP a JG + 0, 186 | E( SA) + 13, 600 + o, 734 LEA AA — SBN = RR [FÖ 5 SN SS ESS = 0; 342 (JACO — GRAN — 20 006 I G( 54) + 185.490 | + 0 609 JEN 23 = 2 ar Ob OM I ar 2 05 + 20, 364 | + 0; 674 IX(- FAN = HON EK Hr G( 6,—4)) FI 0 661 | + 0, 055 (0 VAA — 20 355 | ar & 2 = I Tr BER (AC GA & 72 255 G( 7—4) + 0 206 | — 0,.066 [SANN ar ON — NS ar G 2 = AN JA(—mFL ID ON FR G( 8,—4)| + 0, 007 — 0, 001 H( 6,—4)) — 0, 040 | + oo, o15 — 0, 016 + 90, 006 AB = Bl ar BH G( 9,—4)| F 0, 003 | — 0, 003 (pA Ir ÖN — 2 AR) ar OC = & OR I I EC o,—5)| F 0, 005 | + 0, 002 G( o1,—5))| — 0; 002 0, 000 H(—1,—5) FRROFOOY sr 0 DI I — 0, 006 = (MH OK JC HN = DB OG 0020 G( 2,—5)) F 0, 0188) — 0, 0005 I H( o,—5) + 0 082 | + 0, 034 + 0, 045 | + 0, o14 JL ag) 3 a sr Fear G( 3,—5)| — 0 1600] — 0, 0155 HI == 3 5347| — 0, 1404 = eh OS ONA E( 25=5)) Tr 250257 Oo, 397 1 G( 45) EF 0 849 | I 0 049 HH 2,—5) 20 7915) 0: 5131 + 1, 283 | + oo, 165 | JAC SN ar Oe + 0, 602 (NM = 3 0 =D 203 Jag —5B)| = 23 303) =S Op 4835 a 03 275 II SN RAN = 2 430 G( 6,—5)| + 11, 058 | + 0, 452 (ED ar dh Sö ar + 12, 002 | + 0, 494 AN HT = (MH HA Ex( ge AR & FYAILAr & AV Jä BOIS I HSN rö KÖ 010343 + 0, 021 2 G=) KG LYNN Sr do LC SA ar S FN FR LA [220 BD ar SAD — S&S gp +F oo, 136 = My C S F( 8—5sN + 0007 | — 0,"006 I Gl 9-5) + & 005 + 0, oo01 | H(7,.—5)| — 0, 021 + o, o1o | 105009 + 0, 005 | | F( 9,—5)| — 0, 003 + 0, 003 | G(1Os5)) 0, 000 | —— 0, 002 | H( 3,—5)| + 0, 004 IF & OR) + 0, 001 | — 0, 002 | | F( 1,—6)| + 0, 009 + 0, 002 | IE 20 = 3 a ar & AI |A SN SR Re = (& OD = Oo, 007 = (eh, (So | F( 2,—6)| = 0, 059 | — 0 020 | E(3,—6))| + 0, 022 + 0, 003 | H(1,—6)| + 0 077 | + 0; 029 + 0, 040 + 0, o12 | Fl 3-6) + & 347 | + 0 088 | EK AON = 3 35) = BS 9 | (20 =" 2) 3 rr — 0, 212 | — 0, 049 JACO = I ag SS Ro | I ÄRE Sö ar HA | H( 3,—6)| + 2, 002 + o, 387 = 0, 899. + 90, 130 ASO arg IR ar OH 452 G(6— 6) 250255 = ON ISO | Hi AS & 035 — 0, 499 | — 3, 012 | — 0, 203 F(6,—6)| — 20, 386 — I, o11 G( 7,—6)| + 6, 418 | + oo, 317 H( 5,—6) |): + 20, 368 + 1, 035 ? | ar Ö far BS JA | F(7,—6)| — 0, 636 | -— o, 084 IGN är 3 | Sr & Oj A( 6,—6)| + 0, 139 + 0, 066 LES, 0 KOR ar ÖS OMM) | F( 8,—6)| — 0, 312 | + 0; 099 | Gl(.9,—6)| + 0 099 | — 0; 026 | H(.7,—6)| + 0, 299] — 0; 108 | | I + 0, 086 = & OM | IX | ST KR | TAR CER | Gl(10,—6)| + 0, 006 = (051.003 | H( 8,—6) | — 0, 009 + 0, 002 | I | = 2005 0, 000 | F(2,—7)| + 0, 007 + 0, 001 | G( 35—7)| — 0, 002 | + 0 001 H( 1,—7)| — 0, ot =" 3 OL | = 0 OM | & 2 JA NN — & Of NE | Gl 4—7)|] F 0, 021 | + 0, 003 | H( 2,—7)| + 0, 064 | + 0, 026 +F 09, 033 + 90, or FE 47) + 0 267 | + 0 071 Gl FS VN = 3 föl 00 Ja SN — & IN FS RO = GH II = KH | äl VI = 207) = & 239 | G( 6—7) FK 443 | + od ost sE0( SN ar 6 SÖN SR & PT LAR OD | + 0, 095 c S | 120 GW AF 70 + 05'323 G(C 75 JNI FT 4-0B8 RK OATA Jä BN = 4 HD — 0, 350 = tg IS — Or 141 £( 7,—7)| — II, 535 — 0, 669 GI BAN = 35-653 + 0, 214 JC N ar De IS + 0, 682 ar 2 AN ar & 2 000 EK 90) Os SZ o, 061 Gl ÖN ar & JG | ar 025 H( 7.—7)) F 0, 243 0, 050 | — 0, 009 | + 0; 014 F( 9,—7)| — & 199 | + 0, o56 G(10,—-7) | F 0 066 — 0, 015 H( 8,—7)| + 0, 187 | — 0 062 ar oo KN — & F(10,—7)| — 0, 002 I + 0, 002 Gl(11,—7)| +F 0; 003 | — 0; 003 FH(Kg5T 7 = RO; KOOA o, 000 | | — 7 0, 005 | — 0; 001 F( 2,—38) | 0, 000 | — 0, 001 | G( 3,—8)| + 0, 0005) + 0; 00021 H( 1,—38) | 0, 000 + 0, 001 0, 000 0; 000 | HM 3,—8)| + 0 0074] ++ 0; 0035 | G( 4,—8)| — 0; 0028] — 0, 0008 H( 2,—8)| — 0; 0094] — 90 0049 | — 0, 0048) — 0; 0022 | FH 4,—8)| — 0 041 = 0, 016 (GL SB ar & OO I sr ö CO H( 3,—38)| + 0 0493| + 0, 0204 +F 0; 025 + 0; 009 | I El(E55- BS) =E Ox r9TKI Sh OSA Gl B-TE & GI = 2 OS Jä(S—N = & 225 = 3 5 | — 0, 107 | — 0, 027 E(W65 SN FORBON — 0, 164 Gi 7,—8)| F 0 297 | + 0 041 H( 5,—98) | + 0, 905 0, 1990 (REK 30 ar FF 7,—8) + 2, 318 | + 0 219 G( 8,—8) | — 0, 890 = (6 KH H((6:—8)| —! 2, 520 | = 0 238 1 00 = 0, 096 IAN — 3 vg = DL EGICCE—DN ar 2 HJ nr MN H( 78) + & 577 | I 0 4291 | | + 2, 181 OFTAST HF 98 -— 0 379 | — 0, 050 | G(10,—8) | F 0 176 | + 0; 021 H( 38,—8)| + oo, 226 + 0, 042 + 0, 023 + 0, 013 | F(10,—8)| — 0, 129 | HH 05 033 | ElraL ar BF AR I H( 9,—8)| +F 0 119 | — 05 036 | | + 0, 035 | — 0; 012 | JAFHG 2 — BD 003 0, 000 | Gl(12,—8) | + 0, 002 + 0, 001 H(10,--8)| +F 0; 001 0, 000 | 0, 000 + 90, 001 UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 59 F( AA 9) | El 5— 9) EXC 8 F(-5,— 9) G( 6:— 9) Hl(4,— 9) | E( Ör 9) EES 9 (AC 9 DO) G( 8,— 9) H(.6.— 9) F(-8,— 9) [EL 9 HA T/byrR 9) KH I 9) I G(10,— 9) H(.3.— 9) | E(10.— 9) (än 0) [EL 0 | Fl(i1,— 9) G(12,— 9) A(10.— 9) F( PS ) Gli3— 9) EA 0) F( 5,—10) (6,—10) H( 4,—10) F( 6,—10) G( 7:—10) ( ös=tO) Fl 7,—10) G( 3,—10) H( 6,—10) F( 3,—10) G( 9,—10) (EE (07) F( 9,—10) G(10,—10) |A 8.—10) F(10,—10) Gl(11,—10) Hl. 9,—10) F(11,—10) G(12,—10) H(10,—10) ORO OFOG lll] Oo Oo (ORKORO & 590 H O I TIS I o HUV HU ORO Il l+] bl +++ +++) ++) Il I++] Pl I++ | S 005 | + 0,'004 003 | — 0; 003 006 = (3 OO 004 — 0, 003 032 = 0, 012 oI3 + 0, 002 037 + 0, 016 018 + 0; 006 97 | ÖR 054 — 0, OL 158 — 0, 046 075 — 0, 019 525 — 0, III 193 | | 0 030 581 + 0, 127 249 | —+ 0 046 403 | + o 146 534 =E (OA 518 = 0 HÖ 649 = 0 MA 570 = (0 205 139 + 0, 086 637 + 0, 269 206 + 90, 090 265 =" 0 OR FÖ sr 0 OMS 179, II = ox 027 032 + 0; 008 079 + 0, 016 o2 = 0 OL 073 = 0; 019 O21 = 0 LL 004. + 0; 003 003 = 0; 003 001 — 0, 002 000 =— 0; 002 004 0, 000 002 + 90, 001 005 = 0, 00 003 0, 000 o19 = 103 008 007 + 90, 002 024 + 0, oII o1I2 + 90, 005 092 + 0, 026 037 — 0, 008 104 — 0, 031 049 — 0, 013 300) 0 OS 127 + 0, 023 369 | + oo 084 158 + 0, 032 835 + 0; 092 Jm | — eo 900 = 0; OO 300 FS Lr 964 | — & 159 628 -F 0; o5T 000 + o, 162 664 + 0, 054 168 = 0; 020 071 + 90, 007 122 + 0, o18 025 ar Ch OOF K. Vet. Akad. Handl. B. 9: N:o 3. F(12,—10)| G(13,—10) H(11,—10) F(13,—10) G(14,—10)| H(12,—10) F( 7,—11)| G( 8,—11) H( 6,—11) F( 8,—11)| G( 9,—11)| J2(( pt) I E( 9,—11) G(10,—11) H( 8,—11) F(10,—11) Gl(11,—11) (Al 9.—11) H(TI-—TD) G(12,—11) H(10,—11) F(12,—11) | G(13,—11) H(I1,— 11) (35 TT) G(14,—11) HTS TT) F( 3,—12)| GEO 2) H( 7: 12) 220 G=) | G(10,—12) H( 3,—12) | E(10.—12) Gl(11,—12) Hl .9:—12) F(11,—12) Gl(12,—12) H(10,—12) F(12,—12) G(13,—12) HON) F(13,—12) Gl(14,—12) H(12,—12) F(14,—12) G(15,—12) A(13,—12) lar I Fl lasa rd +++) +++) ++ | Il I++++) Il l+++) +++ l +++) +++] 046 o16 043 > OI3 O0I 002 O0I » 002 017 007 019 009 060 023 > 067 030 204 075 228 096 488 182 SAS 219 > 069 341 089 361 108 04.5 s» O8I 018 032 o13 028 009 o12 004 oI4 006 O41I 016 04.6 >» 021 131 050 141 > 060 292 TA 310 129 582 187 502 197 068 KORT 054 oI3 019 007 O17 005 I +++) +++ 1 | TERAPI JE El farser I ll kaps I Isa I Il I++) +++ "009 002 OTI 004 002 002 o0I > O0I > 007 003 > 008 004 o18 005 o21 008 043 OII 049 017 062 024 065 027 096 030 098 032 oI5 006 oI3 004 002 O0I 004 001 006 003 006 003 > 014 005 016 007 030 008 034. | 012 037 OI3 039 OI5 058 019 059 o20 oI3 006 OTI 004 003 O0I 004 002 | ec S | | F( 9,—13)| — 0,'004 = HR | G(10,—13)) + 0, 001 =E 0, 002 | H( 38,—13)) + 0, 006 + 0, 003 + 0, 003 + 0; 002 | Fi(IO:— 3). = 0, 023 a OG. | G(11,—13)) — 0, 008 == GD, O05 | Jäl( QLN GC SO — 0, o10 | — 0, or — 0, 005 | HFl(11,—13)) — 05 073 = OO2T | Glr2— 1301) = 0 025 + 0, 007 | H(10,—13 + 0, 081 0, 023 | = 0: 033 I = 0; 009 | F(12,—13)| + 0, 164 St 07 0231 | G(13,—13)) — 0, 060 = 0 007 | Je(Gög 2) = GS 70 = 025 — 0; 072 = 03; 009. | JAG) = BG 6 = 0 OJ I Gl(14,—13)) + 0, 103 ar & OM | H(12,—13)) I 0, 320 = 0, 033 + 90, 107 + 0, or IAGLE— SN — Co = & Co G(15,—13)) | 0, 017 + 0, 004 J20(E— a DS Or + 0, 007 | + 0; o1o + 0, 003 | ATG) 0 OM 0, 000 G(16,—13)) + 0, 002 0, 000 | H(14,—13)) + 0; 008 = Oy Oct + 0, 002 [Lf SOT F(10,—14)) — 0, 004 0; 000 Gl(11,—-14)) + 0, 002 = 0, 002 H( 9,—14))] + 0, 005 + 90, 002 + 0, 003 0, 000 Fl11,—14)| + 0, 018 + 0, 003 G((Hg=vVN| CV SM = 0 OM H(10,—14)) — 0, 019 — (ö Oc — 0, 008 = 0; 002 F(12,—14)| — 0, 046 — 0, 009 G(13,—14)| + 09-017 | + 0, 002 H(11,—14)) + 0, 050 + 0, o11 Sk T0O2T + 20; 004 F(13,—14)! Fo 0951 + 0 o13 G(T4>— 149], — OM 035 — 0, 004 |-H(T2;—14)) — 0 IOT = OO TAN | — 0, 041 — 0, 005 F(14,—14)) — 0, 171 — 0, 018 | Gl15,.—14)] + 0 055 | + 0; 006 | Hl(13:—14)) 0 1741 | fd 0 019 | + 0, 058 + 90, 007 | F(15,—14)| — 0, 023 | — 0; 002 G(16,—14)) + 0; 009 0, 000 Hl14,—14) + 0 019 | + 0, 003 | + 0, 005 0, 00I E(16,--14))] — 03 005 G(17,—14)! + 0, 002 H(15,—14) + 0, 005 + 0, 002 12 90 | AXEL MÖLLER, Uti denna tabell äro värdena på qvantiteterna F, G och H så sammanställda, som de skola användas vid den följande räkningen; dessutom har jag angifvit summan af qvantiteterna: E(ö,i,0)+G(ö+ 1, 0) + H(0— 1, ic) HONG CLS NEG Lids), hvilken summa behöfves vid beräkningen af qvantiteterna II(i,1,c) och II(i,7,s). 51. Jupiter och Pandora. log N-,=7.7027158 () log N, =9.0274492, log N, —=9.7033286 log N, =8.5503279, C | S C S | C S te Se) EN | Ene AN Ar | Sr U( 1, ol + B6314 | + 0, 69667 U( 5,—1)|] — 0, 022 — 0, 048 (UC ÖA) ar & KN — 0, 034 IKC ng ON FOG + 0, 087 ACID ar & + 0, 094 [V(--2,—3))] — 0 o10 + 0, 018 (2 MM = RV = (il ole T( 5,—1)] + 0, 003 + 0, 006 T( o,—3)| + 0 022 — 0, 092 V( or ol + 1, 07128 + 4, 90498 U( 6,—1)! + 0, 003 + 90, 006 U( 1,—3)) — 0, 075 + 0, 212 (ESO Ons + o, 685 V( 4—1)| = BHOLÉ | —D IP(—1,—3)) + 0, 053 — "0 HG (EIS NTE KIT + 0 619 TOD 0, 000 — 0, 001 I T( 1,—3)| — 0; 094 + 0, 420 V( 1 oo) — 0, 275 — 1, 304 Ul 7,—1)) — 0, 001 — 0, 001 U( 2,—3)) + 0, 267 — 1, 097 T( 3, o) — 0 018 | — 0, 085 VCIB SÖ ar ÖGA CR VC IS Bg ar & Og HÄ 7 DM CH KI — 0, 080 DONE ET Z( 2,—3)| — 0, 003 + 0, 106 Pl 2, 0 + 0053 | +o 165 NR EN ee Se T( 4, ol + 0 005 + 0, oI2 PE SS SR - 003 ACE are ge — 3 162 Ul 5, ol + 0005 | + 0 009 NEN EA oro I 5 ae Z(03—39)]) 0 074 | 0 589 VAC ö Ol SV MO — 0, 021 LE ; å U( 4,—3))] + o, 165 + 0, 237 U(—1,—2)) + 0, 020 = CyrO Vi It DM Dh IR = FH MEJ) — & ca + 0, 023 2,—3)| — 0 239 + 0, 352 U( 6, o)l — 0, 001 — 0, 001 MA Sö EINE AA Z( 4,—3)| — 0, 017 0, 000 VC 25 Ar IR + 0, 003 Ul STERN JR 2 I 3 35 EC SN 3 290 — TO I ESPN dh q 5 REN v( 22) ar & 2 ar 0 OA I Z(Eä | dor o0r | fr 0002 EE SeLER Kl BN I a en U(F3,—1)) — 0; 002 + 0, 004 T( o—2) — 0, 142 + o, 669 Ut SEN 2 0, 02 | gå 0, 18E FE 5 Tv) 0; 001 10; 002 UT 2) nn 031429 I ran NOA ve EN 5 3 Ze ar s 5 P(E3, 1) — 0, 007 | 0, or7 AE 22) (GL + I, 245 KS RR 4 Be 37 U(—2,—1) + 0 015 | -- 0, 031 T( 1,—2)) — 0, 006 + 0, 176 32 FÖR re LONA lä I T = TE U( 7,—3)) — 0, 008 = MV Dy V(—4,—1)) — 0, 008 + 0, 014 U( 2,—2) 1, III + 4, 900 - AE FÖ För | Tee T(E2—1)) + 0, 019 | —-0 089 (CIS SR | ot Al aa) ch KA | U(F1,—1)| -- 0, 070 + 0, 210 T( 2,—2)] + 0, 104 — 0, 960 EN ÄRR ENS OR ERE 7 T I U( 38,—3)| + 0, 002 + 90, 002 F(—3,—1)) + 0 o51 = 0, 121 USS 2), + 9, 289 + oo, 289 Fl BN. = & vor ERS | Z(S1—1) — 0, 102 | + 0, 480 VC ESR =S + 0 671 | S 2 å U( o,—1)) + 0, 259 — 1, 138 T( 3,—2)| — 0, 029 + 0, 021 T(—1,—4)) + 0, 001 — 0, 003 AED & 50 + 0, 658 PES Tr SKÖN DO U( 0o,—4)| — 9 004 + 0; 007 I Z( o—1) + 0, 030 + 0, 099 IV 2 ar DS HS + 1, 859 V(—=2,—4)) + 0 003 FF OROOTE U( 1,—1)) — 0, 813 + 3, 492 T( 4,—2)|] + 0, 046 + 0, 260 T( o0o,—4)| — 0, 007 + 90, o14 V(—1,—1)|] + 0, 783 — 3, 591 U( 5,—2)| + 0, 039 + 0, 175 U( 1,—4) Fo, 018 — 0, 038 | I > = 3 Zi mn) Se — oo, 936 ACTION — & KS — 0; 435 JAGET 4) — 0, OM + 0, 024 U( 2,—1)] + 0, 441 + 0, 488 | Z(-5,—2))] — 0 005 — 0, 024 T( 1,—4))] + 0, 016 — 0, 061 VC AN SS BH ar AA I 1 U( 6,—2)| — 0, 014 — 0, 028 U( 2,— 4) — 0, 065 + 0, 181 ZI(( NN FF HK + 0, 039 V( 4,—2)] + 0 019 + 0, 052 VC 0—4)| + 0; 049 — 0 120 (ER DN = = 3 HAS T( -6,—2)|] + 0, 002 + 0, 003 T( 2,—4)) — 90, 055 + 0, 244 FC 1,—1)) + 0, 653 + 3> 096 U( 7,—2)) + 0, 002 0, 00 Ul 3— 0, 18 — 0, 71 | Uv 3 Il 3,—4 3 714 I[T( 3-2) + 0 083 + 0, 433 IV( 5,—2)) — 0, 004 — 0, 006 V( 154) — 0, 128 + 0, 470 (AC AN ar & HÖ | ar BS KT SAN IG T(C 3,—4)) = 9 007 | FO VC DN = tf | = Db Ye (EA 2,3) T PI UEE U( 4,—4)| — 0, 449 + I, 812 2 | I Ul(—1,—3) 0, 003 + 0, 005 it = TA 6 CS 383 IF (—3,—3)) + 0, 002 = MH DT Sm ort 15TER9 00 299 & JE ar ae esR ee fasar | a lad sele ae sele UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 91 i | i S C S | C S | | | + 0,"'048 — 0," 346 T(C83—6)| + 0004 V + 0027 (ZCÖF MP TF BE = 0,'005 ogr | KF 0 180 UC FN EF KR SR är MH LNY ot I ON & DI + 0, 023 139 —+ o, 166 FC 7,—6 = 03, 005 =— 0, 034 IL (.5,— 9)| + 0, 008 — 0, 018 009 | — 0, 008 T(.-9,—6) 0, 000 — 0, 001 | X£( 75 Y9VIL = 0; 003 + 0, o12 102 = 0, 621 U(10,—6)'1 — 0; 002 — 0, 004 (UCEF MM 3 Kr — 0, 056 III + 0, 629 MC SO år & oc + 0, 005 IFC6,— 9)| — 0, o14 + 90, 044 013 + 0, 086 7 SA |ZA 8,— 9) = 0, 001 + 0, 008 oto + 0, 040 i 2,—7) | + 0 901 SELL SER Ul 9.— 9) —10, 030 + 0, 098 35 STA (37) | = 9002 + 9, 003 VAC OM IS RR ENN 5 Sr Jä(fi ar 3 OM | — MH MI 7 EA ? | ON an Ör | AED SC) 0, 003 eh OM 005 | — 0 010 NN FD) Ju & 3 He 3 SS WGS I ar SON FF 006 ar OG Vr Sö sg; 5 sd 2 ör Så V(CC8,— 9)| -=- 0, 005 = DM GL + 0, 001 7 - é 2 ; SUG 0)) 0, 000 — 0, 003 + 0, 002 - SE ATI säu de 2 SR Ul11,— 9) — 0; 004 — 0, SR — 0; 00 SKITEN Fre IPA FC 9— 9)| + ö 004 + 90, o NES Fl. 3,—7)| + o 018 — 0; 040 9 9 34 T(11,— 9)| + 0, 001 + 2, 004 = BG BODIN Or + 90, 041 EK ne 2 (2 0, 000 Oo, 001 003 + 90, 005 - 6 HA + 0, 048 a 0, 162 VAG OM — BF AO — 0, 003 002 — 0, 003 AGN OY Oo, 121 004 + 0: o12 ILE) =D 203 + 0, 022 TT LO) | a OS FOOT + 90, 001 0135 | — o, 0287 UlL=PI = + o, 326 U(E7 KENO — 0, 005 009 är CO Og AC SN RR = JA PC 510) — 0 002 | + 0 004 OIO5.| — 0, 0398 T( 7—7))| + 0, ot — 0, 062 T(.7,—10)) + 0, 002 — 0, 003 LYS AT ÖH KG EC SPI AR & | AA DS I U( 8,—10)] = 0 005 | + 0 o14 SN NAN KC6;=7) | — ox 023 + 090, 005 VCE Are = 0, OII 032 + 0, 138 ICE SS — 0, 006 HCB — GD LL + 0; 006 120 — 0, 447 Ul 9 DI I = 10; OMS — 0, 106 Ul 9,—10)| + 0 010 — 0, 032 0879 | + 0 3093] |PÅIDN| Foo | +on2 | | D—10)) — 0 008 | + o, o26 006 | + 0, 053 F(.9,—7):| + 05002 + 0, o15 Z(9:—10)) =—10, 902 + 0, 005 270 + 1, 042 U(10,—7) | + o, oo1 + 0, 003 Ul10,—10)| — 0, 015 + 0, o52 HO V(8,—7) | — 0 003 — 0, 018 VCE ON SP Hy =S Ob I o30 I Sö 99. | IEE(T07) 0, 000 0; 000 (TO TON aln OO OS09 048 + 0, 128 UGN RR — 0, 002 Ub == 3 oER + 0, 013 078 + 0, 071 V(.9,—7) | + 0 001 + 0, 002 Å 29 — 0, 002 — 0, 004 | [10] — CO OK T(11,—10 0, 000 = OM OO ba — & sg z( 238) I Ul1i2,—10) — 0, 002 == O, 017 050 | ar I I SN Tirk 070004. |, [038005]. I M(103—10)) +He,002 | -F a 018 FRE I ; Zi((5a > 002 007 | —+ 0 048 II =D) TN ar AR Brr TES TT: 0, 00 004 + 0, 018 > 3> 0, 001 I U(4,—8) | ="0, oo15 | HF 0,-0023 V = - C00 | F(2,—8) | + 0 0010) — 0, 0014 |/ens 0) TREE EA TI 3 T(.4,—8) | — 0, 001 + 90, 003 (T( ZI — 0 001 + 0, 001 red] WC BI Fr LL = MH OO | U( 85—121))| Tro 002 — 0, 003 + 0 008 V(3—8)| — 0 0036 | + 0, 0066 IVA(GLEE TIL 205-001 + 0, 002 — 0, 002 T(.5,—8) | + 0, 002 — 0, 009 | 28 000 — 0, 001 002 + 0, 005 | UC 6.—8) | — 0 014 + 0, 036 U( GF ÖN 3 + 0, 007 001 = 0 DER VÄ ENN SR 10 ON V( Töm) + 0, 003 = Oro 003 + 0, 008 | 206 = + 0, 022 INC OD) 0, 000 + 0, 003 ÖiOr | Oy U( 7,—8)| +F 0029 | — 0; 096 WEE NR ar EL GT At 007. | + 0 013 Vil 5 8) = 0; 023 + 905 074 ICE! =S 0 | ar dig 006 = 0); 025 T(.7,.—8)| — 0, 002 + 0, 013 Z(TO IT) a 0 001 + 0, 002 032 + 0, 086 CSN =3 Oo ar Dh ge) UlII,— IT = 0 009 + 0, 028 026 — 0, 061 V( 6,—8)| + ox o55 — 0, 192 VAC) SPA EO | =D OD 019 + 29, 076 T(.3,—8) | + 0 006 = 0,-034 Tl(11,—11)] + 0, 001 — 0, 005 077 = Ch Ul. .9,—8)) HF 0006 + 90, 036 Ul12,—11) 0; 000 + 90, 008 058 + 0, 196 VIC SS & MM 1 0;1002) GSE DR I = MV 0 005 + 0, 036 (95) 0, 000 — 0, 006 T(12,—11) 0, 000 = 0; 001 159 + o, 586 U(10,—8) | — 0, 908 — 0, 058 Ul13,—11))| — 0; 001 = 0; OIO 164 — 0. 622 V(8,—-8) | + 0, 008 + 0, 064 Vl(11,—11)) + 0, oo1 | «+ 0, o11 018 — 0, 112 Z(10,—38) + 90, 001 + 0, 010 T(r35— Dr) -F 0, 001 025 + 0, 086 Ul11,—38) + 090, 001 + 0, 001 Ul14,—11) 0, 000 043 + 0, 026 Pl 9,—8) | 0002 — 0, OII Vl(12,—11) — 0, 001 258 3 S 2 T( 5.—9) | — 0, 001 + 0, 002 > RS U( 6,—9), + 0 003 —' 0, 007 030 + 90, 201 - Vi(4.—9) | — 00002 + 90, 005 92 Å AXEL MÖLLER, d2: Jupiter och Pandora. II | 2 dv 1 du ) & Me | dt d2 cos i, de e I | COS sin cos sin | cos I sin cos & OT ARR | — o,'o2 — 104 | | oo ool+ 002174 NOt + 0, 021742, ig 3 > GhaG) -= — 019 0, 00 = PNG äFs lg HO — — o,'51 = 5 O,ra 1, ol+ 030614 Not + 9, '24673 Nyt 9,'24673 Nyb| + 030614 2|— 1,'07128708 — 4, 904987, 2 FO NE = 0 50 + 10,89 + 2,17 = IL rOL | ot OA = 0, 27 20 OM GO a 0 — (3 DI = 05 arv DH HO = 0 OM ar > == ar De 0, 00 ar MN = Ce 03 HH DA || 0, OI —2,— I = 10) 7 = 0; &b = MH ar (oh 3 FT DB | FF > ot = I I Sug är 2, 59 ar I, 21 + 1, 59 = Dh OG TO 22 = 0 få ar 0 Os = LO 52 ar 0 0 ar OR Dt + 33002 = 100) = 76 =" If) 20 TT) RÖN HD OÖ ar H AJ = Oj 2 =" 0 40 oh = 3 DJ 12, 45 2/5 TAG IR 25 = OO I mA HR AKOS25 = it Hö Sr om 9 JR FO = 03 ar 0 Ad TARAS =00 SA är (DA = Ch) I 4, I OO ROOT = 0 Oj | => BO ar OF = 6 RON OZ Sy I 0, 00 är (Sr =2=—=2 ÖH GL I > OM ir 6 0 = CC = 06 OM = "& Oc EONO —1,— 2 är 00 LO = 0 = 0 6 Pe ar 0 SÖ NR OSMIC/ = (0 2 ÖH =) AF 6 30 = 0 of ETTA = TONGA Äran fa IS =E RIS TH RRANOG Tölran 2 ar ud OLIN a AD Så SS lg Sy + 169;768 ala KRYSS mr 0 Dt ar fö AN 2 SPN Ir HR = 0,80 — äg 0 + 6717 07 mR25NSS ar Mg DD = lg O BY = äg SI f År OL = (MVh IV = >» 80 ar HS = He är 15053 Am ar > Bg AN ONRIG arv DAL ar MV = OA an 10 OF = Ch UR 5) 2 — He 0 är (Ce Or — IC Cr CE. är 18 & — eh ar 0 OM = är 0, 02 ST CH) SS OO =— (oh CK + 0, 02 AGA 02 —Ö 0 S— (oh 5 ar 0 HKÖ ENG SIN fa ONTAD = (MH 2 Ty ntr 3 + 9, 05 är Hg OM ARON Sy EOS ar 7 + 10, 43 26 I5Ö:.OT | Gr 07102 = & 0 1 142, 22 SE T87 TO SE AST ir RING SR ur INS ar 2 0 = Oo I FILL, 2 år & Skå ar OT yt — Hit OJ hg = 6 — 1, 44 är oh Oo = 60 OO = 29 Då Ar I (oj kJ = Oe ar ov ÖF 3 är Oo, 17 = & Oj St 0; 13 + 0, 34 = Ch 0 är 0, 02 — 170, 08 Ög — (0 0 0, 00 2 GM = (0 (os ELON | 0, 00 ar ce) ON —1,—4 I + 0, OI 0, 00 Ott OO ar (0 ar 0, 00 = NO Sn ORO EKO:NOA yr kbll VC 9 = nio oo NN är. Ch DO = "0 12 OST = 03 Ag At OA = Ogre är 0 HG RON Os 37 0 MM FE 00 34] — 275 22 Tr 1 44 PIL OTEL = 320 C0 — 4 90 = Up LO SED NT AL a 23AG a NE RIGA ar agg RN ar MH är ÖN ne 00 39 Sal Ad a KO ST AO: OM ==” 0 = 0) 70 FF ÖN VV KOSS GG =A4 + 0; 09 =S 0 OM OO ar (0 LG — 0,04 | + 0, OI = 005 fa 0, 00 = 00 Ösa äv Oo, OI 0, 00 UB KE ON3O Oo, 00 arv OO = 2 32 Ir Lo SEFRHOST IG ar 2 OF 2,5 + 6, 66 = tg. (30 = (0 ROSE 0 OM 0, 00 ar LOS GS är 20055 är Ga 2 = fa SI + 40; 94 + 4, 80 ar tg SO = INO 43 sil 2 HÖRAS FR CDA FÖ AB EE LG EM = OA +T 2, 34 BET + 8, 76 är SR ir NS 3 | TT HH = 0 Ch OA FL är > BO — 002 | — 0x 19 arb 1 0, 03 Mr OSEOS föl 5 + 10, 04 OA ar > OH Ch ar. eh. OG) =— 0 0, 00 =— ÖH O 1, — 6 OO 0, 00 an CCR oA ar MK OR = ho 2,9 är 2 0 ROND ar 0 = ue CO art I är ON ar HA 2, = AF 0 fö ar Dy = & JV är ag Abt TF > & dh Tv HO TF ÖH Ju | AN a Po EOKAO EON är 29 1O > & 30 ro &Ö dk 6 33 | 0 = 20 0 = Ch tg FIN EO:F25 NN RSS FF 0 53 = On SP gent 6—6|I + 3, 62 + 0, 18 — 0,32 | + 6, 41 0, OI + 0 02 = 8 GE = Ch (2 ar OD = ee TA NOOS an HA =— DA EKOSKO2 DÖ + 0; 02 = CH ar ÖH FR MH OF 0, OI 0, 00 — & OM UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 93 dz o.d 1 du h | 22 ö É Aa I 7 8508 då de cost, d ho | | one ae oo - Sr = | cos sin COS sin [ sin cos sin | 2 I — 0,01 0,00 o,''00 + o,'or — o0y''o1 o,''o1 | — 0,01 0,00 [=S I = 3 = HO a OSKOA =O (OO Oo; 00 Or lhe AG | 4 fl I a EG 20 ar GD = 15 089 0; Hö 0, 07 | Ar 0 AA | Sr OO SA + Or ar OK Te = OO an HOSTA: 0; 04 SA OSFE2, OA OSLO On == Dy OO = OM 3 Oy kg = 9 40 = 0 2 0, 06 TF ÖB Hö | Ar I FN ERRIN EE ÖH 00 =O IP | AR 25 — 0, 0I Oo; OI vh | HR | RÄV 0, 00 0, 00 a (OXKO TT a LOOK a Ort | O>; OI I Of ar OO | 0, 00 + 0, OI OO | I I | | | Ja & = & MV = & 08 — & OM I FF Ör OT | | OO ST Ch CA älg 8 =& 58 = (Oj PA ONT 2 = (055 10) Oj 0, 04 =— OG mr KOSKOM lg 3 | ==05 RY 1005 = OO = Oy 2 | ONNOA: Oo, 02 ROOO IE ROSOT 6 — 8/ ar (0 DI ar HO = 0 0) ar OKAO a Öh | 0, 02 Hig os ÖR I = ANG + 0; 07 — 0, 69 FÖ | 0, 03 + 0, 28 + 0,02 | 3 | 0 NS ar BLOG (MH) Arv Igogfe == 09: OM | 0, 00 = Heut ol DO 9 8) ar MS 0, 00 BM MN TF KH RA ar 03 0, 00 Hog ar ON 0, 00 0, 00 Tr OM | | A= 9 + Öm I CF ÖR | =O Or OSLO | SLOKOT | ar (0 Kon ÖR | + 0, 02 = 0 OM TROKON I OSNO TA 0, 00 FEORKOL 0; 00 ör = Al = GB MG po = BIR | ar MH Oc =O 0 = MOR | 0, OI ar Oj Of IN IP OR Holma kol är Ole arO = I Oy et EKONESKO OMOS Oo, OI = OO RO I OM NN ON22 = 0:02 ar. OH OA = Oh 5 mm (OMM O5 Oo, OI ar Or ul ll AO Cr | (ON ar. Oh Sig 7 0302 TT ar (0 (0 0, 00 0, 00 sr (OO LI OO HG | ar (5 | 0, 00 0, 00 + 10; 02 + 0, OI 0, 00 | Hg 9 | | 0, 00 + 0; OF | SO ==05 103 == GO OO ORO I | 6, — 10 TF Ö Oc ar OR = BOR + 0, 02 a 0 O | = HÖ | 0, 00 Za =0M OF | FR + 0; OI — OC = (0 (0 nat OS O 2 0, 00 8, — IO KOKOO| + 0; oI | vm TORO + 0, 09 | ar OO | — OO: 0 OR 9, — IO 0 HN RF OO + 0, 02 (Op ig = 0 GA | THO a 9 KO 10; — I10| Tr OHL oh +T 0, OI OO | + 0, 30 im of TS KS OM TIoE IO | 0, 00 + 0, OI | | nn I Yo RN EON OM 0; 00 0, 00 I 203 OM | | 8; —Ti$k | = CO 0, 00 | ar (oh (ot = (0 Oe ar (oh (op Sh Le an ar OO | — (Ch CO: + 0, 05 Ar (oh (Nt Sen (Oo I0, — IT) — 0,05 | :— 9 oI Flo, or | = 0, 08 =— 0 or | + 0, 04 | ao) AF & MM | TF KD | — 0, oI + 0, 14 | | =" 08 | Ng | I 0, 00 ar (oh (OL I | | Fn NN RAN VINNA TNE RER EE RR EE Os 2 = BOM | | 0,00 | — 0, OI | | oy 0 || SF (OO I = 0 Oh ar (oh Os | II, — 12 =D 0, OI =— 0, 04 | | | LES He a Oy Oh = (or är Ch Of | | | Å I ER RE I | | TOS 0, 00 =" 0 OR | | | | | Hig 288) | är &Ö OM 3 Oh OL | | 28 = & Di = 0» 0 jägar 29 ar | Rn KOSKOS [25 TA 0, 00 ar (oj (or 23, Dh OM | 0, OI | | LV AN | 3 GO | ar (OC | | I | AXEL MÖLLER, 53. Jupiter och Pandora. "oy v = E, ME| cos 20 I I cos sin cos sin [0 sin Oo; o + 0," 56 | 0 oll(1— 41,"4740) Nyt = 002174 No — 0, 69667 Nq?| INO 0, 46 SlRr6sN23 08 AP. DG = eh 50 |. ys Hör & = 9 24673 Mt) F 0 30305 Mm — 0 15307 Mb — 1 4, 62336 Nb) + 4, 90498 Nb — 15 OJI28 Nyt 25EO 0, 26 RM O 2 = (& I (HH HÅ — LOVA == (dy AN 2, Tcol FTF & 32833 Mel = 0, O1O87 Nyt 35EO = NG | 5 OO OL är (MO) = "BH +F 0, o1 + 0 03 —2,— 1 — 0, 05 +FI oo, Ii + 09, 04 [SR +F 0 03 — 0, 08 WW uj SR NS = BR 00 RAD = SY FA SG ls san 20032 Ox Il: ch 23 28, (Si +F FH 91 — 05 27 == Oy + 3, 03 I, — I + I, 82 — 226, 01 + 76, oI + 0; 56 = 35 = 125398 2,—1)] — 0, 21 — 1, 62 ar | = 0, I0 + 0, 80 + 3 37 Za Il ot 0 11 + 0, 66 — 0, 28 + 0, 09 — 0, 04 — 0, 22 2 = 3 OM = 0 + 0, ol 0, 00 0, 00 + 0, or =, =2)| 0, 00 +F oo, oI =1,—2| +F 0, 03 EGON + 0, 03 + 0, 04 + 0, 09 = 0, 31 Or 2l = 12, 92 + 7 82 — 7, o1 ar MO + 2 24 — 10, 00 1,—2| — 16, 68 + 768, 07 — 153, 48 = 120 GL — 2, 38 + 11, 34 20 I nm NS + 467, 02 — 273» 46 ARS = Hg 52 mln 23030 GAN AR CH 25) = "20, 82 + I, 53 — 0, OIL +F 0719 ar CR GL 4,—2 0, 04 + 0 21 — 0, I0 +F 0 04 — 0, oI = AY STR 0, 00 FP COÖRNOL 0, 00 0, 00 Sh OO | = ro = MO 0, 00 — 0, ol + 0 02 ÖA = Hr är JyS + 0, 22 ar DM HO + 0 43 = 1 20 a = BL AR brå ar 109-05 = 0 Jå = 26 Sp, it GO = fb 52 2 for 53 + 178, 27 — 84, 60 ="18> 58 = 05 00 + 21, 61 FR | ar 3 R — 29 94 = 0 IG FR UGN) ar dö ASS ar & Lt = 2 40 = 0; 39 = 0 OM ar & dj ar ÖÖM 3 AP oe Pe = 6 dh ar & CD = & OQO = 0 09 & = + 0, or — 0, 02 0, 00 — I0, oI — 0, 02 + 0, o5 1, —4 + oo, 13 + oo 19 = d0),-32 +F 0, I0 — 0, 20 + 0 59 Pt ar KARA — 22, 92 + 8 10 + 1126 ar Ch = & I 34) + 0 92 — 19, 26 + I1, 02 + 0, 60 ar 1G0 ÄLNE Sd Ag = — OJ =F 10, 37 = ip 00 = 1825 = 0, 05 + 0 03 AA > DN = 0, 61 + oo, I0 0, 00 0, 02 + oo I ÖA APINOROT ARON RKO + 0, or 0; 00 FF KOKOL h5 0, 00 ar KO 5 = MH He I EET 0,19 = 10 9 = 10 OM = I 021 = 045 205 nt 67 06 ar 50 fe = 1320 = lg BA är & HM FE & 35 25 gr ar 30 = RO 0 = ib AY . 4> 49 MB ar AG | — 4, 78 + 2, 06 0, 14 +F 0 17 | = O66 Sa Bo 10 8 ar Ok = 20 = & 10 = 0 0, 00 &—=5 0, 00 = (0 HO) är oo 05 0, 00 ar & di ar MH oh JB 0; 00 + 0, or | = & | 0, 00 | 1, — 6 | 0; 00 =" (05 (OR AO) AP 6 O = 6 O = & 14 — 0, 04 + 0, 03 =" Oy OM =O =" 3 Sr Pg et = fy 03 = 0 20 — 0; 09 + 0, 21 4, 6 — 0, 22 +H I, 30 — 0, 80 — oo, 16 = 0; 07 +F 0 23 5 6 + 0, 08 = 0 Of) + 0 62 +F 0, o5 +F 0 05 = 10; 20 Ö;—61 = 05 I ÅR od = 0 87 =D OL = 20, Or 0, 00 7, — 6 0, 00 — 0, 06 0, 00 + 0, 02 20 + 0, or — 0, oI + oo, or 0, 00 — 0, oI I + 0 oI | 3-7) KF 0 27 = 003 + oo, 18 + 0, 07 +F 0, or 0, 00 | 4,—7 + 0, 20 = 6 y3 +F 0 40 + 0 1 +F 0 05 = 0,2 Sök = Ch 3 035 = 1 20 =" 0 Oh 0 +F 0, 06 6—7! + 0 03 lo" 35 + 0, 22 + 0 02 +F 0, 02 — 0 07 GH = (0 + 0, 38 — 0, 34 = 0, 02 0, 00 0, 00 Sn 0; 00 = He 0, 00 +F 0 o1 UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. Id i | | | : u | & ue 0 COS Én | | cos sin cos sim COS | sin | | $$ 8 o— org + 035 | + 006 ar Eg TMA sr SR är 8 + 0, 26 = 0; 62 + 0 30 är & 19 Ar obban — 0, 07 | ER 8 + 0, 02 — 0, 08 ar & d ar & CK + 0, or — 0, 02 | | 6, — 8 = 0 CV + 0, II = CH Oj = MH = "0, OI | +F 0, 02 | 7— 8 + 0 or — 0, 13 I Do N + 0 or + 0, or — 0, 03 I 8— 8 = & OO + 0, I5 = 0 Hl = & ON BS 0, 00 = & MR I IA 9 | — 0, 03 + 0, 04 = 0) oI I — 0, O0I 5.— 9) — 0, 02 + 0, 04 =" 3 2 — 10, oI + 6, o | Ö 0 ar Ok = DM = 0 02 Ar ÖH OM — 0, oI | TD 9 — 0, oI + 0 04 =O0r03 = 0, oI + oo, or | 8 9 + 0, or — 0, 06 +F 0 04 0; 00 — 0, oI I BH & 0, 00 + 0, 06 = & co 0; 00 3, = 10 + 0, or = OO | + 0, 02 | 6, — 10 0, 00 + 0, or | 0, 00 7, — 10 0, 00 — 10; oI dr OM SK 3, — 10 0, 00 +F 0, 02 — 0, oI ÖA IO 0, 00 — 0, 02 + 0, 02 | 10, — IO 0; 00 ar — 0, 02 | Öar TE + 0, oI 0, 00 | | TOÖNEST — (6 OM ar GO | Hig ar & OM = OMR 34. Saturnus och Pandora. | | | (6) S | C S | C S IF( o, 0) å + 0,'00419 F(—1,—1) — 0,"0267 | + 00126 F(—2,—2) + 0001 0;''000 G( 1, oo) — 15455 | — 0, 00839 G( o,—1)) + 0, 0443 | — 0, 0315 G(F15—2)) — 0, 002 + 0, 001 — 0, 00420 H(--2,—1)| — 0, 0131 | + 0, 0241 H(—3,—2)) — 0, 001 — 0, 001 + 0, 0045 | F 0, 0052 — 0, 002 0, 000 I E( 1, oM + 0, 225 — 0, 037 F( o,—1)| + 0, 0099 | + 0, 0620 F(—1,—2)| — 0, 008 + 0, 004 G( 2, ol + oo 123 0; 1000 G( 1,—1)| — 0, 1238 | + 0, 0790 G( o,—-2)) + 0, 007 — 0, OII A( 0 ol — ox 35396) + 0, 05899 A(--1,—1))] + 0, 1040 | — 0 1993 H(—2,—2) + 0, o14 + 0, 004 — 0, 006 + 0, 016 — 0, 0099 | — 0; 0583 + 0, o13 — 0, 003 F( 2, oo) — 0, 076 + 0, 053 F( 1,—1)) — 0, 0419 | — 0, 4929 202 Sr BS — 0, 043 | €( 3, Oo) + 0, o15 = 0, 013 G( 2,—1) — 0, 0384 | — 0, 1603 G( 1,—2))| — 0; 071 + 0, 058 AH 1, o)| + 0 082 — 0, 058 H( o—1)] + 0, 0944 | + 0, 8250 Hm) TT 0 193 + 0, 025 | I + 0, 021 0, 018 +HK 0 or41 | +F o, 1718 — 0 125 + 0, 040 I I I [20 2 AF BRN FRA IAN) — & VII TSG RY F( 1,—2) — 1, 463 | + 0 514 HEL äg DD 0, 000 0, 000 Gl 3,—1)] + 0, 0526 | — 0, 0248 G( 2,—2)) + 0, 586 — 0, 274 'H( 2, oo) — 0, 003 + 0, 007 H( 1-1) + 0 1196 | — 0, 2360 H( o,—2)) + 1, 660 — 0, 532 | 0002 + 0, 003 + 0, 0434 | — 0; 0609 + 0, 783 = Oj 203 | | F(—3,—1)) — 0, c006 | — 0, 0001 F( 3,—1)| — 0, 0300 | — 0; 0335 F( 2,—2)| + 6, 034 =" AFA (GIG om 2) + 90, 0010 | + 0, 0002 Gl 4,1) + o, 0095 | + 0, 0078 G( 32) — 1; 935 + 0, 791 A(—4,—1)) — 0, 0001 | + 0, o00I1 H( 2,—1) + 0, 0281 | + 0, 0381 H(-—2)) — 65 151 Sr 0 Ae | + 0, 0003 | + 0, 0002 + 0, 0076 | + 0, o124 | — 2 052 + 0, 831 | I F(—2,—1)) + 0, 0095 0, 0000 F( 4,—1)| + 0, 0018 | + 0, 0005 FH 3,—2)| = & uk — 0, 082 G(—1,—1)) — 0, o112 | + 0, 0010 G( 5, —1)] — 0, 0002 | + 0, 0002 GC = HI = 0, OKI H(F3,—1))| — 0, 0008 | — 0, 0023 H( 3,—1) — 0, 0027 | — 0, 0012 H( 2,—2) + oc 278 + 0, 021 = Ch PN = Dj DIG — 0, 0011 | — 0; 0005 + 0 135 = 0 NG 96 AXEL MÖLLER, | | I [4 S c | S | c | S I T - F( 4,—2)| + 0;'008 — 0, [ | | ! sj ; I > OI4 I F ,— da IM | I 1 | ' a AE Sr RE (03 2 0008 + 9, o1o H(3,—4) | + 5 ras FR A=) | == 210022 | sn 0 008X SÖ 06 ÅS O6R | >» 55 RÖRET H(2-6) = 6 0081 I ar 03 02307 TE er + 0, 191 0, 174 — 0, 0014 | + 0; 0102 | E(=1—3 0, 001 | + 0, 002 F(5s,— 2 Y | FER NM 3 IN — 0, 003 FE T Zz 5 a 0, 020 | I(4,—6) + 0, 0333 | + 0; 0631 Jä) Ar & OMR oo Di BI H(4.—4) | — 0; 031 = IE ER fot 0 ERNIE Es | + 0, 001 | — 0, 002 ; 25 rö ar ot RN BE SS H oa) FOSS EE FS ; 3 > 00 — 0; 0166 | — 0, 0218 | 7( 15—3)) — 0; 008 1 Fox org WO) 03, 002 1550) = | Hel(==n—8) = SS BF ar Hc TEN — 9; 001 ING (6T z 0386 | — 5 s- — 0, 020 + 0, 024 (5—4) — 0; 002 H(4,—6) | + 0, 1178 O Se | far SN JL SK + 0 258 | BES | + 0, 0407 | — 0; 0023 GU 0; 077 — Oo, 112 FA SN SS NY fe Ch Er JAG) | ar RN HI | + oo 106 | — SS (1 MN) IT SER + 0; 003 Gl7ar- 0) 1 0) 008E 0, O R | Oo, 150 G(2,—5) | 0, 000 — 0, 001 H(5,— 6) | — 3 220 nu 2,—3)|] + 0 684 Nn || Il (Sd = Ev — 0, 004 z = : SER a 7 zZ RV — 0, JE I 0, 445 | | I 0, 002 / | SA ÖN = & Öje 1, 328 ME EN AR läg) |A ON = RR ET ER 7 är 27 + 1, 265 + 1, 927 ed S SE 2 = H(6,—06)' | El 0, 0037 | + 0; 0012 — — 0) 41 ="10.56 | i , ? Ti | Zl 2 DE Zå + 0, 016 + 0, 001 0, 0014 0, 0001 | ONA i ONGOSN | 0 ar Te 0,-050 | EN je BURNS 2 FRRSERG KH 43) + 0048 | — | Glä—5) | — 9 044 0; 022 | NE ae SORAN SR re FORS DR SA I 3 | H(2,:—5) = ng Il-& oc H(7,—6) | + 0, 0002 | +F 0; 0001 | NN = ce | — 0, 047 + 0, 030 + 90; 0001 0, 0000 | are OL + 0, 044 | (ÖV DO | | 5 N4> NORS | AR FA SF öh OM + 90, 002 El I. Ir HR MR 20 PRE Tres Gl Bö = I = HKH OM || (3.—5 ar Or Ob l|ju I Gl —=7) ER TC J2l(CrA—))) = I LS = & MM | Ar & CHA | & EC FR JT PR | | = OM | — BD IR 100 RNE + 0, 001 | 0 001 HC SIR ER | r(6,—5 + 0, 065 + 0, 041 Fl4,--7) | + 0 014 + 0, 00. Å a [| Ed ; I SKR 7 Y ? ? + AK AN SFS FEN JD) 1 Sr & | ar & G(5,—7) | — 0; 006 — 0, 001, (Hi 2 = oc Io0oR | + 0, 065 | + 0 049 JC) DS KRT HOMO | | =& eo | AP & OR F(6,—5) | — 0, 007 | + 0, 006 = PR Rd - 1,—4)! — 0, 003 25 Og CER | + 0, 004 | 0; 000 ZE (Soma OO + 9, 018 2 = 0, 001 | — 0, 017 (35) + 0; 003 — 0, 010 FC + 0, 009 — 0, 007 04 0, 002 SOS 0, 000 — 0, 004 (457) + 0, 02 0 STINSEN 2 ar 355 = - öst At 2205 = 3 LÖ | — & 2 ER + 0, 0005 | — 0, 0001 ANN 3 SE | = 03 G( 3,—4)) + 0, 037 | + 0, o71 (2,—6) | — 0, o001 | + 0, 0001 B(7—7) | + dl Hlo—6) | — SEAN ESNEIE oc 5A o, 084 + 0, 225 0, 0008 | + 0, 0002 H(5—7) | + 0; 008 + 0, 03 a | ar MH OG | ar BH = 0, 0004 | + 0; 0002 RESER I S = (AA) SPE BO ; £(2,—6 FAR ” | FREE 853 2 3 20 EE är : 5938 Tr 0, 0023 IGN) Ar + 90, 001 H( 2,—4))] — 0, 684 KO 25 A(1,—6) | + 2 00. BCE SE CA ggn a SEE | TO PA) = Si 0690 | + & [0] | -— SR TF NE ER FS ; , b 017 | 0, 0017 = &H OR = &H DI 59. Saturnus och Pandora. E -— c S | I | C | S C S | ET I | zL(0> 10) — 0,02 TI AM Da "SSA RA o) + 90;7'008 + o0,!'023 | IHE AN — öser | — Sr > 02347 (3, 0) + 0, 00 + I 2 (RES) RlyRes 9 0, 014 Uf TD + 0, 0001 | + 0, 0005 | NE | d Ox OT; = 2 VE Tk 03 0001 | 00002 TR o 0; 001 + 90, 002 |- Z(3,- 0) — 0, 002 — GE T | | He : nd 0; 057 — 0, 167 Ul4, 0) — 0, 001 5 000 FE TRES ES (0, 0 0, 05816 | FH 0, 16521 Vi ) : 5 | SO GD SSK ST ON |. TREES ESS [AGE a SR |A (2 2) I 2 Oo; 203 ar 222 V(—3,—1)| Hoj oor2 | ++ 0, 0021 | UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 2 c S | c S c S T(—1,—1) — 00098 | — 0,"'0014 24(( ON o;''000 a (ONNOOT | Z(2—4) | + ooo2 + 0;'003 U( or) + 0, 0224 | ++ 0, o196 UL ARN Ar Bg ar HN | UA FH RO I & Lt PF(F2,1) — 0, 0126 | — 0, 0182 (EN — BN Ord ON V(1,—4) | — 0, o12 + 0, o15 Zl o—1)] — 0, 0031 | — 0, 0022 Z( 42) —= 0 002 | = Ove T(3,—4) | = &H + 0; 003 dl a & Lb | Ufs) — SvM | FF oj 001 Ul4,—4) | + 009 | + 0 017 METE) + Soran | CF lof otd6 V(-3,—2)) FK or 003 + 0; 003 HRM =O 007 — 0) 020 | Jil) — 10, 00I =— (MH CO Ål) fras) (frog fre fos (eg Is pe > > > OO — 0) 001 — 0); 00 AES | : F( -o,—1)| — 0, 0002 | 0, 0033 V(—2 = Oo: 000 + 0, 001 (Cm) UED CEN | I CO I | It(By=) ON KAN I — Ch cr ZE) I 0 0008 | 09 + 0, oI I++ 0, 02 2,— 1 |— 0, 13 0, 07 —o0, 03 IE 07 — 0, 05 + 0, 03 I ta Lil ORNOT | 0, 00 | | I 1, — 2 |+o, oI | 0, 00 -Fo, or — 0, 01 — 0, 01 + 0, 03 | AS 2ImRAe 0, 33 + 90, 40 == Y/ — 0; OI + 0, 21 [EC ln 32 05 = 03 +4, 12 —1, 36 — 0, 05 |— 0, 68 | I 22 13 36 2 0 + 2, 43 — 0, 98 0, 00 = 0,102 202 0, 07 +o0, 20 — 0, 03 0, 00 I | UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 99 | RE ; | e | | SA (06 (OS COS Én FREE. AE 2 > z SEE | cos sin | COS | sin cos sin | | S | 0,—3 | — 001 — 0;"05 + 90,"04 | — 0,"06 + 0,"03 =F oo04 | [EE Sk ST 0 = 1 Ht + 0; 54 | — 0 66 — 0, 07 = & AE | 1 HO OA Sr Ög SYS — 0, 09 är & Ean ar Öd ORT SON TA KENO ödlan = 0 C& + 0, oI | i | | [et — 0, OI 0, 00 0, 00 0, OI + 0, or | 0; 00 | lp TAL — 40 = && Oj 0, 00 = (oj) AL = dl 0, 00 | 24 — 0,33 |; Fo 15 — (h Ch = 0, 21 — 0, 03 + 0, 03 So | + 05 05 — 0) 13 + 90, 09 + 0, 03 0, 00 — 0, oI Ao LL RE ar rek — 90; 03 + 0, 03 Im o, 08 = 0, 05 = 0,01 | = 0, or | | 25 =D ar Out = DM 0 002 = HÖR + 90, 02 25 — 0, 02 — 0, 03 + 90, 02 — 0, oI | ZH IL Ir RR 0, 00 0, 00 + 90, 02 | HS = OO ar DM OM = & ou 0, 00 | 1, — 6 = 0, 02 + 0, 06 = & Oj 0, 00 I | 20. AA RAL ar BH I —&h & + 0, 02 | 3—6 = & MM 0, 00 RAG + 0, or 0, 00 | 58. Mars och Pandora. NE a I I - = = I = E | in I [7 C S | I C S I C I S | I | | | | [ | =M( oo, o) | — 000017 | F( 3,—1)) — 05004 — 0)'"008 F( 2,—2)| + 0;'0085 | + 0,'0638 F( 1, ol + 018420 | F 0, 00034 G( 4,—1)| + 0, 008 + 90, 006 I G( 3,—2)| + 0, o130 | — 0, 1025 | + 0; 00017 | H( 2,—1)| — 0, 004 + 0, 004 äl i = Bg sc BR Og | | | 0, 000 | + 0, 002 | | = & CO | = & MG | E(CC 1; ol 6; oto + | — 0; OI3 ECAD) 002 ——1051002, I-E(--3,.—2))| — 0; 0265 | + 0, 0500 | GC Ol + 0. ort + 0; 019 GF DET 0 002 + 90; 002 I G( 4,—2)| + 0, 0343 I: — 0, 0618 | 20 Oo 0; 00588) — 0; 90232 | H( 3,—1)| + 0, 001 + 0, 001 H 2,—2)| + 0, 0004 0, 0000 | i KSO I + 0, 004 | | | + 0, 001 | + 9, 001 + 90, 0082 | — 0, o118 | I | F( = — & eng | > 0124 | F(—2,—1)| + 0, 009 + 0, o12 EN = FH AE | FB LR | G( E 3 LG SS Ur 3 a | G(—1,—1)| — 0, o1I — o, 014 | G(—2,—2)| + 0, 0007 | + 0, 0008 | Hl 3) db & cor | db Box | H(—3,—1)| — 0; 001 — 0, 004 | H(—4,—2) + 0, 0001 | + 0, 000 d ; | : | 3> , , + | > G + 9, 0034 | — 0, 0012 | — 0, 003 — 0, 006 | + 0, 0002 | F 0, 0004 KH ) su | 2 | | ,—2)| — 0, 0042 KO | (rr S LAND He F(—2,—2)| + 0, 0026 | + 0, 0046 Gl 3 5 & CS SS ok I G( o—1)| + 0, 049 ar 0 MN EE NI CH LL H( 4,—2)| + 0, 0004 | + 0, 0002 H(—2,—1)| + 0, 002 | + 0, 036 H(—3,—2) + 0, 0001 | — 0; 002 Å ; | : > > > 03 32 > , 3 + 0, 0007 | + 0, 0002 + 0, 009 + ov 031 | = AL |I- & OR ( 6 | | ' p2M = BV ECCO DN 0 IoI + 0, 096 E(=1,—2)) — 0; 0024 | — 0) 0169 El SG Sr | GET ONIIERO29 (0 OR IG 052) 0, 0063 | + 0, 0132 Jä ==) ös GEES Jä) Ar & 20 =0 va (H(F2;—2))1 — 0; 0046) | I ox o1I3 3 GEL | + 0, 054 = MN OH — 0, 0007 | + 0, 0076 | I 0) ar & dör = 3 2 E( 0-2) — 0, 0371 | + 0, 0352 £(EL3) 071000) rö 0; 003 | G( 2,—1))| — 0, 012 + 0, 047 G( 12) FF 0, 0160 | — 0, 0159 G( o—3)| + 0, 001 | + 0, 002 200 VS A63 + 0, 461 H(—1,—2)| + 0, 0369 | -—= 0, 0355 H(—2,—3)| — 0, 002 | + 0 002 = 0 mg) + 0, 126 + 0; o158 | — 0, 0162 | — 0, 001 | TF 0 001 | I F( 2,—1)| + 0, 022 OO F( 1,—2)|) + 0, 0801 | — 0, 1041 F( o—3)| — 0, 009 | + 0; 006 G( 3,—1)| + 0 035 + 0, o12 G(. 2,—2)| — 0, 9290 | + 0; 0576 | G( o1,—3)| + 0, 005 o, 000 AE TD) — 07 063 + 0, 063 H( o,—2)| — 0, 0774 | F 0, 0812 | H(—1,—3)| + 0; 008 — 0, 008 = & AM | ar I LG — 0, 0263 | F 0, 0347 | —+ 0, 004 | — 0, 002 100 S AXEL MÖLLER, c S c s CE É + 0,'014 — 0."004 — 0;"018 — 07'003 F( IE) =E Re) + 0:”003 — 0, 007 — 0, 002 + 0, 021 + 0, 004 G( 5.—5)| + o. oro — 0, 004 — 0, O12 + 0, 007 + 0. 00 + 0, 001 H( 3.—5)| + os 003 Oo: 000 — 0. 005 + 0. o01 + 0, 007 + 0. 002 + 0; 004 — 0. 001 Fe. — 0: 007 — 0. 024 + 0. 022 + 0, or F( 5—5)| + 0; 009 ö 600 GG + 0, 013 + 0; 023 = 0, 025 SE O3KOIZ G( 6,—5) | — 0; 009 En Be HG. — 0. 003 + 0; 009 = NTA = 051003 H( 4.—5)| — 0; 003 El FER + 0; 003 + 0. 008 — 0. 008 — 0; 004 — 0, 003 fe = 4 2 — > 024 0; 046 > 030 0, 02 e a + 0 + T MEST Fe 030 =E / F( 6.—5) + o. 029 o, oc0 = 0, 028 OO — 0, 033 — 0; 030 | (REA Gl 7—5) = 051030 0; 000 — 0, 005 — 0: 008 = 10:1005 — 0; 006 FER (pA JA = (SV) 0, 008 Oo, 000 — 0; 009 — 0; 016 — 0; 008 — 0; 009 ES 0; 009 0: 000 + 0. 009 + 0, 056 Fo GE 0, 05 + 0, 021 rf EE == — 0; OII — 0, 062 ES — 0, 022 22 SON + 0; 003 0, 000 AOSKOTE — 0; 004 — 0, 004 = —5)| — 0 022 FD CO 0, 002 Oo; 017 — 0; 004 — 0; 005 | EC 6—5) | — 0: 004 + 0; 001 | — 0, 005 | — 0, 001 Os 003 + 0: 025 + 0. 002 + 0. o1o | (lr Så 2 Oo; 003 — 0, 027 — 0; 003 — 0, 010 Är 5 ORT + 0; 003 o; 002 — 0; 003 0, 000 — 0; 003 rä 9:—5) HT ONOr2 — 0; 004 0;1:002 | = 103 005 — 0; 001 — 0; 003 (05) 054003 Kanaan | — 0; 003 — 0, 001 0; 006 + 0; 006 + 0; 002 a NA | 0, 005 == 0; 007 — 0, 003 Ar 3 5 031005 os 000 2 a FA) | Oo; 003 Oo; 000 0; 000 Fa >. ED Oo: 001 0; 002 = OO0T — 0, 001 (2855 FR + 0; 001 = 0; 002 Oo; 000 Oo; 003 + 0: 002 F Oo. 002 —:-0, 002 ACO + 0; 003 | 0, 002 — 0; 001 Ho TES = £03ROO2AU 0; 001 — 0, 001 ( 9-5] — 0 002 | — 0, 001 + 0; 005 — 0, 006 — 0; 001 ORGO2 z | - 0: Mars och Pandora. i c S | cC S C S A ss a ' | +T( o. 0 — 0;'00047 T( 2,—1) 0,'0000 | — 0,'0002 Z(1,—2). | FF 010003 | + 010005 U( I; 0) — 0.700116 | I 0; 00047 U( 3,—1)| — o, 0017 | —,0, 0010 U(2,—2) | + 0; 0024 | + 0; o004 Få 1—1)| + 0, 0017 | + 0 0012 Fö) = 0; 0027 | — 0; 0009 0; 000 0; 000 280 Der & C3R) 0; 0000 T(2,—2) | — 0; 0004 | 0, 0000 | 0; O0I — 0; 003 USS I = CRY) | = G Bea U(3.—) | + 0; 0016 | + 0, 0013 I 0; 00064 | I 0; 00332 V( 2,—1)| + 0, 0004 | + 0, 0008 V(z—2) I — 0; 0012 | — 0; 0013 | T( 4 —)|- ; 000I ; | ( + 0: 0004 Ull : a SO . I Z(3:—2) | — 0; 0003 | — 0; 0002 I ? (5 0, 0003 ul - = SE AR RS recsd) (4.—2) | — 0; 0009 | + 0; 0006 SS LG Gr H 2 I P(2.—2) | + 0; 0012 | — 0; 0004 O; 0; 0003 o. — 0, 0009 T(—2,—2)| + 0. oo001 | + 0, 0001 T(4.—2) 0; 0000 | — 0; 0001 Oo; + 0; 0033 U(—1I.—2)| — 0, 0002 | — 0, 0002 U(5;—2) | — & 0009 | — 0; 0007 Oo, — 0, 0024 V(—3,—2)| + 0, oco1 | + 0, 0001 V(3,—2) | + 0; 0009 | + 0; 0002 T( o—T)| — 0; 0003 | — 0, 0003 T(—1,—2)| — 0, o001 | — 0; 0003 Z(5,—2) | + 0; 0001 0; 0000 U( 1,—1) 0, 0028 | — 0, 0061 U( o,—2)| + 0, 0006 | + 0, oo11 UT(6,—2) | — 0; 0003 | — 0; 0002 F(—1, 1) + os 0031 | + os 0064 F(—2,—2)| — 0, 0005 | — 0, 0008 PF(4,—2) | + 0; 0002 | + 0; 0002 | T( 11)| + 0; 0001 | + 0; 0008 Z( o,—2)| + 0, 0002 Oo, 0000 T(6.—2) | 0, 0000 | 0; 0000 U( 2,—1)| — 0; 0005 | F 0; 0008 U( 1,—2)| — 0; 0015 | — 0; 0020 U(7.—2) | — 0, 0001 | — 0; 0001 F( oi)! + 0; 0004 ! — 0, 0016 F(—1,—2)| + 0. 0013 | + 0; 0020 VÄG 0; 0000 | + 0; 0001 UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 101 60. Mars och Pandora. oo ol+to':i8 0 ol-o; 00016 Rö nå o 0: 00 I; oj 0; 00232 Nyt +0: 00588 At — 0,'00588 Nyt —0;"'00232 A,E— 0; — 1 iIl-0; oI — 0: OI — 0; 02 + 0: 02 Bina Oo. — 1|—0: 02 + oo; 02 = di — 0; 02 — 0; OI OC; 00 + oo. o2 1 Il 0 03 = 0 03 + 0: 08 + 0, 16 —0; 08 2, — I | + o: 06 + oo II + oo — 0, 02 — 0. oI 3; — I IT 0: oI — 0, 02 + 9, or : Oc | | 1 —2|/+0; oI — 0; OI 0; 00 oI j= Oo: OI TT & Of | ST | ; 00 + oo: + 0. o OI o. oc = 3, — 21— 0; 03 + 0; 04 + 0107 04 0; 00 OG: I 4 —-21+t0> 16 — 0. I2 — 0: II 14 0; 00 RR CC: OM 0; Oc 55 — 2|— 0: 03 LE — 0: OI 0; 00 33 — 3 Oo; 00 +o. or + 0. or — 0. oI 4 31 0; 00 + 0; oI + 0: 02 0; 00 fs 3 0 00 + 0; oI + 0; 02 0; 00 | IG Si 0 Of + 0; 02 + 0. 02 + 90. or | 72 3 It 0; OI — 0: oI 54 jar oI = mr | | 6. — 24 re oI Oo; 00 | | 61. Mars och Pandora. ee &o ” - £ ” -— ” 0 Oo IT 018420 Nyt + 0;"00016 nå — 0; 00047 ” ” ” a 0; 00 0;''00 Oo: 00 0;"o0 0: 00 0; 00 1, Oo 0; 00588 yt — 0; 00230 Nytt 0: 00II6 NT — 0: 0294 Nyöl+ 0; 00332 Nyt — 0; 00064 AyT å 2 0, 00 ÖJ 00 2 0 IT Oo 00021 Ny + 0: 00008 Nyt Oo I to, or + 0. oI 5 EN ce + 0; 02 + 0; 06 = 0,03 21 | To 25 =E =— 0, 02 =D 5 32 I IT 0; 05 0; 00 0; 00 + oo or 2 Ito: or Oo; 00 Oo; 00 — 0. OI 2 IT 0 03 + 0 02 + 0 or — 0. 02 | 20-015 — 0. 18 — 0; 08 + oo. 06 =E Oo: 00 20 Er 0e =D 2 + 0 02 0; 00 + 0: or + 0; or + Oo; OI — 0: OI 3 7—3 | 0 02 TR |) > ot + oo. or MÖLLER, 102 AXEL 62. Uti de i föregående paragrafer angifna integraler kunna de afdelningar, i hvilka 1 =0, med hvarandra förenas, emedan deras argumenter endast bero af den störda pla- netens ort. Adderar man derföre koefficienterna i dessa afdelningar och inför de arbiträra konstanterna, så erhåller man följande expressioner för 1=0: 21 — 41,!65+K-+0, 02577 not äl + ky) C08 e+1— 0,23 + ky) sin e +0,"36281 nat cos e +9,'60657 nyt sin e + 1,04 cos 2e =07045C0S:5E 22—-0,'02 +1(0,'00— 13) cos e+[— —9,"60657 nat cos + 0,'36281 nyt sin & +0,'94 cos 2e —D0,"06 cos 3e 1 CORE ;'08 cos i, de —0,"59 sin 2e +0,"03 sin 3e +2,"22 sin 2e —0,'15 sin 3e + (2,58 -+10 COS & anm 0) DA — —L1,”19 cos 2e +0,"10 cos 3e Or =K+0,02577 nyt —0,"13: c08 & —0,),"28 cos 2e +0,"02 cos 3e +0,)'26 sin 2e —0,"03 sin 3e . —0,"13 sin e +0,"14 sin 2e —0,"01 sin 3e 2,25 + ky) sin e lh] sin & —L1,'13008 nyt cos «5,'01351 not SIN & nyg=0+ (1 — 42,'8566 + — + hy Imngt —9,'60657 nyt cose +0, "35915 nyt sin « +(0,27+7 +hky)c0os2s ON 25—-k , Sin 2e 288 not sin 2e +0,'34111 nyt cos2e —0,"02 cos 3e 2v=20 — 0,"05154 nyt +([—7, 36—1, 1608 e + (0,"36 — /e>1 sin e — 0,'36280 nyt cose— 9,”60656 nyt Sin & — 0,”78 cos 2e + 0,"46 sin 2e + 0,"06 cos 3e — 0702 sin 3e = + 0,'58 — el, — 0, 72061 nyt +[—0,59 +1,)608 e+(— 2,'59+1) sine + 5,'07351 nat cos £— 1,'13008 nyt sin & — 0,09 cos 2e — 0,"42 sin 2e + 0,"01 cos 3e + 0,"03 sin 3e —0,"04 sin 3e NN — — —— —— LL RA . 2 QR FANA ikea + (0,'55 — ky) c08 e+(16,'86 + (1—3 )t, sine N— — — — Härefter bestämmas de arbiträra konstanterna medelst RE (II. 94—95, 87): RE ddz of dr en SIN & ( (7), k ( dt IEEE I = osa dt +6(v)9 3Zh 1— ep c03 & NI dv sin &, döz NE COS En föl (7 I 1 —e, c08 & =E dt ), +6(70) SÅ = COS En LA dyNY cos ee) (7), a sin & ka = 2 zz) 1— 2, cos & 2 NN 6(»)0 SÅ res COS En en” DER C=C0—(n0d2)0— kila SIN & 2 > sin €9 COS eo) + kk Rn + COS ey — > C08?e0| je u sin & COS Nm cos iy)g I — ey cos & (COS dy tea); — e, c08 = JlE u COS &0 sin & - 1 NÅ cos ig lo 1—e, cos €, COS Ép aa); 1— ee, cos & C=—l4k+ eok, + 32) AST K= Hk+ eoki) . dz . " S hvarest Z är den i uttrycket för TT ingående konstanten — 41,65, samt värdena på de variabla gälla för epoken, för hvilken Pandoras elementer antagas oskulera. UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 103 För epoken gifva planeternas förut anförda elementer: e,—19:42" 8,13 Jupiter. MR e' + uleg — cy) = 6223'39,"3 Saturnus. 3419'37,'8 Mars. — 31:46'31,'3; med dessa värden har jag beräknat följande värden på de i förestående eqvationer in- gående qvantiteter: j=(0). Jupiter. (03 GA (2 = RAR Sa (=== — 1 = 00 ()= —3427 — 326,52 207), = LENE ROOR MN EDNET 6604 (=) = + 4 — 18,45 hvarefter jag för de ce =17"2'47,"41 k = 45, 94 k,—= + 566, 17 k,—=— 598, 72 Insättas de sålunda funna värdena på de arbiträra Saturnus. Mars. Summa. 2 16,4 0 MM = + ST, 2 0 MM — —=0 MM == 2 08 82 > + 000 = Sul, 12 AI Od LM SRB FEN 030 SAS arbiträra konstanterna erhållit följande värden: 1=+ TR C=— K= 25,'52 16, 79 23, 21 AD, MI konstanterna uti de i början af denna paragraf angifna uttryck för afdelningen i=0, så öfvergå dessa slutligen till följande: S-1+ 4/29+0,'02577 not +573, 65 c08 & —598,'95 sin & + 0, 36281ngtcose+ 9, 60657ntsine + 1, 04 cos 2e — 0, 59 sin 2 & | — 0, 07 cos 3e + 0, 03 sin 3e 2002 +598, 72 COS & +563,'92 sin & — 9, 60657nateose+ 0, 36281nytsine + 0, I4 cos 2e + 2 22 sin 2e | — 0, 06 cos 3e — 0), 15 sin 3e 0 — 10 | cos ö, de : + 28, 10 co8 & . — 17,'33 sin & | — 1, 13008nateose— 5, 07351nytsine — 1, 19 cos 2e + 0, 26 sin 2e | + 0, 10 cos 3e — 0, 03 sin 3e = + 42,11 +0,'02577 nyt | — 0, 13 cos & — 0,713 sin & | — 0,28cos2e + 0,l4sin2e | + 0, 02 cos 3e — 0, 01 sin 3e ) (= +599,"27 c08 £ —573, 53 COS & + 2v= — + FKA, C03 ig + + + 2'47,"41 + 173,'80862 .t +57T1,'32 sin & 9, 60657 nyt coS & + 0, 35915 nat sin & 20, 99 cos 2e — 20, 35 sin 2e 0, 34111niteos2e— 0, O1288n,tsin2e 0, 02 cos 3e 0, 04 sin 3e 46,"42 — 0,'05154 nat +599,"08 sin & 0, 36280 nat co8 &— 9, 60656 nyt Sin & 0, 78 cos 2e + 0, 46 sin 2e 0, 06 cos 3e 0, 02 sin 3e | | J 1,'80 — 0,”72061 nyt 16, 20 cos & + 22,93 sin e | 5, 07351 nyt co8 e&— 1, 13008 nyt sin & f 0, 09 cos 2e 0, 42 sin 2e 0, 01 cos 3e + 0, 03 sin 3e 104 AXEL MÖLLER, Då dessa expressioner förenas med de öfriga afdelningarne, i hvilka i=1, 2, 3 etc., så erhåller man de fullständiga uttrycken för planeten Pandoras störningar, för så vidt dessa äro beroende af första potensen af de störande planeternas massor. 63. I alla utveckligar, som i det föregående blifvit utförda, har Pandoras medel-anomali blifvit beräknad medelst formeln: Ny2=09 + Mot; men sedan störningarne numera gifvit denna qvantitet under formen: nygz=(c)+(n)t+periodiska termer, så kan man till grund för utvecklingarne lägga det noggrannare värdet: nyg=(c)+ (nt. De ändringar, som härigenom förorsakas i de redan utförda räkningarne, bestå deri att dels den i paragrafen 22 anförda transformationen kommer att utföras med ett annat värde på 4, och dels argumenterna samt tillfölje deraf integrations-divisorerna erhålla förändrade värden. Då inflytandet af den sistnämnda ändringen är lätt att be- räkna, så har jag utvecklat detsamma i sammanhang med störningarne af första ord- ningen; inflytandet af den första ändringen har jag deremot ansett lämpligast att be- räkna i sammanhang med de öfriga störningarne af andra ordningen. De formler, hvilka bestämma de ändringar, som de genom det nya antagandet förändrade argumenterna förorsaka i de redan beräknade integralerna har HANSEN an- gifvit (II. 98); men då dessa formler äro gifna utan något egentligt bevis, samt dess- utom en af dem är felaktig, så har jag ansett mig böra här fullständigt meddela deras härledning. Antag att den störda planetens koordinater bestämmas genom eqvationerna: nog=A(c)+(n)t+n,d'2=>2—e, sin & 7 COSf—=0 COS E— Ag €0 7 sin f=a, COS q, Sin & r=r(1+>) v=f+ 7E0> hvilka för t=7 öfvergå till följande: nyö=(c) + (n)T+N, IC=2) — ey Sin 7 0 COS U=0a9 COS 7) — dp ep 0 sin o=a, COS q, SIN AH; och sätt såsom andra approximationen: (c) + (n)t=(e) — ev sin (e) (c) + (n)r=(n) — ev sin (n) (r)cos(f)=a, cos (£) — an eg (0) C08 (w)=20a, COS (2) — Ag eg (r) sin(f)=a, C08 gy Sin (£) (0) sin (w)=2a, COS g, Sin (7). Härigenom erhåller man (I. 97): W, =27 LONE 27 &C0) COS (w) +27 na sin (w)=-F[(c) + (n)r]; h och då: W =F[(c) + (n)e + ny 5]=£I nl, så blir enligt Taylorska serien: äaW — no dWo 0 CRV Von AMD. (sta dör (RKA ir (nn)? di? OC+ia: dv? (CIS UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 105 dessutom är (I. 101): = ) 5, 2 q sin [(w) + z,— oj — SL Dp cos (DE o d' Dp AR, o De stränga formler, hvilka bestämma + och =», äro följande (I. 100, 102): T O h Oo TT ) 19 O ,. on 2 T- = CT 2) GO (f (c)) 1+2 2 hö Tr [cos (fi D) 1]; (7 ) T 2hi0 2 Sim (f (0w)) ir (5) dB, TE dl = hy L 2 sin ((w) — f) (2 ) cos ö insätter man häri förestående approximativa värden för den störda planetens koordina- ter, så ARN de till: IWa o ö 2 5 3 ae =D 202 |) ; CO K= Ol TT an re [608 (ff) —0 1]| Fo FA (7) = y sin[( (£) — (vw) ](r) =S Il o IS ; Sv = /0:f0P) 2 sin [(w) — (£)] a) COS y - Men aWa da dl — ann) AMD dt d(e) dt IG) dE, dB, då) agn) dh. dt ad (7) de)” således blir efter SING reduktioner: OG (20) 008 [(f) — (a) — (r) + FP [cos Hf) — (w) — 11 (5 SE ay 08 få + 222 (0) sin [(f) — (&] (1) (52) 1 2 OPPO a dL (OEM sin [(w) — (£)] (2 2) COS 2y» då man äfven iakttager att: An Ny CoS Yo Förestående eqvationer äro lika med dem, som erhållits i första approximationen med undantag deraf att de erhållit faktorn CR lön = Emedan = ad MW, = SR ac: d(e), så blir, om man i analogi med Defeesnngese et i första approximationen med P'(i, 1) betecknar koefficienterna i utvecklingen af Z = hvarest Na i E(ö NL GloFLD) H(i — 1, i') 20,0) SÖ CRD FIT f0 FET 0 hvarest (DEE An GÖ Vidare är: dz dt ny (7) dz = 0 dt de) — (mn) a, dir dz 0 Ge) följaktligen erhållas koefficienterna i utvecklingen af n,z medelst eqvationer af formen: R(6i) = Ba P4 0 — Pi + 1,0) — P6 —1,0). K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 3. 14 106 ; ASSR UMIÖ ERA För beräkningen ot = > har man eqvationen: dT DES i GE insätter man häri första termen af den ofvan angifna utvecklingen af 27 så öfversår [) Oo Do densamma till: dy n a, AG (nn) di S dy nm AW, Wo. eller 2 I 0 - 2 LÅ Ä iv 5 och således bestämmas koefficienterna i utvecklingarne af 22 och 2», medelst eqva- o d(e) el tioner af formen: Q'(i vx — NV GlE+1, 7) H(i— 1,1) Nn, (nn) lit 1— (1) i—1— (wu) — QA(ö i) Sil0 = 0: Slutligen är: Cb. Ge lu aR eller Ey EN d(e) d(n) samt (Wi Jag och till följe deraf blifva koefficienterna i utvecklingarne af —— 0 och gr, af formen: HEN VE LNN ; Wii, CE 2 i+F1—(u) 2 —1— :(u)) No ;) Xé, i") Uli + 1,7) Vli— 1,2) I =(0) TT FEED EERO (0, VE Ur dessa formler, i hvilka And BIG HON CN VA enar sma första approximationen beräknade värden, härleder man lätt de differential-expressioner, oriktig, eme- som HANSEN gifvit (II. 98); det befinnes dock att expressionen för 5 dan den svarar mot eqvationen: Qi, NE 2 Rö AT i") H(i—1,i') (n) li FT—(u) EVE (0) 0 hvilken saknar den ena faktorn Ej 64. De i föregående paragraf utvecklade eqvationer gälla icke för afdelningen i=o0. För denna afdelning erhåller man följande uttryck, i hvilka jag generelt satt: mA =4 och pA = A". (n) (2)? dz —=1 + £ + P(0, Öl (0, c) KN dt + (P1, c) + ky | coS (e) 2 20) > H(0, s) + ka | sin (e) + H'(0, s) (n)t cos (e) — H'(0, c) De sin (e) + (P2, c)+ 3 H(0, c)| cos 260) + |P'2,s) + 3 H'(O, s)) sin 22) + P'(3, c) cos 3(0) + P(3,s) sin 0 ete: etc. UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 107 dv rt 20 20 5 H (0,.s) + lQ"a, s)— SS ) fa > | COS (e) — 1Q"(1, ce) — G Gl sin (e) + H'"(0, c) OA TT (& + H'"(0, s) (n)t sin (e) + |[Q"2,s) —3 H'(0, s)| cos 20) —1|Q"2,c) —3 H'(0, c)| sin 2) + Q"(3, 5) C08 3(e) — Q"(3, c) sin 3(e) etc. = etc: du 320 T7 cos £,d(€) FNS 7 (0, 5) I P(TS) + P(075) + I cos (2) SING (UTG EA (ON) IEA SImi(E) — WV'(0, c) (n)t cos (2) — (0, 5) (n)t sin (€) 3 2 (2) EE 5 V'(0, s)| cos 2(e) = 27G,0 + > VID Oj IRAD + 3Y'(3, 5) co8 3(e) = BAG 20) sin 30 etc. etc. Me =0+ ON + £(0,0) + ay 0 k— ET Je | (nt = [NT 20) H'(0,5) + ty fal 00840) + (R"(1,0) + eoB"(0, 0) — (1— 5) H"(0, ) —(1— FJ Il sin (0 + H'(0, c) (n)t cos (e) + (1—5) H"(0, 5) (nt sin (2) Co (AR " | > Mo "(< 3 [0] " 0 20 — [R"(2,s)+ 5 (0—2e0) H"(0,5) — I my "al 008 200) + IR"(2, 0) + 5 H(0,0) — I ay fal Sin 26) — + H"(0, c) (n)t cos 2(2) — 2 H"(0, s) (n)t sin 2(e) = (RIGG) - H"(0, s)) c08 3(e) + |R"(3,e) — = H"(0, c)| sin 3(e) — E"(4, s) cos He) + R"(4, c) sin 4(e) etc. etc. 2v=20 — ey H"(0, 5) (n)t + 1Q"(1) ec) + H"(0, 0) — & kyl co8:(e) + IQ”(1;s) + (1 — ev?) H"(0, s)— Tj 2 | sin (e) — H'(0, s) (n)t c08 (e) + H"(0, c) (n)t sin (e) + +1Q"(2, c) — eg H"(0; c)| cos 2) — + 3HQ"B,s)— ev H"(0, s)| sin 22) + 1 Q"(3, c) Cc08 3(e) + 1 Q"(3, s) sin 3(e) etc. etc. TA = U(1, ce) — ech — 3 7 (0, 0) — ey 7 (0, s) (n)t + | Y(1, e) + h| cos (2) + | YI, s)— ey? V(0, s) + I) sin (€) + V(0, s) (n)t cos (2) — WV(0, c) oo sin (e) + I Y2,e) + 3 V(0, c)l cos 262) + | Y(2,5) + 3 V'(0, s)| sin 2(e) + Y(3,c) cos 3(e) + Y'(3,s) sin 3(0) ete. etc: = E+ H(0,5) (mi — I'(1, c) cos (0) ; — (I'(1,5) — > H(0, 5) sin (2) — 1 IT'(2, c) c08 2(e) — 1 II'(2, s) sin 2(e) — 1 IT'(3, c) c0S 3(e) — 1 IT'(3, s) sin 3(e) etc. etc. 108 ASKR in MI ÖJD IE BIR), 69. Med användande af de i de begge föregående paragraferna utvecklade eqvationer samt under antagande af: | Jupiter. Saturnus. nyz=(e) — eysin(e)=17"247,"41 + 773,"80862 t; log --,=0.0000782; 10g (u)=9.5872245; 10g (wW=9.192191 har jag i andra. approximationen erhållit följande integraler Jupiter och Pandora | j 2 9 dv i du j h [(),(u)(e) dt (de) cosi, d(e) CT | cos | sin cos | sin cos sin oo ol I 40,32 — 0;!'02 — 1,'04 oo ol+to' Rd 20 ”o2174(n)t TUE 7."19 (ÖT 0, 00 — 2,19 + 2, 50 — 0,'51 — 0,14 — 0,11 1, ol+0"30620(2)t, +9,"24838(0)1 —9, "2500 5(n)t +0,)' 3062 5(2)2 —1, "07147(n)t —4,'90586(n)Z 2 Ol Ar EA — 0,56 + 0,89 är Pg — 1,"16 + 0,24 — "0, 27 + 0 13 3 MM FF HA | AR So = & = 1 utg + 0, I0 = 0, 03 + 0, 02 = 0 | I [lö 3 +F 90, 01 0, 00 + 0, oI — 0, 02 0 — 0; OI fö OO — 0, 04 — (0 AA) + 0 20 = 1059 + 0, 06 = & On 0, 00 [= St I 3 59 + I, 21 + I, 59 KSSS — 3, 22 = 0 gå + 0, 19 — 0, 06 ST =" & 52 + 05 49 är 20 dt Ia 2 = "10 = & JO =— 72 29 + 20 04 | IG = 8005 40 = 19 OM ar Sö I = Gö 209 a TRAG = DM 0 = Hd AS = & 95 IE I2 area 25540 + 0, 25 = BI fo ALA 6, 25 1, 30 + 1, 63 = 3 | ZI + oo, 84 — 0, 27 + 0, 46 SENT NAS =" HY + 0, 12 — . 0, 28 + 20, 09 | => A= 0, 04 + 0; or = AR = OO + 0, 05 0, 02 + 0, 02 = &H Or 5, — I GM | AE (CO =2,=5| 0, 00 + 9, or + 09, 02 = 6 = = 0) OI + od or 0 00 | —1,—2) + 9, 16 = 0,108 =O 0 ar oh + 0,56 | ++ 0 17 = & 22 = DÖ SM AP 9 IN = 0 00 = Hg Ab = Heh Ly ar YI Is SP 29 ge 4, 66 + 90, 09 1, —2/|- +216, 91 + 45 34 gå ar CB I ar 20 Sy + 0 54 + 90; 25 ar Ha 55 22 AP 5 + 980 = lg 20) är Öfma 73 ar. 203 | IF 5 00 Älta Dit = 0, 67 JB 55 ar Ch Cl — 0, 06 = (0 2 = 25010 — 0, 41 in 5 05 02 Sn 35 = 0 MG LORRA ar 3 = 0 2 ik Ir OO IG nt + 90, 06 3 = SLR + 9, or = HO FS LK + 0, 02 KONOT ar GO | 0, 00 —1,—3 + 9 02 = 0 KR = 0 = MV | + 0) 02 0 00 | o =2 | = 0, 23 = Ci — 0,24 | F 0 50 + 1, 38 + 0, 49 = 2 20 = GH 5 | 3 Sr + I; 51 ar GAO Te lo ar ÖN är Gu | + 10, 42 + 1 02 231 Sr gg 00 + 6 61 = OS NN Sr 2 SL sr tb ar do HA ap ep 0) + 0 44 28 SP Gi + 1; 96 = 09 ZE + 110; 28 SP CN + 0; 34 = 0 Oj — 0) 45 4-3 = IL 44 + 90, 02 = 205103 = Py DA ar CD — 10): 16 + 07 65 — 0) Or G= Ro — 0) 07 +F 0 13 Ir oo Så = 1 OO + 0 02 =— HÖ + 0; 03 EN Di 0; 00 = (HO = 70 6 +F 0 or 0; 00 + 9 or 0; 00 — 1, 4 | + 0) 01 0, 00 0; 4 = (MI + 0, or + 0 02 0, 00 — 0, 08 — 0, 04 + 0; 04 + 0; oI Iökann4 = 00 — 0, 08 = (0 AN | + 0; 90 — MV IP — 0) II = 0 0 0 cn 254 = Hg = 200 Ar. 0 ugn IA = MH 27 oh BH 6 CO — 0; 41 AN = 22 = By 4 ar SE 32) 4, 90 | — I; 19 ar Bara ar & 24 Pg Sr 25 52 + 0, 78 = Het Ar 3 3 ar & 26 + 0 12 = 39 = SA Ht) SH Ag | ahh SN PN = HY 0, 39 — 0; 07 Sr & 25 =D G= ar LA 0 + 090 07 +P 0 17 — 0, 04 + 9, or = 0 05 + 0; 02 YIT | 0; 00 = 0 OM I HSK | + 0 or 0, 00 1L—5) +F 0 30 0; 00 + 0, or — 0) 32 + 0 42 + 0, 19 + 0; 05 + 0, 02 25) +F 6, 70 + 1, 61 — 0, 17 +F 0 72 — 0, 03 0, 00 +F 4 07 + 0, 85 | 33 Sill ar 39077 I ER 72 J002) + 41, 17 +F 4 32 + 1; 37 — I) 20 — & 5 of I 5 = HA No RA ar GO ocg ll 37 = 35 + 2, 34 ar Oy ua HER FP Sh Ir SN 0 62 | +F 14, 89 0, 00 + 0 05 = HO ="& 10 6; — 5 = 0 KA + 0, or — 0,02 | — 0) 19 + 0 18 = 0) 103 + 0 08 0, 00 72—5) FT 0 o4 | — 0, 02 + 0 04 | 25 a og — 0, 02 0; 00 — 0; 03 + 0; or UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. | dz dv eko j h I I = VR =S Ö—-— (2, i (8) SES ho | COS sin cos sin cos | sin cos | | T = Öl ar Oo | 0," 00 + 0,"'02 + 001 — 0;"0o1 2,— 6 + 0, 16 + 0, 04 + 0;"03 = OKI) + 0, 02 + 0, or + 0, 12 + Öl Ar 2 vÖ + 0 49 = GG I + I1> 41 = 0 14 + 0, 06 + 90: 31 + 2 = ar 20 Hå + 0; 40 —& 53 + 2 71 + 0 39 + 0 11 = ol 6) = 38 =" 0 ny + 0, 25 = 9 a = 385353 | = MY + I; 12 + ör) SP RH 2 + 0, 18 =0 32 + 6; 42 = Ho | Ar & & — 1) 87 — | 7—6 =& Oo + 0; or — 0, oI = & Oj + 0; 09 — 0) oI + 90; 02 | | 3 — 6) Fo 02 10; (OT + 0, 02 + 0 05 = 0, OM 0; 00 =p, Co + Saturnus och Pandora. | dz lv 1 lu Vil | | dz 9 ti da jE (£),(u)(e) dt d(a cosi, dAd(e) h, | COS | sin | cos | sin cos | sin | cos | 00 — 1,"52 | | |. — &"o04 | ; Ox — Oj| + 0; | +0,' '00419(n)t EON a 0 — o0y"o, 0; '00 | — "06 + & 08 10 03 ar Oe oo — & | BB OTS "o5g90o(n)é ar) "354020 0; "35409(2)Z +0;'05901(2)£|—0, "o5817(2) )E—9y "r6524(m)e | DA o2 = Ch Oo + 005 | + o,"os5 Ö&"'o3 | + o02 — + 001 Jupiter och Pandora. | I u DE ny 2 v = ((£)> (2) (2) ; Ö | | cos I sin cos | sin cos sin : | (OIEO | I + 0,56 | | 0 o|(1--415;"4889)(n)t| =G& "o2174(m)) — 0;"69679(n)t| IEEO SK | ob —16)"24 = BBR a. SIS — 056 | — 2.51 I Bo ol ER 25005 (n)| FR 30316(n)e — Oy! 15313 3(n)| — 4 ”ö2gor0e + 4; '90586(n)2 = "07147 (n)& a 2 LO Öd — ÖR — &"38 + 0,22 = CD = On | BS TA 32845(2)t = 0; "o1087(n)4 33 o | 0302 = = oo4 + 0 03 0 + 0; or + 0 03 [EH = GH 05 +F oo II +F 0 04 + 0; 02 + 0; 03 0; 08 (FR I HL ST RUE och OSA = MH G3 2:32 | ÖN ar 2 fs LV IE Oc Oh (FY = 0, CV 8; 03 | II + 1582 | =— 2263 09 + 76; 03 + 07 56 + 1, 51 2, 38 2 = Ga | = 203 ar of me — 0; 10 + 0; 80 3> 87 SE +F & ir | +F 0 66 = & 2 + 0, 09 = & CL OSK22 lg = D OM = & 0 = Oj 0I 0; 00 0; 00 0; OI 2 |—1,—2 + 003 | + 0 28 + 0 03 + 090, 04 + 0, 09 Oj 30 ÖA = 2 Ga = 7 82 7 oI + 0; 93 + 2, 24 10; OI RN = 10079 + 769, 10 = 153, 01 = 25-05 = Pg II, 34 2050 | NTA + 467> 57 273; 76 — 4> 57 INN 2; 30 2 ar & AC) — 120, 84 INS — & + 0; 19 0; 94 Alm + 0 04 +F oo 21 — 0, Io + 0; 04 — 0, oI 0; 07 I i 8 | l+++) I++ +++) 2 110 AXEL MÖLLER, | I u | i Ny £ v Se (£)> (uu) (le) o cos sin cos | sin cos | sin | 3 + 001 = MO = HR | 0," 00 ="0:101 + 002 Orm = & 25 ar NG ar & 22 + 0 10 ar 6 Äg = vip AG 13) IT 6, 53 + 12, 66 — 9; 73 — 1, 26 + I, 06 = 4 52 2A=3 — På + 178, 16 —= Bb 0 = SH 53 = 4795 är 29 33) HJ = & Bä ar ÖA — 297 96 | TRA Far OTO ROTE Aly 8) ar tt | FF 2 5 + 0, 39 — 0) 01 + 20, 06 +F 90, 31 Sol År ÖGON Ar HY = (SO | + 0, 02 = Or = 0, — 4 + oo, or — 0, 02 0, 00 — 0, 01 — 10; 027 fll LOOS | 1, — 4 ar RA SR GG) + oo, 82 + 0, Io — 0, 20 + 0, 59 2) 4 45 43 = Dö GL + 83, 11 + I, 26 + 0, 24 = 10,81 Sr Al HO = 202 + 11, 04 + 0, 60 är KI nd SANS Ägar = & 30: I AR 2008 =. ja 03 10) 28 = & 0 +F 0, 03 5 4 0; OI =: 0 Ön +F 0, 10 0, 00 + 0, 02 + Oo, I1 6, —4) TH 0, or ar MO — 0, 02 + 90, or ÖH dh. = G ot Oslam5 0, 00 +P 9, oI | | IN =— 0) 13 + 0, 19 = "0, 17 = MH + oo 21 I = 10 AG 25 = ar Sifs FO 02) + 0; 07 = 2» 30 5 0 gör ArrSgret == 1020 = L087 FO AR äg 52 | EG 103114 ÖRA in RAS + 2, 06 + 90, 14 + 0,17 | — 0, 66 | 5 ==00 OA + 3, 01 = AAA 0, IO = (EON 0, 00 5 0, 00 = > DG) + 09, 02 0, 00 + 0; or + 0,04 I Fo GS 0, 00 + oo, oI FL HE | 0, 00 | Saturnus och Pandora. | | | u | Rog 4 cos i I (2), (le) o SE rv EA CT = ir ; | [CO sin cos sin cos sin & 3 | + 90,'02 | Or ON 5664 (00)É — 0,"'00419/(n)| — 0)"02347(n)t | TVN: + 90)"09 + 0,63 — 0,"15 + 90)'03 a OS KOSMN — 0,"08 1, ol 0"35409(n)t! -+F o,"o5842(n)| — o,"'0o2950(n)t, — 0,"17704(2)t] + 0," 16524(2)t| — o,'05817(n)t 200 0," 01 — 0,02 — 0,"01 + 0,01 — 0,01 — o"ox 2, ol +t 0'01257(n)t — 0," 00209(n)t / | L —2,— I — 0, oI — 0, oI | SSK + 0, 16 + 90, 20 + 0, 13 — 0; 09 — 0) 13 =— 0, 12 0, — I + 1, 79 + I, 50 + 0, 18 + 0, 25 — 0, I2 — 0, 01 Töm + 7, 05 — 0, 78 + 0, 35 3, 09 + 0, oI + 0, 02 2 = Ons nr APO = Ch 0 Oo, 07 0105 ar Ch OJ 3, — I — 0) o1I 0, 00 | I | | | | | —1,—2 + 90, oI Os 00 + 90, oI — 0, 01 RO hs + 90, 03 0, — 2 | + 0, 13 — 0, 33 + 0, 40 — 0, 17 — 0; or | + 0, 21 Iya 2 = 2008: — Oh Fö + 4, 12 = 90 = OL NE 30 2,—2 = 130 — 3, 31 + 2, 43 = 90, 98 0, 00 — 0, 02 her ar CM 0, 20 = Ch Og 0; 00 De öfriga afdelningarne af Jupiters- och Saturn-störningarne äfvensom samtlige Mars-störningarne undergå i andra approximationen ingen förändring. 2 UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. Ib 66. Adderar man de i afdelningarne 1' = 0o ingående termerna och inför de arbiträra konstanterna, så erhåller man: dz / "Re j HNDA 0 ATI "QT JINGO a — 1—41,"66 ++ 0,"02577 (n)t | Ny 2 =0 + (OT 42,"8710 + TGL (n)t + 11,48 +, | COS(E) +)|—0,"23 + ka) Sin(e) + |0,"55 — än fo cos(e) + )16,'87 TG ol 2 "Ja since) 0,'36288 (n)t costs) + 9,'60828 (n)t sin(e) — 9,'61002 (n)t c08(e) + 0,'35928(m)t sin (e) de ba cos2(e) — 0,59 sin 2(e) 2 OR 0 a fl cos 2(e) + |—0,"25 — 3 YT ky| sin2(e) —0,"07 cos3(e) + 0,"03 sin 3(e) + 0,"34123 (n)t cos2(e) —0,'01288(n)t sin2(e) — 0,"02 co83(e) —0,"04 sin 3(e) 5 ==0102 2v = 20 —0,"05156 (n)t + (0,'00— 2 kal COS(e) +i— RE I sin (e) (= U-— cz ke, COS (£) + (0,'36— Go) fo) sin (e). —9,"61002 (n)t cos(e) + 0,'36294 (n)t sin (&) I — 0,'36293 (2n)t cos (2) — 9,'61002 (n)t sin (e) + 0,94 cos 2(e) + 2,"22 sin 2(e) — 0,78 cos 2(e) + 0,46 sin 2(e) — 0,"06 cos 3(e) I sin 3(e) + 0,"06 cos 3(e) — 0,"02 sin 3(e) Il du NN "RA "vc ae) = —1,"'08 SE = +0),"'58 — egly — 0,"T2074 (n)t + 2,58 +11 cos(e) + |—-0,'54 —I,|sin(e) + 1—0",59 + l,) co8(e) + |—2,'59 + 1) sin(e) —1,"13028(n)t coste) —5,'07442(n)t sin(e) f + 5,"07442(n)tecos(e) —1,"13028(n)t sin(e);( —1,"19 cos 2(e) + 0,"26 sin 2(e) | —0,"09 cos 2e) —0),"42 sin 2(e) + 0,"10 cos 3(e) —0,"03 sin 3(e) J + 0,"01 cos 3(e) + 0,"03 sin 3(e) öl K+ 002577 (nt | —0),"13 cos (e) —0,"13 sin (e) [| — 0,"28 cos 2e) + 0,"14 sin 2(e) | + 0,"02 cos 3(e) —0,"01 sin 3(e) | De eqvationer, hvilka bestämma de arbiträra konstanterna i andra approximatio- nen, äro följande (II. 94): Nn e0" No +öl— Ia sin (£), — c ka COS (2) — Gc : 0 ky sin 2(e), + a : 2 ey C08 2(£)y + (nyd'2)0 dz o=h + ky, COS (e), + ky SinCe)y+ (7 ), ö= de fö NR sh 0 ky, COS (ÖT G Ga) Ka Si (6)) + 207), — NA 9 dv 0— Gu fr SIN (£)9 — (ny för 008 (Jo, + 2 (2). 0o=— el, + I sin SN + I, C08 (£)) + (& ), : o 1 (du o=1 COS (£)0 = h Sin (€)0 ar lan) hvilka kunna skrifvas under formen: = oy = 2 GE (1 — >) ky, Sin (€)y— ky, COS (do TA sin 2(£), +7 k, COS 2(£)) + (nyd'z), 0 4 + k, COS (ec), + > Sin (£)y + (7) dt )o — 3 kk — 3 eok, — I, 08 (£)y— hy sin (e)) — Z + 2” (2), | | | | JU KE AESIEY ANG ÖATER > 0O= ky sin (e)0 == ka COS (Av de 9 (2) (n) | dv I. Na läg o=— el, + I sin (e), + I, c08 (e), + (ah il co) F cosö, Nat) Lösningen af dessa eqvationer leder till resultater, som äro fullkomligt analoga med dem, som blifvit gifna i paragrafen 62; de framgå derur, om man utbyter gqvanti- o=1 C08 (£), — lj sin (2), teterna: Ne RR ORKEN (n) (fö) (2) 5 (2) Z (n) | dv mot än C0> D C; 7. (No 0'2)03 mn (v)05 2 lä) Slutligen erhållas de begge beroende konstanterna medelst eqvationerna: = 0 VA + ek + SA) = il (7/7 =3(k + egk,). För bestämningen af dessa konstanter har jag först beräknat följande qvantiteter: (Öh, =10 ATT O 0=0 Jupiter Saturnus Mars Summa mr — — Ser RA =O Tr ETEN IA MS MG A= SN MO IT NA + NO = IH FT li ANSE I veg Gt RSS 007 NOVI G OR ENN: cost, )0 7 7 20 7) 20 MR LE RA SIGMA 00 SS = KR 0 2 (2). TT I 0 YR LA Nl 0 MI = = ID - ala), = ra (OL er SR Sn ÖR (0) (Öl a ISO hvarefter jag för konstanterna sjelfva erhållit följande värden: fa AGA ky = 599,83 I = 4 25,50 GEES3N3S EN 50005 GR 315085 hete TG ALA) 10, Medelst dessa värden öfvergå uttrycken för afdelningen = o till följande: = + 4,54 + 0,'0257T(n)t mege= 1T247,”7T7+ 7713, 80986 .t + 372, 53 cos (e) — 600,06 sin (e) + 600,49 cos (e) + 576,'32 sin (e) "+ — 0, 36288(n)t cos(e) + 9, 60828(n)tsin(e)! — 9, 61002(n)t cos (e) + 0, 35928(nYtsin (e) + 1,04 cos 2(e) — 0, 59 sin 2(e) — 21, 03 cos 2(e) — 20, 32 sin 2(e) — 0 Mer + 0,03 sin 3(e) + 0, 34123(n)t cos 2(e) — 0, 01288(n)t sin 2(e) — 0, 02 cos 3(e) — 0, 04 sin 3(e) 0,02 599, 94 cos (e) = =— 23,35 — 0,'02578(n)t + + — "9, 61002(n)t cos(e) + 0, 36294(n)tsin(e) + + — 286, 25 C0s8 (e) + — 0, 18146(n)t cos (e) — — 0, 39 cos 2(e) + 0, 23 sin 2(e) + 0, 03 cos 3(e) — 0, 01 sin 3(e) 1,80 — 0," 72074(n)t 562,90 sin (e) 300,”15 sin (e) 0, 94 cos 2(e) 2, 22 sin 2(e) 0, 06 cos 3(e) 0, 15 sin 3(e) il du lira u oc läg) RO | COSÉ, = + 28, 08 cos (e) — 17,30 sin (e) + 16, 17 cos (e) + 22,91 sin (e) — 1, 13028(n)t cos(e) — 5, 07442(n)tsin(e) + 5, 07442(n)t cos (e) — 1, 13028(n)t sin (e) ) 1, 19 cos 2(e) + 0,26 sin 2(e) — 0, 09 cos 2(e) — 0, 42 sin 2(e) 0, 10 cos 3(e) — 0, 03 sin 3(e) + 0, 01 cos 3(e) + 0, 03 sin 3(e) + 0 ()= + 42,15 + 0,02577(m) — 0, 13 cos (e) — 0,13 sin (e) — 0, 28 cos 2(e) + 0, 14 sin 2(e) + 0, 02 cos 3(e) — 0, 01 sin 3(e) 4. 30501(n)t sin (2) | | | | | | | UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 113 Antager man nu såsom tredje approximation: nye =11"247,"17 + 713,:80986 t, så blifva alla i andra approximationen beräknade koefficienter oförändrade, och man behöfver derföre endast i argumenterna införa de värden, som svara emot det gjorda antagandet. 67. Sammanfattar man nu de i det föregående erhållna partiela resultater, så erhåller man slutligen följande uttryck för de integraler, som bestämma planeten Pandoras stör- ningar, deras första differential-koefficienter i anseende till tiden, samt qvantiteten > hvilken kommer att användas vid beräkningen af störningarne af andra ordningen. (0 | | ä 2. z i zz ör & ue | 5 cosi, de - | cos sin cos sin cos sin cos sin 1/ 0: SÖ ORO | IF 4"54 — o'o2 TOS | + 42,15 & 002577 nt | | + 0,"02577 nt i Ol Ir SNÖ SV — 600;"06 | + 599, 94 + 562,90 + 28, 08 | — 17:"30 — 0) 13 — oj" 13 1, olto 36288 nt + 9,'60828 nt) — 9,'61002 nt) + 036294 nt] — 1,"13028 nt| — 5, 07442 2700 Öl AR äg = 50 ar GH Gt + 2, 22 = 119 0 | Är. & 26 = 10 25 + 0 14 2 & BS FF DH ar 0 JE 0 03 =— 0 15 + 010 | = 0 03 | + 0 02 16 OR Jupiter. —3 Il F "or Ö&'vol FF Är =— — olo2 — oto2 | — dor : = >SuU SS & IH = &H = & 0 + 0, 20 + & 19 | + 0 06 — Ö'o1 000 — 1 Il +F 2, 59 + I, 21 ar ig HO = 89-35 =— 13, 2211 — 0, 74 + 0 19 — MH Si = & 52 + o49l + 0 21 är oc = 3 1 — & 7Ö — 7 29 + 0, 04 Hy Hl 280 50 = 20 GÖ +F 0 68 | 981429 = ge — DV 0 = Hen AR = &» Of 2) = 10 0 AP 6 Fl = & Je I = Hy 6, 251.) — I 30 FH 1, 63 — 0) 06 ZH fl) F oo 84 = 0, 27.1) FI 0; 46 1,48 0 GS ar NO — 0, 28 + 0, 09 AU = 13 + 0 or = 6 OM — 0, 08 Ar HO | BH + 0 02 = 0, ol Sa I 0; 00 + 0 or P2 0; 00 + 0 or ar G CM = 0; 02 = MA IA Mo + 0 or 0; 00 —1,—2/] +F 0, 16 — 0, 08 — 0, 16 + 0 11 +F 056 | + 0 17 — 0) 22 = 9, oI ÖS I MB oh TN AE EA ar da då | ar 2 8 + 4 66 + 0 09 1, —2) dT 216, 91 20 all. BA TAR OM 22 ir 2 Var & Hb + 90 25 + 1 55 27— 2) + 588, 62 ar 0 BO. — it 20 + 671, 73 + 2, 83 1, 86 = ig — 0) 67 HB = 458 & Gt | = Mö = FH ID ar 2 KÖ SS MH AM +F LI 53 = & Zell TF HIN SG SN ar GANG = 1 lar & 05 —" 9 15 + 0, 06 Hel — && CR) FS OT GR + 002 |— 0 01 0; OI 0; 00 — 1, — 3 + 0 02 | — 10; 03 — & MR | = & +F 0, 02 | 0, 00 BELL = KH P3 = & ÖN = 0 + 0 50 +H 1,38 | + 0 49 = (3 20 = G& OF Töm 9, 03 + I, 51 + 0, 40 = 3, II + 0,72 | FH 0 17 + 10, 42 + I, 02 | BÄ Ar Sör Bö: Sr OMl = SOA ar oe ar ch AR GR + 13, 19 or 44 B=3 AP 7 90 + 1,96) — 2 78 + 110, 28 + 034 | Ft 0 34 — 18, 07 — 0) 45 ÄR = ug Ah + o0o2)h — By 03 — 2, 24 +F 0,88 | — oo, 16 + 0, 65 — 0, oI IN IS & = Ch Oj + 0, 13 +F oo 34 — 0 10 | FF 0, 02 — 0, 08 ar OR | Bg & OM 0; 00 — 0, OI — 0; 02 + 0, or 0, 00 + 0, oI 00 | K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 3. 15 114 AXEL MÖLLER, | dz : dv 1 du j 2 Me | dt de cosi, de Je | cos | sin cos | sin cos sin cos | sin Jupiter. | ; T = | | + 0;"'o1 0,00 | oo 4) — 0&"03 0," 01 + 0"02 oy" 00 — 0, 08 — 0) 04 + 0,"04 0; oI li vp = HR — 0, 08 — 0 II | F 0 90 = 0; 32 = Oj un — 0, 66 = un | 2,— 4| — 12, 41 NH ar AS OS SON 3 I — 0; II — 3, 80 — 0, 41 3 Bl = 2 = fig Av ar gm of — dö 49 GI VN AO ar 0 =E 0 24 I VAR RO + 0, 78 — I, 24 ar SV JD + 0, 06 + 0, 12 185080 — 0; 27 | SAN & 25 + 0 or — 0) 02 =D YO = 03.39 =D I är (& 23 = (9 6, — 4) + 0 09 — 0; 03 + 0 07 + 0 17 — 0, 04 + 0, or = 0, 05 0; 02 JölaT (A HIN Tr IH ÖR | I | | EO ren 5 | + 0, or 0; 00 | 1, — 5) + 0 30 0, 00 + 0, or — 0, 32 + 0, 42 + 0, 19 + 005 | Fo, o2 2,— 5) TF 6) 70 + 1, 61 — 0) 17 + 0, 72 "Gp 0; 00 + 45 07 + 05 35 | $— 5 + 39 77 SPI 29 = + 41; 17 + 4 32 ERS = i 20 — 0) 15 äg Gil = & 45 — 0) 41 + 0 56 = & 5 = 1 Oy = 35 Ar 29 dh + 013 | Ba &B + 3, 77 + 0, 36 — 0, 62 + 14; 89 Ch BA | Är ÖS = IH Ou — 0, 16 Ö— 5 = & uj ar & OM MPN &H 20 + 018 | — 0 03 + 0, 08 0; 00 = 5 + o0, o4 = & 6 + 0, 04 + 0 09 = I 0; 00 = ch OG = 0; or | I | | 1,— 6 + 0, or 0, 00 + 0, 02 + 0; or — 0, oI 0, 00 2,— 6 + 0, 16 + 0, 04 + 0; 03 — 10, 09 + 0, 02 + 0) 01 + 0, 12 + 0, 04 | 2 = Öl Sp 9 VO + 0, 49 =.0 35 +F I, 41 + 0, 14 + 0; 06 ap &Ö si + 05 07 A= Ol RA + 0; 40 =" 55 ar NTA + 0; 39 + 0 11 = 5 | 3.0 =. 29 SÖ — 0, 17 ONES == Ju = 0MKS = OH HA 152 + 0,08 | 6 6 02 + 0, 18 — 0, 32 + 6, 42 = GÖ OM | 0; 02 EE 7,— 6) — 0, 03 + 0, or — 0, oI — 0; 03 + 009 | — 0, or + 0, 02 0; 00 83— 6 + 0, 02 == 0, OI + 90, 02 +F 0 05 — 0) oI O; 00- = 00, O1 = 0 or | I 2, 7) — 0 oI 0; 00 0; 00 + 0; or OO TOO = 9 OM > 0; 00 2 I = 10 25 =— 0 Ne Ir & AL fl = Ö& 0; 00 | 0; 00 = (Oy = 0 DA Aag) = BY | = HA + 030 | — I, 03 0 0 — 0) 07 + 0, 12 + 0, 03 BN SE DM 00 + 0, 13 (0) 120 + 0, 92 + 0 14 + 0, 04 ="& 20 = 0; 04. | 6— 7 — 1,00 | —= 0) 08 + 0, 13 — 1,46 = ON — 0, 06 + 0, 56 + 0, 04 | 7, ZI ar Fd ar SVR — 0, 17 + 2, 89 = 0 + 0, or 0, 91 == COH | | 8,— 7 0; 00 0; 00 — 0; oI + 0, or + 0; 04 — 0, oI | Cha + 0 oI 0, 00 + 0, or + 0, 03 I | 33 $i. = 0) 07 — 0, 03 — 0, Oo + 0 oI — MV ÅG — 0, 02 | 45 8| —-0, 58 — 0) 24 + 0,22 ONS = HO =" DN LL = 6 O3 — 0) o1 5— 8 — 0) 17 — 0; 05 + 0, 07 — 0, 22 0; 04 — 0) 02 + 0; 06 + 0, or | BS 5 FY + 0, 05 — 0; 09 + 0, 40 + 0, 06 + 0, 02 — 0) 13 = HA | | pe 8 — 0; 46 — 0) 04 + 0 07 — 0; 69 — 0; I0 = DM + 0, 28 + 002 | | SöS + 0, 72 + 0, 05 = 0) 09 + 17 34 10; OL 0, 00 — 0 44 = 107103 G= B ar MO 0; 00 — 0); OI + 0, 02 + 0, 02 0, 00 | lies öl ar BO 0; 00 0, 00 + 90, or I | | 4 9) + 0:02 + 0, or — 0, oI + 0, or +Fo0oor | + Hov or BON AP OR + 0; 02 — 0) 03 + 0 07 + 0, or 0; 00 = GH Oh 0, 00 G= ÖN = — 0) 02 + 0, 03 =" GO) — 0, 02 (OM NOT + 0 03 + 0 or Jo Gl KA + 0, 02 — 0; 04 + 0, 19 + 0, 03 Oo, OI (0 MH — 0, oI 8— 9) — 0 22 = OO 0; 03 IG — 0) 05 LO NOL 0; 14 + 0 or G= Ar OA + 0; 02 — 0, 05 + 0, 63 0; 00 0, 00 =D 2 = Oj CO He fl ar HO 0, 00 0, 00 + 0, 02 + 0, or 0, 00 11, — 9 | 0, 00 + 0, oI boll i Fojkog = OM OL + 0 oI OMC | 6, — 10 | + 0, or = 0; oI I O:KOL + 0) 02 + oxor | = (& DN 0; 00 =O > NO = 60, or + 0) oI 16 LL OO + 0 02 0, 00 8, — 10] FK 0) 06 0, OI + 0; 09 + 0, or = 107, 04. = CO BEN — Dt = he + 0, 02 = iQ — 0,02 are I SP Bo 10, 10] + 0 16 0, OT = MN + 0 30 = M iu =O Oh sg 1) 0; 00 + 0; oI UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 115 de 9 dv 1 du sk | e& Ue dt de cosi, de ÖN I | SESOSSER LEE Re 224 I cos | sin COS sin COS I sin cos sin | Ö | Jupiter. | II Mn sd oo | 0,00 o,"00 + 0,"01 | I 0 BAR = & OM 0, 00 ar OO | = BS + 0)"01 | Hu + 0, 03 + 0, or 0 + 0, 05 + 0,'01 — 0) 02 HOH HG = & Oi + 090, or = & = & Fr Ch St 2 HU ir & M/ + 0, oI 0, OI är Oj ör ON- | | 127 I1 | | 0, 00 PG | | | | Bj = OO | 0, 00 = 07 OM | | | TO, — 12 07 02 = 0, OT + 0, 02 I | Ha He = 0 OM | + 0, oI i 10704 | | IL dr HO | =— GO 0, 07 | ” ' | | RR (HRC = OM | | | | 11, — 13 + o,or | + 0, or | | | HAJ 16 = | Sr (0), 02 | | | 3 SE GL | + 0, 03 | . i | | I2,= 14 | 0, 00 = | + 9, or | é | I BAG Hl LOMOL = Of ON s I | 14 | + 9) or | är & & | Saturnus. | TT | = I 2, I| I + oxlor | o,'00 Öv | — o"ot | | = BE SÖ TOA OAK NONA + 0,13 = "0, 15 är | Oy — I = Ox 0 | = DE — 0,08 | + oo, 06 0, 00 — 0, 02 0," 06 ONS == a HONKOS | =" 50 OM + 5, 21 = (H.50 + 0, 02 — 0, OI — 0, 02 — 0, 20 2,1 + 0 09 — 0, 18 + 0, 27 + 9, 12 + 0, o5 + 0) 09 =— 0) 02 + 0, 03 | 335 I + 0, or + 0, oI 0, 02 + 0, or 0, 00 = 6 Ok | ; | i t2ll 07102 | + 0, 03 + 0,04 | + 0, 02 = 10) 03 O,O02 + 0, oI 0, 00 | | 0, 2 = Oj AO + 0, 20 + 0, I0 + 90, 25 = & F/ 0, 00 = G AO + oc 13 | In kr 7 IE In 2129 = 20 OM Tr 508 = ÖV AY + 0; 03 = 9 HA | a hk | 29 — 6,08 | + 2,46 = 2 22 ="? a = 107103 0, 00 Ti7 [2 2 a KOTA OA (ES + 090, II 0, 00 0 00 | + 0, 17 — 0, oI + 0, o1 — 07 05, | 0, 00 | = G + 0, or 0, 00 | | | 1. Og LOG IN AR DO ar BOK SF & LL = 0 3 + 0, o1 — 0, 04 | - +H 0; 05 EEE SR 33 + 1, 04 ÖA NL = 5 = & OF + 0, 04 = GÖ | AV BH? | 233 0, 89 + 1, 85 =S 1, 19 + 0; 03 + 0, 14 Sr ÖR I TS | 3 0, 44 = 0) 70 —+ I, 11 | — 0, 70 + 0, 16 2 | Ho, 26 älg = GU) 0, 00 + 0, 02 = Go I 0, 00 OO OOM TOK Ore 4 0x 00 | TF 0 of ORON 0, 00 0, 00 = Oj OL äg =åb Oo or | Ho, 21 =" & 0 | 0, 00 | 0, 00 + 0, 07 27 4 om Or I | ck 0 47 =O 57 + 090, 21 + 90, 05 + 0, 04 — 0, 04 =" 0 0 29 = ONN28 fa 0, 09 + 0, 15 = OG — 0, 02 + 90, oI + 90, 10 + 0, 03 ee Al SE NOSUNIG EE KOSNTT + 90, 18 + 90, 20 | — 0, 06 + 0, 05 Bg | 0, 00 — 0, 01 | | | iF År ÖÖM KISS ÖR 0, OI + 0, oI | Ir I ar 2,5) Fo, rg | ++ 0, 03 — 0,04 | Ho, 15 + 002 | Fo 0, 03 = 0 OM 0, 00 35 — 0, 06 + 90, 03 = ON = 3 fo | 0, 02 = GG OM Ag 5 är & OM | = BM + oo, Ir | FH oo, 02 I o, 00 + 90, 03 Ho =I=LO) OS + 90, 02 EON + 9 o5 | =-EONKOT > 0, OI TblnÖ + 90, o1 0, 00 | + 9, or 0, 00 2,01 AP D 6 — 0) 04 + 90, 04 | 0, 06 | 0; 00 0, 00 3, — 6 0, 00 + 90, or = Ölet HM | 3 0, 00 = 0; OI 46 = & OM = & Ok + 0, 03 — 0, 01 0, 00 + 0 or | 5 Gl TF 0) 02 0, 00 0; 00 0, 03 — 0, oI 0,00 | G Ol 0, 00 0; OI = 0 ol 0 OM | äg 0 | AH SM ot MN | 30 == 9 | + 9; 01 | + 90, or 6, — 7 | na OR OIL 0, 00 | | sär 116 AXEL MÖLLER, d2 Ö dv il du 3 h & Hel dt de cost, de ho cos | sin cos sin | cos | sin cos | sin | I Mars | I | II — 0,"o1 — o,'or (OKO2 + 90,'02 0;'00 + o0,'o1 Oy — I — 0, 02 + 0, 02 — 0, oI — 0) 02 = 0,"01 0,00 + 90, 02 — 0,02 | | II — 0, 03 — 0, 03 + 0, 08 + 0, 16 — 0, 08 + 90, 09 2,— I + 0, 06 + 0, 11 + 0, 06 — 0; 02 — 0, 01 + 0, 04 | RT + 0, o1I — 0, 02 + 00, oI 0, 00 | I; 2 + 0, 01 — 0, oI 0, 00 + 0, oI | | 0, OI + 0, or 2,— 2 0, 00 + 20, 03 + 0, 06 + 0, oI 0; 00 — 0, o1 | HA — 0) 03 + o0, 04 + 90; 07 + 0, 04 | & cD = OD DA NÄE 2 | + o, 16 — 0, I2 O, II = Dh 0, 00 | — 0, 01 0, 00 | 0, 00 ESS 2 0, 03 + 0, or | | 0; OI 0, 90 | I I I H=3 000 | + o, or | + 0, oI Il ÖNA | 43 0, 00 + 0, or I + 0,02 | 0, 00 [| 5,— 3 & & | rö + 0,02 | 0, 00 6, 3 HONOR 0, 02 + 0, 02 + 0, oI | = ar | + 0) OI | T | | 5, — 4 | | I ar Öd — SO | Ör 4 | | | + 0, 01 | 0, 00 | | = EN ESSIN ra 2 188 2 st sinar u Ny 2 v - | & He COS Éy | cos | sin cos sin cos sin | | | o=0 | och " | ”" ” I SKO 17.247> 77 — 23> 35 | = TO | | & ol + 773,'80986-7| = 0, 02578 nt — 0, 72074 | 1, ol + 600, 49 | + 576,"32 — 286, 25 | + 300715 + 16, 17 | + 22,91 | 1, ol — 9, 610028 | + ” o, 35928nt] — 0, 181466, — 4, 8o501t| + 5 o7442Nt) — ” 1, 13028! | 25SNEO 21, 03 LS 20 3 = 06, 39 Eka SN23 =" & I = 6 43 | 2, ol F 0, 34123 RE | — 0, o1288 nt | 20 BS = NO | ÖL + 0 03 — 0, oI +F 0 or | + 0, 03 Jupiter. I I —2,— 1] - OOS ESR + o"o4 + — ojo2 +F o"o3 =— = o,"o8 I, Il FK 0, 85 = 1; 90 — AI, 39 — 0) 57 = — 0; 53 + 2,32 Et gr umn Lgr = 123> 32 +F 3, 91 — Oo, 27 =E 97 + 8, 03 TAR 03 = 2207 0) ar ar &fÖ Er od Du FN 2,— I Oo, 21 - 1, 62 +F 5 41 — 0, I0 SO, ESO +F 3 87 Z-HRaR Keh Löt + oo, 66 — 0, 28 + 90, 09 = 0, 04 0, 22 AR) = OO = 0703 +F oo, oI 0, 00 0, 00 + oo, or | —2,— 2 0, 00 ar MO | —1,—2|) +F 0) 03 + oo, 28 + 0, 03 + 0, 04 + 0,09 — 0, 31 021! — 2, 92 + 7,82 — 7; oI + 0, 93 + 2, 24 — 10, oI AD = 20 JO | + 769, 10 = UNS = 2, 95 = 2, 38 + II, 34 AON = ar AO SV = On FÖ = få) SY 00 5 = 23030 3,—2| + 0) 29 | — 20, 84 1, 53 — 0, OI +F 0, 19 + 0, 94 | 4,—2| +F 0) o4 ER 0 21 0, 10 0, 04 0, OI = 10,07 | Salan 0, 00 I 5 o, OI UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. UI u 208 ? COS Éq sin cos | sin cos | sin | Jupiter. o,"0o1 — o"or — Ö&'"or | 0,00 0,01 | ES 0,02 ÖH 2 + 0 75 + 0, 22 Il ö+ 0 I0 + 0) 43 — 1, 19 6, 53 + 12, 66 - 9> 73 = ig 29 +H I, 06 = 4, 52 7> 58 + 178, 16 — 84, 54 lo 20035053 = I 49900 = 215-59 0, 81 | Ar 30 — 29; 96 08 15 = 1 0 är & 0, 04 = AD + 0 39 = + oo, 06 + 90 31 o2 a & H/ SR ar HE 0 OM 0, 03 oI — 0, 02 0, 00 — "0, oI — 0, 02 +. 0 05 0, 13 sla 103 19 + 0 82 I + 0 10 =" BO | SE GB 50 4> 43 = PO GL +F 8, nu +F I, 26 + oo 24 | — 0, 81 0; 93 = 0 23 + II, 04 ar — DD KO ar 3 5 IT 9 97 0, 36 + ro, 38 =" 500 8 05 = & 03 + 0, 03 oI = 00, 01 +F oo Io | 0; 00 -|I F oo 02 + oo, II oI + 0:03 = 0 02 +F oo or 0, 00 —— OO oo + oo, or | | 0, 13 + 0, 19 — +0, 17 — 0, O0I + Oo, 21 | BA 16, 21 | Ir Sd = 5 KR) = 15 29 är oo I | SKR 6, 76 + 37, 26 19:29 FI = ig 20 TI KP 0, 46 =. äg JO + 2, 06 I 0, 14 ES Må VY | = 2 66 0, I3 a IH Oh = "20 AG | = & 0 =— 0, 02 | 0; 00 00 = OM 0 +F 0 02 I 0, 00 +F 9 oI a NY oo + oo, or — 0, OI 0, 00 | I 0, 00 — 0, oI | 0, 03 — 0, I0 = "0, 14 = HONOA + 0, 03 — 0, 07 0, 67 + 2, 34 = DÖ — io, 28 = DI) +H oo, 21 22 +T «I, 30 0, 80 — 6 0 = & +F o0 23 0, 08 — I, 03 + 0 62 + oo 05 + 0, 05 — 0, 20 0, 05 + I, 03 0, 87 = HOr0g = & Oc 0, 00 00 — 0, 06 0, 00 [SE 3 | oI 010; OI ar OCh Ok 0, 00 | = HO | + 0 or | 27 — 0, 63 + oo, 18 +F 90, 07 + oo, or | 0, 00 20 | — 0 73 +F 0 40 ar oo Hr ar & Oj ESA 07 + oo 35 = oo 20 = CD | = MM + 0, 06 | 03 = 0 35 =E 0, 22 0, 02 ar G CK =. 10 | o2 IE 0,38 = & Hk = 0 & 0; 00 0, 00 [10] — 0, 02 | 0, 00 +F oo or 0, 19 Aror EN Sö + oo, 06 | + 0 03 — 10; OI I +F oo, or o, 26 — 0, 62 + 0 30 lök fora + 0, 04 | I 0, 07 | o2 — 508 + 0, 06 lot fo 02 +F o0 oI — 0, 02 | o2 + oo, II =" Cr hj I = do; 02 = CO IF 002 or — Oo, 13 + 0 09 I + oo or + 0, or = = 0; 03 oI JES = ep tä = & Öv oc = Oo, OI | | 0, 03 är BL Oo, OI — 0, O0I 02 +F 0 04 — 0, 02 — 0, oI +F oo, oI oI — 0, 03 + 0, 02 + oo or — o, oI oI + 0 04 = DO [GON + oo, oI oI | = 0, 06 +F 0 04 0, 00 0, OI oo + 0, 06 = MG | 0, 00 oI = 0, 03 +F 0 02 oo +F Oo, or 0, 00 oo = SÖS + oo or I oo +F 0, 02 — 0, OI | oo 1 16; 02 +F 0 02 I | oo + 0, 03 — 0, 02 +F oo, or | 0, 00 — 0, oI re D + oo, or | — 0, oI 118 . AXEL MÖLLER, u NO 4 cos i, EMILE IA) cos | sin cos | sin cos sin Saturnus. — 2,1 0,'o1 0," ot | = == | + oo, 16 | + 0, 20 + 0,13 | — 0,"09 Os Eg | — 012 | o—i1| + 1, 79 | + I, 50 | + - 0, 18 | + 0, 25 — 0, 12 | - 0, OI 1,1 +F 7, 05 = 20 + 0, 35 | + 3 09 + 0, or | + 0, 02 I 2,— 1 1 +F 90 07 = & I + 0 07 — 0, 05 I + 0, 03 Za AN Oo, OI | 0, 00 | | 1, —2 + 0, or | 0, 00 + oo, or | — 0, oI — 0, oI + 0, 03 [9] 2 + oo, 13 | 0, 33 + 0 40 (ÖH LT = 0, oI + 0, 21 1, —2 — 3, 05 I 19:66 är 4 HO — I, 36 — 0, 05 — 0, 68 2,—2 — 1, 36 | = 9 är 2 Ag —! 0 98 0, 00 — 0, 02 jo + 0, 07 | + 0, 20 = OD & | 0, 00 H3 = & OM | — & ar CM IL = DM +F 090 03 + 0 04 3 = Db YO | = Ho ar Oh = 10766 = 0,07 — 0, 09 29 = 9 20 | 0, 52 ar 2 = & 75 = 30 ar & Sa arN033 = PS ar OA +T 0 22 Lo 3 | = & | ar & MM | | | OA — 0, 01 0, 00 0, 00 | = 0, ol I + 0, or 0, 00 ig = Zb| = & 0 = OO Hj 0, 00 | = MN ih = 3 Oi 0, 00 2,—4 — 0, 33 + 0 15 — 0, 07 — 0, 21 — 0, 03 + 0, 03 SAS ar & OF — 0, 13 ar & CV) ar & 0, 00 = & Oj Ad + 0 03 + 0 04 = (FH Ö7 + 0, 03 1, — 5 — 0, 08 + 0, 05 — 0, oI — 0, oI I | 2,— 5 0, 02 + 0, 11 — oo, 06 — 0, 02 — 0, 03 | + 0, 02 BH 0, 02 — & + 0, 02 — 0, o0I Ag 8 || + 0, 02 | 0, 00 0, 00 + oc, 02 5 — 5 — 0, oI | + 0 oI — 0, oI 0, 00 TG =01 = & | + 0, 06 = OM 0, 00 2,— 6 | +F 0, 04 + 0, 06 = 0, 03 +P 0, 02 26 = 10 Or | 0, 00 | AG + oo, oI | 0, 00 | Mars. 0, — I| + o"or + "or IG = 3 03 + 0, 02 + 006 — OC Dy | =F 0, 25 = 0 49 o, 02 = & OM | go ar Mo I 0, 00 0, 00 +! 0, or | 2,— 2 + 0, or 0, 00 0, 90 = 0 ale + 0, 03 + 0, 02 + 0, oI — 110,02, 4, — 2 — Oo, I5 — oo, 18 — 60, 08 | + 0, 06 — o,"o1 | 0,00 FA =" "& 9 = 1 &Ö 29 + 0, 02 | 0, 00 | HA me + 090, o1 + 0, 01 =—1"0 Oi = = 1» =! 0; 03 = 3 RM + o1 UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 119 I dessa uttryck betecknar t det antal medelsoldagar, som förflutit från epoken 1858 Dec. 30,0 Berliner medeltid; de öfriga qvantiteterna, som ingå i argumenterna, hafva följande värden: n—773,'80986 co 17 AT, TT e€—e, sine&= c++ nt loge, = 4.4668130 c= 6120 1,9 (Jupiter) 33 54 0,6 (Saturnus) 31 46 31, 3 (Mars) logu= 9.587224 (Jupiter) 9.192191 (Saturnus) 0.38703 (Mars). Men 1 stället för att i argumenterna använda medelanomalierna för epoken, är det beqvämare att använda medelanomalierna för den tid, för hvilken man vill beräkna störningarne. Betecknar man nemligen de sistnämnda qvantiteterna med g och g', så bestämmas desamma medelst eqvationerna: g=0e + nt g=eö+nt; och då de härur härledda värdena för ce och c' insättas i argumenterna, så antaga dessa formen: | ie —il[g + ule— g) I detta uttryck behöfver man icke längre fasthålla det hela antal af revolutioner, som £ genomlupit sedan epoken, emedan detta antal är lika för € och g; man kan der- före sätta e— 9 = e, sin & och argumenterna antaga formen: ie — i lg + ue, sin &. Sedan man medelst förestående expressioner beräknat qvantiteterna n,z, » och or» erhåller man slutligen den störda planetens heliocentriska koordinater genom eqva- 0 " tionerna: u ee ey SIN = MZ 7 COSf = ay COS €— Aj 6) r sin f = a, COS Pp, Sin & r = r(1 +») v = fr 120 AXEL MÖLLER, cos b sin (l — A,) = cos i, sin (v — I) + 2 u tang i, cos b cos (l — I,) = cos (v — I) sin b = sin 2, sin (v— AA) + 2 u ir hvarest r, I och b äro polar-koordinaterna i anseende till ekliptikan och medel-2equi- noctiet för 1860,0. 68. Då det kan vara af intresse att erfara, huru nära de nu utvecklade allmänna störningarne af första ordningen öfverensstämma med de speciela störningar, som jag förut beräknat med samma elementer för Pandora och med samma värden för Jupiters och Saturni massor, har jag medelst de i föregående paragraf gifna expressioner beräk- nat planetens orter för följande epoker, hvarvid jag erhållit: 1865 Mars 5,5 Berl. M. T. 1870 April 2,75 Berl. M. T. tv 225445 4111,'5 g= 142"17'23,'53 180'48' 7,'01 = 146 45 5, 81 VIOLA Hg 248 53 35, 42 A2 5544, 27 24 (g' + ue, sin 8) = 250 37 4,55 42 53 25, 48 Vg = ; 109 25 9,45 IgE 20 2 5 (g + ue, sin &) = 110 649,78 IgW 23 RE 2g= 134 45 8,2 26 17 12, 5 & (g + ue, sin e) = 145 3747, 4 26. 230,2 | 1865 Mars 5,5. C=0 Jupiter. Saturnus. Mars. Summa. —— — — — — — — — n,d'z = — 105,"02 + 355,'58 + 8,'56 — 0,'51 = HF 258,61 v = + 358, 99 + 76, 66 + 4, 12 — 0, 09 = + 439, 68 or =— 49, 67 Hg ng + 0, 84 0:00, — ENG RIS 1870 April 2,5. a = NGN + 52,90 SES SE NE — LM = AS AO = 0 fll — 0, 17 — 0, 15 = + 226, 07 2 = — 107, 53 = MO, 2 + 0, 28 0, 00 = — 117, 49 cos, UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 2 1865 Mars 5,'5. 142 21'42,'14 2 oe 146 4856, 96 = HAL NG, 0 = IG BA ay NA logr = 0.4896427 logr = 0.4905675 = IGT TG b= FH 32459, 62 prec. i long. nut. prec. 1 lat. = + 420, 32 = + 10, 22 = + 0, 44 1870 April 2,75. + 180'41'12,'56 18036 5,06 180 31 16, 58 192 145,64 0.4985388 0.4990145 192” 1' 2,52 0 940,26 835, 17 1, 64. Härmed blifva de geocentriska koordinaterna 1 anseende till eqvatorn: (44 d log 0 = Ra = + 115215, 90 = 0.3234225 19043'35,"'48| med.-zeqv. 4 5227, 64) 1870,0 0.3334178. De speciela störningarne hafva för dessa qvantiteter gifvit följande värden: ' (04 d ' log o = — 16457" 9,64 =" + 115210, 22 = 0.3234259 tillfölje hvaraf differenserna blifva: 07 (2 OT) log o'— log 0 För att erhålla de ee V UWw för n,d'z, » och ——, [I allmänna och speciela jag erhållit: M b' log r' Härmed har jag = + 10,"07 = — 5, 68 = + = 0.0000034 + 190”44'13,'69 4 52.52, 08 0.3334277 38,"21 24, 44 0.0000099- korrektioner, som skola anbringas till de ofvanangifna värdena för att åstadkomma en fullkomlig öfverensstämmelse emellan de störningarne, har jag med de sednare beräknat Pandoras helio- centriska koordinater 1 anseende till ekliptikan och medel-&quinoctium 1860, hvarvid = — 1624415,'29 =P 32458, 67 = 0.4905703 vidare beräknat: = 16232'54,'81 5 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 3. 151 225,75 0.4896440 146'49' 5,'58 192” 1'32,"96 0 945,45 0.4990218. 192” 216,'49 180 31 47, 43 0.4985388 180'36'40,'65 16 122 AXEL MÖLLER, UNDERSÖKNING AF PLANETEN PANDORAS RÖRELSE. 1865 Mars 5,5. 13870 April 2,75. me = — 14221'51,'79 18041'53,'21 = + 440,41 IE 229,'52 63, 64 = 119, 90. Differenserna emellan de speciela och allmänna störningarne blifva således: Anmz = + 9,'65 + 40,'65 App = db 0, 73 SR 3,45 Al) = = 0, 11 EE IL. Si Då de speciela störningarne gifva planetens exakta orter, måste dessa differenser angifva inflytandet af de termer af högre ordningar, hvilka ännu icke blifvit tagna i betraktande vid utvecklingen af planetens allmänna störningar. Detta gäller dock endast under den förutsättning, att störningarne blifvit riktigt beräknade efter begge metoderna; men då de funna differenserna hufvudsakligen framträda i medelanomalierna, synes deri ligga ett bevis, att något väsendtligt fel icke blifvit begånget. KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR Bandet 9 No 4. OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. AR ESRI EDR MIAN MED EN TAFLA. TILL KONGL. VET. AKAD. INLEMNAD DEN 9 MARS 1870. STOCKHOLM, 1870. P, A. NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOKETRYCEARH. FARGRENE ATA VE UN FE TINA ARKA DR få ANG RAN RR bas sommaren 1868 anställde jag i Bohusläns skärgård några iakttagelser angående möjligheten att der tillgodogöra hafsvattnets salthalt. Det resultat jag dervid erhöll föranledde mig, att under sistlidne sommar fullfölja dessa iakttagelser, och särskildt med afseende på vattnets salthalt samlade jag då ett stort antal prof från olika ställen och djup. Det visade sig härvid, att den kännedom man hittils haft om hafsvattnets be- skaffenhet vid denna del af vår kust varit ganska ofullkomlig 5), och särskildt att hafs- vattnet utmed Bohuslänska kusten visar alldeles egendomligt stora skillnader i salt- styrka på olika djup. Jag ansåg derföre, att det material af vattenprof, som jag sam- lat, förtjenade ur vetenskaplig synpunkt att bearbetas medelst noggrannare bestämnin- gar, än hvad som under en resa kunnat ske, och jag utbedjer mig nu, att till K. V-.- Akademiens pröfning få framlägga resultaterna deraf. Gången för undersökningen är följande. På olika punkter af kusten, från Winga utanföre Götheborg till Strömstad, hemtade jag vattenprof från ytan och med vissa famnars mellanrum till så stort djup, som stod att erhålla. De upptagna profven fyll- des på väl slutna flaskor, och profvades snart derefter med areometer på deras sp. vigt, hvarvid vattnets temperatur samtidigt bestämdes. Ett större antal af dessa prof med- förde jag sedan hit och bestämde deras sp. vigt noggrant genom vägning. Jag utvalde sedan 4 prof, hvilka i anseende till deras sp. vigt lågo ungefär lika långt ifrån hvar- andra inbördes, och af hvilka ett var det saltaste, och ett annat ett af de minst salta af de vattenprof jag erhållit; dessa 4 prof, hvilka voro hemtade på långt skiljda ställen och olika djup, undersökte jag 1 anseende till deras volumer vid olika temperatur en- ligt en method, som gaf ganska skarpa resultater. På grund af dessa volumbestämnin- gar korrigerades de sp. vigterna till samma temperatur, och genom jemförelse mellan alla de sp. vigter, hvilka blifvit tagna både medelst vägning och medelst areometer, erhölls korrektion för areometerns felaktighet, äfvensom den sannolika osäkerheten vid areometerbestämningarne. Slutligen underkastades samma 4 vattenprof, som legat till grund för bestämningen” af volumerna, kemisk analys, och genom jemförelse mellan sp. vigten och totalmängden salter erhölls en factor för salthalten, på grund hvaraf denna sednare beräknades för de öfriga profven. Det kunde måhända synas öfverflödigt, att i och för salthaltens beräkning utföra alla ofvannämnda bestämningar, då hafsvatten redan varit föremål för så mångfaldiga undersökningar. Men hvarje författare har dervid vanligen hållit sig till någon sär- ”) I sjelfva verket känner jag icke mer än 2:ne publicerade bestämningar af salthalten i Skagerack, nemligen en af professor STRECKER på hafsvattnet vid badorten Sandefjord i Norge. och en af professor FORCHHAM- MER på vatten från öppna sjön, något vester om Skagen; ingen deremot från Svenska sidan af Skagerack. 4 F. L. EKMAN, skildt sida af ämnet. Så har FORCHHAMMER, som lemnat så fullständiga och omfattande analyser af hafsvattnets kemiska beståndsdelar, och som visat, att icke blott total- mängden salter är olika i olika delar af hafvet, utan att äfven beståndsdelarnes inbör- des förhållande är 1 viss mån föränderligt, icke vid någon af sina analyser bifogat vatt- nets sp. vigt. Der FORCHHAMMER ej utfört fullständig analys, använder han alltid chlor- halten såsom måttstock för salthalten, och den uppgift han på ett ställe lemnar om förhållandet mellan chlorhalten och sp. vigten är blott grundad på areometerprof. An- dra åter hafva uppgifvit sp. vigten hos hafsvatten från olika trakter, men icke eller ofullständigt dess kem. sammansättning. Angående förhållandet mellan sp. vigten och salthalten direct, har man äldre uppgifter af GAY Lussac, der likväl totalmängder sal- ter är bestämd på ett sätt, som man numera måste anse ofullkomligt. ÅA. ERMAN, i en afhandling för år 1857 om salthalten i Atlantiska och Medelhafvet, beräknar det nämnda förhållandet derigenom, att han särskildt undersöker de sp. vigter, som lösningar af chlornatrium, svafvelsyrad talkjord, m. fl. hafssaltets beståndsdelar vid en viss halt be- sitta, och sedan beräknar huru stor sp. vigt en viss mängd af dessa salter, blandade i det förhållande, som MARCET's analyser på hafsvatten ange, böra meddela åt vatten. Hvad beträffar frågan om hafsvattnets volumer vid olika temperaturer, hvilken är af vigt så väl vid hvarje särskild sp. vigt-bestämning, som för att kunna jemföra olika författares uppgifter, så har den företrädes blifvit bearbetad med afseende på hafsvatt- nets täthetsmaximum. LENzZ har väl angifvit sp. vigterna för temperaturer, högre öfver fryspunkten, hvilka han medelst sänkvåg bestämt för hafsvatten af 0.02 och 0.03 sp. vigt; men så väl han som ERMAN använda i och för sp. vigtens reduktion volumerna hos en koksaltlösming af hafsvattnets medeltyngd. Öaktadt jag således skulle ur de undersökningar, som redan föreligga, kunnat hemta tillräckligt noggranna data för be- räkning af de sp. vigtsbestämningar, som blott blifvit tagna medelst areometer, så an- såg jag det åtminstone ganska önskligt, att kunna lemna uppgift på de tre väsendtliga egenskaperna, tyngd, volum och kemisk sammansättning, alla bestämda på samma prof af hafsvatten, och detta så mycket mer, som de här ifrågavarande profven visa mycket större vexlingar 1 salthalt, än hafsvattnet i öppna oceanen, hvilket vanligen legat till grund för föregående undersökningar. Jag skall nu först beskrifva de instrumenter och methoder jag användt vid under- sökningen, för att sedan lemna en tabellarisk öfversigt af resultaterna och slutligen bi- foga de anmärkningar till hvilka dessa kunna föranleda. Det instrument, som användes till upphemtande af djupvattensprofven, lät jag förfärdiga efter en modell, som afsåg tillförlitlighet i dess”sätt att verka på samma gång som ett lätt och billigt utförande "). Nedanstående figur visar detsamma 1 unge- fär 3 af dess verkliga dimension. ad bb är en i båda ändar öppen cylinder af mes- simg; upptill vid b är dess kant omvikt och der liksom vid a skärpt. Medelst 4 vid cylindern fastgjorda hylsor c kan den lätt glida upp och ned efter jernstängerna d. Medelst skrufmuttrarne m äro jernstängerna fastgjorda upptill vid ett smalt tvärjern, vid hvars ring linan fästes, och nedtill vid den starka jernplåt, som bildar instrumen- ') Det förfärdigades på Hr GUNDBERGS verkstad härstädes till ett pris af 15 R:dr. OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. 5 tets botten. Då instrumentet skall användas, fastgöres vid cylinderns öfra ända en rund skifva f, försedd med ett hål i midten, som motsvarar cylinderns öfre öppning, samt med hål för jernstängerna d. Låter man instrumentet nedsjunka i vattnet, så håller sig cylindern upplyftad i den ställning, som ritningen visar, till följe af skifvans motstånd mot vattnet; af samma skäl tryckes cylindern ögonblickligt nedåt, så snart man börjar uppdraga in- strumentet. Kanterna af cylindern hugga då in i de || | cirkelformiga falsarne o och e, hvilka bildas af concen- || | triska messingsringar, anbragta på ett sätt som läct in- | | ses af ritningen. Dessa falsar äro fyllda med en fet ä H massa af passande konsistens, t. ex. sammansmält vax, talg och kautschuk, och sålunda afstänges inom cylin- dern det vatten, som befann sig inuti densamma i det ögonblick, då man började uppdraga instrumentet; det upptagna vattnet uttömmes derigenom, att propparne r och s uttagas. Som man ser har vattnet ett synnerligt fritt spel- rum genom cylindern, så länge instrumentet sjunker, och det upptagna vattnet bör derföre vara ett tillförlit- ligt prof på vattnets beskaffenhet på det afsedda djupet. Också har jag från djup af så ringa skillnad som blott en famn ofta fått upp vatten af mycket olika salthalt. Fel skulle hufvudsakligen kunna föranledas derigenom, att fyll- ningen med fett i falsarne blefve aflägsnad, eller derigenom att instrumentet uppdrages så oordentligt, att det finge tillfälle att öppna sig på vägen. Hvad beträffar de här anförda vattenprof, så har jag alltid varit personligen närvarande vid deras upphemt- ning och kan således svara för deras tillförlitlighet. 3 För areometerprofven har jag användt ett par smärre areometrar, hvilka Hr ÅDERMAN för ändamålet förfärdigat; de äro beräknade att ange en vätskas sp. vigt i förhållande till vatten af + 15” C, från 1.000 till 1.030, och graderingen upptager en längd af ungefär 5 centimeter. Man skulle således kunnat temligen väl uppskatta sp. vigtens 4:de decimal med ögat, i fall areometerns visning varit pålitlig till denna gräns. Men areometerprof äro som bekant i viss mån varierande och måste utföras ganska om- sorgsfullt, om deras osäkerhet skall bli mindre än 0.001. Jag anser mig derföre böra omnämna de omständigheter jag vid areometerprofven sökt iakttaga. För det första tillsåg jag med afseende på temperaturen, att denna på det ställe, der profven skulle utföras, var möjligast jemn, samt att vattnet, innan profningen börjades, hunnit antaga denna temperatur; slutligen att de temperaturförändringar, som kunde uppkomma hos areometern och profeylindern genom deras handterande, blefvo utjemnade med vatt- nets innan areometern aflästes. Vattnets temperatur bestämdes vid hvarje prof ome- delbart före och efter afläsningarne å areometern, och, om någon olikhet ägde rum, togs medium. Med afseende på areometern och dess afläsning, så börjades hvarje för- söksserie dermed, att areometerspindeln befriades från fett m. m., som kunnat föran- (NE 6 Es EE: EKMAN, leda ojemn kapillärverkan, genom att lindrigt afonidas med ett stycke intvåladt linne. sköljas och lätt aftorkas; den graderade delen aktades sedan för beröring med fing- rarne. Då areometern skulle afläsas, nedtrycktes den helt litet under sitt jemnvigts- läge, och fick sedan långsamt återtaga det; de sålunda erhållna minima af sp. vigt ut- falla nemligen mest constant. För hvarje vattenprof gjordes 5 sådane afläsningar och af dessa togs medium. För 43 vattenprof har jag kontrollerat de sålunda erhållna sp. vigterna, korrige- rade till 15”, genom att jemföra dem med de sp. vigter, som erhållits medelst vägning af samma vattenprof. Dertill använde jag en sp. vigtflaska, som rymde 17 gramm vatten, och var försedd med inslipad termometer samt capillärrör med påslipad huf. Den fylldes alltid så, att flaskan inställdes i kylvatten, hvars temperatur låg några få tiondedels grader under 15”, och det öfverflödiga vattnet afströks från kapillärröret, då temperaturen i flaskan sjunkit till 15”. Var temperaturen i rummet väsendtligt öfver 15” så uppvärmdes flaskan sedan åter till rummets temperatur, innan den vägdes. De så erhållna sp. vigterna har jag skäl att anse i det närmaste rigtiga på 5:te deci- malen. Dessa sp. vigter skiljde sig nu från dem, som areometern angifvit, med en viss qvantitet, som likväl icke var konstant. Medium af denna qvantitet för alla 43 prof- ven var 0,0016, hvilket tal jag hade att tillägga såsom korrektion för sjelfva areometern, använd på det sätt som ofvan angifvits. Variationerna hos nämnda qvantitet öfver och under 0.0016 uttrycka således den osäkerhet, som med areometerprofven varit förknip- pad. Denna osäkerhet, som i maximum uppgår till 0.0007, visar sig ungefärligen lika stor för vatten af olika salthalt, och beror således ej på någon felaktighet i skalans gradering. Det är anmärkningsvärdt, att dessa variationer i areometerns visning äro mindre för prof, som blifvit i följd efter hvarandra undersökta vid samma tillfällen; osäkerheten hos areometerobservationerna inom en och samma försöksserie skulle i all- mänhet blott uppgå till 0.0002 a 0.0003, undantagsvis 0.0005. Det måste, med andra ord, finnas någon orsak som gjort, att areometern vid olika tillfällen haft en något olika visning, genomgående för de prof, som vid ett och samma tillfälle blifvit undersökta. Måhända har den grad, till hvilken areometerspindeln vid dess rengöring och aftork- ning råkat blifva gniden, dervid kunnat hafva mflytande, ehuru jag har svårt att inse, att ett elektriskt tillstånd nog länge skulle kunnat bibehålla sig 1 dylikt glas och under dylika omständigheter. För att förekomma all osäkerhet om den temperatur, för hvilken de här anförda Sp. vigtbestämningarne äro afsedda, har jag valt ett som mig synes enkelt betecknings- sätt, nemligen att till sp. vigten bifoga ett bråk, deri täljaren uttrycker hafsvattnets temperatur, och nämnaren det rena vattnets. Så t. ex. betecknar 1.0300, ++ specif. vig- ten hos ett 15” varmt hafsvatten jemfört med vatten af 0”. Alla temperaturuppgifter, som i denna uppsatts förekomma, äro korrigerade genom de använda termometrarnes jemförelse med en thermometer, hvilken enl. uppgift af prof. E. EDLUND, som under- sökt densamme, var noggrann på + grad. Jag erhöll den godhetsfullt till begagnande 1 och för bestämningen af hafsvattnets volumer vid olika temperatur, och använde den för detta ändamål direct. OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. T Volumbestämningarne utfördes medelst REGNAULT's dilatometer. För tillgången till detta instrument står jag i tacksam förbindelse till professor ÅNGSTRÖM i Upsala, som lemnade mig tvenne exemplar till begagnande från dervarande fysiska kabinett. Instrumentet utgöres som bekant af ett cylindriskt glaskärl i hvars öfre ända ett smalt, i millimeter graderadt glasrör är fastblåst. Glasröret har upptill en utvidgad fort- sättning, för att underlätta instrumentets fyllning m. m. Denna utvidgning är dess- utom försedd med inslipad propp, så att all afdunstning lätt kan förekommas. Jag bestämde först genom vägning med vatten förhållandet mellan sjelfva dila- tometerkroppens rymd och rymden af ett större antal millimetergrader på glasröret. Sedan bestämde jag glasets dilatationscoefficient på grund af rent vattens skenbara ut- vidgning i dilatometern under antagande af dess verkliga utvidgning som bekant en- ligt HÄLLSTRÖMS uppgift. Jag erhöll dervid följande konstanter för instrumenterna: Dilatometerkroppen 1 mm.grad rymde, Förhållandet mellan rymde, vid 18”, vatten vid 18", vatten i dilatometerkroppens i gramm. gramm. volum och 1 mm.grad. kÖrSölg bjässe. sslbirngd FOO AA Re 0.001678 Dilatometer| ) 5 NG föRSÖK 2) Kg NSL INT NTA 0.001644 j nm: YRAN RR SERIE na 1S 20 SO: LARSA O:00166:1 5 FN 1: 0.00002127 ÖS O KS BEST ESSEN FIN: RAR 0.001445 Dilatometer| ä ) PT ICE ARR hj NEO ÖRSÖR. Zoe 2 RAR DELEN . 0.001443 Te . SSR = 4 (ådra SEE SEMI DID IE FLEST ODIN EEE 1: 0.00002695 För bestämningen af glasutvidgningen hade jag följande observationer, anställda med destilleradt, föga lufthaltigt vatten: . Vattnets niveau, Niveau Niveau Niveau Glasets utvidgnings- vid 0". vid 17. vid 18". vid 21 coefficient för 1” blir RE DÖR RA 24.9 mm 53.8 mm 0.0000248 NEG EIN SIUNKOrS OK SLA: La a 15.7 mm ; 76.0 mm 0.0000247 med 0.00002475 OR LE TFA 30.5 mm 37.2 mm 0.00002699 INFO) försök: 2). 5 30.3 mm >) 57.0 mm 0.00002699 På grund af dessa konstanter bestämde jag nu volumerna vid olika temperaturer för 4 hafsvattensprof, nemligen: a) hemtadt från hafsytan utanför Paternosterskären nära Marstrand, sp. vigt > =1:01603. b) hemtadt från hafsytan, 3 mil vester om Hållö fyr, sp. vigt 13—=1.01982. c) hemtadt från 10 famnars djup i Hvalösundet nära Fjellbacka, Sp. Vigt 5— 1.02306. ; d) hemtadt från 100 famnars djup i Kosterfjorden utanför Strömstad, sp. vigt 15 — 102695. 15 ') Det hade naturligtvis varit rättare att för försök 2 välja en annan del af röret. lö) FE. L. EKMAN, Volumerna för a) och d) bestämdes med dilatometer N:o 1); för b) och c) an- vändes dilatometer N:o 2). Såsom kontroll på sp. vigternas riktighet bestämde jag detta tal för vattnet d) äfven med tillhjelp af dilatometern, således på en qvantitet af öfver 78 gramm; jag erhöll dervid 1.02682 5, hvilket, reduceradt till 55, gör 1.02694. Att fylla, tömma etc., ett kärl af dilatometerns beskaffenhet har sina svårigheter, och man kunde möjligen löpa fara, att hafsvattnet under arbetet med ifyllningen finge tillfälle att ändra sin vattenhalt något. Jag undvek denna svårighet derigenom, att jag i den vida mynningen af dilatometern insatte en dubbelt genomborrad kork, för- sedd med 2 glasrör, af hvilka det ena var utdraget till ett fint kapillärrör, som räckte ett litet stycke ned i sjelfva dilatometerkroppen. Genom detta rör utsög jag luften, sedan jag på det andra röret satt en slang, som fördes ned 1 flaskan, hvari vattnet för varades. Sedan dilatometern sålunda blifvit 1 det närmaste fylld, flyttade jag öfver slangen på kapillärröret och utsög luften genom det andra, och fick sålunda instrumen- tet med lätthet fullständigt fylldt, utan märkbar anledning till afdunstning. Hafsvatten är vanligen ganska lufthaltigt. Ehuru det syntes mig önskligast, att undersöka det så mycket som möjligt i dess naturliga skick, var det dock nödvändigt att hindra, att icke vid uppvärmning till 25” a 30” någon gasutveckling i dilatometern kunde ega rum. Jag fann derföre rådligast att uppvärma vattnet i dilatometern till något öfver den afsedda temperaturen och, sedan gasutvecklingen en tid fortfarit, lemna det till afsvalning och hvila, aflägsna luftblåsorna och först sedan börja profven. Dessa äro absolut fria från hvarje fel härrörande af utvecklad luft; men angående vattnets mättningsgrad med luft kan jag ingenting närmare angifva. Volumbestämningen utfördes sedan på följande sätt. Dilatometern insattes i smäl- tande snö och vattenniveauen i dilatometern bragtes till någon af de nedersta gra- derna; sedan den äfven efter längre tid visade sig fullt oföränderlig, befriades dilato- meterröret invändigt från allt vidhäftande vatten och niveauen annoterades. Derpå öfverfördes dilatometern i ett stort glaskärl, som rymde öfver en kub.fot vatten, och hvari termometern äfven var inställd. Vattnet var på förhand bragdt till den tempe- ratur närmast öfver 0", som afsågs, och underhölls, under beständig omrörning, noga vid denna temperatur genom tillsats af små portioner snö eller vatten efter behof, ända tills dilatomerns niveau åter blifvit fullt konstant. På detta sätt fortsattes så länge dilatometerröret räckte till för utvidgningen. Var detta ej längre fallet, så borttogs åter vatten ur dilatometern och en ny afläsningsserie börjades vid samma temperatur, der den förra slutades. För att bestämma volumerna under 0", bragtes dilatometern först på konstant niveau vid 0", och öfverfördes sedan i en stark koksaltslösning, hvil- ken genom inkastad snö under beständig omrörning hölls vid åstundad temperatur. Jag gick på detta sätt ned till —5” a —6"; vid försök att gå till —10" började vatt- net, något innan denna temperatur hunnits, att frysa i dilatometern. De observationer, som ligga till grund för beräkningen af volumerna äro föl- jande: OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. 9 Afläst niveau hos dilatometern i millimeter. Vatten a) Vatten 5) Vatten c) Vatten d) Temperatur. dilatom. 1). dilatom. 2). dilatom. 2). dilatom. 1). STARR ON ANNSIR srt, RAR ae ZMA: ASKED rs I (ÖVRE SIDA BONE 19.2 ENG A NA SE BETET Pan SEO NESSER Ren IE er ll oi dee Me na (SSR SSE SRA Usa TE SLE EASNSKSERN EA AE Ene ÅS (RR SE NAR ESR 1 RER ära (FIFS ES 16.3 EE NARE LEON AT SE Mere AVD ER ENSE SNNrsREND EASIT ERRORS DO IRE a VER CE EA 15.9 IL da SE SMA ERR SAR LA UDEN EE LS SA ILO 4 OR AG td AHN EDR erts VA EAS 16.3 + 0? PORR ESANNE SNR ALLA AE ORSA SITE OT I SNRA LTR RN IA STAT ON BERN SN DÖ BIR nga e dere 17.5 TDI tat 00RRNODAE AE DOE NOBDODE TT 13.0 SE offer ER RE SE SONERA REA 39.1 RE (SS RR TSE EE ae TV JOE SRA RE RES kr SEE SB fp 10:e TV NORD ALA 2 FR IR ARM ETT VERA RSANREIER (RR 00 5.3 för ER ESRI SON TT DESSAS Pr ger NSL a i toa DEI SRK od FANN Rå JUDE «per SEA RASA LE 18.9 de MUD one ARS Cr SUSORE Sr Bota CIDER Sä EET GEIR LÖSA DR ben 45.5 AIR SNR I SERA Enl SET RABDAL ond RIRSAO Eon) BÖRIUG SL GETURD DSM LEA RNE LE IR IE IRS bn alla (OSSE MAR LEN SO ÖF sr ORIREAN FS JET dj Sa RE AE 83.7 El (SANNA BR CR ARN [AS SNR 0: RSA RER Ra rna (FA RR ORA CI RERNP RAL fl RESER mdr "605 i MÖ ooos smo nor TS AAA fe NANNA OM: Stort AMA AS SR SA [SEE SR AO ST EE ENTRE 2 ASIGE T OESEN NP SIR 0 ESKORT sat CO SAS SARGEN SMER LERNSe 24.5 KEN SER sb OSAR. MISOLEE TA HARSS ERAN MI Sea dra leg MIN för. rr ALDR fe MTV rod Re VIN ANS ja I TER TN UC 3 RR AEA (ST Låg Ar SAS BRA KT TS SÖLVE: SAST RÖ RANEEL FILER NES 103 0 IT ARSA fitden SOTO AOI ro (SIN Ssab sb RA SL EF (NA. den LEAN SOLNA AR RTR HÖRTS oss EAA RER ÖBO RN AREA ER 54.8 fr Re dl STEN SS oc MÄN ges 2 AR Na GAS Re RAL JR I SAD oa Er Se SLR RR 88.7 0 ANAR Är 0 SORRA TRR TIER SA. da BREDA fe SL Sd Ge ERNER RE RE TO lp RRIINE 27 re Se NR 9.9 of (I FR SR TUE BIS E F or TR obe ar ÄN sh AEA Sö SoS a dr ISS or REA 34.0 ER SN RAT AA RA RA RT OR rd a re sond a ML USER Ne one et NA AN ros nro T4.0 För vattnen b) och c) har jag först bestämt niveauerne vid och under 0” och sedan niveauerna öfver 0", allt på en och samma vattenmängd. För vattnen a) och d) deremot blef det nödigt, att emellanåt borttaga litet vatten ur dilatometern; med hori- zontala linier har jag afskiljt dessa observationsserier från hvarandra. Af de aflästa niveauerna har jag beräknat storleken på de motsvarande volu- merna v' enligt formeln v' = (1 + mv) (1 + dt”) då t'> 0, och v' = då t'<0; m be- tecknar antalet millimetergrader, v rymden af en millimetergrad vid 0", då dilatometer- kroppens rymd vid 0” sättes = 1; d glasets utvidgnings-coefficient. Af dessa värden på v' härledas följande omedelbart beräknade värden på volumerna vid t” relativt till volumen vid 0” som enhet; till jemförelse har jag bifogat det rena vattnets volumer enl. HÄLLSTRÖM. 2 K. Vet. Akad. Handl B. 9. N:o 4. 10 F. L. EKMAN, = 7 S Rent vatten 2 Y 2 2 t enligt sp. v. =1.01603/|sp. v. =1.01982/sp. v. =1.02306/sp. v. =1.02695 HÄLLSTRÖM 15 2165 135 15 5 15 15 13 | =— 5 SN 1.000144 1.000061 | 0.999983 0.99991 ”) EVA == | 000083 — | 0.999959 0.99990 — | — 3 == 1.000045 0.999994 | 0.999950 0.99990 =2 na 010002 0.999988 | —0.999953 0.99992 sr EE 000002 0.999985 | 0.999969 | — 0.99995 + 0 1.000000 | —-1.000000 1.000000 | — 1.000000 1.000000 + 1 0.999945 | 1.000018 1.000034 — | ne AR | + 2 sh 0.999915 1.000047 = — | — | + 3 0.999897 1.000222 1.000296 1.000355 1.000414 | + 100 F000T45 1.000752 1.000879 | 1.000988 1.001104 -F 14 1.000581 | oo — 1.001676 + 15 | 1.000720 | 1.001553 1.001719 | 1.001873 1.002041 | + 16 1.000872 | =S 1.001926 1.002078 | — | + 17 1.001035 1.001944 1.002141 1.002297 | 1:002475 | | + 18 1.001210 | = 1.002357 | — 1.002521 (| | + 19 1 1.001397 | — 1.002582 | — 1.002748 SER 6 20 1.001594 | 1.002596 1.002818 1.002992 | — 1.003195 | 2 1.002251 | = = | = | 1.003993 5 1.002741 | —1.003875 = | == 000337 + 28 1.003549 | EN —— == T003a8e Räknadt från täthetsmaximum utvidgar sig hafsvattnet något mindre hastigt än det rena för lika stora tillskott i temperatur. Men emedan täthetsmaximum ryckes så långt nedåt i den mån salthalten ökas, blir hafsvattnets utvidgning mycket hastigare än det rena vattnets, när man, som vanligt, räknar utvidgningen från en viss tem- peraturgräns. ; För att underlätta de spec. vigtsbestämningarnes korrektion för temperaturen, har jag på grund af ofvanstående volumbestämningar upprättat ett par korrektionstabeller. Hvad beträffar sp. vigtsbestämningarnes korrektion till 13 så blir sp. vigten vid denna vt temperatur = s'. 5, då v är hafsvattnets volum vid 15", v' dess volum vid ir, Ochs dess tyngd vid samma temperatur relativt till vatten af 15”. Men nu är för de tem- peraturer, som vanligen komma ifråga, förhållandet v:vwv' så nära lika för saltvatten mellan 1.0150 och 1.027, att det knappt inverkar på 4:de decimalen, om man vid korrek- tion använder utvidgningen för det saltaste eller det minst salta vattnet. Jag har der- före af medelvolumerna för de ifrågavarande vattnen beräknat följande korrektions- tabell, hvari äfven en liten korrektion för glasutvidgningen är imbegripen. Till venster står temperaturen hos hafsvattnet vid sp. vigtbestämningen, och till höger den korrek- ') De med blott 5 decimaler utförda volumerna erhöllos på ett något afvikande sätt, 1 det köldblandningen, hvari dilatometern var inställd, fick frivilligt höja sin temperatur, och dilatometern aflästes i det ögon- blick temperaturen passerade en jemn grad. Men jag fann, att temp. i dilatometern dervid ej hann att rik- tigt följa med, så att saltvattnets niveau vid 0” ficks ungefär 0.4 mm mindre än den bort vara. Jag har derföre bortkastat 6:te decimalen såsom värdelös. OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. tion, som bör anbringas till sp. vigten, för att reducera den till en temperatur för hafs- vattnet af + 15”. Denna korrektion räcker till nästföljande temperatur och bör för de festa förekommande fall vara rigtig på 4:de decimalen; således, hvad särskildt areome- terbestämningar beträffar, mer än tillräckligt noggrann. I | 107 — 0.0007 165” + 0.0003 215 + 0.0013 | 107 — 0,0006 17 + 0.0004 22 + 0.0014 | 104” — 0.0005 1715” + 0.0005 221 + 0.0015 | 12? — 0.0004 18 + 0.0006 225 + 0.0016 125 — 0.0003 183” + 0.0007 238 + 00017 | 131” — 9.0002 19 + 0.0008 235 + 0.0018 141” — 0.0001 195 + 0.0009 2385 + 0.0019 | 145 — 0.0000 20 + 0.0010 241” + 0.0020 155 + 0.0001 2015” + 0.0011 245 + 0.0021 16 + 0.0002 21 + 0.:0012 25 + 00022 Stundom finner. man hafsvattnets sp. v. angifven för en temperatur af omkring 15” relativt till vatten af 0". Detta beräkningssätt synes mig likväl mindre ändamåls- enligt, särskildt derföre, att de så uttryckta sp. vigterna ej kunna utan fel användas, för att med tillhjelp af en oföränderlig factor beräkna salthalten. Vill man emedlertid uttrycka ett hafsvattens sp. vigt på detta sätt, så erhåller man den till ifrågavarande temperatur reducerade sp. vigten riktig på 4:de decimalen genom att blott subtrahera 0,0007 från sp. Vv. 5; en olikhet i salthalten inverkar dervid först på 5:te decimalen. Vill man korrigera hafsvattnets temperatur till 4 såsom normaltemperatur, så är det deremot oundgängligt, att göra afseende på salthalten. Af tabellen öfver volumerna finner man, att den tillökning i volum vid 15”, som hafsvattnet erhåller vid tilltagande salthalt, är i det allranärmaste proportionell mot dess tillökning i sp. vigt, och att jag således kan beräkna volumen vid 15” för ett hafsvatten på grund af den sp. vigten. Genom att använda volumbestämningarne vid 15” för alla 4 de undersökta profven, har jag uttagit den medelfactor, 0.045, med hvilken man har att multiplicera skillnaden i sp. vigt för 2 hafsvatten för att erhålla skillnaden i deras volum vid 15”, och på grund deraf har jag sedan beräknat följande tabell, för att korrigera spec. vigten hos hafs- vatten af 15” till sp. vigten för hafsvatten af 0"; den bör ge 4:de decimalen i det allranärmaste riktig. Till venster angifves hafsvattnets tyngd vid +, uttryckt med 3 decimaler, och till höger derom den siffra, hvarmed sp. vigten hos ett sådant hafs- 152 vatten kan reduceras från +>. till +; 1 en 3:dje kolumn har jag infört den motsvarande 159 - siffran för reduction från temperaturen + till +: F. L. EKMAN, Reduktionstabell för hafsvatten af 15” till hafsvatten aj 0”. Sp. vigt Reduktion Reduktion Sp. vigt Rednktion Reduktion 1 13 till & 15 till > 13 13 till 5 5 till 5 T IN | 1.010 + 0.0006 | + 0.0013 1.019 0.0010 0.0017 | 1.011 00006 | 0.0013 1.020 0.0010 0.0018 1.012 0.0007 0.0014 1.021 0.0011 | 0.0018 1.013 0.0007 0.0014 1.022 0:0011 | 0.0019 1.014 0.0008 0.0015 1.023 (070,071:2 EN AO EDI 1.015 0.0008 0.0015 1.024 0.0012 0.0020 | 1.016 0.0008 | 0.0016 1.025 0:0013 02002 0 1.017 0.0009 | 0.0016 1.026 0.0013 ORON | 1.018 0.0009 0.0017 1.027 0.:0013 0.0021 | Jag öfvergår nu till analyserna af de 4 vattenprof, för hvilka volumerna blifvit bestämda. De prof, som skulle analyseras, uppvägdes 1 slutna kärl och vattenmängden afpassades för hvarje bestämning att innehålla ungefär 1 gramm salter. I särskildta prof bestämdes chlor och svafvelsyra som chlorsilfver och svafvelsyrad baryt. I ett tredje prof bestämdes baserna efter följande method. Profvet försattes, kokhett, med rent barytvatten i öfverskott, derpå inleddes kolsyra så länge fällning egde rum, och slut- ligen upphettades åter till 100” och filtrerades. Det sålunda från svafvelsyra, jemte största mängden talk och kalk, befriade filtratet försattes med kolsyrad ammoniak och afdunstades till torrhet; återstoden upptogs i litet ammoniakaliskt vatten, affiltrerades från kolsyrade jordarter och afdunstades till torrhet i platinaskål, hvarefter chlorammo- nium afryktes; salterna bragtes åter i lösning med vatten i samma kärl och försattes med så mycket ren oxalsyra, att vid ny afdunstning och lindrig glödgning i betäckt skål alkalierna till stor del blefvo kolsyrade. Sedan alkalierna blifvit skiljda från jordarterna, förvandlades de åter till chlorider och vägdes som sådana. Kalit bestäm- des sedan som kaliumplatinachlorid under aktsamhet för ammoniakhalt i luften. I en annan portion vatten utfälldes kalken med oxalsyrad ammoniak; fällningen upplöstes åter och omfälldes, för att befrias från litet medföljande talkjord, och väg- des slutligen som kaustik kalk. I de förenade filtraterna bestämdes talkjorden på van- ligt sätt; filtratet från fosforsyrade ammoniaktalken koncentrerades, och genom -omfäll- behörig ning med ammoniak erhölls ytterligare en, ehuru ytterst ringa portion talk. Af vattnet a) hade jag ej tillräckligt, för att utföra kalk och talkbestämningen på särskildt prof, utan måste dertill använda samma vatten, hvari alkalierna blifvit be- stämda. För detta ändamål förenades de från alkalierna afskiljda jordartsfällningarna medelst chlorvätesyra”), baryten aflägsnades med svafvelsyrad ammoniak i kokning, och i filtratet bestämdes kalk och talk på ofvananförda sätt. För att aflägsna kiselsyra, som under lösningens behandling möjligen kunnat upptagas, och hvaraf, jemte fosforsyra och jern, spår finnas i hafsvattnet sjelft, hade lösningen blifvit befriad från det mesta ') Vid analyserna användes blott sådant filtrerpapper, som förut blifvit länge utdraget med saltsyra och full- ständigt uttvättadt. OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. 13 öfverskottet af chlorvätesyra och derefter blifvit försatt med ätticksyradt natron och något jerncehlorid samt upphettad till 100” omedelbart innan baryten utfälldes med svafvelsyrad ammoniak. För jemförelses skull bestämdes kalk och talk i de öfriga vatt- nen också på detta sätt. Man har anmärkt, att hafsvatten, särdeles sådant, som blifvit hemtadt från polar- trakterna, men äfven ofta från varmare haf, är benäget att undergå en sönderdelning, då det förvaras i slutna kärl, i det de svafvelsyrade salterna reduceras af närvarande organiska ämnen. De af mig analyserade vattnen voro i detta hänseende fullkomligt oförändrade, och jag har för öfrigt icke i något af de många vattenprofven från Bohus- län iakttagit något spår till förskämning, icke ens efter 13 års förvarimg. Deremot hade en lätt afsatts bildats i många flaskor, hvilken till qvantiteten likväl var helt ringa och utgjorde högst 0.00054 af vattnets vigt; den syntes bestå af jernoxid och kiselsyra. Den vigtsatts som vid analyserna begagnades blef för tilifället ånyo noga under- sökt, och vigternas små felaktigheter tagna med 1 beräkning vid vägningarne. I följande sammanställning af analysernas resultat har jag i första kolumnen an- gifvit de sex hufvudbeståndsdelarne i hafssaltet 1 procent af hafsvattnets vigt, och der- till, följande FORCHHAMMERS exempel, bifogat ämnenas vigt, uttryckta 1 procent af den förhandenvarande chlormängden. I I I | | a. - b. C. d. Paternosterskären, | Hållö fyr, Fjellbacka skärgård Kosterfjorden ytan | ytan | 10 famnar 100 famnar, | SP: Vv: 15 —1.01603. | sp. Vv. 13 — 1.01982. | sp. v. 15 =1:02306. | SP: VY. d5 = 1.02695. I I (CIAR ENE ERE OR LT AT 1.1309 — 100 rdaesar 100 | 1.6614 — 100 | 1.9374 — 100 | 5 (SPEER KAST REL BRA 187 ERRPAYD MED: TOR da Ösa6 Egg At KÖRS MiG | 0.1928 IHT60, | ORANGN | INGOESTELIAES NAR. FEIST 0!8605-- HAS FE SELL 06 TOR ri ANP ISA 62) H(D-0 14472 — 74.70 ISO ERE rf el ur Senare å FY sn lån od | NOS NE | 0:03520---1 HI2:N 0:0404 — 2:43 0.0482 — 2.49 UTGÖR FINE REKTOR SR ERE TSE | (0.0273 — 2.37) | 0.0422 — 2.96 | 0.0496 — 2.98 I O:0567 — 2.93 | [RV OR a me ta osa as | 01348 — 11.72 | (0.1723 — 12.09) | 0.1835 — 11.05 | 02199 — 11.35 | En blick på de tal, som uttrycka ämnenas mängd i procent af chloren, visar till hvilken ringa grad vattnets sammansättning vexlar på de undersökta lokalerna och dju- pen, oaktadt den betydliga olikheten i absolut saltmängd. Jag återkommer framdeles till dessa tal, men vill för tillfället anmärka, hvilka af dem jag har anledning att anse mindre tillförlitliga. Kalkmängden i vattnet a) är med visshet för liten; den bestäm- des, af förut nämnd anledning, ej i särskildt prof, såsom vid de andra analyserna, utan afskiljdes först från alkalier och sedan från baryt. Talkmängden i vattnet b), och väl äfven i a), är sannolikt något för stor; till dess bestämning användes den talk som blifvit afskiljd från alkalierna, emedan den direkta talkbestämningen för vattnet b), för- lorades. Då talken på motsvarande sätt bestämdes i vattnen c) och d), erhöll jag nä- stan samma resultat som för a) och b), nemligen mot 100 chlor 12.19 och 11.93 talk; men jag har för dessa vatten uppfört den i särskildt prof bestämda talkmängden som den sannolikast rätta. 14 F. L. EKMAN, Vid följande beräkning af salternas mängd har jag sammanfört syror och baser till «de föreningar, som afskilja sig ur hafsvattnet, då det afdunstar vid vanliga tempe- raturer. För att vidare kontrollera summan af saltbeståndsdelarne förfor jag på föl- jande sätt. En afvägd mängd vatten afdunstades till torrhet, glödgades mycket lin- drigt i betäckt kärl, och återstodens vigt bestämdes. Derpå tillsattes rent vatten, och den dervid olösta delen, talkjord, fosfater, m. m. jemte gips, som långsamt löstes, brag- tes i lösning med litet salpetersyra; i den, om nödigt, filtrerade lösningen bestämdes chloren ånyo med silfversalt. Jag fick nu en chlorprocent, som var något lägre än den ursprungliga, emedan en del chlor under afdunstning och upphettning bortgått och ersatts af syre. Till den erhållna vigtsprocenten af glödgade salter adderades derföre skillnaden mellan dessa chlorprocenter minus samma skillnads equivalentvigt syre; den så erhållna summan borde ganska noga uttrycka saltprocenten 1 vattnet. Tyvärr förlo- rades denna bestämning för vattnen b) och c); hvad a) bestäffar, så måste den utföras på samma vatten, hvari chloren ursprungligen blifvit bestämd, hvilket var möjligt deri- genom att silfver och salpetersyra aflägsnades medelst saltsyra. Då likväl bestämningen, sålunda utförd, icke kunde äga sin fulla skärpa, har jag tagit medium af den genom analys och genom direkt bestämning funna saltmängden. Vid alla analyserna har jag erhållit ett litet öfverskott af baser relativt till sy- rorna, hvilket öfverskott jag skjutit på talkjorden; att ett sådant verkligen bör erhållas inses deraf, att vattnet innehåller litet syror, särskildt kolsyra, kiselsyra, fosforsyra, hvilka icke blifvit bestämda. Det öfverskott af syror, som man å andra sidan kunde anse böra uppkomma derigenom, att jag ej gjort afseende på chlorsilfrets bromhalt, då chloren bestämdes, blir ytterst ringa och kan gerna lemnas utan afseende. I följande tabell har jag för hvarje vatten två kolumner; den första anger sal- terna beräknade i procent af hafsvattnet, den andra i procent af totalmängden salter. Allt kali och natron har blifvit beräknadt som chlorider, och resten chlor blifvit förd på magnesium; kalken har jag beräknat som gips, och resten svafvelsyra har jag fört på talkjorden; hvad som dervid blifvit öfver af denna har jag uppfört särskildt. I I | a. Db. | (8 | ål Sp. v. 18 =1.01603. | Sp. v. 1&=1.01982. | Sp. v. 185 =1.02306. Sp. v. + —=1.02695. NaHOISESYE IS SE TKENEREERANT SANT POLEN | 16280 —TT.c1 20141 '— 77.85 2:38504 — . 18.37 2.7294 — 77.96 EK CIORR Sr PEKAT SEEN ER PE 0:0498 = 2:38 | Ö055u—1' — 2:15 0:0689) — 12.131] 0l07621— 2:18 TVI (CIRA 0 ÄRA Bö rr ÄRR Fr AS NNE eka ÖV — MAD. NGN ÖRA 02747 — — 9.16 | 0.3284 — 9.38 (EFT OR TOR dboh as end sdpr Ng sURA bä ok det lNNg 0.0664 — 3.17”) 0:1025 — 3:96 | 0:1204 — 4.02 I Ons. — 3.98 | MgO [SOZ mer reer anar naden lan ease | 0.1433 — 6.86”) Ono = On | Bag Ba 0:2158 — 6:16 | | LaTKÖ fy ErBIO bla ol ee ee ES AE RN 0.0066 — 0.327") | —0.0197 — 0:76 | —-0.:0068 — 0.22 0.0096 — 0.27 . Summa] — 2.0800 — 9947 | -2.5871 — 100 [erg 9 99100 | 4971 — 99.88 | Saltmängd, direkt bestämd. ............ 2.1022 | — | fr | 2.5048 | | Saltpxro cen rn eUaM Eee vekare 2.0911 2.5871 | 2.9991 3.5010 | ”) Till följe åf kalkförlusten i denna analys blir gipsens mängd för liten och i sammanhang dermed svafvelsyrade talken be- räknad högre och talköfverskottet lägre än de bort erhållas. OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. 15 Med tillhjelp af de sålunda fastställda salthalterna, jemförda med sp. vigterna hos samma vatten, har jag erhållit ett tal, hvarmed jag beräknat salthalten i de öfriga vattenprofven. Tillökningen 1 sp. vigt visar sig nemligen vara i det allranärmaste pro- portionell mot tillökningen i salthalt, så att, om man afskär decimalsiffrorna i sp. vig- ten såsom ett helt tal för sig och dermed dividerar saltprocenten, så får man för alla 4 vattnen samma tal. Detta tal blir för Vattnet a. Vattnet b. Vattnet c. Vattnet d. Medium. kh 2.0911 2.5871 2.9991 3.5010 ä d 13 = . = . = . = - 205 härledt af sp. Vv. 43... 0 0043 045 sar a 0500130575 snar 050043 015 rea 000129 90 :0013,02 härledt af sp. v. beräk- 2.0911 2.5871 2.9991 3.5010 a Md vid 0... Tess — 0:001239; Na — 0:0012413 > aa — 0-001237 5 > ög, — 0.001237; 0.001239. Det nämnda talet, som jag vill benämna saltprocentfactorn, synes 1 det hela min- skas litet i den mån som salthalten ökas. Vore saltmassan till dess sammansättning fullt oföränderlig, så borde detta verkligen vara fallet, såsom man genom räkning lätt kan finna. Då emedlertid skillnaderna, för variationer i salthalten mellan blott 2.5 till 3.526, bli så små, att de nästan döljas af dem, som härröra från de oundvikliga felen vid analyserna, har jag i det följande antagit saltprocentfactorn till jemnt 0.00130, såsom sammanfallande med resultatet af analyserna c) och d), mot hvilkas utförande jag icke vet mig ha någon anmärkning att göra. Detta tal uttrycker således den procent-mängd salter i hafsvattnet, som motsva- rar en tillökning i dess sp. vigt af 0.00001. Är sp. vigten angifven med 4 decimaler för temperaturen- 15, så har man således blott att multiplicera decimalsiffrorna, betraktade som ett helt tal, med 0.013, för att erhålla saltprocenten i det närmaste rigtig på 0 procent. A. ERMAN har i en afhandling om salthalten i Atlantiska och Medelhbafvet (Pogg. Ann. 101. 577) beräknat följande formel, för att af ett hafsvattens sp. vigt erhålla dess salthalt: E = 0.036019 + 1.29367 (S — 1.0275); dervid är E saltmängden i en vigtsdel hafs- vatten och S sp. vigten vid + R. Det mycket indirekta sätt, på hvilket ERMAN kom- mit till denna formel, syntes mig göra ett tvifvel på dess tillförlitlighet befogadt. For- meln återger likväl den saltprocent jag funnit ganska nära, så att jag t. ex. för vattnet a) får 2.106 och för vattnet d) 3.510 4 salter, sedan jag förut behörigen reducerat mina sp. vigter till 17.5” 0. Då jag emedlertid genom enkel multiplikation med faktorn 0.0013 för båda vattnen kommer de analytiska resultaterna ändå närmare, så synes en formel af den art, som ERMANS anförda, vara öfverflödig för det ifrågavarande behofvet. Gar Lussac och DeEsPreEts hafva meddelat (Gilb. Ann. 63. 204) sp. vigten och salthalten för 15 prof af hafsvatten från 1.0272 till 1.0297 sp. vigt 3; C. MSalthalten, be- stämd blott genom vägning af den upphettade afdunstningsåterstoden, utföll vid dessa försök ganska oregelmässigt. Emedlertid ger mediet af sp. vigterna jemfördt med me- diet af saltprocenterna ett förhållande som synnerligt nära öfverensstämmer med det af mig funna. Deraf beräknar sig nemligen saltprocentfactorn 0.001276, under det samma factor för vattnet d) vid mina försök, reduceradt till sp. vigten &, blir 0.001274; likheten skulle för vattnet c) bli ännu större, för de andra föga mindre. 16 FE. L. EKMAN, Härmed följa nu de särskildta iakttagelserna angående sältan 1 hafsvattnet utmed Bohuslänska kusten, börjande utanför Götheborg och fortsättande norrut. Först an- ger jag tid och ställe för observationen, samt för öfrigt om någon anmärkning är att göra med afseende på strömsättning m. m. Sedan anföres den sp. vigt, som erhållits enligt areometer, korrigerad till temperaturen 15, och derefter den sp. vigt som erhål- lits genom direkt vägning vid nämnda temperatur; för de vattenprof, på hvilka den sednare bestämningen blifvit utförd, är denna alltid lagd till grund vid beräkning af sp. vigten + samt saltprocenten. i | | | b 5 SSRK Sp: v. 4 Sp. v. + Sp. Vv. & Salt- Om. GON EN Djup i famn. | enl. areomet. | enl. vägning. | beräknad. procent. | Vid Winga fyr, mellan Winga och Buskär, I Aug. | 0 1.0166 1.0174 2.16 1869. 1 1.0167 1.0175 2.17 Då denna punkt ligger i yttersta skärgårdsbandet, 5 13 mil utanför Götha elfs utlopp vid Elfsborg, och dess- | 2 Tone Og 220 utom vestlig vind och nordlig ström voro rådande för | 3 1.0171 1.0180 2.22 tillfället, så bör vattnets sälta ej haft märkbar känning | å ER sorg 4 1.0169 1.0177 2.20 | 6 1.0178 1.0187 2.31 10 1.0183 1.01827 1.0192 2.38 I 15 1.0232 1.0244 | 3.02 Björköfjorden, mellan Björkö och Hästvikeberg, 0 1,0147 1.0155 1.91 | Ö DAG HAE 1 | 10152 1.0160 1.98 I Punkten belägen inomskärs, ungefär midt emellan | | Götha elfs båda mynningar, så att elfvattnet, här borde 2 Toner Ons ol 200 hafva märkbart inflytande. 3 1.0168 | 1.0176 2.18 | 4 | 10168 | [SONG 2.18 5) ER IORGO Re SO 2.20 I | 10 I orga > | I 08 2.26 | 18 | 1.0238 | 1.0250 3.09 | Elfvefjorden, något öster om Beckholmen 9 Aug. 0 1.0108€ — | 1.0112 1.38 I I | Se: i 1 ENG o RIO SA | 10114 1.40 Punkten belägen inomskärs midt emot Nordre elfs I | mynning och blott 3 mil från densamma. 2 | Towa 10175 | 1.97 | Nordlig ström för tillfället. 3 1.0162 1.01639 1.0172 2.13 I I 1 5) 1.0168 | 1.0176 2.18 N | | 10 1.0172 | — 101749 1,0184 Don | | Elfvefjorden, nära »Ostindiebådarne» 9 Aug. 1869. 0 1.0021 | 0.36 | I En knapp half mil från elfmynningen, ytprofvet ta- 1 1.0010 0.22 | get litet längre ut. Full sydvestlig storm hade blåst | , under en stor del af föregående dag och natt. Vinden 3 TONA TOM 209 ännu frisk SW. 4 1,0166 1.0182 2.25 - Sälöfjorden, vid nordvestra ändan af Rörön. Punk- 1.0175 1.0184 2.28 ten belägen någorlunda i yttre skärbandet, ungefär 11 | | mil vester om Nordre elfs mynning. Ström sydlig, 2 NORGE Lokes 220) stark sydvestlig blåst; 8 Aug. 1869. Det hade här så 2 1.0175 - | 1.0184 FR22S väl som vid några andra tillfällen varit mera skäl att | taga flera djupvattens prof mellan 5 och 10 famnar än 3 Longa 10288 220 mellan 0 och 5 famnar, Men detta kunde ej förutses, 4 1.0177 1.0186 2.30 och i allmänhet hade jag träffat de hastigaste vexlingar | i salthalt mellan 0 och 5 famn. 5 1.0186 101935 ge 10 1.0215 | — 10226 2.80 OM HAESVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. iu iz k Sr Sp. v. 45 SP. V. 43 Sp. Vv. 9 Salt- Ort och tid m. m. Djup famn a teom. Leni; vägning. | beräknad. procent. Marstrands hamn, 7 Aug. 1869. 0 1.0141 1.0148 1.33 Sydlig ström, hvarvid elfvattnet bör hafva infly- tande. Paternosterskären, vid »Dynan». Punkten belägen 0 1.0163 1.01605 1.0168 2.09 utomskärs, + mil ungefär mnordvest om Marstrand. : AT Ström sydlig, nordvestlig vind. 10 Aug. 1869. "ORO Tonga Loans RE Man iakttage den betydliga skillnaden i salthalt på 2 1.0199 1.0209 2.59 0 och 1 famns djup, oaktadt så långt från land. 3 KON9e Losge Di 4 1.0202 1.02029 1.0213 2.64 5 1.0208 1.0218 2.70 10 1.0246 1.0258 3.20 15 1.0249 1.0261 « 9.24 20 1.0255 1.0268 3.32 35 1.0258 1.02586 1.0271 3.36 Korsfjärden, vid inloppet till Kyrksund, 10 Aug. 0 1.0169 1.0177 2.20 cb SAG 9 momskärs, 11 mil norr om Marstrand. I OG Hov EN 3 1.0180 1.0189 2.34 4 1.0184 1.0193 2.39 - 5 1.0194 1.0204 2:52 10 1.0231 1.0243 32.00 Byfjorden vid Uddevalla; mellan Gustafsberg och 1 1.0176 1.0185 2.29 Sörvik, 26 Juli 1869. c Denna punkt sammanhänger endast genom smala ? ONS TOM 298 fjordar af flera mils längd och ofta mindre än 10 fam- 3 1.0179 1.0188 2.33 nars djup med hafvet; den djupaste af dessa mynnar 2 vid Marstrand, ett trängre utlopp går till Lysekil. & KOM 0R5E Se 5 1.0181 1.0190 2.35 10 1.0209 1.0219 2.12 20 1.0214 1.0225 2.18 Lysekil, Norra hamnen 6 Aug. 1869. 0 1.0193 1.0203 2:51 D:o Södra hamnen 8 Aug. 1869. 0 iL.oägG sköngA Dan Gullmarsfjorden, i utloppet mellan Lysekil och 0 1.0190 1.0200 2.47 Fiskebäckskil 13 Aug. 1869. Genom lodning öfvertygade jag mig, att jag träffat 3 1:0203 1.02092 10220 2:02 djupaste punkten på denna linea med omkr. 33 famn. 5 1.0238 1.02377 1.0250 3.09 10 1.0247 1.02460 1.0258 3.20 30 1.0260 1.02578 1.0271 3.35 Gullmarsfjorden vid Skåreberget, 18 Aug. 1869. 0 1.0195 1.01914 1.0201 2.49 Denna punkt ligger ungefär + mil längre in i fjor- 6 den än föreskonte, S 4 1.0200 1.01960 1.0206 2.55 10 1.0243 1.02414 1.0263 3.14 80 1.0271 1.02670 1.0280 3.47 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 4. 3 FE. L. EKMAN, g OG Sp. v. 43 Sp. Vv. 13 Sp. Vv. & Salt- OR GO OG mm. din Djupa famn enl. areom. | enl. vägning. beräknad: procent. EN EE AA AA KE I Gullmarsfjorden, mellan lilla Bornö och Skredviks- 0 1.0190 1.01862 1.0195 2.42 | landet, 18 Aug. 1869. 9 | Denna punkt ligger ungefär 13 mil innanför fjor- 1 Tors Lon308 1:0201 KAR | dens mynning. De största djupen äro till följe af ström- 2 1.0199 1.01950 1.0205 2.54 löingen 35 OR 3 1.0203 1.01975 1.0208 2.57 Obs. I Gullmarsfjorden utfaller det förnämsta vatten- 2 T0R0e Hauge 0200 2055 draget i Bohuslän, Qviströmselfven. D | 1.0206 1.02000 TO 2.60 10 1.0245 1.02395 1.0252 DL 20 1.0255 1.02477 1.0260 32.22 30 1.0256 1.02536 1.0267 3.30 40 1.0265 1.02603 1.0273 3.38 50 1.0266 1.02664 1.0279 3.46 Gullmarsfjorden vid Smörkullen, 30 Juni 1869. 0 1:0200 1.0210 2.60 Denna punkt ligger en knapp + mil längre in i ; fjorden än föregående; den stora skillnad i salthalt, som 2 To2no Hear 203 de öfre vattenlagren visa i förhållande till föregående 3 1.0220 1.0231 2.86 observationer, måste stå i sammanhang med salthaltens 4 1.0238 10250 200 vexling under olika årstider. | EN Sr 3 1.0244 1.0256 3.17 10 1.0251 1.0264 3.26 20 1.0253 1.0266 3.29 30 1.0258 1.0271 2.35 40 1.0262 1.0275 3.41 Gullmarsfjorden vid Smörkullen, 25 Januari 1870. 2 1.01738 1.0183 2.26 4 1.01882 1.0198 2.45 10 1.02374 1.0249 3.09 Samma ställe, 19 Febr. 1870. 2 1.01973 1.0203 2.57 För dessa båda prof, de enda som tagits under G 5 vintertiden, har jag att tacka Löjtnans V. KocH, som & 02008 OR Zon med mitt instrument upphemtat dem, sedan fjorden 6 1.02029 1.02:3 2.64 | blifvit isbelagd. Vid sednare tillfället var isen ungefär 13 fot tjock, vid förra + fot. 0 L0R5ue Leg 205 15 1.02594 1.0272 3.372 20 1.02578 1.0271 3.351 30 1.02574 1.0270 3.346 36 1.02604 1.0273 3.39 I Malmöfjorden, 6 Aug. 1869. 0 I 1.0193 1.0203 2.51 Nästan utomskärs, + mil Nordvest om Lysekil. 4 | 1.0213 Nl.028a Fqa RR Hållö fyr, mellan Hållö och Stenskär. 6 Aug. 0 1.0197 1.0207 2.56 Ett af de vestligaste framsprången af Bohusländska i 120000 TORRE 202 kusten, mellan Lysekil och Sotefjorden. Sydlig ström, 2 1.0203 1.0213 2.64 Nordvestlig vind. 3 020n iLOsad A00 4 1.0212 1.02160 1.0227 2.81 5 1.0223 1.0234 2.90 10 1.0234 1.02397 1.0252 bil | 20 1.0248 1.02500 1.0263 3.25 FÖ IG Sön, St mRNA allö fyr : JD sjön, + mil vester om Hållö fyr. 6 Aug. 0 10400 NGA usadG OS Fjellbacka hamn, 1 Aug. 1868, 0 1.0187 1.0196 2.43 OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. 1 a) | 3 EL:s ]] Fa Sp. v. 1? Sp. v. 1; SP. V. 9 Salt- (Ox och tl am sm ij I ferm. enl. areom. | enl. vägning. | beräknad. procent. | | | Fjellbacka skärgården, mellan Hvalö och Hjerterö, 0 1.0207 1.0217 2.69 11 Aug. 1869 E Denna skärgård jemte Wäderöarne begränsar Sote- 2 20206 1.0218 2.70 fjorden mot norr. 2 1.0208 1.0218 2.170 | Snön, ytlig. 3 1.0209 1.0219 22 4 1.0211 1.0222 2.74 | 5 1.0215 1.02169 1.0228 2.82 10 | 1.0228 1.02306 1.0243 2.999 15 mL E0229 1.0240 3.00 Fjellbacka skärgården; mellan Hvalö och Porshol- 0 1.0196 1.0206 2.55 5 men, 12 Aug. 1869. 3 1.0206 1.0216 2.68 Ström nordlig. 5 1.0216 T50:22TUR 2.81 | . | Väderöarne, 12 Aug. 1869, vid Hvalskär. Denna 0 1.0194 IKONBNO I ORSA 2.46 | punkt ligger ungefär 11 mil vesterut från fasta landet. | RA | Den starka nordliga strömmen, jemte nordlig blåst : köns [HONDA TOK ue cE9 | | ogjorde det omöjligt att taga prof från de stora djup 2 1.0199 1.0209 2.59 | | som finnas i denna ögrupp. De här anförda profven | rn | | äro dock till djupet tillförlitliga. Af strömsättningen är | 3 Ogg 1.0209 280: | äfven det abnorma förhållandet att förklara, att profvet | 4 1.0202 | 1.0212 | 2.63 från ytan var saltare än det från 1 famn. 5 ilgpön Kola Läsa 20 | 10 1.0237 1.02413 1.0213 | 3.14 15 1.0253 1.0266' | 3.29 20 1.0263 1.02571 1.0270 3.34 | | - ST Kosterfjorden, öster om Snedholmen, 22 Juli 1869. 0 1.0156 1.0164 2.03 Inomskars, men ungefär + mil från fasta landet. ; G För tillfället både ström- och vindstilla; dagarne ! 1.0165 1.0173 215 förut stark nordanström, 2 1.0193 o 1.0203 2.51 De öfre vattenlagren äro utspädda af vatten från a 9 Norrska elfvarne, hvilka här hafva ett starkt inflytande, 3 1.0224 1.0235 CON märkbart ännu långt vester om Kosteröarna. 4 1.0237 1.0249 3.08 Lö) 1.0240 1.02409 1.0253 3.13 | 10 1.0244 1.02465 1.0259 3.21 I 20 1.0251 1.02539 1.0267 2.30 50 1.0263 1.02664 | 1.0279 3.46 | 100 1.0270 1.02695 NM 3.501 | För att ge en mera öfverskådlig framställning af salthaltens vexling på de olika djupen och lokalerna, har jag i följande tabell sammanfört observationerna på ett så- dant sätt, att jag i första kolumnen uppfört alla de djup, från hvilka jag har observa- tioner, och i de följande kolumnerna den saltprocent, som för hvarje lokal anträffats på visst djup. Såsom en vägledning för ögat har jag dessutom uppdragit 2 i zigzag öfver tabellerna gående gröfre linier. Den öfre af dessa linier åskådliggör föränderlig- heten af det djup, till hvilket man måste gå, för att träffa vatten af 23 procent salt- halt; den undre linien har samma betydelse för vatten af 3 procent saltstyrka. Ännu bättre skulle dessa förhållanden åskådliggöras genom färgläggning. De på några få ställen inom () satta saltprocenterna äro blott beräknade som medium af salthalten på de närmaste djupen. F. L. EKMAN, 20 Gullmarsfjorden vid Smörkullen 30 Juni 1869. 2.60 2.18 (2.80) 2.86 DA 3.26 3.35 Gullmarsfjorden vid Smörkullen 19 Febr. 1870. 3.09 Gullmarsfjorden vid Smörkullen 25 Januari 1870. 2.61 (2.63) 2.64 3.03 3.35 3.35 3.39 ”) Korsfjorden 10 Aug. 1869. 2.39 Paternosterskären 10 Aug. 1869. 2.09 9.24 3.36 Byfjorden, = Uddevalla 2 26 Juli 1869. 3 HH SS Marstrands hamn 3 a 7 Aug. 1869. i 3 S > :5 - Sälöfjord & d & < o a j 3 co 8 Aug. 1869. & [er] & (] & & 8 & = 2 oo Elfvefjord, Ca) RR ö 5 =S Ostindiebådarne R SN SS a S 9 Aug. 1869. e, eS Så = 2 5 3) | Elfvefjord, Beek- holmen 9 Aug. 1869. 1.38 1.40 1.91 (2.16) 2.18 2.27 2.13 Björköfjord 9 Aug. 1869. Winga I Aug. 1869: 1.91 1.98 2.09 2.18 2.26 3.09 2.18 2.16 2.22 2.20 2.38 3.02 2.31 (2.26) Djup i famnar. d 20 40 50 80 100 ””) dessa djup till följe af strömsättning mindre säkra. ”) nogare taget 36 famnar. 21 KUSTEN. OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA Kosterfjorden 22 Juli 1869. 2.03 15 [ON] 2.51 2.91 3.08 3.13 3.21 3.30 3.46 3.50 Väderöarne 12 Ang. 1869. Fjellbacka skär- gården nära Fvalö 12 Aug. 1869. MV 10 (od 2.45 2.63 J.14 3.29 3.34 Fjellbacka skär- gården nära Hvalö 11 Aug. 1869. Fjellbacka hamn 1 Aug. 1868. 2.69 2.70 2.70 2:72 74 AN 2.82 3.00 3.00 Öppna sjön utan- för Hållö 6 Aug. 1869. Vid Hållö fyr 6 Aug. 1869. 2.64 2.64 2.69 2.81 2.90 JM 3.25 Malmöfjorden 6 Aug. 1869. 2.51 2.77 Lysekil, norra hamnen 6 Aug. 1869. Gullmarsfjorden, Lysekils södra hamn 8 Aug. 1869. 2.41 Gullmarsfjorden nära mynningen 13 Aug. 1869. 2.47 2.172 (2.91) 3.09 3.20 3.35 Gullmarsfjorden vid Skåreberget 18 Aug. 1869. 2.49 2.55 3.14 Gullmarsfjorden, Lilla Bornö 18 Aug. 1869. 2.42 2.48 2.54 2.57 2.58 2.60 3.11 3.22 3.30 3.38”) 3.46 ”') d.47 22 F. L. EKMAN, Hafsvättnet utmed den ifrågavarande delen af vår kust visar således en vexling i saltstyrka, långt större, än hvad man i någon annan hafsbassin iakttagit, nemligen från föga öfver 1.5 ända till 3.5 procent. Den allmänna orsaken till detta egendomliga förhållande är att söka 1 denna kuststräckas belägenhet mellan två vattenområden af så olika salthalt som Nordsjön och Östersjön, samt i beskaffenheten af den långa och krökta hafsvik, hvarigenom Östersjön uttömmer öfverskottet af sitt föga salta vatten. Särskildt har djupet i Skagerack samt de der rådande hafsströmmar och vindar ett väsendtligt inflytande på den nämnda saltprocenten. Bohuskusten kan med afseende på hafsvattnets sälta delas i 2 afdelningar, nem- ligen en, tillhörande Skagerack, och en tillhörande Kattegat; som gränsskillnad mellan båda kan man tänka sig en linea dragen ungefär mellan Skagen och Marstrand. Till den sednare afdelningen kunna sannolikt äfven räknas de långa hafsfjordar, som sträcka sig från Marstrand ända upp mot Uddevalla. I den Kattegat tillhöriga delen är yt- vattnets salthalt per medium under 24; det vatten, som håller 23 procent salter, är nedtryckt till ett djup af mer än 10 famnar, men stiger, då man närmar sig Skagerack, något högre. Först på 15 famnars djup och mer träffas vatten med 37 salt. Stora djup äro utmed denna del af kusten relativt sällsynta och kunna alldrig mäta sig med de märkvärdigt stora djupen i norra Bohusläns fjordar. Utmed den större afdelning af Bohuskusten, som gränsar till Skagerack, är salt- halten redan vid hafsytan omkring 23 procent. Vid områdets sydliga och nordliga gräns samt i de inre fjordarne nedgår ytvattnets sälta likväl under nämnda tal; det blir nemligen söderut utspädt af vatten från Kattegat och Götha elf, och norrut af det myckna vatten, som nedströmmar från de Norrska fjellen och sedan liksom instänges i Skageracks nordliga hörn. Men äfven i dessa fall återfinner man det 2354 salta vattnet nästan alltid redan på 2 famnars djup. Vatten med 34 salter träffas utmed hela denna del af kusten åtminstone på 10 famnars djup och stiger stundom upp till blott 5 åa 4 famnar under hafsytan. Utom dessa båda afdelningar skulle man äfven kunna urskilja en annan, räknad nemligen från det djup, der saltprocenten börjar bli oföränderlig, och nedåt. Denna gräns synes ligga vid ungefär 30 famnars djup. Salthalten är der ungefär 3.354 och stiger sedan så långsamt, att den först på ett djup af 100 famnar hinner 33 procent. Ehuru jag från dessa större djup blott har ett ringa antal observationer, emedan ström- sättningen ofta gjorde det omöjligt att anställa observationerna med tillräcklig tillförlit- lighet, vill jag dock fästa uppmärksamheten på, huru nära djupvattensprofven från så olika punkter af Bohuskusten som Paternosterskären, Gullmarsfjorden och Kosterfjorden öfverensstämma med hvarandra. Ett särskildt anmärkningsvärdt förhållande visar i detta hänseende Gullmarsfjorden. I dess mynning anträffar man icke större djup än 33 famnar, och salthalten der fann jag till 3.352; tänkte man sig en linea dragen längre utanför mynningen genom de punkter, der djupet är minst, så skulle man finna fjorden afstängd från hafvet genom ett grund af blott omkring 26 famnars djup och således salthalten vid bottnen ännu något lägre än nyssnämnda. Icke desto mindre finner man i fjordens inre, djupare delar salthalten på 50 och 80 famnars djup så motsva- rande den, som anträffas på lika stora djup utomskärs, att observationerna skulle (OM HAFESVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. 25 passa in i samma serie som de, hvilka blifvit gjorda i Kosterfjorden. Man vore nästan frestad att fråga sig, om vattnet på dessa isolerade djup, der det förmodligen är allde- les stillastående, kunnat bibehålla sig från den tid, då det ännu icke genom landthöjnin- gen blifvit afsöndradt från gemenskapen med vatten af samma salthalt i öppna hafvet. Då likväl af flera orsaker en sådan förklaring är ohållbar, så synes man tvungen att antaga, att gränsen för det saltaste vattnet höjer sig periodvis med åtminstone 20 a 30 famnar; det vore väl härvid tillräckligt, om en sådan förändring blott inträffade vissa år, då gynnande omständigheter med afseende på vindar m. m. sammanträffade. Det inströmmande tyngre oceaniska vattnet skulle då utfylla fördjupningarne i hafs- bottnen och der länge qvarstadna, äfven sedan gränsen för det saltaste vattnet åter sjunkit, i det diffusionen mellan vattenlager af så pass lika salthalt måste ske långsamt, och strömsättningens verkan på dessa afsöndrade djup måste vara mycket obetydlig. En höjning af gränsen för det saltare vattnet vore framför allt att emotse vårtiden, då östliga vindar företrädesvis råda 1 Bohuslän. Från denna tid har jag ävnu inga obser- - vationer, men en antydan åt nämnda håll har man af observationerna i Gullmarsfjorden för Februari detta år, då vatten af 3.35 a 3.37 24 salthalt anträffades redan på 15 fam- nars djup. Likaså visa de 2 observationerna i Gullmars- och Kosterfjorden för Juni och Juli månader ett saltvatten af 374 redan vid 4 famnars djup, således högre upp mot hafsytan än hvad det under Augusti någonstädes blef af mig anträffadt. Jag vill nu söka att taga i närmare skärskådande orsakerna till dessa vexlingar i hafsvattnets sälta utmed Bohuskusten på olika ställen, djup och tider"). När vatten- samlingar af olika salthalt sammanträffa, så blanda de sig, som bekant, ej genast, utan det saltare tyngre vattnet nedsjunker under det mindre salta, hvilket i sin ordning ut- breder sig öfver det förra. Den hastighet, med hvilken dessa vattenlager sedan blanda sig till följe af diffusionen, är ringa relativt till de stora massor, som här komma i be- traktande. I en hafsbassin, der på samma gång ett rikligt tillflöde af färskare vatten och en starkare strömsättning från hafvet äga rum, kunna derföre dessa lager aflägsnas och återbildas mycket fortare, än de hinna utblanda sig med hvarandra. Sådant är förhållandet i Skagerack. En ström från Nordsjön, följande Jutlands norra kust, sätter med en hastighet af 1 sjömil i timman, stundom vida mer, in mot Svenska landet, som den träffar litet norr om Marstrand. Den viker sedan mot norr och följer Bohuslän- ska kusten ++), förenad med den sydliga strömmen från Kattegat och utspädd af denna samt af vattnet från Götha elf, vänder sedan mot sydsydwest under Norrska landet, och går, åter utspädd af vattnet från dess elfvar, tillbaka ut i Nordsjön. Denna ström betingar i första rummet saltförhållandena i vattnet utmed Bohuskusten; den stora till- ökningen i vattnets sälta norr om Marstrand och de hastiga öfvergångarne i de öfre vattenlagrens salthalt äro följder af densamma. Strömmens riktning är för öfrigt icke oföränderlig, utan kan stundom till och med omvändas genom vindarnes inflytande; men det ofvan anförda förhållandet är det i allmänhet rådande. Huru långt mot dju- pet strömmens verkan sträcker sig är mig icke bekant. Men till följe af det ansenliga ') Det är mig härvid en angenäm pligt, att uttrycka min tacksamhet för de upplysningar jag vid K. Sjökarte- kontoret fått inhemta angående strömsättning, djup och vindar i Kattegat och Skagerack. ”) På några mils afstånd från kusten är strömmen under vanliga förhållanden obetydlig. 24 F. L. EKMAN, djupet i Skagerack, som midt ute 1 densamma uppgår till 300 a 400 famnar, och på de flesta ställen fortsätter nära in åt land med rännor af 30, stundom ända till 100 famnar, bör hafsvatten 1 föga utspädt tillstånd på djupet kunna komma in till Bohus- kusten äfven oberoende af strömmens verkan. Ju mindre hastigt de öfre, färskare vattenlagren aflägsnas, desto djupare hinna de dessförinnan att nedtränga i de undre till följe af diffusion m. fl. orsaker. Så har jag i den mycket instängda Byfjorden vid Uddevalla på 20 famnars djup träffat vatten - med blott 2.784 salter, under det jag öfverallt eljest på detta djup funnit öfver 3 pro- cent salt. I Gullmarsfjorden deremot, oaktadt dess längd, och fastän den upptager det förnämsta vattendraget i Bohuslän, Qviströmselfven, råda ännu 2 mil imnanför dess mynning nästan samma saltförhållanden som i sjön utanför mynningen; denna fjord är nemligen djup och rak, och ström och vindar kunna derföre åstadkomma en liflig om- sättning af dess vatten. Kattegat är genom den långt framspringande Skagens udde temligen starkt af- skiljd från gemenskapen med hafvet. Strömmarne derstädes äro företrädesvis sydliga; kommande från Sundet och stora Bält, ändra de 1 den vidare delen af Kattegat på åt- skilliga vis rigtning och blifva på somliga ställen till och med omgående, men gå slut- ligen ut och förena sig närmare Svenska landet med strömmen i Skagerack. Nordlig ström inträffar väl i Kattegat esomoftast, men då går den sydliga strömmen ändå van- ligen ut på djupet. Att å andra sidan sydlig ström 1 Kattegat, oftast åtminstone, bör motsvaras af en nordlig bottenström, kan man sluta deraf att man iakttagit nämnde förhållande i Öresund. Men hafsströmmens verkan i Kattegat blir på detta sätt mera en fram- och återgående, och kan derföre i anseende till dess förmåga att omsätta vattenlagren ej mäta sig med den slags ström, som råder i Skagerack. Dessutom äro djupen i Kattegat väsendtligt mindre. Med undantag af den smala djupränna, som från Skagerack sträcker sig så sydligt som till Kungsbacka, samt några ställen mera i Katte- gats midt mellan Kungsbacka och Warberg, äro djupen i öfre Kattegat vanligtvis under 30 famnar och 1 dess större, sydliga del oftast under 20; dess vestra del utanför Jut- land är mycket grund. Beröringspunkterna på djupet mellan Östersjövattnet och hafs- vattnet bli derföre i Kattegat mycket fåtaligare än i Skagerack, och de på dessa ställen uppkomna saltare blandningarne bli sedan fördelade öfver en större yta och åter ut- spädda. Till följe af dessa förhållanden få de öfre vattenlagren i Kattegat, åtminstone ned till 10 famnars djup, en mycket likformigare sälta, än hvad man finner i Ska- gerack. Strömningen i hafvet kan icke blott bidraga att fördela vattnet i lager af olika salthalt, anordnade i vertikal riktning; den kan äfven föranleda en skarp gränsskillnad i horizontal rigtning mellan olika vattensamlingar. Man skulle i denna mening kunna säga, att Kattegat är begränsadt icke blott af de omgifvande landen, utan äfven af den ofvanför Skagen framskjutande strömmen, i det denna bildar liksom en rörlig vägg, hvilken Kattegatsvattnet icke så lätt slipper förbi, förr än närmare Svenska landet. Jag har en gång för flera år sedan i trakten af Kosteröarne och 13 mil från fasta landet påträffat en plötslig öfvergång mellan den egentliga hafsströmmen å yttre sidan med sitt blåaktiga vatten och det innanför densamma afstängda grumliga ytvatten, som ofta OM HAEFESVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. 205 bo samlas i norra Skageracksbugten. Gränsen sträckte sig som en rät linea i öppna sjön så långt ögat kunde se, och var så skarp, att man kunde på ömse sidor af båten upp- taga vatten af helt olika beskaffenhet. Det lokala inflytande på vattnets sälta, som de i Skagerack och Kattegat utfallande elfvar utöfva, sträcker sig i allmänhet, för så vidt jag kunnat finna, blott till ett ringa djup, så att det under 2 famnars djup blir föga märkbart. Den betydliga yta, öfver hvilken färskvattnet har att utbreda sig, är nemligen till följe af strömsättningen rörlig och förnyas ständigt; elfvattnet blir derföre utbredt 1 ett mycket tunnt lager der- öfver, så snart inga särskildta förhållanden föranleda dess uppdämning. Mellan elf- mynningarne vid södra Bohuskusten kan man, der större djup anträffas, urskilja 3 slags vattenlager: öfverst ett af elfvatten utspädt Kattegatsvatten, derunder vatten af Katte- gats vanliga sälta, och längst ned ett vatten, som till sin salthalt närmar sig det i Ska- gerack på motsvarande djup "). Störst är inflytandet 1 norra Skageracksbugten från de Norrska elfvarne, hvilka i synnerhet omkring midsommarstiden, då snösmältnimgen i fjellen blir hastig, ge mycket vatten; ännu långt fram på sommaren är utspädningen derifrån mycket märkbar. STRECKER fann i vattnet i Sandefjorden, belägen litet vester om' Christianiafjordens mynning, blott 1.s1Z4 salt ""); i mina observationer från Koster- fjorden visar sig en sådan utspädning tydligt ännu på 2 famnars djup. Vid inträffande nordlig ström sjunker derföre till en början salthalten i vattnet äfven på punkter af Bohuskusten, som ligga ganska långt söder om Norrge "++), ” Ett tydligt exempel i detta hänseende har jag från Wäderöarne. Vid denna ögrupp, som ligger längre framskjuten ut i Skagerack än någon annan punkt på kusten, hade jag förut anmärkt, att vattnet brukade kännas saltare och visa en blåare färg än eljest, och jag väntade följaktligen nu, att der finna maximum af salthalt. Qvällen omedelbart före dessa observationer fann jag i den innanför belägna Fjellbackaskärgården verkligen 2.694 salter hos yt- vattnet, således mer än jag någonstädes eljest iakttagit. Men under natten vände sig strömmen och blef starkt nordlig liksom vinden, och vid min ankomst till Wäderöarne hade ytvattnet der blott 2.46 4 salthalt, således 0.23 4 mindre än i skärgården innanför. Detta berodde tydligen af tillströmmande färskare vatten från norr, hvilket fortare hun- nit ut till Wäderöarne än det kunnat intränga bland skären utanför Fjellbacka, der yt- vattnets salthalt på morgonon nedgått till 2.55 4. Det är påfallande, att den starka vågrörelsen i hafvet icke i högre grad synes sammanblanda de öfre vattenlagren. Under vanliga omständigheter kan man förstå detta på grund af sjelfva vågrörelsens natur, hvarvid de särskildta vattenpartiklarnes afstånd från hvarandra föga förändras, men annorlunda borde förhållandet bli, då vågorna fram- drifvas af starkare vind och ännu mer då de bryta. Jag har i detta afseende en som mig synes egendomlig observation från Elfvefjorden, 3 mil från Nordre elfs utlopp. Under större delen af föregående dygnet hade full storm från sydvest blåst i fjordens rigtning mot elfmynningen, och vinden var ännu på morgonen, då observationen gjordes, ”) Se observationerna 1 Björköfjorden. "I Ann. d. Ch. u. Ph. 95, 177. Profvet säkerligen taget från ytan, eftersom intet särskildt derom nämnes. "") En ihållande nordanström förorsakar dock slutligen ökad salthalt af lätt insedt skäl. K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 4. 4 26 PF. LI. EKMAN, så pass frisk, att vågorna bröto; jag väntade derför att finna elf- och hafsvattnet om- blandade med hvarandra till några famnars djup. Emedlertid fann jag på 1 famns djup ett vatten af blott ungefär 0.24 salthalt, och straxt derpå vid 2 famnars djup 2.036 salter, således föga mindre än hvad längre ut i Kattegat förekommer. Detta egde rum i en visserligen instängd, dock icke obetydlig fjord. Men utomskärs, der vå- gorna gå så mycket djupare, och, efter hvad man försäkrar, på vissa punkter stundom kunna grundbryta på 10 famnars djup, borde man vänta att de skulle i betydlig grad omblanda vattenlagren. Den större likhet i salthalt från 0 till 5 famnar, som profven från Wäderöarne och Fjellbackaskärgården förete har väl ock till största delen sin or- sak i en sådan vågornas verkan; punkten är nemligen belägen temligen vid midten af Bohuskusten. Men för detta utjemnande inflytande sätter strömsättningen en gräns, och de synnerligt skarpa vexlingarne i salthalt hos de öfre vattenlagren från Pater- noster- och Kosterfjorden, oaktadt båda- äro belägna mycket öppet för hafvet, torde förklara sig deraf, att det förra profvet var taget vid sydlig ström, det sednare efter nordlig ström, och således båda profven tagna mera vid utgångspunkten för de olika vattenlagrens bildning än de öfriga. Ett högst väsendtligt inflytande på salthaltens fördelning i Skagerack måste vi- dare tillerkännas åt vindarna. Hvarje kustbo vet, att vattnet i en fjord är saltare, då vinden blåser från land, än då den ligger in från sjön, och väl äfven orsaken, som är den, att vinden i förra fallet för ut ur fjorden det på ytan simmande färskare vattnet, i sednare fallet deremot instänger och sammanhopar det i fjorden. Likartade förhål- landen måste kunna göra sig gällande i öppna sjön. Blåser vinden i riktning mot hafströmmen, så kan denna fortsätta sin väg det oaktadt”), men de öfre vattenlagren, som hejdas af vinden, hinna ej så fort fram som de undre, utan måste samla sig och undantränga det saltare vattnet till ett större djup än förut; samtidigt blir vågrörelsen förändrad, böljorna bli brantare och djupare och omblandningen af vattenlagren för- modligen starkare. Går deremot vind och ström i samma rigtning så måste ytvattnet få en påskyndad rörelse, utbreda sig öfver en större yta i ett tunnare lager, och det saltare vattnet 1 stället uppstiga högre från djupet. Så har jag efter en häftig nordan- storm sett salthalten hos ytvattnet utanför Koster hastigt stiga från ungefär 2 till 23 procent. Om nu, såsom under de egentliga sommar- och höstmånaderna brukar vara fallet, vestliga vindar råda i Skagerack 2"), och man tänker sig strömmen gå i dess normala rigtning, så måste ytvattnet under Norrska landet bli hejdadt af vinden och uppehållet; en del deraf åtminstone bör kunna bli drifven öfver den mera strömstilla midten af Skagerack och åter komma under den ingående strömmens inflytelse, eller genom stundom inträffande nordlig ström åter föras ned åt Bohuslänska kusten. Slut- resultatet måste bli likartadt för Skagerack, såsom en vik af Nordsjön, med hvad det blir för hvarje mindre fjord, nemligen att det färskare ytvattnet samlar sig till ett allt djupare lager, ju längre tid vinden ligger inåt land. Under April och Maj deremot, då östliga vindar företrädesvis råda, kan ytvattnet lättare föras till hafs, och i samma mån måste det ersättas af Nordsjövatten som uppstiger från djupet. Jag har redan ') Vid häftiga vindar rättar sig likväl strömmen åtminstone på ytan efter vinden. ") September månad gör mera undantag, då vindarne ofta äro ostliga. OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. 20 anfört de observationer, som tala för en sådan periodisk förändring af salthalten. De upplysningar, som jag af skärgårdsboar inhemtat, öfverensstämma ock deri, att vattnet åtminstone i norra Skagerack är saltast under våren och försommaren, således, egen- domligt nog, under den tid då floderna utgjuta sitt mesta vatten i Östersjön och Katte- gat; vattenflödet från Norrge börjar först sednare. Af de anförda förhållandena skulle man väl äfven kunna sluta, att salthalten i Skagerack kunde vara något olika under olika år, allteftersom de omständigheter, hvilka betinga tilloppet af färskvatten eller befordra dess aflägsnande, utfallit olika. Om jag, i hvad jag nu anfört om orsakerna till de ovanliga saltförhållandena i Skagerack och Kattegat, i vissa fall gått längre, än hvartill mina observationer strängt taget skulle gifvit mig rättighet, så beder jag, att detta må ursäktas, i fall jag derige- nom kunnat ge anledning till vidare iakttagelser 1 ämnet. Jag vill nu med begagnande af så väl egna som andras observationer, för så vidt de kommit till min kännedom, meddela en sammanställning af salthalten i de hafsbäcken, som omgifva våra kuster. | NORDSJÖN. Salthalt. I dess sydligaste del ofvanför kanalens mynning, (3 observationer af v. BIBRA OC EROR GETA MMER) Jr | kö FÅGR fdGEe ekke dne SAKEN Juste). seas bana 3.48 4 Vid dess nordliga mynning, mellan Stavanger och Orkney-öarne (FORCHH.) .. —. 3.43» Sydvest om Egersund (ForcHH.), således mellan Stavanger och Lindesnäs... ... 3.33 » 11 mil vester om Hanstholms fyr (ForcHH.), således vid inloppet till Skagerack 3.11» Nicke Soland (BACKS, vördmJoum. 3418 3.05 » Medium 3.28 4 Detta medium är väl för lågt, emedan de festa profven blifvit tagna närmare kusterna; maximum fann FORCHHAMMER med 3.514 ofvanför kanalens mynning. För den del af Atlanten, som FORCHHAMMER kallar verldshafvets 3:dje region och till hvilken Nordsjön i norr gränsar, fann han i medium 3.539 4; maximum var 3.654, minimum 3184. Ännu något saltare är verldshafvets »2:a region», som genom kanalen står i förening med Nordsjön. Man kan således sluta, att särdeles vid vindar, som gynna aflägsnandet af allt det ytvatten som utgjutes 1 Nordsjön, dess salthalt bör betydligt öfverstiga ofvananförda medium. Angående salthalten på djupet i Nordsjön, har man mig veterligt inga iakttagelser. Salthalten i öfra delarne af Atlanten tilltager med en obetydlighet mot djupet enligt FORCHHAMMER, och i de 2 första regionerna, mellan eqva- torn och 60? å 55” N. Br., aftager den litet mot djupet. Ytans medium för dessa re- gioner tillsammans är 3.606 6, och medium för djupvattensprofven — 500 till 10,000 ”) De arbeten hvilka jag härvid rådfrågat äro: G. FORCHHAMMER, On the composition of see water in the dije- rent parts of the ocean, Phil. Trans. 1864; Om sövandets bestanddele, Kobenhavn 1859, Akademiskt pro- gram; Om havets sammenscetning, foredrag ved de Skand. Naturforsk. 8:de möde, m. fl. skrifter af samme författare. v. BIBRA, Untersuchung von Seewasser ete. Ann. Ch. Pharm. 77. 78. STRCEKER, Untersuchung des Schwefelwassers von Sandefjord Ann. Ch. Pharm. 95. 177. v. BAER, ueber ein neues Project, Austern- bänke an der Östseekiste anzuleger etc. Petersburg 1861. A. F. Sass, ueber die chemische constitution des Ostseewassers, Pogg. Aun. 129 413. BE. EDLUND, om isbildningen i hafvet, Öfvers. af K. Vet. Ak. Förh., 1863 sid. 349. ; 28 F. L. EKMAN, fots djup — enligt FORCHHAMMER 3.57876. Verldshafvets salthalt per medium anger FORCHHAMMER till 3.4404, räknadt för ytan. SKAGERACK, KATTEGAT ocH SUNDET. Djup i famnar. | | 5 | 10 | 15 | 20 | 30 | 35 | 40 | 50 |100 SRNKtIpErjoNeHennätTen: I | | Skagerack. | | Mellan Hirtshals och Skagen (ForcHH.); således den ingå- | | | | en dejfströmmen FLY essb ÖT) aN sekel senses ee ss 3.27 | Sandefjord (STRECKER); således den utgående strömmen, vi- | | dare utspädd af Norrska elfvarne......s.o.sossnosesnisssee nian nan 1.81] Sökes EG 2.38] 2.47| 2.56| 2.66| 2.72| 2.82) 3.12] 3.23] 3.31] 3.34] 3.37] 3.40] 3.46] 3.50 'Medlersta Bohuskusten, Wäderöarne — Gullmarsfjorden, sär- SEE Vern SALE 2.52| 2.60] 2.65| 2.69] 2.76| 2.86] 3.14 PE | Bohuskusten ofvanför Marstrand, medium (EKMAN) skildt medium för de öfre vattenlagren Kattegat. | | | Bohuskusten, Marstrand — Winga, medium (EKMAN) ........ 1.91|/1.96| 2.10] 2.19] 2.22] 2.29] 2.431 3.02] 3.09 | [Ejangifyetnställen (More) ks 11.99 Mellan Warberg och Kungsbacka, 57 16', 11” 51, 3, | VVE SYV AE vn CL (ED IG UND) fra ease ATT Sed ET EE 2.13 Norr om Anholt, nordlig ström (FORCHH.)....................... 1.74 [aa » sydlig » TNT ARTS SRS DEN 1.54 | Norr om Kullen, nordlig ström (FORCHH.) s.ssnsnssmssnssosena É 1.731 | | | | | DD » sydlig » PITE Mi pe gdga BE NOS be SEA 1.13 | Sundet vid Helsingör (FORCHH.) Nordlig ström, 24 observationers medium........................ 1.601 | max. 2.38, minim. 1.00 | 'Strömstilla, 24 observationers Medium. .....sssssssosssrereir i saa 1.33| | max. 1.78, minim. 0.87 | Sydlig ström, 86 observationers Medium .........sssss0ssssnn0a 1.18 | max. 1.94, minim. 0.80 | I Bottenströmmen, 19 observationers medium, I max. 2.33, minim. 0.89 I ? AjuPp: (e)Can givet 54 L3i Sales. oEes SN de kamel seklet eka ds 1.90 Medium för 134 dygn, 37 — 1t| 1.28 I | | I För Skagerack hade det varit olämpligt att taga något totalmedium, då variatio- nerna i salthalten der äro så stora på samma gång som salthalten utmed Norrge och i Skageracks midt är så föga känd. Det medium jag uppgifvit för Bohuskusten har jag erhållit så, att jag först tagit medium för sådane punkter, som varit särdeles närbe- lägna, och sedan tagit mediernas medium. Till jemförelse har jag uppställt mediet för de öfre vattenlagrens sälta utmed midten af Bohuskusten, undantagande de 2 vinter- OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. 29 observationerna i Gullmarsfjorden; för de nedre vattenlagren finnas ej nog många ob- servationer för att berättiga en åtskillnad. OÖObservationerna vid Uddevalla har jag ute- slutit, ty ehuru salthalten 1 allmänhet liknar den i Kattegat, synes dock för djupet en afvikelse ega rum. Öbservationerna för sundet har jag ST för sig, emedan denna punkt med lika skäl eller mer kunde räknas till Östersjön >). ÖSTERSJÖN. . a) dess förgreningar vester om Skåne — Riigen. Landskrona, 55" 50', 30? 41', efter SW storm, Sept. (STRUVB).... cs. > sssssenon 1.89 4 Köpenhamn, ytan, + till 55, medium af 7 obs. (FORCHH.) ss esmsmsmssrnssasssssrienennnnn 1.58 » » CI Net 34 kvar CLS aa er SOL LNG pdd EA rf AR aa de ARR RN RTR LEENA ANNA 1.75 » » GA 5 UEIOR OEI) Ae 08 Sr Re pga barns e Mer ienn näsa 0 So JAR LAT BAR 1.09 » Malmö, 55"30', 30"45', Sept. efter SW storm (STRUVB) .....e.s-scsmnsusunnmnnsnnnn 1.74 » Kälelenbusten,((P RARE) sm. sbsdies der SSA ERNA SR RS HTT NaN INNE 1.71 » firsanvie noun e a (VILAR CET) Rak Baker RNE EL or AA Go a BÄR ie on anse Une TÅ ps Åge 1.64 » » Mopberan: vid Mecklenburg, (LINK E.:s ms NE AR mn I IEA see 1.68 ; MO 1.62 » b) Stora bäckenet, observationer närmare tillflödena af färskvatten i allmänhet uteslutna. SW om Ystad, 55” 15', 13" 30', 2, lugnt, (EDLUND)... SET FANA RES OSAKA TTR HAKON TR 0.82 4& W om Bornholm, 55” 17', 14? 32', 2 SW vind, (EDLUND)... smmsmnsssr sesssenise innan 0.78 » Mellan Hammershus på Bysnbola Och Sandhammar +, efter NNO vind, (FORCHH.) 0.75 » Söder om Karlskrona 55” 50', 15” 45 22 SW vind, (EDLUND) ..smnemmm ses sesersesanna 0.76 » Karlskrona, 56” 10', 33" 10', Sept. efter måttlig vestan (STRUVB) ....... .... FIRA 1.10 » INF RID az ao (TT GERE ENIBIER GG a AL MaA Re AE äg de AN ab DA (AS RS be 0.75 » Westervik, 57" 40', 34" 30', egt efter måttlig vestan (STRUVE) =... meesmeme sn 0.76 » Mellan Ölnd och Gottland, +, efter stark oss ras (IOR GENEN) AEA NTA 0.73 » Nyköping 59", 35", efter fever stillväder, Ang, (ORNo) FANER. PINNE RA 0.74 » Mellan Wisby och Nyköping, 58" 10', 17" 33', SW vind (EDLUND)... ooo. 8 (ÖGR D Midten af Östersjön, 38" 27', 37” 40', 22 (EÖRGA MOR SR SR kare ME LA UREA rs 0.71 » Wester om Ösel, 2, SO DES ((ÖORBET JUN) EET ER LAN Re re AROS A RA AR 0.69 » Mellan Oesel och Dagö, +» stillväder (GOEBEL jUI)........ocmmssissnsesssessesenana saras ann denna 0.71 » Vid mynningen af Finska viken, 4, stark NNO bris, (FORCHH.). ss sms ss 0.69 » ') Beträffande dessa intressanta iakttagelser af FORCHHAMMER bör jag anmärka en omständighet som kunde föranleda missförstånd. Der FORCHHAMMER närmare redogör för dem, t. ex. »förhandl. ved de Skand. Naturf. 8:de möde, s. 37» och »on the composition of seewater p. 230, uttalar han tydligt, att de anförda siffrorna uttrycka vattnets salthalt. Men det medium, som deraf beräknar sig för ytan, 1.2827, finnes i den i sed- nare arbete gifna tabellariska uppställningen af observationerna, anförd som chlorhalt, och deraf medelsalt- halten 2.3243 beräknad för sundet, hvilket tal sedan ingår i beräkningen af Kattegats medelsalthalt. Att en förvexling af siffror på endera stället egt rum är tydligt, och jag har dervid ansett, att det sednast an- förda talet måste vara det orätta, så mycket mer som det motsäges af andra observationer. 30 EF. L. EKMAN, Södra delen af Ålandsöarne, vid Degerby, Aug. efter långvarigt stillväder, (STEVE) rss NN AA FR SSO om Skellefteå, 64” 17', 21" 31, > NO Väne, SS Sön (BNI). s0csosorsor 0.35 » 13 TA NE sta CA (STR UVI) Ag sr eg Re RER EA rr fre DRS RT SAN ect FINE 0 ER RT ES 0.34 » UTEN OO (SITE rare RE ER Ae SA RE RAR US RA RN RA RA RAA a OR 0.34 » SKOmNedenkallse, (654296 23000 nr SW vadet (DT UND) ee AE 0.26 » Medium 0.34 » Reduktionen af de sp. vigtbestämningar, hvilka Prof. EpLunpD i sin afhandling om isbildningen lemnat, och hvilka för Östersjön och Bottniska viken lemna ett mycket väsendtligt bidrag till vår kännedom om salthalten, har jag utfört medelst saltprocent- faktorn 0.013, sedan jag först reducerat sp. vigterna från den uppgifna temperaturen; till 5. Huruvida nämnda faktor för Ödesöroknn behöfde någon modifikation kunde väl sättas ifråga, men sannolikt skulle resultatet derigenom blott mycket litet förändras. Den anmärkningsvärdare skillnad, som för Bottniska viken söder om Qvarken visar sig mellan de af dessa sp. vigtbestämningar och af STRUVES analyser erhållna saltprocen- ter, synas otvunget förklara sig af det i detta bäcken så mycket betydligare tillflödet af färskvatten från Svenska än från Finska sidan. Indelningen af Östersjön har jag lånat af v. BArr, blott med den skillnad, att jag delat Bottniska viken i 2 afdelningar. Man finner att salthalten inom Östersjöns olika regioner i det hela visar sig ganska konstant, när man icke medtager punkter, som alltför mycket äro utsatta för tillföde af färskvatten. Men högst egendomligt synes det mig vara, att salthalten i Östersjöns vestliga förgreningar skiljer sig långt mindre från salthalten i Kattegat än från den i Östersjöbäckenet, oaktadt strömmen i före- nämnda del af Östersjön är öfvervägande sydlig, och åtminstone en del af hithörande punkter stå i en vida friare gemenskap med stora Östersjön än med Kattegat. Till- OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. 31 fälliga omständigheter måste väl hafva bidragit till detta resultat, hvilket blir så mycket sannolikare, då man 1iakttager, att medium för salthalten i sundet utfaller betydligt lägre än för de å ömse sidor derom belägna bäckenen. Vindens verkan torde härvid förtjena att beaktas. Om nemligen i södra Östersjön någon väsendtligare skillnad i sälta på olika djup förefinnes, så bör salthalten på ytan icke blott kunna vexla till följe af strömmens riktning mellan Danska öarne, utan äfven kunna tillfälligtvis stegras der- igenom, att vindarne föra ut ytvattnet i det vida Östersjöbäckenet, hvarigenom det sal- tare vattnet i motsatt rigtning upptvingas från djupet. För att nu taga en kort öfversigt af den ståndpunkt, på hvilken vår kännedom om saltförhållandena i de vatten, som omgifva våra kuster, för närvarande befinner sig, så se vi, att salthalten från Torneå och till Skåne icke tilltager gradvis, utan språngvis för de olika afdelningarne af Östersjön, tydligen emedan den större allmänna rörelsen hos vattnet inom hvarje sådan afdelning sammanblandar till ett någorlunda likformigt helt det dels saltare, dels färskare vatten, som tillföres från de närgränsande bäckenen och floderna. Vi känna ock temligen väl storleken af ytvattnets sälta inom de 3 öfre afdelningarne af Östersjön; men om sältan på djupet veta vi knappast något. Beträf- fande Östersjöns vestliga förgreningar, samt Kattegat, så måste vår kunskap äfven om ytvattnets salthalt anses ganska bristfällig relativt till de stora vexlingar i salthalten, som der synas ega rum, och de invecklade orsaker, som betinga dem. Hvad Skagerack angår, så har jag väl gjort en början till utredande af dessa förhållanden, men mycket återstår, och i främsta rummet behöfdes ett par serier af vattenprof från olika djup, tagna tvärsöfver Skagerack mellan Jutland och Norge, samt från Bohuskusten mot Ska- geracks midt. De fysiska förhållandena hos en trakt afspegla sig i dess vext- och djurhf. De naturforskare, som sysselsatt sig med hafsalgernas och hafsdjurens studium vid Bohus- kusten, hafva ingalunda varit obekanta med salthaltens tilltagande derstädes mot dju- pet och det inflytande denna omständighet utöfvar på flora och fauna. De stora dju- pen hafva särskildt varit för zoologerna begärliga fyndorter, och hvad algfloran beträffar, så är den för salthaltens vexlingar så känslig, att hvarje med densamma förtrogen bo- taniker deraf kunnat skapa sig en relativt rigtig bild af saltförhållandena utmed kusten. Det är intressant, att i detta hänseende jemföra den i inledningen till Prof. ÄRESCHOUGS »Phycece Scandinavice marine» förekommande rubriken »Salsitudo et profunditas maris», der de relationer, som ega rum mellan hafvets på olika djup och trakter vexlande salt- halt och algflorans beskaffenhet, redan år 1846 i klara drag äro angifna, oaktadt salt- halten i sjelfva verket då icke var känd. Vid jemförelsen af vattnet utmed Bohuskusten med det i angränsande hafsbäcken borde det vara af intresse, att ge akt på den olikhet i saltbeståndsdelarnes inbördes mängdsförhållande, som de olika vattnen kunna förete. Anledningar till en sådan olik- het finnas som bekant deri, att floderna tillföra hafvet ett vatten, som har annan sam- mansättning än hafsvattnet och särskildt är relativt rikare på kalk och svafvelsyra än detta; vidare deri, att vext- och djurverlden bemäktigar sig en del af hafsvattnets be- ståndsdelar företrädesvis framför andra. Dessa och andra förhållanden, som sträfva att rubba proportionen mellan ämnena, kunna framträda i olika grad i ett hafsbäcken än i SÅ F. L. EKMAN, ett annat. FORCHHAMMER har nu, genom den mångfalld af analyser han utfört på vatten från nästan alla trakter af oceanen, ådagalagt, att skillnaderna 1 nämnda hänseende äro mycket små och långt mindre än hvad man ofta förut ansett; men han drager å andra sidan den slutsatts af sina analyser, att dylika skillnader verkligen existera för vissa områden äfven af öppna oceanen, och att de särskildt blifva ganska märkbara, då man närmar sig mynningarne för större flodområden. För följande jemförelse 1 detta hänseende mellan vattnet i Skagerack och det i angränsande bassiner har jag användt dels de relationstal för saltbeståndsdelarne i för- hållande till 100 Chlor, som FORCHHAMMER för Nordsjön m. m. fastställt, dels de, hvilka särskildt för Östersjöns olika afdelningar blifvit sednare och på grund af flera analyser (af STruVE m. fl.) beräknade af Sass. Vid hvarje relationstal har jag bifogat maximum och minimum för de bestämningar, af hvilka talet är ett medium; äfven har jag anfört antalet af dessa bestämningar, der det varit mig bekant. Hvad talet för kalit beträffar, så bör anmärkas, att FORCHHAMMER sjelf icke anser de bestämningar af kalit, som han stundom utfört, för fullt tillförlitliga; natronet har han alldrig särskildt bestämt. s | J Salter, | Svafvelsyra. Kalk. Talk. Kali. Natron. | | Summa. | | | Me- | Max. | Me- | Max. | Me- | Max. | Me- | Max. | Me- | Max. | Me- | Max. | | dium. | Min. | dium. | Min. | diom. | Min. | dium. | Min. | dium. | Min. | diom. | Min. | 13.6 6.5 älg | (RES | T1.8 i ; | 12.29 4.70 : .80 | a) | Bocelli VÄlken NS ASS öser sa sele ae 11.3 AG 11.4 10.9 3.80 | a | 74.55 40.5 . | EN Jus 13.2 4.6 15. 3 É Per Sr stora bäcken, SASS...............+ ! 1.34 Ta 3.03 Än 11.59 5 3:49; | Gå 73.03 (S | | 13.2 4 13.3 Dag 183.6 I INCE YYREgon snbsdSssL NA 6 3.57 2) KS ö | FORCHHAMMER, D analyser | 12.65 22 D 3 | 11.98 109 | 1.81 ko | | 182.s 180.9 a 11.6 6.s | 8. | I | Östersjöns vestra förgreningar, SASS....... 11.16 105 | 4.86 gå | 6.95 äå | | | = I I EE | | 12.6 4.2 11.4 | 180.9 | SUDFanalyseriögst ee. .01 .24 d | 61 | Kattegat, FOoRrRCHH., D analyser | 12.0 DA 3 Sr 11.06 05 | | | 181.6 Sa i de | 7 — — T Skagerack. | | | | | Bohuskusten, EKMAN. | | | | | | Paternoster, VILADE) «omg YT SNN ER NAN | 11.69 ) ') 2.73 i 74.8 | 181.7 Hållösky tanten SR RNA | 11.63 2.96 DE 2.47 | 74.9 | 181.5 |L25EN07 10) TFN Nones0as0g02>.5330380095005 909 | 11.60 2.98 11.05 2.43 | 75.0 | 180.5 |IKOS ber, 00 famn ne bee | 11.61 | 2.93 11.35 2.49 | TA.T | 180.7 | INTE di01n 65 See ar SR RA RE SNES Nere NE | 11.67 2.96 11.18 2.53 | 74.85 | 181.1 Skagerack under Norrska landet, STREcKER! 11.35! | 3.43 | 10.28 | 2.73 | | T4.7 | I 180.9 I — SEE i | SSE | - SEE — I 12.3 12. | | 182.7 | Nordsjön, FORCHH., 6 analyser............... | 12.09 11.8 2.836 JB td SO | | | 181.6 a Medium för verldshafvet FORoHHAMMER... 11.88 | 2.93 | 11.03 | | | | | | 181.1 | ”) Bestämningarne för dessa ämnen äro utelemnade såsom mindre tillförlitliga af skäl, som förut blifvit angifna. OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. 32 Försöker man nu att se något förklarligt sammanhang mellan de siffror jag er- hållit för Bohuskusten och dem, som för angränsande vatten äro angifna, så låter detta icke, eller blott i största allmänhet göra sig; 1 sjelfva verket stämmer mediet för Bohus- kusten bättre med mediet för verldshafvet, än med någon närliggande afdelning. Man kan väl, i den mån man från Bottniska viken närmar sig öppna hafvet, i allmänhet spåra ett tilltagande i natronhalten och ett aftagande i kalihalten, samt, hvad FOrcH- HAMMER redan framhållit och förklarat, en förminskning af kalk, svafvelsyra och total- summan af salter relativt till chloren; men dervid visa sig också stora oregelbunden- heter. Hvad särskildt analyserna från Bohuskusten beträffar, så borde de undersökta vattnen hafva uppkommit genom en sammanblandning af Östersjövatten och Oceaniskt vatten i sådane förhållanden, att derigenom salthalterna 2.1, 2.6, 3.0 och 3.54 uppstått och man skulle derföre vänta, att relationstalen för hvarje särskildt ämne skulle konti- nuerligt till eller aftaga i de 4 profven. Så är ock nästan genomgående förhållandet med de 3 första profven, men vattnet från 100 famnars djup gör öfverallt ett afbrott i denna regelbundenhet. Då den siffra, med hvilken detta afbrott äger rum, är så ytterst liten, så vågar jag likväl icke på grund af så få analyser att häraf draga någon slutsats, hur intressant den ock kunde vara, utan får tillsvidare antaga, att det nämnda förhållandet blott beror på ett egendomligt sammanträffande af analysfel. Man skulle väl vänta, att på de punkter och djup af Skagerack, hvarifrån jag tagit materialet tills mina analyser, der vattnet från de olika bassimerna sammanblandar sig i de mest olika förhållanden och de största differenserna i saltprocenten uppstå, att der också mycket större skillnader i saltbeståndsdelarnes imbördes mängdförhållande borde uppstå, än hvad inom hvart och ett af de närliggande områdena, Nordsjön, Kattegat, etc., eger rum. Detta är likväl långt ifrån att vara förhållandet, för så vidt man af de anförda analyserna kan döma. Vid öfvervägande af alla dessa omständig- heter kan jag ej undgå att fatta den förmodan, att de verkliga skillnaderna 1 hafs- vattnets sammansättning äro, relativt till storleken af de afvikelser, som genom olika undersökningsmetoder och arbetssätt uppkomma, så små, att analysernas antal ännu ej räcker till att ge brukbara media, för att jemföra de olika vattenområdena kring vår kust 1 anseende till sammansättningen af det i dem innehållna hafssaltet. Till slut må jag anföra några ord om det sammanhang, som hafvets frysning vintertiden kan ha med salthaltens fördelning deri. De fenomener, som vid frysningen ega rum, hafva genom den utredning af frågan, som Prof. E. EDLUND 5) gifvet den- samma och de talrika iakttagelser derom, som han samlat till ett helt, erhållit ett sär- deles stort intresse, och det vore derföre så mycket mera anledning att tillse, huruvida de äfven för mitt föreliggande ämne kunde vara af betydelse. De omständigheter, som betinga det egendomliga i hafvets frysning, äro, såsom man af nyss anförda afhandling känner, hafsvattnets synnerliga förmåga att kunna öfver- kylas, hvaraf förorsakas, att större vattenmassor kunna samlas i hafvet af en tempera- tur, som är lägre än hafsvattnets egentliga fryspunkt, och således färdiga att plötsligt ") Om isbildnigen i hafvet, Öfvers. af K. V. Akad. Förhandl. 1863 sid. 349. K Vet. Akad. Handl, B. 9. N:o 4. 34 Pi: EKMAN, afsöndra massor af is, så snart omständigheter inträffa, hvilka föranleda isens utkristalli- sering; vidare, att temperaturen för hafsvattnets täthetsmaximum ligger under dess fryspunkt, hvaraf åter blir en följd, att det öfverkylda hafsvattnet sjunker mot djupet och lemnar plats för annat vatten, som 1 sin tur öfverkyles och sjunker, med ett ord, att vattnets öfverkylning fortplantar sig nedåt genom cirkulation. Då vattnet är en mycket dålig värmeledare, så synes den sednare omständigheten vara ett väsendtligt villkor, för att öfverkylningen skall kunna nedtränga till betydligare djup. Då vi nu veta, att vattnet i Skagerack öfverallt och rätt hastigt tilltager i tyngd och sälta mot djupet, så skulle det vid hastigt påseende synas, som om en sådan cir- kulation ej vore möjlig, emedan det nedsjunkande öfverkylda vattenlagret helt snart träffar på ett annat, hvars tyngd, oaktadt det är varmare, är betydligt högre. Men om ock denna sednare omständighet möjligen kan fördröja öfverkylningens fortplantning nedåt genom cirkulation, kan den dock ej upphäfva densamma; följden måste nemligen blott bli den, att öfverkylnimgen skrider nedåt genom flera upprepade, ehuru mera be- gränsade rörelser i vattnet, än hvad fallet skulle vara, om salthalten hela vägen vore densamma. Enligt hvad Prof. EDLUND anfört kan öfverkylningen i Skagerack nedgå till ett djup af åtminstone 83—10 famnar. Det är tydligt, att den sedan inträffande isbildnin- gen skall verka till att concentrera hafsvattnet på djupet, eftersom den bildade upp- stigande isen knappast qvarhåller något salt. Enligt en afsigtligt låg uppskattning af Prof. EpruND skulle ett 45 fot djupt vattenlager, afkyldt till 2” under dess fryspunkt, lemna en ismassa, som motsvarade ett kompakt islager af 1.2 fots tjocklek. Antaga vi, att detta vattenlager före frysningen hållit 372 salt, så beräknar sig salthalten efter frysningen till 3.074. Upprepades denna process ett par gånger till, såsom under en vinter lär kunna inträffa, så skulle verkligen en ganska anmärkningsvärd stegring af salthalten bli följden; den mesta isen kunde sedan, dels som sådan, dels som ytvatten, aflägsnas till oceanen. Härvid får likväl ihågkommas, att det nämnda frysnimgssättet företrädesvis eger rum utanför kusten, men att vattnets omsättning genom hafsströmmen der är hastig, och det torde derföre vara svårt att säga, till hvad grad man kan till- mäta hafsvattnets koncentrering genom djupfrysningen någon betydelse för salthalten i Skagerack. : i Ett annat slags inflytande utöfvar frysningen på fördelningen af hafvets salthalt derigenom, att ytan under istäcket är skyddad för vindens inverkan. FORCHHAMMER an- för, att ytvattnet i Kielerbugten var drickbart, då det om vintern hemtades under isen. Liknande förhållanden skulle jag kunna anföra från det inre af Gullmarsfjorden. Der- igenom att all vågrörelse under isen är hindrad, bilda nemligen tillflödena af färsk- vatten mycket skarpare afskiljda lager då än eljest. Är en större sträcka af kusten isbelagd, så bortföres ytvattnet af den äfven under isen verkande strömmen, utan att detta hinner att i så hög grad som eljest omblanda sig med det underliggande vatt- net, och gränsen för det saltare vattnet bör under tiden höja sig. Häruti ser jag en väsendtlig orsak till den betydliga stegring af de öfre vattenlagrens salthalt, som vi- sade sig i Gullmarsfjorden mellan den 25 Januari och 19 Februari, sedan fjorden lagt sig. OM HAESVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. 35 De undersökningar om förhållandet mellan hafsvattnets täthetsmaximum och frys- punkt, som blifvit utförda af Marcet, DESPRETS am. fl, hafva blifvit gjorda på vatten från öppna oceanen. Det syntes mig kunna vara af intresse att bestämma dessa con- stanter äfven för vatten af den salthalt, som de af mig analyserade profven egde. Jag valde dertill 2 vatten från Gullmarsfjorden, nemligen »lilla Bornö, 4 famnar» och »Skåre- berget, 80 famnar», hvilka hade nästan samma sp. vigt som de analyserade vattnen 2 och 4; vidare vatten från Elfvefjorden, 3 famnar, och från Gullmarsfjordens mynning 5 famnar, hvilka genom tillsatts af en beräknad mängd destilleradt vatten bragtes till samma sp. vigt som analysprofven 1 och 2. Den olikhet i fryspunkt som dessa 4 prof kunde hafva med de analyserade skulle jag helt visst icke kunnat iakttaga. Sedan jag först förkänningsvis sett efter hvar fryspunkten låg, öfverkylde jag vattnen i slutet kärl till helt litet under denna temperatur, uttog termometern och gned dess kula med en bit glas, insatte den åter i vattnet och omskakade; is bildade sig då genast och som fryspunkt antecknades den temperatur, hvartill vattnet då höjde sig. Den bildade isens mängd var vid dessa försök, som för hvarje vatten upprepades några gånger, mycket obetydlig. : < Jag erhöll sålunda för 4 vatten af 2.09, 2.58, 3.00 och 3.474 salthalt fryspunkterna f 0 0 =D 0 3 ES . FORE é — 1.1, — 1.4”, — 1.7" och 1.9). Täthetsmaxima för vatten af motsvarande salthalter lågo vid temperaturerna — 0.44", — 1.68”, — 2.75 och — 4.02”. Mau ser således, att temperaturen för hafsvattnets täthetsmaximum först vid en salthalt af 2.54 börjar att ryckas något märkbart under dess fryspunkt, och att således vatten af en lägre salthalt skulle vid isbildningen följa samma lag som färskvattnet, så framt icke dess stora för- måga af öfverkylning tillkomme. Denna iakttagelse angående temperaturen för täthetsmaximum och fryspunkt gifver ett ytterligare skäl för det af Prof. EbLuND framhållna factum, att isbildningen på djupet isynnerhet är utpreglad på vår vestra kust och särskildt norr om Marstrand, oaktadt vintern vid vestkusten är mycket blidare än på den östra, och att den visar sig tydligare i öppna sjön derstädes än närmare kusten. Då Skageracks yta ofta be- täckes af ett, ehuru relativt tunnt, vattenlager, hvars salthalt är mindre än 2.5 procent, så kan samma omständighet äfven bidraga att förklara, hvarför frysningen 1 Skagerack företrädesvis sker vid ostliga och nordostliga vindar. Dessa vindar böra nemligen drifva ytvattnet ut åt Nordsjön och 1 stället uppstiger då ett vatten, som har sitt täthets- maximum under fryspunkten och derigenom underlättar, att den kyla, som dessa vin- dar medföra, meddelas åt hafvet. Jag har ofvanför meddelat de af mig observerade volumerna vid olika tempera- turer för de 4 analyserade hafsvattenprofven. Min vän, professor A. F. D. WACKER- BARTH har haft den utmärkta godheten, att deraf beräkna formeln för utvidgningen, volumerna för hvarje hel grad från — 5” till + 25", samt täthetsmaximum för nämnda vatten, äfvensom en allmännare formel för att beräkna täthetsmaximum för hafsvatten ") Då jag icke ansåg mig kunna vara säker på mycket mindre än 0.1 grad har jag upptagit jemna tionde- delar, ehuru fryspunkten för 3:dje och måhända äfven 4:de vattnet syntes ligga litet grand öfver den au- gifna temperaturen. 36 F. L. EKMAN, på grund af dess sp. vigt. Jag beder derföre att få anföra följande meddelande af professor WACKERBARTH öfver dessa beräkningar: »Vid beräkningen af formlerna för de 4 hafsvattnens volumer vid olika tempera- turer har jag, för att undvika att onödigt komplicera formlerna genom medtagande af digniteter utaf temperaturer, högre än den 3:dje, för hvarje af de 4 observations- serierna uträknat 2:ne formler, af hvilka den ena gäller då temperaturen är öfver 0”, den andra deremot, då den är under fryspunkten. Om vi således anse volumen vid 0” för enheten och med y beteckna volumen vid t graders temperatur, så får uttrycket för y följande form =D OM gg der koefficienterna a, b, c, hafva blifvit bestämda särskildt för hvarje af de 8 olika fal- len enligt minsta qvadratmethoden. Sättes differentialen af y, tagen i afseende på t,=0, så erhålles temperaturen, när volumen är ett minimum, genom följande eqvation af 2:a graden dy c == 0 + Mö0 + SR —=0 hvilkens rötter äro sådane, att intet tvifvel kan uppstå om hvilken som är den rätta. A. TEMPERATUREN HÖGRE ÄN 0". a) Hafsvatten af sp. vigten 1.01603 vid 15:- Villkorseqvationer: TNA SAGER NGE 010000185 2.a+ 4.b+ 8. c= 0.000047. DELADE OER TC 1010002225 10.a+100.b+ 1000.-c= 0.000752. 15.a + 225.b+ 3375 .c=0.001533. 17.a+289.b+ 4913.c= 0.001944. 20.a+400.b+ 8000.c= 0.002396. 25.a+ 625. + 15625 .c= 0.003875. Dessa leda till slutsystemet 1669 .a+ 33047 .b + 695413 c= 0.213880. 33047 .a+ 695413.b + 15248015 c= 4.452472. 695413 .a+ 12248015.b+ 344684509 c= 96.887266. hvaraf a= —0.0000126041 Log. a=5.1005119 b= —0.000006592332 — Log. b = 6.8190391. c == 0.00000003596858 Log. c = 8.5559233n. y=1 + 0.000012604 . t. + 0.0000065923 . t”. — 0.000000035969 . t”. (A. 1). OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. b) Hafsvatten af sp. vigten 1.01982 vid +. Villkorseqvationer. 1 UTO NG Ern rar 1. c=0.000034. 5.a+ 25.b+ 1235.c= 0.000296. 10 .a+100.pb5+ 1000 .c=0.000879. 15 .a+225.b+ 3375. c= 0.001719. 16 .a + 256 .b + 4096 .c= 0.001926. 18 .a+324.b+ 5832 .c=0.002357. 20.a+400.b+ 8000. c= 0.002818. Dessa leda till slutsystemet 1331.a+ 22429.b+ — 391763 .c= 0.165691. 22429 .a+ 391763.b+ 7000643.c= 2.866033. 391763 a + 7000645 .b + 127195691 .c= 530.896579. hvaraf a= —0.000029472623 Log. a= 5.4694188 b= —0.000006071422 Log. b = 46.7832904 c = = 0.00000002479301 = Log. c = 8.3943293n. y=1 + 0.0000294726 . t. + 0.0000060714 . t?. — 0.000000024793 . t?. c) Hafsvatten af sp. vigten 1.02306 vid +. Villkorseqvationer: 5.a+ 25.b+ 125.c=0.000355. 10.a+100.b+ 1000 .c=0.000988. 15.a+225.b+ 3375 .c= 0.001873. 16 . a + 256 .b + 4096 . c = 0.002078. 17 ..a—+289.b+4913.c=0.002297. 18.a+324.b+ 5832. c=0.002521. 20 .a+400.b+ 8000 .c=0.002992. Dessa leda till slutsystemet: T6LITA + 20341 be 475283 .c= 0.217265. 27341 .a+ 475283.b+ 8420501 .c= 3.738505. 475283 .a + 8420501 .b + 151333259 .c = 65.778871. hvaraf a= —0.000036182271 Log. a= 5.5584959. b= —0.000006821816 Log. b= 6.8339000. c == 0.00000005855327 — Log. c= 8.7675512n. (A. 2). 3 38 F. L. EKMAN, y=1 + 0.000036182 . t + 0.0000068218 . t” — 0.000000058553 . t”. (CAR d) Hafsvatten af sp. vigten 1.02695 vid +. Villkorseqvationer: ÖSK OG LEONE Re 0)5000214 10.a+100.06+ 1000 .-c=0.001104. TFA 2250 0002041. 17.a+289.0+ 4913.c= 0.002475. 20.a+400.b+ 8000.c=20.003195. 23.a + 529.b+ 12167 .c=0.003993. - 25 .a—+ 625.b+ 15625 .c= 0.004557. 28.a + 784.b+ 21952 .c= 0.005486. Dessa leda till slutsystemet: 2977 .a+ 65 bo FI8O8908Te= 0:509072- 67157 .a+ 1589893.b + 38894693.c= 11.834696. 1589893.a4—+ 38894693.b + 974610637 .c = 285.978428. hvaraf a= —0.000056632090 — Log. a=5.7530626. b= 0.000005622846 — Log. b=76.7499562. c == 0.00000002335705 Log. c = 8.3684180n. y=1.+0.000056632 . t. + 0.00000562285 . t”. 5 — 0.000000023357 .t?. (A. B. TEMPERATUREN UNDER 0". a) Hafsvatten af sp. vigten 1.01603 vid +3.- Villkorseqvationer. —5.a + 25.b—125.c=0.000144. —-4.a+16.b— 64.c=0.000088. —d3.a+ I.b— 27.c=0.000045. —-2.a+ 4.b-— 8. c=0.000012. —1.a+ 1.b-— 1. c=0.000002. Dessa leda till slutsystemet: DOT. dö 22ROR KING 0:001233, 225.a—- 9IT7T9.b+ 4425.c= — 0.005463. 979 .a— 4425 .b + 20515 .c= — 0.024945. 3). 4) OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. 29 hvaraf a= —0.000005692514 Log. a= 6.7553041 = = 0.000006434085 = Log. b = 06.8084868 c == 0.0000001005303 = Log. c =7.0022969n. och y=1 + 0.0000056925 «tf. + 0.0000064341 . t”. — 0.000000100530 . t?. (BID fp ; ; S d SS Differentieras denna eqvation och sättes 3 =0, så fås 0.000005693 + 0.000012868t — 0.000000302t” = 0 eller om det derur härledda speciella värdet på t betecknas med IT 2 12868 gm — 5698 : 302 302 (CET eller, då vi representera koefficienterna genom deras respectiva logarithmer T” — [1.62950] T=[1.27533], hvaraf I'= => Mae eller temperaturen för täthetsmaximum >). 150 Hafsvatten af sp. vigten 1.01982 vid 13.- Villkorseqvationer. —-3.a + 25.b—125.c=>+ 0.000061. —3.da4+ 9.b— 27.c=>— 0.000006. —-2.artT 4.b-— 8.c=-— 0.000017. =1.a+ 1.hb- 1.c=>——0.000015. Dessa leda till slutsystemet: 39.a— 161.b+ 723 .c= — 0.000238. 161.a— 723.b-+ 3401.c= — 0.001388. 723 .a — 3401 .b + 16419 .c= — 0.007312. hvaraf a= 0.000020852421 Log. a — 5.3191565 b= —0.000005818054 — Log. b=6.7647777 ; c = — 0.0000001584200 — Log. ce = 7.1998100 . n. y=1. + 0.000020852 . t. + 0.00000581805 . t”. — 0.000000158420 . t”. (BID) -") När koefficienterna af en 2:a gradens eqvation, £?— ax = b, äro flersiffriga tal, är måhända det vigaste lösningssättet, att sätta Vb 2 = tan D, då bli de 2:ne värdena på z 2= + Vb. cot. + V och v= — Vb - tan. $ OD 40 F. L. EKMAN, dy Eqvationen = — 0 gifver pe — 11636 gr 20852 ; AS (C. 2). eller T” — [1.38819] T=/[1.64154] och == NR eller temperaturen för täthetsmaximum. Hafsvatten af sp. vigten 1.02306 vid Y>- Villkorseqvationer: = 9.04 + 20.0 — 125. c0= — 0:000047- 4. .a + 16.0— 64.:c=-— 0.000041. = Da 0: DSS AM sO== WVNNNNN Ao SDS DO = OMNNNA SGT kloss MI OMR Dessa leda till slutsystemet : BG UD av MYT VAN 225.a— 9I79.b+ 4425 .c=+ 0.001750. 979 .a— 4425 .b+ 20515 .c=>=+ 0.006506. hvaraf ; a = 0.000037546330 Log. a—= 5.5745675 0 =0.000006080427 Log. b=46.8438820 c = 0.00000003579966 — Log. c = 8.5538789. y=1 + 0.000037546 . t. + 0.0000069804 . t”. + 0.000000035800 . t”. (B. 3) Eqvationen är =0 gifver +) 2 , 13961 37546 LET omr TOT (C. 3). T” + [2.11554] T + [2.54518] = 0 och N== eller temp. för täthetsmaximum. Hafsvatten af sp. vigten 1.02695 vid 13. Villkorseqvationer: =B 00) + 20-50 = 2 == = 0 -4.a+16.b— 64.c=>= 0.00010. ) Här är eqvationens form z? + ar = —b. Sättes 2 2 —sin V, så blifva de tvenne rötterna = — Vb. tan 3 Wiochi se GR cot: 3 DO OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. OTO 2 000010 a SO ARTO 80 000008: =1.a+R Pib-S ole = 0.00005- Dessa leda till slutsystemet 30 0 = MY .O TA MNC VMNVING DAD sa ND SORR AAC UNNA 979 .a— 4425.0b + 20515 .c=>=+ 0.02104. hvaraf a= —0.0000506356 = Log. a= 5.704456 b= —0.0000054932 Log. b = 6.739825 c == 0.000000193047. Log. c = 7.285662n y=1 + 0.000050636 . t. + 0.0000054932 . t”. — 0.000000193047 . t”. (B. 4). Eqvationen - = 0, gifver, ge 10986 > — 50635 417 47 (C. 4) T”— [1.42074] . T=1[2.08431] och FETA 00 eller temperaturen för största tätheten. 5 TB MU? BRA DUR IT ÖR TA TENS TSN AID I vo sp. vigten. Ur eqvationerna (c. l)(c.2)(c.3)(c.4) hafva vi härledt de värden på 7, som svara mot följande värden på v, nemligen: = 101603 = 002 v= 101980 NVS: = IL EE MG v=1.02695 T=>=-—42?"00 41 Dessa värden på v skilja sig så obetydligt ifrån 1.016, 1.020, 1.023 och 1.027, att en blick på de successiva värdena på 7 och deras differenser är tillräckligt att försäkra oss, att vi kunna tryggt taga ut de värden på 7, som svara mot dessa sistnämnda Kallas nu spec. vigten af rent vatten för spec. vigter, genom en enkel proportion. 1000, så få vi på detta vis detta gebiet låter uttrycka sig genom en formel af följande beskaffenhet K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 4. v= 1016 == 0022. v=U020 == I o=IU0823 NW=- WP D=IU027 == Och max. täthets-temperaturen 7 för en sp. vigt, hvilken som helst, v, inom 6 492 F. L. EKMAN, T=>- 0".42 — a. (v— 1016) — blv — 1016)? — c(v — 1016)? eller, då vi skrifva W i st. f. 7 + 042 och &x i st. f. (v— 1016) —- W=a.2+bo + ca? För att bestämma a, b, c, lemna de ofvanstående samtidiga värdena på v och T följande eqvationer: 20 eh ar. ÖS OS DNR io 2 rr AS 0 TR DAD NO YA INS a IS a RT BN hvaraf a = + 0.326272727. hb ==+0.00107142857. c = —0.00009740259. och T==0".42 — 0.3262727(v — 1016). — 0.001071429(v — 1016)”. | + 0.00009740259(v — 1016)”. Denna formel gifver följande tabell för max. täthetstemperaturen för hafsvatten af olika sälta: Spasvig tee ER Väne Differens emperatur. i temp. TD (DERE TS LK RAS OR = (I OA ENN ds RAGE rs REN HLÖJZ er BE AE NIO NE TRADE EE ÖKA rr RA RA LS AS ER ; 22. 104850 Re AN Re Ae a EMRN08 0 NN VE (0 UR SA AA EE VR RS = ÅL AAR re stra SEE. ord on RER Der 102 0 ARN RP REN SURA EN == NETTLES BAN ET SN VR MED STAS VOR SM Er BETA AN SS PTL ANNE ae Ad SRA SNES Vr 150207 an TORARIN (le NE SENDA judar fe Se Raden SEE [IQ 03 5 MIRROR IE IDRE = MR rr kr og Re Ne De [ID RASA SENOR 0 Tkr nr ENSE SAR O:33: 110 25 EAS SE ar SAR ARS RENA VM ORNSNRRA fök SD frn os Raa EN Os NP ss da Sr ES ERS RA — FÖ KG f) 0 ÄRE rr TAS PROS ER 02 [EO rd ÖS ÅRA Igar AAA RS a Nta ARR VE och man kan således säga, att max. täthetstemperaturens förändring vid hafsvattnets tilltagande sälta är inverse proportionell mot tillökningen i sp. vigt.» De af Professor WACHBERBARTH enligt formlerna (ÅA. 1)A.2)(A.3)4.4)B.1) (B.2)B.3)B-.4) beräknade volumerna för de 4 hafsvattensprofven har jag anfört i den tabellariska öfversigt af egenskaperna hos nämnda hafsvatten, hvarmed jag afslutar denna afhandling. OM HAFSVATTNET UTMED BOHUSLÄNSKA KUSTEN. Hart skviaktitkeknökf mia ——LL— — -- - - ..-lIz"]|| SO > A. B. | C. D. | — - —— j AS ALLA Hvalösundet i | | Karsonosten | ke 2 al «| Fjellbackaskär- | Kosterfjorden skären, vester om Hållö o 5: DAESYA åja yn gården, 100 famnar. 10 famnar. WVejmen Elders coc005sor0dras0a0SINSosENYNNENSNILUNYNO NSI EVSLINIAS 9 2.091 2 2.587 4 2.999 4 3.501 4 WVemmnes BMORENNsoobobsscronoocdsssoodgsassosvouJSnRaraad0NSDNSLSPESYSNNBEEIE 1.1509 2 1.4254 24 1.6614 4 1.9374 4 | ; Saltcoefficienten eller saltmängden relativt till en vigtsdel ehlor .. 1.817 1.815 1.805 1.807 | INO orre bA Sales else 71.61 4 71.85 I 78.37 71.96 | 16 (Nl SoS SARSRA SöRDSRAGGSERS GEA 2.38 2.15 2.13 2.18 Hafssaltet innehöll af.. sssssssss seesssns INT (Ol Boggs soonpronbadsnydE 9.13 9.16 9.16 9.38 | (ORSA na ren (EGT 3.96 4.02 3.93 | MET S Nie SO Rekar GSR ret (6.36) 6.12 6.10 6.16 | FRASER AL TA SER 11.69 11.63 11.60 11.61 | FS JON Br Le es MSE SSE ES 74.77 74.92 75.01 74.70 I Saltbeståndsdelarnes mängd relativt ) - | SM 100 (kb 1 IKE R Ed sve as NN st ala 2.37 2.47 2.43 2.49 300 JUV UI AG O BInsecr sodoasdsnssr dILLSILSN . , (FARSRER IS KADR s A (2.37) 2.96 2.98 2.98 | Mg fra RE JOKR ara dn (11.72) (12.09) 11.05 11.35 LSI NIA TEL AS SEEN 1.01603 1.01982 1.02306 1.02695 | SPLCHARVA SÖN es Sn gl sanne P0 I ÖP 1.01688 1.02084 1.02424 1.02831 | Saltprocentfactor: fö JoRsö Nga Aged oudaa RAS 0.001304 0.001305 0.001301 0.001299 . 59 Fö FRV SU EINES dal edge slle)a SN SE = SA SEE ara NS RT ks | 0.001239 0.001241 0.001237 0.001237 Fryspunkt, då öfverkylning ej äger rUM........ssssssssersisensness sann — Pa — 14 — 1.7 — 15.9 eller litet der- under. Temperaturen för täthetsmaximWm ...........s soc. seosneras sensrannsnn — 07.44 — 15.68 — 2.75 — 4.00 44 F. L. EKMAN, NL EY Bon OB Ol sr Oe Gl HO RNISA KRST IN OR ENA 3 T Rent AA Hafsvattnet Hafsvattnet Hafsvattnet Hafsvattnet CR Här tSTROMS äh 3 le = C. > D. = 31 | = ;t = 1.000145 58 1.000061 41 0.999983 24 0.999902 8 4 — 1.000087 43 1.000020 26 0.999959 11 0.999894 0 Jr — 1.000044 29 0.999994 9 0.999948 — | 3 0.999904 | 8 2 —- 1.000015 14 0.999983 9 0.999953 — | 6 0.999922 | 33 — PV — 1.000001 i 0.999985 15 0:999969 | 31 0.999955 — | AB 0 1.000000 1.000000 10) 1.000000 35 1.000000 | 20 1.000000 > + - 0.999950 1.000019 28 1.000035 48 1.000043 57 1.000062 | 2 2 EG 1.000047 49 1.000083 59 1.000100 68 1.000136 — | 34 3 0.999894 1.000096 1.000142 1.000168 1.000220 4£ 0.999888 1.000154 Re 1.000213 1:000249 | 3 1.000315 5 OM 0.999897 1.000223 22 1.000296 2 1.000344 — | 25 1.000421 106 6 0.999919 1.000305 ee 1.000390 2 1.000450 Re 1.000537 He T 0.999956 1.000399 | 2 1.000495 0 1.000567 — | LIT 1.000664 8 1.000006 1.000504 | 105 1.000612 fr 1.000696 | 2 1.000801 — | 1 & 1.000069 1.000621 i 1.000739 SS 1.000836 — | ER 1.000948 SN 10” 1.000145 1.000749 12 1.000877 a 1.000985 — | RE 1.001104 SS 0 1.000235 1.000888 2 1.001026 9 1.001145 | FE 1.001272 162 127 1.000338 1.0010388 — | 10 1.001185 fox 1.001315 fo 1.001449 a 137 1.000453 1.001199 | Fe 1.001354 187 1.001495 LR 1.001635 2 19 1.000581 1.001370 Hög 1.001533 KS 1.001683 SS 1.001831 2 157 1.000720 1.001551 oh 1.001719 5 1.001880 or 1.002038 20 16” 1.000872 1.001742 fal 1.001925 CS 1.002085 205 1.002250 212 Ib 1.001035 1.001943 ER 1.002134 2 1.002299 ol 1.002473 2 18 1.001210 1.002153 a 1.002353 2 1.002520 2 1.002705 Så Lön 1.001397 1.002373 220 1.002582 2 1.002749 2 1.002946 ER 20” 1.001594 1.002601 3 1.002819 = 1.002984 = | 22 1.003195 2 217 1.001802 1.002839 228 1.003062 - 1.003227 — | 23 1.003453 208 22 1.002022 1.003085 2 1.003321 a 1.003474 =E 1.003719 266 23 1.002251 1.003340 205 1.003588 2 1.003728 207 1.003993 SS 2£ 1.002491 1.003602 202 1.003861 Se 1.003988 0 1.004275 = E 273 283 265 290 2 1.002741 1.003875 1.004144 1.004253 1.004565 AN Vv i Vv ih Å Br I (ME MJ ' DL SFITL SKILT - | : vv - Lt i g | SENS | ry ' SN ar ' | - | å - L ) | Å I - | | | få ERA LEN EES rada ee : | d | | ; Se - | hn Å | h i U ) - fs 4 | un å . is SAL [| N Ä NT SR ; i ( GU | s ee | ' r ES oe + [ G > i | | > ÅK I 4 . , I A - | : FD | v Ed Ä VOR ! sa NV I / v | NN | - AV LV AR Lv ND | | > 1 $ÅN NIER f ; - ÖLEN h - t rn Re : j bu 1 - r | | j nt | i | ' NR I RN i | | . i d I É & i i k | = u | , a Kl r | | i 1 j | Ch i - | | fd I 4 NN i FA | [| LG i | ; | SE i z Ög ee 1 ' he Ä 2 | | ' y | å | AIR i i ' - | | 4 no i ix i | a | - MEN 1 (EN | Fa . , i | ; i | | | 4 k é | S JA ' KALLE IS kr 5 KS NOEL vet ) SE - + L 1 j | i | | ; Rn SAS OG Aa TF . - LG å | [ AM Kv | id Å | K | (I ; 1 U APR Å - & FRE & I 0.99988 K Vetensk Akag Handl. B. IX N: LO0148 | 6 4— 1.00120: SNLNTAHIR TAR NTA 2”€ ö 6 4 I 21 100080 21 100060- KURVOR FÖR VATTNETS VOLUMER. VID OLIKA TEMPERATURE EE R [Ej 2 8 4 OH 21 = 100000 — ; re MOA 6 | 4 | CÅT Se 0.29990: FEET ETT 40 30 = Täthet.s masxinunt. Or RR Je 112 120 16” 18” 207 KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR Bandet 9 No 5 FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. OSWALD HEER: ENTHALTEND DIE BESCHREIBUNG DER VON DEN HERREN A. E. NORDENSKIÖLD UND A. Il MALMGREN IM SOMMER 1868 DORT GEFUNDENEN PFELANZEN. MIT 15 TAFELN. AN DIE KÖNIGL. SCHWEDISCHE ACADEMIE DER WISS. EINGEREICHT D. 30 SEPT. 1870. STOCKHOLM, 1571. P. A, NORSTEDT & SÖNER KONGL. BOETRYCKARE. | oc dl nå fö Rn . JR Hjrdaba köl, malt FE TETEL de rn Dostutt bdv WRP JV sä & RR (a ek ERA Må AuR FAM. HOV EU: NYA val ekalsndg FANN Pi TO An. MAMMOR. MT MS ar UHR SUF a NGE AINAKNIR IKT GA RUE ij HÄ Vin 0 - SE) Ne I: ALLGEMEINE BEMERKUNGEN. 1. Geschichtliches. 2. Vorkommen der Pflanzen. 3. Lagerungsverhältnisse. 4. Entstehung der Steinkoblen- und Pflanzenlager der Bären Insel. Sind eine Sisswasserbildung. 5. Verbreitung der Bären Insel Pflanzen. 6. Die Ablagerungen, in denen sie vorkommen, gehören ins Unter-Carbon und bilden in diesem eine besondere Stuffe. 7. Charakteristik der Flora dieser Stuffe. Pflanzen von Kiltorkan und der Kobhlenschiefer Irlands. Marine Fauna dieser Schiefer und ihr Verhältniss zu derjenigen des Bergkalkes und des Devon. Die gelben Sandsteine Irlands gehören zum Carbon. Grenze zwischen Carbon und Devon. Die Flora der Grauwacke der Vogesen und des sädlichen Schwarzwald. Verneulii Schiefer Aachens. St. John in Canada. Die Parry Inseln. Verzeichniss der Pflanzen der Ursa-Stufte. 8. Die Flora des Bergkalkes. 9. Flora des Culm. 10. Räckblick. ler die geologische Struktur der kleinen, unter 74” 30' n. Br. liegenden Bären Insel hat Keilhau die - ersten Nachrichten gegeben. Er fand dort einen Kalkstein, der eine grosse Zahl von Mollusken einschliesst. Die von ihm nach Christiania gebrachten Stiäcke hat Leopold von Buch bestimmt und folgende Arten") erkannt: Productus giganteus, Pr. punrctatus, Pr. plicatilis, Spirifer Keilhavii, Sp. striatus, Calamopora polymorpha und Fe- nestella antiqua. Er hat aus ibrem Vorkommen geschlossen, dass diese Formation dem Bergkalk angehören miässe. Zu derselhen wurden auch die Steinkohlen- und Sandstein- lager gerechnet, welche dort gefunden wurden. Da aber später die Kohlen des nahe ge- legenen Spitzbergen sich als Miocen herausstellten und der sie begleitende Sandstein dem der Bären Insel gleicht, hatten Nordenskiöld und ich vermuthet, dass die Kohlen- und Sandsteinformation dieser Insel ebenfalls miocen sei”). Eine genaue Untersuchunrg dieser Verhältnisse war daher in hohem Grade wimnschenswerth. Diese brachte uns die schwe- dische Expedition vom Sommer 1868. Es hat Herr Prof. Nordenskiöld die Lagerungs- verhältnisse dieser Sandsteinformation ermittelt und mit Hrn Prof. Malmgren etwa 360 Stäck fossiler Pflanzen dort gesammelt, welche iber die geologische Stellung des Stein- kohlenlagers die gewimnschte Auskunft geben. Es treten diese Pflanzen in verschiedenen Medien auf: 1. Wir finden sie erstens in der Kohle selbst. Die schwarze Kohle mit glänzendem Bruch zeigt hier und da dänne, sie horizontal durchsetzende Bänder. Wenn wir sie dort zerspalten, bemerken wir öfter, dass sie aus breitgedrickten Stammresten bestehen, welche verkohlt und schlecht erhalten sind, doch lassen sich die Stämme der Knorrien, Calamiten ”) Vergl. Abhandlungen der Akademie der Wissenschaften in Berlin von J. 1846, 8. 65. Nach einer Mittheilung des Herrn Prof. Kjerulf befinden sich von der Bären Insel im Museum von Christiania: Spirifer Keilhavii, Sp. striatus, Sp. punctatus, Sp. bisuleatus, Productus hemisphaericus und Calamopora polymorpha. "I Fossile Flora- der Polarländer I. S. 32. 4 OSWALD HEER, und Lepidodendren noch erkennen. Es liegen also diese zum ”Theil mitten in der Kohle drin und sind in Kohle verwandelt. 2. Stellenweise haben sich zwischen den Kohlen mehr oder weniger dicke Schich- ten einer schwarzen, schiefrigen Masse abgelagert, welche wohl ursprönglich aus Letten- bändern gebildet, nun die Kohlen durchsetzen. Aus diesen dännen, aus einer Art Thon- schiefer gebildeten, Zwischenlagern kommen die meisten von mir beschriebenen Pflanzen. 3. Unter dem Kobhlenlager liegt ein grauschwarzer Thonschiefer, der in dinne Platten gespalten werden kann. Dieser Schiefer ist erfällt von den grossen Rhizomen des Calamites radiatus, mit ihren Aesten und Wirzelzasern. Hier und da sind ganze Nester von Wirzelzasern der Lepidodendren und Blattreste von Cardiopteris. Es hat sich diess Gestein wohl aus dem weichen Schlamm gebildet, der aus dem ruhigen Gewässer sich niederschlug und die Rhizome der Calamiten mögen in diesem Schlamme sich in ähnlicher Weise ausgebreitet haben, wie diess bei den Wurzelstöcken der lebenden Equi- seten der Fall ist, welche oft viele Fuss tief in den Boden eindringen und denselben nach allen Richtungen durchziehen. Es ist dieser von Pflanzenresten erföllte Thonschiefer Stel- lenweise ziemlich grobkörnig; daneben kommt aber noch ein sehr feinkörniger, schwarzer Schiefer vor, der in ganz dinne Blätter gespalten werden kann und sich zu Conservirung zarter Pflanzen vorzäglich eignen wärde. Leider ist dieser aber fast ganz leer; ich fand nur einige wenige Reste von Wurzelaesten des Calamites radiatus in demselben. 4. Ein grobkörniger harter Sandstein von bald weisser, bald aber weissgrauer Farbe mit vielen Quarzkörnern. Er enthält Stammreste des Calamites radiatus, die Stigmaria ficoides und Lepidodendron Veltheimianum. 5. Ein eisenschössiger, daher aussen röthlich-brauner, auswendig aber grau-braun- licher Thon von sehr feinem Korn, der nach Nordenskiöld Knollen im Thonschiefer bildet. Er enthält nur wenige Pflanzen. (Sphenopteris Schimperi, Lepidophyllum Römeri und Cyclostigma Kiltorkense.) Ueber die Lagerungsverhältnisse dieser Pflanzenföhrenden Gesteine, wie uber die Verbreitung des Bergkalkes öber die Bären Insel und Spitzbergen giebt uns die Abhand- lung des Herrn Prof. Nordenskiöld, welche er dieser Arbeit beizufiigen die Gäte hatte, sehr willkommenen Aufschluss. Sie zeigt uns folgende Reihenfolge: Kieselschiefer-Bänke. Produkten-Kalk. Mit grossen, dickschaligen Produktus-Arten. Spiriferen-Kalk mit Gyps. Viele Spirifer zum Theil von kolossaler Grösse. Cyathophyllum-fihrender Kalk und Dolomit. | Sandstein mit eingelagerten Kohlen und Thonschiefer. | Enthält die Pflanzen. Bussen-Insel-Kalk. Grau-gelber Dolomit mit Kieselschieferbänken. Rothe, devonische (?) Schiefer. FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. 5) Die Pflanzenlager befinden sich daher unter dem Bergkalk und zwar unter der äl- tern Abtheilung desselben. Tiefer nach unten folgen der Russen-Insel-Kalk und die ro- then Schiefer. Erstern rechnet Nordenskiöld noch zum Bergkalk, die rothen Schiefer da- gegen ist er geneigt zum Devon zu stellen. Da bestimmbare Versteinerungen fehlen, lässt sich dariber nicht entscheiden. Die lithologiscehen Merkmale sprechen beim rothen Schie- fer för das Old Red, ob aber der Russen-Insel-Kalk zu diesem und zum Devon, oder aber zum Unter-Carbon zu bringen sei, muss unentschieden bleiben. Im letztern Fall wäre das Pflanzenföhrende Lager durch eine ziemlich mächtige und weit verbreitete Ablagerung vom Ober-Devon getrennt, im erstern dagegen an die Grenze gegen das Obere Devon oder in dieses Devon selbst zu bringen, wenn die Grenze der Carbon-Periode an die Ba- sis des Cyatophyllenfiihbrenden Bergkalkes verlegt wärde. Dariöber muss der Charakter der Flora uns Aufschluss geben. In Betracht der grossen Menge von Pflanzenresten, welche mir zur Untersuchung vorlagen, ist die Artenzahl sehr gering. Von diesen Arten sind mehrere (Palaeopteris Loemeriana, Sphenopteris Schimperi, Lepidophyllum Roemeri, Halonia tuberculosa, Cardio- carpum punetulatum und ursinum) nur in wenigen Stäcken gefunden worden, so dass die Hauptmasse nur wenigen Arten angehört. Als solche haben wir in erster Linie den Ca- lamites (Bornia) radiatus und das Lepidodendron Veltheimianum zu nennen, in zweiter: die Knorrien, Stigmarien, die Cyclostigmen und Cardiopteris-Arten. Der Calamit hat mit den Lepidodendren und Knorrien den Hauptantheil an der Bildung der Steinkohlen ge- nommen, wie sein häufiges Vorkommen in den Kohlen selbst beweist. Von marinen Pflanzen oder Thieren in den Kohlen oder den sie zunächst umgebenden Pflanzenföhren- den Gesteinen ist keine Spur zu finden. Sie sind offenbar eine Siässwasserbildung und es hält nicht schwer aus dem Charakter der Pflanzen und den von Nordenskiöld mitgetheil- ten Lagerungsverhältnissen uns eine Vorstellung von der Bildungsgeschichte der Bären Insel zu verschaffen. Die deutlichen Spuren des Wellenschlages, welche Nordenskiöld in dem untersten, noch keine Pflanzen enthaltenden Sandsteinlager fand, weisen auf eine Strandbildung. Allmählig wurde der Boden durch Ablagerung grosser Sandmassen erhöht, welche nun die bis 24 Fuss mächtigen Sandsteinfelsen bilden. Dann wärde ein feiner, dunkelfarbiger Schlamm abgelagert, der allmählig eine bedeutende Mächtigkeit erhielt. Auf diesem siedelte sich ein Wald von Calamiten an, deren Rhizome den Schlamm nach allen Richtungen durchzogen; es sammelt sich stagnierendes Wasser an und es beginnt die Torfbildung, zu welcher die Calamiten das hauptsächlichste Material geliefert haben. Das Torflager wird iberschwemmt und mit ciner neuen Lettenschicht iberdeckt, auf wel- cher wieder Calamiten, aber auch Lepidodendren, Knorrien und Cyclostigmen, sich ansie- deln und allmählig vertorfend neue Torfmassen erzeugen. Dieser Vorgang hat sich zeiten- weise wiederholt und so entstanden die Schieferbänder, welche die Kohlen durchsetzen und voller Pflanzen sind. Es wird diese Torf- und Lettenbildung lange gedauert haben, da das Kohlenlager eine Mächtigkeit von 12 Fuss erreicht. Wahrscheimlich trat dann eine allmählige Senkung des Bodens ein; das mit Calamiten, Knorrien und Lepidodendren bekleidete Torfland wurde von Sandmassen verschättet, die wohl durch einen Fluss herbei- gefährt wurden. Dass diess in relativ kurzer Zeit geschah, zeigen die aufrechten Cala- miten-Stämme, welche Nordenskiöld und Malmgren in dem Sandstein gefunden haben, 6 OSWALD HEER, Allmählig sank das Land unter Meer und zwar bis zu sehr beträchtlicher Tiefe, wie aus der grossen Mächtigkeit des Bergkalkes hervorgeht, weleher den Jammerberg bildet und im Meere abgelagert worden ist. Es ist die Bären Insel so klein, dass kaum anzuneh- men ist, dass sie das Material zu Bildung der Sandsteine und Kohlenschiefer geliefert habe. Wabhrscheinlich wurde es durch einen Fluss herbeigefuhrt, der auf einen grössern Umfang der Insel schliessen lässt. VWVielleicht stand sie auch mit Nordrussland in Verbin- dung, wo wir am Weissen Meer, im Flussgebiet der Petschora und am Ural eine ähnliche Kobhlenbildung treffen, die bis in den arctischen Kreis hinaufreicht. — Später wurde die Insel wieder gehoben und der marine Bergkalk bildet nun den Boden der Insel. Ob juön- gere Ablagerungen durch Verwitterung verschwunden sind, oder keine solche sich hier gebildet haben, ist nicht zu entscheiden. Ueber die Verbreitung der Pflanzen der Bären Insel giebt folgende Zusammenstel- lung Aufschluss. Verbreitung der Bären-Insel-Pflanzen in der untern Kohlenformation, | | Ursa-Stuffe, | Bergkalk. | Culm. | | = | I I I AU ko SR LAK | I Obere Grauwacke Schlesiens | RR SR od er gar, Öchlesien=Schl | Schl. — Mähren=D. Harz | Sängar std | ainichen. Ebersdorf—=H. | Grauwacke =H. Posidon- | [ARG NorESA. Sk Jon aj Bourdie House—B. | Schiefer—P. Westphalen—W. | | Melville assM ä Russland—R. | Nassau=N. = Millstone grit | | Englands=E. 1. Calamites radiatus BrgN...............- 18 NaulBb VSNSdNG Onda so] SOKRI 15 INS öboossborbassd eds Schl. D. H.: P. W. E. 2 OaLA10PterisBirOnd OSA GOSPPIESPE FIVE NS CNS AE | 2 bolymonana CON SN soooanocc]|, Va vorsosdossb3ss000 503003 390300 030) | AP olaeopteris) Roemeriana, GoeppPp. SP.| Ås ..cuscs sor necsnone ou sd) 5. Sphenopteris Schimperi Goepp. ...... ENSE ES SER far sea a aa Ae RK d | 6. Lepidodendron Veltheimianum Sternb.| V. Sehw. K: Wi sossossscs EH. Pi EE. N. | 7. — commutatum SCHIM Pass eek NERV Es SNR SR RV AR re) | | 8 Wiikianum' Hr ooo sea VAT TENS OR LSE RR SI | | J— Carneggianum Hr. = dookobosr soc väscsagyd ds | 100Kepidopbhyllum Roemeri Elbt i osrsslisart ocosssssebes basera bodsa ILL Inom, tra, ÖKAT orssörsbosktd||; Vol ssrsbobd sger Lä sASEESIALVANOAE | H. | 12: AC1CWIATLSK GO EPP. Eke: TULLEN UR EUT 198 BYT LER RT | | 13: Cyclostigma Kiltorkense Hght..... ..| Ks Walssoosslesss är sonens Eagal 14. FOO TU LU SET Od ers Ne IR af ea äte 3, Selle fan js ln vallen rT | SNES SEEN RADE DSR UN SN NL OUS SS = | 2515 TORV NISSE strosa) = =/s00000sy0kssnsngsnsod 4 vars ERA rara SSE SON E. | 103 Ssang, NEON NGN o00s9009000c0]) Ma KG Ve oopotososssnassssssoss ss || 151180 128 sogossscasssusoobossosos Schl. H. E. AR Cardio carpumipunctulatumiG0ePP.re best sccscece sece esse ss LER SCH fa: 4 greee SGT I— | 18. ULSMN UM ITE EeL Eee | [a SA OR CRED BRER SAS ut ba Ho gil ll ke = SOK SR NAS SNRA ASOS BSS = Wir sehen aus dieser Zusammenstellung, dass von den 18 Arten nur drei ander- weitig noch nicht nachgewiesen sind; die meisten und alle häufiger auftretenden Pflanzen gehören zu bekannten, zum ”Theil weit verbreiteten Arten und geben uns dadurch das Mittel an die Hand diese Flora mit derjenigen anderer Länder und der verschiedenen Ab- theilungen des Steinkohlengebirges zu vergleichen. Ich legte der Tabelle die drei Hauptabtheilungen des Unter-Carbon zu Grunde, wel- che meine Untersuchung ergeben hat. An den Culm schliesst sich nach Oben das Mittel- Carbon (die sogenannte produktive Steinkohle) an, an die Ursa-Stuffe nach Unten das FOÖOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. dd Ober-Devon mit den Cypridinen-Schiefern, daher wir die Grenze zwischen Carbon und De- von unter die Ursa-Stuffe verlegen, aus Grunden, die wir in der Folge entwickeln werden. Eine Vergleichung der Bären Insel-Flora mit derjenigen des Mittel-Carbon zeigt uns drei gemeinsame Arten. Von diesen ist aber nur das Lepidodendron Veltheimianum von Wichtigkeit, welches im Mittel-Carbon zwar sehr selten ist, doch aber in Outre Rhone und bei Taninge gefunden wurde. Die Halonia tuberculosa der Bären Insel ist noch zweifel- haft, und die Stigmarien eignen sich als Wurzelstöcke verschiedener Pflanzen-Arten und wohl auch Gattungen nicht zu Vegleichungen, die auf genaue Artbestimmungen sich zu gränden haben. Es sind die Stigmarien ohne Zweifel ganz bezeichnend fir das Stein- kohlengebirge, da so eigenthämliche Rhizombildungen nur in diesem vorkommen, allein die verschiedenen Pflanzenarten, zu denen sie gehören, und der specifisehe Werth der ver- schiedenen Formen sind noch viel zu wenig aufgeklärt, um auf letztere Schlisse zu bauen. Es weicht daher in der That die Bären Insel-Flora sehr wesentlich von der Mittel- Carbon-Flora ab, indem eine eimzige sicher bestimmte Art auch in dieser sich findet. — Ebenso sehr weicht sie aber von der Devon-Flora ab, wie wir dieselbe fassen. Ver- gleichen wir sie mit der Flora des Cypridinen-Schiefers von Saalfeld +), welche dem ober- sten Devon angehört, finden wir keine eimzige ibereinstimmende Art. Ueberhaupt wird aus dem Devon von Deutschland nur eme Art der Bären Insel angeföhrt. Es ist diese der Calamites radiatus, welecher von Goeppert im Ober-Devon von Kunzendorf in Schle- sien angegeben wird. Dieser Fundort wurde aber fröher von Goeppert zum Bergkalk ge- rechnet "+) und wohl nur wegen des Vorkommens des Receptaculites Neptuni Defr. später zum Ober-Devon gezogen. Mir aber will es scheinen, dass der Calamit ihn dem Unter- Carbon zuweise und somit jener Zoophyt zu den zahlreichen niedern Thieren gehöre, wel- che vom Devon in das Unter-Carbon hinaufreichen. Aus Amerika ist auch nur eine Bären Insel-Art bekannt, die im Devon angegeben wird. Es ist diess das Lepidodendron Veltheimianum Stb. Es hat Goeppert einen in der Hamilton-Gruppe (Mittel-Devon) Amerikas gefundenen Zweigrest fär die Knorrienform die- ser Lepidodendron-Art genommen. Da das abgebildete Stäck von Cazenovia """) aber eine ächte Knorria darstellt, kann es nach meinem Dafirhalten nicht zu Lepidodendron gehö- ren und ist bei seiner schlechten Erhaltung eme genaue Bestimmung desselben kaum mög- lich. Besser erhalten ist das Lepidodendron chemungense Vanux. aus der Chemung- Gruppe, welches Goeppert. zu L. Veltheimianum zieht. Aliein diese Chemung- und Kat- skill-Gruppe Newyorks ist wahrscheinlich mit grösserem Recht mit der Ursa-Stuffe des Unter-Carbon, als mit dem: Devon zu verbinden. Wenn man aber auch diess nicht zuge- ben will und auch Kunzendorf noch ins Ober-Devon stellt, wärden wir nur 2 ober-devo- nische Arten erhalten und zwar gerade 2 Arten, welche durch das ganze Unter-Carbon eine allgemeine Verbreitung haben und zu den eigentlichen Leitpflanzen desselben ge- hören. Ganz anders ist das Verhältniss der Bären Insel-Flora zu derjenigen des Unter- Carbon, wie ein Blick auf die Tabelle zeigt. Von ihren 18 Arten sind 15 anderweitig im ') Vgl. R. Richter und Fr. Unger: Beitrag zur Palaeontologie des Thäringerwaldes. Wien 1856. 7”) Nova act. acad. Leop. Carol. 1852, p. 275. ”"") Nova acta acad. Leop. Carol. 1860, Taf. 41 Fig. 4. 8 OSWALD HEER, Unter-Carbon nachgewiesen und zwar 12 in der untersten Stuffe, 10 im Bergkalk und 9 im Culm. Es kann daher nicht zweifelhaft sein, es gehört die Bären Insel-Flora ins Un- ter-Carbon. Es ist aber von grossem Interresse sie noch mit den einzelnen Fundorten anderer Länder zu vergleichen, woraus sich uns ergeben wird, dass sie, ganz entsprechend den Lagerungsverhältnissen der sie umschliessenden Gesteine, die grösste Aehnlichkeit mit der Flora der unmittelbar unter dem Bergkalk liegenden Sandsteine und Schiefer hat und dass diese Flora eine besondere Stuffe des Unter-Carbon bildet, welche den Uebergang zum Ober-Devon vermittelt. Wir nennen sie die Bären Insel-Stuffe (Ursa-Stuffe) und wol- len zunächst die Flora derselben zusammenstellen. I. URSA-STUFFE. I. FLORA vos KILTORKAN, Die Flora der Bären Insel schliesst sich am nächsten an diejenige der gelben Sand- steine und der Kohlenschiefer von Södwest-Irland und an die der Grauwacke der Vo- gesen an. Die Hauptfundstätte der irländischen Pflanzen ist bei Kiltorkan, nahe bei Ballyhale, in der Pfarrei Knocktopher. Die Pflanzen legen hier in einem hellgelben, sehr feinkörni- gen Sandstein, so dass er wie ein hellgelber Thon aussieht. Sie sind sehr gut erhalten und heben sich zum Theil durch ihre schwarze Farbe sehr schön von dem hellen Gestein ab. Dieser Sandstein ruht unmittelbar auf dem Old Red, der keine Versteinerungen ent- hält. Auf den Sandstein folgen nach Öben: | a) ein dunkelfarbiger Schiefer, der als Kohlenschiefer (Carboniferous Slate) bezeich- net wird und b) der Bergkalk =); auf welchen, zwar nicht in Kiltorkan, aber in andern Theilen Siäd-Irlands, eine Kohlenbildung folgt, welche Jukes zum Mittel-Carbon (coal measures) brachte, die indessen viel eher zum Culm gehört, da sie viele Posidonomya Becheri enthält. Der Kohlenschiefer hat bei Kiltorkan eine geringe Maächtigkeit (etwa 150 Fuss), nimmt aber gegen West hin zu und enthält in den untern Lagern Zwischenlager von Gries, welchen Jukes als Coomhola-Grit bezeichnet hat. In dem Kohlenschiefer und dem Gries kommt eine reiche marine Fauna vor. Es hat Herr Baily, Palaeontolog der geological survey von Irland, dieselbe bearbeitet und ein Verzeichniss veröffentlicht "+). Von den genauer bestimmten 47 Arten wurden folgende auch im Bergkalk Irlands gefunden: ') Von den marinen Thieren, welche Baily aus demselben anfihbrt, hebe hervor: Spirifer striatus, Sp. bisulcatus, Productus giganteus, Pr. punctatus, Pr. plicatilis, Fenestella antiqua, die auch im Bergkalk der Bä- ren Insel nachgewiesen sind. ”) Memoires of the Geolog. Survey of Ireland 1864, p. 15 und folgende. Auch Salter hat sich mit dieser Fauna beschäftigt. Er fihrt aus dem Kohlenschiefer die Fenestella plebeja, Spirifer cuspidatus, Sp. dis- junetus ?,, Orthis Michelini, Streptorhynchus crenistria, Athyris squamosa, Rhynchonella pleurodon und Madiola Macadami an; aus dem Coomhola-Grit Rhynchonella pleurodon, Spirifer disjunetus (Sp. Verneuilii Murch.) und Avicula Damnoniensis. Er zog aus diesen Vorkommmissen den Schluss, dass dieser Kohlenschiefer in der obern Abtheilung die gewöhnlichen Carbon-Arten enthalte. Vgl. Quarterly Journ. of the Geol Soc. of London 1863, p. 487. FOÖOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. 9 Fenestrella antiqua. Athyris ambigua, A. lamellosa, A. planosuleata. Chonetes Har- drensis. Productus scabriculus, Pr. semireticulatus. Spirifer cuspidatus, Sp. lineatus, Sp. striatus, Sp. pinguis. Spiriferina cristata. Rhynchonella pleurodon. Streptorhynchus cre- nistria. Terebratula hastata. Aviculopecten papyraceus, A. spec. Orthoceras cinetum, O. spec. Euomphalus spec. Macrocheilus spec. Zu diesen 21 mit dem Berzkalk Irlands gemeinsamen Arten kommen weitere 9 Ar- ten, die anderwärts im Bergkalk oder Carbon beobachtet wurden, nemlich: Cyathophyllum celtiecum Lond. sp., Discina nitida, Lingula squamiformis, Orthis Michelini, Modiola Maca- dami, Sanguinolites transversus, Acroculia striata, Orthoceras undulatum, Actinoerinus po- lydactylus. Wir erhalten somit fär den Kohlenschiefer 30, die als Carbon-Arten bekannt sind; während nur 11 Arten anderwärts nur im Devon gefunden wurden. Es sind diese: Pleurodietyum problematicum Goldf.? Spirifer disjunctus. Avicula Damnoniensis. Aviculopecten nexilis. Cucullaea amygdalina, OC. Hardingii. Curtonotus elegans. OCypri- cardia Phillipsi. Bellerophon bisuleatus, B. striatus, B. subglobatus. Fönf weitere Arten, die Baily noch aufföhrt, scheinen dem Kohlenschiefer eigen- thimliech zu sein. | Von Pflanzen habe ich von Herrn Baily aus dem Kohlenschiefer der Tallowbridge bei Waterford erhalten: Calamites radiatus, Lepidodendron Veltheimianum 7) und Knorria acicularis, zu welehen Arten noch das Cyclostigma minutum gefägt werden kann. Es sind diess alles Arten, die wir auch auf der Bären Insel haben, und da auch von den ma- rinen Thieren des Kohlenschiefers etwa 2 mit solehen des Kohlenkalkes ibereinstimmen, kann er nicht zum Devon gehören, sondern muss in die untere Abtheilung des Carbon gebracht werden. Noch weiter geht freilich Jukes, welcher zu zeigen suchte, dass er nur eine Facies des Bergkalkes sei. Er schliesst diess namentlich aus dem Umstand; dass der Bergkalk an Mächtigkeit abnehme, wo der Kohlenschiefer mächtiger wird und somit an seine Stelle trete ""). Wo der Bergkalk 2000 und mehr Fuss mächtig sei, da habe der Kohlenschiefer selten mehr als 200 F. Mächtigkeit, wo aber dieser zu 3,.4 und 5 tausend Fuss anschwelle, da liege niemals Bergkalk auf demselben, sondern nur hier und da Koh- len-Nester, die zum eigentlichen Carbon zu gehören scheinen. Indessen muss immerhin der Kohlenschiefer -an allen Stellen, wo er unter dem Bergkalk liegt, etwas älter sein als dieser und darf von demselben unterschieden werden, da er manche devonische Arten ent- hält, weleche nieht bis in den Bergkalk hinaufreichen. Unmittelbar unter diesem Kohlenschiefer liegt in Kiltorkan der gelbe Sandstein. Er ist wenig mächtig und besteht aus vier Lagern, die zum Theil in Platten sich spalten ”) Es ist ein junger Zweig mit kleinen elliptisehen Blattnarben und reicht zur sichern Bestimmung nicht aus. = Nach Herrn Baily kommt aber das Lepidodendron Veltheimianum bei der Tallowbridge häufig vor und wurden Stammstäcke von 6 Fuss Länge gefunden (Geolog. Survey 1864, p. 22). Auch erwähnt Schimper von da einen Zapfen, der wahrscheinlich zu dieser Art gehöre, und einen dazu stimmenden, beblätterten Zweig (Pa- leontol. Veget. II, p- 64). Prof. Haughton fährt von der Tallowbridge Stigmaria, Cyclostigma minutum und Tepidodendron Sternbergi an. Ich vermuthe aber, dass letzteres zu L. Veltheimianum gehöre, welches von L. Sternbergi schwer und in schlecht erhaltenen Exemplaren kaum zu unterscheiden ist. ”) Mem. of the geolog. survey of Ireland 1864, p. 36 und Quart. Journ. of the Geolog. Soc. of Lon- don 1866, p. 345. K. Vet. Akad. Handl, B..9. N:o 5. 2 10 OSWALD HBEER, lassen. Es sind bis jetzt von dieser Stelle folgende Pflanzen-Arten uns bekannt ge- worden =): 1. Calamites radiatus Brgn. Die grossen Stammstöcke gehören theils zur gewöhn- lichen Form mit schmalen Furchen, theils aber zum &O. laticostatus Ett. Auch die Form mit erweiterten Furchen kommt vor. 2. Cyclostigma Kiltorkense Haught. Es ist diess eine der häufigsten Arten, von wel- ocher zahlreiche und grosse Stammstiäcke mir zukamen. Die äussere Rinde ist von zahl- reichen, dicht stehenden Runzeln durchzogen; die innere Rinde dagegen ist glatt (C. Grif- fithi Hght). j 3. Cyclostigma minutum Haught. Ist ebenfalls häufig. 4. Lepidostrobus Bailyanus Schimp. Ist wohl der Fruchtzapfen von Öyclostigma. 5. Lepidodendron Velthetmianum Sternb. Ieh erhielt einen jungen Zweg. 6. Stigmaria ficordes Sternb., die Form mit den grossen, ziemlich dicht beisammen stehenden Narben; daneben die breiten, grossen Zasern. 7. Palaeopteris hibernica Forb. sp. Ist häuvfig und tritt in prachtvollen Wedeln auf, die bis 2 Fuss Breite haben. Baily hat einen Wedel von vier Fuss Länge aufge- funden. | 8. Sphenopteris Hookeri Baily. Diese Art kenne nur aus der von Baily”) gegebe- nen Abbildung. Sie ist mit Sph. Schiumperi nahe verwandt und gehört in dieselbe Gruppe der grossen Gattung-. 9. Sphenopteris Humplhriesiana Baily. In demselben gelben Sandstein von Kiltorkan wurden auch Thierversteinerungen ge- funden, nemlich eine grosse Teichmuschel (Anodonta Jukesii Forb.) und mehrere Kruster, nemlich Pterygotus hibernicus, Belinurus? Kiltorkensis und Proricaris Mac Henrici, von welchen die zwei ersten carbonischen, der Proricaris aber silurischen Formen am ähnlich- sten sind. Dazu kommen Schuppen von Fischen, von denen die Gattung Coccosteus er- kannt wurde ="); aber auch die Gattungen Asterolepis, Bothriolepis und Pterichthys sind, nach Baily, wahrscheinlich repraesentirt, Gattungen die im Old Red Schottlands zu Hause sind. Diese gelben Sundsteine sind wahrscheinlich eme Sisswasserbildung, wofär schon die grossen, dönnschaligen Anodonten sprechen; ihr Vorkommen und Verbreitung ist da- her mehr local als das der Kohlenschiefer, der mancherorts unmittelbar auf dem Old Red ) Ich verdanke den Herrn W. H. Baily in Dublin und meinem Freunde H. Robert Scott, Direktor der meteorological office in London, die Zusendung einer sehr werthvollen Sammlung von Kiltorkan-Pflanzen, auf welehe ich obige Zusammenstellung grinden konnte. ”) Vgl. Explanations to accompany Sheets 147 and 157 of the maps of the Geolog. Survey of Ireland Dublin 1861, p. 15. Die Sphenopteris Sp. (Baily: memoires of the Geolog. Survey of Ireland 1864, p. 19, FE. 1) ist wohl kaum davon verschieden. Die als Filicites lineatus abgebildeten Reste 1. c. (p. 20, Fig. 2) sind ohne Zweifel die Blattspindeln von Farn und gehören wohl zu Sphenopteris. Ethgeridge föhrt in seinem Verzeich- niss (Quart. Journ. 1867, p. 616) den Trichomanites adnascens Lind. sp. aus dem Ober-Devon auf. Es ist hier wohl auch der gelbe Sandstein Irlands gemeint. Doch wäre zu winschen gewesen, dass er die Quelle, woravf er diese Angabe stätzt, genannt hätte. Bs ist dieser Farn bis jetzt nur aus dem Mittel-Carbon von Whitehaven bekannt (cf. Lind. Foss. Flora II, t. 100). Der Filicites cultranensis Haught. (Journ. geol. soc- Dublin VI, 237) ist nur ein Fetzen einer Farnspindel, der nicht bericksichtigt werden kann. ”") Vgl. Geol. Surv. of Ireland, Dublin 1861, p. 17. oo PTFE EEE EE FOSSILE FLORA DER BAREN INSEL. 11 aufruht. Diess ist auch bei der Tallowbridge der Fall. Es ist daher zweifelhaft ob die Schiefer, welche dort die Pflanzen einschliessen, gleich alt oder aber etwas jänger seien als die gelben Sandsteine ir Kiltorkan. Sind sie gleich alt so waäre zur Zeit als bei Kil- torkan der gelbe Sandstein in einem Sässwassersee sich ablagerte, in der Gegend von Waterford eine Strandbildung gewesen, in welcher Sandstein und Schiefer abgesetzt Wur- den, die neben Landpfianzen auch Meerthiere einschliessen (so die Avicula Damnoniensis). Die Pflanzen stimmen in drei wichtigen Arten mit denen von Kiltorkan iöbereir, welche die nahe Verwandschaft dieser Floren beurkunden. Fägen wir die Knorria acicularis der Tallowbridge den Pfianzen von Kiltorkan hinzu. erhalten wir 10 Arten von denen (mit Ausschluss der Stigmaria) fönf mit solchen der Bären Insel öbereinstimmen. Die Palaeopteris hibernica ist in Schottland auch im Berg- kalk gefunden worden, dagegen ist sie allerdings auf der Bären Insel noch nicht nach zuweisen, wohl aber die ihr nahe verwandte P. Roemeriana. Der Calamit, das Lepido- dendron und die Knorria repräsentiren wichtige gemeinsame Arten und die beiden Cyclostigmen, welche in Säd-Irland eine grosse Rolle spielen, tauchen auch auf der fernen Bären Insel auf. Die völlige Uebereinstimmung von Årien, die durch ihr häufiges Vor- kommen als wahre Leitpilanzen zu betrachten sind, in zwei so weit auseinander liegen- den Ablagerungen lässt kaum zweifeln, dass diese Floren derselben Zeitepoche angehören. Damit ist das geologische Alier der geiben Sandsteine von Sädwest-Irland bestimmt. Wir haben fräher gesehen, dass die Bären Insel-Flora so nahe verwandt ist mit derjeni- gen des Bergkalk und des Culm, dass wir sie mit dieser und nicht mit dem Devon zu verbinden haben. Die Grenzlinie zwischen dem Devon) und Carbon fällt daher unter den gelben Sandstein. Diess stimmt mit der Ansicht, welche Sir R. J. Griffith, Prof. I) Da die ”devonische Gruppe” von Devonshire nach ihrem pvgeologischen Alier und ibrem Verhäliniss zum Old Red sehr bestritten ist. ist der darauf gegröndeie Name des Deron fur alle Ablagerungen zwischen dem Silur und Carbon vielfach angegriffen worden. Da er aber allzemein angenommen ist, habe ihn beibehal- ten. Jukes suchtie za zeigen, dass das sogenannie Devon von Devonshire eine gleichzeitice Bilduong mit dem Koblenschiefer und Bergkalk sei und mit dem Old Red nicht parallelisirt werden könne (vel. Noies on Paris of South Devon and Cornwall with remarks on the irnue relations on the Old Red sandstone io ihe Devonian formation. Dublin 1868. Vel. auch Pengelly: the present position of opinion respecting the Geology of Devon- shire 1867). Ware diese Ansicht richtig, wörde Devonshire ”das Devonian” fehlen. weil es ins Unier-Carbon fallen wärde, und der Näme Devomar ware allerdings schlechi gewabli. Die grändliche Arbeit von Prof. Eih- seridge (On the Physical structure of Wesisomerset and Norih Devon and on the Palaeontological value of ihe Devonian Fossils. Quart. Journ. 1867, p- 5685 u. f) hat aber gezeist, dass die als Devon bezeichneten Abla- serungen von Nord- und Sud-Devonshire eine Fauna einschliessen, die einestheils von der silurischen ganz ver- schieden sei. wie sie sich anderseits auch von der carbonischen in der Mehrzahl der Arien unterscheide und so ein abgeschlossenes Zwischenglied zwischen Silur und Carbon bilde. Jedoch bleibt die Stellung der obersien Abla- serungen des Devon von Devonshire immer noch zweifelhaft. Den Kohlenschiefer und Coomholagrii Irlands rechnet er zum Carbon (p- 616). aber auch Barnstaple gehört wobl viel eher hierher als zum Devon,- und es ist noch eine offene Frage, ob nicht auch Pilion und das Marwoodbed nicht eher in die Ursa-Stuffe des Unier- Carbon als zum Devon zu stellen sei. Aus der von Ethgeridge mitgetheilten Tabelle (p. 669) ersehen wir. dass sein Ober-Deron von Nord-Devonshire mit dem Carbon 3S Thierarten iheilt. waährend mit dem Unter- und Mittel-Devon nur 20 Arten. In der grossen Tabelle (p. 616) entihalien die Pilion- und Barnstaple- Gruppe zu- sammengenommen 98 Species, von diesen sind 38 im Mittel- und Unter-Devon Englands. während 42 Species auch im Carbon (Koblenschiefer und Bergkalk) vorkommen. Es ist sehr zu bedauern, dass die in Devonshire vorkommenden Pflanzen aus diesen ältern Ablagerungen noch keiner genauen Untersuchung unterworfen wurden. Sie wärden zu Bestimmung der Grenzlinie zwischen dem Devon und Carbon von Devonshire ein wichiiges Hilfsmittel an die Hand geben; stimmen sie mit denen der gelben Sandsteine Irlands öberein, hätten wir das Marwoodbed der Ursa-Stuffe einzureihen. 2 OSWALD HEER, Haughton £) und Symonds =) vertheidigt haben, während Murchison ”++), Salter, Lyell und iberhaupt die meisten englischen Geologen den gelben Sandstein Irlands zum Ober- Devon stellen und die Grenzlinie zwischen denselben und den Kohlenschiefer oder gar zwischen den Kohlenschiefer und den Bergkalk legen. Da der Old Red Irlands keinerlei Versteimerungen enthält, beruht die Annahme, dass der gelbe Sandstein zum Old Red gehöre, nur auf lithologischen Merkmalen und auf der Angabe dass die Fische von Kiltorkan denen des Old Red von Schottland ähnlich sehen. Diese Fischreste Irlands bestehen aber nur aus einzelnen Schuppen und einigen Zähnen, und so lange keine Arten als mit denen des Old Red von Schottland sicher ibereinstimmend nachgewiesen sind, können diese Fisch- reste keineswegs gegen die Stellung sprechen, welche die Pflanzen dem gelben Sandstein von Kiltorkan anweisén. Sie sagen uns nur, dass manche Fischgattungen, die man bis- lang als dem Old Red ausschliesslich angehörend betrachtet hat, bis in die Ursa-Stutfe des Unter-Carbon hinaufreichen, hier aber wahrscheinlich in andern Arten auftreten, als im Old Red Schottlands. Dasselbe haben wir ja bei den Pflanzen, und von den niedern Tkbie- ren reichen nicht nur viele Gattungen sondern selbst zahlreiche Arten vom Devon bis in den Bergkalk hinauf. — Aber, sagt Salter, es sei nicht möglich den gelben Sandstein vom Old Red zu vrennen, weil er die obere Parthie dieser Formation selbst sei, die hier ihre Farbe geändert habe tf). Also soll hier die ähnliche Gesteinsbeschaffenheit entscheiden, ein Merkmal auf das in der That kein Werth zu legen, wo so gewichtige palaeontologische Grönde dagegen sprechen. Im Uebrigen ist es wahrscheinlich, dass ein Theil des rothen Sandsteines noch zur Ursa-Stuffe gehört und die Grenzlinie zwischen Carbon und Devon an manchen Orten im Old Red zu suchen ist. Symonds giebt die Old Red Conglomerate för Sid-Irland als eine vortreffliche Grenzlinie an und sagt, dass das, was man in Eng- land so nenne, die Basis des Carbon bilden mässe TT)- 2. DIE GRAUWACKR DER VOGESEN UND DES SUDLICHEN SCHWARZWALDES. Da die Lagerungsverhältnisse öber das Alter der Grauwacke der Vogesen keinen Aufschluss geben, sind die Pflanzen, welche sie eimschliessen, allein massgebend. Es kom- men dieselben aus den Steinbrächen von Thann, Bitschwiller und Bourbach. Die von Herrn Prof. Schimper- vortrefflich beschriebenen und abgebildeten Arten sind TTT): Cala- ”) Vgl. On the evidence afforded by Fossil Plants, as to the Boundary Line between the Devonian and Carboniferous Rocks, by S. Haughton. Journ. of the geolog. soc. of Dublin VI, p. 238. Er fihrt 14 Lokali- täten Säd-Irlands auf, an denen der gelbe Sandstein vorkommt; an acht derselben giebt er die Cyclostigmen (als Sigillaria dichotoma) an. An mehreren kommen in demselben auch marine Thiere vor, so dass er hier und da eine Strandbildung zu sein scheint. Bei Roughtes Bridge sei die Fenestella antiqua bei dem Cyclostigma, bei Cultra die Madiola Macadami, Kellia gregaria und Holoptychius Portloki. Die Sternbergia approximata, welche er anfihrt, dirfte wohl zum Calamites radiatus gehören (vgl. unsere Taf. X Fig. 8). 7) On the base of Carbonif. Deposit. Edinburgh new philosophic Journ. New Series 7, p. 222. ”") Murchison Quart. Journ. 1859, p. 434, 437. Lyell Elements of Geology, 6:te Aufl., p. 521. 1) Quarterly Journ. 1863, p. 487. id S +) Edinburgh new philos. Journ. 7, p- 222. Auch Sir R. I. Griffith zieht die Grenzlinie mitten durch den Old Red, welcher stellenweise eine wungeheure Mächtigkeit hat. Wie trägerisch die lithologischen Merk- male sind zeigen die Reptilien einschliessenden Gesteine von Elgin, die man lange Zeit zum Old Red rechnete, während es sich jetzt herausstellt, dass sie viel eher zum Trias gehören. ++) Vgl. Schimper et J. Koechlin-Schlumberger, le terrain de transition des Vosges. Strasbourg 1862. Das Lepidodendron acuminatum gehört zu IL. Veltheimianum. Das Ancistrophyllum stigmariaeforme Goepp. FÖSSILE ELORA DER BÄREN INSEL. 13 mites radiatus Br., Cardiopteris polymorpha, CO. frondosa, Triphyllopteris Collombiana, Sphenopteris Schimperi, Lepidodendren Veltheimianum, L. commutatum, Knorria imbricata, Kn. acicularis, Stigmaria ficoides, Dadoxylon vogesiacum und D. ambiguum. Von diesen 12 Arten finden sich 9 auf der Bären Insel und vier sind uns aus Ir- land bekannt. Wie auf der Bären Insel ist der Calamites radiatus ungemein häufig und bildet mit den Lepidodendren, Sigillarien und Knorrien die Hauptmasse der Pflanzen. Von den Farn sind es nur ein paar Sphenopteriden und grossblättrige Neuropteriden, welche auftreten, wähbrend die Pecopteriden gänzlich fehlen. Es stimmt daher diese Flora in auffal- lender Weise mit derjenigen der Bären Insel iberein und hat sehr wahrscheinlich zur selben Zeit diese Gegenden bewohnt. In den södlichen Vogesen wurde in der Nähe von Belfort eime Ablagerung mit marinen Petrefakten entdeckt "), welche ober-devonische Ar- ten enthält, während bei Plancher les mines Arten des Bergkalkes gesammelt wurden, doch ist es zur Zeit nicht möglich, die Stellung, welche sie in Betreff der Lagerungsver- hältnisse zur Grauwacke einnehmen, näher zu bestimmen. In dem gegeniöber liegenden Sclucarzwald kommt eine ähnliche Grauwacke bei Tod- nau, Badenweiler und Mählheim vor, welche den Calamites radiatus, die Cardiopteris fron- dosa und das Lepidodendron Veltheimianum enthält und sich dadurch nahe an die der Vogesen anschliesst, wogegen die Grauwacke des Kinzigthales (mit Calamites Voltzii, Hy- menophyllites dissectus, Cyclopteris flabellata und Pecopteris aspera) zum obersten Culm gehören muss. 3. NIEDER-BOULONNATIS. Im östlichen Frankreich tritt die Ursa-Stuffe wahrscheinlich im Nieder-Boulonnais auf. Dort erscheinen nach Godwin Austen unter dem Bergkalk eine Reihe von Schie- fer- "und Sandsteinschichten, welche viele Calamiten und Farn enthalten, manche aber auch viele marine Thiere geliefert haben, unter denen wir den Spirifer disjunetus und Rhynchonella pleurodon erblicken. Nach Salter findet sich nichts in der ganzen Section, das einen tiefern Horizont anzeigt als das Marwoodbed. Mir scheint -es wahrscheinlich, dass das Pflanzenlager der Ursa-Stuffe angehöre, doch kann erst daräber entschieden wer- den, wenn die Pflanzen eine genauere Bestimmung erhalten haben. - 4. DIE VERNEULII SCHIEFER VON AACHEN. In der Gegend ven Aachen kommt bei Moresnet unmittelbar unter dem Bergkalk ein Schiefer vor, weleher auf dem Eifelkalk aufruht. Derselbe lieferte die Palaeopteris Roemeriana und Spirifer disjunectus Sow. (S. Verneulii Murch.) und wurde von Herrn von Dechen 7") als Verneulii Schiefer bezeichnet und an die oberste Grenze des Devon ge- stellt. Da aber dieser Spirifer in Irland auch im Kohlenschiefer vorkommt, somit aus dem und Didymophyllum Schottini Goepp. sind die Stammbasis von Knorria und daher eingezogen, dagegen habe die Knorria acicularis aufgenommen, welche nach brieflicher Mittheilung Schimpers dort vorkommt. ”) Vgl. Description géologique et minéralogique du Départ. du Haut-Rhin par Delbos et J. Köchlin- Schlumberger. Mulhouse. TI, p- 41, IT, 505. ”) Herr von Dechen theilt das Devon in folgende 4 Abtheilungen: 1) Ardennen-Schiefer (Koblenzer- schichten); 2) Lenne-Schiefer (Pifelkalk); 3) Cypridinen-Schiefer (Goniatiten-Schiefer, Fling, Kramenzel mit Cly- menien, Petherwyngruppe); 4) Verneulii-Schiefer. 14 OSWALD HEER, Devon ins Unter-Carbon hinaufreicht und das Farnkraut unter den Pflanzen der Bären Insel uns begegnet, diörfen wir wohl diesen Verneulii-Schiefer Aachens der Ursa-Stuffe einreihen und die Grenzlinie um so mehr unter denselben legen, da er mit dem darunter liegenden Bifelkalk eine discordante Lagerung zeigt. 5. AMERIKA. In Amerika begegnet uns die Bären Insel-Stuffe in St. John im Neu Braunschweig (Canada). Da Dawson, der grändlichste Kenzner der canadischen fossilen Flora, diese wich- tige Lokalität zum Ober-Devon rechnet, habe ich meine Ansicht näher zu begrönden. Nach Dawson liegen die Pflanzen in dunkelfarbigem Schiefer und grauem Sandstein, welche eine grosse lithologische Aecehnlichkeit mit denen des Carbon haben. Sie bilden seine Little River-Gruppe, welche stellenweise eine Maächtigkeit von 5150 Fuss hat. Sic ist in Neu Braunschweig bedeckt von dunkelrothen und gräönlichen Schiefern und Sand- steinen von 1850 Fuss Mächtigkeit, auf welche das Kohlensystem folge. Unter der die Pflänzen enthaltenden Little River-Gruppe liegen röthliche Conglomerate und verschieden- farbige Schiefer und Sandsteine. Sie bilden Dawsons Bloombury-Gruppe von 2500 Fuss Mächtigkeit, welche dem Silur auflagert. Das von Dawson gegebene Verzeichniss der Pflanzen von St. John ") enthält 48 Arten. Von diesen sind 37 Arten nicht anderwärts gefunden worden, neun sind aus dem Carbon und drei aus dem Devon F") bekannt. Die Mehrzahl der mit andern Lokalitäten gemeinsamen Arten kommt also dem Car- bon und nicht dem Devon zu und es ist sehr beachtungswerth, dass zwei dieser Devon- Arten nur in einigen wenigen Blattfetzen gefunden wurden, deren Deutung noch ange- zweifelt werden kann, während unter den Carbon-Arten die Calamiten häufig sind. Die Carbon-Arten von St. John sind: Calamites radiatus Br., C. cannaeformis Br., Asterophyllites longifolius Br.? Palae- opteris Boekschii Goepp. sp., Sphenopteris Hoenninghausii Br., Hymenophyllites obtusilo- bus Goepp., H. Gersdorfii Goepp., Pecopteris obscura Lesq.? und Sigillaria ficoides Stb. (dieselbe Form wie im Carbon). . Lassen wir die zwei Arten, deren Bestimmung. noch nicht ganz gesichert ist, bei Seite, erhalten wir sieben Arten, die im Unter-Carbon Europas nachgewiesen sind und un- ter diesen eine eigentliche Leitpflanze des Unter-Carbon, den Calamites radiatus, der in ') Vgl. J. W. Dawson Acadian Geology, zweite Auflage. London 1868, p. 534. ”) Es sind diess Cordaites angustifolius Daws., Cyclopteris Jacksoni Daws. und C. obtusa Lesq. Der Cordaites wird auch im Marcellus-Schiefer von Newyork und in dem Ober-Silur (?) des Cap Gaspé (Dawson l. c. p- 347) angegeben. Dawson hat indessen von St. John nur Blattfetzen ohne Basis und Spitze erhalten. Die Cyclopteris Jacksoni, welche Schimper zu Palaeopteris Halliana Goepp. zieht, wird im Sandstein von Montrose (Newyork) angegeben, wurde in St. John nur in kleinen Fetzen gefunden. Die Cyclopteris obtusa Lesq. (Noeg- gerathia) wird von Schimper (Paléontolog. végét. I, p. 476) zu Palaeopteris hibernica gezogen, doch scheint sie sich durch grössere Fiederchen und ihre stärkere keilförmige Verschmälerung am Grund (vgl. Dana's Abbildung im Manuel of Geology, p. 291, Fig. 507 A) zu unterscheiden, stellt aber jedenfalls eine nahe verwandte Art dar. Sie wird von Dana in der Katskill-Period angegeben. Von derselben Stelle, aber auch aus dem obern Theil der Hamilton-Gruppe und vom Cap Gaspé wird das Lepidodendron Gaspianum Daw. angefihrt. Fär die St. John-Pflanze ist aber die Bestimmung nach Dawson (1. c. p. 514) noch sehr zweifelhaft; sie könnte gar wohl zu L. Veltheimianum gehören, welcher Art die jungen Zweige des L. Gaspianum sehr ähnlich sehen. FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. 15 St. John stellenweise ganze Felslager erfiult, also daselbst ebenso häufig ist, wie in Irland, Frankreich, "Deutschland und auf der Bären Insel. Dazu kommt, dass unter den 37 Arten von St. John, welche bislang noch nicht an- derwärts gefunden wurden, 12 Arten sind, die solehen des Carbon sehr nahe stehen und zum Theil nur mit Mihe davon zu unterscheiden sind. So ist gerade der häufigste Farn der untersten Abtheilung von St. John, die Pecopteris discrepans Daw. sp., kaum von der P. lonchitica zu unterscheiden, einer Art, welche sowol in Amerika, wie Europa, häu- fig im Carbon auftritt. Ebenso steht der häufige Cordaites Robbii Daws. dem &Q. borassi- folius Stb. sp. so nahe, dass er nach Dawson leicht fir denselben genommen werden kann, und der Asterophyllites parvulus Daws. ist nur durch die grössere Zahl der Blätter im Wirtel von A. delicatulus Stb. sp. (Bechera) zu unterscheiden. Es hat daher in der That die Flora von St. John ganz den Charakter der unter-carbonischen Formation, und es kann sich sogar fragen, ob sie nicht der Culm-Flora mnäher steht als der Ursa-Flora, da sie mit ihr fönf Arten theilt und die Pecopteriden hier wie im Culm auftreten. Ihr nä- heres Verhältniss zur Devon-Flora macht es indessen wahrscheinlicher, dass sie der Ursa- Stuffe angehöre. Als eine devonische Gattung von St. John erscheint das Psilophyton, welches indessen hier in zwei eigenthimlichen Arten auftritt, die uns sagen, dass diese Gattung, welche bislang noch nicht in Europa beobachtet wurde, in Amerika vom Unter- Devon bis in die unterste Stuffe des Unter-Carbon hinaufreiche. j Die Lagerungsverhältnisse der St. John-Schichten sind nicht gegen die Stellung, welehe wir ihnen anweisen. Die 2500 Fuss mächtige, versteinerungslose Blomburg-Gruppe von Dawson, welche zwischen der Pflanzenföhrenden Little River-Gruppe und dem Ober- Silur liegt, kann dem Devon entsprechen, wenn solches iberhaupt hier vorkommt, und auf die versteinerungslose Mispeck-Gruppe, welche die Little River-Gruppe deckt, folgt in St. John der Drift. Die wenigen Thierversteinerungen, die bis jetzt in St. John entdeckt wurden, geben keinen entscheidenden Aufschluss, sprechen aber eher för das Carbon als Devon. Eine kleine Spirorbis, die häufig an den Blättern des Cordaites haftet, steht dem Sp. carbona- rius, der im Carbon Amerikas, wie Europas, verbreitet ist, sehr nahe, und die zwei kleinen Krebsé (Eurypterus pulicaris Salt. und Amphipeltis paradoxus Salt.) gehören zu Gattungen, von denen die erstere im Carbon, wie Devon vorkommt. Von besonderem Interesse sind die Flögel von vier Insekten-Arten (Platephemera antiqua Scud., Homothetus fossilis Scud., Lithentomum Harttii Scud. und Xenoneura antiquorum Scud.), welehe nach Scudder zu den Neuropteren gehören und mit den Ephemeriden und Sialiden verwandt sind. Sie sagen uns, dass Säösswasser in der Nähe gewesen sein muss, während die Spirorbis auf eine Brackwasserbildung weist. 6. DIE PARRY INSELN. Die Steinkohlen- und Sandsteinlager dieser hochnordischen Jnseln gehören dem Un- ter-Carbon an 7). Da sie unter dem Kohlenkalk liegen, werden sie wahrscheinlich den Sandsteinen der Bären Insel entsprechen und somit zur Ursa-Stuffe gehören. Die dort ”) Vgl. meine Fossile Flora der Polarländer I, p. 19. 16 OSWALD HBEER, gesammelten fossilen : Pflanzen sind leider grossentheils verloren gegangen und habe nur wenige und undeutliche Reste, welehe M'Clintock nach Dublin gebracht hat, zur Untersu- chung erhalten können. Unter denselben ist die Knorria acicularis Gp. von der Melville- Insel, welche wenigstens einen Anknäpfungspunkt an die Flora der Bären Insel bildet. Die Schizopteris Melvillensis gehört zu den Cyclopteris-artigen Farn und ist vielleicht ein Blattfetzen einer Palaeopteris oder Cardiopteris, da sie ähnliche zarte und dicht stehende Längsnerven besitzt. Die unter Noeggerathia beschriebenen und mit Cordaites angusti- folius Daws. verwandten Blattreste scheimen der Melville Insel eigenthämlich zu sein, und auch von den: beiden Nadelhölzern (Pinus Bathursti und Thuites 'Parryanus) ist auf der Bären Insel noch keine Spur gefunden worden. Aus dem arctischen Asien fehlen uns noch alle Nachrichten iber das Vorkommen der Steinkohlenbildung. Da indessen an der Lena, nur sechs Breitengrade vom arctischen Kreis entfernt, Kohlenlager mit dem Calamites cannaeformis entdeckt wurden, lässt diess hoffen, dass auch dort eine ähnliche unter-carbonische Flora zum Vorschein kommen werde, wenn ihr die nöthige Sorgfalt zugewendet wird. Stellen wir sämmtliche bis jetzt in der Ursa-Stuffe des Unter-Carbon gefundenen Pflanzen zusammen erhalten wir das folgende Verzeichniss. Unter-Carbon. | | Ursa-Stuffe. Don | | Mittel- | T Bered | Carbon. I Vogesen. | | 8 Culm. | Bären |Schwarz-| +. Parry- Insel. | wald. Irlands) IStogohn: Inseln. I | Aachen. Verzeiehniss der Pflanzen | der Ursa-Stuffe. 0 I | I I Calamitae. Calamites radiatus Br. — T CADNNACLOLMILS PETE ESS SS = Asterophyllites acicularis Daws. ......... - = — latifolius Daws. =S — SCUISELUS MAMSL--cen see sees on se seklet Jo UonsabrOlbtYIder des sderksgonssdobbobknesde == = = TREE — parvulus Daws. + FF —- | | LA XUSND AMS an needs klen EE - | Annularia acuminata Daws. - | | | Sphenophyllum antiquum Daws. ......... Pinularia dipalans Daws. — = bob Rb ob oo RR Filices. Cardiopteris frondosa Gp. SP. ............ == == Molmnoranen CN HL sbeosssasss 305 Palaeopteris hibernica Forb. sp. ......... | | T SR TR — obtusa Lesq. sp ? T — Roemeriana Gp. sp. — Sp T I + + + + — — —- —- | == Boon (Ch SN avsssssidenrssnsssnsr > = der KM IDENNES- Iddbrnossddsorsusnnpaduen CYCIOPLeriSKyArlAND AMS: seed das dessas Triphyllopteris Collombiana Schpr....... = == TT VEN GEN IDENIEL KD ooockasssocsnsdödsnsntse Schizopteris Melvillensis Hr. . ............ IT — — + - FÖSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. L7 FRE Ar EA SR RE BE NE On a nan na rr na Aa bet AEA ENN EES Unter-Carbon. ekreleln der Pflanzen | Devon mete. Mittel- | er Ursa-Stuffe. - Cal å | Vogesen. ER Culm. Tael. | waldo | Irland |St John. | Inselm. | Aachen. | SoöMoOF|F| JR — — — | Neuropteris polymorpha Daws. ececee = 5 IA — Dawsoni Hartt. + — crassa Daws. sor + Sphenopteris Schimperi Gp. ..... FSNSAG — TT TT + ET EA == HOOKS INLINE ooncesocksrores SspossssnLs i | = [HoonimnohavSt INN: ssctyrssussssotas oc - + 2 + Ser ne = mensen) IDNANNbarsoeng00s0s00c 208-093 | + | — lemöpn IDEN "506 4-s50500-d80s0009sgvade | TT | — pilosa DAWSsosssssssnen oss esnenesnener sen | I | = göusikoR- COR scossssssnrssncsssssdst | + FER —— SALE [LURA = Gurullonek INEANER - ucocco -50sosssrvss set + Hymenophyllites Gersdorfii Gp: -o.c.e- | + bo Lan EO ae — SVWIKI: INENYER Cocctorssbososbospses | + | Pecopteris discrepans Daws. (P. lonchi- | | | TG AR TA) ERE SAS | + =S == Ingar DENS ädssnsnntNNNRNE | + | == QRGure. LEV doccoodsssrtss ssp + or = Ksermnlörer IDENIRE cocosossus ssvonarsag vas | — T = [NENOSN BEN ssdsbrosssodesasvon sander | + = == IParlan DANS ssd0ofsyossvdssanasssgdsusar T Selagines. | Lycopodites Matthewi DawS.......eee. : = T t Lepidodendron Veltheimianum Stbg.. — T TT ? ? = T + MER KN = Gora BONN Bois sno Rn T TT T = 2 = Wildcat Jelly. dodecpobsosodiaaossad ros R TT = (Cbhoagjögren uta. ali pocoocsdoskpersssosds I Lepidophyllum Roemeri Hr. sosse UT - + ET = QOS 1808 sbessssnys i bosbssesasdas ska - | i Cyclostigma Kiltorkensis Hght ESA RR ae + 2 SO = minga JelGING I occ podsocssndsnnsgs 200 — T = TT Knorria imbricata Stb:-.............== = il T + + tt = AeoTENag (Cha sbkrossarseksndsss ee — TT TT + = TT plere + rå Halonia tuberculosa Bri? mosossems-s-- — i SS =— — — + t + Sigillaria palpetra DaWwsS. msececcceceeeee - TT Stigmaria ficoides Stbg. mmssmmmsssssssssnnn — TT TT TT Tr = + T + Psilophyton elegans DaWS. smmmesms0s0 > —— o— — = st — 7? glabrum Daws. ..... 2d00959 spans so Ved T Cordaites Robbii Daws. | T — angustifolius Daws T dr ÅA NN Cycadeae. ? Noeggerathia (?) Franklini Hr. oo... IT — M'Clintocki Hr. + jaga Tag 102 — jyAbrS Bör magosrbogosssrtersotidoda soner = TG T Conirerae. ars. Bonns Bbb socoocouoesnosstsstsnsopon = T ALEnFOGT, I2Ehe REIN föbbesnossocsococebosobenes | T 5 K. Vet. Akad. Handl, B. 9. N:o 5. 18 OSWALD HEER, | Unter-Carbon. Verzeichniss der Pflanzen Ursa-Stuffe. | lasa | Devon. | 2 | Mittel- der Ursa-Stuffe. al) — | I | I I | Carbon. I SAN I | | |'Vogesen. | | Berg | Culm. | los I kalk. | | Bären |Schwarz-| | ee | | Irland. | St. John. | Insel. wald. | I | Aachen. | | | I | | Inseln. | || I | | | Dadoxylon Vogesiacum Ung. «sms — Ermloeutny IBG sygdscsocde db =S) = | | —— ouangondianum Daws. secsommcnn I I + Å | TITncertae Sedis. | | | | Cardiocarpum punctulatum Gp. SAS => To | — | | | Ene = AA — US 1308) g0sosseckontaooa=ersskadagnresn) T | | — circulare Hr. .... AE -— | | | | TT = Gone, NERE boacocornorsosbsran Jådnan | — ÖDE: NÄNSS ococcsc-sonsassvsssgosbo | = | = (ramsuöHartbyom.srssscsrusket ss) — —- ==" BAley DAWSooorssrekdkerokae 0 kand) Trigonocarpum raoemosum Daws. | | fe | = I Antholithes devonicus Daws AES Se = RR RR föl | | | Die uns bis jetzt bekannte Flora der Ursa-Stuffe umfasst demnach 76 Arten, von denen sie 3 mit dem Devon theilt und 7 mit dem Mittel-Carbon; von erstern ist aber eine, von letztern sind drei Arten nach ihrer Bestimmung oder der geologischen Stellung ihrer Fundorte noch zweifelhaft. Mit dem Ober-Carbon (dem Perm oder Dyas) hat die Ursa- Stuffe keine einzige sicher bestimmte Art gemeinsam. Mit dem Bergkalk theilt sie 13 und mit dem Culm 12, mit beiden zusammen 18 Arten. Darunter sind gerade die häu- figsten Arten, welche äls eigentliche Leitpflanzen zu betrachten simd. Als eine die Ursa- Stuffe charakterisirende Gattung haben wir Cyclostigma zu nennen. II. FLORA DES BERGKALKS. Der Bergkalk ist eine marine Bildung und scheint zum Theil aus Corallenriffen ent- standen zu sein. Stellenweise sind aber auch Sandsteine und Schiefer, auch wohl wenig mächtige Kohlenlager in denselben gelagert, und in diesen kommen hier und da Land- pflanzen vor, welche auf eine Strandbildung hinweisen. Auch diese Kohlenlager sind sehr wahrscheinlich nicht im Meer entstanden, sondern in am Meere gelegenen Niederungen, die zeitweise vom Meer öberschwemmt wurden. Goeppert hat in seinem sehr verdienstlichen Werke iber die Flora der silurischen, der devonischen und untern Kohlenformation ") 32 Arten aus dem Bergkalk und den zu diesem gezogenen Schiefern Schlesiens beschrieben; unter diesen erblicken wir 8 Arten der Bären Insel. Es zeichnet sich die schlesische Bergkalkformation besonders durch seinen Reichthum an feinblättrigen Farnkräutern aus. In Sachsen gehört das Kohlenbecken von Hainichen und Ebersdorf nach den Lage- rungsverhältnissen einem ältern Horizont an, als die Zwickauer Kohlenformation, wie diess ') Nova acta acad. Leop. Carol. 1860. FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. IE) Naumann aus der discordanten Lagerung nachgewiesen hat >). Marine Petrefakten fehlen, dagegen hat Prof. Geinitz "") aus den Pflanzen, welche die Sandsteine und Schieferthon- felsen enthalten, geschlossen, dass sie dem Bergkalk gleichzeitige Bildungen seien. Er hat 16 Arten beschrieben, von welchen sechs mit solchen der Bären Insel iibereinkommen. Sie zeigen, dass diese Flora allerdings zum Unter-Carbon gehören miässe, Wwogegen es Zwei- felhaft bleibt, zu weleher der drei Stuffen sie zu bringen sei. In Schottland ist der Bergkalk sehr verbreitet und häufig von Sandsteinen und Koh- lenschiefern, hier und da auch von däönnen Kohlenlagern begleitet. Sie enthalten an man- echen Stellen Pflanzen, die aber zur Zeit noch nicht mit der nöthigen Sorgfalt bearbeitet sind. Die reichste Fundstätte ist in dem Kalk und Schiefer vom Bourdie House, in der Nähe von Edinburg. Hier wurden schöne Exemplare der Palaeopteris hibernica Forb. sp. (Adiantites lindsaeformis Bunb.) gefunden, ferner Calamiten, Lepidodendren und Farn, wel- che grossentheils als Arten des Mittel-Carbons angefiöhrt werden ++), In Russland reieht die Steinkohlenformation bis zum Weissen Meer und der Tsche- skaja Bucht himauf und steht hier derjenigen der Bären Insel räumlich am nächsten. Die sämmtlichen Stemkohlenlager Russlands, welche bis jetzt aufgeschlossen sind, gehören wahr- scheinlich dem Unter-Carbon an f) und fallen theils in das Gebiet des Bergkalkes selbst, theils in das der ihn umgebenden Schiefer und Sandsteine. Doch ist die Flora dieses weiten Gebietes noch zn wenig bekannt. als dass man jetzt schon die verschiedenen Stuf- fen des Unter-Carbon nachweisen könnte. Wir mössen uns vor der Hand mit der An- gabe begnägen, dass dieses Unter-Carbon Russlands fönf Arten mit der Bären Insel theilt. III. FLORA DES CULM. Auf den Kohlenkalk folgen in Devonshire sehr grobkieselige Schiefer, mit Flötzen harter, magerer Kohle, die man mit dem Namen der Culm-schichten (Culmiferous beds) belegt hat; welchen man später auf die jängere Grauwacke des Harzes und Schlesiens iibertrug. In einigen Theilen Englands werden Sandsteine und Schiefer desselben Alters als Millstone grit bezeichnet, welehen Namen Dana ft) för die ganze Abtheilung ver- wendet hat. Der Millstone grit oder Culm ist daher jiönger als der Bergkalk und ich fasse diesen Namen nur in diesem-beschränktern Sinn, während manche ihn neuerdings auf das ganze Unter-Carbon angewendet haben. Es enthält derselbe in Devonshire und auch in Irland grosse Massen einer Posido- nomya (P. Becheri Bronn), welche auch in den Grauwacken und Schiefern des Harzes, Schlesiens und Mährens auftritt, die davon den Namen der Posidonomyen-Schiefer erhiel- ten. Die Fora dieser Grauwacke und Schiefer ist in -Deutschland an verschiedenen Stellen beobachtet worden. ") Vgl. Naumann: Lehrbuch der Geognosie 1862 II, 3. 550. ”) Geinitz: Darstellung der Flora des Hainichen-Bbersdorfer und des Flöhaer Kohlenbassins. Leipzig 1847. — Das Flöhaer Kohlenbecken gehört zum Mittel-Carbon; seine Plora muss daher von derjenigen des Unter-Carbon ausgeschlossen werden. ”") Vgl. Memoirs of the Geolog: Survey of Great-Britain. The Geology of the Neighbourhood of Edin- burgh. London 1861, p. 145. 17) Vgl. Geinitz: die Steinkohlen Deutschlands und anderer Länder Europas p- 390. 1) Dana: manuel of Geology p- 391. 20 OSWALD HEER, Im Harz wurde sie von Fr. A. Roemer sorgfältig gesammelt und bearbeitet +). Sie hat hier 29 Arten ergeben, unter welchen die Lepidodendren mit 12 Arten dominiren, von denen freilich mehrere auf zu kleine und unvollständige Bruchsticke gegriundet wur- den. Häufig sind die Knorrien und Calamiten. Es theilt diese Flora mit der Bären In- sel fönf Arten. Aus der jingern schlesischen Grauwacke hat Goeppert 31 Arten beschrieben ""), von denen sich finf unter den Pflanzen der Bären Insel finden. Die Calamiten, Lepidodendren und Knorrien sind die häufigsten Pflanzen. Sechs Arten reichen bis ins Mittel-Carbon hinauf. An die schlesische Grauwacke schliessen sich die Thonschiefer und Grauwacken- gebirge von Oestreichisch-Schlesien und Mähren an. Man bringt sie zu den Posidonomyen- schiefern, da sie mehrere fir diese bezeichnende Thierversteinerungen geliefert haben (die Posidonomya Becheri, Goniatites mixolobus Phil., G. crenistria, Orthoceras striolatum H. v. M. und Pecten grandaevus). Die Pflanzen, welche sie umschliessen, bestätigen diese Altersbestimmung. Es hat K. von Ettingshausen 33 Arten beschrieben """), Die Lepido- dendren sind sehr selten, häufig dagegen der Calamites radiatus in seinen verschiedenen Formen, und die Farn. Unter diesen erblicken wir zahlreiche feinblättrige Sphenopteriden, aber auch die beiden Cardiopteris-Arten der Bären Insel, wogegen die Pecopteriden feh- len. Mit der Bären Insel theilt diese Flora finf Arten, mit dem Mittel-Carbon aber 12. Stellen wir die Pflanzen der verschiedenen Fundstätten des Culm zusammen, finden wir in jeder eine Zahl eigenthämlicher Formen, wohl aber nur weil uns die Flora dessel- ben noch sehr unvollständig bekannt ist, daneben aber doch manche gemeinsame Arten, welche durchschnittlich zu den häufigsten und daher wichtigsten Pflanzen der Lokalität gehören. Es sind diess grossentheils Arten, welche zugleich auch im Bergkalk und der Ursa-Stuffe vorkommen, somit als Leit-Pflanzen för das Unter-Carbon bezeichnet werden können. Es sind diess der Calamites radiatus, die beiden Cardiopteris-Arten, Lepidoden- dron: Veltheimianum und Knorria imbricata. Was die Culm-Flora gegeniber derjenigen der Ursa-Stuffe auszeichnet, ist dass in derselben die Zahl der mit dem Mittel-Carbon ge- meinsamen Arten grösser geworden ist und darunter Arten erscheinen, welche in dieser Formation eine sehr grosse Verbreitung haben, so die Neuropteris Loshii und Calamites ') Vgl. Roemer in den Palaeontographicis III, IX, XIII. ”) Nova acta acad. Leop. Carol. 1852 und 1860. ”") Vgl. K. von Ettingshausen: die fossile Flora des mährisch-schlesischen Dachschiefers. Denkschriften der Wiener Akademie 1865. Ich habe fänf Arten abgezogen, deren Artrechte mir sehr zweifelhaft scheinen, wie diess im speciellen Theil näher begrindet ist. Ueberhaupt bemerke ich, dass die Zahlenangaben der verschie- denen Floren sich durchgehends anf Verzeichnisse gränden, die ich entworfen habe und bei welchen ich die nö- thige Revision und Reduktion der Arten vorgenommen habe, daher meine Zahlen keineswegs immer mit den Zahlen der betreffenden Autoren ibereinstimmen. BEttingshausen hat mehrere Farn auf lebende Gattungen bezogen, doch kann ich ihm hierein nicht beistimmen. Pflanzen und Thiere, die einem so fernen Weltalter angehören, können nur dann jetzt lebenden Gattungen ein- gereiht werden, wenn sehr wesentliche ibereinstimmende Merkmale nachgewiesen werden können. Wie misslich hier die Einreihung in lebende Gattungen ist, zeigt die Palaeopteris hibernica, welche Ettingshausen (1. c. p.- 8) mit den verwandten Arten zu Adiantum stellt; nun zeigen aber die Fruchtwedel, welche schon Baily (geolog. survey of Ireland 1861, p. 14, Fig. 1 c) und neuerdings Schimper (Paléont. veget. Pl. 36) abgebildet haben, dass diese Farn von Adiantum gänzlich verschieden sind und einen ganz eigenthämlichen, der Jetzwelt fremden Pflanzentypus darstellen. FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL Di Suckovii (im mährischen Dachschiefer). Auch die jängste Grauwacke, welche den Ueber- gang zum Mittel-Carbon bildet, unterscheidet sich indessen von diesem durch den Charak- ter ihrer Flora. Wie im ganzen Unter-Carbon Europas fehlen unter den Farnkräutern die Pecopteriden, oder sind doch sehr selten, dagegen treten Cyclopteris-artige Formen und feinblättrige Sphenopteriden häufig auf und bezeichnen die Farn-Flora dieser Zeit. Im Mittel-Carbon dagegen sind die Gattungen Neuropteris und Pecopteris (mit Einschluss von Cyatheites und Alethopteris) in einer Fälle von Arten entfaltet und treten iberall massen- haft auf. Die Lepidodendren sind im Unter- und Mittel-Carbon verbreitet, doch in erste- rem relativ noch häufiger, während die Sigillarien, welche im Mittel-Carbon eine so äus- serst wichtige Rolle spielen, im Unter-Carbon fast ganz fehlen 5): Es muss daher in der That die gesammte Flora während der unter-carbonischen Zeit ein anderes Aussehen ge- habt haben, obwol sie aus denselben Familien und grossentheils auch aus denselben Gat- tungen bestand, wie im Mittel-Carbon. RUCKBLICK. Ueberblicken wir nochmals die unter-carbonischen Ablagerungen der Bären Insel, werden wir eine auffallende Aehnlichkeit mit den gleichzeitigen Bildungen Europas, beson- ders von Siuädwest-Irland, nicht verkennen können. Wir können sie in folgender Weise zu- sammenstellen: I 7 = TT. il ] Bären Insel. Trland. | Anderwärts. Posidonomyen- Culm- Kieselschiefer- SCINefer Obere Grauwacke und Posidon-Schiefer des Harz, Schlesiens, Mäh-/ Stuffe. | lager. und Kohlen. — | rens. Millstone grit. | ph | Produkten> | Kalklas enn | Bergkalk und Schiefer Schlesiens. Hainichen. Ebersdorf. | Bergkalk- | und Prödvetus | Bourdie House. Stuffe. SViriferkall ödES ivifer | Artinks und Petrowskaja in Russland. : | Pp rv AL Puer: | Bergkalk der Parry-Inseln. Spitzbergen. SEN | | I I ER er fär = RN | | Cyathophyllum- | Kohlenschiefer | Barnstaple. | | kalk. mit Cyathophyllen. | Verneulii-Schiefer Aachens. I I I Ursa- | kar Pr FE NT EN Hår Stufte. | | Grauwacke der Vogesen und des sädlichen Schwarzwaldes. Gelber Sandstein | St. John in Canada. | mit den Pflanzen. | Katskill und Chemung? [I Marwood Pflanzenbett? Sandstein und Schiefer mit den Pflanzen. Zweifelhaft. | - RusseniInsek | Oberes Old Red. | Devon: Petherwyn. I | | | Rother Schiefer. | Old Red. Cypridinen-Schiefer von Saalfeld. I | ') Die Sigillaria Culmiana Roemer (Palaeontogr. IX, Taf. IV, 9) gehört eher zu Cyclostigma als zu Si- gillaria. Ebenso ist die Sigillaria minutissima Goepp.- sehr zweifelhaft, wie die von BPichwald aus dem Kohlen- no ( OSWALD HEER, Auf der Bären Insel, wie in Spitzbergen, fehlt das Mittel-Carbon, es diurften aber die Kieselschiefer, welche in der obern Abtheilung des Bergkalkes stark entwickelt sind: dem Culm entsprechen, was freilich erst sicher festgestellt werden kann, wenn einmal die vielen marinen Versteinerungen, welche die schwedischen Expeditionen aus dem Bergkalk nach Stockholm gebracht haben, genauer bestimmt sem werden. Dann wird sich auch herausstellen, ob meine Vermuthung richtig ist, dass der Cyathophyllum-kalk dem Kohlen- schiefer Irlands entspreche, und es wird sich dann zeigen, ob dasselbe Verhältniss zwischen seinen Versteinerungen und denen Irlands stattfinde, wie wir diess fir das Pflanzenbett nachgewiesen haben. Wenn auch gegenwärtig noch manches zweifelhaft bleibt, so ersehen wir doch schon aus den jetzt sicher festgestellten ”Thatsachen, dass in Sid-Irland, wie auf der weit entfernten Bären Insel, im hohen Norden und in Mittel-Europa in der Bil- dung der Felsen, wie der Pflanzen und Thiere, welche sie einschliessen, eine auffallend gleichartige Entwicklung statt fand. Es ist daher die Flora der Ursa-Stuffe fur die Ge- schichte der Erde von grosser Bedeutung, wie sich uns noch deutlicher ergeben wird, wenn wir einen Blick auf die Stellung werfen, welche sie im Entwicklungsgang der Erde einnimmt. Aus dem Silur und Unter-Devon sind nur marine Thiere und Pflanzen bekannt >), erst im Mittel- und Ober-Devon tauchen Landpflanzen auf, welche uns Festland verkun- den. Doch sind zur Zeit erst wenige Stellen bekannt, die als devonische Inseln bezeich- net werden können, und nur die dem obersten Devon angehörende Gegend von Saalfeld in Thiöringen hat eme ziemlich ansehnliche Zahl von Pflanzen gehefert, die freilich meist nur in kleinen Fetzen sich erhalten haben, welche vielleicht in allzu viele Arten zerlegt worden sind. Gegen das Ende der devonischen Periode nimmt das Festland auf der nörd- lichen Hemisphaere sehr zu, es war eine Zeit der Hebung des” Seebodens. Mit dieser grössern Festlandbildung beginnt eine neue Zeitepoche, die der Steinkohlen (des Carbon). Die erste Abtheilung derselben haben wir als Ursa-Stuffe bezeichnet; mit ihr tritt die erste reichere Landflora auf, welche uns die Mittel an die Hand giebt, uns ein Bild von dem Aussehen der Pflanzenwelt aus dieser Frihzeit der Erde zu verschaffen. Es kann diese Flora auf der nördlichen Hemispbaere in der neuen und alten Welt vom 47? bis zum 74? und 76” n. Br. nachgewiesen werden, und iberall zeigt sie uns denselben Cha- rakter; iberall tritt der Calamites radiatus auf, welcher wohl die morastigen Niederungen mit semen langen, säulengleichen Stämmen bekleidete, während seine grossen Rhizome die Torfgriunde durchzogen, äberall die gablig verzweigten und dicht mit Blättern beschuppten Lepidodendren und die sonderbaren Knorrien. Aber auch die Cyclostigmen, die wir aus Söd-Irland und der Bären Insel kennen gelernt haben, fehlten kaum auf den dazwischen kalk Russlands angefiährten Arten (cf. Schimper Paleont. II, 105). Die Sigillaria palpetra Daws. wurde nur in einem kleinen Fragment gefunden (»only a cast and very imperfekt» sagt Dawson, Acad. Geolog. p. 536) und ist daher noch nicht gesichert. Die Sigillaria Hausmanni Goepp. aus einem Quarzgestein zwischen Idre und Särna in Norwegen ist nach Schimpers Ansicht, dem ich beistimmen muss, wahrscheinlich gar nicht organischer Natur. Er sah in Gudbrandsdalen ganz ähnliche krystallinische Schiefer, die auf gleiche Weise und ganz regel- mässig camnellirt waren. ') Das Eophyton von Torell und Linnarsson scheint mir noch sehr zweifelhafter Natur zu sein. Es sind nur Abdräcke vorhanden, ohne organische Substanz, und diese sind von so ungewöhnlicher und unbestimmter Form, dass die allerdings regelmässige Streifung kaum berechtigt sie fir Pflanzenstengel zu halten. Es scheinen eher durch Wellenschlag veranlasste Gebilde zu sein. POSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. 23 liegenden Festlandbildungen und nahmen Theil an der Bildung des Waldes, in dessen Schatten die Cardiopteris- und Palaeopteris-Arten ihre mächtigen Wedel ausbreiteten. Es tritt diese Flora schon in einer so beträchtlichen Zahl von Arten auf und man- che derselben erscheinen in so weit auseinander liegenden Gegenden, dass sie auf ein aus- gedehntes Festland schliessen lassen, das sowol in der gemässigten, wie in der arctischen Zone lag. Das ausgedehnte Steinkohlenland Russlands reichte vielleicht bis zu der Bären Insel hinauf und ihre Pflanzenwelt bildet dann den nördlichsten Ausläufer der russischen unter-carbonischen Flora. Dass die Ursa-Stuffe Festland von einer gewissen 'Ausdehnung gehabt haben muss, beweisen auch die Sässwasserthiere, die grossen Teiechmuscheln und die Neuropteren, welehe nur in eimem Lande leben konnten, das gross genug war um Seen und Flisse zu erzeugen. Wie lange diese Zeit gedauert hat, ist nicht zu bestimmen, dann begann aber wie- der ein Sinken des Landes; es treten Brackwasserbildungen und später reine marine Ab- lagerungen auf. Die Kohlenschiefer und der Bergkalk decken das fräöhere Festland mit seinen Pflanzeneinschlässen zu. Die grosse Verbreitung des Bergkalkes iber viele Theile Europas nod Nordamerikas und die kleine Zahl von Festlandbildungen, die er einschliesst, zeigt uns, dass diese Senkung des Landes eine allgemeine Erscheinung gewesen sein muss. Die nördlicehe Hemisphaere hat daher sehr wahrscheinlich damals ein ganz anderes Aus- sehen gehabt, als während der Ursa-Stuffe. Dann wiederholt sich aber wieder dieselbe Erscheimung wie bei Beginn der carboni- schen Periode. Wir erhalten in Folge einer: weit verbreiteten Hebung die Festlandbildun- gen des Culm, welche dann später im Mittel-Carbon die grösste Ausdehnung und Ent- wicklung bekommen haben. Wir haben gesehen, dass die Flora im grossen Ganzen wäh- rend dieses so langen Zeitraumes dieselbe geblieben ist. Manche der dommirenden Arten haben diesen Wandel der Zeiten iberdauert und sagen uns, dass auch zur Zeit der Berg- kalkbildung niemals alles Land unter Wasser gewesen sein kann, dass immer noch genug- sam Festland ibrig geblieben, um diese Pflanzen-Arten zu erhalten, die dann, als im Culm das Land aufs Neue an Umfang zunahm, auch wieder mehr sich ausgebreitet haben wer- den. Es kann keinem Zweifel unterliegen, dass von Beginn der Ursa-Stuffe bis zum Culm eine lange Zeit verstrichen ist, ebenso dass während diesen vielen Jahrtausenden die Le- bensbedingungen organisceher Wesen sich vielfach geändert haben werden. Es ist daher gewiss eme beachtungswerthe Thatsache, dass dessenungeachtet so viele Arten diese Zeit itberdauert haben, ohne irgend eine wahrnehmbare Aenderung zu erfahren. Alle die man- nigfaltigen Formen, in welehen der Calamites radiatus auf der Bären Insel erscheint, fin- den sich noch in dem jängsten Glied des Unter Carbon, in dem Dachschiefer Maährens, dann aber erlischt er, ohne dass eine ähnliche Form diesen Typus im Mittel-Carbon fort- setzt, und ähnlich verhält es sich mit den Knorrien, den Cardiopteris- und Palacopteris- Arten. Es sina diess Thatsachen, welche entschieden gegen die immerfort unmerklich fortgehende Transmutation der Pflanzen-Arten sprechen und welche die Anhänger dieser Lehre nicht ignoriren sollten. Sie sind um so wichtiger, da offenbar die Pflanzen auf der Bären Insel unter anderen Lichtverhältnissen lebten als die der Vogesen oder Irlands, in- dem sie eine lange Winternacht zu bestehen hatten. Es ist in der That auffallend, dass immergrine Bäume, wie diess doch wahrscheinlich die Lepidodendren gewesen sind, und 24 OSWALD HEER, Pflanzen mit so grossen Blättern, wie die Cardiopteris frondosa, eine so lange Winternacht ausgehalten haben, auch wenn wir dabei in Betracht ziehen, dass die Bären Insel-Flora fast aus lauter Gefässkryptogamen bestand ), welche das Licht leichter und länger ent- behren können, als die -Phanerogamen. Im Uebrigen ist das Klima auf der Bären Insel för den Pflanzenwuchs wohl ebenso ginstig gewesen, wie in Irland und in den Vogesen, obwol jene Insel um 263” höher im Norden liegt, denn die entsprechenden Arten sind ebenso gross und ebenso iäppig entwickelt und haben sogar ein mächtigeres Steinkohlen- lager erzeugt, als die gleichalterigen tieferen Breiten ""), Die Wärme war daher damals wohl noch gleichmässig öber die Erde vertheilt, während schon zur miocenen Zeit ein wesentlicher Unterschied bestand, der in der Jetzwelt noch viel grösser geworden ist. Zu demselben Resultat föhrt uns auch eine Vergleichung der Thierwelt des Meeres, welches die Bären Insel umspölt hat. Der Productus giganteus, Pr. striatus, punctatus und hemisphaericus, die wir im Bergkalk der Bären Insel kennen gelernt haben, sind fast itberall im Bergkalk gefunden worden und entsprechen in ihrer Verbreitung ganz der Knorria imbricata, dem Lepidodendron Veltheimianum und Calamites radiatus. Ja zwei Mollusken aus dem Bergkalk Spitzbergens (Spirifer Keilhauii und Productus costatus) wur- den sogar in Indien, eine Art aber (Productus Humboldti) in Sidamerika nachgewiesen, so dass arctische Arten bis in die Tropenwelt hineinreichen 7"). Dass aber das Klima nicht allein ein gleichmässiges, sondern zugleich ein warmes war, däörften die Korallen- bänke beweisen, welehe damals in Spitzbergen gebildet wurden, ebenso aber auch die grossen baumartigen Gefässkryptogamen und die grossblättrigen Farnkräuter, welche die Bären Insel erzeugt hat. I Nur die beiden Carpolithen gehören wahrscheinlich zu den Phanerogamen. ”) Im gelben Sandstein Irlands kommen nur ganz dinne Kohlenlager vor, die aber in der unmittelbaren Nachbarschaft der Pflanzen auftreten (vgl. Griffich im Journ. of the geol. soc. of Dublin VI, p. 241). Auch in den Vogesen, wie iäberhaupt im ganzen Unter-Carbon finden sich nirgends mächtige Steinkohlenlager. Diese be- ginnen erst im Mittel-Carbon, das daher als die Bildungszeit der produktiven Steinkohlen bezeichnet wird. ”") Vel. meine fossile Flora der Polarländer I, 5. 34. FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. 25 I. DIE BERGKALKFORMATION AUF DER BÄREN INSEL UND SPITZBERGEN von A. E. Nordenskiöld. In den letzten fönfzig Jahren haben mehrere arktische Expeditionen von Spitzbergen und der Bären Insel Bergkalk-Versteimerungen mitgebracht und mehr oder weniger um- fassende Beiträge zu der Kentniss der Formation geliefert, nämlich: Sir Edvard Parry 18527. Als Parry während dieser Polarexpedition seinen berähm- ten Versuch anstellte, iber die weit ausgedehnten Eisfelder des Polarbeckens zu Fuss nach dem Pole vorzudringen, untersuchte einer der Theilnehmer der Expedition, Lieute- nant Foster, in geographischer und, so weit geschehen konnte, in geognostischer Hin- sicht die nächsten Umgebungen des Ankerplatzes des Fahrzeuges, ein Hafen in der Treu- renberg Bai. Eine Bootfahrt wurde ebenfalls in das Innere der Hinlopenstrasse vorge- nommen, bei welcher verschiedene Fragmente von Versteimerungen in den am Cap Fanshawe anstehenden untersten Lagern der Bergkalkformation angetroffen wurden. Diese sind, wenn auch nur ganz im Vorbeigehen, in dem von Ross d. J. redigirten; wissen- schaftlicechen Anhange zu der Beschreibung der Reise”) erwähnt. B. M. Keilhau 1827. In demselben Jahre wurden die Bären Insel und Spitzbergen besucht von dem späterhin so beröhmten norwegischen Geologen Keilhau. Auch er sam- melte besonders auf der Bären Insel Versteinerungen (darunter auch einen Pflanzenab- druck) ein, welehe den Anforderungen der Wissenschaft gemäss von L. v. Buch beschrie- Sven Lovén 1837. Eine bedeutend grössere, jetzt an das Stockholmer Reichsmu- seum abgegebene, doch bisher noch unbeschriebene Sammlung wurde zehn Jahre später von dem Professor Sv. Lovén von Green Harbour im Eisfiord mitgebracht. Die französische Expedition auf la Recherche 1838. M. E. Robert nahm als Geolog an dieser Expedition Theil und brachte von Bel Sound verschiedene Versteinerungen mit, welche späterhin beschrieben und, wenn auch sehr unvollständig, abgebildet worden sind, ”) Narrative of an attemps to reach the North Pole in the year 1827 wnder the Command of Captain William Edvard Parry. London 1828: Appendix. ; ”) L. v. Buch: Spirifer Keillauwi und dessen Fundort. Abhandlungen der Königl. Academie der Wis- senschaften zu Berlin 1846, S. 659. ”") Voyages en Scandinavie, en Lapponie, au Spitsberg & au Feroö sur la Corvette »la Recherche». Géo- logie, Minéralogie & Möétallurgie par M. E. Robert. Livraison 4:e p. S7, 26:e p. 129. 4 K. Vet. Akad. Handl. B. 9. N:o 5. 26 OSWALD HEER, v. Koningk 5), von welchem die Verstemerungen mit Unrecht zu der Permischen Forma- tion gerechnet wurden. : Lamont 1858 und 18559. James Lamont ”") besuchte in den Jahren 1858 und 1859 um Jagd und Fang anzustellen verschiedene Orte an den Kästen von Spitzbergen und widmete sich während seiner zweiten Reise auch der Einsammlung geologischer Stufen und Vérsteinerungen. Seine Sammlungen (besonders von Bel Sound), bedeutend ibertreffend was sowohl Robert, als auch Keilhau und Parry eingesammelt hatten, sind von Salter beschrieben worden. Die schwedischen Expeditionen 1558, 1561, 1864 und 1865. Die sämmtlichen schwe- dischen Expeditionen beschäftigten sich mit der Erforschung der so ausserordentlich inte- ressanten Geologie des Landes, und fast ausschliesslich auf ihre Untersuchungen Tf) grim- det sich der nachfolgende Bericht iber die in diesen Gegenden so mächtig auftretende Bergkalkformation. Leider ist gleichwohl das reiche Material der von uns von emer Menge verschiedener Fundorte mitgebrachten Fossilien noch unbearbeitet, wodurch die Bestim- mung des relativen Alters der verschiedenen Schichten sehr erschwert worden ist. In den im Norden von Europa belegenen Theile der Polarländer tritt die Kohlen- formation oder richtiger die unterste Abtheilung derselben, d. h. der Bergkalk, an vielen Orten mit ungeheuer mächtigen, gewöhnlich marinen und an Versteinerungen reichen La- gern auf. Diese ruhen, wie die Profile, Fig. 1 Taf. XV, von der Ekman Bai und die friher von mir publicirten Profile der Klaas Billen Bai im FEisfiord darlegen, auf rothen und griänen Schieferarten und Conglomeraten, in denen wir nur an einem einzigen Orte Spu- ren von Versteinerungen (Fischiberresten) gefunden haben ff), die zwar noch nicht voll- ständig untersucht sind, aber doch zu beweisen scheinen, dass auch die rothe Schieferfor- mation Spitzbergens in der devonischen Periode abgelagert worden ist. In dem Innern des Eisfiordes dagegen sind die productusfihrenden Bergkalkschichten uberlagert theils von Schichten, die der Triasperiode angehören, theils von dem auf Spitzbergen in regel- mässigen Schichten so häufig auftretenden eruptiv-sedimentären Hyperit. In der Bergkalkformation selbst lassen sich folgende Abtheilungen unterscheiden: I. Pin graugelber Kalk oder richtiger Dolomit, der gemäss einer in meinem Labora- torium von G. Lindström susgeföhrter Analyse enthält: ') v. Koningk: Bulletin de TAcademie Royale de Belgique, T. XIII (N:r 6), T. XVI (N:r 27). ”") Seasons with the Seahorses, by James Lamont. London 1861. Appendix. 1) OC. W. Blomstrand: Geognostiska iakttagelser under en resa till Spetsbergen år 1861. Kongl. Sven- ska Vetenskaps-Akademiens Handlingar IV, N:o 6. A. E. Nordenskiöld: Geografisk och geognostisk beskrifning öfver nordöstra delen af Spetsbergen och Hinlopen-Strait. Kongl. Sv. Vet.-Akad. Handl. IV, N:o 7. Utkast till Spetsbergens Geologi. Ib. VI, N:o 7; auch besonders abgedruckt in englischer Ubersetzung unter dem Titel: Sketch of the Geology of Spitsbergen, by A. BE. Nordenskiöld, Stockholm 1867. 1Tt) Diese wurden während der Expedition des Jahres 1868 von Malmgren in Liefde Bai ange- troffen. ([ NN FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. Kohlensaure Kalkerde fJ...o.ooooooom. 54,07 Kohlensaure Talkerde masssssmmmnmnunna 44,77 Kohlensaures Eisenoxydul............... 0,32 (CH) a ana s na Af re RTR Spuren Fenuerfeste unlösbare Bestandtheile 0,2 ; I9,40. In Ermangelung eines anderen Namens ist diese höchst eigenthumliche Bildung von uns Ryssö-kalk benannt worden nach den Russen-Inseln (Ryssöarne) in Hinlopen Strait. wo dieselbe in mächtigen Schichten vorkommt. Sie ist nämlich nicht fossilföhrend und besteht fast ausschliesslich aus emem unveinen, gelben, undeutlich oder fast gar nicht ge- schichteten Kalk von so eigenthinnlicher korallenartiger Struktur, dass man dieselbe bei dem ersten Anblick als in allen Richtungen von Korallenstämmen durchkreuzt halten möchte, was jedoch nicht der Fall sej därfte. Der Kalk zerfällt leicht und giebt den un- fruchtbarsten Landstrichen in Spitzbergen das Dasein, und seine ehemals wahrscheinlich sehr weit ausgebreiteten, jetzt aber von den stärmischen Wellen der Hinlopen Strait immer mehr und mehr verzehrten Lager, bilden daher keine steilen und scharfkantigen Berge. Das ausgedehnte Tiefland am Shoal Point, die Inseln in der Murchison Bai, die breite Landzunge zwischen der Murchison und Wahlenberg Bai, auf welcher der Russen- Inseln-Kalk einen recht hohen, an den Seiten ganz abgerundeten Gebirgskamm bildet, sowie endlich der Treibholz-Strand und ein unbedeutender Theil des nordwestlichen Gestades der Klaas Billen Bai sind gleichwohl fortwährend von hierher gehörenden Lagern gebildet. In dem Kalk selbst kann man kaum eine Schichtung unterscheiden, und es wäirde daher mit grossen Schwierigkeiten verbunden sein, die Lagerungsverhältnisse desselben zu be- stimmen, wenn nicht die einförmige Kalkbildung dann und wann unterbrochen wärde von unbedeutend mächtigen Lagern kieselhaltiger Bergarten, deren zu Tage vorstehende harte und feste Kämme mehreren der sogenannten Russen-Inseln in der Murchison Bai den nö- thigen Schutz gegen das andrängende Meer gegeben haben därften. Das Gestein in diesen härteren Schichten ist von dreierlei verschiedener Art: 1. Ein dichter, ganz homogener, schwarzer oder dunkelbrauner Hornsteim oder Kieselschiefer (90 proc. Si), worin ebenfalls keine Spuren von Versteinerungen anzutreffen waren, der aber grosse Aehnlichkeit hat mit verschiedenen theils fossilfreien, theils fossilfäöhrenden Lagern auf den Axel-Inseln vor der Mäöndung der van Mijen Bai. 2. Eine Mischung von Horn- stein und Kalk. Der Hornstein bildet hier theils kugelförmige Coneretionen, theils ein Gewebe von oft mannigfach gefalteten und gebogenen, $&—-+ Zoll dicken Cylindern, de- ') Analyser af bergarter från Spetsbergen af G. Lindström. Ofversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhandlingar 1867, s. 671. iq Ein grauer, weissgeaderter Dolomit von ganz anderem Aussehen aus den unterliegenden, vermuthlich si- lurichen, Lagern bei Hecla Hook hat fast genau dieselbe chemische Zusammensetzung. Lindströms Analyse gab nämlich fär dieses Gestein: i Kohlensaurer Kalk............ NS NANER Son bar seN 533,98 IKON ETS ae Kr sb AKeT OCK s ere see 44 69 Kohlensaures Eisenoxidul .......0ss0oss..00- j 0,18 Feuerfester Räckstand nach der Lösung 1,39 Chlor öhÄö: GABY JOSCUNYYNGALOPYYAAYGEEYIJLNVYAL GISYYAE Spuren 100,24. Den Analysen entspricht beinahe vollständig die Formel Ca Ö + Mg C. 28 OSWALD HEER, ren Zwischenräume mit grauem Kalk angefillt sind, und in denen oft kleine mit Quarz- kristallen bedeckte Drusenhöhlen angetroffen werden. Diese Cylinder haben eine auffallende Aehnlichkeit mit Korallenstämmen, und eine nähere microskopische Untersuchung därfte vielleicht zeigen, dass diese Lager Ueberreste von alten Korallenkolonien sind. 3. Em weisser oder weissgelber Quarzit, ähnlich dem Quarzit vom Hecla Hook. Alle diese Schich- ten stehen bei den Russen-Inseln beinahe aufrecht und streichen von Norden gegen Säden, am Treibholzstrande dagegen streichen sie, gleich den umterliegenden Hecla Hook-Lagern, von Nordnordwest gegen Säödsiädost und fallen ungefähr 60” gegen Östen ab. II. Hin harter weisser Quarzit ähnlicher Sandsten, zwischengelagert von Kohlen-Säumen und Thonschiefer- Das Profil 2 stellt einen Durchschnitt der hierher gehörigen Lager an der Mindung des englischen Flusses am nördlichen Gestade der Bären Insel dar. Man hat hier: 1 (zu unterst). Sandstein mit ausserordentlich scehönen Merkmalen von alten Wellen- schlägen. Die unterste Grenze dieser Schichte lag unter dem Niveau des Meeres, daher liess sich die vermuthlich sehr bedeutende Mächtigkeit derselben nicht bestimmen. 2. Eine däönne unregelmässige, hier und da geknotete Sandsteinschichte mit Kohlen- säumen; 8 bis 0,2 Fuss. 3. Weisser, harter und dichter Sandstein ohne Pflanzenabdriäcke, ungefähr 10 Fuss. 4. Grauer, weniger harter Sandstein, ungefähr 4 Fuss. 5. Sandstein mit Schieferbändern, ungefähr 2 Fuss. ; 6. Thonschiefer, ungefähr 4 Fuss, mit schönen Pflanzenabdräcken und unregelmäs- sigen Knollen von Thoneisenstein. 7. Kohlen mit Thonschieferbändern und einer Menge von Pflanzenabdricken; unge- fåhr 12 Fuss. 8. Sandstein mit Calamiten, theilweise aufrecht stehend und von bedeutender Grösse, 20 Fuss. Die Schiechte 8 nimmt einen bedeutenden Theil der Ebene gleich im Westen von dem Fusse des Mount Misery ein, woselbst man Gelegenheit hat alle möglichen Ueber- gänge zu sehen von einem gleichmässigen, harten und spaltenfreien Sandsteinfels zu einem Sandsteinfels mit kleinen -Rissen und einem Sandsteinfels, unterbrochen von fuss-, ellen-: oder klafterbreiten Spalten bis zu einer Sammlung von kolossalen Felsenblöcken, welche mit ihren Fugen noch genau in einander passen, und zuletzt zu ausgedehnten, ungeord- neten und fär den Fussgänger äusserst beschwerlichen Steinhaufen zerfallen, gebildet von kantigen Sandsteinstäcken, den Moränen so ähnlich, dass ein moderner Glacialist kaum Anstand nehmen wärde, dieselben fir Zeugen der grossen Eisdecke zu erklären, welche nach ihrer Aussage einst den ganzen Nordpol eingehöllt hat. Ein ähnlicher Sandstein, auf gleiche Weise in moränenartige Steinhaufen ibergehend, kommt auch auf Charles Foreland vor. Diese Abtheilung der Steinkohlenformation scheint daher auch dort vorzukommen, wenn auch vermuthlich nicht kohlenfihrend. Ausser- dem därften der sog. Sandsteinkamm an dem Cap Staratschin und die aufrechtstehen- den Schichten im Westen der Axel-Inseln an dem mnördlichen Ufer des Bel Sound eben- falls hieher gehören 7). Auch hier scheint die Schichte nicht kohlenföhrend zu sein. Zu ') Diese Vermuthung wurde durch die Entdeckungen der Herren H. Wilander und A. Nathorst 1870 bestätigt. Sie fanden nämlich Sandstein und Schiefer mit Calamiten und Stigmarien im Innern von Klaas FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. 29 dieser Abtheilung gehört wahrscheinlich ferner ein rother und weisser Sandstein, welcher die untersten Lager von Cap Fanshawe bildet (ungefähr 3' S.W. von der nördlichen Spitze) und einige unbestimmbare Pflanzenreste enthält. Diese Schichte iberlagert den oben erwähnten Dolomit an dem Treibholzstrande, enthält aber ebenfalls keine Kohlen- schichte. An den meisten ibrigen Stellen auf Spitzbergen, wo die Bergkalkformation zu Tage tritt, ruhen ihr Productusföhrender Hornsteinkalk und Gipslager unmittelbar auf dem Russen-Insel-Kalk, und die Abtheilung II fehlt daher gänzlich. Infolge dessen halte ich för wahrscheinlich, dass eim der alten Kohlenformation angehörendes Kohlenflötz auf Spitz- bergen nicht vorkommt. Gleichwohl däörfte Charles Foreland und Bel Sound in dieser Hinsicht eine nähere Untersuchung verdienen. II. Cyathophyllum-fiilrende Kalk- und Dolomitselmehten. Der oben erwähnte rothe und weisse Sandstein ist am Cap Fanshawe iberlagert von einem grauen Kalk mit zahl- reichen, doch nicht gut erhaltenen Versteinerungen, kleinen Arten von Terebratula, Cri- noidenstielen und Cyathophyllumstämmen. Derselbe Cyathophyllumkalk kommt ferner vor: am nördlichen Gestade der Claas Billen Bai, woselbst er den auf dem rothen Schiefer ru- henden Russen-Insel-Kalk öberlagert; am Kohlenhafen in der Kings Bai und am nördlichen Ufer der vanMijen Bai. IV. Spirifer-kalk. Ein loser, grauer Kalk, hier und dort zwischengelagert von grauem Gips oder blendend weissen unter den äöbrigen Schichten perlbandähnlich einge- betteten Gipsknollen. Dieser Kalk ist ausgezeichnet durch einen ausserordentlichen Reich- thum an Spiriferartigen Versteinerungen (das Genus Productus ist hier weniger repräsen- tirt als in der folgenden Abtheilung) von denen wir grosse Massen, die jedoch noch nicht beschrieben sind, mitgebracht haben. Diese Lager treten zu Tage an folgenden Orten: An dem nördlichen Gestade des Bel Sound, woselbst die hieher gehörenden Lager, die nicht gipsföhrend zu sein scheinen, eine wenig mächtige Schichte zwischen dem Cya- thophyllum-Kalk und dem Hornstein bilden. Am Gips Hook an dem sädlichen, und an den Bergen zu beiden Seiten der Schan- zenbucht an dem nördlichen Gestade der Klaas Billen Bai. Die Lager sind hier sehr reich an Gips und theilweise bedeckt von der nächstfolgendem Abtheilung zugehörenden Horn- stemschichten. An den Bergen an der Mindung der Dickson Bai, sowie an den prachtvollen Ber- gen zu beiden Seiten der Ekman Bai im Eisfiord. An diesem letzteren Orte ruhen die hieher” gehörenden Lager von spiriferföhrendem grauem Kalk und Gips fast unmittelbar auf dem zuvor erwähnten rothen devonischen Schiefer. Sie sind auch hier bedeckt von Hornsteinlagern, die der folgenden Abtheilung angehören, und von Hyperit. An dem Angelin- und Lovén-Berge in der Hinlopen Strasse. Die hieher gehörenden Lager werden an dem zuletzt erwähnten Orte durch mächtige Hyperitbänke von den Cya- thophyllum-Lagern am Cap Fanshawe getrennt und enthalten öberhaupt wenig Gips. Statt dessen trifft man einen losen, oft grängesprenkelten mit Kalk gemischten Sandstein mit kolossalen Spirifer- und Productus-Arten. Billen Bai und am Fusse des Gips Hook. Diese Versteinerungen werden ebenfalls Herrn Professor Oswald Heer zum beschreiben iibergeben. 30 OSWALD HEER, Auf der Bären Insel (Fig. 3 und 4). Lose Stäcke von einem grauem Sandsteinlager werden hier und dort zerstreut auf der Ebene der Bären Insel angetroffen. Vermuthlich ist dieses Lager, in welchem unter andern Versteinerungen auch der urspringliche Spirifer Keilhaui vorkommt, anstehend auf der hohen Bergen an der Södspitze der Insel. An- stehende, an Versteinerungen reiche Kalklager kommen dagegen gleich bei Tobiesens Häus- chen am Nord-Hafen vor und ganz besonders am Mount Misery, welcher grösstentheils aus lauter an Versteinerungen reichen, theils dieser und theils der folgenden Abtheilung angehörenden Lagern besteht. V.: Productus-fiihrender Kalk- und Kieselselefer. Eine wirklicehe paläontologische Grenze zwischen dieser und der vorhergehenden Abtheilung ist nicht vorhanden. An mehren Orten auf Spitzbergen kommt diese Productus-Schiefer jedoch so scharf ausge- bildet vor, dass ich gemeint habe dieselbe als eine besondere Unterabtheilung aufnehmen zu mössen, welche besonders ausgezeichnet ist durch Reichthum an Kiesel und dadurch, dass, während Spirifer oder nahestehende Geschlechter den iberwiegenden Theil der in IV gefundenen Thierformen bilden, hier dagegen grosse, grobschalige Producti gewöhnlich, wo nicht immer, den ersten Platz einnehmen. HEinen schönen vertikalen Durchschnitt dieser Schichten trifft man auf den Axel-Inseln an der Mindung der van Mijen Bai, woselbst die Lager ganz aufrechtstehend sind und meistens aus einen beimahe reinen, dunkelfarbigen Hornstein ähnlichen Kieselschiefer bestehen, der theils fossilfrei theils mehr oder weniger mit dickschaligen Productus- und Spirifer-Arten von mittlerer Grösse, sowie auch mit äusserst unansehnlichen Cephalopoden erföllt ist. Ähnliche productusfiöhrende Lager tre- ten zu Tage zu beiden Seiten der Mändung des FEisfiordes, in den oberen Schichten des Lovén-" und Angelin-Berges in Hinlopen Strait, sowie in den höher belegenen Schichten des Mount Misery auf der Bären Insel — hier jedoch weniger Kieselreich, ein Umstand, der vielleicht damit in Zusammenhang steht, dass es kein wirkliches Hyperitlager auf der Bä- ren Insel giebt. Der Reichthum an Kiesel in der oberen Abtheilung der Bergkalkforma- tion Spitzbergens ist um so merkwirdiger, als die Kieselschieferbänke augenscheinlich nicht durch eine Metamorphose des Sandsteines entstanden sind. Sie zeigen nämlich niemals eine sandsteinartige Natur und gehen niemals in diese Bergart iber, während man dage- gen unzählige Uebergänge zwischen kieselfreiem Kalkstein, Kalkstein mit Kieselkernen, mit Kalk gemischtem Hornstein und reinem, dem unbewaffneten Auge kalkfreiem Kiesel findet. Oft wird der scheinbar homogene Hornstein gleichwohl durch die Einwirkung der Luft rostig und zackig, welches andeutet, dass auch hier leichter auflösbare Stoffe in die Bergart eingesprengt vorhanden sind. VI. Hyperit. Ehe ich diese Notizen iöber die Ausbreitung der Bergkalkformation auf Spitzbergen und Beeren Eiland abschliesse, muss ich noch mit einigen Worten einer in diesen Gegenden höchst charakteristischen Bergart erwähnen, die gleichsam das oberste Glied der Formation bildet. | Sowohl in den inneren Armen des Eisfiordes als auch in der Hinlopen Strasse sind die Kalk-, Gips- und Hornsteinbänke der Bergkalkformation von mächtigen schwarzen, mit basaltäbnliehen Säulen in jähen Absätzen zersprengten Lagern gekrönt, welche, wie verschiedene Namen auf unserer Karte andeuten, den Bergen das Aussehen kolossaler, bis 2000 Fuss hoher Ruinen ertheilen. Mit dem gewöhnlich spiegelblanken, mit Eis bestreu- ten Fiord an ihrem Fusse und der blendend weissen Schneedecke auf ihrem Scheitel, ge- FÖSSILE ELORA DER BÄREN INSEL. lt ben diese Ruinenberge hier Scenerien das Dasein, die in grossartiger, ruhiger Majestät kaum ihres Gleichen haben därften. Sowohl dieses schwarze Band an den Gipfeln der Berge als auch die weit vorsprin- gende, oft ganz ebene in regelmässige sechs- oder vierseitige Figuren zersprengte "), gleich- sam parquetirte Landspitze an dem Fuss der Berge röhrt her von einer kristallinischen Bergart, die dem äusseren Ansehen nach gewöhnlichem feinkörnigem Hyperit ähnlich ist und aus Labrador, Hyperitem besteht, an einigen Orten gemischt mit Körnern von Titan- Eisen. Nach älteren geologischen Ansichten musste diese Bergart rein eruptiv sein, was sich gleichwohl unmöglich vereinigen lässt mit ihren iber Tausende von englischen Qua- dratmeilen ausgebreiteten Lagerungsverhältnissen auf Spitzbergen: sie muss hier ohne Zweifel theilweise einen andern Ursprung haben. Vermuthlich ist sie entstanden durch einen in der Länge der Zeiten fortgehenden Metamorphosen-Process ungeheurer Lager von vulkanischer Asche und Graus, die während einer langen Reihe geologischer Perioden (wenigstens von der Bergkalkperiode bis zur Jurazeit "") von einigen in diesen arktischen Gegenden in fräöheren Tagen befindlichen Vulkanen ausgeworfen worden sind. Zufolge emer Analyse von Lindström ""+) enthält diese Bergart: KHeESelsSaurEE a As KIKA ONS INÄlRKe nde AAA I,ss Ta lkerd es ars 5,65 TINNOMEIROG bosbrvsgsst ston o 090 14 05 lNSEROSXI oms Larbössasttbsnne 14,86 f NI NPENDSEUEG uaodosess0rsbbobase 2,97 Manganoxidul...svov.n.. 0,13 ASLISAME Ny fr stole dk dte 1,70 Glähverlust ... .......... 1,42 100,00 Die obere Abtheilung der Steinkohlenformatinn scheint in den Gegenden, von denen hier die Rede ist, gänzlich zu fehlen, und aller Wahrscheinlichkeit nach auch die Permi- sche Formation, obgleich die Bergkalkversteinerungen Spitzbergens auf gewisse Art ein Permisches Gepräge tragen. Die Versteinerungen zeichnen sich aus durch eine ungemein robuste und dickschalige Ausbildung und zind im Allgemeinen sehr gross. Die bei wei- tem iberwiegende Anzahl besteht in gewaltigen Brachiopoden, demnächst kommen Koral- len (eine Koralle von Klaas Billen Bai hat einen Durchschnitt von 13 Fuss), Crinoiden- stengeln, Enkriniten, einigen wenigen äusserst unansehnlichen Cephalopoden (von den Horn- steinlagern bei den Axel-Inseln), einer Euomphalusart von dem Cyathophyllum-Lager; auch cin Trilobit-Fragment ist unter dem Spirifer-Kalk von dem Lovén Berge von Angelin er- kannt worden. ”) Ueber die Ursache des basaltähnlichen Struktur s. Sketch of the Geology of Spitsbergen, p. 35. ”) Möglich ist gleichwohl, dass einige dieser Hyperitbänke einen ganz secundären Ursprung haben, in- dem sie nichts anderes sind-als verhärteter Fyperitsand, gleich demjenigen, der noch heutiges Tages an dem Fusse von Hyperitbergen gebildet wird. ”") Siehe die oben angefährte Abhandlung. 32 OSWALD HEER, III. BESCHREIBUNG DER ARTEN. Calamiteae Brgn. 1. Calamites radiatus Brgn. Taf. I bis VI. C. caule cylindrico, articulis vix contractis, distantibus, suleis in caule corticato. pa- rum conspicuis, in caule decorticato profunde notatis, parallelis, continuis, supra articulos transeuntibus, costis subplanis, tenuissime striatis; foliis liberis, linearibus; rhizomate magno, cylindrico, ramoso, tenuissime striato, radicis fibrillis verticillatis, elongatis anguste lineari- bus, ramosis. A. Brongniart hist. des végét. foss. I, p. 122, pl. 26. Schimper, le terrain de tran- sition des Vosges de Köchlin p- 321, pl. I. Equisetites radiatus, Sternb. Vers. p. 45. Bornia radiata, Schimper Paléontologie végétal pag. 335, Taf. XXIV. Calamites transitionis, Goepp. Flora des Uebergangsgebirges, nova acta Acad. Leop. carol. 1852, p. 116, Taf. III, IV, und 1860 p. 465. Geinitz Flora von Hainichen-Ebers- dorf p. 30, Taf. I. Ettingshausen die fossile Flora des schlesisch-maehrischen Dachschie- fers, Pp: 10, Taf. I, 4, II, III und IV. Dawson Acadian geology p. 537. HEichwald Le- thaea rossica I, p. 166, Taf. XIII, 1—3. Richter der Kulm in Thäringen. Zeitschrift der deutschen geolog. Gesellsch. XVI, p. 166. Bornia transitionis, Roemer in Dunker und Meyer Palaeontograph. 005-15 ee WIOR Calamites scrobiculatus, Schlottheim Petrefaktenkunde p. 402, Taf. 20, Fig. 4). Bornia serobiculata, Sternb. Vers. I, p. XXVIII. Goeppert nov. act. 1852 p. 131. Roemer in Palaeontograph. p. 4, Taf. I, Fig. 4. Bornia Jordani, Goeppert 1. c. Calamites laticostatus, Ettingshausen 1 ce. p. 12 Taf. II, 1. Equisetites Goepperti, Ettingsh. 1. c. Taf. IV, Fig. 2 (ein Wirtel Wurzelzasern). Equisetites gradatus, Eichw. Lethaea rossica I, p. 181, Taf. XIII, Fig. 3, 4?. Calamites Sternbergi, Eichw. 1. c. p. 172, Taf. XIV, 3?. Calamites variolatus, Goepp. Flora des Uebergangsgebirges nov. act. 1852, p. 124, 2025 Taft. : Calamites obliquus, Goepp. 1. c. p. 121, Taf. VI, Fig. 9, 10. Sphenophyllum dissectum, Gutb. in Gaea von Sachsen p. 72. ”) Schlottheim giebt als Fundort das Dachgestein des Steinkohlenlagers bei Zörich an. Es ist schwer zu sagen wie Schlottheim zu dieser irrigen Angabe gekommen ist, denn bekanntlich haben wir leider das Steinkoh- lengebirge weder bei Zirich, noch iiberhaupt in unserer Gegend. — Da Schlottheim die Pflanze schon im Jahre 1820 als Cal. serobiculatus beschrieben hat, hätte dieser Name das Prioritätsrecht, da er aber nur fär eine Var. passt, hahe Brongniarts Bezeichnung vorgezogen. FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. 33 Sphenophyllum furcatum, Geinitz Flora von Hainichen-Ebersdorf p. 36, Taf. I, Fig. 10—12, II, 1, 2. Goeppert nov. act: 1860 p. 474. Noeggerathia crassa, Goepp. nov. act. 1852 p. 220, Taf. XL. Es ist diess die häufigste Pflanze der Bären Insel, deren Rhizome massenhaft in dem grauschwarzen Schiefer liegen, die Stammstäcke theils in «der Kohle selbst, theils in dem Sandstein, in welchem Nordenskiöld sehr lange Stäcke gesehen hat. Sie sind im Sandstein zum Theil aufrecht stehend. Es sind die Stämme und die Wurzelstöcke zu unterscheiden. I. STAMMSTUCKE. Diese stellen den eigentlichen Calamites radiatus Bron. dar, von welchem der OC. transitionis Goepp. nicht verschieden ist, wie diess Schimper nachgewiesen hat. HEttingshausen hat irrthämlich die Rhizomaeste fär die Stammaeste und die Wärzelzasern fär die Blätter dieser Pflanze genommen und daraus geschlossen, dass sie von dem Cal. radiatus Br., der unzertheilte Blätter hat, verschieden sei (cf. Ettingshausen Flora des Dachschie- fers p. 11). Schimper ist ihm in sofern gefolgt, als er von zerspaltenen langen Zweigblättern spricht, während sie am Stamme einfach seien (Paléontol. p. 335). Wir werden aber zeigen, dass diese vermeintlichen zerspal- tenen Blätter Wurzelzasern sind, daher kein Grund vorliegt den OC. transitionis vom C. radiatus zu trennen. Die Dicke der Stammstäcke der Bären Insel ist sehr verschieden, wie ein Blick auf die Taf. I bis III "zeigt. Bei Taf. II, Fig. 1, beträgt sie 150 Millim., bei Taf. III, 1, aber 140 Millim., und bei den auf Taf. I abgebildeten Stäcken schwankt sie zwischen 22 und 55 Millim. Es sind diess entrindete Stammstäcke, bei wel- chen die Rippen und Furchen sehr deutlich hervortreten. Sie laufen in geraden, parallelen Linien iber den Stamm. In den Abdräcken sind die Rippen vertieft, die Furchen aber erhaben. Die Rippen sind flach, selten schwach gewölbt (Taf. I, Fig. 7), und tber dieselben laufen zahlreiche, sehr feime Längsstreifen, welche man öf- ter nur mit der Loupe gewahr wird, während sie zuweilen deutlich hervortreten. Die Furchen bilden bald nur schmale Längsstreifen (Taf. I, Fig. 1, a, 6, 7), und die Rippen haben dann eine Breite, die zwischen 2 und 41 Millim. schwankt, bald aber erweitern sich die Streifen stellenweise (Taf. III, Fig. 1) und im Abdruck entstehen dann knotig angeschwollene Stellen. Es bekommen solche Stammstäcke zuweilen ein Knorrien-artiges Aussehen, um somehr da die erhabenen Abdräcke der Furchen zuweilen stellenweise ganz unterbrochen sind (Taf. I, Fig. 3, 8). Es ist diese Form von Römer (Paleontographica III, Taf. XIV, Fig. 5) und von Goeppert (nova acta 1852, p. 201) als Knorria confluens: beschrieben worden. Wir haben dieselbe Form auch von Bourbach (Vo- gesen) erhalten. Bei den Stäöcken der Bären TInsel ist diese partielle Erweiterung der Furchen nicht bei allen in derselben Stengelhöhe, sondern in verschiedener Höhe und in zufälliger Vertheilung, während man anderwärts (bei Landshut in Schlesien, bei Clausthal im Harz und bei Hainichen) Stäcke gefunden hat, bei denen sie in derselben Höhe sich findet und zugleich die femern Streifen deutlich hervortreten. Diese hat Goeppert als Bor- nia serobiculata beschrieben (nov. act. 1852, p. 131) und die Stäcke, bei welchen die feinen Streifen zuröcktreten, als Bornia Jordami. Dass diese partiellen Erweiterungen der Furchen keinen specifischen Werth haben, zeigt uns Taf. III, Fig. 1, wo sie an demselben Stammstäöck auf der linken Seite sehr deutlich ausgesprochen sind, während sie auf der rechten gänzlich fehlen. Ebensowenig kann auf das mehr oder weniger starke Hervortreten der Zwischennerven ein grosser Werth gelegt werden. In vielen Fällen sind die Furchen nicht nur Stellenweise erweitert, sondern der ganzen Länge nach viel breiter und bilden dann im Abdruck breite Leisten, zwischen welchen die Abdriäcke der Rippen liegen. Solche Stengelstäcke hat Ettingshausen als Calamites laticostatus beschrieben (fossile Flora des Dachschiefers p. 12). Taf. IIT, Fig. 3, und I, 4, zeigen uns, dass diese Leisten zuweilen eime beträchtliche Breite erreichen, so dass sie fast den Rippen gleich kommen. Sie sind wie diese von feinen Längsstreifen durchzogen. Auch bei diesen breitrippigen kommt zuweilen eine stellenweise: Verschmälerung und selbst Unterbrechung der Rippen vor, welche Stäcke ein Knorrienartiges Aussehen erhalten. Bei allen diesen Stäcken erscheinen die Knoten nur als schmale Querlinien, tuber welche die Längsfur- chen in geraden, ununterbrochenen Linien weglaufen (Taf. I, Fig. 6, 7). Astbildung habe ich an denselben nicht bemerkt, auch keine Blätter. Indessen könnte man Taf. IT, Fig. 5 fär einen Ast nehmen; es hat diess Stuck nur eine Breite von 6 Millim. und dieselben Längsstreifen, wie die Stammstäcke; am Knoten ist eine ziemlich starke Kohlenrinde und dadurch die Streifung an jener Stelle verwischt. Blätter sind auch an diesem Stöck nicht erhalten. l Auffallenderweise kommen zuweilen aussen an den Stammstäcken runde Warzen vor. Solche Stäcke hat Goeppert als Calamites variolatus beschrieben. Bald sind dieselben ziemlich gross, indem sie eine Breite von 3—4 Millim. haben (Taf. I, Fig. 5), bald aber haben sie nur einen Durchmesser von etwa 2 Millim. (Taf. VIII, Fig. 1 b). Sie sind meist kreisrund und haben einen innern Ring. Sie treten in keimer bestimmten Ordnung auf und sitzen theils auf den Furchen, theils auf den Rippen. Diese unregelmässige Vertheilung, wie der Um- stand, dass sie nicht an den Knoten auftreten, zeigt, dass es weder Ast- noch Blatt-Narben sein können. Viel- K. Vet. Akad. Handl. B. 9; N:o 5. / 5 3 OSWALD HEER, leicht rähren sie von Pilzen oder Flechten her, die aussen am Stamme aufsassen oder aber es sind Abdricke von Rinden anderer Pflanzen-Arten, welche auf die Calamitenstämme gedräckt wurden, wofir namentlich Taf. IX, Fig. 2 b, angefährt werden kann, wo ein Rindenstick der Stigmaria minuta neben einem Calamiten liegt mit solehen runden Eindräcken, welche denen der Stigmaria sehr ähnlich sehen, nur wird die regelmässige Stellung derselben vermisst, wodurch die Deutung zweifelhaft wird. Il. RHIZOME UND WURZELN. An derselben Stelle mit den Stämmen kommen sehr häufig vielfach gablig zertheilte, fadenförmige und meist in allen Richtungen durcheinander gewirrte Gebilde vor, welche ohne Zweifel die Wurzelzasern unserer Pflanze darstellen. Sie bedecken zuweilen ganze Platten und sind selten so gelagert, dass man ihren Verlauf verfolgen kann. Diess ist indessen der Fall bei Taf. IV, Fig. 2, 3, und Taf. II, Fig. 6. In einzelnen Fällen sieht man, dass zahlreiche solceher Wurzelzasern wirtelig um einen Knoten herumstehen (Taf. IL, Fig: 2 bj). Es ist diess eine Bildung, wie wir sie genau so bei den Rhizomen der lebenden und fossilen Fquiseten haben (cf. miocene Flora Spitzbergens Taf. I, Fig. 2, 10, 14, II, 1, 2,3, 6) Man hat aber irrthämlich bisher diese Wur- zelzasern fir Blätter genommen, was Geinitz veranlasst hat, diese Rbizome zu Sphenophyllum zu stellen. Ettings- hausen hat zwar die Zusammengehörigkeit derselben mit unserem Calamiten erkannt, aber setzt, sie als beblät- terte Aeste in den Stamm, während sie als bewurzelte Rhizome in die Erde gehören. Ueber die Grösse, Form und Veraestelung der Rhizome geben die Taf. II, Fig. 2—4, Taf. IV, V und VI genägenden Aufschluss. Die Grösse derselben ist sehr beträchtlich, indem sie eime Breite von 11 Decim. erreichen, und sie missen sehr lang gewesen sein, wie das Taf. VI abgebildete, immerhin ganz fragmentarische Stick beweist. Die Knoten sind bald nur schwach angedeutet (Taf. V), bald aber sehr deutlich ausgesprochen (Taf. IV) und dann zuweilen etwas an- geschwollen (Taf. IV, Fig. 4, VII, Fig. 1 a). Bei Taf: IV, Fig. 5, bildet die Querlinie drei Bogen. An dem Knoten sehen wir nicht selten rundliche Narben (Taf. IV, Fig. 4, 5, II, 4), welche uns die wirtelständige Stel- lung der Aeste anzeigen. HEinzelne solche Aeste sehen wir noch am Rhizom befestigt (Taf. IV, Fig. 1) oder sie liegen neben demselben (PTaf. II, Fig. 2, V). Sie sind wie die Rhizomstämme cylindrisch und stellenweise mit Knoten versehen und an diesen mit den Wurzelzasern besetzt. Was diese Rhizomaeste und Rhizomstämme vor den oberirdischen Stämmen voraus auszeichnet ist, dass die Längsstreifen und Rippen viel weniger hervortreten und zwar noch weniger als bei den berindeten Stämmen, wogegen die feineren Zwischenstreifen ebenso deutlich sind. Stellenweise treten diese ebenso deutlich hervor als die Hauptstreifen, und dann haben wir sehr zahlreiche und ungemein dicht stehende parallele Streifen (Taf. V), oder von den Hauptstreifen, die ein Stäck weit deut- lich sind, verlieren sich einzelne unter den feinern, oder es sind alle Längsstreifen verwischt und die Rinden er- scheinen als glänzend glatte Bänder, bei denen man nur mit der Loupe die zahlreichen und dicht stehenden Längsstreifen sehen kann. Dadurch bekommen diese Rhizome und ihre Aeste ein etwas anderes Aussehen, als die oberirdischen Stämme ”), zeigen aber so viele Uebergänge zu denselben, dass ihre Zusammengehörigkeit nicht bezweifelt werden kann. Anfänglich habe ich vermuthet, es könnten diess die äussern Rindenparthien der Stämme unseres Calamiten sein, da bei diesen die Streifen und Rippen auch weniger stark hervortreten. Das Zerspalten zahlreicher Schieferstäcke, welche mit denselben erfällt waren, ergab aber, dass unter diesen Rinden niemals sol- che lagen mit stärkern Streifen und Rippen. Bei mehreren Sticken sieht man auf den Rinden eigenthimliche Eindräcke, welche wahrscheimlich von Haaren herriihren (cf. Taf. IV, Fig. 5). Es spricht daför namentlich der Umstand, dass sie am Grund verdickt sind, vorn aber in eine feine Borste auslaufen. Sie miässen stellenweise dicht beisammen gestanden haben und verhalten sich wohl ähnmlich, wie die Rhizomhaare mancher Wasserpflanzen, so der Nymphaeen. Zu Calamites radiatus rechne auch das Taf. X, Fig. 8 abgebildete Stöck. Es ist ausgezeichnet dnrch die kurzen Internodien und die dicht beisammen stehenden Knoten, die im Abdruck Querfurchen bilden. Das sehr unvollständig erhaltene, in grauschwarzem Kohlenschiefer liegende Stöåck ist 27 Millim. lang. Die Knoten sind 4 Millim. von einander entfernt. Die feinen Längsstreifen stehen dicht beisammen und sind von gleicher Stärke. Ist sehr ähnlich einem Stäöck, das C. Richter als Rhizom des Calamites radiatus abgebildet hat (cf. Zeitschrift der deutschen geolog. Gesellsch. XVI, 1864, Taf. V, Fig. 8 und Schimper Paléont. Taf. XXIV. Fig. 7). Nach meinem Dafirhalten stellen diese Stäöcke junge Sprossen dar, an deren Spitze wahrscheinlich die Fruchtzapfen sich gebildet haben. 'Sie erinnern in mancher Beziehung auch an die sonderbaren Gebilde, die Brongniart als Sternbergia beschrieben hat und die sehr verschiedenartige Deutung erhalten haben. Ich vermuthe, dass die Stern- bergien, welche aus dem Culm Englands angegeben werden, hierher gehören. Betrachten wir die auf Daf. I bis VI gegebenen Abbildungen, wird es nicht schwer halten sich ein deut- liches Bild vom Aussehen dieser fär die älteste Steinkohlenzeit wichtigen Pflanze zu verschaffen. Sie hatte ein schenkelsdickes grosses Rhizom, das wohl von schwammiger, weicher Structur war, denn auch die ganz grossen ”) Goepperts Noeggerathia crassa gehört nach meinem Dafärhalten hierher. Es kann das von ihm abgebildete Stuck schon wegen der dicken Kohlenrinde kein Noeggerathienblatt sein. Auch Noeggerathia Ruekeriana Goepp. (nov. act. 1852 p. 220, Taf. XLII Fig. 2) und N. tenuestriata Goepp. (1. c. p. 219) därften hierher gehören. FOSSILE FELORA DER BÄREN INSEL. 35 Stucke (Taf. VI) haben keine sehr dicke Kohlenrinde zurickgelassen. Es war aussen von sehr feinen Streifen durchzogen, von denen einzelne stärker hervortreten und stellenweise mit feinen Haaren bekleidet sind. Von den Knoten liefen in Wirteln die langen Aeste aus, mit langen Gliedern und zum Theil angeschwollenen Knoten, an welchen dinnere Aeste ebenfalls in Wirteln befestigt waren. Diese trugen an den Knoten einen Wirtel sehr langer, vielfach verzweigter Wurzelzasern. So eine Pflanze bildete daher ein sehr grosses weit verzweigtes Wur- zelwerk, das wohl äber ein bedeutendes Areal sich verbreitete. Es scheint besonders im weichen Schlamm ge- wuchert zu haben, denn die aus diesem entstandenen grauschwarzen Thonschiefer sind ganz erfällt von solchem Wurzelwerk, das wohl an dieser Stelle sich entwickelt hat - Aus diesem Rhizom erhob sich der cylindrisehe Stamm, der an den Knoten mit einem Wirtel einfacher Blätter versehen war, wie das bei Thann gefundene Stammstäck zeigt. Welche Höhe diese Stämme erreichten und ob sie auch Wirtelständige Aeste trugen, ist noch nicht ermittelt. Immerhin haben sie mehrere Fuss Höhe erreicht. Schimper hat unsere Art unter dem Namen Bornia radiata von Calamites getreunt und stätzt sich dabei voraus auf die durchlaufenden Streifen und die Dichotomie der Blätter. Da das letztere Merkmal wegfällt, blei- ben nur die an den Knoten nicht alternierenden Streifen, wozu noch die eigenthämliche feine Streifung der Rip- pen gefigt werden kann, welche allen: ächten Calamiten fehlt. Wenn mir auch diese Merkmahle eine generische Trennuug nicht zu rechtfertigen scheinen, begränden sie doch eine gute Untergattung, die als Bornia bezeiehnet werden kann. Schimper föhrt noch die Frucht an, die aber nicht gentigend bekannt ist. Unter den Pflanzen der Bären Insel habe ich vergebens nach den Frächten dieser Art gesucht. ' ; Um die Uebersicht uber die vielen Formen zu erleichtern, in welchen diese Art auftritt, wollen wir sie hier noch zusammenstellen, wobei indessen zu berucksichtigen ist, dass diese verschiedenen Formen nur zum Theil Varietäten, zum 'Theil nur verschiedene, aber fräuher verkannte Organe derselben Pflanze sind. 1. Stamm mit schmalen, tiefen, gleich starken Furchen wnd breiten flachen RBippen. Calamites radiatus Br., C. transitionis Goepp. Taf. I, Fig. 1 a und 6 im harten Sandsteim. Fig. 1 a hat schmale, aber tiefe Längsfurchen und breite, flache Rippen, die mit feinen Längsstreifen versehen sind. Ob bei Fig. 1 b ein Knoten oder nur ein zufälliger Bruch sei, ist nicht zu entscheiden. Fig. 6 ist ein duänneres Stengelstäck mit zwei Knoten, welche 35 Millim. von einander entfernt sind und nur wenig hervortreten. Der Stengel ist bei den Knoten nicht eingezogen und die Furchen laufen ohne Unterbrechung durch. Das grosse Taf. II. Fig. 1 abgebildete Stäck liegt in der Kohle und stellt den Abdruck der Rinde dar. Die Furchen treten hier als parallele, starke Leisten auf, welche indessen stellenweise abgeplattet sind. Bei Taf. III, Fig. 2 haben wir zwei flachgedräckte Stengelstäcke aus der Kohle. Sie sind stellenweise noch mit der äussern Rinde bekleidet, an welcher die Furchen nur schwach hervortreten. "2. Furchen stellenweise verbreitert. Taf. III, Fig. 1. Bei einigen Sticken zeigen diese Erweiterungen einen eigenthämlichen Kohlenglanz und scheinen durch zufälligen Bruch entstanden zu sein. Im. Abdruck erscheinen die Furchen als Rippen, die stellenweise verschmä- lert oder auch ganz unterbrochen sind, wodurch der Stamm ein Knorrienartiges Aussehen erhält (Taf. I. Fig. 8, IX, 2 a). Es ist diess die Knorria confluens Goepp. und Roemer 1. ce. Die feinen Längsstreifen, die ganz mit denen des Cal. radiatus ubereinstimmen, und der Uebergang der scheimbaren Warzen in stsennmenböngende Länge- rippen zeigt aber, dass auch diese Stäcke zu unseren Calamiten gehören. Dieselbe Form kommt auch bei Bour- bach in den Voseson vor. Wir besitzen em schönes Sense von da, das auf einer Seite die regelmässigen Furchen des Cal. radiatus zeigt, auf der andern aber die knorrienartige Bildung. In solcher Weise sind wohl auch die Stämme zu erklären, die in dem Sloly Steinbruch bei MO in Devonshire, gefunden wurden ”) und wahrscheinlich zur vorliegenden Art gehören. 3. Die Furchen (im Abdruck die Leisten) sind sehr breit. Taf. I, Fig. 2, 3, 4, III, Fig. 3. Calamites latico- status Ettingsh. 1. c. Diese reitfurehige Form ist auf der Bären Insel häufig. HEttingshausen giebt noch die stärker hervor- tretenden! Streiféen als) unterscheidendes Merkmal an. Die Rippen des Cal. radiatus sind aber immer gestreift und das mehr oder weniger starke IHervortreten dieser Zwischenstreifen kann keine Art bedingen. Sehr ähnlich ist auch Equisetites quadratus Pichw. (Lethaea rossica Tab. XTII, Pig. 3) vom Ural, und ich weiss nicht was Bichwald veranlasst [öben mag, diesen Calamiten zu Equisetites zu Stellen Bei Taf. I, Fig. 2 haben wir den Abdruck eines Stamwmstöäckes; die den Furchen entsprechenden Leisten haben eine Breite von 13 Mill., die dazwiscaen liegenden Abdräcke der Rippen sind flach. Ahmnlich ist Taf. ITIL. Fig. 3, bei dem die Leisten am Grund paarweise zusammengehen. Bei Taf. I, Fig. 3 (Abdruck) sind die Lei- " Vgl. S. Hanughton on the evidence afforded by Fossil Plants as to tbe Boundary Line between the Devonian and Carboni- ferous Rocks. Journ. of the geolog. soc. of Dublin VI, p. 232. 30 OSWALD HBEER, sten stellenweise verschmälert und sich abflachend, so dass auch bei dieser breitfurchigen Form dieselbe Bildung wiederkehrt, die wir vorhin beschrieben haben. ”Taf. I, Fig. 4 stellt ein dimnes Stengelstick dar mit viel enger stehenden Furchen und Rippen. ; 4. Die Rippen sind etwas gewölbt. Taf. I, Fig. 7. Der Knoten ist auf der rechten Seite zerdräckt und diess wohl der Grund, dass dort die Rippen etwas verschober sind, so dass die Furchen hier alternieren. 5: Der Stengel stellenweise mit runden Warzen besetet. ”Daf. I, Fig. 5, Taf. IX, Fig, 2 b. — Calamites va- riolatus Goepp. : 6. Stengel mit sehr kurzen Internodien. Taf. X, Fig. 8. 7. RBhizome mit Aesten und Wurzelzasern. Sphenophyllum furcatum Gein. Taf. II, Fig. 2—6, III, Fig. 4, dant ING Va VID Taf. V, Fig. 1 ist ein grosses Rhizom mit 10—15 Millim. von einander abstehenden, etwas tiefern Strei- fen und zahlreichen äusserst zarten Zwischenstreifen. Ueber die Mitte läuft ein Knoten. Zahlreiche, parallele, schief stehende Streifen sind wahrscheinlich die Abdräcke von Stengeln, die in anderer Richtung verliefen. An dem breiten Stengelstuck Fig. 2 verlieren sich die tiefern Streifen, und es ist von zahlreichen, fast gleichstarken Streifen durchzogen. An dem zahlreichen Aesten (Fig, 3) sind dagegen wieder stärkere- und feinere Streifen zu unter- scheiden. Von eimem sehr grossen Rhizom, bei welchen die stärkern Streifen stellenweise ausgehen, entspringt ein langer Ast, der zwei Knoten besitzt, welche nicht angeschwollen sind, während ein zweiter dabei liegender Ast eine starke Anschwellung am Knoten zeigt. Dasselbe ist der Fall bei Taf. VIII, Fig. 1 a, bei dem auch die Streifung sehr deutlich ist, namentlich bei einem duännen, sehr langen und doch dabei ungegliederten Ast. Daneben liegen die langen, vielfach verzweigten Wurzelzasern. Noch grösser sind die Taf. VI abgebildeten Rhi- zome. Es liegen vier auf der Steinplatte, von welehen drei zusammenzugehören scheinen. Die Knoten sind nur durch schwach hervortretende Querlinien angedeutet; die stärkern und schwächern Längsstreifen stellenweise sich verlierend. Die Noeggerathia crassa Goepp. ist auf ein solches Rhizomstäck gegrändet. Auf Taf. IV zeigt uns Fig. 1 ein Rhizom mit deutlichen Längsstreifen, einem Knoten und eimem ziemlich langen Ast, der beim Kno- ten entspringt. Von dem Knoten des Astes gehen zarte Wurzelzasern aus. Fig. 2 ist ein Stengelstäck mit deutlichen, zum ”Theil aber etwas verworrenen Streifen und daneben gablig getheilten Wurzelzasern, deren viele auf Fig. 3 sich ausbreiten. Fig. 4 haben wir Rhizomstäcke mit sehr deutlichen, etwas angeschwollenen Knoten, von denen der eine zwei grosse runde Astnarben trägt. Fig. 5 ist ausgezeichnet durch die bogenformige, den Knoten anzeigende Querlinie und die wohl von Haaren herrährenden HEindräcke, welche uns auch Fig. 6 zeigt. Auf Taf. II, Fig. 2 liegen neben einem Rhizomstäck zwei mit Knoten versehene Aeste, an denen die Wurzel- zasern befestigt sind (Fig. 2 b). Fig. 4 zeigt uns sehr schön die feine Streifung der Rhizomaeste, die Knoten und die grossen runden Astnarben und Fig. 6 die Wurzelzasern. Taf. III, Fig. 4 einen kleinen Rhizomast, der am Knoten weiter verzweigt ist. - ; Die Wurzelzasern sind meist sehr fein und lang (Taf. IV, 3, VII, 1), zuweilen aber auch ziemlich stark (Taf. IV, 1, 2), meist veraestelt, doch kommen auch einfache vor. Der Asterophyllites elegans Goepp. (nov. act. 1852 Taf. VI, 11) aus dem zum Kobhlenkalk gehörenden Thonschiefer von Haendorf (Glatz) därfte daher hierher gehören. Filices. 2. Cardiopteris frondosa, Goepp. sp. ”Taf. XIV, Fig. 3, 4. C. fronde speciosissiraa, pinnata, pinnis basi subcordatis, apice obtusissimis, medis imbricatis, 4—10 centim. longis; nervis e basi exorientibus numerosis, dichotomo-furcatis, ramis elongatis, tenuissimis, densissimis, mediis subrectis, lateralibus parum arcuatis. Schimper Paléontolog. végét. p. 453 Taf. XXXIV. Cyclopteris frondosa Goepp. nov. act. 1852 p. 163, Tab. XIV, Fig. 1, 2 und 1860 p. 502. Cyclopteris Haidingeri, Ettingsh. Flora des Dachschiefers p. 96, Tab. V. Cyclopteris Köchlini, Schimp. végét. foss. du terr. de transit. p. 340, Taf. XNVII. Von diesem prachtvollen Farn, von welchem mnamentlich Ettingshausen ein sehr schönes Exemplar aus dem Dachschiefer von Meltch in Mähren abgebildet hat, sind in den Schiefern der Bären Insel zwar nur ein- 2 FOÖOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. 21 zelne Fetzen der Blattfiedern gefunden worden, welehe aber die Art nicht verkennen lassen, womit auch mein Freund Schimper tibereinstimmt, welcher neuerdings zahlreiche Stäcke aus Bourbach (in den Vogesen) zu ver- gleichen Gelegenheit hatte. Auch wir haben von da prächtige Blätter dieser Art erhalten. Fig. 4 stellt die mittlere Parthie einer Blattfieder dar, welche zeigt, dass der Rand vorn stumpf zuge- rundet und etwas wellig gebogen ist. Fig. 3 enthält mehrere grössere Fiederstäcke, die aber zerrissen sind und dadurch gelappt erscheinen, welche Lappenbildung aber rein zufällig ist. Ganz ähnlich gelappte Blätter hat Schimper aus den Vogesen dargestellt (1. c. Taf. XXVIII, Fig. 1, 2, 5). Die Nerven stehen ungemein dicht, sind in grosser Zahl vorhanden und auswärts gablig veraestelt. Die Schizopteris Melvillensis Hr (Flora fossilis arctica Taf. XX, Fig. 1) ist vielleicht ein Blattfetzen der vorliegenden Art, indem diese längs der Nerven zerreist und die Blattfetzen dann häufig am Grund keilförmig sich verschmälern, vorn aber gespalten sind. 3. Cardiopteris polymorpha, Goepp. sp. Taf. XIV, Fig. 1, 2, IV, 1. C. pinnis rotundatis, integerrimis (saepius fortuito laciniatis), obtusissimis, latitudine 15—20 mill., longitudine 22—30 mill. metientibus, nervis e basi orientibus numerosis, di- chotomo-furcatis. Schimper Paléontol. végét. p. 452. Cyclopteris polymorpha' Goepp. nov. act. 1860 p. 502, Taf. XXXVIII, Fig. 5. Schim- per veégéet. foss. du terr. du transit. p. 339, Taf. XXVII, Fig. 1—7. Cyclopteris Hochstetteri, Ettingsh. Flora des Dachschiefers p. 97, Taf. VI, Fig. 3. Cyclopteris dissecta, Goepp. nov. act. 1860 p. 495, Taf. XXXVII, Fig. 3, 4, 5. Aneimia Tschermakii, Ettingsh. 1. ce. p. 28. Ich bringe diese Fetzen zu C. polymorpha, weil die Grösse der Fiedern und ihre Nervatur zu den von Goeppert und Schimper abgebildeten Blattfiedern passt und das von Schimper (1. ce. P1. XXVII, Fig. 2) dar- gestellte Blatt dieselbe Lappenbildung erkennen lässt. Nach meinem Dafirhalten gehört auch die Cyclopteris dissecta Goepp. und die Aneimia Tschermakii Ettingsh. zu unserer Art und zeigen dieselbe unregelmässige, weil eben zufällige, Lappenbildung. Die meisten Taf. XIV abgebildeten Stäcke sind Fetzen aus der mittleren Parthie des Blattes, daher sie gegen den Grund keilförmig verschmälert erscheinen, während die vollständig erhaltenen Fiedern der OC. poly- morpha am Grund stumpf zugerundet sind. Wir betrachten sie als Blattfetzen, weil die Form und Lappenbil- dung jedes Stäckes verschieden ist, eben weil die Blätter ganz unregelmässig zerrissen sind (cf. auch Taf. IV, Fig. 1, wo eine ziemlich breite Blattfieder vorliegt). Der Rand war wellig gebogen und die Nerven sind sehr zart, dicht stehend und gablig getheilt. Es unterscheiden sich diese Blattstäcke durch die femern und dichter stehenden Nerven von Palaeopteris hibernica Forb. sp. Bei dieser Deutung, welche, wie ich gern zugeben will, noch einigem Zweifel Raum lässt, nehme ich an, dass die bei Fig. 1 und 2 neben den Blattresten liegenden flachen bandförmigen Gebilde nicht die Blattspin- deln unseres Farnkrautes seien. Sie sind sehr lang, am Grund verbreitert, mit einer dicken, von zwei Streifen eimgefassten Mittelrippe. Sie sind glatt, während die Spindeln der C. polymorpha mit Wärzchen besetzt sind. Da jede Spur von Ansatzstellen der Blattfiedern fehlt, scheinen es iberhaupt keine Farnspindeln zu sein, son- dern sind wohl eher Blätter. Dagegen dirfte die Taf. IX, Fig. 7 c abgebildete mit Wärzchen besetzte Spindel hierher gehören. 4. Palaeopteris Roemeriana, Goepp. sp. Taf. XIV, Fig. 3. P. pinnulis alternis, subremotis, subpatentibus, spathulato-oblongis, in petiolum bre- vissimum attenuatis, integerrimis, nervis dichotomo-furcatis, rachi valida, striata, scrobi- culata. Pal. Roemerii Schimper Paléontol. vegéet. p. 476. Cyclopteris Roemeriana, Goepp. nov. act. 1860 p. 497, Taf. NXNXVIL Fig. 8. Es wurde nur ein schlecht erhaltenes Stick gefunden, dessen Bestimmung nicht ganz sicher ist. Doch scheint es in den wesentlichen Merkmalen mit dem viel besser erhaltenen Stäck iibereinstimmen, das Goeppert aus den unmittelbar von Kohlenkalk bedeckten Verneulii-Schiefer zu Moresnet bei Aachen erhalten hat. Die Spindel ist dick und von mehreren parallelen Längsstreifen durchzogen, zwischen denselben haben wir zahblreiche in Reihen stehende Gribcehen und Wärzchen, welche von blossem Auge zu bemerken sind und in gleicher Weise auch bei dem von Goeppert beschriebenen Farn auftreten. Von der dicken Hauptspindel ent- 28 OSWALD EEER, springen viel dinnere; an eimer derselben sind ganzrandige gegen den Grund verschmälerte und vorn zugerun- dete Fiederchen befestigt, die von feinen, gablig zertheilten Längsnerven durchzogen sind. Es liegt diess Stäck in eimem harten, grauschwarzen Sandstein mit vielen sehr kleinen Glimmerblättchen. Zweifelhaft sind die zwei amn eimer diännen Spindel befestigten Blattfiederchen, die auf Taf. TV, Fig. 1 abgebildet sind. Sie sind vorn abgebrochen, die Basis ist aber keilförmig verschmälert, wie bei der vorliegenden Art. 5. Sphenopteris Schimperi, Goepp. ”Taf. XIII, Fig. 3—5. Sph. fronde dichotoma, rachi primaria valida, semicylindrica, serobiculata, pimnulis sessilibus, pinnatisectis, lobulis numerosis, erectis, anguste linearibus, subcuneiformibus. Schimper terrain de transit. des Vosges p. 341, Taf. XXIX. Paléontolog. végét. p. 408 (S. Schimperiana). Hymenophyllites Schimperi, Goepp. nov. act. 1860 p. 490, t. XXXVII, 2, a, b (die Figur ist aber ganz missrathen). In einem eisenhaltigen, an der Aussenfläche rothbraunen, inwendig”hell bräunlich grauen Thon liegen die Reste eines Farnkrautes, welche durch die starken, gablig getheilten und von zahlreichen feinen Querrun- zeln durchzogenen Spindeln und die fein zertheilten Blattfiedern mit Sph. Schimperi töbereinstimmen. Jedoch sind die Lappen der Blätter etwas schmäler und vorn kaum merklich verbreitert, aber unvollständig erhalten. Die auf Fig. 4 a abgebildete Blattspindel ist zweimal gablig getheilt, nach Art der Gleichenien. Zwei Streifen fassen eine mittlere Rippe ein. Die Spindeln, Fig. 4 b, c, d, sind mit mehreren Reihen kleimer Gräb- chen besetzt, mit welchen kleine Wärzchen wechseln. Die Blattfiedern sind grossentheils zerstört, doch ist bei Fig. 4 e eine dinne Spindel erhalten, welche von den Resten mehrerer Blattfiederchen umgeben ist. Ein paar derselben sind handförmig gelappt, während andere fiederschnittig, aber sehr zerdrickt sind; die Lappen sind sehr schmal und auswärts nur sehr schwach verbreitert (Fig. 5 ein Stäck vergrössert). Auf Fig. 3 sind kleine Reste einer Sphenopteris, welche der Sph. refracta Goepp. (nov. act. 1852 p. 141, Taf. XII) ähnlich sehen, doch zur Bestimmung zu umvollständig erhalten sind. Selazgines. 6. Lepidoedendron (Sagenaria) Veltheimianum, Sternb. Taf. VIII, Fig. 1—7, IX, 2 a, 3, 4. L. foliis semipollicaribus, patentibus, leviter incurvis, foliorum pulvinis corticalibus ellipticis, utringque angustato-acuminatis, basi incurvo-caudatis, linea media elevata acuta lon- gitudinali aliaque transversali biarcuata insignitis, cicatricula immersa subrhomboidea; ramo- rum juniorum rhombeis utrinque acuminatis; cicatricibus trunci decorticati oblongis vel elliptico-lanceolatis, utringue acuminatis. Sternberg Versuch I, p. 12, Taf. LII, Fig. 2. Schimper Paléontolog. véget. II, p. 29. Sagenaria Veltheimiana, Presl. in Sternb. Vers. III p. 180, Taf. LXVIII, Fig. 14. Roemer in Palaeontogr. III, Taf. VII, 14. Goeppert nov. acta 1852 p. 180—184, Taf. XVII -— XX; 1860 p. 520. Geinitz Flora von Hainiehen p: 51, Taf. IV, 1—5, 11; VIL 1, 3: Schimper terrain de transition des Vosges p. 336 (ex parte), Taf. XXIH, 4, XXIII, XXIV, XNVI, 1—4. Sagenaria acuminata, Goepp. nov. act. 1860 p. 185. Schimper 1 c. Taf. XXVI, 1—4. Ist häufig unter den Kohlenpflanzen der Bären Imsel; die Stämme und Astreste liegen theils in der Kobhle selbst, theils in den schwarzen Echiefern. So häufig aber entrindete Aeste sind, wurde doch kein gutes Rindenstäck gefunden, welches die äusserste Rindenschicht enthält. Das beste Stäck ist Taf. VIII, Fig. 3 ab- gebildet. Es ist ganz platt gedräckt und darum sind wohl die Blattwälste in nur schwach aufsteigenden Para- stichen. Sie sind elliptisch, oben und unten in eine schmale Spitze ausgezogen, doch ist diese bei der Mehr- zabl ganz verwischt, bei einzelnen indessen erhalten. Am deutlichsten ist das rhombische Schildehen (die An- heftungsstelle des Blattes) und die Querlinie, welche etwas oberhalb der Mitte liegt und beim Schildehen in der fir LZ. Veltheimianum bezeichnenden Weise eingebogen ist, so dass sie herzförmig gekerbt erscheint. Dagegen ist die Längskante nur bei ein paar Blattwiälsten schwach angedeutet, bei den meisten ganz verwischt. - FÖSSILE FLORA DER BAREN INSEL. 29 Das Aussehen der entrindeten Stammstäcke ist sehr verschieden. Bei Taf. VIII, Fig. 2 a haben wir elliptisehe Narben mit einer mittlern länglichen Vertiefung; die Enden sind in undeutlicher Weise verschlungen. Ein sehr ähnliches Stäck hat Schimper 1. c. Taf. XXIII abgebildet. Ob das bei Fig. 2 b liegende Rindenfrag- ment zu dieser Art gehört” ist noch zweifelhaft. Bei Fig. 4 haben wir ein entrindetes Stammstäck (im Sand- stein), bei welchem die länglich ovalen Warzen stark hervortreten. Es sind die Parastichen nur schwach an- steigend, ähnlich wie bei Fig. 3. Fin sehr ähnliches Stammstäck aus dem Bergkalk von Katherinenburg zieht Eichwald zu Lepidodendron Glincanum (Lethaea rossica Taf. V a, Fig. 9). Bei Fig. 1 steigen die Reihen viel steiler auf, wie diess dem L. Veltheimianum in der Rezxel zukommt. Es ist diess der Abdruck eines entrindeten Stammstäckes, bei dem die Warzen als Eindräcke erscheinen. Sie sind elliptisceh, 14—16 Mill. lang und 4 Mill. breit und manche derselben mit einer scharfen Mittelkante (im Abdruck Mittelfurche) versehen. Eine noch tiefer im Innern des Stammes liegende Parthie stellt Taf. IX, Fig. 2 a und VIII, Fig. 7 dar. Statt der Narben bemerkt man nur kleime, längliche und sehr schmale Warzen, welche den Durchgang der Ge- fässbändel bezeichnen. Sie haben dieselbe regelmässige Stellung, wie die Blattwälste der Rinden. Ueber den tamm laufen, in ziemlich grossen Abständen, mehrere Längslinien und erimnern dadurch an Sigillaria, was mich anfangs veranlasst hatte, dieses Stäck fär die Sigillaria distans Geinitz (Flora von Hainichen Taf. XIII, 4) zu nehmen, welcher es in der That so ähnlich sieht, dass es mir noch sehr zweifelhaft scheint, ob diese Sigillaria distans Gein. von Lep. Veltheimianum zu trennen sei. Man vergleiche dazu die Abbildungen von Geinitz Taf. VI, 3 und Schimper terrain de transition Taf. XXIV und XXV. Zweigsticke, wie solche Taf. IX, 3 abgebildet sind, sind häufig. Sie haben zuweilen eine beträchtliche Länge und sind gablig getheilt. Da sie zuweilen stark gekrummt und gewunden sind, missen sie im frischen Zustand sehr biegsam gewesen sein. Ihre äussere Rinde ist fast durchgehends zerstört und die Blattnarben da- durch verwischt. Bei einem kleimen Zweiglein (Taf. VIII, Fig. 5 a, vergrössert 5 aa) sind indessen die Blatt- polster sehr schön erhalten; sie sind länglich-rhombisch, indem der Längsdurchmesser den Querdurehmesser be- deutend ibertrifft, uber die Mitte geht eine Längslinie. Es stimmt die Form und Anordnung derselben ganz mit den von Geinitz (Hainichen-Ebersdorf Taf. IV, 2, 3) gegebenen Abbildungen öberein. Bei einem zweiten etwas dickern Zweigstuäck (Taf. VIII, Fig. 6, vergrössert 6 b) sind die Blattpolster etwas kärzer und breiter, aber auch sehr dicht gestellt. Die Blätter sind bei allen Zweigen abgefallen. Wobhl sieht man bei denselben eine Menge von kleinen linienförmigen Fragmenten, welehe wahrscheinlich von Blättern herrähren, aber kein ein- ziges ist ganz erhalten (Taf. IX, 3). Bei den Lycopodien haben wir vielfach veraestelte Wurzelzasern. Die Aeste derselben laufen öfter in rechten oder selbst stumpfen Winkeln aus und zuweilen verbinden sich dieselben durch Verwachsung. Dieselbe eigenthuämliche Bildung sehen wir bei Taf. XIII, Fig. 1, daher diese Gebilde sehr wahrscheinlich die Wurzelza- sen von Lepidodendron darstellen. Zu welcher der vier Arten der Bären Insel sie aber gehören, ist nicht si- cher zu ermitteln. Da L. Veltheimianum am häufigsten vorkommt, spricht wenigstens die Wahrscheinlichkeit fir diese Art. Wir sehen aus Fig. 1 a, dass von der Wurzel eim Ast in fast rechten Winkel ausläuft, dass dieser dann in zwei Gabeln sich spaltet, die auch einen rechten Winkel bilden, und dass diese Aeste dann in gleicher Weise sich wieder gabeln und dann in dänne Zasern sich spalten. Bei Fig. 1 c sehen wir aber, dass merkwir- digerweise solche Aeste mit andern zusammenschmelzen. Diese Wurzelaeste sind von zahlreichen feinen Längs- streifen durchzogen, von denen die mittlern öfter etwas stärker sind. Im Winkel der zuweilen dicken Gabeln sind sie schwächer (Fig. 2 und 2 b, Taf. XIV, Fig. 7). Es simd diese Wurzeln in dem grauschwarzen Schiefer nicht selten, und Steimplatten, die doppelt so gross sind, als die bei Fig. 1 abgebildete, sind ganz von denselben bedeckt. 7. Lepidodendron commutatum, Schimp. sp. Taf. VII, Fig. 8, 9, 10. L. foliorum pulvinis corticalibus obovato-rhombeis, basi acuminatis, cicatricula im- mersa subrhomboidea, subapicali. Ulodendron commutatum, Schimp. Paléontol. végét. II p. 40, Taf. LXIII. Sagenaria Veltheimiana, Schimp. terr. de transit, (ex parte) p. 336, Taf. NXT, XXII, 1. Geinitz Hainichen (ex parte) Taf. V, Fig. 1, 2, 3. Ziemlich selten. Das schöne Taf. VII, Fig. 10 abgebildete Rindenstäck erhielt ich durch Zerspalten eines schwarzen, von Kohlensubstanz ganz durchzogenen Schiefers. Es kommt in der Form und Grösse der Blattwilste sehr wohl iäberein mit den von Geinitz auf Taf. V als Sagenaria Veltheimiana abgebildeten schönen Stammsticken, ebenso stimmt dasselbe iäberein mit den von Schimper (1. e. Taf. XXI) von Bourbach abgebildeten Stammstäcken, wel- che auch er friher zu Lepid. Veltheimianum gerechnet, dann aber als Ulodendron commutatum davon getrennt hat. Es weicht von L. Veltheimianum ab: durch die verkehrt eiförmigen Blattpolster, die am Grund weniger lang ausgezogen sind, durch das weiter oben, nahe dem Rande stehende Schildehen, die in der Mitte nicht ein- 40 OSWALD HEER, gebogene Querlinie und den Mangel der Längslinie. In allen diesen Punkten stimmt es mit den Exemplaren der Vogesen iberein, nur fehlen bei der Rinde der Bären Insel die grossen runden Scheiben, welche'Ulodendron auszeichnen. Da aber die Blattwilste und Blattnarben der Ulodendren ganz mit denen von Lepidodendron iiber- einstimmen und bei kleinern Stuäcken, wie es die der Bären Insel sind, es unmöglich ist zu entscheiden ob sie zu Ulodendron oder Lepidodendron gehören, thun wir besser sie nicht zu trennen, und ich muss in dieser Beziehung den Hrn Geinitz und Goeppert beistimmen, welehe Ulodendron eingezogen haben. Es ist diess um somehr der Fall, da noch in Frage kommen kann, ob die vorliegende Art von L. Veltheimianum zu trennen sei, oder zu den vielen Formen derselben gehöre, worubér erst ein reicheres Material entscheiden kann. In den kleinern Blatt- narben und ihrer Form erinnert die Art auch an L. dichotomum Sternb. (L. Sternbergi Lindl.). Bei Taf. VII, Fig. 10 haben wir auf der linken Seite die gewölbten Blattpolster, auf der rechten aber die vertieften Eindräcke von solchen. Das kleine rhombische Schildehen (die Cicatricula) ist am obern gerun- deten Ende des Polsters, wo dasselbe am meisten gewölbt ist, die weiter oben liegende Parthie, die in eine Spitze ausläuft, ist nur angedeutet. Nach unten ist das verkehrt eiförmige Blattvolster verschmälert und in eine gerade Spitze auslaufend. Die Mittellinie fehlt bei den meisten vollständig und ist nur bei wenigen schwach angedeutet. Die Länge des Blattpolsters beträgt vom Schildchen bis zur Spitze 7 Mill., die grösste Breite 4 Millim. "Bei Taf. VII, 9 sind zwar die Blattwälste klein, haben aber dieselbe verkehrt eiförmige Gestalt, wie bei Fig: 10. Fig. 8 ist ein entrindeter, junger Zweig, bei welchem nur punktförmige Vertiefungen geblieben sind. 8. Lepidodendron Carneggianum m. Taf. VII, Fig. 3—7, VIII, 8 a, IX, 2 d, vergr. 2 e. L. ramulis elongatis, eleganter tesselatis, foliorum pulvinis quadrato-rhombeis, cica- tricula centrali. Nicht ganz selten. Taf. VII, Fig. 4 stellt einen langen, dinnen Zweig dar, der dicht mit guadratisch-rhombischen Blattnar- ben bedeckt ist. Sie schliessen ein gleichgestaltetes Feldehen ein, in welchem drei neben einander liegende Punkte sich finden, von denen der mittlere der grösste und bei der Mehrzahl der Narben allein sichtbar ist (Fig. 5 vergrössert). HFinen ähnlichen nur dickern Zweig stellt Fig. 6 (einzelne Narben vergrössert Fig. 7) dar; ein kleines Zweiglein Fig 3 (vergrössert Fig. 3 b), Taf. VIII, Fig. 8 a und Taf. IX, Fig. 2 d (vergr. 2 e). Hat rhombische Blattnarben, wie die jungen Zweige des Lepid. dichotomum Stbg. (Geinitz Steinkohl. Sachsens Taf. III, 3), doch sind sie viel klemer und weniger dicht zusammenschliessend: Aehnlich ist auch Lepid. Gaspianum Dawson (foss. Plants from the Devon Rocks of Canada. Quarterl. Journ. of London 1859 . 477), bei welchem aber die Blattnarben länger als breit sind, wodurch sich das L. Gaspianum näher an L. Veltheimianum 'anschliesst, als an unsere Art. Von Cyclostigma minutum unterscheidet sie die rhombische Form der Narben und dass diese in der Mitte drei Punkte haben. 9. Lepidodendron Wiikianum m. Taf. VII, Fig. 1 c, 2, VIII, 2 c, IX, 1. L. foliorum pulvinis corticalibus distantibus, rhomboideo-obovatis, cicatricula apicali rotundata; interstitiis evidenter striatis. Selten. Zeichnet sich durch die weit auseinander stehenden Blattpolster, das an der Spitze derselben stehende runde -Schildehen und die deutlichen dicht stehenden Längsstreifen, welche die Zwischenräume zwischen den Blatt- polstern 'ausfällen, aus. 7 Taf. VII, Fig. 1 c ist ein ziemlich dickes Stammstäck. Die Blattpolster stehen (von dem Schildchen aus gemessen) 14 Mill. von einander ab. Sie sind rhombisch-verkehrt eiförmig, die untere Parthie mehr ver- schmälert als die obere; iber die grösste Breite läuft eine sehr schwache, öfter verwischte Querlinie; das Schild- chen ist an der obern Ecke, die Längslinie fehlt gänzlich. Die ziemlich grossen Zwischenräume zwischen den Blattpolstern sind von zahlreichen und dicht stehenden parallelen Längslinien durchzogen, welche der Rinde ein fein gestreiftes Aussehen geben. Die Blattpolster stehen in regelmässigen, ziemlich steil aufsteigenden Parastichen. Zu dieser Art gehört wahrscheinlich auch Fig. 2, bei weleher aber die regelmässige Stellung der Blatt- polster gestört ist. Diese sind auch viel kleiner als bei Fig. 1 c, haben aber dieselbe Form, und auch an ih- rer Spitze stehende, runde, Schildehen und fein gestreifte Zwischenräume. Taf. IX, Fig. 1 ist ein ähnliches Stäck, mit auch unregelmässig gestellten Blattpolstern. In dem fast kreisrunden Schildehen bemerkt man drei Punkte, die in einer Reihe stehen. Die Polster treten in der obern Parthie warzenförmig hervor und sind glatt, nach unten sind sie undeutlich begrenzt. Die Zwischenräume sind deutlich gestreift (ein Stick vergrössert Fig. 1 b). Bei Taf. VIII, Fig. 2 c haben wir dieselbe parallele Streifung, aber von den Blattpolstern sind nur kleine unde Wärzehen geblieben, welcehe den Durchgang der Gefässbindel bezeichnen. FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. 41 Steht dem Lepidodendron (Sagenaria) remotum Goepp. (nova acta 1852 p. 187, Taf, XXXIV, Fig. 3) am nächsten, unterscheidet sich aber durch die andere Form der Blattpolster, welche freilich in Goepperts Exem- plar (aus Berndau bei Leobschutz in Schlesien) sehr schlecht erhalten sind, so dass eine genauere Vergleichung vicht möglich ist. In der Streifung der Zwischenräume stimmt sie zu Lepidodendron (Sagenaria) Glinceanum Eichw. (Lethaea rossica p. 127), hat aber breitere Blattpolster; ferner mit Sigillaria monostigma Lesquereux (Geological survey of Illinois II p. 449, Pl. 42, Fig. 1—5) von Colchester in Illinois, die mir auch zu Lepi- dodendron zu gehören scheint. Der täber die Blattwulst gehende Querstreifen ist aber bei der Art der amerika- nischen Steinkohlen viel stärker ausgeprägt und die Narbe oben stumpfer zugerundet. Die kleine Stigmariaartige Warze an der Spitze der Blattwulst, der Querstreifen der tuber die Mitte derselben verläuft und der Mangel ei- nes Längsstreifens bilden in Verbimdung mit der femen Streifung der Interstitien fär die Art der Bären Insel und die aus Illinois gemeinsame Merkmale, welche sie von den äbrigen Lepidodendren auszeichnen und jeden- falls eher berechtigen wuärden sie zu emem besondern Genus zu erheben, als die Saginarien. 10. Lepidophyllum Roemeri m. Taf. IX, Fig. 7 a, 8. L. lineare, 435—14 millim. latum, medio carinatum, obsolete longitudinaliter striatum, nervo submarginali paulo fortiore. In eisenschössigen Thonplatten. Das Fig. 7 a abgebildete Blatt hat eine Breite von 43 Millim. und die Länge des erhaltenen Theiles beträgt 9 Centim., doch war es ohne Zweifel noch beträchtlich länger; es hat emen stärker vortretenden Mittel- nerv, die Seiten sind flach und von äusserst zarten, undeutlichen Längsnerven durchzogen, von denen ein dem Rande genäherter stärker hervortritt, so dass das ganze Blatt drei stärkere Längsnerven erhält, von welchen der mittlere die seitlichen an Stärke ubertrifft. Beträchtlich breiter sind die Fig. 8 abgebildeten Blätter; das eine hat 6, das andere in der obern Par- thie 8, gegen den Grund zu aber 14 Millim. Breite, wenigstens misst die eine Seite vom Mittelnerv bis zum Rand 7 Millim., während die andere Hälfte schmäler ist, weil der Rand verdeckt wird. Diess Blatt ist daher gegen den Grund ziemlich stark verbreitert. Es sind auch diese Blätter nicht in ihrer ganzen Länge erhalten und miussen von beträchtlicher Länge gewesen sein. Das eine hat in der Mitte eine Furche, das andere eine scharf vortretende Kante. ohne Zweifel weil letzteres von der untern, ersteres von der obern Seite vorliegt. Die zarten seitlichen Längsnerven sind nur stellenweise zu erkennen; es scheinen. jederseits 8 vorhanden zu sein; nahe dem Rande tritt ein Nerv stärker hervor, doch ist derselbe stellenweise verwischt. Da diese breitern Blät- ter in der Nervation mit den schmälern ganz uäbereinstimmen, habe sie vereinigt. Es hat Prof. Roemer ein 38 Millim. langes und 14 Millim. breites Blattstäck aus dem Posidonomyen- schiefer des Innerste-Thales am Harze abgebildet (Palaeontogr. III p. 46, Taf. VIT, Fig. 11), welches ganz zu unserer Pflanze passt. Es hat genau dieselbe Breite, wie das breitere Fig. 8 dargestellte und neben der mitt- lern Furche auch zarte Längsstreifen, von denen ein dem Rande nahe liegender stärker hervortritt. Man rechnet gegenwärtig die langen, von einem starken Mittelnerv durchzogenen Blätter der Kohlen- periode zu Lepidophyllum und manche derselben gehören offenbar zu Lepidodendron und Sigillaria. Die vor- liegenden Blätter der Bären Insel sind durch ihre Grösse ausgezeichnet, wie durch den Umstand, dass sie we- niger steif und lederartig sind als die Blätter der Lepidodendren und Sigillarien, was schon aus der Art ihrer Biegung (Fig. 8) hervorgeht. Da Sigillarien bislang auf der Bären Insel nicht gefunden wurden, die Blätter des Lepidodendron Veltheimianum ganz verschieden sind und auch die drei andern Arten der Bären Insel ohne Zweifel viel schmälere Blätter besessen haben, wie schon die Grösse der Blattnarben zeigt, missen die vorliegen- den Blätter andern Gattungen angehören, und ihre zartere Structur macht es nicht unwahrscheinlich, dass sie von einer Monocotyledonischen Pflanze aus der Familie der Cyperaceen herrähren, so dass sie vielleicht eher zu Cyperites zu bringen sind. Von den Noeggerathia-Fiedern, mit denen sie Roemer vergleicht, schliesst die Mittel- rippe sie aus. 11. Knorria imbricata Sternb. ”Taf. X, Fig. 3, XI. Kn. truncis corticatis cicatricibus rotundatis, medio umbilicatis, decorticatis verrucis magnis adpresso-erectis, lanceolatis oblongisque obsitis. Sternberg, Flora der Vorwelt IV p. 125. Goeppert, nova acta 1852 p. 198. Schimper, terrain de transit. p. 333, Taf. XII. Paléontol. végét. II p. 46. Geinitz, Hainichen-Ebersdorf p. 57, Taf. VIII, Fig. 3, IN, Fig. 1—4. Sehr häufig in den Kohlen und deren Zwischengestein. ; K. Vet. Akad. Handl, B. 9. N:o 5. 492 OSWALD HEER, Es sind die Knorrien, welche in dem Unter-Carbon sehr verbreitet sind, zwar leicht zu erkennen, doch ist ihre Stellung im System noch sehr bestritten. Goeppert hat in seiner ersten Arbeit tuber die Pflanzen des Uebergangsgebirges (nov. act. 1852) 12 Arten unterschieden, während er diese in seiner zweiten Arbeit (nov. act. 1860) sämmtlich einzieht und die meisten mit Lepidodendron Veltheimianum vereinigt. Schimper dagegen (terrain de transition p. 331 und Paléontolog. végét. II p. 41) sucht nachzuweisen, dass Knorria von den Le- pidodendren verschieden sei, da bei den letztern die unter der Rinde liegenden Blattpolster niemals eme solche Form und Entwicklung zeigen, wie bei den Kuorrien. Die Untersuchung der Pflanzen der Bären Insel hat mich ebenfalls zu der Amnsicht gebracht, dass Knorria und Lepidodendron zu trennen seien. Es kommt allerdings eine knorrienartige Form bei Lepidodendron Veltheimianum vor, nemlich die innere Rindenparthie mit den hervor- tretenden, grossen Warzen (Taf. IX, Fig. 1), allein diese Warzen sind immer an beiden Enden verschmälert, wie diess auch bei den von Goeppert auf Taf. XLI und XLII abgebildeten Stäcken der Fall ist, die er als Knorria- form zu Lepid. Veltheimianum bringt. Davon verschieden sind aber die Stämme mit den langen, am Grunde nicht in eine Spitze auslaufenden, sondern breit endenden und abgeplatteten Warzen, welche allein ich zu den Knor- rien bringe. Bei diesen haben wir eine äussere Rinde, welche ganz anders aussieht, als bei Lepidodendron. Es ist diese bei Fig. 4 wenigstens theilweise noch erhalten. Diese Rinde bekleidet die an den Stämmen angedrick- ten, vorn verschmälerten Warzen, sie ist von zahlreichen Längsstreifen durchzogen, die alle ziemlich gleich stark sind und fast parallel verlaufen. Auf der Rinde treten kreisrunde Blattnarben auf, die zwei Millim. Breite und in der Mitte emen runden Punkt haben, welcher wahrscheinlich den Durchgang des Gefässbändels bezeichnet. Diese Blattnarben sind in regelmässige schiefe Reihen gestellt. Es scheint, dass jede auf die Spitze eimer Warze zu stehen kommt, so dass die unter der Rinde liegenden langen Warzen in diesen Blattnarben enden. Die Warzen sind bei Fig. 4 lanzettlich und vorn zugespitzt und ziemlich weit von einander entfernt. Es wurde diese Form von Goeppert friher als Knorria acutifolia bezeichnet. Die Form und die mehr oder weniger dichte Stellung der Warzen ist variabel. Wir können folgende Formen unterscheiden: 1. Mit länglichen, vorn stumpfen Warzen. Taf. X, Fig. 2, 5. Es sind die Warzen sehr gross, indes- sen flach und von einander abstehend, so dass die Oberfläche des Stammes zu sehen ist. Die Zwischenränme sind stellenweise fein gestreift. Bei Fig. 5 b sieht man einzelne runde Narben, weleche wahrscheinlich von den Blattnarben herrihren. Die Form der Narben ist wie bei Knorria princeps Goepp., aber sie stehen nicht so dicht beisammen. 2. Mit länglich lanzettlichen, dicht beisammen stehenden Warzen. Taf. IX, Fig. 6. Die Warzen sind lang, vorn stärker versehmälert und decken den Stamm ganz. Schimper hat diese Form als Knorria longifolia abgebildet. Der Pflanzenrest, den aber Goeppert mit diesem Namen belegt hat, ist sehr zweitelhafter Natur. 3. Mit länglich-lanzettlichen von einander abstehenden Warzen. ”Taf. X, Fig. 1, 4. Die Warzen sind vorn in eine Spitze verschmälert, wie diess besonders bei Fig. 4 der Fall ist. Knorria acutifolia Goepp. Nova acta 1852 p. 202. Roemer, Palaeontogr. III p. 96, Taf. XIV, Fig. 4. 4. Mit am Grunde etwas verschmälerten Warzen. Taf. X, Fig. 3. Knorria Schrammiana Goepp. 1. c. 12. Knorria acicularis Goepp. Taf. X, Fig. 6, 7, VIII, 2 d. Kn. truneis decorticatis, verrucis lineari-lanceolatis, apize acutis, aeque distantibus. Goeppert, nova acta 1852 p. 200, Taf. XXX, Fig. 3. Goeppert hat später auch diese Form zu Lepidodendron Veltheimianum gezogen (nova acta 1860 p. 521), worin ich ihm in mener Flora arcetica I p. 131 gefolgt bin. Ist vielleicht nur Varietät der Knorria imbricata, indessen durch die sehr schmalen, linienförmigen War- zen ausgezeichnet. Dass solche linienförmigen Warzen nicht allein bei diännen, jungen Zweigen, sondern in gleicher Weise bei dicken Stammstiäcken vorkommen, zeigen Taf. VIII, 2 d und X, 7, daher die Ansicht, dass die mit solehen Warzen versehenen Stäcke nur die Zweige der dickwarzigen seien, jedenfalls unrichtig ist. Taf. X, Fig. 7 stellt ein Stäck eines ziemlich dicken Stammes dar, mit vorn zugespitzten, dännen War- zen; Fig. 6 aber einen dännern Zweig, bei dem die Warzen etwas mweiter auseinanderstehen. Hierher gehört auch das Stäck der Melville-Insel, welches ich auf Taf. XX, Fig. 9 a meiner Flora arctica abgebildet habe. Herr Baily sandte mir zwei Ståcke von der Tallowbridge Grafschaft Waterford in Irland, welche, wie ich glaube, hierher gehören; sie haben dieselben schmalen, linienförmigen Warzen, welche an den Stamm angedräckt sind, nur stehen sie dichter beisammen als bei den Exemplaren der Bären Insel; da aber dieses Merkmal bei der Kn. imbricata in gleicher Weise variirt, können wir sie nicht als besondere Art trennen. Schimper fährt sie in seiner Paléontol. végét. II p. 48 als Knorria Bailyana auf. Das Cyclostigma minutum Haught., das Schim- per hier erwähnt, gehört nicht hierher. Bei einem schönen Stäck von Kiltorkan ist die äussere Rinde theil- weise erhalten und zeigt die fir Cyclostigma bezeichnenden Wärzchen, theilweise ist aber die Rinde abgefallen, diese von der äussern Rinde entblössten Stellen zeigen aber keine Spur von Knorrien-Warzen. FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. 43 13. Cyclostigma Kiltorkense Haught. Taf. XI. Character Generis: Truncus arboreus, dichotomus, corticatus pulvinis foliorum delapsorum minutis, sub- globosis vel deplanatis, apice foveolatis. Folia linearia, medio carinata. C. Kiltorkense; cortice rugoso, pulvinis foliorum delapsorum distantibus. S. Haughton, on Cyclostigma a new genus of Fossil Plants from the Old Red Sand- stone of Kiltorkan. Annals and Magazine of natural History, Vol. V, third Series, p. 444. Im Kohlenschiefer (Fig. 1, 2, 4), im Sandstein (Fig. 3) und im Thon (Fig. 5). Alle Stäcke sind ausgezeichnet durch kleine in schiefe Reihen gestellte Wärzchen oder deren Abdräcke. Bs haben diese Wärzechen nur eine Breite von circa 2 Millim. Sie sind kreisrund, etwas nach oben gerichtet und auswärts verschmälert, doch scheinen sie nicht länger als breit gewesen zu sein. Sie sind oben mit einer runden Vertiefung versehen (Fig. 4 b vergrössert), die im Abdruck (Fig. 1, 2) als kleines Wärzchen erscheint, das am obern Ende des Eindruckes Negt. Die Vertiefung ist bei den am besten erhaltenen Wärzchen (Fig. 4 und 4 b), von einem scharfen, ringförmigen Rand umgeben, an welchem zuweilen (Fig. 5 c) 2 bis 3 sehr kleine Erha- benheiten hervortreten. Bei Fig. 1, 3 und 4 sind die Wärzchen in regelmässige schiefe Reihen gestellt, welche die regelmässige spiralige Anordnung angeben. Der Abstand der Wärzehen beträgt bei Fig. 3 8 Mill., bei Fig. 1 aber 7 Mill. Bei dem grossen Stammstäck Fig. 2 beträgt die Entfernung bei den meisten Wärzchen 7 bis 8 Mill.; an einigen Stellen aber ist die Ordnung gestört, und dasselbe ist der Fall bei Fig. 5. Die Zwischenräume zwischen den Warzen sind bei der wohl erhaltenen äussern Rinde von sehr zahl- reichen und dicht stehenden, wellenförmigen Längsrunzeln durchzogen (Fig. 2); fehlt aber die äussere Rinde so erscheint die innere Parthie dem unbewaffneten Auge glatt, wogegen man mit der Loupe zahlreiche feine Längs- runzeln sieht (Fig. 3 und 4). Aber auch feine Längsstreifen treten hervor, die meistens sehr dicht beisammen stehen (Fig. 1, 5) und jedenfalls der Rinde angehören, während die unregelmässigen Querstreifen, wie wir sie bei Fig. 1 sehen, rein zufällig sind und von Springen der Rinde herrihren. Knorrienartige Warzen fehlen unter der Rinde vollständig, wodurch Cyclostigma von Knorria leicht zu unterscheiden ist, bod die äussere Rinde der Knorrien eine ähnliche Bildung zeigt. Neben Fig. 3 haben wir bei b em 23 Millim. breites, linienförmiges, von einer tiefen Längsfurche durch- zogenes, steifes Blatt, welehes wahrscheinlich zu dieser Pflanze gehört. Es war wahrscheinlich auf einer runden Warze befestigt, deren mittlere Parthie den Durchgang des Gefässbuändels bezeichnet. Dasselbe Blatt haben wir auch bei Taf. IX, Fig. 7 b. Neben dem Taf. XI, Fig. 3 abgebildeten Stammstäick und Blatt liegen kleinere blattartige Gebilde (Fig. 3 c, d), welche wahrscheinlich von den Fruchtzapfen unserer Pflanze herrähren. Bei Fig. 4 liegt tiefer unten ein Stengelstick des Calamites radiatus, der aber mit unserer Pflanze nichts gemein hat. Es stimmt diese Pflanze der Bären Insel vollständig iberein mit dem Cyclostigma Kiltorkense Haught., worauf ich zuerst durch Herrn Prof. Geinitz aufmerksam gemacht wurde. Die Beschreibung, welche Haughton von der Pflanze giebt, ist so ungeniägend, dass ich sie nach derselben nicht erkannt hätte. Hine Sammlung von Kiltorkan- Pilowan die ich später von den Herrn Robert H. Scott und W. H. Baily erhielt, hat mich in den Stand gesetzt eine genaue Vergleichung vorzunehmen, welche die Ansicht des Herrn Geinitz vollkommen bestä- tigt Hat. Die Stamimstucke des gelben Sandsteines von Kiltorkan zeigen dieselbe runzelige, äussere Rinde und ark derselben in regelmässigen Reihen die kleinen runden Wärzchen, welche oben mit einer kreisrunden Ver- tiefung versehen sind, die von einem hervortretenden Rande umgeben ist. Zuweilen sehen diese Wärzehen wie kleime Schälchen aus. Der Rand ist öfter von feinen Querlinien gestreift, während die mittlere Parthie glatt ist. Die Wärzchen sind am Stamme 8—13 Millim. von einander entfernt und bilden ziemlich steil aufsteigende Pa- rastichen; bei einem 1 Centim. breiten Stick gehen 12 auf die schiefe Reihe, bei einem 8 Decim. breiten 7, bei einem andern 4 Decim. breiten ebenfalls 7; bei Zweigen die nur 13 Millim. Breite haben, gehen nur 3 Wärzchen auf die schiefe Reihe; sie sind also auch bei diesen Zweigen weit auseinander geräckt und 6—7 Mill. von einander entfernt. Auch diese dännen Zweige zeigen dieselbe runzelige und fein gestreifte Rinde. — Bei einigen Stammstäcken ist die Rinde nur äusserst fein und dicht gestreift und bei einem fast ganz glatt. Dieses hat Baily als Cyclostigma Griffithi Haught. bezeichnet. Es sind diess Stäcke, bei denen die äussere Rinde ab- gefallen ist. Neben Resten dieser Pflanze und zum Theil unmittellbar neben den Rinden, findet sich in Kiltorkan der Lepidostrobus Bailyanus Schimp. (Paléont. végét. II p. 71, Taf. LXI, Fig. 9), welcher wahrscheinlich die Frucht derselben darstellt. Wie bei Lepidodendron besteht das Deckblatt aus einem verbreiterten Grundstick, das die Sporangien trägt, und einem schmalen, blattartigen Anhang. Das Grundstäck ist derb, ja scheint nach der dic- ken Kohlenrinde, die es hinterlassen hat, holzig gewesen zu sein, hat zwei flache Längsrippen, die eine Mittel- furche einschliessen und ist durch eine bogenförmige Linie scharf von dem auffallend langen und borstenförmi- 44 OSWALD HEER, gen Anhang getrenut (vgl. Taf. XI, Fig. 6). Jedes Deckblatt scheint dort eine ovale Warze besessen zu haben. Das Grundstick ist mit kreisrunden Sporen von 1 Millim. Durchmesser (Macrosporen) bedeckt. Neben densel- ben sah ich viel kleinere schwarze Körnchen, welche die Mikrosporen darstellen dirften. Zahlreiche solche Deck- blätter stehen an einer Längsachse und bilden einen Zapfen. Dass solche Deckblätter auch auf der Bären Insel vorkommen därften die Taf. XI, Fig. 3 c und d ab- gebildeten Blattreste zeigen, welche unmittelbar neben dem Stamm des Cyclostigma liegen. Fig. 3 c entspricht ganz der Basis des blattartigen Anhanges des Deckblattes, leider fehlt aber das sporentragende Grundstick, wel- ches entscheidend sein wärde. Gehört der Lepidostrobus Bailyanus Schimp. wirklich zu Cyclostigma, wirde die Gattung nahe an Lepi- dodendron sich anschliessen, von welcher sie sich aber leicht durch die andere Bildung der Rinde unterscheidet. Durch diese nähert sie sich den Stigmarien, doch sind die Wärzchen nicht nur viel kleiner, sondern auch viel schärfer abgesetzt und von anderer Bildung, indem bei den Stigmarien im Centrum der Scheibe eine kleine Warze sitzt. — Von Halonia unterscheidet sie der Mangel der grossen Warzen und dass bei Halonia die klei- nen Warzen oben mit keiner Oeffnung versehen sind. Eichwald hat ein ähnliches mit kleinen Warzen besetztes Stammstick als Selaginites verrucosus bezeichnet (Leth. rossica p. 111), jedoch haben die Wärzchen eine andere Form, und unter Selaginites versteht man ganz andere Pflanzen. Noch ähnlicher sind unserer Art der Bären Insel das Ulodendron Schlegeli Eichw. (Leth. ross. p. 138) und Ulodendron tumidum Eichw. (Leth. p. 143, Taf. X, Fig. 1, 2). Auch bei diesen ist der Stamm mit kleinen, in regelmässigen schiefen Reihen stehenden Wärzehen besetzt, doch scheinen diesen die Höhlungen an der Spitze zu fehlen und sie stehen ferner dichter beisammen. Immerhin können diese in der Steinkohlenfor- mation Russlands vorkommenden Pflanzen in Betracht kommen und verdienen eine sorgfältige Vergleichung. Bei ihnen finden sich neben den kleimen Wärzcechen noch grosse runde Scheiben, wie bei Ulodendron, welche bei den Cyclostigmen fehlen. ) Bei Bothryodendron punctatum Lindl. (Halonia punctata, Geinitz, Kohlenf. Sachsens IIT, 16, Ulodendron Lyndlyanum Sternb., Röhl, Palaeontogr. XVIII, Taf. XXIII, 2) sitzen die Warzen in rhombischen Feldern, ebenso bei Knorria Jugleri Roemer (Palaeout. IIT, Taf. VII, 17), welche dem Cyclostigma gänzlich fehlen. Vielleicht gehört hierher ein von A. Roemer als Sagenaria spec. abgebildetes Stammstick aus der jiän- gern Grauwacke bei Lauterberg im Harz (Palaeontogr. 1854 III, Taf. XIV, 3), das ganz ähnliche, regelmässig angeordnete Wärzchen zeigt, doch ist aus der Zeichnung nicht zu ersehen, ob die Wärzchen die eigenthumliche Bildung der Cyclostigma-Warzen haben, und eine Beschreibung hat Roemer nicht gegeben, daher die Bestimmung zweifelhaft bleibt. Dasselbe gilt von dem Lepidodendron (Sagenaria) cyclostigma Goepp. (nova acta 1852, p- 269, Taf. XXXIV, Fig. 6) aus der Grauwacke von Landshut. Es ist vielleicht ein junger Zweig unserer Art. 14. Cyclostigma minutum Haught. Taf. VII, Fig. 11, 12, vergrössert 11 b, 12 b, VILL 5 10, 10 ÖA C. cortice longitudinaliter et transversim striolato, pulvinis foliorum delapsorum con- fertis, approximatis. Haughton, 1. c. p. 444. Lepidodendron minutum Haught., Journ. of geolog. soc. Dublin VI p. 235. Lepidodendron spec., Lyell Elements of Geology, sechste Aufl. p. 521> Fig. 585. Filicites dichotomus Haught. und Sigillaria dichotoma Haught. 1. ce. p. 234 5). Ich erhielt von der Bären Insel nur kurze Zweigstäcke und Rindenreste, welche durch die dichte Stel- lung ihrer kreisrunden Blattnarben sich auszeichnen. Bei dem etwa 9 Mill. breiten Zweig Taf. VII, Fig. 12 (vergrössert 12 b) haben wir steil aufsteigende Parastichen, jede Reihe besitzt 10—12 kleine Blattnarben, die etwa um 13 Mill. von einander abstehen. Sie sind etwas in die Breite gezogen, haben einen etwas aufgewor- fenen Rand und in der Mitte einen Punkt. Im Abdruck sind sie sehr scharf begrenzt. Das Zweiglein zeigt zahlreiche und ziemlich dicht stehende parallele Querlinien. Dass diese nicht zufällig sind, zeigt der Umstand, dass sie auch bei einem zweiten Zweiglein in ganz gleicher Weise auftreten. Etwas grösser sind die Wärzchen bei Taf. VII, Fig. 11 (vergrössert 11 b). Sie sind hier fast kreisrund und haben einen Querdurchmesser von 1 ”) Die Abbildung, welche Haushton von seiner Sigillaria dichotoma giebt (1. ce. p. 234), stimmt zu Cy- clost. minutum, wogegen das Zweigstick, das er p. 235 abbildet und Lepidodendron minutum nennt (welches wie er glaubt »the true coating» der Sigillaria dichotoma sei), eher an das Lepidodendron OCarneggianum erin- nert. Seine Filicites dichotoma nennt er (1. ce. p. 235) »only the upper and delicate branche of the Sigillaria di- chotoma». Es ist daher sehr auffallend, dass er sie als besondere Art auffäöhrt. Wenn, wie Haughton selbst zu- giebt, Filicites dichotomus, Sigillaria dichotoma und Lepidodendron minutum zu Einer Art gehören, sind sie auch unter Einen Namen zu vereinigen. Ich hatte anfangs die beiden Cyclostigma-Arten auch fär Sigillaria genommen und vorläufig als Sig. Car- neggiana und S. Malmgreni bezeichnet (cf. die neuesten Entdeckungen im hohen Norden S. 21). FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. 45 Millim. Sie erscheinen als runde Scheibchen; im Abdruck als runde Tellerchen, in deren Mitte ein äusserst kleines, punktförmiges Wärzchen ist. Sie stehen sehr dicht beisammen. Dasselbe ist der Fall bei den Rinden- stäcken ”Taf. VIII, Fig. 5 b und IX 5 a (vergrössert 5 c). Bei letztern schliessen die Narben ganz aneinan- der an. Ich erhielt von meinem Freunde R. H. Scott aus Kiltorkan in Irland ein Zweigstöck von derselben Dicke, wie das Taf. VII, Fig. 12 abgebildete, das in der Grösse und dichten Stellung der Blattnarben völlig mit dem der Bären usel Gbereir Stine Nnch bei diesem Zweig haben wir zahlreiche unregelmässige Queer: streifen, neben den deutlichen Längsstreifen. Diese Querstreifen, wie die viel dichtere Stellung der IBbtdmenben unterscheiden diese Art von der Tobensshenden. Wir können sie nicht fär die jungen Zweige derselben halten, weil Zweige derselben Dicke von Cycl. Kiltorkense vorkommen, bei denen die Blattnarben Fel weiter auseinander stehen Vid! daher in geringerer Zahl auftreten und amdersetto mir durch Herrn Baily aus Kiltorkan ein Zweig des Cyclostigma minutum msn, der 33 Mill. Breite hat, aber trotz dieser beträchtlichen Dicke des Mys sind die Blattnarben dicht beisammen stehend, indem sie nur 1 bis 13 Mill. von einander entfernt sind. Mess Stäck zeigt uns ebenfalls sehr deutliche Querstreifen wie Längsstreifen, und ist oben in zwei Gabelaeste gespal- ten. Wie bei dem von Lyell abgebildeten Zweig sind die Parastichen (wohl in Folge des erlittenen Druckes) fast flach gelegt und von mander ziemlich weit entfernt, während die kreisrunden, mit einem hervortretenden Rand versehenen und in der Mitte vertieften Narben unter sich sehr genähert sind, wodurch sie scheinbar eine fast wirtelige Stellung erhalten, was Haughton verleitet haben mag, iberhaupt den Cyclostigmen eine wirtelige Blattstellung zuzuschreiben. 15. Halonia tuberculosa Brongn.? Taf. XII, Fig. 7. H. trunco tuberculato, tuberculis magnis, spiraliter dispositis, apice foveolatis, fo- veola parvula. Brongmart, hist. des végét. foss. II, Taf. 28, Fig. 1, 2. Geinitz, foss. Flora von Hainichen-Ebersdorf p. 56, Taf. VIII, Fig. 1. Halonia tuberculata, Goepp., nova acta 1860 p> 529: Eiehwald, Leth. ross. I p. 149, Taf: XI, 1—4; H. tortuosa Lindl. et Hutt. Foss. Flora of Great Britain II, 11, Taf. 85. Ich erhielt das Fig. 7 abgebildete Stäck durch das Zerspalten einer Kohlenplatte. Die in schiefen Rei- hen stehenden Warzen sind kurz kegelförmig, an der Spitze mit einer kleinen Höhlung versehen, in deren Mitte em punktförmiges Wärzchen ist. Um die Oeffnung der Höhlung sieht man in einem Falle einige kleine Wärz- chen (Fig. 7 b vergrössert) und bei einer Warze haben wir einige von der Mitte ausgehende strahlenförmige Streifen. Jede Warze hat am Grund eine Breite von 4—5 Mill. Sie sind 13 Mill. von einander entfernt. Die Zwischenräume sind von sehr feimen und dicht stehenden Längsstreifen durchzogen, dagegen fehlen die kleinen Wärzcehen, welehe bei Halonia bei der ganz erhaltenen Rinde an dieser Stelle wahrgenommen werden. Es hat indessen Eichwald (Leth. ross. p. 149) gezeigt, dass diess an den Stellen der Fall ist, wo die äussere Rinde fehlt, und dass die innere Parthie die Streifung zeigt, welche wir beim Stäck der Bären Insel wahrnehmen. Diese kleinern Wärzchen fehlen auch bei dem Stammstäck, dass von Röhl als Halonia Mänsteriana Gp. (Palae- ontogr. XVIII p. 140, Taf. X, Fig. 7) urd bei den Stäcken, die Goeppert (nova acta 1860 p. 529) als Halo- nia tetrasticha beschrieben hat. Bei dem grossen Stamm, den Geinitz (1. c. Taf. VIII, Fig. 1) abgebildet hat, zeigt ebenfalls die entrindete Parthie keine solchen kleinen Wärzchen, während die mit der äussern Rinde ver- sehene sie erhalten hat. Immerhin bleibt die Bestimmung zweifelhaft, bis Exemplare gefunden werden, welche auch die kleinern Warzen besitzen. 16. Stigmaria ficoides Sternb. sp. Taf. VIII, Fig. 5 c, IX, Fig. 5 a, XII, Fig. 1—6. St. trunco crasso, ramis pluries dichotomis, cortice rugoso, cicatricibus spiraliter dis positis orbicularibus, annulo duplici insignitis, in medio cicatricula mamillata notatis. Brongniart, Mém. Mus. dhist. natur. p. 82, Taf. 7. Prodrom. p. 88. Sternberg, Versuch I p. 38, II 209, Taf. XV, Fig. 4, 5. Goeppert, nova acta 1852 p. 245, 1860 p: 540. Geinitz, Hainichen p. 60; Steinkohlenform. Sachsens p. 49. Schimper, terr. de tran- sit. p. 324; Paléontol. végét. II p. 114. Variolaria ficoides, Sternb. Vers. I p. 22 (1820). Ist nicht selten in der Kohle und dem Kohlenschiefer. Man ist gegenwärtig ziemlich allgemein einverstanden, dass die Stigmarien keine selbstständigen Pflanzen, sondern Wurzelstöcke seien. Binney, Rich. Brown und auch Goeppert halten sie fär di Wurzelstöcke von Si- 46 OSWALD HEER, gillarien. Mit Recht hebt aber Schimper hervor, dass diese Stigmarien in den Koblen der Vogesen hävfig seien, während keine einzige Sigillaria bis jetzt daselbst gefunden wurde, wogegen die Knorrien und Lepidodendren dort sehr häufig erscheinen. Und ganz dasselbe gilt auch fär die Bären Insel. Schimper bringt sie daher mit den Knorrien und Lepidodendren in Verbindung und nach einer brieflichen Mittheilung ist neuerdings in Bur bach ein 4 Fuss hoher Stamm gefunden worden, welcher zeigt, dass die Form von Stigmaria, welche Schimper auf Taf. IX (végét, foss. du terr. de transit.) abgebildet hat, der Wurzelstock der Knorria ist, und dass an dem- selben Stamm die Stigmaria-artige Rinde durch Ancistrophyllum und Didymophyllum Goepp. den Uebergang zu Knorria vermittelt und zwar zu der Form, welche als Knorria longifolia unterschieden wurde (vgl. auch Schim- per Paléont. végét. II, 118). Anderseits kann aber wohl nicht in Abrede gestellt werden, dass die Sigillaria al- ternans ein Stigmaria-artiges Rhizom besitze, und ist ferner wahrscheinlich, dass auch Lepidodendron ähnliche Wurzelstöcke habe. Darnach wiärden die Stigmarien die Rhizome mehrerer, allerdings nahe verwandter, Gattun- gen darstellen, und es wird nun die nächste Aufgabe sein, diese genauer zu ermitteln und die Species festzu- stellen. Zur Zeit ist diess noch nicht möglich, wir sind daher genöthigt, die Stigmarien noch besonders auf- zufihren. 1. oStigmaria ficoides rugosa; cortice rugoso, cicatricibus rotundis, aeque distantibus, circa 5 Mill. latis. a EETS SATTE Die Warzen sind ziemlich flach, der glatte Ring hat eimen Durcbmesser von durchschnittlich 5 Millim. und ein centrales rundes Wärzchen. Die Warzen stehen in regelmässigen Abständen und diese sind von zahl- reichen und dicht stehenden Längsrunzeln durchzogen. Diese Runzeln biegen sich auf der obern und untern Seite der Warzen zusammen und laufen hier und da in einander. Es sind daher dieselben viel unregelmässiger, weniger tief und zahlreicher als bei Stigmaria undulata Goepp., nur bei Fig. 3 kommt in der Mitte eine tiefere, sich um die Warze schlingelnde Furche vor, wie bei Stigm. undulata. Hier bemerken wir auch bei einzelnen Warzen strahlenförmig auslaufende Linien, die indessen nicht dieselbe regelmässige Bildung zeigen, wie bei St. stellata Goepp Mit unsern Stäcken der Bären Insel stimmt die Beschreibung, welche Bichwald (Leth. ross. I p. 205) von einem Stick aus dem Kohlenlager von Lougan giebt, sehr wohl iiberein. Er sagt: il y a autour de chaque cicatrice un enfoncement, et les espaces entre les cicatrices sont occupés par des rides ou plis ondulés tres rap- prochés, qui couvrent toute la surface du tronc, laquelle devient ainsi sillonnée longitudinalement å sillons on- dulés. Ein ähnliches Stäck hat Schimper von Bourbach abgebildet (végét. foss. du terr. de tramnsit., Taf. VIII, Fig. 2), nur treten bei diesem die Runzeln stärker hervor. Da auf der Bären Insel, wie in der Grauwacke der Vogesen die Knorrien häufig sind, hegt die Vermuthung nahe, dass die vorliegende Stigmarien-Form zu Knorria imbricata gehöre. b). Stigmaria ficoides inaequalis Goepp.; cortice cicatricibus inaequalibus. ”Taf. IX, Fig. 5, XII, 5. Goeppert nova acta 1852 p. 246, Taf. XXXII, 1. Ein kleines Rindenstäck (Taf. IX, 5 a) zeigt uns Warzen von ungleicher Grösse, die grösste hat 7 Mill., die kleinste 5 Mill. Durchmesser. Sie sind ziemlich weit von eimander entfernt und die Zwischenräume sind glatt. Viel grösser ist Taf. XII, Fig. 5. Es stellt einen 28 Decim. langen Cylinder dar, welcher mit fester Sandstein-Masse ausgefillt ist. Von der Rinde sind nur schwache Reste geblieben, welche einen braunen Ue- berzug iber den Sandstein bildet und nur stellenweise die runden Narben erkennen lässt, welche in der Zeich- nung zu deutlich hervortreten. Sie haben theils 5, theils nur 3 Mill. im Durchmesser und sind ziemlich dicht zusammengedrängt. Gehört vielleicht als Rhizom zu Lepidodendron Veltheimianum. c). Stigmaria ficoides minuta; cortice cicatricibus rotundatis, aequalibus, minutis, 3 mill. latis. Taf. IX, IN RO dk AI TNG 0 Goeppert, Gatt. foss. Pfl. Taf. IX, 11; Nova acta 1852 p. 246. Die kreisrunden, flachen Warzen sind unter sich gleich gross, durch ziemlich weite, feim gestreifte Zwischen- räume getrennt und in der Mitte mit einem kleinen Wärzchen versehen. Bei Taf. VIF, Fig. 1 und VIII, Fig. 5 c haben wir nur einzelne Stigmarien-Warzen, die sich aber durch ibre Grösse auszeichnen und wahrscheinlich zu Stigmaria laevis Goepp. (nova acta 1852 p. 246) gehören. Taf. XII, Fig. 4 haben wir die Wurzelzasern der Stigmaria. Man sieht, dass sie cylindrisch gewesen und am einen Ende stumpf zugerundet. Auch in Taf. I, Fig. 1 c haben wir solcehe Wurzelzasern, welche in- dessen Schimper eher fär Niederblätter halten möchte. 17. Cardiocarpum punetulatum Goepp. et Berg. Taf. XIV, Fig. 6. C. fructibus planis, rotundato-subreniformibus, punctulatis. Berger, de fruct. et seminibus ex format. lithanthr. p. 24, Tab. II, Fig. 26. Goep- pert, nova acta 1852 p. 208, Taft. 39, Fig. 4, 1860 p. 532. Im Kohlenschiefer. FOÖOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. 47 Es stimmt die Fig. 6 abgebildete Frucht in der Form sehr wohl zu der Frucht des Kohlenkalkes bei Hausdorf in der Grafschaft Gletz, welche Goeppert und Berg beschrieben haben, nur treten die Punkte schwä- cher hervor, was indessen vielleicht davon rährt, dass die Kohlenrinde abgefallen ist. Von dieser rährt wahr- scheinlich der etwa 13 Mill. breite Rand her (und nicht von einem Fligel). Ohne denselben hat die Frucht eine Breite von 15 Mill., bei eimer Höhe von 12 Mill.; sie ist am Grund seicht ausgerandet, vorn stumpf zu- gerundet. Die Oberfläche ist glatt, aber stellenweise mit kleinen eingedrickten Punkten besetzt, welche indessen von blossem Auge kaum wahrgenommen werden. 18. Cardiocarpum ursinum m. Taf. VII, Fig. 13, restaurirt Fig. 14. C. alatum, nucleo ovali, ala magna, obsolete striata. Die Fig. 13 abgebildete Frucht, die ich durch Zerspalten emes Stäckes schwarzen Kobhlenschiefers er- hielt, ist sehr unvollständig. Ich habe sie in Fig. 14 zu restauriren versucht. Darnach hätte der 61 Millim. lange und 10 Mill. breite, ovale Kern einen grossen, breit herzförmigen Flägel gehabt, welcher in der Mitte tief ausgerandet war, so dass er in zwei grosse Lappen gespalten erscheint. Es ist indessen nur der Eine der Lap- pen erhalten, der andere zerstört. Möglicher Weise hatte indessen die Frucht nur einen, und dann seitlichen Flägel, und ist die von demselben umgebene Parthie des Kernes als die Spitze der Frucht zu betrachten. Die aus den Steinkohlen bekannten geflägelten Frächte sprechen aber entscheiden dagegen und fir die zuerst gege- bene Auffassung. Der Kern ist glatt, der Flägel von äusserst feinen, nur mit der Loupe wahrnehmbaren Streifen durch- zogen; er hat eine Breite von 11 Millim., die Länge betrug wahrscheinlich 123 Millim., doch ist er vorn abge- brochen. Eine ähnliche, aber noch viel grössere Frucht hat Dana (Manual of Geology, 2:te Aufl. p. 338, Fig. 572) als Cardiocarpum samaraeforme aus dem Unter-Carbon Amerikas abgebildet. Aehnlich ist auch das Car- dioc. Bailyi Dawson von St. John in Canada (Acad. Geol. p. 555, Fig. 194, D). 19. Sporangia. Taf. VIII, Fig. 8—17. Die Taf. VIII, Fig. 8—17 abgebildeten Körperchen sind ohne Zweifel die Sporangien und Sporen von Gefässkryptogaumen und gehören wohl zu den Lepidodendren, Knorrien oder Cyclostigmen. Es sind drei Formen zu unterscheiden: 1. Glatte, etwa 13 Mill. im Durchmesser haltende Kuägelehen (Fig. 9, vergrössert 12, 15), welche aber häufig mehr oder weniger platt gedräckt sind (Fig. 13, 14 vergrössert) und dann einen deutlich abgesetzten Rand zeigen. Bei einem Exemplar (Fig. 10) bemerkt man drei kleine Körncehen; es sind diess daher die grös- sern, die Macrosporen enthaltenden Sporangien, von denen jedes wahrscheinlich vier Sporen einschloss. 2. Von sehr kleinen Wärzchen gekörnte Körperchen von 11—2 Mill. Durchmesser; sie sind theils kug- licht, theils auf einer Seite etwas eingedräckt. Eine zarte Querlinie bezeichnet wahrscheinlich die Stelle, wo sie aufspringen (Fig. 16, 17 vergrössert). 3. Viel kleinere Körperchen, die nur + bis + Mill. im Durchmesser haben (Fig. 8 b, 10). Sie sind kuglicht und scheinen glatt zu sein; in einigen Fällen gehen vom Mittelpunkt drei Linien aus, welche ohne Zweifel, wie bei den Sporen der Gefässkryptogamen, 3 Leisten gebildet haben (Fig. 11 vergrössert). Es sind diess daher die Sporen. Sie liegen stellenweise zu hunderten beisammen und sind häufig flach gedräckt. Bei Fig. 8 haben wir solche Sporen bei glatten Sporangien neben einem klemen Zweigrest, der zu Lepidodendron Carneggianum gehört. Vielleicht gehören sie zu diesem Lepidodendron. Dawson hat in seiner Akadian Geology (second edition p. 491) zwei Sporangien beschrieben und abge- bildet, welche mit denen der Bären Insel grosse Aehmnlichkeit haben. Das eine nennt er Sporangites papillatus, das andere Sp. glaber; das erstere ist mit kleinen Wärzchen besetzt, das andere glatt, wie bei den Sporangien der Bären Insel, mit denen sie auch in der Grösse tbereinstimmen. Dawson vermuthet, dass Sporangites glaber zu Lepidodendron corrugatum der untern Kohlenabtheilung gehöre. Es steht diese Art dem Lepidod. Velthei- mianum sehr nahe und vertrete seime Stelle im Culm von Canada. 48 OSWALD HEER, ERKLÄRUNG DER TAFELN. Taf. I. Calamites radiatus Brgn. Fig. 1 im Sandstein. a. Stammstäck, b. Querbruch, c. Wurzelzasern von Stigmaria. Fig. 2. Abdruck eines Stammstäckes aus der Kohle mit breiten, den Furchen entsprechenden Rippen (C. laticostatus Ett.). Fig. 3 ebenso, Rippen aber stellenweise unterbrochen. Fig. 4 mit enger stehenden Rip- pen und Furchen. Fig. 5 mit einzelnen ruunden Warzen. OC. variolatus Goepp. Fig. 6. Stammstäck aus dem Sandstein. Fig. 7. Aus dem Kohlenschiefer mit gewölbten Rippen. Fig. 83. Abdruck von zwei bei einander liegenden Stammstäcken aus der Kohle, mit breiten, den Fur- chen entsprechenden, aber unterbrochenen Rippen (Knorria confluens Goepp-). Taf. II. Calanuites radiatus Brgn. Fig. 1. Grosses Stammstick aus der Kohle Fig. 2 Rhizom; b. Aeste mit Wurzelzasern. Fig. 3 Aeste. Fig. 4 Rhizomaeste. Fig. 5 Zweig mit Knoten. Fig. 6 Wurzelzasern. Taf. III. Calamites radiatus Brgn. Fig. 1. Grosses Stammstäck, an der rechten Seite mit stellenweise erweiterten Furchen. Fig. 2. Stamm- stuck, mit theilweise zerstörter Rinde. Fig. 3. Abdruck eines Stammstäckes mit sehr breiten Furchen, die als Rippen erscheinen. Fig. 4. Zweig mit Knoten und 2 Aestchen. Taf. IV. Calanvutes radiatus Brgn. Fig. 1. Rhizom mit Ast und Wurzelzasern; daneben breitere Wurzelzasern (Sphenophyllum furcatum Gein.) und Blattfetzen von Farn, der Eine unmittelbar neben dem Calamit, ist oben eingerissen und an der rechten Seite zerstört; er muss ziemlich breit gewesen sein und gehört zu Cardiopteris polymorpha; der Andere besteht aus zwei an einer diännen Spindel befestigten Fiederchen und scheint zu Palaeopteris Roemeri zu ge- hören. Fig. 2. Rhizom mit Knoten; daneben eine gablig zertheilte Wurzelzaser. Fig. 3. Wurzelzasern. Fig. 4. Zwei Rhizomstäcke mit angeschwollenen Knoten und runden Astnarben. Fig. 5. Rhizom mit Knoten und BEindräcken von Haaren. Fig. 6. Rhizomstick mit Haaren. Taf. V. Calamites radiatus Brgn. Fig: 1 und 2. Dicke Rhizomstäcke. Fig. 3. Rhizomaeste. Taf. VI. Calamites radiatus Brgn. Grosses, veraesteltes Rhizom. 1 VILL Fig. 1 a. Calamites radiatus mit angeschwollenen Knoten; 1 b. Wäirzelzasern, zwischen denselben eine Narbe von Stigmaria; 1 c. Lepidodendron Wiikianum Hr. Fig. 2. Lepidodendron Wiikianum Hr, mit kleinen Blattwilsten. Fig. 3—7. Lepidodendron Carneggianum Hr; 3, 4, 6 junge Zweige mit Blattnarben; vergrössert Fig. DIA b do FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. 19 Fig. 8—10. Lepidodendron commutatum Schimp. sp. Fig. 8 junger Zweig; Fig. 9 Rindenstäick mit kleinen Blattwälsten; Fig. 10 mit grössern Blattwilsten. Fig. 11, 12. Cyclostigma minutum Haught.; Fig. 11 b, 12 b vergrössert. Fig. 13, 14. Cardiocarpum ursinum Hr; Fig. 13 im Kobhlenschiefer; Fig. 14 Restaurirt. Taf. VIII. Fig. 1—7 Lepidodendron Veltheimianum Sternb. Fig. 1 Abdruck der innern Rinde mit länglich-ellip- tischen Eindräcken. Fig. 2 a b Abdruck der Rinde; c entrindeter Ast von Lepidodendron Wiikianum; d Knor- ria acicularis. Fig. 3 Abdruck der äussern Rinde. Fig. 4 entrindetes Stammstäck aus dem Sandstein. Fig. 5 a dinnes junges Zweiglein; 5 a a vergrössert; 5 b Cyclostigma minutum; 5 c eine Narbe von Stigmaria. Fig. 6 Zweigstäck mit Blattnarben; 6 b vergrössert. Fig. 7 entrindetes Stammstäck. Fig. 8 Lepidodendron Carneggianum, daneben Sporen und ein Sporangium. Fig. 9, 10 glatte Sporangien und Sporen; Fig. 11 eine Spore vergrössert; Fig. 12, 13, 14, 15 Spo- rangien vergrössert. Fig. 16, 17 gekörnte Sporangien, vergrössert. Taf. IX. Fig. 1 Lepidodendron Wiikianum Hr; 1 b ein Stäck vergrössert. Fig. 2 a Lepidodendron Veltheimianum, entrindet; 2 b Calamites radiatus, mit runden Pindräcken; 2 c Stigmaria minuta; 2 d Lepidodendron Carneggianum; 2 e vergrössert. Fig. 3, 4 Zweige von Lepidodendron Veltheimianum. Fig. 5 a Stigmaria ficoides Sternb.; 5 b Cyclostigma minutum, junger Zweig mit dicht stehenden Blatt- narben; 3 c vergrössert. Fig. 6 Knorria imbricata longifolia Schimp. Fig. 7 a, 8 Lepidophyllum Roemeri Hr; 8 b Blatt von Cyclostigma; c Farnspindel. Taf. X. Fig. 1—535 Knorria imbricata Sternb. Fig. 1 und 4 Knorria imbricata acutifolia Goepp. Fig. 2, 5 mit vorn stumpfen Warzen. Fig. 3 Knor- ria imbricata Schrammiana Goepp. Fig. 6, 7 Knorria acicularis Goepp. Fig. 8 Calamites radiatus, junger Spross. Taf. XI. Cyclostigma Kiltorkense Haught. Fig. 1 Abdruck eines Stammstäckes, äussere Rinde abgefallen (Cycl. Griffithi Haught.). Fig. 2 grosses noch mit der runzeligen Rinde bekleidetes Stammstick. Fig. 3 Stammstäick im Sandstein; 3 b Blatt; 3 c und d Reste der Deckblätter (Lepidostrobus Bailyanus). Fig. 4 Rindenstäck aus der Kohle, mit kuglichten Wärzchen; 4 b diese vergrössert. Neben dem Cy- clostigma ein Stengelrest von Calamites radiatus. Fig. 5 Stammstäck mit kleinen Narben aus dem hellfarbigen Thon; 5 b und c Narben vergrössert. Fig. 6 ein Deckblatt des Lepidostrobus Bailyanus Schimp. von Kiltorkan. Taf. XII. Fig. 1—4 Stigmaria ficoides rugosa; Fig. 4 Wurzelzasern. Fig. 5 Stigmaria ficoides imaequalis Goepp. Fig. 6 Stigmaria ficoides minuta. Fig. 7 Halonia tuberculosa Brgn.? Fig. 7 b eine Warze vergrössert. Fa NIT Fig. Wurzeln von Lepidodendron. Fig. 2 und 2 b gablig getheilte Wurzeln. K. Vet. Akad. Handl B. 9. N:o 5. 50 OSWALD HEER, Fig. 3 Reste einer Sphenopteris. Fig. 4 Sphenopteris Schimperi Goepp.; a, b, ce, d Blattspindeln; e Fiederchen. Fig. 6 vergrössert. Taf: XIV. Fig. 1, 2 Cardiopteris polymorpha Goepp. sp. Fig. 5 Palaeopteris Roemeriana Goepp. sp. Fig. 6 Cardiocarpum punctulatum Goepp. Fig. 7 Wurzeln von Lepidodendrum. Zusatz. Letzten Sommer haben zwei junge schwedische Naturforscher, die Herrn Wilander und Na- thorst, in der Klaas Billen Bai des Eisfiordes Spitzbergens Steinkohlenpflanzen entdeckt, welche mir zur Untersuchung zugeschickt worden sind. Sie liegen in einem grobkörnigen Sandstein, der unter dem Bergkalk und mit demselben, an dieser Stelle, discordant gelagert ist. Die ziemlich zahlreichen Stäcke gehören zu Stigmaria ficoides Sternb. und Lepidodendron Veltheimianum Stb.; zwei Arten, welche wir auch auf der Bären Insel kennen gelernt haben und die zu den allgemein verbreiteten Pflanzen des Unter-Carbon gehören. Es gehört demnach dieser Sandsteim Spitzbergens auch zur Ursastuffe. Die Stigmaria wurde im prachtvollen Exemplaren gefunden, welche ganz mit denen der Steinkohlenperiode iibereinstimmen. Diese Spitzberger-Pflanzen bestätigen, dass die Ursastuffe dem Unter-Carbon und nicht dem Devon einzureihen ist. Herr Carruthers dagegen rechnet die Pflanzen der Bären Insel, wie die von Kiltorkan zum Devon; ich denke dass die auf 5. 6 u. f. angegebenen Thatsachen das Irrige emer solehen Ansicht hinlänglich erwiesen haben. Herr Carruthers stellt aber weiter die Meinung auf, dass die Stigmaria ficoides, die Knorria acicularis, das Cyclostigma Kiltorkense, C. minutum und das Lepidodendron von Kiltorkan zu ein und derselben Art gehöre, welehe er als Lepidodendron Griffithi Brongn. bezeiehnet. Brongniart hat aber nirgends eine Lepi- dodendron dieses Namens beschrieben. Er erwähnt nur in einem Briefe an Herrn Griffith (Natural History review. London 1857) der Reste eines Lepidodendron, dem er obigen Namen geben wolle, das er aber weder abbildet noch beschreibt noch näher charakterisirt, daher dieser Name mit Recht von Niemand aufgenommen worden ist. Es ist wahrscheinlich, dass er sich zum Theil (so weit er auf die Blätter begriindet) auf den Lepidostrobus Bailyanus bezieht. Brongniart erwähnt in diesem Briefe noch weiter ein Lepidodendron minutum, dags ohne Zweifel das Cyclostigma minutum Hght. ist, und einen fir ibn ganz neuen eigenthimlichen Pflanzentypus, den Haughton als Cyclostigma Kil- torkense beschrieben hat. Wenn Herr Carruthers alle oben genannten Pflanzen von Kiltorkan zu einer Art vereinigen will, so miissen wir verlangen, dass er diese Ansicht begrände. Bis diess geschehen ist, kann ich eine solche Zusammenstellung nicht billigen. Von Lepidodendron habe ieh von Kiltorkan und der Tallowbridge nur junge Zweige erhalten (S. 9). Da bei diesen die Blattwilste nicht so schön und scharf ausgesprochen sind, wie bei den Stämmen, ist die genaue Bestimmung sehr schwierig. Bei FOSSILE FLORA DER BÄREN INSEL. Hu dem Zweig der Tallowbridge, wie bei dem von Kiltorkan, haben wir dieht stehende Blattwilste, die sich am Rande berihren; sie sind länglich rhombisch, länger als breit, innerhalb derselben haben wir (im Abdruck) eine länglich verkehrt eiförmige Vertiefung, die am Grunde zugespitzt ist und wohl dem pulvinulum entspriecht. Die Form dieser Blattwilste und ihre dichte Stellung ist so ähnlich der- jenigen junger Zweige von Lepid. Veltheimianum, dass ich mich fiir berechtigt hielt sie zu dieser Art zu bringen, um so mehr da auch Schimper einen Fruchtzapfen und beblätterten Zweig von Kil- torkan zu Lepidodendron Veltheimianum zieht (cf. Schimper paléontol. végét. II, p. 64 — Lepidostro- bus Collombianus). Davon trennt er mit vollem Recht den Lepidostrobus Bailyanus, welcher, nach meinem Dafirhalten, den Fruchtzapfen des Cyclostigma Kiltorkense darstellt (S. 43), daher ich die- sen nicht als besondere Art aufgefiihrt habe. Die Behauptung, dass das Cyclostigma Kiltorkense dickere Stammstäcke, das C. minutum da- gegen diinnere Zweige derselben Art darstelle, ist nicht richtig. Ich habe von Kiltorkan dicke Stammstiicke von C. minutum, mit den dicht stehenden kleinen, runden Warzen erhalten und Zweige von C. Kiltorkense, weleche diinner sind als die von C. minutum und wenige weit auseinander ste- hende und grössere Warzen besitzen. Das C. minutum ist auch ausgezeiehnet durch die zahlreichen Querstreifen (cf. p. 45). Die Knorria der Tallowbridge stimmt mit der Knorria acicularis Goeppert in den sehr schma- len, linienförmigen, vorn zugespitzten Warzen so wohl iiberein (cf. Goeppert, Uebergangsgebirge, nov. act. 1852 p. 200, Taf. XXX, 3 und diess Werk Taf. X, 6), dass ieh mich nicht fir berechtigt hielt sie von dieser Art zu trennen, während allerdings Schimper sie als Knorria Bailyana unter- schieden hat. Sie weicht von den Exemplaren der Bären Insel durch die dichter stehenden und et- was mehr angedriäckten Warzen ab, doch scheint mir dieser Unterschied von keinem grossen Be- lang zu sein, da wir bei der Knorria imbricata ganz dieselben Formen finden, wie es denn iber- haupt noch fraglich ist, ob die Knorria acicularis von der Kn. imbrieata als Art zu trennen sei. Da ihre Warzen viel diinner und vorn mehr zugespitzt sind, scheint es mir vor der Hand zweckmässiger zu sein, sie getrennt zu lassen. 1 FRA FA ff DET IR. Man. dl. aren lora der B Heer Kohlen F Osw K Vetensk. Akad. Handl. Bd.9.N? 5. SINE Calanutes radiatus. in Wintertin v u tager Wurster, Rand Hith "Anstalt Osw. Heer Kohlen Flora der Bären In. Taf II. Calamtes radiatus. K Vetensk Akad Handl. Bd.9.N. 5. Tith Anstalt v Wurster Randegger u C? in Winterthur. Osw. Heer Kohlen Flora der Bären In. Taf' III De + K.Vetensk.Akad Handl. Bd.9. Brugier | adiatus 1les r Calam Nu Osw. Heer Kohlen Flora der Bären In. Taf. IV. 20. K Vetensk.Akad Handl. Bd.9. RARE 3 ger u.0? m Winterthu Anstalt v.Wurster Randeg. adiatus. amites T Cal Osw. Heer Kohlen Flora der Bären In. Taf. V. KVc etensk. Akad Handl. Bd.9.N? 5. Enn nn nn nn nn nr nen Lith. Anstalt in Winterthur v. Wurster Randegger u.C? radiatus. alamites C Osw Ileer, Kohlen Flora der Bären In. Taf VI. K Vetensk Akad. Handl. Bd.9 N? 5. Calamites radiatus. (d ne ? b fa - a GGN oy län ET oetr ANAR N < vw 4 = ( | G , « X Ar N D SV : SJ | - 7 4? ” x sg Ö l N R ; i + 3 å 5 1 n J c kt IN a N 1 Ut id R I ec i 4 . = X s SNR ; z AES e ; = 9 vx sq pr ; S E ; Z å v = , ; | ' = Se X hn) sg z N j & | d pg s rd v r Ö I 3 I | 3 t | +, AE Ö - ; + t v 2 7) ; i a 5 3 (å = - VG v VE I 4 ; "4 M N k / £ 3 Ö I q a vä Så NEG Re | s AN 4 ; . Ö A KÖL de - + ss V Nye L NÅGE . d So M Ta da dz f , / + ? & I , . a SIIIIINE ÅN ND NS Osw. Heer Kohlen F1. der Bären Insel. Taf VIL STAOT 0 K Vetensk. Akad. Handl. Bd.9.N? 5. 0 gter urs Lith Anstalt v. Wi 1.a.b. Calamites radiatus. lc. 2 -Lepidodendron Wukianum. 3-7. LI. Carneggianum. 8.9.10. 1. commutatum. I. 12. Cyclostigma minutim. 13.14. Cardiocarpum ursmum. ; IN (ER < SU I + ÖA VAD a :en In. Taf. VIL är Osw. Heer, Kohlen Flora der B K Vetensk.Akad. Handl. Bd.9.N.35. Sser ac 2.c.Lepidodendron Wiikiarum 5.b Cyclostigma minutum 8-17. Sporangien u. Sporen . Lith. Anstelt v. Wurster Bande TTIia anum. 2.d.Kno eimi 1-7. Lepidodendron Velth fa g & E = =] S e pe i & 5 [<-] = & FE = 5 = = SR c E [CB mm Zz eS K.Vetensk. Akad. Handl. Bd.9. N. 5. 1. Lepidodendron Wiikianum. 2.a.3.4,1.Veltheimianum. 2'b Calamites radiatus. 2.c.5. Stigmaria. 2.de. Lepidodendron Carneggianum. Flo Lepidophyllum Roemen. a imbricat . Knorri 6 Fö ; j 3 2 K Vetensk Akad Handl. Bd 9. N 5. Osw. Heer Kohlen Flora der Bären In. Taf X. r u.C? in Winterthur. Lith Anstalt v Wurster, Randeove OM 1-5. Knorxia imbricata. 6.7. Kn. aciculans. ov Mans ÅA ar PRSRNOE vän SNR Ne nn NS IR LA Osw. Heer Kohlen tell der Bären Insel. Taf. XI. K.Vetensk. Akad. Handl. Bd. 9. N? 5. gma Kiltorkense. yclosti Ca z J RS S ”å Å = & SS lv | NINAS (EERO ra fr TE er d e 2 G : 5 i AS : : ; = s SER z SN å I k « S 1 ÅG N , o N 3 LE j . Lå , - . Zz [ - ' >å 3 ” 5 AX K Vetensk. Akad Handl. Bd 9. N.35. Osw Heer Kohlen Flora der Bären In. Taf XI Lith. Anstalt v. Warster Randegger u.C? in Winterthur. 1-6. Stigmaria 7. Halonia tuberculosga. 4 H 4 | NG , 4 - i q | KN ; + ; sx | SN LO å / s | | å f RSK NE ; 3) | , i ; | hv q - Å ; | . ä å $ A ) Ah i . å Ä = ; | ; I RS ; Ä ; Å a R C ul ; f z 3 | | / t (ö i ES ; , ka | ; 2 . Cö « 5 i S Ö K Vetensk. Akad Handl. Bd.9. N? 5. e Osw. Heer Kohlen Flora der Bären In Taf XII SI FS SIS SN ÖNS | Tith. Anstalt v.Wurster, Randegger u.C! in Winterthur. 1.2. Lepidodendron. 3-5. Sphenopteris Schimperi. Osw.Heer Kohlen Fl. der Bären Insel. Taf. XIV. K. Vetensk. Akad. Handl. Bd.9.N? 5. —A PAU dd är Vi G ith Anstalt v. Wurster, egger & US in Win Roemeri. 6. Cardiocarpon punctulatum. 3-4. Cardiopt. frondosa. 9. Palacopteris 123 Cardiopteris polimorpha : - | , / ba i = -. j å : ; Å Å - N NM S 5 Kd g - - É v SVE : / z S 5 = RE É ; Ö 7; D SN ? ; / ; SN ; . 0 ; : od fd ; ä - ' 1 d - 3 K. Vetensk. Akad. Handl. Bd.9.N2 35. Osw. Heer Kohlen F1 . der Bären Insel .Taf. XV. PP APR AAA CIRA = Profil vom westl. Ufer der Ekman Bai. a. Olacier & SS d Hypcrit . 742 40” | a | 5 i | KAD a Stör 0 av S set 720 SS Korat Emaaska Ave Stappen. Guleholmen- : VESETJA I UU 18730” 19? act. fr. Greenwich Approxim. geolog. Karte von der BÄREN-INSEL. IN Gvartzit, Graues weissadriges Dolomit, Rother Schicfer und Konglomerat, wahrsdweinlieh Silurisch oder Devonisch . Ah Bergkalk. 18” Mount Misery NN 0. Bother devonischer (2) Schieter. e: El nqlischer Bach c.Dolomit und Spivifer - Kalk mit Hornstein. Schneefelder. ff. Schutt. Profil 2. SS 2 TT fö Prof.der Lager an der Mändung des englischen Baches am nördlichen Gestade der Bären-Insel. Profil 3. NE 2 a. Sandsten mit Kollen-Flötze b Produktus und Spiriter filwender Kalkstein. Profil 4. Foqel-Gebirge pb c [2 CA Arg ALP — SBR RA ER KG Pr ABERDARE Monnt Iisery 2 der Silurischen oder Devonischen Formation. Schematischer Durchschmnitt der felsigen s.0. Gegend von der Bären Insel. É a. Kalksteov; Oranues weissadriges Dolomit; Qvartzit und rother Schieber ohne Verstetnerungen, wvahrscheinlich von IN b/ Sandstein ohne Versteinerungen, am. nörål. Vfer mit Kollen -Säumen. bb. Produktus und Spiriter Kalk. ec. Hoher, 1isolirter , durchlöcherter Fels, Stappen genannt HIP sov VR Leg bros dte Yr pt en sal rt Rn l0 255: letat VE ter MAA IRAN ANAR BN 08 ONA inses dat "Feta ee "” sär00 50 0$5- KASPAR KTRS nd D BARON KATNR PAA regleras ror SE RS b tona Wren neg tg ARR FÅ RAR ER ara on HELA Ser S0 Iofs vä över Korgar RSS Kr aha inet febr prao SR pir SRS ng orester spad sr er SAD RER ANAINSSRER ene - > VARNA RV ER Ve Igen Fl fak Pr vare aja tr SÅN ARRENDE MA nd brett soo gy NTE n rg lR roM RESA åka Re 2; y SEA dest 00 y - än ge sär er Sön bon or a AN Bör Et AA oregano NANA ROTEN . brA ee Rog RR ÄRAS UY bf stt pAr Art ot cie4r BRN tryrt FR bY bör AN (ög FRA RNA SA SATA or a Ärdrorsse fe se > a Apt Lr är 4 på sana AIR ar VA Br ARA RA RR Rn TT rr Sko ot rag SE Bäyär oto MOV TI - 20 fir gå ph dRNrtobSr fr törer TRO DA 4 br at AJG $0 020 MANN ARV NAV a HARAR SA pör saa a Vv VAT ter lärt gren än a e RASA sej orre ä 260 lag.Å = pa sma må re gr nga 3 = - Mä jobasAäsrreö gordNt 6 frdrgre rien orErg rs Bö Sr = Sm ftrAt ret för r$rr0d. ybefrnskA FSA MAG AA Sy Aa nogrann ao pr er trots openad relä fbs we TEN eran 0 + ft ar eO4 fi Bag FANA Fr fr rt rt Snr AREA br 0 AA DE RAA TT gts oa äpdane re = Ior, Åge ntegatN Net > > BRA FANN ” båt oe par) sot gr BA sets rna Ae sen 0 5å brdrernenlp I bö Br En nd Yoegyå Ne, Nyräotrrler 146 0 TrErAr erfbe AA se törs ag rärnse” oörk Ar YR orgel bn] USP BE tror HN Def RE K d , [YR ENA BETA oda rp PY SÄD BARDA Brr AN Bg te rr rg ARN ir otsest ras a 2 FR raid (PU RA bystorst ri 8 Infor i ör bård 9067) fö) er or by börrgade Jr I TRA id Free ee an Re na pa k före ” n RE Ka na - bf bitar åt ANY D Egg 22 rr Arr PrE maa 4 TF Önat första arp ok ADM 2 Ån Na RE FIN BAN UAE FE fär Fn rr AR ÅR AA FAS ANTENN öh; M SN fer frn Le YNnNN) ARA R ERE VBR AR Ret er Men be th Fkn beg 3 RR [aker faksät stå förfe MÄS) inn ärar FA ALAT Er SR TM AVVARA R Ae - SATSEN Lr BENA HET SERA SST pre ” 7 - SAS ekrds0 jr) Br RR ONA YAN NEE Ar Nr re fta leone a ARS Rida? p3r 84 sans or be fek pina pri Ar ef AF DeR GJ AMADA Sorsd ERG Av SEEN - eran ert lre ga ridas rar NTA SLR TT frn Fe talsgeronsiånea EGET ar z Är LSE Sr Rs best hrs Arr A Fr ADR SLR Jr år ba sr nia se rs br resslt te TV sprtsdgr bög sår pda rn NORR At ödrty År FARAN KA RLRT föfrdt rr a | HA SG Ser på RE Mn rd Ant månd” FANA pkrsskbsgåteN OK SÄS PAR LS Sk a ye ål a iv de BY 0 ONA B Hr SRA Bart Id Joel Nin Fe igar Dr ömse rd it OR 1 BOT Lak ade ng .w a ar lägga SV MM SMA ARISTA aäetRR Ar Rp reor ra ås a TS og a pa et ed. oa BR nåt jen Lot sla vars jess brinp äldre el oprär —öRg sen ort FRAS IA btolpiteys (gör se Af Faro RAA TT tror SAST YLa neg t ae a äng än sin BIKE oral basen ror er 2 FESTA T Sr so ora sar vaka få an vh eta KAR AR ar NAR ad På erg vete 0 FER barnen RAN NRRRA ce ÅN mmenda mä fs Oe vi ro fer ABER pr Aror: gp0G ot 4 a ra Vär anda rd BÄT NN Sätra så fet rajon bfar. SE on Ri SE. dryg rskr - RJ dp Po rndpn 0 eo VAA Nere så ttksake skr Meters ra ärta ” 6 (red eld Ma 54 progr att vr PE svakör sty SA rd sr vä fig Arn An Yronkrkrte IAN Hora opel? SRA 2 - MA rtörs Irsrip RR ig pödr tr odeg sä mi gi brå ADA Na nt es repen 1 stiga long re) Le CB INR RANE ero äg GAR TAN AA ber är RDDr n Set TAR ra 0 PN) OA NG sr 101 er JONA bo äre 0 GRENADE VN er ANA RY FA NO i rt 2 pt Or ft RR RR RT Oe mosbsllnigg FA AS SAR tr A TA Bo TAR N g AA eg päron nt AO BETFRAN FYVPENNA BA Bra Sr ört 3 AFA Får AB AP I bo Set db kf Lr DrAD Sd AMEN. Fra str tl Je) Arlo kkga bad r$3 RAS förr FT BNR Je bot OR FoB AB ra fo 44 AEG Vik JA Ont bmS gaöri 0 VD ÅTAR LON er tr AN år eder oo fo RITADE 0 re FA Mr Br )n tj ra / sargen er fr evar frn DNS VäR er AO rå RENA 06: b änds Ja hBT spf val otrbotNE RA Loft yrgå ri ord vore GY AA Loke ÅA ER rna ATA ÅR oarr rasga fr UR Vär AE dgr så SRS rte Lo bräns 6 PO 4300 1 GÅ OPP rAatr RA FA Aer d rgRrt tt REA si ute rp tg HANNAR eV Rdr fas SAN MIRI BÄ Apg bye Seg Iaf] Maga de or ME) ÅA FT Be EA AE Ava "å-rofr bstn NOM AA NR YA fe RN gnat At rö ät pr spe Pra FO) farao RA OA se ge HAD Artur öd brtr Åt b på Yemen DR AA bågeder org 4 SS förp fore tvär SÖREN NES RTRA ARA ur Mlnpra ae er gör tt Rp a Ae gå AA sr bad tnpsäre Ark ns Nörydndr a oh Nosstot ob DN porr BARA Mörg ir ih Abp fon AR DA GRP DYNA FIRA Ad nöt be ÅR fn cbr ARR SA Meststnsre Y Nys for ol tvär Ur Nr I öe fas IV RAR nte re SRS of DA 4 rp er kLida fr bor: orst Fo URNA Br ApS BEN ARE char t bortisrär rp bd äpet lös Sed Arr rYR BT BANA Nå AAA? AR fa MAR rd sr aäsnte soi bbotej nn rört öl GVA RN rn Skebfrontat FDA Fö Är fr fl: Sp orter pat SAER a (JONA Pest bn 3 Poor AE Sak gir Ao IR RR z loger MA eN Snar ör tad hän rg rn PAIN ST FARA AS AR alv AR SA SAR RER ANNA ppt oh råer "dre MNstRN fr sikdp Nr re HON 00 ÄGA penn a AIR br sgrdgd 3 8 gå oRAn a > fulner rntnt fö 2 . pA Sa KE ATBD0N Hå Ät rf rbaf osar Hf 4 fak Yodadyei5)r tet bt läg RM ORO JANA FRA FP KN AKAN ARFA RE ON FA AMA nprnet Fn FR obe sd Olmert rr ADR MOGREN Asbest LRA - 14 ÖN pr sng Snr fe sty bås mc (PU [AD NAS RE Pts rsåy rn ris äre arg og eor sne Hard fören DR AIR MYSA Vote arsr bg mantra rs a öd 3 Ok Br for rg rer pr 00) AR AR AR br 0 Kole y mästnjör bör AA AAA va barr grdotar egt or tr - sd ylar rit AA ARA re vr KE bag FA TA ve WML AA RSS A Ysrsbr tra: Fterrard Å flår op er skar At Worvmg fr NR ph rd se ma drdE räv intr fed ont Brå BOAT AN SRA SAR bed marint > ln VR frdkägtr gr je ere TRE AE Ae MAS ng oe - 20 Meja vo - vada dee (Sr syret Fa kr ra SEE RANA Tar Arg NOV AN per Ra UNNA idoga 0 ETS on sr Bror SAN shNr fris MO r; BR + så 000 4 BRA 0 BRAND YNTPIP NARE, FAR tran > öm är köt:e boskgi Fyr RN NAR NASA Aer bölokga! oss > IN me 4 mf öö I 4 ft fdr pA? ör Pr pdenr Ar ot bögitegA BEN fö er bene gen ände Pyret SRA I rer. 00 a) fel Bret ång bedre br er dit fö ort RANN BRN FA mess SI ga I glgtrdar sina rom mat Var! boven dr a ok sämst RAA SY of ok br or fn ke a > Ft ris sa forne VÄTA Er SON TR NE AL -M Kr w eg es sio glipa fa MS spin Ras Ido kkr äte : vs vn Forn rAe BN SRA dr Ph Ke re Hona Mad rad ns 4 rt AR RAR rt rå MA säte for äv kt Intb ben sed, ven ms barsd 29 orPR FAR Safer a lr atjere Jn er beige And rt Ve läfab ser ngr I LÄgRL eg a ; TE Tree ba bntfnest ver Ar net 4 FN. Miata LJ RER FN Tr RR SE a R SNI to gl bare RS ng gt ESR | jer v ur. 24 etc NIA MIM är AE RA SAT SR Nor fr RF nr RIS rg gårt bygv åt Mn 1 UUoRr AR sög krog Fog ad AoT ASPA sr Lör san ve TR Fra Far TR rs bäsä Net sr så FOT Galten RARE TEE TIS eri fp ERE on dr : bron set gt . TUSEN va borpår rr I MR rna ort gå Fkdg Lova friad lag ASEDA KR grek Arr Shade 420 VOR degat spe HON rs 4 härdåg On NA AN RAS Där st ere fptosulesarsbr rik nT Er VA t oo 0 4rdeb PN SAS pg sag Än iof rt ra na munnar Ke ” 0 sfåj or rån le gns br BASSAM OR fr VA de or ASA ba Fänge ren SY AT UNG Ar Asa Unser Spree Rereg ATG SR SU STAR os DSS Ts ka Fd rtgsr Fägr Sd vän mr bode ce | [ Ens ARA r GAS er tot SE od RA NA patent rna ae RT leve a SRA otypsetgovet a tre Brent ges At : mat Spring Mor bprd öste ey ÅRA nr 078 BR FA Bon RR böra PRAG End sier nan AA Frk ers SW NR PÖRSoRD re - BOOTA rr stent RR dne] see frtetie FER a SR 0 YRSA Sr ESD € ögat SABER JAAA KP gE RAT rs, nro sa mruprir en Bror BG n geten SR a Farsr sann (PAN ESR HO Ar ra SSA FETT Nar fn td tre gla bef on LAN PAY Sbe I 2 Mag äg - or Marti SÄ 4 re föder gpkrudr Brr LERA r C Speer sd rr AT DG dl ronne Ft Marsh AR SN (TRA sår fd rör Ab Fog Og 4 AN först FrVboder GöR.ol Feber cr trind 208) Mkt svd Aa ETS a | ERA z : SS Nee sg rar De) ce torrent SSM IS NARE br brasK AROS - > p renen Wrtbra rr And AN Ta SS ängs rä rä Era NR TER rr frn gare pA Mn reses sen ra RE Lan Tr TAS mrer att Bors mtr 0 Ad radtnor HA bee NR ar AAA Ro bypt Ät 008 FP FARTEN Pride par Are me brer ve RT er . mega Kd op fer N AROS . vår 2000 oö Che SEA EE odat LEG kaplan i äro a räv r ERA SD 106 [AH Träd äro ABA rde AR KSIR PE PERSER SR sylar ren AA är sfårart be va a UFA mere n Är frä gaorrn U AKAN, Aa nr fen FART ; RASAR ; enig rd ser fen STARS SE Ta Idas vgl frn DRA SÅ KSS 4 RT Sve boet ärar Vi Jo MGVbS rss > sets RV LA AENRA LS vy ee Tre J NE a kara Fnnng FRAS pafa EA rie nte pb on bör (rN ON det RB skinn br sot död börrtotare TLATDI FO SÄ RANA . sosötsnn rf VASA LD! IUNAN SYIrEt stl pen > ” rår edra rar KRM bäsdärotrvreäkkeg tös rs 00 fps täten) nd vs R gå Kr o Nn vr VR te 7 + bog / 3 rn å LAR rt r-- Arr san SE Kb vt teer i Tr å KE ; d 7 ; re 0 RAR En a Arr ARR pe eva es Md send RoriARena Ae age rödo gr nän dr Jo Fa SED $ahod 20 rg br Yr FEAR Hå br BRA nr WRrtbrdrnecnt rf Dapr orå ger Ae) BYN ÅA Artas ; ARA. kro font DS gror nn ra sr förts fas . STIAN sir bör säg EE od AN TA ARA ho RR NR SR AE EES ar pr Am RNE AN SE rela - RS arr bäteen EA IS körar ID SÄ RA Ar dö ATA SST BRYR fn Tr AT SRA RA Sorgen SL BER bg A ÄRA ne SVARET. v M FÄR en Ir oe bt ARA 4. semper and raser 1 [BPR Ror drsetgt cr ÖSTRA Vises es inr 0 Eofor gr gr JA fa Pr ASEDA FEAT Snr ät arr A mds Tr LAK Jr YR ARR T RAKA Nn & «akt teptakrtlan kg ret Ler NM Hr oe Vt ARE DN Fn BAY VAN SAC Jo svöyO Org R Mer Mens NR RUNN IE PR RAR VARA